This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.
It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.
Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.
About Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at |http : //books . google . com/
-^,-
\w
'iMP
/ f/r
/\ .A'
%'éf
p.f
116
3
..Æ
'Æ-r
•* .^ .
. -.^.
"%"
^
'T». ■'
o ■■
/4.'
?•
-
la
k/
'-■J^
,.'^
•
' ,■ •
*
- * •
-(S^^^iV
Y/^.--
••■r>
■^/1A^
Ißarbaib ÖToUcge Itbrarg
FROM THK BrnqyEST OP
GEORGE HAYWARD, M.D.,
OF BOSTON,
;i'>f^
•^ •:-?»•.
r^lff^rM
'^Å-l
,^^(^r "
,:i2i^^H^a
r::i-.¥/
,^ ..T-;^^^ ■'^ ^Cf;^^^^^
•"^-1-^
■^ T--T-.
^'^^
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
o
ARKIV
FOB
NORDISK FILOLOGI
UTOIYET UNDER MEDVIBKAN AV
SOPHUS BUQQE GUSTAF 0E0ERS0HIÖLO FINNUR JÖNSSON
KRISTIAN KAlUND NILS LINDER
ADOLF NOREEN GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER
GBHOM
AXELKOCK.
TIOHOE BAHDET.
NY FÖLJD.
SJÅTTH BANDET.
^^S^
c. W. K. GLEERUP. OTTO HARRA880WITZ.
LXniD. UEIPZIG.
LUHD 1694.
Digitized by
Google
LUND 1894,
BKRUNGSKA BOKTETCK£BI- OCH SXILOJUTKBI-AKTIEBOIAOVI.
Digitized by
Google
Innehåll.
M. Nygaard^ Udeladelse af subjekt; ^^sabjektlöse^ sætninger i
det norröne sprog (den klassiske sagastil) 1
Hj, Falk, Om Svipdagsm&l (fortsättning och slut) 26
Om forholdet mellem Grögaldr og FJQlsvinnsm&l (s. 26).
Fj^lsvinnsmål (s. 29).
Sophus Bugge^ Bemærkninger til östnordiska och latinska me-
deltidsordspr&k 82
Efterskrift, av Axel Kock 114
Adolf Noreen, JenmMe 117
Hjalmar Falk, Om de rimende konsonanter ved helrim i drött-
kvætt 125
J6n Jönsson, XJm nafhid '^Hringr*^ 180
W. A. Craigie, Oldnordiske Ord i de gæliske Sprog 149
L. Fr. Läffler, Svänska ortnduam-pk skialf [skcelfj. (Ett bidrag
till Skilfingarnas restauration.) 166
Till&gg: Norske Stedsnavne paa (shjålf?) skjå^fa, av O.
Bygh 173
M. Lundgren, Bidrag till nordisk namnforskning 174
Lébin (s. 174). Sante (s. 176). Bortfall af v inuti ett
sammansatt namn (s. 177).
Tillägg om nanmet Bante, av Axel Kock 181
Es. Tegnér, Smörg&s 182
G. B. Unger, Fortsatte Bemærkninger om islandske Haandskrifter 188
Jön Thorkelsson, Infinitiv styret af Præpositioner i Oldis-
landsk og Oldnorsk • . 192
Gustav Storm, Kan det ansees bevist, at den norske Homilie-
bog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar? 197
Axel Kock, Om namnet tfsvifr — tlsyfr 201
Oustav Morgenstern, Notizen 3 — 6 206
L. Fr. L&ffler, TUl Arkiv 7: 247 o. f. 208
Theodor Hjelmqvist, Anmälan av 'udvalg af Oldnordiske
Skjaldekvad med anmærkninger ved Konr&d Olslason'^ . . ,. 209
Finnur J6ns8on, Et par bemærkninger til prof. Noreens
''Jenmäle'^ 219
Digitized by
Google
Axel Olrik^ Br&vallakvadets kæmperække. Tekst og oplysninger 228
I. Tekstaftryk (s. 225). II. Kritisk tekst (s. 285). III.
Sprogform og hjemsted (s. 256). IV. Br&yallakyadets
alder (s. 262). V. Forbilleder i samtiden. Kæmperne
p& Ormen lange (s. 267). VI. Kvadets sagnhistoriske
kilder (s. 275). VII. TiUæg: Kristjem Pedersens over-
sættelse (s. 288).
Axel Kock^ Anmärkningar till l&ran om u-omljndet 288
K H. Lind, Bibliografi för ftr 1892 854
Gustav Storm, Nekrolog över Johan Pritzner . 885
Hugo Gering^ Anm&Iaa av ^'Ordbog over det gamle norske
Sprog jrf dr. Johan Pritzner^' 892
Eåttelser 897
Digitized by
Google
Udeladelse af subjekt; "subjektlose" sætninger
i det norröne sprog (den klassiske sagastil) 0.
Jeg holder mig i denne undersogelse udelukkende til den
klassiske fortællende prosa. Idetheletaget tror jeg nu, at
en fremstilling af den norröne syntax bör gaa ud fra en
nöiagtig iagttagelse netop af sprogbrugen i denne del af lite-
raturen. Udtryksmaaden her ligger det levende naturlige
talesprog nærmest, og det synes, som om den idethele kommer
dette saa nær, som det overhovedet lader sig gjore i et skrift-
sprog. Den klassiske sagastil har sit mönster i den mundt-
lige fortælling og staar i den norröne literatur som den folke-
lige stil i skarp modsætning paa den ene side til kvædernes
poetiske stil og paa den anden side til den Uerde stil i de
oversatte verker. For den syntaktiske undersogelse gjælder
det at holde disse stilarter bestemt ud fra hinanden. Vistnok
fremtræder modsætningen ikke overalt lige sterkt. Der er
lærde verker, der i mange dele udmerker sig ved en smuk
folkelig tone, ligesom der er originalverker,* som er mer eller
mindre farvede af den lærde stil. Der er digte, som paa
grund af sin enkle, let tilgjængelige form fortjener navn af
') Hovedpunkterne heraf foredroges ved det nordiske filologmode i Ejbhn
juli 1882. — I henvisningerne til de benyttede kilder brages de samme for-
kortelser som i Fritzners ordbog, 2:den ndg. Henvisningerne gjælder side
og linje, andtagen hvor adgaven nödvendiggjör, at der henvises til kapitel
og liige. Kyeste adgaver er benyttede af Eg., Nj., Laxd.; SE. citeres efter
Seykjaviksadgaven 1848.
AAKIT VÖB VOB9UK riLOUMI Z, HT fÖLJO VI. ^/^~^ T
Digitized by VjOOQIC
2 Nygaard: udeladelse af subjekt.
folkelige. Men i poesi vil metriske og andre hensyn jevnlig
fremkalde afvigelser fra det naturlige udtryk, dels mere til-
fældige, dels mere fastslaaede og stiliserede. Og i skrifter,
der er oversatte eller forudsætter studium af fremmede sprog
og literaturer, gjör altid i nogen grad' fremmede analogier
sig gjældende, og ofte sker dette i stor udstrækning *).
*) Lands Ordföiningslsere er et værdifuldt og som den eneste frem-
stiUing, der tilstræber fuldstændighed, et uundværligt hjælpemiddel. Hvad
der kan indvendes mod den, er dels, at den i plan og form er ]agt saa nær
et bestemt mönster, at sprogets eiendommelighed ikke faar anledning til
fuldt at udfolde sig, dels at den ikke skjelner tilstrækkelig mellem do for-
skjellige slags stil. Da jeg for snart 80 aar siden udarbeidede "Eddaspro-
gets syntax" (1865 og 1867) mente jeg, at det var fordelagtigt at s5ge ud-
gangspunktet for behandlingen af den norrone syntax i de mythisk-heroiske
digte. Disse har jo det fortrin, at de efter sin tilblivelse er ældre end prosa-
literaturen, noget som for den historiske sprogbetragtning er af ikke ringe
betydning. Men senere studier har givet mig erkjendelsen af, at de yder et
usikkert grundlag dels paa grund af sin knappe form og poetiske eiendom-
meligheder forresten, dels fordi de er forholdsvis kortfattede, endelig fordi
den overleverede text er mindre at lide paa, idet yngre udtryksformer fra
nedskrivningstiden kan antages i större eller mindre grad at have fortrængt
de ældre. Jeg finder derfor nu, at det er den rigtigste ftremgangsmaade forst
at undersöge fænomenerne i saadanne skrifter, der viser den folkelige stil i
dens störste renhed, og saa anstille sammenligning paa den ene side med
digtene og paa den anden side med de lærde verker.
Men en ny fuldstændig fremstilling kræver paa den maade en række
vidtlöftige detaljimdersögelser. Ogsaa derfor var det önskeligt, om flere end
hidtil vilde interessere sig for denne del af den nordiske filologi, og jeg vilde
gjeme benytte leiligheden til at henlede yngre filologers opmerksomhed paa,
at der her er et feldt, som de kunde have glæde og udbytte af at være 'med
at bearbeide.
Der har været udtalt det krav, at ogsaa i den norrone syntax bör der
gjöres forskjel paa islandsk og norsk. Det vu man maaske ogsaa tilslut
kunne gjöre, men f»r öieblikket bör man visselig være forsigtig dermed.
Med hensyn til stil og udtryksformer er det ulige vanskeligere at foretage
en udskiftning end i andre henseender. Et verk er bevaret gjennem norske
haandskrifter f. ex. Fagrskinna. Lad os antage for sikkert (hvad jeg for-
resten ikke gjör), at den tabte original er islandsk. Haandskrifteme har
dog sikkerlig ligesaalidt været en ordret, som en bogstavret gjengivelse af
originalen. Men har den norske afskriver foretaget reelle eller formelle
ændringer af hensyn til det publikum, for hvem han skrev, og til hvad der
var ham selv naturligt og tilvant, ligger det jo nær at tænke sig, at æn-
dringer ogsaa kan have rammet stilen og syntaktiske udtryksformer, forsaa-
vidt der i disse har været nogen væsentligere forskjel mellem norsk og is-
Digitized by
Cjoogle
Nygaard: Udeladelse af subjekt. 8
A.
Udeladelse af subjekt af liste og 2:den person.
1. Ved imperativ udelades ofte subjekt af 3:den pers.
ental og flertal og fordetmeste subjekt af l:ste pers. flert. Det
gjör i regelen ingen forskjel, om subjektet tilföies, men skal
personen særlig udhæves, sættes dog altid pronomenet.
gakk ok bid hann bida üti (Eg. 216, 17) låt fram J)å
pina rådagerd (Flat. I 124, 15) farit nu ^k eptir honum ok
drepit hann (Eg. 80, 2) standit upp ok takit våpn ydur
(Konung 41, 24) drekkum nu fyrst, frændi (OH. 114, 27)
gråtum eigi, en munum lengr (Flat. I 129, 31).
bid l)ü konung gefa oss ütgpngu (Eg. 63, 11) låttu, kon-
ungr, leida Egil üt (Eg. 219, 8) takit ér ydr nü h9fdingja
(Nj. 124, 28) låtit l)ér å braut fara falsara ok dröttinssvika
(Konung. 101, 25) ella r6m vér braut (Konung. 41, 15).
landsk sprogbmg. Det omvendte kan da være skeet i A grip, hvis det er
rigtigt, at dette er en islandsk afskrift eller bearbeidelse af norsk original.
Naar fremdeles af en eller anden grund norske lydeiendommeligheder kan
titenge ind i islandske haandskrifter (vordinn f. ordinn; 1, r, n i forlyd for
hl, hr, hn), hvem borger saa for, at der ikke kan være kommet med ogsaa
andre norvagismer? Og hvorledes vil man paa forhaand kunne udrede for-
holdet mellem en forfatter og hans mundtlige kilde? Karl abbed skrev,
medens Sverre sad hos og bestemf«, hvad der skulde skrives. Hvormeget
eller h vorlidet var da ligefrem diktat? Det er ikke let at sige. Men ad-
skillige af Sverres taler er dog saa karakteristiske og prægede af en saadan
individualitet, at man vanskelig kan holde den tanke borte, at der her ial-
fald er ord fra kongens egen mund.
Der findes nogle tilfælde, hvor jeg mener at finde en liden forskjel
mellem islandsk og norsk sprogbrug. Jeg skal nævne et par saadanne. Den
eiendommelige kumulation af artiklen: hinn hviti bj^minn o. 1. er maaske
mere norsk end islandsk; hvor substantiver uden forskjel i betydning kan
bruges baade uden og med postpositiv artikel, synes man i Norge at have
været mest tilboielig til at tilfoie artiklen. Maaske har man i Norge noget
mere end paa Island brugt reflexivformede verber med passiv betydning. I
den norske homiliebog findes i afsnittet om Olav den helliges jertegn paa
en paafaldende maade meget hyppig s&, så, I>at omtrent ganske som præpo-
aiiiv artikel. Dette kan være en særegenhed for vedkommende forfatter,
men det kunde ogsaa tænkes at være begyndelsen til en sprogbrug, der
svarer til de nordiske fastlandssprogs anvendelse af "den, det" som artikel.
Men alt dette regner jeg endnu kun for usikre formodninger.
Digitized by VjOOQIC
4 Nygaard: udeladelse af subjekt.
ver t)ü eigi meir baki lyptingina, en ek mun verja staf-
ninn (Hkr. 210, 21) hefn pü vår, en vér skulum J>in (Nj.
128, 50) hlaup JA hér üt, ok mun ek beina at med j^r (Nj.
129, 114) en ^r konungr skapit ok skerit urn alt annat
(OH. 117, 5).
2. Hvor verbet staar i en anden form end imperativ,
udelades pron. af liste og 2:den person (ent. og fl.) ikke som
subjekt, undtagen hvor det direkte kan underforstaaes fra et
nærliggende sideordnet udsagn, hvori det forekommer som
subjekt, og især naar de to udsagn er forbundne ved en side-
ordnende konjunktion (ok, en, eda); dog er ogsaa i dette til-
fælde udeladelse af pron. ek meget sjelden.
vér svprudum skjétt ok synjudum honum rådsins (Eg.
235, 1) vér varum hédan keyrdir hædilega 6r J)essum bæ, ok
erum nu enn aptr komnir (Konung. 100, 33) vildu J)ér hafa
Egil at daudamanni ok dråput menn af honum — ok t)ar å
ofan gerdut t>ér hann utlaga ok råkut hann af landi (Eg.
220, 2 fg.) ef t>ér yrdit druknir ok lægit sofandi (Eg. 35, 19)
vitr madr ertu ok sidugr ok kant vel vera med tignum mpn-
num (OH. 66, 7) mér var sagt, at {jü létir alt lid {)itt jafnan
med alvæpni vera, eda hafdir vardhpld ørugg bædi nött ok
dag (Eg. 34, 5) er ek J)6 eigi J)e8sa büinn, nema fleiri bind-
ist i; vil% at l>ü finnir Bjama (Plat. I 128, 6) var ek Jiar
adra nlu vetr enn 1 utlegd, J)6at ek væri {)å kalladr frjåls
madr; fekk ^) ^å J)roska n^kkum (Flat. I 364, 33).
3. Kim af og til findes 3:den pers. pron. udeladt som
subjekt, fordi det svæver for tanken fra en foregaaende ikke
sideordnet sætning, hvor det er subjekt, eller fra et fore-
gaaende udsagn, hvori det findes i et andet sætningsforhold.
hér er lltit landsmegin til t>ess, at }>ér farit med her
ydvam, ok munut {»at eigi optar gera at fara higat med få
lidi (Eg. 36, 20) einfærr hugda ek, at t)ü mundir, ^tt vildir
at landi (Flat. HI 407, 23).
*) Udgaven indskyder ek.
Digitized by VjOOQIC
Nygaard: udeladelse af subjekt. 5
illa er {»ér farit, leitar å l>ér betri menn um sakleysi,
en berr ^ åvalt lægra hlut (Flat. I 127, 22) svå er mér ok
sagt, at ^r væri l>Yi sfdr bodnar f^durbætr, at frændr l)inir
bådu eigi sidr drepa t>ik en f^dur {»inn, ok vart sidan seldr
maneali (Flat I 364, 18) er t>at håttr l>inn at hafa jafnan
adra å skotspæni fyrir l>ér ok porir litt i nand at koma
(Flat. I 129, 10) skulu vér veita [»ér styrk til Jiess, at komir^)
aldregi sldan i slikt Qngt>veiti (OH. 120, 29).
Ganske enkeltvis findes i lignende tilfælde l:ste pers.
pron. udeladt som subjekt.
l>iki mér {»at sannligt, at ^d hafir {»essi laun af okkr
Fridgeiri frændum firi l>at, er l>ü leystir Uf hans af Lj6ti,
en veit '), at l>ü lézt min at nj6ta (Eg. 251, 24).
B.
Udeladelse af subjekt af 3:die person.
1. Subjekt af 3:die pers. udelades m^et qfte^ naar i en
sammenhængende række udsagn en ny handling udsiges om
det samme subjekt, som er nævnt i et sideordnet udsagn
umiddelbart forud, navnlig naar udsagnene er forbundne ved
sideordnende konjunktioner, men ogsaa uden saadan forbindelse.
honum syndist sjå madr rida austr undir eldinn ok hvarf
)>ar (Nj. 125, 26) Skarphedinn kom fötum undir sik ok réd
') Udgaven indsætter pu.
') üdgayen indsætter ek, og det antages altsas, at der foreligger en
skriyfeil. Det er muligt, at saa er, men sikkert er det ikke. Tilfældet er
dog temmelig analogt med de anförte exempler, hyor pu er udeladt. At
antage med udgiverne, at der ogsaa er skrivfeil F]at. I 128, 6; I 864, 83;
OH. 120, 29, er ikke rimeligt. Sagen er, at medens det er usus i vid ud-
strækning at udelade subjekt af 3:die person (hvorom nedenfor), tilstedes
(undtagen ved imperativ) kun indenfor snevre grænser udeladelse af l:ste
og 2:den pers. I saadanne tilfælde alteaa, hvor det er meget almindeligt at
udelade 8:die pers. (se B 1), udelades 2:den pers. samt l:8te pers. fl. sjeldnere
og luftø pers. ent. enkeltvis. I tilfælde, hvor udeladelse af 8:die pers. findes ikke
sjelden (se B 8 — 1), er udeladelse af 2:den pers. og navnlig af l:ste en singu-
lariiet.
Digitized by
Cjoogle
6 Nygaard: Udeladelse af subjekt.
Jiegar til f annat sinn ok rennr upp vegginn (Nj. 130, 5)
f6ru l)eir med psit lid ok k6mu sunnudag f K^rmt å Ogvalds-
nes ok gengu upp til boejarins med ^Uu lidinu ok kömu {
pann tlma, er lokit var gudspjalli (OH. 119, 6 fg.) *).
på brå hann sverdinu hart ok titt ok hlj6p f stofuna;
hj6 pegar til J^öris (OH. 116, 30) på så peir borg standa å
V9llum n^kkurum ok settu hnakkann å bak sér, ådr peir
fengu sét yfir upp; ganga til borgarinnar (SE. 30, 33).
sidan lauk konungr upp sættargerdina; mælti svå (OH.
120, 4) på bar Olafr upp pat tilkall, er hann hefir par til
rikis; bidr på büendr sér vidt^ku til konungs yfir landi, heitr
peim par i möt l^gum fornum — talar um pat langt ok
snjalt (OH. 35, 7 fg.) gørdu peir svå, våra kåtir um kveldit
(OH. 114, 29) hpfdu peir pessu lokit 9IIU, ådr dagadi; föru
på sidan til skips sins, l9gdu pegar ut 6r ånni, föru sidan
ferdar sinnar (OH. 226, 18) >).
2. Ikke sjelden fortsættes efter en sætning, hvis subjekt
er en personsbenævnelse eller et koUektivum i 3:die pers.
ental, med et udsagn i 3:die pers. flertal uden tilföiet subjekt,
idet der da tænkes paa personen i forbindelse med en anden
eller andre (tidligere nævnte perøoner, ledsagere, husfolk e. 1.)
eller paa de enkelte, som samlingsordet omfatter.
at skilnadi veitti Olafr konungr jarli virdilegar gjafar,
ok skildust enir kærstu vinir (OH. 83, 35) på 8t6d J>6rr upp
') Merk, at subjektet ogsaa kan udelades, naar den sidste af to for-
bundne handlinger i tid er forud for den försto.
vid forsinn var otr einn ok hafdi tekit lax 6r forsinum (SE. 72, 15)
]Å er Eirikr jarl réd Noregi, fekk Sveinn Danakonungr sött vestr & Eng-
land! ok bafdi mikit unnit undir sik i Englandi i riki Adalråds konungs
(Fsk. 70, 2) var honum sagt, at Magnus konungr var i bænum ok hafdi
sk9mmu &dr komit (Mork. 36, 23).
*) Ogsaa efter en længere udtalelse i direkte form.
Hreidarr gengr inn i stofuna ok fyrir konung ok kvedr hann ok
mælir: "Herra, tak af mér reidina Hér er nu gripr, er ek vil gefa
I)ér"; setr é, bordit fyrir hann (Mork. 43, 5).
Digitized by
Google
Nygaard: udeladelse af subjekt. 7
ok hét å lagsmenn sfna, ok leitudust fyrir ok fundu afhüs
til hægri handar (SE. 29, 4).
fekk Åsbjörn byrleidi gott ok lagdi at um kveldit f
Earmtsundi vid Qgvaldsnes, ok våru J)ar um n6ttina (OH.
115, 2) sidan let Flosi s^dla hesta sfna, ok bidu engra manna
ok rida sidan heim (Nj. 124, 67) Sverrir konungr snyr nu
å haf üt fvers, gerdu bædi, at l)eir sigldu ok rem (Konung.
36, 16) stöd J)ar hüsfreyja i dyrum ok bad hann ^t ekki
inn koma, s^gdu, at l)au åttu ålfablét (OH. 80, 32) *) sétti
|)å lidit til möts vid I)å, ok hpfdu upp sett merki sin (OH.
210, 31) mestr hluti manna vildi eigi heyra, at hann mundi
fallit hafa, nema létu, at hann var I Vindlandi (Fsk. 66, 32).
3. Stundom udelades subjekt af 3:die pers., naar præ-
dikatet udsiges om en gjenstand, der i en sideordnet sætning
umiddelbart forud staar som objekt eller i et andet under-
ordnet forhold j og misforstaaelse ikke lettelig kan opstaa.
]>å rak vestr 1 haf, ok fundu l>ar land mikit (Isl. s. I
26, 9) øngvar hefi ek l)essar 9rvar gera låtit; gefnar hafa
mér verit (Flat. HI 406, 12) så t)eir mikinn fJ9lda büanda
fara til t>ings, ok båru f milli sin mannlikan (OH. 109, 4)
hann let ^Å ok greida hår sitt, ok l>å skar R9gnvaldr hår
hans, en ådr hafdi verit üskorit ok ükembt tiu vetr (Hkr.
65, 10) hann hafdi ok XXX hüskarla, ok starfa skyldu i
gardinum slikt, er l)urfti (OH. 43, 36) reiddi hann upp bryn-
trollit ok høggr til Hallvards 1 gegnum hjålminn ok hpfudit,
ok 89kk alt at skapti (Eg. 85, 7).
borgit var bænum ( Skufey, er menn kému til, ok var
Ktt brunninn (Flat. I 555, 7) {lat nafn llkadi Svium illa, ok
k9lludu, at aldregi hefdi Svfakonungr Jacob heitit (OH. 77, 16)
*) Effcer et udsagn mod subj. af 3:die pers. flertal kan folge et nyt præ-
dikat i flertal, hvis subjekt or de ncevnte personer og andre, som talen gjæl-
dor (to partier o. 1.)
(leir Sigmundr heyra («tta — gangast nu i m6t (o : de to partier Flat.
I 551, 15) |)eir kvådust [»at gjama vilja, fara nu heim i Gptu vid svå buit
— lidr nu & samarit — ok eig ast nu ekki fleira vid at sinni (Flat. I 552, 18).
Digitized by VjOOQIC
8 Nygaard: Udeladelse af subjekt.
t)å er sagt, at |>ör yard bilt einu sinni at slå hann med
hamrinum, ok spurdi hann at nafni (SE. 29, 14) yfsadi Üt-
gardaloki |^r ok l)eim fél9gum til sætis, ok dveljast I)ar
nåttlangt (SE. 33,^ 28).
sidan skaut Asmundr at Asbimi selsbana spjöti, ok kom
å hann midjan (OH. 124, 23)
J)6rr lltr å homit, ok synist ekki mikit, ok er ^ heldr
langt (SE. 32, 9) hann var bleikr é hår, ok fell med lok-
kum (Flat. I 550, 6)
yar ^at råd konungs at rjdfa leidangrinn, ok gaf l>å
hyerjum manni heimleyfi (OH. 79, 24) *).
4. I bisætninger udelades subjekt af 3:die pers. stundom,
naar handlingen udsiges om en gjenstand, der er næynt kort
foran i hovedsætningen enten som subjekt eller i et andet
forhold, helst paa en saadan maade, at der ligger et vist
eftertryk derpaa.
engi fekk |)å rum fyrir Sighvati, l)6at mæla vildi vid
t>ik (OH. 206, 34) l>annug mundi hverr sik kjösa, sem l>ö
ert, l)6at sjålfr mætti råda (Mork. 38, 30) er {»at gott land,
l)6at eigi sé mikit (Mork. 43, 37) Egill foerdist vid ok treysti
stafinn, til {)ess er upp losnadi or gélfinu (Eg. 141, 21) Odinn
vissi um alt jardfé, hvar fölgit var (Hkr. 9, 1).
Saaledes navnlig i sætninger med sva aty fremdeles i
sammenligningssætninger med (sva) sem^ samt efter par er^
par sem og i betingelsessætninger med ^.
mælti, at engi skyldi svå djarfr, at flytti eptir sér fleira
en våpn sin (Konung. 37^ 19) engi er svå litill drykkju-
madr, at eigi gangi af I t>rimr (SE. 32, 8) skeggit var svå
sitt, at lå f knjåm honum (OH. 66, 32) gættu hans, svå at
') Af oxemplerae sees, at naar subjektet underforstaaes fra et fore-
gaaende sideordnet udsagn, staar verbet i begyndelsen af sætningen, saaledes
at ikke noget betonet ord eller sætningsled kommer foran; derfor OH. 26,27:
ganga f)& ofan til skipa ok sigldu sudr til Ulfasunda; Par spurdu peir [lat
o. 8. v. Dog Hkr. 65, 10: [tå skar B9gnvaldr hir hans, en åSr hafdi verit
üskorit ok ukembt tiu vetr.
Digitized by
Google
Nygaard: udeladelse af subjekt. 9
komist eigi å braut (OH. 118, 32) *) hann hafdi rekit øxina
i gafladit gyå fast, at gengit hafdi alt upp å midjan fetann
(Nj. 132, 36) engi knut fekk hann leyst ok engi ålarendann
hreyft, svå at ^å væri lausari en ådr (SE. 29, 32) kastadi
hann sverdinu Gram eptir honum, svå at sundr sneid { midju
manninn (SE. 75, 40) sfdan skaut Åsmundr at Åsbimi sels-
bana spjéti, ok kom å hann midjan, fl6 i gpgnum hann, svå
at fast stöd fram i h9fdafJ9linni (OH. 124, 23) ték hann t>å
jaxl or p6ssi sinum ok kastadi til Gunnars, ok kom i augat^
svå at l>egar lå uti å kinninni (Nj. 130, 19).
f6ru ])eir ^& upp um stræti hverr med sina skip89gn,
sem (efter hvert som) büinn värd (Konung. 37, 33) Eirikr
jarl let frå h9ggva hvert, sem hrodit var (Fsk. 64, 8) l)eir
létu gera hvem, sem vildi (Fsk. 69, 21) ekki l)ykki mér
draumr sjå svå gödr, sem ^r mun I)ykkja (OH. 211, 5) st6d
herrinn å bryggjunum svå l)ykt, sem rum hafdi (OH. 20, 6)
t6ku |)eir brandana jafnskjött, sem ofan duttu (Nj. 129, 103).
efna til kaupangs {»ar, sem nu er (Hkr. 3, 3) f6r hann
{>å um haustit at hitta vini sina ok keypti kom par, sem gat
(OH. 113, 11) hverr annarra t6k I)ar sér skip, sem heizt fekk
(OH. 62, 29) flest folk sofnadi l)ar, sem sat (SE. 76, 26) {leir
hræddust, at üvinir mundu leita Uksins l)ar, er var (OH.
225, 31).
så madr mun vel vera, ef |)ér er likr (Mork. 37, 26)
var it fyrsta minst ok var {)6 svå mikit, at mér mundi endast
til bana, ef å hefdi komit (SE. 34, 10) fuss mynda ek at
gefa ydr b^tra drykk, ef til væri (Eg. 132, 17) sé ek svå
hverjum verda, ef eigi vill blota (Isl. s. I 36, 2) *).
') TJdg. indskyder hann.
') Gfr. heyrt h^fum vér sagt fr& |)eim atburdam, er oss (»ykkja utru-
iigiTy at sannir mani vera (S£. 27, 96) sidan spyrr hann, hvat |ieira manna
▼æri i f^r med honum, er hann vildi, at ti] hirdvistar foeri mod honam
(Mork. 37, 24) ei må. konungr [tann til lids ok landvarnar kj6sa med sér, er
hann veit ei, at er (Fl. Ill 402, 12).
Digitized by
Google
10 Nygaard: Udeladelse af subjekt.
5. Sjelden underforstaaes subjektet i en efterfölgende
hovedsætning fra en forudgaaende bisætning;
er Atli skaut at honum, på fl6 æ fyr ofan eda nedan
(OH. 85, 31) er hann kom I>ar, er mest var brunnit l)ver-
tréit, t)å brast nidr undir honum (Nj. 130, 4) er hann så
bauginn, J)å syndist honum fagr (SE. 73, 8) medan lidit var
til, J)å hafdi {)ingat å gengit (Fsk. 64, 15) ef nakkvarr er
så })å eigi l)ar kominn, på skal engu fyri t^na nema Iffinu
(Nj. 124, 53);
eller i en bisætning fra et andet foregaaende udsagn end
hovedsætningen.
var blånadr annarr eggteininn, ok S9gdu vit Bårdr, at
dignat myndi hafa (Nj. 130, 46) er Sigurdr steikti hjärtat,
ok hann hugdi, at fuUsteikt mundi, ok ték å fingrinum, hve
hart var (SE. 74, 13) kn9rr så, er mestr var å Hålogalandi,
var büinn f vår å Sandnesi — — hygg ek, at nær væri
hladinn af gråv9ru (Eg. 50, 19).
6. Subjektet kan stundom udelades, naar prædikatet ud-
siges om noget, der vistnok iJdce ligefrem er nævnty men dog
let forstaaes.
eptir |)at st6d upp annarr at 9drum ok taladi, ok kom
{lar nidr (o: ræda l)eira)), at })ess våru flestir füsari at binda
félagskap vid Olaf (OH. 35, 3) enda er vandara at büa sik
f konungs herbergi en annarsstadar, ok ver^r sidr at hlægi
gørr af hirdm9nnum (Mork. 39, 32 = at ma^r büi sik —
ok verdr) vissir I)ü eigi, segir Kari, hverr fyri värd? Likt
|>6tti mér vera |>or8teini (o: det, som jeg traf, syntes etc. Nj.
131, 20) heyrdak ådan læti kynleg. Hverju var likast? segir
fordr (o: det, som du hörte Mork. 36, 29) hann I)rütnadi
ailr, ok blodbogi stod 6r hvårritveggju hlustinni, ok värd eigi
st9dvat (o: blödit), ok fell hann f üvit, ok |)å st9dvadi8t (Nj.
132, 72) l)å var tekinn bordbünadrinn ok dukarnir, ok borit
å braut (o: altsammen OH. 116, 35).
Navnlig merkes:
Digitized by VjOOQIC
Nygaard: udeladelse af subjekt. 11
a) Subjekt af 3:die pers. flert. kan mangle, naar prædi-
katet gjælder en flerhed af personer^ der forstaaes af situa-
tionen.
setnadi {lå kurrinn, ok alitu vid {)at l>ingit (Flat. I 56, 19)
lå sfnum megin sundsins hvårt skipit, ok h9fdu medal sin
kadal digran (OH. 28, 22).
Saaledes ofte præs. konj. i opfordring eller befaling *).
seti hann i TyfiMX (OH. 118, 1).
b) Efter et udsagn om at hugge, skyde o. 1. mangler
stundom i en folgende sætning som subjekt et ord, der be-
tyder hugy vaaben o. 1.
t»å hj6 Egill til Lj6ts, ok kom å fyrir ofan kné ok t6k
af fétinn (Eg. 239, 9; ofr. hj6 l)egar til J>6ri8, kom hpg/jit å
hålsinn OH. 116, 31) Hemingr skaut eptir, ok kom i knlf-
skeptit (Flat. III 406, 13) t6k hann l>å handexi vel mikla
— ok laust hamrinum å hausinn ok yildi brj6ta, en par sem
å kom, hvitnadi hann (Eg. 321, 6) ^& kom Flosi at ok hj6
å hålsinn Helga, svå at ^gar t6k af h9fudit (Wj. 129, 58)
Snækolfr hj6 I slåna, svå at fal båda eggteina sverdsins (Nj.
84, 38).
c) I udsagn, hvor prædikatet bestaar af verberne "hede,
. kaldes" med folgende substantivisk prædikatsord, mangler ofte
som subjekt en betegnelse far en lokalitet ^ der er antydet ved
et stedsadverbium eller et komplemeritsudtryk.
|>ar heitir nu Odinsey (Hkr. 6, 31) |)ar heitir nu Reyd-
arfjall f Austfjprdum (Isl. s. I 26, 16) heitir fyrir austan
Asia (o: landet östenfor heder A. Hkr. 4, 7) f Vanakvislum
var {>å kallat Yanaland eda Vanaheimr (o: landet i Vane-
kvisleme blev kaldet etc. Hkr. 4, 21) aptr frå stafninum til
austrrüms var kallat å rausn (o: strækningen fra stavnen til
oserummet etc. Hkr. 53, 28) sigldi {lar üt, er heitir Floka-
vardi (Isl. s. I 28, lOj.
*) Cfr. min afhandling om brugen af konjunktiy i oldnorsk i Arkiv
for nord. fil. I pag. 121.
Digitized by VjOOQIC
12 Nygaard: udeladelse af sabjekt.
Idet prædikatets verbum retter sig efter prædikatsordet,
fremkommer da udtryk som:
Vestmannaeyjar heita J)ar sfdan (o: öerne der heder V.
Isl. s. I 36, 14) Ålfheimar våru ^& kalladir milium Raum-
elfar ok Gautelfar (o: landet mellem R. og G. kaldtes A.
Hkr. 40, 8) Odinn t6k Hér bustad vid L^ginn, t>ar sem nd
eru kalladar fomu Sigtünar (Hkr. 7, 16) *).
7. Subjektsforestillingen udtrykkes i oldu. som i andre
sprog ikke blot ved et nomen, men ogsaa ved infinitiv eller
en hel sætning. Deraf fölger, at
en handling, der skulde være udtrykt ved infinitiv eller
en sætninffy kan udelades som subjekt, naar den er nævnt
kort forud eller forstaaes ud af, hvad der er sagt.
hann sagdi, at M9rdr skyldi sækja, hvårt honum l>6tti
gott eda ilt (o: at sækja Nj. 132, 97). üt skülu ^ir nü allir
ganga, er leyft er (o: üt at ganga Nj. 129, 35) veiztu nü,
hvernug Jiat er at reidast. Ja, segir hann, nü veit ek. Hver-
nug ))6tti l)ér? (Mork. 41, 34) ek må vel komast annarsstadar
üt, ^at hér gangi eigi (om det ikke lykkes her ni. at komme
ud Nj. 129, 120) munu fair til verda at vingast vid mik,
ef {)essum skal ckki tjå (Eg. 115, 19) nü vanst honum eigi
lif til at launa pér {»at, sem vert var (OH. 124, 31).
ek fer af Jjvi hvergi nü med ydr, at ek veit, at ekki
mun gera (at det ikke vil nytte, ni. at jeg farer med eder
Nj. 131, 53) så k9ttr var eigi, sem l)ér sadist (ni. at den
var SE. 34, 27) sér enn, at stikillinn hornsins vil ekki upp
8 vå mJ9k, sem honum Ukar (SE. 32, 20) ek em um {)at
hræddr, at l>å sæki l>ik heim reidin, er l>ü langar til; en mér
iKBtti bezt, at vid berist (at det forebygges, ni. at vreden
kommer over dig Mork. 40, 20).
*) Analogt hermed er det, naar der siges: sagdi, at Lesir ok d L6m ok
å Våga hafa tekit vid kristni (OH. 108, 1).
Digitized by
Google
Nygaard: Udeladelae af sabjekt. 13
1. De nævnte subjektsudeladelser er samtlige af den art,
at baade den talende (forfatteren) er sig klart bevidst, at ud-
sagnet udsiges om et bestemt subjekt (gjenstand, handling), og
tilhoreren (læseren) formenes ikke at kunne være i tvil om,
hvad dette er for et subjekt. Udeladelsen beror netop derpaa,
at der ikke er nogen uvished om subjektet.
Forskjellig herfra er en række tilfælde, hvor et prædikat
udsiges i 3:die pers. ental paa en saadan maade, at den ta-
lende vistnok har forestilling om et subjekt og vækker fore-
stilling derom hos tilhoreren, men lader subjektet ubetegnet,
dels fordi han ikke rigtig vedj hvad navn han skal give dette^
som handler, virker, er eller sker, dels fordi det forekommer
ham uvigtigt og överflödigt at nævne det, da interessen nær-
mest og overveiende knytter sig til prædikatet, og subjektet
i forhold dertil træder tilbage som mindre væsentligt, hvorfor
det ansees tilstrækkeligt i ubestemt almindelighed at fremkalde
tanken om en handlende person^ en kraft eller indflydelse^
situationen eller omstændighederne.
I dette tilfælde vil vi i det moderne sprog tildels an-
vende et ubestemt pron. (en, man — noget, det), men alm.
benytte et passivt eller reflexivt udtryk, eller paa anden
maade omgjore udsagnet saa, at det, som i det gamle sprog
staar i et underordnet forhold, kan optræde som subjekt
at midri nött, er menn våru 1 svefni, ^k lét å st9dli
6ti ok mælti: svå brenna mik nu bænir Olafs konungs, sagdi
SU vættr (OH. 188, 1; "det skreg'' eller "noget skreg"; man
hörte et skrig, men fortælleren ved ikke at sige, hvem det
var, som skreg; det ubestemte subjekt er da i det folgende
udsagn betonet ved vættrj væsen) poUrinn var svå djüpr, at
^) Gfr. "Det aktive upersonlige udtryk i den norröne aagaliteratur" af
WiUlam Nygaard i "Akademiake afhandlinger til prof. dr. S. Bagge ved
hana 25-aarB jubilæum den 2:den mai 1887 fira taknemmelige elever".
Digitized by
Google
14 Nygaard: üdeladelfle af sabjekt.
eigi kendi nidr (Laxd. 67, 8 yen kjendte ikke bund) J>at var
lin urent svå mikit/ at spent fengi um mesta fingri ok lengsta
(OH. 227, 9) spurdist honum svå til, sem ekki væri kristni-
haldit, J)egar er nordr sotti & Hålogaland (OH. 100, 34) af
horni I)e88U |)ykkir liå «vel drukkit, ef f einum drykk gengr
af (SE. 32, 6) nu mun reyna (SE. 31, 34) {less naut vid 1
pråndheimi, at menn åttu I)ar mikil fom korn (OH. 102,27)
Dagr var l)å enn eigi kominn med sitt lid, ok misti Jæss
fyikingararmsins (OH. 209, 3; man savnede).
2. En ubestemt handlende pßrson underforstaaes navnlig
som subjekt
a) i udtryk, som betegner udsagn og iagttagelse (især
ved segja, geta, sjå, heyra).
svå segir i Tryggva flokki (OH. 233, 29) hér getr l)ess
(OH. 180, 40) d. e. her siges, omtales det. I analogi her-
med: nu vfkr spgunni vestr til BreidiQardar dala (Nj. 1, 9)
nu ferr tvennum 89gunum fram (OH. 100, 26).
hvar skulu vér fyri sitja? segir Starkadr. Vid Knafa-
héla, segir Sigurdr, Jiar sér eigi (man ser ikke noget) fyrr
en at er komit (Nj. 61, 19) Jj6rr reiddi til hnefann ok setr
vid eyra Ymi, svå at hann steyptist fyrir bord, ok sér f iljar
honum (SE. 36, 24) ekki så skipit fyrir laufinu (OH. 36, 30)
man enn sjå Jiær jardborgir (OH. 68, 26).
J>orm6dr kvad hått mJ9k, svå at heyrdi um allan herinn
(OH. 207, 37) nu mun fadir minn daudr vera, ok hefir
hvårki heyrt til hans styn né hosta (Nj. 129, 110)*).
b) i udtryk med skulu og mega med folgende infinitiv,
med ver&a med inf. samt pur/a med inf. eller genitiv.
n6 skal ekki leyna ^ik ^\l (OH. 119, 31) standi menn
upp ok taki hann, ok skal hann drepa (Nj. 87, 106) vid elda
skyldi l)å 9I drekka (OH. 43, 33) bjoggu |)eir ^av um, svå
>) De sammensatte tidsfonner perfektum og plosquamperf. bruges sjel-
den paa denne maade; se WiUiam Nygaards ovennævnte afhandling.
Digitized by VjOOQIC
Nygaard: udeladelse af subjekt. 15
at ekki skyldi l)ar & sjå n^virki (OH. 226, 17) {)ü fant eigi,
hvar upp skyldi luka (SE. 34, 8).
{Ann må ei kefja, er gud vill hefja (Flat. III 408, 2)
må I^ar fæda her manns (OH. 127, 3) heyra må J)at, at 6r
|)ér er barit alt hjarta (OH. 107, 17) Sigurdr konungr ték
ügledi mikla, ok måtti Utt njéta tals hans (Hkr. 674, 14)
reistu t>ar gålga ok hengdu {lå Jjar, er sjå mætti utan af firdi
(OH. 46, 8).
I^rdr sér nu, at fara mun verda (Mork. 37, 4) sæma
verdr vid slikt (Hkr. 691, 28).
I)es8 {«rf (OH. 88, 26) litils mun vid l)urfa (Flat. I
551, 36) ekki t>arf Sighvat at sneida (OH. 206, 29).
3. En uhestemt virkende kraft eller indflydelse under-
forstaaes som subjekt ved transitive verber eller verber med
dativisk eller genitivisk styrelse^ hvorved udtrykkes
9) foreteelser i naturen (lys og morke — vind og veir
og andre fænomener i luften eller paa himmelen — bevæ-
gelser i havet);
|)egar er lysti (OH. 38, 24) er Ij^sa t6k (OH. 73, 8) til
læss er Ijést gerdi (Eg. 89, 1) gerdi myrkt (OH. 218, 6) cfr.
J>eir l>6ttust sjå fJ9gur Ijés I hauginum brenna, ok bar hvergi
skugga å (Nj. 78, 36).
til l)ess er vedr lægdi (Eg. 89, 1) t6k at lægja vedrit
(Nj. 83, 16) vedr t6k at birta (Flat. I 338, 30) l)å gerdi
storm vedrs (OH. 86, 5) vedråttu gerdi harda um haustit
(Laxd. 145, 24) gerdi at Jieim hrid mikla (Flat. I 338, 10)
er byr gaf (Eg. 70, 1) l)vf næst laust å hrid mikilli (Laxd.
124, 5) var hvast vedrit, ^ er rauf (Laxd. 50, 1) Iwtt vard
um sidir, at lK)ku h6f af h9fdi (Laxd. 64, 12) tunglskin var
bjart, en stundum dr6 fyrir (Nj. 78, 33) ^ laust roda å hi-
minn ok svå å sélna (OH. 216, 26) hann l)6ttist sjå, at hi-
mininn opnadi (OH. 211, 3) Jiegar er séUna lægdi (Eb. 61, 5).
sjéinn gerir ükyrran yfir Jieim — ^ kyrrir sjöinn (Flat.
m 408, 6 fg.) segir, at \k skipti straumum (OH. 136, 19).
Digitized by VjOOQIC
16 Nygaard: Udeladelse af sabjekt.
b) virkninger af vind og veir, af bevægelser i havet
eller af en anden, naturlig eller mekanisk, kraft;
isa leysti (OH. 198, 2) ådr en Isa taki af V9tnum (OH.
58, 34) |>orgeir ok hans felaga velkir { hafi lengi (Flat. II
108, 13) hana rak yfir fJ9rdinn (SE. 76, 30) skipit braut f
sp6n ok rak ^r kJ9linn, er sfdan heitir Ejalarey (Laxd.
124, 16) keyrir skipit vestr fyrir Skålmames (Laxd. 124, 8)
var Sigmundr ^ svå måttfarinn, at hann drö stundum frå
landi, en annat skeid höf hann at; skoladi |>6ri ^ af her-
dum honum (Flat. I 554, 19).
honum f6r sem 9drum l)eim, sem støkkva, at bles üt af
honum klædinn 9II; nü belgir dükinn ok bar at bjarginu ok
festir å einum steini (Fiat. III 410, 4 fg.) bar yfirh9fnina
aptr af herdum honum (OH. 73, 34) berr oss at fslandi eda
9drum l9ndum (OH. 75, 27) er konungr gekk üt 6r stofunni, {»å
bar hann skjötara at, en Svein vardi (OH. 70, 29) hann reidir
mJ9k (Flat. III 4Ö9, 21) ]f\l hvelfdi skipinu skjétt, med t^vi
at hann fylgdi at med 9IIU afli (Flat. I 552, 7) nd draga
Jwir Olafr konungr strengina upp undir midjan kJ9l skeidinni
ok undu med vindåsum, l)egar er n9kkut festi skeidina —
fyldi skeidina ok næst hvelfdi (OH. 28, 26 fg.) ekki festi
våpn å (OH. 198, 20) at eigi mundi jam å festa (SE. 77, 15).
c) sanseindtryk og legemlige fornemmelser;
fal >å s^n i milli t>eira (OH. 182, 25) mér gaf t>å s^
(OH. 202, 24) mart berr nü fyrir augu mér (Nj. 69, 14)
undarliga hluti hefir borit fyrir mik um hrid (OH. 202, 22)
>egar brå klåda å hvarmana (OH. 224, 26) t)adan af t6k
verk allan 6r kverkunum (OH. 197, 2) mun l>ik kala (SE.
35, 21).
Saaledes om, hvorledes noget /orfow^r sig for oiet:
l>eir så firdinum upp luka (Eg. 88, 17) sjåi t^ér eigi, at
nü lægir segl ))eira ok draga ^iv undan oss (Flat. li 308, 35)
svå at land lægdi t>adan vestr at sjå (OH. 202, 15) S]^ndist
vikingum, at {>å drægi svå snøgt undan, at nåliga vatnadi
Digitized by VjOOQIC
Nygaard: Udeladelse af øabjekt. 17
seglin (Flat. II 15, 36) heldu )>eir sv& sudr med landi, at
sjår var { midjum hlfdum edr 8tundum vatnadi land (Flat.
n 269, 20).
d) ^ælelige mdtryhj forestiUingery sindsbevægelser og
ytringer deraf:
hitt er satt, at bu9ndk9rlum skaut skelk f bringa (Eg.
35, 16) sl6 otta f lid heidingja (OH. 243, 16) svå sem vit
hans 6x, {)å dregr 6ttann 6r brjéstinu (Flat. III 410, 7) sagdi,
at ^ hafdi tekit bryningunni (OH. 145, 39) f;f8ir ^ik til
n9kkurra manna at fara (Hkr. 673, 3) minnir mik hinnar
konunnar (Hkr. 673, 19) brå Jæim mJ9k vid (Nj. 44, 76) setti
at honum hlåtr, ok brå honum svå vid, at hann gerdi fplvan
i andliti (Vigagl. 7, 98) h6f honum heldr upp brun (Eg. 39, 19)
Gudränu setti dreyrrauda (Laxd. 113, 5).
Saaledes hyppig: mik dreymir, vænir, varir, væntir, vættir,
uggar, grunar, tfdir.
e) tihkihkélseTj vendingerj tildragelser^ a/gjörelseTj som
skyldes skjæbnen, tilfældet eller tingenes gang;
hann för austr, ok gaf honum eigi austan (Nj. 41, 79)
n6 hefir honum gefit missyni mikit (Flat. I 552, 14) n6 gefr
vel til (Mork. 40, 34) ef fund vårn berr såman (OH. 38, 33)
leid {«ira bar svå til, at Jieir skyldu {«r yfir fara (Eg. 76, 12)
l)ott t>etta vandrædi hafi nu bont oss at hendi (Eg. 7, 20)
jafnan berr mér mart å géma (Mork. 39, 18) [»at berr til
{»ess (grunden dertil er Hkr. 682, 25) svå bar til einn dag,
at |>råndr safnar m9nnum (Flat I 552, 21) {»å tok at snüa
mannfallinu upp å lid jarlsins (OH. 40, 18) sneri {»å mann-
falli f lid Eirjåla (Eg. 42, 9) dr6 seint såman med {»eim
(OH. 137, 12) dr6 til vanda um samfarar l)eira (Nj. 6, 106)
er l>at Ifkara, at hér dragi 9drum hvårum til bana (Nj. 92, 25)
hér slær f allmikil üefhi (Nj. 145, 96) laust ))egar f bardaga
mikinn med |)eim (Nj. 86, 9) konungr var svå reidr, at J)eim
helt vid våda sjålfan (OH. 168, 37) t>6tti m9nnum eigi l>at
midr frå likendum, hvernig skjétt ruddi samnadinn, ^ er til
^, ^ .<«>«. moLOG. x, «T »ÖL« .,. ^g.^.^^^ ^y Google
IB Nygaard: Udeladelse af subjekt.
J)e88 t6k (OH. 220, 16) nu er t>at vili lendra manna, at ein-
hvem veg skeri 6r (OH. 52, 12) mun hafa umskipt hamingju
med 088 Sigmundi (Flat. I 552, 13) at låta l)ann verda fund
okkarn jarls, er um skipti med oss (OH. 94, 12) um tmnna
mann man störum skipta (OH. 140, 23) fær hann af brått
mikit fé, svå at hann setr af audgan brått (Flat. H 395, 18).
f ) begyndelse^ ophor ^ adskillelse (forskjel^ uenighed)^ mangel^
især ved hefja — luka, slita, letta — skilja, greina — skorta,
t>rj6ta, {)rota.
hér hefr upp S9gu Heidreks konungs ens vitra (Herv.
I, 1) lauk svå stefnu l^essi (OH. 112, 20) lykr hér })e88i rædu
(Mork. 44, 12) sleit svå l)inginu (OH. 140, 29) nu sleit |)eiri vin-
åttu maklega (OH. 212, 33) létti l)y8num (OH. 48, 35) ådr I)au
skildi, mælti hon (OH. 124, 29) nd skilr t)ar med Imim (Flat. I
552, 10) minna mun skilja beinskeyti okkra (Hkr. 682, 8) skildi
hér nü feigan ok üfeigan (Flat. IH 409, 24) alt er l9gin skilr
å (OH. 65, 12) vandmæli J)au, er 19g vår greinir ok Uppsala
19g (OH. 86, 11) ^ skytr 1 tvau hom med okkr (Mork.
36, 38) eigi skorti l)ar åfenginn mJ9d (SE. 76, 25) eigi skortir
hann gull eda silfr å sér (OH. 108, 16) Hrapp t)raut vistir
i hafi (Nj, 87, 24) ef t>ik l)rotar f9ng (Flat. HI 403, 20).
4. a) Situationen (stillingen, forholdet, omstændighe-
derne) i almindelighed underforstaaes navnUg som subjekt ved
udtryk som: svå (e-n veg 0. 1.) er, verdr, ferr, gengr, kemr,
er komit, s^ist, fykkir o. 1.
svå er vist (Nj. 130, 14) fann veg er (Nj. 131, 37) er
annan veg, en ek hygg, at I)essi sveinstauli sé QkuJ^érr? (SE.
31, 1) ef svå er, sem ^u 8egir, at vér mynim ekki få kom-
kaupin (OH. 114, 4) ef vér verdum ådr varir vid, sem nu
er (Konung. 39, 25) var far it kærsta (OH. 124, 13) var
l)å vid sjålft, at t>eir myndi upp ganga å l)at skipit (OH.
40, 19) var, sem hon væri skorpnud vid eld (Nj. 132, 11)
svå man nu sem optar (OH. 117, 3) Å8bJ9m svarar, at svå
skyldi vera, sem konungr vildi (OH. 120, 9) seit er nu, hversu
Digitized by
Google
Nygaard: Udeladelse af subjekt. 19
Yera vill (Nj. 130, 8) eigi fér ^ svå, er vel vildi (Konung.
36, 33) it sania vill hér vera um hrakfarir vårar fyrir Sig-
mundi (Flat. I 552, 11).
l)å var, sem jafnan verdr, ^ar er menn verda allmJ9k
druknir, at næsta dag eptir vårast flestir vid drykkinn (OH.
13, 27) sem sfdan vard (SE. 35, 5) ef svå verdr, at ek deyja
(Eg. 26, 7) annan veg ætla ek, at verdi (Eg. 58, 10).
f6r t)å svå, sem Sigurdr syr hafdi getit (OH. 35, 17)
mantu, hversu f6r um sundit med okkr? (Hkr. 681, 34) svå
hefir ok farit med oss, at ymsir hafa betr haft (OH. 29, 4)
svå man nü ok fara, at ek mun eigi vera i méti Njåli (Nj.
124, 100) *).
AsbJ9m segir spgu I)å, sem gengit hafdi (OH. 120, 20)
gekk t>vl um hrid (Nj. 129, 103) eigi hefir l)vi fjarri farit
sem ek sagda {»ér, at l>ér mundi svå ut ganga, at hvårki {>ér
né oss mundi hamingja at verda (Eg. 57, 20).
kom svå, at t)at vard at sætt (OH. 10, 19) vera kann,
at l>ar komi, at l)ü rådir fyrir skipunum (OH. 64, 6) svå er
nü p6 komit, at lif mitt liggr vid (Nj. 124, 90) er jarl så,
f hvert efni komit var (OH. 40, 20) l)vl er l)ungligar komit
(Hkr. 673, 17) er nü t>ar komit, at honum renn i skap (Mork.
41, 25).
undarliga synist mér nü (Nj. 127, 32) sfndist nü 9llum,
sem Loki hefdi låtit leikinn (SE. 31, 15) honum l>6tti, sem
t^eir hefdi |)å engi f9ng at berjast vid Olaf (OH. 41, 21)
pjlski l)ér nü vel t)å, er t)ü sér mik (Mork. 38, 10) hversu
lizt péT nü å mik (Mork. 38, 25) svå lizt mér, sem Jessi
mun mestr ætladr (SE. 32, 26) ^).
') Ved videre udfort analogi siges: e-m verdr, ferr e-n veg i betydn.
"en viser sig, skikker sig paa en maade".
nd yrdi f>ér |>å skprulega (OH. 124, 86) kvad sér lltilmannliga verda
(Nj. 132, 74) vel mun ^r fara (Nj. 129, 40) ftk mk honum vel vera farit 1
m9rgu (Mork. 87, 80) manngjamliga mun ydr mér tykkja fara (Flat. I
555, 25).
•) Cfr. e-m gezt at, e-m finnst um; mér spyrst sem, mér heyrist sem.
Digitized by
Cjoogle
20 Nygaard: udeladelse af sabjekt.
svå sneristy at ^ér k6mut { engan Iffshåska (Eg. 33, 18)
svå gafstj at hann |)reytti hyem hest (Mork. 40, 39) m9rgu
hafdi hann ådr blétat, l)viat honum Jwrfdi uvænna (Flat. II
72, 30) eigi fykki mér liklega horfa (Flat. I 555, 17) l>ar
lék & ymsu (det gik op og ned Mork. 41, 13) svå er hdttatj
at ek vil beida \^ik b6ta (Flat. I 550, 22).
I lighed hermed siges ogsaa:
él eitt mun vera (Nj. 129, 20; d. e. det, som vi her op-
lever, er blot et forbigaaende uveir) ekki l^r oss, fyrr en
J)eir brædr eru allir drepnir (Nj. 124, 7) verdr |>å opt dregit
til at midla, svå at bådum skyli Uka (Hkr. 682, 28) kemr
samt med J)eim Ottari svarta (Fsk. 70, 15) hversu semst med
oss konungi (Eg. 15, 2) mun Jiå enn årætast um gaman manna
(Hkr. 681, 20) nu tekr mér at leidast (Mork. 41, 21).
b) Som subjekt kan underforstaaes en ubestemt forestil-
ling om tidy sted og udstrcekning (i rum og tid), især naar
prædikatet er komaj lida eller bestaar af vera, verda (gørast)
med prædikatsord.
er kom at dagan (SE. 29, 8) er komit var at nåttmåli
(Konung. 39, 4) ^ var svå komit momi, at menn f6ru til
tida (Flat. m 405, 8) leid nü fram n9kkura vetr (Flat. I
555, 14) nü Mdr fram vetrinum (OH. 65, 31) er å leid da-
ginn (Konung. 38, 11) er frå leid (OH. 82, 33) ») cfr. er
t>at allundarlegt, fyrst kynligast en l>vi betra, er stifar er (Mork.
43, 31).
{)ar var herskått mJ9k (OH. 91, 10) l^eir Åsbjörn lendu
utan at eyjunni, l)ar er übygt var (OH. 116, 9) um uppdala
ok fjallbygdir var t^å vida alheidit (OH. 46, 27) nü er t>ar
hrlsi vaxit um alla l)å hæd (Dropl. 23, 13) l)ar var sj6bratt
(Flat. m 408, 20) nü er snjålaust ok svellétt ok hart mJ9k
i fjallinu (Flat. IH 408, 24).
^) Ved videre fremskreden analogi siges: hyat leid drykkinum (SE
82, 12) leid at Gesti (Flat. I 555, 14).
Digitized by
Google
Nygaard: Udeladelse af gabjekt. 21
skamt var t>å til himins (SE. 34, 30) er skamt var milli
Jwira bæja (Hkr, 681, 12) frar vada üt å sjöinn — var
ekki djüpara, en |)eim t6k undir hendr (Laxd. 67, 6) skamt
mun ok verda milli dauda okkars (Hkr. 168, 30) mun eigi
langt til, at sama vandrædi mun til ydvar koma (Eg. 7, 20)
p& var eigi langt at bida til l>ess (Fsk. 61, 2).
Der findes i græsk og latin analogier til den i C om-
handlede sprogbrug. Enkelte verber staar i 3:die pers. ent.
med udeladt subjekt, saaledes at der tænkes paa situationen,
omstændighederne: év e^si, n:oÅÅoi} öst, dg row' ijÅi9£v —
bene est, habet; stundom maa man tænke paa en vis hand-
lende person; saaledes i bisætn., som föies til en inf., der
udsiges almindelig, uden bestemt subjekt (Madvig, Græsk
ordfoiningslære § 144 A. 2; Madvig, Lat. sproglære 3:die
udg. § 388 A. 2) og i enkelte staaende udtryk: ötjjucUvei,
oaÅnl^ei, vrjQvrrei (Madv. Gr. ordf. § 7, a, 5). Men der
har i disse sprog ikke heraf udviklet sig nogen udstrakt usus
som i oldn. Saadanne analogier synes mig imidlertid at be-
styrke rigtigheden af den fremsatte opfatning, at der oprin-
delig i disse udtryk staar for tanken som subjekt en vis hand-
lende person, en virkende kraft eller forholdene og omstæn-
dighederne i alm. Men om dette er rigtigt, maa deraf ingen-
lunde sluttes, at den talende altid har gjort sig nogenlunde
rede for forholdet og for, hvad der altsaa foranledigede den
valgte taleform. Tvertimod har dette sikkerlig kun fundet
sted i de sjeldneste tilfælde. Efteråt först endel udtryk af
denne art var kommen i brog, dannedes andre rent uvilkaar-
lig ved analogi, og adskillige er i det levende sprog vistnok
tidlig gaaet over til staaende formler med fastslaaet konven-
tionel betydning. Dette er imidlertid ikke andet, end hvad
man jevnlig har anledning til at iagttage i alle sprog og til
alle tider.
Digitized by VjOOQIC
22 Nygaard: Udeladelse af subjekt.
D.
1. Der gives endelig udsagn, hvori et prædikat i 3:die
pers. ent. sættes forat udtrykke, at noget paa en vis tid indtræder
eller finder sted, saaledes at der ikke tænkes paa noget uden-
for liggende subjekt, hvorom prædikatet udsiges, men de to
forestillinger, som forbindes, og forbindelsens henförelse til en
tid (altsaa en fuldstændig sætning) — alt indesluttes i et
enkelt led^ det nemlig^ som ellers er bærer af prædikatfore-
stillingen alene *).
^) "XJpersonlige" udsagn er en lidet heldig benævnelse bl. a. af den
grund^ at derunder indbefattes indbyrdes forskjeUige udtryk. Saaledes yil
man dertil henfore ikke blot, hvad der her omtales under C og D, men ogsaa
udtryk, hvori subjektet er en infinitiv eller sætning (altsaa tillige B, 7). I
den senere tid benyttes stundom betegnelsen ''subjektlöse" sætninger. Men
gives der i virkeligheden sætninger, som er subjektlöse? Svaret maa i sin
almindelighed blive benegtende, fordi det maa siges at höre til sætningens
begreb, at to forestillinger forbindes. Der maa da altid være subjekt og
prædikat. Om det ene er udeladt, underforstaaes, mangler i det sproglige
udtryk, for tanken er det, naar man gjör sig sagen klar, dog tilstede.
Navnlig vil denne benævnelse ikke kunne anvendes paa de i G omhandlede
tilfælde.
Be udsagn, som behandles i D, udsondrer sig imidleitid tydelig som
en egen gruppe, omend dennes grænser paa grund af sammenstodende ana-
logier tildels bliver flydende og ubestemte. Her findes formelt ligesom i de
tidligere afsnit intet subjekt, men kun prsBdikat. Men forskjellen er, at ikke
som ovenfor et subjekt er underforstaaet I gefr hyr, gerät stortn tænkes,
paa en kraft, som frembringer vinden; men ved hyr jar kan der ikke tænkes
paa nagetj som er eUer bliver bör, Ligesaalidt kan dagar, vårar, fjarar,
dunar y Ijémar o. 1. være: noget bliver dag, vaar, fjære, lyd, skin o- s. v.
Meningen er aabenbart: bör, dag, fjære o. s. v. indtræder, lyd, skin o. s. v.
giver sig tilkjende, bliver merkbar e. 1. (I græsk og latin findos ved verber,
som betegner veirlig o. 1., enkeltvis som subjekt Sjeus, Jupiter; den udtryks-
maade kan dog ikke være oprindelig, men er opstaaet ved digterisk reflexion).
Men er dette saa, indeholder disse udtryk ikke en forestilling, der da i tan-
ken som prædikat er at knytte til en anden forestilling som subjekt, men
paa en eiendommelig maade. to forestilliDger (subjekt og prædikat), der er
gaact sammen i en uoplöselig forbindelse. Dette forhold viser sig ogsaa ved
de under 2, c opförte passiver. Ved disse betegnes, at virksomheden, som
verbot udtrykker, indtræder (sker, udfores) paa en vis tid.
Hvis man önsker at give denne gruppe et eget navn og i mangel af
en b idre benævnelse vil kalde disse udtryk "subjektlöse", maa man da ialfald
være sig bevidst, at betegnelsen ikke er adækvat.
Digitized by
Google
Nygaard: Udeladelse af subjekt. 23
2. Hertil horer udsagn, dannede af
a) intransitive verber for at betegne (indtrædelse af) dags-
eller aarstid^ atmosfæriske forlvolde^ bevægelser i havet; saa-
ledes dagar, nåttar, kveldar, momar, myrkvar — vårar, suin-
lar, haustar, vetrar — snjövar, rignir, byrjar, — fjarar,
flædir.
at momi, l)egar dagadi, etendr förr upp (SE. 33, 29)
er momat var mJ9k (Nj. 130, 28) er myrkva t6k (OH. 85, 34)
Olaf r for, I)å er våradi, austr til Eysyslu (OH. 18, 16) snjö-
var \& Å fyrir l)eim ok vetrar (Flat. I 131, 14) byrjadi heldr
seint (OH. 116, 3) fjarar nu undan skipinu (Laxd. 50, 11).
b) intransitive verber for at betegne sanselige fænomener ^
legemlige fornemmelser.
Ved analogi udrides denne Bprogbrug videre. I lighed med dagar, mor-
nar , myrkvar dannes f. ex. er (ver är) Ijöst, myrht; i lighed med byrjar faar
man f. ex. er vindlitit; fra e-m kélnar, hitnar kommer man til e-m er (verSr,
geriet) kallt, heitt o. s. v.
Og i lighed med de ved verbalt adjektiv (particip) med vera^ verSa
dannede former dannes ogsaa udtryk med vera og verda med almindelige
adjektiver forat betegne tilstand eller forhold overhovedet.
Men her er det, at grænserne, som nævnt, bliver flydende, idet der
tildels samtidig gjor sig gjældende en videre udfort analogi fra den under
G 4b omtalte udtryksmaade.
Det moderne sprog ynder ikke subjektsndeladelser; det synes, som om
«aadanne har maattet vige for kravet til en koncis tankebetegnelse. Det er
her ikke stedet til at gaa nærmere ind paa dette, men i al korthed kan peges
paa folgende: I de under A og B nævnte tilfælde vil det alene falde os na-
turligt at udelade subjektet ved imperativ, samt — omend ikke paa langt
nær i samme udstrækning som i det gamle sprog — naar i en sammen-
hængende række udsagn en ny handling udsiges om det samme subjekt, som
er nævnt i et sideordnet udsagn umiddelbart forud; ellers finder vi det nöd-
vondigt at • betegne subjektet ved nomen eller pronomen. Til C findes nu
intet tilsvarende; en ubestemt handlende person udtrykkes alm. ved '*en,
man", og en ubestemt kraft og situationen som subjekt ved ("noget"), "det".
Det ubestemte "det" er nu ogsaa som formel subjektsbetognelse trængt ind i
udtryk, som svarer tU D 2 a og b. Alene vod passiver er noget af det op-
rindelige bevaret; her benyttos ikke "det", men for at udtrykket ligesom
ikke skulde blive for nögent, tilföios gjeme den tonlöse stedspartikel "der".
Dette "der" kan da ogsaa forekomme ved udtryk af "være, blive" med til-
föiot adjektiv ("der var fattigt i huset; nu bliver der stille).
Digitized by
Google
24 Nygaard: udeladelse af sabjekt.
dunar f skéginum (SE. 30, 1) kvad |>orsteiim svå hått,
at gall f m6rnum (Grett. 195, 22) så hann, hvar geisladi
6r steininum (Flat. II 297, 36) Ijémadi vida af um sjåinn,
er'sélin skein å (Flat. I 478, 16).
surnar i augunum (Nj. 130, 12) {)6tti8t Sighvatr finna,
at konunginum svaladi (Flat. 11 112, 1) t6k konungi at
orna undir feldinum (Flat. II 112, 6) batnadi Agli (OH.
169, 6) boettist honum harms sins (Hkr. 673, 34).
Saaledes ogsaa: gneistar, glitar, brakar, ilmir, e-m hitnar,
og i uegentlig betydning l)rütnar med Jæim, svall med Jæim,
t6k l)å at hardna i skapi (se Fritzners ordbog).
c) passiv af transitive eller intransitive verber for at
betegne at virksomheden indtræder eller finder sted; verbets
styrelse i genitiv eller dativ kan tilfoies.
ef um er rætt (Hkr. 673, 30) blåsit er jafnan til möts
eda til skipdråttar (Mork. 36, 33) reynt er um t)enna leik
(SE. 31, 37) verdr ^ opt dregit til at midla (Hkr. 682, 28)
var svå gert, sem Erlingr mælti (Konung. 37, 7) var \&,
fast sott at merki Erlings jarls (Konung. 42, 18) honum
myndi heizt misgørt i vera (Nj. 124, 114) l>å er skamt at
bida, ådr gengit er hjå uti (Flat. HI 404, 22) ^\v J>rånclr
brendu vita, ok var r6it til Jæira (Flat. I 551, 27) vard
heldr sid gengit til håmessu (OH. 118, 22) ').
er Sigvalda litt vid orrostuna getit (Fsk. 63, 28) ek
treystumk eigi, at J)in verdi gætt, ef l)ü ert med hirdinni
(Mork. 41, 39) er lokit var gudspjalli (OH. 119, 8) hvårt
vard honum t>e88a nakkvat hefhtP (SE. 39, 22) l>ar hafdi
slåtrat verit uxa einum (Nj. 129, 85).
3. I lighed hermed dannes udsagn af vera, verda (ge-
rast) med nominalt prædikatsord, dels med samme betydning
som under 2 a) og b) anfört, dels (nærmest i analogi med
2 c) for at betegne en tilstand, stilling, forhold overhovedet.
■) Sjelden dannes paa samme maade lignende udtryk af reflexiyf ormede
verber: ^å er um var buizt i stofunni (OH. 117, 33).
Digitized by
Google
Nygaard: udeladelse af subjekt. 25
um morguninn er Ijöst var ordit (OH. 113, 30) ^ var
myrkt af n6tt (OH. 226, 9) var vindlftit (Laxd. 50, 2).
mér var heitt fyrir stundu (Flat. II 112, 8) honum
hafdi ordit åkafliga heitt um daginn (Flat II 112, 2) kon-
unginum var kalt (Flat. III 240, 11) gerdist honum kalt å
hestbaki (Flat. 240, 10) mér er t)ungt (Vigagl. 3, 32) Jwit verdr
Btundum, at m9nnum yerdr harms lettara, ef um er rætt
(Hkr. 673, 30).
til vista var eigi gott (SE. 28, 38) allmisjafnt vard til
fengjar (OH. 92, 20) ^ant mundi vera um merkiséj^ngina (OH.
206, 32) hvårt verdr eigi svefnsamt å nætrnar (Nj. 132, 107)
ef ^esB verdr audit (Nj. 124, 132) mun l)e8sa aldri vist verda
(Flat. I 554, 36) ekki vard S9gulegt um Jæira ferd (Flat.
m 404, 11) l)ar var vingott med l)eim (OH. 55, 19).
var honum t>v{ kunnigt um konungsriki hans (OH. 1, 21)
var landsm9nnum betr viljat at hafa samlenda konunga yfir
8ér (OH. 25, 28) mér er ufært f eyjar (OH. 99, 7) er hon
fann, at konungi var skaplétt (OH. 58, 19) er engum ydrum
manni kvæmt f Noreg (OH. 58, 23) feitt er mér enn of
hjartarætr (OH. 223, 25) verdr mér vandgætt til skape kon-
ungs (OH. 114, 19) ekki mun mér um {ætta einardarfått
verda (Nj. 132, 22) vard l)eim ut til Uds (OH. 12, 27).
M. Nygaard.
Digitized by
Google
Om SvipdagsmäL
(Forts.)
Om forholdet mellem Orögaldr og FJ9lsyimi8miål.
Den nære forbindelse mellem Grögaldr og FJ9l8vinnsmål
er med afgjörende grunde paavist af Bugge og Grundtvig,
Vi skal her ikke gjentage disse argumenter, blandt hvilke
Sveidalsvisen, der har bevaret den oprindelige enhed, er det
mest iöinefaldende. Vi skal indskrænke os til at supplere be-
viserne ved at henvise til enkelte ligheder i udtryksmaaden
mellem de to digte, hvilke sammen med den i dagen liggende
sammenhængs- og tankeenhed gjör det umuligt her at nære
tvil. Gr6g. 4^-^ Fjglsv. 45*; Gr6g. 4^ Fj^lsv. 48'; Gr6g.
4«: FJ9lsv. 47*-*; Gr6g. 11—12: FJ9I8V. 471 Navnene Men-
gl9d, Mimi(r) og Urdr er fælles for begge digte. Grogaldrs Qö-
turr og forad er antagelig identiske med FJ9l8vinn8måls. Af
sjeldnere ord har de to digte folgende fælles: åma, sefi, ludr
(i Gr6g. muligens skrivfeil), of aldr; mindre vegt tilligger
ord som munir (der forekommer gjentagne gange i begge
digte), m9gr, bjarga o. a.
I Sveidalsvisen formidles overgangen mellem det til Grog.
og det til Fjplsv. svarende afsnit ved et eneste vers, hvori
det siges, at Sveidal rider over det brede hav og gjennem
de gronne skove (C). Paa lignende maade omtales Skirnes
reise i Skirnismål kun i et vers, nemlig i nogle ord, som
han siger til hesten, og hvoraf fremgaar, at færden foregaar
gjennem mörke, over vaade fjelde og tursernes folk til den
AKXXT »Ö» MOBDIfK VILOLOOI X, «T VÖLJD Tl. / r^r^^r-^J^
Digitized by VjOO^IC
Falk: Syipdagsmål. 27
mægtige jætte. I Syipdagsmål mangler enhyer omtale af
demie reise, hyilket imidlertid ikke er beyisende for, at en
saadan ikke engang har staaet der; ti FJ9lsyinnsmäl yiser
yed sin abrupte begyndelse med et 'hann' uden foregaaende
substantiy, at noget er bortfaldt. Isaafald maa ogsaa her
skildringen haye yæret ganske kort; ti, som Bugge bemærker
(Forhandl, i Vidensk.-Selskabet i Christiania 1860, s. 132):
"En udförligere episk fremstilling af denne Syipdags omflakken
kan umulig haye hört til samme digt som FJ9lsyinnsmål; ti
en episk digtning kan ikke bruge lj6dahåttr,-der er tale-
metrum'*. Men der er ogsaa en anden mulighed: "Forfatteren
af Syipdagsmål kan haye fortalt om reisen i prosa, ligesom
yi i samlingen Sæmundar Edda finder prosastykker, der for-
binder de i Ijédahåttr forfattede digte" (Bugge). Större yan-
skelighed bereder den omstændighed, at der mellem Grégaldr ^
og FJ9lsyinnsmål er et sprang i udyiklingen, som yed f&rste
blik synes at forudsætte udfald af et længere afsnit, der har
indeholdt momenter til belysning af sidstnæynte digt.
Vi har tidligere henyist til ligheden mellem de gayer,
som Syeidals moder skjænker sonnen, og de klenodier, som
Olwens fader forlanger af Kulhwch, för han yil giye ham
sin datter tilægte. Paa dette punkt yiser saayel Hjålmtérs
saga som Iliminbjargar saga en nær oyerensstemmelse med
den kymriske fortælling: i Hjålmtérs saga paalægger kongen
beileren yanskelige opdrag; i Himinbjargar saga er yisse y an-
skelige pröyer knyttede til befrielsen. I disse tre sagnfrem-
stillinger opnaar beileren ikke sit önske straks han kommer
til brudens bolig, men forst efteråt have opfyldt yisse be-
tingelser. Ogsaa efter Syipdagsmål kommer helten to gange
til borgen og erholder först anden gang sin brud. At ved
FJ9lsyinn8måls begyndelse Svipdag allerede tidligere har været
paa stedet, hvilket i Grögaldr ikke er tilfælde, fremgaar af
FJ9lsvinnsmål str. 5: augna gamans fysir aptr at få; ligesom
af str. 49: at {ȟ ert aptr kominn, m9gr! til minna sala.
Digitized by VjOOQIC
28 Falk: Svipdagsmål.
Han har den förste gang endog været inde i åsmegimes sal
Lyr og der seet den mysteriöse gjenstand, som han ved andet
besög hentyder til, idet han staaende udenfor indhegningen
sporger: hverr |>at g9rdi, er fyr gard såk innan åsmaga.
To ting er i Svipdagsmål omgivne af en, som det synes,
ugjennemtrængelig dunkelhed: hvad der har bevirket, at Svip-
dag maa gjentage sit bes5g, og hvad de vidloftige sporsmaal
angaaende stedets undre har for en betydning i digtets kom-
position. Ti at samtalen skulde tjene til at beskrive rækken
af de midler, der maa anvendes for at beseire den trolddom,
hvorunder Menglod og hendes verden hviler, strider, som
Grundtvig II, 671 — 7 bemerker, mod selve pointet i Svip-
dagsmål saavelsom i Sveidalsvisen, der forudsætter som eneste
betingelse, at helten er den rette. Eller skulde der alligevel
være flere betingelser, som maa opfyldes? Nærmere beseet,
lader der sig herpaa svare baade ja og nei. Yi har gjentagende
henvist til, hvorledes saavel omkvædet i Sveidalsvisen som
Grégaldr str. 14 indskjærper den overordentlige betydning
af, at helten paa et bestemt tidspunkt forstaar at belægge
sine ord vel, og at denne formaning sikkerlig maa have
hensyn til samtalen med vogteren. Men hvad bliver saa for-
holdet mellem den ''eneste betingelse" og denne samtale? eller
er der i virkeligheden to betingelser, som maa opfyldes, for
at helten kan naa sit maal? Paa en vis maade; eller rettere,
den anden betingelse er som en klausul knyttet til hoved-
betingelsen: det er ganske vist saa, at hovedsagen er, at helten
er den rigtige brudgom, men han maa tillige ved at stille
de rette sporsmaal legitimere sig som saadan. Dette har Svip-
dag, efter vor mening, ved sit förste besög undladt at gjöre.
Vi er herved förte ind paa et motiv, som danner kjæme-
punktet i de saakaldte "gralsögninger". Gralbesidderne bebor
en vanskelig tilgjængelig borg, der kun kan findes ved skjæb-
nens hjelp. Den nye gralbesidder skal opsige den sidste og
af ham modtage gralen. Derved skal han give sig tilkjende
Digitized by VjOOQIC
Falk: Svipdagsm&l. 29
som den berettigede efterfölger yed at stille spörsmaal om gral-
borgens undre og deres betydning. Dette spörsmaal undlader
den uerfarne gralhelt ved förste besög i borgen, men stiller
det anden gang med bevidsthed og hensigt. Yi har tidligere
hævdet, at Svipdagsmål henviser til en kymrisk kilde, der
er sammensmeltet med fastlandets gralsagn, med hvilke den
bl. a. havde sit kjæmepunkt tilfælles: befrielsen af jomfruen,
der i gralsagnene optræder som en episode ved siden af selve
gralsogningen. Denne antagelse synes os den eneste, der er
istand til at bringe forstaaelse af vort digt.
Yed denne forklaring tor nok et spörsmaal finde sin
lösning: hvorfor i det nordiske digt det förste besög ikke er
beskrevet. Her har den kilde, hvortil vi ved omtalen af
gralsagnet og dets forhold til vort digt gjentagne gange har
tyety prosaromanen Perlesvaus, samme eiendommelighed: ogsaa
her hentydes kun til Percevals förste besög som en bekjendt
sag, og alene det andet besög skildres udförligt.
FJ9l8vimi8mål.
1. Introduktion, str. 1 — 8.
Utan garda
hann så upp um koma
t^ursa t>j6dar sJ9t ').
FJ9lsvidr:''Hvat'8l>atfla|(da,
es stendr fyr forg9rdum
ok hvarflar um hættan
loga? »)
2. Hvere l>ü leitar,
eda hvers å leitum est,
eda hvat vilt, vinlauss, vita?
ürgar brautir *)
åmadu aptr hedan,
åttat hér, vemdarvanr! ^)
veru."
*) "Saa Syipdag timefolkets boliger komme tilsyne, hæve sig op over
horisonten".
*) SI. Eetils s. hængs: hvat er fiat flagåa, er etc.; hvat er ^tb^sna, |
er ek 4 bjargi sé, | ok gnapir eldi jfir. "Skolde indledningen robe kjend-
skab til begyndelsen af HårbardslJ6d? jvf. dette digts str. 1: hverr er så
sveinn sveina, | er stendr fyr snndit handan". (Bngge.)
*) SL Bigsl». 89: ärgar brautir; Skim. 10: ^urig fj^ll.
*) Som mangler beskyttelse.
Digitized by
Google
30
Falk: Svipdagsmål.
Kömumadr '): "H vat's fat
flagda,
es Btendr fyr forgardi
ok bydrat Ifdgndum l9d? ^)
Bæmdarorda lauss ')
hefir {)ü, seggr! *) of lifat,
ok haltu heim hedan *y
Fjvlsv.: TJ9l8vidr ek heiti,
en ek å frödan sefa,
t>eygi em ek mins mildr
matar *);
innan gärda
^ kemr hér aldregi,
ok drif nu vargr at vegi ')."
K6mum.: ''Augna gamans
fysir aptr at få,
hyars getr svåst at sjå ®);
gärdar gléa
^ykkjumk um gulina sali,
hér munda ek edli una."
6. F.: "Segdu mér hverjum
est, sveinn! of borinn
eda hverra est manna
mpgr? y
K.: "Vindkaldr ek heiti,
Vårkaldr hét minn fadir,
l)ess vas FJ9lkaldr fadir.
7. Segdu mér ^at, FJ9lsvidr!
es ek t>ik fregna mun
ok ek vilja vita*®):
hverr hér rædr
ok rfki hefir
eign ok auds9lum?''
8. F.: ''Mengl9d of heitir,
en hana mödir af gat
vid SvafrlK)m8 **) syni;
hon hér rædr
ok rfki hefir
eign ok auds9lum.''
*) Et senere ord: Flat. II, 184 (kyomumanninn om Oden hos Kong
Olav); ifsl. S9g. II, 484; Blåmstrvalla saga, passim; yisen om Steinfin Fefin-
son B, 1: ded yar(d) einom komumanne.
>) 81. Vafjjr. 8: ladar purfi; H&vam. 4.
') Uden hæderlig omtale; eUer: som ikke forstaar at före sömmelig tale.
*) "Seggr kan yære tiltaleord her som Skim. 5". (Bugge.)
*) SI. Beginsm. 9: ok haldit heim hedan.
*) Jfir. Hugsy. 68': ok yert pins mildr matar.
"*) "Min formodning *at vidi' stöttes yed Fas. II, 119: ok skrifir sem
yargr af vidi." (Bugge).
') "Den, der ser noget tiltalende, önsker atter at fryde sine öine der-
med." SI. det nyisl. ordsprog: aptur f:^8ir elskuga ains aognagamans (H.
Scheving). Hertil str. 48: förkunnar s^n | mun flestan glada, | hvars hefir
vid annan &st.
*) SI. F&fnism41 1: hveijnm ertu, sveinn! of borinn? | hverra ertu
manna mggr? Ogsaa Sigurd dölger sit navn.
*<>) SI. Skim. 8: Segdu mér liat, Freyr, | f61kvaldi goda! | ok ek
vilja vita.
**) Bettet for Svafrltorins: pom, pymir og ^rinn er aUe jættenavne.
Digitized by VjOOQIC
Falk: Svipdagamél. 81
Denne indledning skildrer altsaa Svipdags komme til
turseborgen, foran hvilken han træffer en vogter, hvis mindre
hoflige tiltale han besvarer med samme mynt. Denne vogter
giver sig navnet Fjplsvidr^), der vel er at betragte som et
slags tilnavn, saameget mere som det af ham selv forklares
som begrundet i hans visdom. Svipdag udtaler nu paa sin
side, at hans længsel har fSrt ham tilbage til borgen, hvor han
kunde onske at leve (hér munda ek edli una: sl. una Iffi, leve
lykkelig). Herpaa svarer Fjolsvin ved at sporge om hans
navn og siegt, altsaa omtrent som han vilde sige: det kom-
mer an paa, om du er den rette. Ligesom Fjolsvin meddeler
heller ikke Svipdag sit rette navn, men oj^iver et slegtre-
gister, der symbolsk betegner ham som et naturvæsen. Han
sporger nu om borgens hersker og faar svar.
Denne scene afviger ikke meget fra den almindehge type
for fremmede yandreres modtagelse ved ankomsten til for-
nemme folks bolig. I Gripisspå t. eks. træffer Sigurd foran
Gripes hal vejeren G^itir, hvem han sporger om kongens
navn; Geite giver ham besked om, hvem der 'rædr fastri foldo
ok ]>egnom', samt forlanger at faa vide gestens navn, for han
melder kongen en fremmeds komme; Sigurd siger om sin
fader og moder. Men navnlig viser dette afsnit med hensyn
til sceneri saavelsom til det sproglige udtryk megen lighed
med Skfmismål, der utvivlsomt har været et af forfatterens
forbilleder. Efter en reise gjennem morke, over vaade fjelde
og gjennem tursemes folk (l>ur8a j^jöd) kommer Skirne til
den mægtige jættes bolig. Om denne er der en skfdgardr,
ligesom i FJ9ISV. en forgardr (beskyttende gjerde). Gerds bolig
er, ligesom Menglods (og Sigrdriva-Brynhilds) forsvaret af en
flagrelue. Det fyrste menneske, Skirne moder, er en 'féhirdir
å haugi', med hvem en samtale knyttes, idet Skirne sporger.
') Medens i Ghrimn. og SE. I, 86 FJ9l8vidr ("den megetkloge") er navn
pM Oden, forekommer det i SnS. II, 470, 568 blandt dyerga heiti, hTÜket
uden tvil »kyldes indflydelse fra FJ9lsYinn«nil.
Digitized by
Google
82 Falk: Svipdagsmål.
hvordan han kan slippe ind i borgen; ogsaa Fjolsvin har
vel oprindelig været hyrde: si. jættehyrden paa hangen i Kul-
hwch og Olwen, hyrden i Sveidalsvisen, hyrden paa hangen
i Svend Vonved. I samtalen mellem Fjolsvin og Svipdag
stemmer de stadig tilbagevendende linjer 'segdu etc.' med
Skim. 3. I Gymes gaard er der ingen mangel paa guld:
efter FJ9ISV. hersker Menglod over audsalir *).
Tilslut er et ord at sige om den natursymbolik, der paa
en umiskjendelig maade kommer tilsyne i Svipdagsmåls navne
og forbinder dette digt nærmere med den kymriske for-
tælling, end tilfældet er saavel med de prosaiske affattelser,
hvori ellers selve sagnet er renest bevaret, men indfört i nye
omgivelser med nye navne, som med Sveidalsvisen, der over-
hovedet kun byder os heltens navn. Ligesom Svipdagsmål
og Skfmismål *) er, efter Rhys, Lectures s. 486 ff., ogsaa
den kymriske fortælling oprindelig en solmyte og har i sine
navne bevaret mindet herom. Det skal, tror vi, vise sig, at
betydningen af disse kymriske navne maa have været for-
staaelig for den, der forst omsatte det wallisiske sagn tU
nordisk sprog.
I FJ9ISV. 6 betegner Svipdag sig ved symbolske navne,
der levende erindrer om Yaff^rudnismål str. 27: Vindsvalr
heitir, | hann er Yetrar fadir, | enn Svåsudr Sumars '). I
overensstemmelse med denne navngivning bliver Svipdag en
vaar-, lys- eller solheros: ti hans fader er FJQlkaldr's (= Vetrar)
*) Samme udtryk i SnE. I, 716. Udtrykket 'gärdar gl6a of gollna sali*
minder om Konrads saga: ok alt fiar . . . I»6tti honnm yid gnU gl6a (om Ba-
bylon); om V9lnsp&8 beskrivelse af Giml^: sal golli ^akdan; 8n£. I, 78 om
Glitne; Grimn. 8 om Valhal: en gollbjarta Valh9U; Skidarima 68 om Valhal:
borgartumar gl6a sem gnll, 69: sem yIss er i audr ok sæla; V^lnspA 87 om
Bindres guldsal; F&fii. 42 om Sigrdrivas hal: 6r édekkum 6gnar lj6ma; om
det gyldne slot i Bosengarten (Meyer, Germ. Myth, i 178). Se fordvrigt til
str. 82 (auårann).
*) Sml. Sijmons i Pauls Grundriss der germ. Phil. II, s. 24—5.
*) Sml. SnE. I, 82: Vindsyalr, hann er Våsadar son, ok Tårn |»ir iti-
ungar grimmir ok svalbrjdstadiry ok hefir Vetr ^irra skapljmdi. VindiTalr
nsBYnes blandt j^tna heiti.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 33
sön Vårkaldr, og han selv kalder sig Vindkaldr, et navn
der minder om udtrykket i str. 47: l)adan (fra min fader)
råknmk vindar kalda vegu. Paa lignende maade, eller om-
vendt, .bærer en anden vaargtfd, Heimdal, tilnavnet Vindhlær,
den vindmilde *). I str. 47, hvor Svipdag nævner sit rette
og egentlige navn, kalder han sig sön af S61bjartr, den sol-
klare, hvilket kunde passe som tilnavn til den straalende
Fröi, solskinnets herre (SnE.). Samme anskuelse af heltens
natur ligger aabenbart ogsaa til grund for valget af navnet
Svipdagr *), tydet som 'den der har udseende (svipr) som dagen'.
Svipdag, hvis udseende ligner dagen, Solbjarts sön, er Kul-
hwch, hvis moder er Goleuddydd, der betyder 'lys som dagen,
daybright' (kymr. dydd = dag; si. Rhys, Lectures s. 486).
Atter anderledes giver Hjålmtérs saga udtryk for samme
opfatning, idet den gjör helten til sön af Yngve, hvilket jo
er et andet navn for solguden Fröi; dette faktum bestyrker
den antagelse, at Fj^lsvinnsmåls Solbjart er en betegnelse
for Fröi.
») Sml. Aarböger for Nord. Oldk. f. 1891, g. 271—2, hvor jeg har frem-
stUlet den hypothese, at det er ved indflydelse af Jupiter Hammon, at Heim-
dal fra at være en sagnheros er ophöiet til aas, ligesom jeg heraf forklarer
hans væderskikkelse, hans stilling som vaargud og andet mere. I den mid-
delalderlige astrologi identificeredes nemlig stjernebilledet aries, der er
Aprils tegn, med Hammon, saaledes t. eks. i Hygins Poeticon Astronomicon,
hvor der handles udforlig om Hammon 'cum arietinis cornibus, qui arietem
inter sidera figurayit, ita ut, cum Sol in ejus foret signo, omnia nascentia
recrearentur, quæ veris tempore conflunt\ \
*) Navnet Svipdagr forekommer i den gamle literatur flere gange. I
Sagan af Själar- J6ni er Svipdagr sön af Dagr og konge i Busland; hans
son er ^jalar- J6n. I Svipdags {låttr (Hrålfs saga kraka, kap. 18 ff.) omtales
tre brodre: Svipdagr, Beigadr og Hvitserkr. I SnE. I, 394 omtales blandt
Bolv krakes berserker '|»eir brædr Svipdagr ok Beigudr'; sl. SnE. IH, 294
om Svipdagr og G^eigadr. Heimskringla s. 20: Svipdagr ok Gføigadr, &gætir
menn bidir ok hinir mestu kappar; ib. s. 80, 82, 84: Svipdagr blindi, der
raadede for Tiundaland. Saxo har navnet Svibdagerns paa en norsk konge
samt (i Starkadsagnet) Suibdauus «» Ynglingasagas Svipdagr. I angels, fore-
kommer navnene Svipdæg og Svefdæg; sl. SnE. I, 26: Sigarr, fadir Sveb-
^g} ^^ ▼^f k^Uum Svipdag. Herom Grimm, Mythol.* s. 202'-8, 706. Om
navne paa -dæg i Odensgenealogier se Bugge, Studier s. 564.
JUUCIT VOE KOEDIIK VILOLOOI X, MT VÖUD VI. R r~\r^r^J^
Digitized by VjOO^ IC
S4 Falk: Svipdagsmål.
Ligesom Svipdag er sat i forbindelse med guden Froi,
saaledes minder hans brud dels om gudens söster Fröia dels
om hans elskede Gerd. Hendes navn: Mengl^d '), den hals-
smykkestraalende, henleder tønken paa Fröias berömte Brf-
singamen, ved hvilket mange har tænkt paa solen, ligesom
Menglod i str. 42 kaldes 'in sölbjarta ^) brüdr'. Den af
Hjalmter befriede mö, hvem han senere ægter, bærer navnet
Alvsol ^): Froi er Alvheims heiTe. Naar i Skimismål str. 4
Froi forklarer grunden til sin sorg saaledes: l)vf at Alfr9dull |
\fsir um alla daga | ok ]feygi at mfnum munum, synes her
Alfr9dull *') at være en poetisk betegnelse for Gerd, om hvem
samme digt beretter, at hendes arme lyste, saa luften og
vandet gjenstraalede deraf. Da nu r9dull er synonymt med
s61, bliver Ålfr^duU væsentlig samme navn som Ålfsöl, hvilket
bestyrker den antagelse, at Alvsol i Hjålmtérs saga oprin-
delig har været et tilnavn til Herv9r, ligesom Alvrodul er
en betegnelse for Gerd.
Efter disse sammenstillinger er ligheden mellem Fröis-
myten, og navnlig Skimismål, paa den ene side og vort sagn
*) Navnet Mengl^å forekommer i ^&ttr Orms Stårolfssonar (Flat. I,
429—80, Fornm. s. HI, 221—5): Hnn er her en stor og skjön, smukt klædt
kvinde, datter af Ofétan nord i Of6tan8fJ9rår. Hendes halvbroder er Bruse;
de har samme fader, men hendes moder er et menneske, hans derimod en
^kolsv^rt ketta*. De to ligger i strid. Mengl9d skjænker Orm stjrkehan-
sker. Til gjengjæld dræber Orm Bruse og dennes moder og giver Menglod
deres rige.
*) I Helg. Hund. II, 46 kaldes valkyijen Sigrun sålbj^rt, suåræn og
gullvarid (i 48: hvlt). I Målsh&ttakvæåi 11 kaldes en finnekvinde sålbj^rt.
I Fornald. s. II, 894 dysser en S^lbj^rt isovn ved en drik af et mjödhom.
Sålbjört engla fylking, Krosskv. 81. H&vaoL 97: sélhvit, om Billings mær.
Om jomfru Solentaa(r), d. e. solklar, se DgF. IV, 628. I visen om Solfager
og Ormekongen (Landstad LVI) heder den bortförte mö Solfager.
*) '^Ligesom i Hjålmtérs saga finder vi Ålfsål og Hringr forbundne i
Amgrim Jonssons Supplementa, se Munchs Norske Folks Historie a 274.
Hjålmtérs saga rober her vel kjendskab til et tabt stykke af Skj^ldunga saga,
der har været Amgrims kilde." (Bugge).
*} I Sigurdarkvida in skamma, str. 65, heder det: sd mun hvitari | enn
inn heidi dagr | Svanhildr vera | sölargeisli: her er sélargeisli vistnok epi-
thet til Svanhildr; sml. Svanhild S61alj6ma i en færoisk vise.
Digitized by
Cjoogle
Falk: SvipdagsmAl. 85
paa den anden ikke længre indskrænket til Syeidalsvisen (si.
især hesten og sverdet samt skildringen af reisen) og Svip-
dagsmål, men udstrakt til at omfatte Hjålmtérs saga. At i
denne henseende Himinbjargar saga ikke staar alene, beviser
navnet paa bruden: Ingigerdr, d. e. Yngvi-Gerdr, Fröis Gerd '),
saavelsom selve heltens navn: Sigurdr; ti Sigurdr kaldes i
Sigurdarkvida hin skamma, str. 24, 'Freys vinr' (si. Grimm,
Mythol.* s. 192). Overensstemmelsen synes fölgelig at have
tilhört sagnet i dets ældste nordiske form.
Men for at kunne vurdere og udnytte disse paralleler
mellem Fröismyten og vort sagn er det nödvendigt at under-
soge, hvorvidt ikke ogsaa den kymriske fortælling frembyder
analogier. Med hensyn til forholdet Solbjart- Yngve = Fröi
som Svipdag-Hjalmter-Sigurds fader yder, som vi har seet,
den kymriske historie vel en lighed, nemlig i moderens navn,
men ingen fuldkommen overensstemmelse: analogien er netop
kun af en saadan art, at den kan have bevirket en beröring
mellem vort sagn og Fröismyten. For forholdet Solbjort-
Alvsol-Ingegerd = Alvrodul-Gerd frembyder Kulhwch og 01-
wen intet tilknytningspunkt: navnet Alvsol maa ligefrem være
dannet efter Alvrodul. Omtrent som ved förste punkt stiller
sagen sig ved navnet Menglod, der ligesaavel kunde passe
paa Fröia som paa Olwen og saaledes ligeledes synes vel
egnet til at danne et forbindelsesled mellem de to sagn.
Olwens skjönhed beskrives saaledes: pigen var klædt i en
kjole af flammefarvet silke, og om hendes hals var et smykke
af rodt guld, paa hvilket var kostbare smaragder og rubiner;
hendes hoved var gulere end gyvelens blomst, og hendes hud
hvidere end bolgens skum, og hendes hænder og fingre skjön-
nere end skovanemonens blomster midt i engkildens spröit;
den tæmmede falks oie, den tre gange mutede falks blik var
•) 81. Saxos Frogertha (Frögerd). — Tor man her minde om den unge
og skjonne prestinde, Freyskona, som efter Fornm. s. II, 73—78 i Sverige
fortes gjennem landet paa en vogn sammen med Fröis billedstötte?
Digitized by VjOOQIC
86 Falk: Svipclagsm^l.
ikke klarere end hendes; hendes barm var mere snehvid end
den hvide svanes, hendes kind rödere end den rödeste rose;
hvo der saa hende, grebes af kjærlighed; fire hvide treklöver
sprang frem, hvor hun traadte: derfor kaldtes hun Olwen.
Sammenlignes hermed skildringen af Hervor i Hjålmtérs saga,
viser der sig en saa nær overensstemmelse, at ingen vel kan
betvile den intime forbindelse: en mö saa skjön, at de aldrig
havde seet magen, hendes haar var som guld, ansigtet hvidt
som sne, kjödet skjært som lilje, öinene fagre som karfunkler,
og kinderne lige rosen *).
Efter alt dette forekommer den rimeligste forklaring af
forholdet mellem Fröismyten og vort sagn os at være den,
at der mellem nævnte myte, navnlig saaledes som den frem-
træder i Sklmismål, og den kymriske fortælling har bestaaet
saa mange lighedspunkter '), at den, der overforte den sidste
til nordisk sprog, ganske naturlig lededes til at hente navne
og træk fra den kjendte myte, ligesom mangt og meget tyder
paa, at den samme proces har gjentaget sig ogsaa ved de
senere optegnelser. Denne lighed rammer navnlig det rent
mytiske element og bunder deri, at der overalt ligger en sol-
myte til grund. Hvorvidt selve denne solmyte gaar tilbage
til en for keltisk og germansk fælles urtype, eller disse fore-
stillinger er overforte fra den ene race til den anden, ligger
udenfor vor opgave at undersöge.
Om brudens moder fortæller hverken Svipdagsmål eller
den kymriske fortælling noget. Derimod nævnes beggesteds
hendes fader. Denne siges i Fj^lsvinnsmål at være sön af
^) ''Den kjnnriske digtnings skildring af kvindelig skjönhed S3me8 at
at have paavirket den nordiske balladedigtning. Landstad s. 887 har fol-
gende stev: Hårid ha' hon som tiriltunga | og halsen var som ei n^jdll, | og
augo var i hansen sj& | som s61i kom npå fjöU. Dette vers synes at höre
hjemme i visen om Vilgaar, hvor jeg har hört: Hendanne hev ho som fokje-
fonne | & halsen liksom mjödd, | so æ* frnva SvaneliU ] som sole ry av
fjödd." (Bugge).
') Sml. Bh^s' bemerkning, Lectures s. 482: "Historien om Kolhwch
læses i korthed i digtet om Skirne."
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 37
Svafr|)oni, i hvilket navn Grundtvig, DgF. II, 671, har seet
"en med flid fordunklet omskrivning af den svefnl)orn, hvor-
med Brynhild blev stukket". Denne forklaring synes os væ-
sentlig at ramme det rette. I Solarljöd 80 omtales roverne
Svafr og Svafrlogi (eller Svåfarr og Svåfarlogi); denne strofe
horer efter Bugge til digtets begyndelse, hvor der berettes
om, hvorledes en rover sviger den anden i sovne, og Svafr
er navnet paa den sovende rover, Svafrlogi er den, der sviger
ham. Herefter synes svafr- (eller svåfur-?) at være et nomen
agentis til verbet sofa. Ved Svafrt)om har vore forfædre vist-
nok tænkt paa Oden, der stak Sigrdriva med sövntomen.
Fölgelig er Menglod af Odens æt, nemUg hans sonnedatter
— et passende parti for solgudens og jordens *) sön. Den
af Grundtvig uden hensyn til den kymriske fortælling op-
stillede tydning af navnet Svefnl)orn faar ved at sees i lys
af sagnets kilde en kraftig stötte. Olwens fader er Yspad-
daden, hvilket betyder 'hagtorn'; om dette navn ytrer Rhys,
uden at kjende dets nordiske ækvivalent, at "det minder om
vintertomen, hvis stik voldte Sigrdrivas sovn, og om mistel-
tenen, som voldte Balders död". En udvekst paa hagtornen
kaldes i Tyskland endnu Schlaf apf el eller Schlaf kunz (Grimm,
MythoL^ s. 1155).
' 2. Jættesakfij str. 9 — 12.
10. F.: "[irymgJ9ll ^) heitir,
en hana t)rir gerdu
S61blinda synir;
9. V.: "Segdu etc.:
hvé grind heitir,
es med godum såat
menn it meira forad?"
') Svipdags moder Gr6a kan være opfattet som benævnelse paa jorden:
sml. Gr6andi, der efter Alvissmål, str. 10, er al vernes navn paa jorden. Her-
ved foröges hendes lighed med Bind, der i SnE. I. 320 kaldes Jardar elja,
med hvem hun i Grågaldr sammenlignes i sin egenskab af galdre-kvinde.
Ten Brink (Pauls Grundriss II, 532) forklarer Fröi som solgud og sön af
jorden.
*) "For j^rymgj^U har flere afskrifter (deriblandt den bedste: cod. obl.)
{»rymg^ll. Dette holder jeg for den oprindelige form. f>rymg9ll findes som
Digitized by VjOOQIC
88 Falk: Svipdagsmål.
12. P.: '^Gatstropmr heitir,
en hann g9rvan hefik
6r leir-Brimis lidum;
svä hefik studdan,
at standa mun
æ medan 9ld lifir" ').
fJ9turr fastr*)
verdr vid faranda hvern,
es hana hefr frå hlidi.^
11. v.: '^Segdu etc.:
hvé gardr heitir,
es med godum säat
menn it meira forad?"
Det er et slemt sted, digteren her forer os til: to gange
gjentages, at her er det störste Torad', netop samme ord som
i SE. gjentagende bruges om dele af Helboligen. Grinden
J>rymgJ9ll, ''den larmende", er aabenbart dannet med hel-
grinden *) som monster. Dennes navn er efter SnE. II, 494
Gjallandi. I S61arlj6d 39 heder det om den: en Heljar
grind | heyrda ek å annan veg | Jyöta {lungliga. Af hel-
grinden er, som bekjendt, Valhals grind *) opstaaet, ligesom
idethele Valhal er en senere omdannelse af Helboligen. Om
Valhals grind siger Grlmn. 22, .at faa ved, hvordan den
lukkes ilaas, altsaa vel ogsaa, hvordan den aabnes, ligesom
vort digt siger, at grinden lænker hver den fast, som prover
at aabne den, et i folkeeventyrene velkjendt træk. Der kastes
herved lys over den tilsyneladende modsætning mellem ud-
trykkene 'forad' og 'med godum'.
betegnelBe for en moget stor kirkeklokke i et vers, som citeres i Olav Tords-
skreven omkring aar 1250 (Björn Olsen s. XXXV— XXXVII). Den her ci-
terede strofe, hvori {»rymgyll forekommer, or mulig digtet af afhandlingens
forfatter. Jeg finder det sandsynligst, at det er fra Fj^lsvinnsmål, at Olav
har kjendt ordet j^rymg9ll, som han har overfort fra den i hint digt be-
handlede hedenske forestillingskreds. Hvis dette er rigtigt, vinder vi her-
igjennom en tidsbestemmelse for FJ9lsvinnsmål.'' (Bugge).
') Bugge formoder: fj^turr verclr fastr, eller: fastr verdr fj^turr.
*) Sml. V9IUSP& 16: medan 9ld lifir; Gripisspå. 23, 41: medan 9ld lifir.
») SnE. I, 40, 178: GJ9II er uasst Helgriudumj Fornald. s. I, 437 (Horv. s.; :
hnigin-er helgriud, hangar opnaz. SI. n&grindr: Skim. 35, Lokas. 68, FJ9ISV.
26 (fyr n&grindr nedan »— i Nivlhel).
«) Ogsaa kaldt &sgrindr: 8n£. I, 212, 270.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 39
Men det er ikke bare gjærdegrinden, som forsvarer ad-
gangen mod ubudne gjester: selve husdören viser en lignende
indretning; gaardens navn Gatstropnir ') betyder: den som
klemmer aabningen sammen (Bugge). Man mindes herved
om de 'zuschlagende berge', hvis jernport slaar i og klemmer
hælen af den, der vil trænge ind (sml. E. H. Meyer, Germ,
Myth. § 120, 321, 367; Laistner, Rathsel der Sphinx I,
323, 331) *). En saadan port omtales i Sigurdarkv. hin
skamma, str. 69: brynja hånum på \ å hæl pejgi \ hlunnblik
hallar | hringi litkud. I SE. II, 494 kaldes helporten 'blik-
janda b^l'.
Denne gaard er bygget af Brimes lemmer. Efter Vplu-
spå str. 37 er Brimir navn paa den jotun, hvis sal stod i
Okélnir. I SE. I, 198 kaldes salen selv Brimir. Med en
kontamination af begge opfatninger lader FJQlsvinnsmål sin
jættesal være dannet af Brimes legeme. ["Or Leirbrimis lid-
um er mulig paavirket af Y^luspå 9 med den læsemaade,
som cod. reg. har: or Brimis blödi", Bugge]. I cod. reg. af
SE. folger umiddelbart efter omtalen af jættesalen beskri-
velsen af straffestedet; denne rækkefolge forudsættes maaske
i FJ9lsvinnsmäl, hvor Brimes hal fra at være et indififerent
opholdssted — efter SE. sogar positiv godt — er blevet det
störste 'forad'.
Det afsnit af V9luspå, hvortil str. 37 horer, er — som
R H. Meyer, V9luspå s. 162 S. har godtgjort — dannet
') "Min formodning Gkttstropnir har svag sproglig stötte. Den bedste
Afskrift har Øastrofnir, der stöttes yed Hoddrofiiir Sigrdr. 18. Men förste
led kan jeg ikke forklare, ti Bydbergs oversættelse (Undersökn. I, s. 566)
*den som tilbakavisar oinbjudue ankomlingar^ forekommer mig lidet tilta-
lende". (Bagge). Maaske sammensat med gast, der i nynorsk betyder 'gjen-
færd, aand^ og rofnir, *som bryder'.
*) Sml. Hnitbj^rg, montes collisionum s. resonantes (Eg.), jættebjerget
med digterdrikken. Tomehækken om Domröschens slr>t slipper ingen lös,
som forsöger at trænge gjennem. Foran XJtgaard er en saa sterk grind, at
Tor ikke kan aabne den. Med "zuschlagende berge" og Hnitbj^rg sammen-
stiller Bugge Argonauter-sagnets JSf/iuiXriyå^es,
Digitized by
Google
40 Falk: Svipdagsmål.
efter det virgilianske Orcus i Æneid. VI, 273 ff., den samme
bog som har været forbilledet for Helboligens beskrivelse i
SnE. (ib. 8. 1 50), i forening med visionsliteraturen. Af denne
kilde lader sig de nye træk i FJ9l8vinn8mål 9 — 12 udlede.
Æneid. VI, 548 ff. skildrer det mörke Tartarus, hvor tita-
nerne, genus antiquum Terræ, straffes for sit overmod. Efter
Servius ad 580 er disse skabt af Jorden for at hævne den
paa guderne: sml. jætten leir-Brimir (cf. leir-J9tun og Leir-
var blandt trollkvenna heiti). Deres opholdssted er omgivet
af mænia Cyclopum educta caminis; disse kykloper er efter
Hesiod tre i tallet: sml. de tre Solblindes senner, som dan-
nede helgrinden. Dens port er uhyre stor, men aabner sig
kun, hult drönnende, for de dömte (tum demum horrisono
stridentes cardine sacræ panduntur portæ): sml. navnet frym-
gjgll og Gjallandi. Dens stolper (columnæ) er af den haarde
diamant, og selv ikke himmelboerne kan bryde den op: sml.
udtr. 'svå hefik studdan etc' *) og giinden, som ikke kan
aabnes. Har der her for vor forfatter foreligget andre nor-
diske kilder end de bevarede?
Til slutning skal vi endnu erindre om den i det tidli-
gere afsnit givne forklaring af det tilsyneladende paafaldende
forhold, at en borg, der skildres med farver hentede fra döds-
boligen, træffes i umiddelbar nærhed af Menglods lyse sale:
vi har her afbilledet af det dödsrige, hvis hersker truer Jom-
frudronningen, og mod hvem Perceval beskytter hende (Per-
lesvaus).
3. Voffthundencj str. 13 — 18.
13.. V.: "Segdu etc.:
hvé garmar heita.
es gifr-reka(r)
gera fyr hlidi hlym?" ^)
') Betydningen af studdr (forsynet med stutter) oplyses ved at sam-
menholde beskrivelsen af Glitnir i Grimn. 15: haUn er golli studdr med SE.
I, 78: stett r hans (Glitnis) ok stolpar eru af raudu gulli.
') Bettet for: gior{>a fyrir l9ndin lim. Jeg antager, at skrivemaaden
lym, hvorfor læstes lim, har foraarsaget forvirringen. SI. Skirn. 10 prosa:
Digitized by VjOOQIC
Falk: Svipdagsm&l.
41
14. F.: "Gifr of heitir,
en Geri annarr,
ef l)ü vilt |)at vita;
vardir 'ru niu *)
es l)eir varda '),
unz rjüfask regin ^y
V.: "Segdu etc.:
hvårt sé manna npkkut,
es megi inn koma,
medan sökndjarfir sofa?^
F.: "Missvefni mikit
vas t^eim mj^k of lagit,
sidans t>^im vas varzla
vitud:
15
16
annarr of nætr svefr,
en annarr of daga,
ok kemsk ^å vætr, ef f)å
kom.'*.
17. V.: ''Segdu etc.:
hvårt sé matar n9kkut,
pats menn hafi,
ok hlaupi inn, medan eta?^
18. F.: "Vængbrådir tvær
liggja i Vidofnis lidum,
ef |)ü vilt l)at vita:
l)at eitt's svä matar,
at t>6im menn of gefi,
ok hlaupa inn, medan eta."
Efter beskrivelsen af den uhyggelige jætteborg fölger,
ved en noksaa naturlig idéassociation, omtalen af de glubske
(sökndjarfir) uhyrer, som er satte til at holde troldpakket
borte fra (gffr-reka = troldfordrivende) og vaage over det
utilgjængelige tilholdssted for de ni gode möer. Ligesaa na-
turlig leder ved afsnittets slutning omtalen af hanen i Mime-
træet tanken hen paa dette træ selv. Ligeoverfor dette for-
hold kan den indvending (der er fremsat af Möller, Germania
XX) ikke tillægges afgjörende vegt, at der i disse seks vers
foreligger to antecipationer, nemlig omtalen af de ni möer
hundar 61mir ok bnndnir fyr skidgårds hlicti. Bagge læser: er gifH æfagi |
enga fyrr i l9ndum leit (sl. Eetils s. hæings), hvilket i palæografisk henseende
stftar overleveringen ligesaa nær (gifri forstaaet som komparativ).
*) Bettet for: varitir eUifü. Jeg antager, at ligheden mellem hundone
(garmar) og Odens ulve har bragt en aftkriver paa den feilagtige tanke, at
digets vardir (möer) er de elve aas3mjer, medens her aabenbart tales om de
samme ni möer, som senere i digtet nævnes ved sine navne.
*) Bngge formoder: vardir helli fyr | hér I»eir varda (vardir 'vogtere';
hér som 8*). Tielli fyr' slatter sig paa den ene side til Geyr Garmr mJ9k
fyr Gnipahelli Vsp., paa den anden side til Gerberos recabans immanis in
antro, Verg. Aen. VI, 418, jvf. 428.
*) SmL Lokas. 41; Grimn. 4; Sigrdr. 19.
Digitized by
Google
42 Falk: Svipdagsm&l.
(sml. Str. 37—40) og af hanen Vidovne (sml. str. 23—30):
afsnittet tor vel have havt sin plads, hvor det nu staar.
Yi skal i det folgende forst söge at forklare dette afsnit
ud fra nordiske forestillinger for saaledes at danne os et be-
greb om, hvorledes vore forfædre har forstaaet det, dernæst
söge at efterspore de fremmede forbilleder, som her er hjem-
liggjorte.
Benævnelsen garmar for de to hunde er hentet fra navnet
Garmr paa helhunden, der omtales i V^luspå, i Grimn. str. 44,
samt uden navn i Vegtamskv. 2 — 3 og under navnet Va-
ningi i SnE. II, 494. Paa den anden side forer deres navne:
Gffr og Geri ') naturlig til en sammenligning med Odens
ulve Geri og Freki (Grimn. 1 9). Denne sammenstilling lader
sig forsterke ved det faktum, at ulvene benævnes saavel Odens
som nornernes hunde (grey noma, Hamd. 29): de ni möer,
som Gifr og Geri venter, er selv nornelignende væsener (se
nedenf.).
Str. 15 — 16 opfordrer til en sammenligning med de
hunde, der i Skfmismål er bundne til skidgaardsleddet i
Gymes gaard og vogter adgangen til Gerd ^). Om disse
heder det i str. 1 1 : Segdu l>at, hirdir! | er |)ü å haugi sitr |
ok värdar alla vega: | hvé ek at andspilli komumk | ens
unga mans | fyr greyjum G ymis? Paa dette Skirnes spörs-
maal svarer hyrden, at han aldrig vil komme ind. Dette
stemmer temmelig nöiagtig med FJ9lsvinnsmål, hvor vægteren
svarer paa Svipdags spörsmaal om muligheden af at komme
forbi hundene, at ingen slipper ind for dem, da én altid
vaager.
Ilerpaa sporger Svipdag, om det ikke lod sig gjöre at
lokke dem bort ved nogen lækkerbisken. Beslegtede motiver
^) "Vergil fremhæver ved Cerberofl dens rabida farnes, Æn. VI, 421.**
(Bugge).
^) Ogsaa tyske forlösningssagn kjender to hunde med glødende tanger,
der bevogter den store gjenfaldende jerndör, som forer ind til skattebjerget:
Laistner, Das Bathsel der Sphinx I, 821 ff.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 43
er i sagnfremstillinger, som ogsaa ellers viser beröring med
vort digt, meget hyppige. Hos Saxo kommer Gorm til Geir-
rods gaard, hvis borgeled bevogtes af store og bidske bulbi-
dere; disse lader Torkel slikke paa et horn besmurt med
fedt, hvorved de straks bliver tamme *). I den danske folke-
vise om Brudefærden til Hedenland (Grg. no 71) slaar bei-
leren hvidbjömene med en liljekvist, saa de falder ned for hans
fod. I det dermed beslegtede færoiske kvæde om Asmundur
skeinkjari betvinger helten med en armring og et runeguld
de ulvehunde og hvidbjörne, som paa veien til hans elskedes
jomfrubur slippes lös mod ham af hendes fader (DgF. H,
s. 255).
I str. 18 angives nu det middel, hvorved alene disse
hunde kan drages bort fra sin agtpaagi venhed: i Vidovnes
vingeben ligger den eneste spise, soiqr kunde lokke dem bort ^).
Som senere skal vises, er hanen Vidovne solens symbol.
Herefter falder Gifr og Geri sammen med solulvene ^), hvis
navne efter Grimn. 39 er Sk^ll og Hati (efter Herv. s. s.
246: Skalli og Hati). Först ved ragnarok er det, at ulven
indhenter og gjör det af med solen. För verden forgaar,
siger altsaa Fjolsvin, vil ingen slippe ind forbi vagthundene.
Str. 18 angiver saaledes ikke en ting, som Svipdag maa
gjore for at slippe ind i borgen — dette siges simpelthen at
være en umulighed.
') I Ænoidens 6:to bog giver Æneaa' ledsager Cerberus, der vogter ind-
gaugen til Erebus, en 'melle soporatam et medicatis frugibus offam*, hvor-
efter den lagde sig til at sove og lod Æueas slippe frem.
•) Bugge bemerker: "I Fj^lsv. 18'-* giver vængbrådir som ligger i
Vidofnis lidum neppe god mening. Desuden indeholder dette en uheldig ante-
cipation. Den bedste afskrift har vapofnis. Jeg formoder : Svefnbrådir tvær |
liggja i sv&fnis lidum. svefnbr&dir er da en efterligning af soporatam o£fam
Verg. Æn. VI, 420. At disse svefnbrådir ligger i en slanges ledemod er, som
jeg formoder, den nordiske digters fiktion, fremkaldt derved, at sv&fnir staar
i forbindelse med sofa og egentlig betyder ^den sövndyssende'."
') Sml. isl. 861 er i ulfakroppu, naar der paa begge sider af den viser
sig bisole. Cfr. Grimm, MythoJ.« s. 668 ff.
Digitized by
Google
44 Falk: SvipdagsmÄl.
Ligesom i det her behandlede afsnit opererer Svipdags-
måls digter gjennemgaaende med brokker. Men han har
samtidig i ikke ringe grad forstaaet at sammensveise de en-
kelte træk til et i det væsentlige konsekvent helhedsbillede
med ægte nordisk farve. I hvor höi en grad dette er til-
fælde med vort afsnit, viser en sammenligning med Vpluspå
str. 40 — 42: i östen fbdes solulven*); der sidder gjögerens
gjæter paa höien, og over ham i gagltræet galer den fager-
röde hane, morgenens symbol '^). Hele situationen: solulven,
hyrden, hanen og træet er ganske som i Fj^lsvinnsmål. Det
tor vel ogsaa antages, at scenen i V^luspå har foresvævet
vor forfatter, da han formede sit billede ud af de givne uden-
landske momenter.
Hvilke var nu disse fremmede forbilleder? Det grund-
lag, som den kymriske fortælling byder, er ringe, men vigtigt
som det förste tilknytningspunkt: Yspaddadens hyrde sidder
paa en höi med en uhyre bulbider véd siden: en af Kul-
hwchs ledsagere kaster en fortryllelse over hunden, saa den
ingen skade gjör. Senerehen berettes det, at Kulhwch og
hans mænd dræbte ni hunde, som hos Yspaddaden vogtede
ni porte, uden at en af dem gjöede. I Svipdagsmål er bul-
*) I Grimn. kaldes Hate, solens forfolger, for Hr6dvitnis sonr, vistnok
Fenres sön, medens det efter Yafpr. 47 er Fenre selv, som slager solen. Med
Grimn. stemmer Y^laspå 41—2, idet her en sön af Fenre og en gjöger volder
solens bane. Udtrykket tungl bruges her, som sammenhængen viser, om
solen j SnE. I, 58 leverer en paa misopfatning af ordet tungl beroende for-
virret omskrivning af V9luspi.
^) De tre haner i Y^luspå — den fagerröde jættehane, æsernes hane
og den sodfarvede helhane — har sit modstykke i visen om Moderen under
Mulde (DgF. no 89) — Den vonde Stjukmoder (Landstad LXII), hvor tre
haner, en hvid, en sort og en röd, omtales paa en maade, som viser, at de
er opfattede som dagens, nattens og morgenrodens symboler; endvidere i DgF.
no. 90 (Fæstemanden i Graven). Lignende i den tyske folkevise og i tyske
sagn (literatur hos Meyer, Germ. Mythol. § 149). Petrus Capuanus (f 1208)
ad litt. VII, art. 7 adskiller en himmelhane, en jordhane og on helvedhane;
den förste symboliserer Kristus, den anden prsddikanten, den tredie den daar-
lige prælat: se Darsch, Symbolik der christl. Lehre, s. 260; Pitra, Spicile-
gium solesmense II, s. 488.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsm&l. 45
bideren blevet til to garmar eller solulve, i Sveidalsvisen
til en love og en björn (vild björn, hvidbjörn). For at
forklare denne udvikling maa, tror vi, gralsagnene drages
til. Efter Perlesvaus bevogtes gralborgen af to lover, me-
dens ved indgangen til en anden borg, "slottet der dreiede
sig rundt", der skildres umiddelbart foran gralborgen og i
nordisk synes at være smeltet sammen med denne (se nedenf.),
en lænket love og en björn holdt vagt, hvilke lod höre en
mægtig brolen og brummen, men ved Percevals komme kröb
ind i sine aflukker. Er denne sammenstilling rigtig, bliver
paa dette punkt Sveidalsvisen mere oprindelig end Svipdags-
mål, der har nationaliseret sterkere. En bestyrkelse for dens
rigtighed finder vi i de middelalderlige forestillinger om for-
holdet mellem löven og hanen. Lucretius, De rerum natura
lib. 4, 715, siger, at der i hanens legeme er en sæd (se-
mina), som herover löven dens vildhed. Efter Konrads saga
medtager helten paa reisen til ormestaden en hvid hane, da
dennes galen er det eneste, som formaar at indgyde löverne
skræk, gjennem hvis land reisen gaar. Konrad von Megen-
berg siger i Das Buch der Natur s. 192: der leb (o: löven)
furht den weizen hanen. Lövens frygt for hanegal er en
gammel tradition, der mulig tildels finder sin forklaring deri,
at djævelen, hvis symbol er löven (Satan gaar om som en
brölende love), ikke kan höre hanens röst — navnlig den
hvide hanes, der er Kristi symbol (per album gallum figu-
ratur Christus; sL Cassel, FJ9lsvinnsmäl, s. 53 og 116). Dette
har, tror vi, været de fremmede elementer, * som har frem-
manet for vor digter scenen under gagletrseet i V9luspå, der
er blevet bestemmende for den nordiske iklædning.
4. Mimetræet, str. 19 — 22.
19. V.: "Segdu etc.: I es breidask um
hvé barmr heitir, I l9nd 9II limar?"
Digitized by
Google
46 Falk: Svipdagsmål.
20. F.: "Mimameidr heitir^
en [)at mangi veit,
hvarhann af rötum renn *) ;
vid |)at fellr,
es fæstan var ir;
fellir hann eldr né jårn."
21. V.: "Segdu etc.:
hvat af modi ') verdr
ins mæra vidar,
es fellir eldr né jårn?"
22. R: "Öt af hans aldni
skal å eld berå
fyr kvillusjükar ■) konur:
ütar hverfa
t>az t>ær innar skyla *);
sås hann med mpnnum
mjptudr.'*
Som Bugge, Studier s. 301 fif., har paavist, er Mime-
tr?Bet skildret i nær overensstemmelse med verdensasken.
Allerede en sammenligning mellem str. 19®~^ og SnE. I, 68:
askrinn er allra trjå mestr ok beztr, limar hans dreifaz um
heim allan ok standa yfir himni, og af str. 20^"' med Håvam.
138 viser dette. I V9luöpå 2 kaldes asken 'mJ9tvid mæran',
i FJ9l8vinnsmål mJ9tudr og mærr. Ogsaa modsiges bemerk-
ningen om, at ild og jern ikke fælder Mimetræet, ikke af
V9luspå8 (str. 47) beretning om Yggdrasels forhold under
ragnarok: skelfr Yggdrasels askr standandi, d. e. den skjæl ver,
men bliver staaende. Det ubestemte udtryk om, hvad der
*) Rettet for: af hverjum r6tam renn. Sml. H&vam. 188: & fieim meidi, |
er manj^i veit, | hvers (feil for hyar) hann af råturn renn.
*) Moå, n. betegner det affaldne frö: det er fröet, ikke hele frngtnöd-
den, som er det belivende, resp. forlösende. Sml. Post. 494: signud modan
Paradisi dreifiz vida med Hfligam åvexti, hvor modan Paradisi er » hifna-
mj^l, manna. Aasen: mod, n. smaat affald af hö og halm, stumper, stilke;
Bietz : m&d, n. söndersmuladt hö jemte höfrö. Bugge, der læser m6di (hvilket
giver en uden saxämenligning hyppigere metrisk form), sammenligner Ant.
Tidskr. f. Sver. 2, s. 8: Nu skall du hafva din fyllnad qvar I alla dar Ooh
kon sitt mod För Jesu blod.
') Saa rettet. Kvilla, f. jamren, veer i barnsnöd (sml. Aasen: kvilla
» kvidla, 'klynke, klage, jamre sig'; svenske dial, kvilla, kvidla *jamre sig',
kvilla f. 'klynken, jamren'). Den vanskelige födsel tilskreves forhekselse.
Sl.: |>urs veldr kvenna kvillu, Büinakv. Bugge: "I Ozforderordbogen anföres
kélis6tt og kélisj^ki 'hysterics' af Fél. Dette tyder paa, at kélisjukar er et
virkeligt ord."
*) Bettet for skyli. Sk^la » beskjærme, beskytte. Bugge læser: skyUt
(d. e. |iat er |Mer eigi skyli hverfa innar).
Digitized by
Cjoogle
Falk: Svipdagsmål. 47
volder Mimetræets fald, kunde synes at hentyde til Grlmnis-
måls udsagn, at den raadner paa siden, medens dens rodder
afgnaves af Nidhog. Dog er der forsaavidt en uoverensstem-
melse mellem de optegnede læsemaader i Fj^lsvinnsmål og
Håvamål og det nævnte digt, som Grimnismål meget vel ved
at berette om askens tre rodder; jeg tror derfor, at det op-
rindelige udtryk paa begge de fSrstnævnte steder er: hvar
hann af rötum renn, d. e. ingen ved, hvor træet har sin
stamme. Helt identisk med Yggdrasel er Mimetræet ikke
skildret; det er saaledes ingen ask (sml. aldin). Sit navn
har det vistnok faaet efter Vaflirudnismåls 'Hoddmlmis holt'
(str. 45), i hvilket Lif og L(ft>rasir, stamfædrene for den nye
menneskeslegt, skjulte sig under ragnarok og ernærede sig
af morgendug.
Mimetræets frugt har i Yggdrasel-myten intet tilsvarende.
Forestillingen om dens forlösende evne bunder i en udbredt
folkeovertro om lösningsstenen, der er en haard belgfrugt,
som af Golfströmmen föres mod Islands og Færoernes kyster,
og som, naar den gives fodende kvinder i varmt vand eller
vin, antages at lette forlösningen. Se Maurer, Isl. Volks-
sagen, s. 180 — 1 (lausnarsteinn); F. L. Grundtvig, Lösnings-
stenen, 8. 162—7 (vettenyren), s. 50 S. og 106—8 (aetiten);
Fritzner, Lappernes Hedenskab og Trolddomskunst s. 70 f.
Kilderne for skildringen af Mimetræet er udentvil at
söge i legender og Visionsliteraturen, der atter har öst dels
af Johannes Aabenbaring dels af Vergil og Ovid. Ogsaa E.
H. Meyer, Germ. Myth. § 343 siger, dog uden nærmere paa-
visning, at Mimetræet er influeret af det apokalyptiske liv-
sens træ og af antike forbilleder. I Apok. kap. 22 hedder
det om det nye Jerusalem, der tilhorer den nye himmel og
den nye jord: "Midt i stadens gade og paa begge sider af
floden stod livsens træ, som bar tolv gange frugt og gav
hver maaned sin frugt; og bladene af træet tjente folkene
til lægedom''. Langt rigere flyder de klassiske kilder for
Digitized by VjOOQIC
48 Falk: Svipdagsmål.
myten om verdenstræet og det dermed saramenhörende Mime-
træ. Her kommer navnlig Vergils underjordstræ samt Ju-
piters eg i betragtning. Vi antegner de vigtigste ligheder:
1 : Ved verdensasken og Mimetræet fremhæves störreisen
og de vidstrakte grene. Vergil, Georgica III, 332: Sicubi
magna Jovis antiquo robore quercus ingentes tendat ramos.
Metam. VII, 622 — 4: forte fuit iuxta patulis rarissima ramis
sacra lovi quercus de semine Dodonaeo. Metam. VIII, 74 fiF.:
stabat in his ingens annoso robore quercus, una nemus . . .
nec non et cetera tanto silva sub hac, silva quanto fuit herba
sub omni. Æneid. VI, 282 ff. om underjordstræet: In medio
ramos annosaque bracchia pandit ulmus opaca, ingens, quam
sedem Somnia volgo vana teuere ferunt, foliisque sub om-
nibus hærent
2: I V^luspå 47 kaldes Yggdrasel 'it aldna tré': sml. ovenf.
og Æneid. IV, 441: velut annoso validam cum robore quercum.
3: To af de fire hjoi^te (hentede fra maanegudinden Ar-
temis' fire hjorte), der efter Grimn. 33 gnaver af Yggdrasels
löv, bærer navnene Dåinn og Dvalinn, der hentyder til söv-
nens dvale og dödlignende tilstand: sml. Somnia i Vergils
underjordstræ *).
4: Mimetræet er vistnok tænkt som en eg: dets frugt
kaldes aldin = olden ^). Hos Vei^il og Ovid spiller egen,
') Sövnens alv Daaen omtales ogsaa i ForspjaUsljöd 18^14, hvor nat-
tens komme beskrives: "En rimkold turses torn kommer fra egnen ostenfor
Elivaagene, med hvilken Daaen hver nat slaar alle mennesker i den herlige
Midgaard. Da slappes handlingen, hænderne falder matte ned, hovedet syn-
ker svimmelt hen, ubevidst glemsel forjager forstanden og de urolige tanker
hos aUe mennesker". Denne skildring af sövntornen er neppe uafhængig af
Æneidens femte bog, hvor det fortælles, at sövnguden ryster glemselskvisten
over Palinuros, saa han falder isovn og styrter overbord: Ecoe deus ramum
Lethæo rore madentem, vique soporatum Stygia, super utraque quassat tem-
pora; cunctantique natantia lumina solvit. Vix primos inopina quies laxa-
verat artus, etc.
*) Egenodden som forløsende middel omtales i H&vam. 187: eik tekr
viet abbindi. I Gudr. II, 28 nævnes 'akam brunnin' blandt tryllemidler, der
blandedes i öl til en glemselsdrik.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 49
Bom det Jupiter helligede træ, en betydelig rolle, og dens
nodder omtales i Metam. I, 106 blandt de frugter, hvoraf
guldalderens mennesker nærede sig (et quæ deciderant patula
lovis arbore glandes; si. iuglandes, quasi Jovis glandes (Ser-
vius ad Ecl. VHI, 30)).
5: Yggdrasel kaldes eviggron (V9luspå 19), Vergils un-
derjordstræ sammenlignes med den evig gronne mistel: quale
solet silvis brumali frigore viscum fronde virere nova . . .
talis erat species auri frondentis opaca ilice.
6: Yggdrasel kaldes heidvanr (Vgluspå 27), serenitatis
expers (Egilsson). Vergils underjordstræ kaldes opaca arbor,
ilex. Silius 5, 481 f.: æsculus, umbrosum magnas super ar-
dua Silvas nubibus insertans altis caput, instar, aperto si staret
in campo, nemoris.
7: Yggdrasels rodder gaar ned til Hel og Nivlhel, dens
krone rager op over himlen (Grimn. 31, SnE. I, 68). Georg.
II, 291: æsculus in primis, quæ quantum vertice ad auras
ætherias tantum radice in Tartara tendit.
8: Yggdrasel kaldes mJ9tvidr, skjæbnetræ. Mimetræet
mJ9tudr. Ecl. I, 17: de coelo tactas memini prædicere quer-
cus. Metam. XIII, 716: vocalemque sua terram Dodonida
quercu.
9: Af verdensasken drypper honningduggen, af hvilken
bierne nærer sig (SnE. I, 76); dette er vel den morgendug,
der opholder Liv og Livtrase i Hoddmimes holt. Om guld-
alderen heder det i Metamorph. I, 112: flavaque de viridi
stillabant ilice mella; TibuUus: ipsa mella dabant quercus;
Vergil: mellaque decussit foliis (ni. Jupiter, da guldalderen
var tilende).
Om betydningen af middelalderlige forestillinger om
korset og om livsens træ for Yggdraselsmytens udvikling
henvises til Bugges Studier, hvortil ovenstaaende kan be-
tragtes som et supplement. At paavise, hvorledes igjen selve
åMKn VÖB NOftoiøK rnoLooi x, »t följd vi. 4
Digitized by
Google
&0 Falk: Svipdagsmål.
korsmyten er paavirket af de nævnte klassiske forestillinger,
vilde före os for langt fra emnet.
I Sveidalsvisen indtages Mimetræets plads af "linden
med de forgyldne blade" (C) eller "en lind saa grön". Over-
hovedet spiller i de med denne vise beslegtede sagnfremstil-
linger linden en fremtrædende rolle. I den danske Rosenvold
sidder en jomfru, dvergens datter, under en lind. Om de
tyske Rosengärten med tilhörende lind se Meyer, Germ. Myth.
§ 166; de berömteste er lokaliserede i Worms og Tirol,
begge beherskede af alver; de kaldes paradis eller et 'rfchez
himelrfche uf erden' og har i sin midte en höi lind, hvortil
en Frau Holde horer. I Godskalks vision hænger helskoeme,
der tjener de döde, naar de vandrer over tomeheden, paa en
lind, der bevogtes af en engel.
Sveidalsvisens lind er efter vor mening et andet myte-
billede end Mimetræet, men identisk med træet Glasir *), om
hvilket SnE. I, 340, II, 356 beretter: Glasir stendr | med
guUnu laufi | fyr Sigtys s^lum; det er det fagreste træ blandt
guder og mennesker. Forbilledet for dette træ har man seet
paa forskjelligt hold. Efter vor antagelse danner Vergils
opaca ilex i Æneidens 6:te bog udgangspunktet; om denne
heder det (v. 136 AF.), at den staar midt i en lund omgivet
af morke dale; den kaldes gemina arbor, discolor unde auri
per ramos aura refulsit, fordi den bærer baade naturlige og
gyldne blade {dcq)V'^s)] den sammenlignes med den evig-
grönne mistel: talis erat species auri frondentis opaca ilice.
Hverken ved denne steneg eller ved visens lind eller træet
Glasir omtales frugterne; ogsaa dette taler imod SchuUerus'
og Bugges (Studier s. 483) mening, at de sidste skulde stamme
fra Aabenbaringens træ. Dog viser dette træk, at Glasir er
anbragt foran Odens sale, indflydelse af Aabenb.
^) Egentl. den straalende. Er Gudmands rige QlasiB- eUer Glæsis*
veUir benævnt efter dette træ? Isaafald faar Bydbergs sammenøtiUing af
Gudmund og Mime en ny stötte. Sml. Glasislundr i Helg. Hj^rv. 1.
Digitized by
Cjoogle
Falk: Svipdagsmål. 51
Hvordan Mimetrseet er indkommet i vort digt, dette
spörsmaal har vi tidligere troet at kunne besvare med hen-
visning til gralsagn, hvori gralborgen skildres efter det nye
Jerusalem, saaledes navnlig i den yngre Titurel, hvis træ i
hoi grad ligner træet i Duggals Leizla, der bredte sig til alle
sider og var fuldt af den bedste frugt (aldin) *).
5. Mimetræets hane, str. 23 — 30.
23. V.: "Segdu etc.:
hvé hani heitir,
es sitr i håvum vidi,
allr hann vid gull gléir?"
24. F.: "Vidofnir ^) heitir,
en hann stendr vedrglasi
å meids kvistum Mima;
einum ekka
l)ryngr or6fsaman ')
Surt ok Sinm9ru.''
25. V.: '»Segdu etc.:
hvårt sé våpna n9kkut,
es knegi Vidofnir fyrir
hniga å Heljar sj^t?"
26. F.: "Lævateinn heitir,
es gerdi Loptr rünu *)
fyr någrindr nedan *);
f Lægjams *) keri
liggr hjå Sinm9ru,
ok halda njardlåsar nlu. ')"
') Sml. ogsaa Mariu saga s. 1165 (hvor kilden findes under træet, som
i Phonix-digtet) samt i Tnrchils vision hos Koger af Wendover, hvis frem-
stilling er omtrent enslydende med Marin saga: super hunc fontem erat ar>
bor pulcherrima miræ magnitudinis et immensæ proceritatis, quæ omnigeno-
rum abundantia fructuum ae specierum redolentia affiuebat.
*) SnE. n, 488, 572 blandt hana beiti.
*) Epithet til Surt (håfsamr » maadeholden); si. Bigs]). 2: Åi ok Edda |
aldinfalda. Bugge formoder nu, at man kan beboide : Surtar Sinnm^ru, d. e.
Surts kone S.; or6fsaman adverbielt.
*) Bergmanns konjektur for r^inn. "Loptr schuf ihn der Gefährtin,
Freundin (nl. Sinmara)" : Köl bing, Germ. 19, 367. Bugge rÄnum (sml. runum
slå, skera i det færoiske kvad om Brynhild 29 og 84).
^) Sml. Skirn. 85, Lokas. 68 (fyr n&grindr nedan).
*) Bettet for Sægjams, der er opstaaet ved feilagtig benforelse af aUi-
terationen til Sinm^ru istedetfor til liggr. Lægjam som tilnavn til Loke
skyldes VyluspÅ str. 35. i Lægjarns keri «» i det af Loke forarbeidede kar.
I analogi med Lægjarn har S61arlj6(I 63 dannet sit Fégjam.
^) Visen om Beiarblakkin (Landstad VI) nævner ^dei låsanne ni' som
det fasteste lukkemiddel; mæ nie nyklanne læst, Landst. s. 391; nie jönn-
baiid, Landstad LYII. Med i^jard-l&ss sml. njard-gJ9rå (keit. nerth » kraft).
Digitized by
Google
52 Falk: Svipdagsmål.
27. v.: "Segda etc.:
hvårt aptr kemr,
sås eptir ferr
ok vill tann tein taka?"
28. F.: "Aptr mun koma,
sås eptir ferr
ok vill t>änn tein taka,
ef l)at færir,
es fair eigu,
Eiri ^) aurglasis."
29. V.: "Segdu etc.:
hvårt sé mæta n9kkut,
pats menn hafi,
ok verdr ^\i hin fplva
gygr fegin?"
30. F.: "Lj6san ljå
skal I lüdr *) berå,
t»anns liggr ( vidar * ) vplum,
Sinmpru at selja,
ådr S9m telisk
våpn til vfgs at ljå."
Den hane, som her omtales, spiller aabenbart en rolle
ikke ulig hundenes i det foregaaende: den sidder hoit i traæt,
hvorfra den kan se til alle kanter; den kuer de paatrængende
underjordsjætter, og den, som vil trænge sig ind, maa först
se til, hvordan han kan berove den livet. I Herrauds saga
ok Bosa holdes Gudmund paa Glasesvoldenes skjönne söster
Heidr fangen i Jomales hov, der bevogtes af en gamm; Her-
raud dræber gammen samt befrir og ægter Heidr. Efter
Helg. HJ9rv. bor Sigrlinn, datter af kong Svåfnir i Munar-
heimr, i et hus bevogtet af en stor fugl, der egentlig er et
menneske; denne maa dræbes, for at man kan komme ind i
huset; kong HJ9rvardr, hvis rige kaldes at Glasislundi, ægter
Sigrlinn, efteråt fuglen er ' blevet skudt, medens den sov.
Som man ser, er scenen i disse sagn meget lig Fjplsvinns-
mål. Ogsaa har vi ovenfor i træet Glasir gjenfundet Svei-
dalsvisens lind og omtalt Rydbergs sammenstilling af Gud-
mundr å Glasisv9llum og hans skjönne dötre med Mime *)
og Menglods möer. Navnene Munarheimr, "glædens hjem",
1) Om datiyformen Eiri se GiBlasons Udvalg af oldn. Skjaldekvad 8. 59.
*) D. e. hol stok (se Fritmer*). Visen om Steinfin Feftnson omtaler
en jutuls husketein: husk — hylster, dække, fotteral (Aasen).
») Bettet for Vidoftiis.
*) fifter Bugge^ Arkiv V, 26, er Gudmund — Bhadamanthys: skulde
Mime være « Minos?
Digitized by
Google
Falk: Rvipdagsmål. 53
Glasislimdr (lunden med træet Glasir: bL Yergils steneg midt
i lunden) og Svåfnir er alle af mytisk oprindelse; Svåfnir
betyder sopitor (Eg.) og er et af Odens tilnavne; det er saa-
ledes ganske ensartet med navnet paa Menglods bedstefader
8va£rlK)m. Til Helgesagnet henviser ogsaa navnet Hundingr
paa Hervprs fader i Hjålmtérs saga, medens heltens navn
Sigurdr i Himinbjargar saga henviser til det dermed for-
bundne Sigurdsagn. Her maa paa en eller anden maade
være en sammenhæng. Dette bekræftes ogsaa af påttr Helga
|»6rissunar (Flat. I, 339 — 62), hvor vi finder Helge-navnet i
forbindelse med Gudmunds datter, der optræder som hersker-
inde over jomfruer: Helge, en ven af Olav Tryggveson, kom
engang til Finmarken; her saa han en nat tolv kvinder paa
rode heste, hvis sadeltoi 'gl6adi vid gulF; en af dem ud-
merkede sig fremfor de ovrige, der tjente hende; hun kaldte
sig IngibJ9rg déttir Gudmundar af GlæsiBV9llum; med hende
indgik Helge en forbindelse; da han senere forlader hende,
blinder hun ham af skinsyge (si. Svipdagr blindi?). Hvordan
er nu denne kontamination af de tre sagnkredse om Helge-
Sigurd, om Gudmund og om Svipdag at forklare? Efter vor
mening af gamle ligheder, der tildels skyldes indvandring af
beslegtede sagn og i tidens lob er blevet stadig ogede ved
nye attraktioner. Navnlig er at merke, at forestillingen om
de to stridende brodre og Hadesfyrster er fælles for nord-
boer og kelter.
Efter |K>rsteins saga bæjarmagns (Fomm. 3, 171 — 98)
kommer |>orsteinn, en af Olav Tryggvesöns mænd, til God-
mundr å Glæsisv9llum, hvem han bistaar *) i hans kamp
mod hans onde broder Geirrødr ^), hvis rige er adskilt fra
hans ved en stor aa. Efteråt have hjulpet Gudmund til at
') Foreetillingen om den hjælp, et menneske yder den ene af to stri-
dende jættefynteFf gjenfindes ogsaa i Menglod-episoden af I>&ttr Orms St6r-
olfseonar (se oyenf.) samt i de nedenfor anforte kelt. sagn.
') Til forestiUingen om en Hadesfyrste sml. Helreginn i SE. II, 471
blandt J9tna heiti.
Digitized by
Cjoogle
54 Falk: Svipdagsmål.
underkaste sig sin broders rige, hvem han for yar skatskyldig,
ægter Torsten den skjönne Godrun, datter af Geirrods jarl
Agde, der raadede for herredet å Grundum *) mellem rise-
landet og jotunheimen og boede at Gnfpalundi. Geirrods folk
er morke og troldagtige, Gudmund derimod 'hvltr å skinnslit'
og en kjæmpe at se til *). Efter Saxo er der hos Gudmund
fuldt op af mad og drikke, han har skjönne dötre og en
urtegaard med yndige blomster og frugter. I Geirrods rige
derimod, der adskilles fra Gudmunds ved en aa med en
guldbro, hersker en ulidelig stank, der vrimler af orme, rig-
dommene er tomt blændverk.
Efter en gammel irsk fortælling (Rhys, Lectures s. 187 ff.)
kom Diarmait engang til et skjönt land, en yndig, blomster-
rig slette, bekranset af skjönne hoie og overskygget af lunde;
synet deraf forjagede fra ens hjerte al sorg og tristhed. Midt
paa sletten stod et stort træ belæsset med frugter af alle
slags, hvilket hævede sig over alle de andre trær. Ved det
var en kilde, klar som kristal, hvorfra en ström flod ud. Til
denne hörte et stort, skjönt drikkehorn, indfattet i guld og
indsat med kostbare stene ^). Da Diarmait havde drukket
heraf, fik han se et hoit skovtrold (gruagach) fuldt rustet
komme henimod sig; en bred ring af guld holdt dets haar
sammen. Denne "ridder af kilden" udfordrede Diarmait til
kamp, og de kjæmpede til natten kom paa, da skovtroldet
sank ned i brönden. Dette gjentog sig flere dage, men den
fjerde sprang Diarmait selv ned i kilden og sank tilbunds
til "landet under bolgen". Her traf han skovtroldets broder,
*) Efter Hervarar saga bor Oadmund paa gaarden '& Grund'.
') Efter Herv. s. var Gudmund et vist, mægtigt og gudfrygtigt men-
neske, der efter sin död dyrkedes som gud. Efter andre fremstillinger var
han hedensk.
*) Sml. solvbægeret i historien om Owein; Mimes drikkehorn i SE.;
Gudmunds to guldprydede drikkehorn i ^åttr Helga {»årissunar; Agdes to
drikkehorn i {»orsteins saga bæjarmagns; det pragtfulde drikkehorn hos
Geirrod, Saxo.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmåt. 55
der var berövet sit eie af den onde "kilderidder", hvem han
nu ved Diarmaite hjelp beseirer og ihjelslaar. Med denne
fortælling sammenholder Rhys (s. 191, 337 fif.) den kym-
riske beretning om PwylFs besög i Hades, der paa flere
punkter minder om Sigurdsagnet: Pwyll lokkes paa jagten
efter en hjort langt bort fra sine mænd; Arawn, Hades'
hersker, kommer ham imöde og anmoder ham om bistand
mod en anden Hadeskonge ved navn Havgan (d. e, sommer-
hvid); til gjengjæld tilbyder han ham den deiligste kvinde,
han nogensinde har seet. I dette öiemed maa Pwyll paa-
tage sig Arawns skikkelse og indtræde i hans sted; han sover
hver nat hos Arawns hustru, uden at denne merker byttet,
skjont hun forundrer sig over, at han altid vender hovedet
fra hende. Det lykkes ham at dræbe Havgan, der (ligesom
drageridderen, djævelens afbillede, i Perlesvaus) kun kan
dræbes af én mand med ét slag. Ogsaa fortællingen om
Cuchulins besög hos kongen i det irske Hades eller Elysium
omtaler de to stridende Hadesfyrster, hvoraf den ene ved
Cuchulins hjælp beseirer den anden. Beslegtede træk gjen-
findes i den kymriske historie om Owein, der vandt "damen
af kilden" og befriede de 24 kvinder fra den sorte ridder.
Som man vil have seet, er der i disse keltiske sagn
adskillig lighed med myten om Mime-Gudmund og Geirrod ^).
Betænker man nu paa den anden side, at historien om de
to fiendtlige brodre, begge af overnaturlige egenskaber og af
hvilke den onde har bragt den gode i stor nöd, af hvilken
denne udfries af en menneskelig helt, ogsaa gjenfindes i for-
tællingen om Kulhwch og Olwen (som Yspaddaden og hans
forstödte broder) samt i gralsagnene (som dödsrigets konge
og fiskerkongen, Kristi stedfortræder), kastes der herved et
vist lys over det forhold i de nordiske sagn, at forestillinger
om Gudmund-Geirrod er sammenblandede med Svipdagsagnet
(hvor en reflex af de fiendtlige brodre gjenfindes i forholdet
>) Om Oeirröd-myten i keltisk se Nutt, Studies s. 201.
Digitized by VjOOQIC
£6 Falk: Svipdagsm&l.
mellem Surt-Loke og Vidovne), om end de nærmere omstæn-
digheder, hvorunder forblandingen er foregaaet, fremdeles er
uklare. — Om forholdet til Sigurdsagnet skal senere tales.
Vi har tidligere sammenstillet hanen Vidofiiir (efter
Bugge = træets Oden *)) med den fagerröde hane Fjalarr, der
efter Vsp. 42 gol i Gagltræet over troldkvindens hyrde. En
saadan hane besad ogsaa Helboligen (sötraudr hani i Vsp.
43 ; i SnE. II, 494 er navnet paa den desværre udfaldt) samt
Valhal (GuUinkambi i Vsp. 43, Salgofnir i Helg. Hund. II,
49). Hanen som symbol paa vægterens aarvaagenhed var i
middelalderen en særdeles udbredt forestilling. Den indtog
i denne egenskab gjeme det hoieste standpunkt paa hustage,
kirkespir, maistænger og hellige trær (se t. ex. Grimm, Myth.*
s. 635 ff., Meyer, Germ. Myth. § 149). Der tillagdes den
derfor en höi grad af intelligens eller endog profetisk evne
(sml. Cassel, FJ9lsvinnsmål, s. 47 S.).
Fremdeles er hanen symbol paa den jordiske ild og det
himmelske lys, solen ^). I sidste egenskab er den gjenstand
for de onde vætters skræk. Se herom Grimm og Meyer, 11.
cit.; Gubernatis, Die Thiere in der idg. Myth,, s. 559, 561;
Aarb. f. Nord. Oldk. 1891, s. 297. Djævelen taaler ikke at
höre dens röst (Cassel, FJ9lsvinnsmål, s. 53, 116). Ligesom
solen dyrkedes som gud (Vatzdæla 38, 59; Sélarlj. 41; Post
725), saaledes ogsaa hanen '). Grimm, Myth.^ s. 636 citerer
*) "Odens hane" betegner paa Island og Færoerne en vis fugl: F. L.
Onindtvig, Lösningsstenen) s. 121 ; Maurer^ Isl. Volkssagen s. 1. — "Er Vid-
ofhir en efterligning af Salgofnir, hvilket forf. af Svipdagsmål feilagtig har
opfattet som Sal-ofoir?" (Bugge). Muligens er dog ofnir et fuglenavn: sL
s6nar ofhir *-» öm i Isl. dr. 5 og gallofnir (el. gallopnir) » öm i SnE.
*) I den nordiske mytologi, hvor — i overensstemmelse med klassiske
forestillinger — solen er en jættedatter, optræder ogsaa hanen som et saa-
dant væsen: Fjalarr nævnes i SnE. ikke blot blandt hana hei ti, men ogsaa,
sammen med G-alarr 'den galende' i j^tna heiti; begge navne betegner ogsaa
dverge, Fjalarr er i H&rb. og Håvam. jætte.
*) Gudenavnet Hænir er efter vor mening at udlede af 'hane*, hvorom
en anden gang. Forövrigt blev hanen ikke kjondt blandt germanerne for
o. 500 e. Chr.
Digitized by
Google
Falk: SvipdagsmÄl. 67
af Eckehard om Ungarernes indfald i Sydtyskland c. 900:
duo ex illis accendunt campanarium, cujus caeuminis gallum
aureum putantes, deumque loci sic vocatum etc.; og videre:
monasterio, eo quod Gallus, deus ejus, ignipotens sit, tandem
omisso.
Endelig er hanen Kristi symbol. Den kristelige digter
Prudentius, som i Kristus endnu ser et symbol paa solen,
sammenligner ham med hanen, som jo kaldes cristatus, cri-
stiger, cristeus; om hanen siger han: Fenint vagantes dæ-
mones, lætos tenebris noctium, gallo canente exterritos spar-
sim timere et cedere (Hymnus ad galli cantum). Sml. Gu-
bematis, 1. c. s. 554 — 5; Menzel, Christi. Symb. I, 366.
Du Gange s. gallina anforer et gammelt glossar, hvorefter
gallina betyder Kristus, visdom og sjæl. Pelbart: per album
gallum figuratur Christus. Videre Pitra, Spicilegium soles-
mense II, s. 487 ff.; Dursch, Symbolik der christl. Lehre,
s. 259.
Den sidste betydning af hanen lader sig maaske forbinde
dermed, at ogsaa Kristus symboliseres ved solen. Allerede
den hellige skrift fremstiller solen som Kristi sindbillede,
saaledes i Joh. Aabenb. om det nye Jerusalem; hos Male-
achi 4, 2 henvises til ham, der skal opgaa som retfærdig-
hedens sol (sml. oldn. réttlætis sunna om Kristus) med hel-
bredelse i sine vinger; hos Lukas 1, 78 heder han opgangen
af det hoie; i en ambrosiansk hymne: o sol salutis! samt i
utallige jule-, paaske- og morgensange. Manichæismen iden-
tificerede ligefrem solen med Kristus. Sml. Menzel, 1. c. s.
389 — 90. Ezzolied: unz uns erskein der gotes sun, ware
sunno von den himilen. Notkers Capella s. 308: sine (d. e.
solens) scuha waren gelfche unde örcholchlne = Apoc. I, 14:
pedes ejus (d. e. Kristi) similes aurichalco.
Imidlertid turde for Pj^lsvinnsmåls symbolisering af solen
(Kristus) ved en fugl i Mimetræets top en bestemt kilde
lade sig paavise. Jeg finder denne i det Lactantius tillagte
Digitized by VjOOQIC
58 Falk: SvipdagsmÄl.
digt om vidunderfuglen Fönix, hvilket digt har dannet for-
billedet for den angelsaxiske (maaske af Cynewulf forfattede)
sang om det lykkelige land. Hovedindholdet af Lactantius'
digt — der, som man vil se, viser nære overensstemmelser
med islandske og Sakses fremstillinger af lykkelandet — er
folgende: Der er et sted (efter den angelsaxiske fremstilling:
en Ö) Qemt i östen (den angels, bearbeider tilföier: denne
jordens ydergrænse — se foldan scéat — er kun tilgjængelig
for faa, idet skaberen — Meotudes meaht — har lukket den for
alle, som handler ilde). Der udbreder sig en aaben slette,
uden höi eller dal. Der er solens lund, fuld af eviggronne
trær (den angels, digter tilföier: det herlige land er baade
vinter og sommer bevokset med vekster og urter, hvis fagre
blomster aldrig visner eller falder af, og landet er opfyldt
af vellugt. Der aabnes ofte for de lykkelige sangens og mu-
sikens hjem, himmeriges dör). Denne lund har staaet ukræn-
ket, da Phaeton satte jordaksen i brand, og da Deucalions
flod oversvömmede jorden (den angels, fremstilling har kun:
ilden skader den ikke, og den stod urört under verdensflam-
men, men tilföier: og den skal staa der blomsterklædt til
verdensbranden, od bæles cyme). De blege sygdomme, den
triste alderdom, den grumme död, den nagende frygt kommer
aldrig derhen. Heller ikke træffes der forbrydelsen eller det
havesyge begjær eller krig eller blodtörst. Den bitre sorg
og den lasede armod, den sövnlöse kummer og den tærende
hunger er fjerne derfra. Der raser ikke uveir eller stor-
mens herjende magt; og aldrig dækker frosten markerne
med det kolde rim. Ingen sky udbreder over egnen sit uldne
dække; og regnskyl falder aldrig ned fra himlen. Men midt
paa sletten er der en kilde, som man kalder den levende,
gjennemsigtig og langsomt flydende og med sode vande. Og
et træ staar ved kilden, höit og slankt, fuldt af modne æbler,
som aldrig falder af. Denne lund bebor den uforlignelige
ufgl Fönix, der fornyes til livet, idet den dör. Den adlyder
Digitized by VjOOQIC
Falk: Svipdagsmål. 59
Og tjener solguden Phobus, som hans herlige drabant. Saa-
snart den saflFranfarvede morgenrode ved sit rosenskjær jager
stjernerne paa flugt, dukker den sig i de hellige Vande og
drikker deraf; og derpaa hæver den sig i luften og tager
sæde i det hoie træs överste top, der alene overskuer den
hele lund. Og idet den vender sig imod solens opgang, for-
venter den dens straaleglans. Og saasnart Phöbus overskrider
den glitrende ports tærskel og hans glorie glimter frem,
istemmer den en hellig sang til forherligelse af det unge
dagslys. Naar den saaledes, som 'antistes nemorum, et luci
veneranda sacerdos, | et sola arcanis conscia, Phoebe, tuis^
har levet i tusen aar, begynder den at fole alderens tryk og
merker, at tiden er kommet for dens foryngelse. Digtet
ender med en beskrivelse af Fönix' död og fornyelse, over-
ensstemmende med, men vidlöftigere end fremstillingen i Ovids
Metamorphoser, samt af fuglens pragtfulde udseende. Det la-
tinske digt, som helt igjennem er holdt i klassisk-hedensk
aand, har den angelsaxiske bearbeider omdannet til en kri-
stelig allegori; Herefter betegner fuglens foryngelse opstan-
delsen fra de döde, navnlig Kristi seier over döden (t. eks.
V. 645: swå Fénix béacnad . . . godbearnes meaht). Navnlig
kan merkes, at Kristus ved gjenkomsten i overensstemmelse
med Aabenbaringen I, 16 (''og hans ansigt var som solen,
naar den skinner i sin kraft") samt 21, 23 og 22, 5 skildres
som solen: cyning J)rymlice of his héahsetle hålgum seined,
wlitig wuldres gim (v. 516, cf. 117), hvormed kan sammen-
holdes udtrykket om solen i v. 183: hlüttor heofones gim
hålig seined (cf. 92, 208, 289) ').
*) Der gives ojcsaa en angelsaxisk prosaisk parafrase af Phoenix: se
Wright, St. Patricks Purgatory s. 25—6. Om det latinske digt handler Ebert,
Allgem. Oeschichte der Litt, des Mittelalters* I, s. 96 ff. Ebert holder det
for muligt, at Fönix allerede i Lactans^s digt tillige er et symbol paa Kristus,
ligesom Commodian og den senere kunst kjender denne sammenstilling. Om
Fönix som symbol paa Kristus, navnlig hans död og ojætandelse, se videre
Piper, Mythol. und Symbolik der chrisfcl. Kunst I, 446 ff.; Menzel II, s. 827 ff.
XTdfbrligt om Fönix-sagnet i Hierozoicon af Bochartus II, s. 817 ff.
Digitized by
Google
60 Falk: Svipdagsm&l.
I den nordiske gudelære er Balder lysets gud. Om hans
drab fortælles væsentlig samme myte som om solguderne
Osiris, Adonis, Attis o. a. Han skildres med farver hentede
fra Aabenbaringens beskrivelse af Kristus ved gjenkomsten,
hvor denne kaldes det nye Jerusalems sol (Meyer, V9luspå,
8. 138). Paa denne vis er det da gaaet til, at i Fj^lsvinns-
mål hanen skildres med træk laante fra Baldersmyten, lige-
som Kristus symboliseres ved hanen.
Vi skal i det folgende först söge at klargjöre sammen-
hængen i det behandlede afsnit^ forsaavidt den nordiske iklæd-
ning angaar, og dernæst prove at vise, hvorledes disse om-
formede elementer er indkomne i digtet, idet vi undersöger,
hvilke momenter er hentede fra den kymriske fortælling,
hvilke fra gralsagnene eller andre udenlandske forestillinger.
Bugge har i sine Studier forst paapeget, hvorledes man
i Vidovne-scenen har at se en omdannelse af Baldermyten,
der atter i væsentlig grad beror paa legendens fremstilling
af Kristi död. Vi har ovenfor henvist til, at Lopts tilnavn
Lægjam er hentet fra V9luspé8 behandling af denne myte.
Ligesom kun et vaaben kan volde Balders död. Misteltenen,
som Loke plukker, saaledes kan kun en gjenstand dræbe
hanen Vidovne, nemlig den af Loke forarbeidede Læveten.
Paa dette punkt stemmer Fj^lsvinnsmål meget nær med le-
genden; i Nicodemus^ Evangelium siger nemlig Satan til In-
ferus: jeg har hvæsset lansen til at gjennembore Jesus (Stu-
dier, s, 39). Det var under sit ophold 'fyr någrindr nedan',
d. e. i Nivlhel, at Loke dannede dette vaaben. Om Lokes
ophold 'fyr jprd nedan' beretter Lokasenna 23. Paa to punkter
stemmer FJ9I8V. med Saxos Baldersagn. Lævetenen opbevares
af Sinmara i et med sterke laas tillukket gjemme; ogsaa hos
Saxo er det eneste vaaben, hvormed Balder kan fældes, skov-
troldet Mimings sverd, arctissimis obseratum claustris. Lige-
som Miming er eier af ringen Draupne, saaledes kaldes Sin-
mara 'ringens gudinde'. Kun er i FJ9ISV. træk overforte fra
Digitized by VjOOQIC
Falk: Svipdagsm&l. 61
Mime til Surt-Loke og Sinmara (sml. ovenf, under galdrene).
Ueller ikke synes der heri at være noget særdeles paafal-
dende^ da i Svipdagsmål Mime-Fjolsvin kun fremstilles som
stedets vise vogter, medens Surt-Loke repræsenterer det onde
princip, den guddommelige Yidovnes fiende. Saavel Surt som
Loke optræder som Sinmaras rüni, og der synes ingen grund
til at statuere nogen væsensforskjel mellem dem '); ogsaa
har man gjentagende i Surt seet en hypostase af Loke (si.
Gött. gel. Anz. 1890, s. 858). Sinmara, til hvem Loke har
skjænket tenen tilligemed det kar, hvori den opbevares, er
sikkert ingen anden end Hel, Lokes datter. Hun kaldes 'hin
fplva gygr', ligesom Vei^il taler om pallidus Orcus; ellers er
Hel blaa eller halvt blaa halvt lys, som Proserpina furva *).
Hun benævnes 'aurglasis Eirr', ringens gudinde *), ligesom
Hel i Fprspjallsljéd 9, der muligens er paavirket af vort digt,
kaldes 'Gjallar sunnu gått', smykkets bærerske.
For at kunne gjöre en reise til Hel og der hente Læve-
tenen maa man medföre til hende den straalende le, som
ligger i (Mime)træet8 grene *). Denne forestilling kan efter
*) Bugge (der for r^u læser runum) bemerker hertil: "Efter min me-
ning er Loptr (d. e. Loke) her forskjellig fra Surtr. Loptr, Loki er Lucifer,
men Sortr er vel her Infemus, Pluto, Dis. Naar Surtr her er blevet navn
paa InfemuB, skyldes det maaske paayirkning af Verg. Æn. VI, 127: atri
ianuA Ditis."
*) Saxo gjengiver Hel ved Proserpina.
*) "Er aurglasis forstaaet som auå-glasis? og Aurboda 88* som Aud-
boda? jvf. orkvisi ved siden af audkvisi, barmr — badmr" (Bugge).
*) i (— med) vidar v^lum", blandt træets stave. Hss.' har: i Yidofnis
r6tum el. v^lum; r6tum viser, at der tidligere har staaet vidar for Yidofnis,
der er indkommet fra str. 18: liggja i Yidofnis lidum; si. Skim. 85, hvor 'å
vidar rötum' er — fyr någrindr nedan, i Nivlhel, Herv. s. 214, hvor undir
vidar r6tum — i Hel. Udtrykket v^lr stemmer med benævnelsen meidr paa
træet (Bugge, Studier, s. 202—8). Hss.'b læsemaade synes ikke vel at kunne
opretholdeø, da en le i en hanes knokler dog er en unaturlig idé. — Hertil
bemerker Bugge: "Ændringen i Pj^lsv. 90' 'lianns liggr i vidar v^lum' synes
m^ at være paa ret vei ved her istedenfor Yidofnis at indsætte en form af
viår. Men iövrigt maa jeg afvige. Bemerkningen "r6tum viser, at der tid-
ligere har staaet vidar for Yidofnis'' kan jeg ikke tiltræde. r6tum er jo en
aabenbar feil, og selv de haandskrifter, der ikke har denne feil, har dog
Digitized by
Cjoogle
62 Falk: Svipdagsmål.
vor mening kun være hentet fra beskrivelsen af træet med
gyldne og naturlige blade i Æneidens 6:te bog, med hvilket
træ vi ovenfor har sammenstillet Glasir og Sveidalsvisens lind
med de forgyldne blade. Den er saaledes et nyt eksempel
paa visens forrang med hensyn paa oprindelighed, en parallel
til forholdet mellem löven og hundene, hvor ogsaa Svipdags-
mål har omdannet sterkere.
I Æneid. VI, 136 ff. siger Sibyllen Æneas, hvad han
har at gjöre for at kunne aflægge et besög i underverdenen:
han skal plukke — ikke afskjære — den gyldne kvist af
et skyggefuldt træ, der staar i en lund omgiven af dybe dale,
og som han vil kunne faa, ifald det er skjæbnens vilje (si
te fata voeant); denne kvist skal han före Proserpina, hvem
den er helliget: Latet arbore opaca | aureus et foliis et lento
vimine ramus, | Junoni infemæ dictus sacer: hunc tegit om-
nis I lucus et obscuris claudunt convallibus umbræ. | Sed
non ante datur telluris operta subire, | aurioomos quam qui
decerpserat arbore fetus. | Hoc sibi pulchra suum ferri Pro-
serpina munus I instituit; v. 203 ff. skildres denne skyggefulde
steneg (ilex), gemina arbor, discolor unde auri per ramos aura
refulsit, etc.; den 'aureus ramus' kaldes v. 409 fatalis virga
(den omtales ogsaa Metam. XIV, 110 ff: auro ftilgentem ra-
mum); om dens rolle i Proserpina-kultusen handler Servius
ad V. 136. Den gyldne kvist, som kun den dertil af skjæb-
nen udseede kan finde, svarer til Svipdagsmåls straalende le,
ved hvilket udtryk vore forfædre muligens har tænkt paa
Vidofnis. Dette viser jo, at Vidofnis aUerede stod her, da feilen r6tam kom
ind. Mod ^i victar V9luni" taler 1: yplum, da v^lr, saavidt jeg ved, aldrig
bruges om en gren. 2: i vidar V9lum synes mig metrisk atilstedeligt (nnøt-
sidste stavelse, der har hovedtone, kort). En linje af denne form findes aldrig
i Gr6g. eller Fjplsv. Jeg formoder, med veiledning af Deres udvikling: liggr
i vidi vindsv9lum (ipinfp^lfi kan være læst som ofnifp^lu). vindsv^lum
knytter sig paa deu ene side til '*leiii crepitabat bractea vento", Æneid. VI,
209; paa den anden side minder det om vindga meidi & og vargtré vindk^ld.*^
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 63
dödens le (Mannhardt I, 420) *). Æneas' ledsager bringer
den skjult i sin dragt (veste) til Proserpina, ligesom ogsaa
Svipd. siger, at den skal forvares i en lüdr, d. e. enten en
sæk eller en udhulet stok ^).
Ligesom i Fj^lsvinnsmål forholdet mellem hanen og Lopt
er skildret efter Balder og Loke, saaledes synes ogsaa i Kul-
hwch og Olwen beretningen om Ygpaddaden og hans forgif-
tede lanser at vise tilbage til den gamle keltiske mjtologi.
Vi citerer herom Loth, Les Mabinogion I, s. 235: "Yspad-
daden med jættehovedet frembyder visse lighedspunkter med
den irske Balor. Denne tjener endog til at forklare visse
besynderligheder i den aabenbart forvanskede text, som vi
har for os. Balor, de fabelagtige Fomorers gud, har sed-
vanlig öienbrynene sænkede ned over öinene; naar han hæver
dem, dræber han sin modstander med et blik. Han dræbes
af sin sönnesön Lug, gud for Tuatha Dé Danann. Yspad-
daden har ogsaa sænkede öienlaag ^); man ser ikke, at han
har et "ondt öie", men det er udentvil en lakune i fortæl-
lingen. Lug dræber Balor med en slyngesten. Yspaddaden
*} "Udtrykket lj4 i FJ9IBV. 80^ er efter min formodDing foranlediget
ved bractea i Æneid. VI, 209. Begge ord betegner en flad. tynd, blank gjen-
stand af metal" (Bugge).
*) Til denne udvikling knytter Bugge folgende bemerkning: "Sammen-
stillingen af Fj^lsv. ao med Verg. Æn. VI, 186 ff. synes mig fortræffelig.
Jeg vil söge at udnytte den videre. Sinmara svarer til Vergils Proserpina.
Navnets efterled -mara 'mare' passer jo godt som betegnelse for en natlig,
dræbende kvindelig dæmon. Men hvorledes skal Sin- forklares? Sin- kan
ikke, som Egiløson mener, være >« ags. sin- i sin-gréne, ti dette heder i oldn.
si-. Sin 'sene' synes efter sin betydning ikke at passe som led af Sinmara.
Navnet er for ungt til, at sin- skulde kunne forklares som 'gammel' og sam-
menstilles med got. simsta. I v. 24 har de fleste haandskrifber sinn. Jeg
formoder, at Sinnmara er den rette form, og at dette navn er en oversæt-
telse af Proserpina, som man afledede af proserpere. Hertil skal svare förste
led i Sinnmara af sinn 'gang'; jvf. sinna med idts lifru (med Hel) SnE. I,
4B6, 2." ^
*) I Telemarken tror man, at Sigurd, som rider paa Grane i Aaske-
reien, er saa gammel, at man maa hægte op öinene paa ham, for at han kan
se (Landstad, Folkeviser s. 188).
Digitized by
Google
64 Falk: SvipdagsmåL
betjener sig ogsaa af et kastespyd af sten ') og rammes igjen
selv deraf. Denne Uechwaew eller stenkastespyd bliver en
linje længre nede et jemvaaben; men disse modsigelser viser
kun saa meget bedre sagnets ælde: ordet Uechwaew forstodes
ikke mere. Ogsaa Rhys, Lectures s. 493, gjör opmerksom paa
denne lighed: "Den eneste leilighed, ved hvilken Kulhwch
handler efter eget initiativ, er da han opfanger Yspaddadens
forgiftede kastespyd og sender det tilbage gjennem jættens öien-
æble, historiens vendepunkt. Dette træk er at sammenholde med
Lugs udslyngen af sit kastespyd, da han gjennemborede sin
fiende Balor." Som man ser, er historien om Balor og Lug
ikke ulig myten om Balder og Loke. Ogsaa gives der mellem
Balor og Balder, Lug og Loke andre, om end svagere ligheds-
punkter *). Dog er det moralske forhold omvendt. Lige-
overfor disse fakta kunde man fristes til den gjætning, at
den paafaldende navnelighed mellem Lug : Loki, Balor : Baldr
paa en eller anden maade var dybere begrundet *). Hvorom
alt er, saa er det et ret bemerkelsesværdigt forhold dette, at
saavel Yidovne-episoden som historien om Yspaddaden og hans
lanser synes skildrede med træk fra gamle myter, der udviser
en betydelig indbyrdes lighed. Som et sikkert residuum af
sammenligningen med den kymriske fortælling mener vi at
*) "At Tspaddaden slynger spyd efter mennesker, som gaar fra ham,
stemmer overens med et træk, som i eventyr ofle tUl»ggee tarser og trold.
Se f. ex. Egebergkongen i Asbjömsens Huldreeventyr I. s. 20 f." (Bugge).
*) Balors öie dræber med sit blik (lynet?): Balder havde straalende
oienbryn (Baldersbraa). Efter den populære tradition havde en druide for-
udsagt Balor, at han skulde blive dræbt af sin sönnesön; han forsöger at
afvende katastrofen, men forgjæves (D'Arbois de Jubainville, Le cycle myth,
irlandais, s. 202); han forveksledes senere med solguden (ib. s. 212). Loth
I, s. 194, D'Arbois s. 178 og 202 kalder Lug en slags irsk Merkur: Loke har
laant træk fra Merkur^ saaledes sine flyvesko. Lug sabd-il-d4nach, prince
aux sciences multiples, minder om Loke. Lug kaldes efter sin moder sön
af Ethniu, ligesom Loke kaldes Laufeyjar son.
*) Man kan erindre om, at navnet Hlér for lXvgv4øn Ægir utvilsomt
er laant fra irsk ler 'flut, ocean, meer^ (N. M. Petersens Mythologi, s. 888,
F. Magnusens Lex. Myth.). Sl. Loth, Les Mab. I, s. 67 om Llyr: était-ce le
Neptune celtique?
Digitized by
Google
Falk: SvipdagsméJ. 65
kunne betegne, at lansen i vort digt har sin förste rod og
udspring i denne sagnets ældste bekjendte kilde, ligesom det
forekommer os sandsynligt, at ordet læva(teinn) er en hjem-
liggjort form af det kymriske llechwaew, en omtydning, der
for et vaaben, smedet af den 'lævlsi Loki' kan synes na-
turlig nok.
Men der er vistnok ogsaa en anden kilde. Ligesom
Fj^lsvinnsmåls Vidovne er et symbol paa Kristus, der er det
nye Jerusalems sol *), saaledes er den ten, hvormed hanen dræ-
bes, intet andet end Longinus' lanse, hvormed Kristi side
gjennomboredes og som i gralsagnene stadig ledsager gralen
og dens herre, den syge (af lansen saarede) fiskerkonge, Kristi
stedfortræder (Heinzel, Die franz. Gralromane, s. 9 — 10, 179).
Af Longins lanse udleder Bugge i Studier Misteltenen, hvor-
med Balder dræbtes, og det er et ganske mærkeligt træf, at
den nu atter i et digt fra sen tid træder i forbindelse med
det samme nordiske mytebillede. At Longins lanse ved kon-
tamination af den kymriske historie med gralsagnet kunde
smelte sammen med Yspaddadens tre forgiftede lanser, behöver
efter det udviklede iugen nærmere begrundelse. Heller ikke er
det nodvendigt at ty til den legende, efter hvilken Kristus
optræder med tre lanser i haanden for at tilintetgjöre jorden
med dem paa grund af dens tre hovedlaster, hoffærdighed, vellyst
og gjerrighed (Marfu saga s. 61 1-12; si. Menzel, Chr. Symb. II,
s. 10), eller at erindre om de tre blodströmme, der flod ned
fra grallansens spids. Det kan synes en indviklet proces, men
den er ikke destomindre i fuldkommen overensstemmelse med
sagnhistoriens væsen: Lævetenen er Yspaddadens lanser om-
formet efter Longins lanse og identificeret med et ældre nor-
disk vaaben, der ligeledes er udgaaet fra legendens.
*) For en direkte forbindelse meUem Fönix-sagnet og gralsagnene be-
viser t. eks. Konrad von Megenberg, Bas Bach der Natur s. 187 : In der stat
(hvor Fönix fornyes), sam Haimo spricht, was vor Christi zuokunft ain tempel
gepawen in der ére des obristen gotes. der tempel was gemacht nach dem
tempel, den Salomon pawt ze Jemsalem.
ABXIT FO» MOBAttK FlLOLOfll X, MT VÖLiD Tl. ß^ /--*. r^ /^J r-%
Digitized by VjOO^ IC
66 Falk: Svipdagsm&l.
6. Alvesalen, str. 31 — 34.
21. V.: "Segdu etc.:
hvé salr heitir,
es slunginn es
visum vafrloga?" *)
32. F.: "L^r ^) hann heitir,
en hann lengi mun
å brodds oddi bifask ^);
audranns t>ess
munu of aldr hafa
frett eina firar."
33. v.: "Segdu etc.:
hverr l)at gprdi,
es fyr gard såk
innan åsmaga?"
34. F.: "Uni*) ok ln»),
Båri •) ok Öri ');
Varr ^) ok Vegdrasill *•),
D6ri««) ok Uri;
Dellingr *') ok var t)ar,
Udskjålfar loki**)".
I modsætning til den i str. 9 — 12 skildrede jættegaard
er vi her paa et venligt sted. Ligesom den förste svarer til
Vpluspås jættesal og Vergils titanbolig, saaledes har denne
*) Sl. Skirn. 8, 9 (yisan yafrloga). Jvf. alvelaen i visen om Olaf Lilju-
krans ^l^ndst. XL, sl. s. 861).
») D. G. Hl^r (til hl^ og hl:^ja).
s) "Skjælye paa sverdod". Sml. Fld. I, 89: skj&lfa [)6tti husii, sem &
als oddi léki; nyisl. leika & als oddi, være ellevild af glæde; Skidarima 184:
borgin (o: Valhal) var sem bifadisk 9II | beint ok léki & preeåi.
*) TJna som navn en alvekvinde: Maurer, Isl. Volkss. s. 10.
*) Ligesom i irske sagn nordgermaneme fremstilles som kjæmper (Zim-
mer), saaledes er her omvendt navnet paa den. kristne Irlænder overfort paa
de som alver og dverge fremstillede genier. Sml. overförelsen af forestil-
linger fra dverge til Finner og Lapper (Fritmer, Lappernes Hedensk, og
Trolddomskunst).
•) "Eller Buri, som V9lusp4 18?" (Bugge).
») V9IUSP& 15.
*) SnB. n, 470, 668 blandt dverga heiti (fra Fjplsv.).
•) "Har digteren herved tænkt paa vegr 'vei' eller végr 'ære'? Han
synes at have dannet dette dværgenavn efter Veggr (Veigr, Viggr) Vsp. 12
og ^rasir SnE. II, 470" (Bugge).
") V^luspå 15; SnE. H, 470.
'') Dagens fader: Vaf^r. 25, SnE. I, 64; SnE. H, 470, 668 blandt dverga
heiti (fra Pjplsv.?).
") "Taamets lukker"; saa emenderet. — "Digteren har mulig sat lid-
skjålf, uagtet det indholder skjålf »bænk, hylde', i forbindelse med skjålfa;
jvf. bifask 82"" (Bugge). Ordet svarer til den danske vises 'höieloft', hvor
Sveidals brud opholder sig, og hvorfra man 'ser ud saa vide'.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 67
hal sit analogon i V^luspås dvergesal og Vergils Elysium *).
Til grund ligger forestillingen om jætter som onde væsener,
dverge og alver som gode. Ligesom jættesalen minder om
Geirrods rige, saaledes dvergehallen om Gudmunds. Ogsaa
her er vi i dodsriget, men i de godes opholdssted. Borgens
beboere er aasmegime % der efter Vegtamskvida 7 i Hel-
riget forventer Balders komme og som hans vordende fæller
kun kan være tænkte som gode. Maaske er deres 'gardr'
ikke blot en gaard, men tillige tænkt som en have: sml.
Gudmunds have og oldsax. wunnigarto = paradis. Hos dem
opbevares den hemmelighedsfulde gjenstand, som de ni dverge
eller alver har forarbeidet. Da vi her befinder os hos
Mime, er disse væsener rimeligvis ikke meget forskjellige fra
V9lu8pås (str. 46) Mfms synir, der ved ragnaroks komme
siges at være i spillende bevægelse i luften. Efter den ger-
manske mytologi er lysalverne gode aander, der tænktes som
afdode menneskers sjæle (si. Fritzner under ålfr; Meyer, Germ.
Myth. § 172). De sammenstilledes i senere tid med englene
og deres rige, alvelandet med det gyldne slot, med paradiset
(Meyer, 1. c. § 173). En lignende opfatning skinner gjennem
ved FJ9l8vinnsmåls ni alver. En af varianterne til Sveidals-
visen hos Geijer og Afzelius beretter, at veien til borgen
vistes helten af "vallgossar sju'', der egentlig var '*små Guds
englar under himmelen blå". Den fornemste af de ni er
*) "Lyr har været forataaet som Hlj^. Formen uden h synes at vise,
at navnet ikke först er dannet af den islandske forfatter af Svipdagsmål,
men at han har optaget det fra en ældre nordisk, ikke islandsk digtning.
Da L^^r har sit analogon i Elysium, vover jeg at fremsætte fölgende dristige
sporsmaal. Har en nordbo först optaget det fremmede navn Elysium i ge-
nitivformen Lyss? Benne kunde forekomme i forbindelser som 'koma til
L^ss*. I glossarer fra middelalderen (Gloss. Amplon.) bliver Elysium til
lesia, der forklares ved paradisum. Har man saa derpaa i nordisk af gene-
ti vformen L^ss, med tanken paa hl^ja, hl^, dannet nominativformen Lyr?"
(Bugge).
*) ''Asmegir har vel af forfatteren af Svipdagsmål været opfattet som
'ynglinger af æsemes slegt\ Dette udtryk kan han da have brugt for at
överföre ^éngle' til den norrone hedenske forestillingskreds** (Bugge).
Digitized by VjOOQIC
68 Falk: Svipdagsm&l.
Delling, Lid&kjalfs lukker. Delling er Dagens fader og mor-
genrodens alv; hans eön styrer solens hest Vi er altsaa her
i Dagens borg; om morgenen, naar dagen gryr og solen be-
gynder sin bane, lukker Delling taamet op. At Dagen horer
hjemme i alveborgen, stemmer med, at Solen kaldes ålfrpduU
(Vafl)r. 47; sl. Skirn. 4) og Dvalins leika (Alvlssm. 16, SnE.
I, 472, 593). Medens jætteborgen er mörk, er alvesalen lys,
ganske som der i Vergils titanbolig hersker mörke, medens
Elysium har sin egen sol. Ogsaa Laurins Rosengarten og
dvergeriget i Herzog Ernst oplyses af en solklar karfunkel,
den i östen opgaaende sol (Meyer, Germ. Myth. § 166). Tallet
ni har vore forfædre maaske sat i forbindelse med de ni
sönner af den mytiske Dag, Halvdans sön (Flat. I, 25, Fid.
s. n, 9), idet de opfattede DelUngr *) som Dags sön (qs.
deglingr) istedetfor som hans fader. Som en slags guddom
optræder Dagr med sine sönner i Sigrdrifumål 3: Heill Dagr, |
heiUr Dags synir! | . . . . | öreidom augom | lltit okkr pinig |
ok gefit sitJ9ndom sigr. Ved de gyldne sale og glitrende
gaarde, hvorom Fjplsv. str. 5 taler, har forfatteren vistnok i
förste linje tænkt paa alveborgen; efter Sveidalsvisen har
brudens slot en gylden port, og Hervors taarn i Hjålmtérs
saga er af det rode guld. At solborgen er gylden, er en
fællesgermansk forestilling: sml. saadanne alemanniske og
nedertyske udtryk om solnedgangen, som at solen gaar 'zgold,
to golde'. Ogsaa Sindres dvergesal paa NidevoUene, der er et
opholdssted for retskafne mennesker efter döden (SnE. 1, 198),
samt Valhal i Gladsheimr *) er begge af guld. I Valhal
') Den egentlige betydning af navnet er vistnok ^den prunkende' (si.
ags. deall 'claros': Bugge); SnE. I, 78: Älfheimr, par byggvir folk {»at, er
lj6såifar heita . . . fegri (v. 1. hvitari) en 861 s^nm. I H&v. IGO samt gaa-
derne i Herv. s. forekommer adtrykket 'fyr Dellings duram', der turde finde
sin forklaring ved Dellings stilling som dörvogter i dödslandet.
') Egentl. glansheimen, hvorved maaske betegnes det sted, hvor solen
gaar ned: si. ags. ær sun go to glade (Lye) og oldn. s61ar-gladan ^solned-
gange I det ags. Adrian og Bitheus heder det om Glid (— paradiset), hvor
solen gaar ned: [ilbr restad håligra manna s&wle od dornes dæg. Hertil maaske
Digitized by VjOOQIC
Talk: Svipdagsmål. 69
gjenfindes ogsaa udsigtstaarnet: Hlidskjålf med Odens hoisæde,
hvorfra han (efter SnE. og Grimnismål) ser ud over alle
verdener — den samme forestilling som himmelvinduet i det
longobardiske sagn om Woden og Frea samt i Eotehards
vision. Naar vi nu sluttelig anmerker, at efter Skldarima
Valhal er sædet for audr ok sæla, og i digtet Heliand para-
diset benævnes ödashem, upodashem 'domus beatitudinis' (öd
= besitz, glück), ligesom alveborgen kaldes audrann, samt at
vaverluen, der ogsaa findes om Gerds og Sigrdrivas boliger, synes
ret passende til en solborg ^), tor vi vel som resultat af denne
udvikling opstille den sats, at ligesom jættesalen beskrives i
overensstemmelse med Helboligen, saaledes alvehallen med
Valhal, opfattet som lysets og solens borg, et slags paradis*).
Det her behandlede afsnit af FJ9l8vinnsmål er i sagnets
kymriske kilde ikke uden tilknytning. Saaledes har allerede
Cassel sammenstillet alvesalen, der "bæver paa sverdspids",
med Tspaddadens trylleborg, der er den skjönneste i verden
og altid svinder længre væk, jo mere man söger at nærme
sig den, ligesom med Arthurs i luften svævende glasborg og
chateau en l'air i den gammelfranske Tristan. De ni alver
eller dverge, hvoraf ialfald den ene optræder som dörvogter,
er udgaaede fra de ni portnere i Yspaddadens borg.
Men navnlig er det legendens luftborg og gralborgen,
vi maa ty til for at faa fuld klarhed over alvehallen. I den
af visionerne influerede Ereks saga vldfjrla ser Erek i Odåins-
akr ligesom en hjelm eller '8t9puir hænge ned fra luften;
det viser sig at være et taarn uden stolper under, men med
en höi stige; i dets indre befinder sig "gralen"; stedet siges
beretDingen i Béownlf 1199 fp. om H&ma, der föror BrösingameDe (solen)
t6 ^re byrhtan byrg (solborgen), samt folkevisens Birtings borg, land, o,
skov. SI. nedenf. om Menglods Lyfjaberg » Brynhilds gyldne glasbjerg
(d. e. glansbjerg) og Sigrdrivas guldsal paa fjeldet.
') Finn Magnnsen, Den ældre Edda II, 197, forklarer den oprindelige
betydning af vafrlogi at være nordlyset.
*) Ogsaa den i Metam. n^ 1 ff. skildrede solborg er af guld.
Digitized by
Google
70 Falk: Svipdagsmål.
at være et billede eller symbol paa J9rd lifandi manna eller
paradiset, hvorfra det adskilles ved én ildvæg (sml. Hauksbék
kap. 3): sml. vaverluen. I Duggals Leizla (Visio Tundali),
der ogsaa har influeret Draumkvæe, ser visionæren paa en fager
voll, hvor solen altid skinnede, en herlig, guldprydet hal paa
mange stolper, og han ser et sæde af guld og ædelstene for-
synet med prægtige tæpper; og i nærheden er de ni engle-
ordeners^) opholdssted, omgivet af en straalende skjön mur;
der bor ogsaa de hellige möer. Solen, hallen med sædet, de
ni engleordener og möerne minder sterkt om FJ9lsvinnsmål. I
Konrads saga kommer helten til et herligt land paa en stor
slette, hvor alt tyktes ham 'vid guU gl6a'; inde i borgen,
som var bedækket med herlige tæpper og hvis taarne skin-
nede som guld, hang et bord af guld og ædelstene frit svæ-
vende i luften; og alt i hallen var klart og straalende*).
Fra disse haller er efter vor mening gralborgen efter sin
oprindelse ikke forskjellig ^). Ogsaa denne bevogtedes af engle,
der holdt den svævende i luften, indtil den fik en fast bolig
paa det af ugjennemtrængelige skove omgivne bjerg Monsal-
watsch, egentl. mons silvaticus, men opfattet som mons sal-
vationis, "berg des heils" (sl. Lyfjaberg). Ligesom menne-
*) Sl. nin sveitir engla, Eluc. 58.
') '^Et svagt gjenskin af Aabenbaringens nye Jerusalem og af visio-
nernes prægtige hal hviler endnu over den borg, til hvilken Sveidal kommer,
i den nydanske optegnelse hos Kristensen s. 44: Der ser du do taarne saa
hvide, I muren den er af marmorsten | og taget mon perler bepryde" (Bugge).
*) Den hinsidige kirke spiller i visionerne en betydelig rolle. I Gun-
delins vision i Mariu saga s. 1168 (og 596) omtales en kapella hangandi i
loptinu. Mariakirken i Turchills vision hos Boger af Wendover hvilede paa
tre söiler og rummede trods sin lidenhed skarer af hvidklædte mennesker.
Godschalks vision omtaler en kirke uden vinduer og dore. Mariakirken
i det hinsidige kaldes i Turchills vision Gongregatio animarum, ligesom gral-
borgen i Perlesvaus kaldes for sjæleborgon. De salige aanders kirke paa
Mons gaudii beskrives i Turchills vision saaledes: in quo monte gradatim
sita est tam grandis ecolesia etc.; Qundelin stiger op til Mariakirken ^um
h&var grådur, um marga palla': sml. greal <: gradalis? Jomfru Maria skil-
dres sammesteds saaledes: heilug mær, skinandi sem s61 milli himintungla
(sml. foran s. 341).
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 71
skerne kun kjender alveborgen af omtale, saaledes er ogsaa
gralborgen usynlig for alle uden den udvalgte, der efter mange
besværligheder og prövelser kommer i besiddelse af den. Inde
i denne borg er den mysteriöse gral, sogningens gjenstand.
Dog gives der ogsaa grallöse Percevalsagn, nemlig den kym-
riske Peredur og den engelske Sir Percival. Heller ikke FJ9I-
svinnsmål kjender gralens navn, medmindre man tor formode,
at det skjuler sig under det, som det synes, altfor ubestemte
'l)at' i str. 33, der maaske er forvansket for greal, graal (el.
gersimi?) *), ligesom den nordiske Percevalsaga, det eneste
sted der opbevarer navnet, har misforstaaet det ganske (brauU);
ogsaa vilde en rettelse som den foreslaaede forbedre allite-
rationen. Ved sammenligningen med gralsagnet faar fortids-
foimen såk i str. 33 sin forklaring: Svipdag har allerede
tidligere seet gralen. I gralborgen er alt lyst og straalende ^),
ligesom i hallen i Konr. s. Den kaldes i Perlesvaus, den
nærmeste kilde for de nordiske digtes gralelementer, ogsaa
Eden og lykkens have: sml. gardr i FJ9I8V. I vort digt synes
med den egentlige gralborg en anden borg at være smeltet
sammen; dette er "slottet som dreiede sig rundt" hurtigere
end en vindfane. Dette slot omtales i Perlesvaus umiddelbart
foran gralborgen; det ligger paa en aaben slette og er om-
givet af hoie mure; ved indgangen er en love og en björn
lænkede, hvilke lader höre en mægtig brolen og brummen;
kun den rette gralsöger kan komme derind. Da Perceval
banker paa, flygter löven og björnen, som holder vagt, ind i
sine aflukker og slottet staar stille. Om dreieslottet fortæller
Joeephus, siger romanen videre, at det var Vergil, som byg-
^) 'Mod i FJ9ISV. 83* at indsætte greal taler det, at digteren overalt
ellers gi^er de fremmede elementer en hjemlig farve; mod gersimi taler t^at.
Ogsaa jeg tror, at texten her er mangelfuld, men det manglende lader sig
neppe med sikkerhed restituere. Man kunde tænke paa en sammensætning
med gull, men f. ex. gullbord tiltaler mig ikke** (Bugge).
*) "Salen Lyr er omgiven af visum vafrloga (en flagrende tryllelue).
Hermed sammenstiller jeg, at i Perlesvaus den hellige aands lue daglig sænker
sig paa gralborgen" (Bugge).
Digitized by
Google
72 Falk: Svipdagsm&l.
gede det i kraft af sin visdom, paa den tid da filosofeme sögte
det jordiske paradis, og det blev dengang spaaet, at slottet ikke
skulde staa stille, för den udvalgte kom. Tillige forkyndtes der,
at slottets og de tilhörende slottes beboere skulde holde ved
den hedenske tro, indtil den gode ridder kom og reddede deres
sjæle; ti naar denne viste sig, vilde de ile ned at lade sig
dobe. Samtidig lod ogsaa den af Perceval fra ridderen med
dragehovedet (djævelens symbol) befriede jomfru med guld-
ringen sig döbe. Til denne daab skal vi senere komme til-
bage ved omtalen af Sveidalsvisen (A, B), der med Perlesvaus
deler sin grundidé: kristendommens udbredelse.
7. Lyfjaherg, str. 35 — 40.
35. V.: "Segdu etc.:
hvé bjarg heitir,
es sék brüdi å
pjodmæra pruma?"
36. F.: "Lyfjaberg heitir,
en pat hefir lengi verit
sjükum ok sårum gaman;
heil verdr hver,
l)6tt helsott ') haff,
ef tat kllfr, kona."
37. v.: "Segdu etc.:
hvé meyjar heita,
es fyr Mengladar knjåm
sitja såttar såman? y
38. F.: "Hilf heitir,
9nnur Hllfprasa *),
pridja J>j6dvara,
BJ9rt ok Bleik,
Blid ok Frid *),
Eir ') ok Aurboda «)."
') Bugge konjicerer: t>6tt hafi [heljjarsått, for hss/s læsemaade: |)6tt
hafi års s6tt, arsott, der — skjönt lidet sandsynlig — dog maaske lader sig
forsvare; hafi som bærer af alliterationen er mulig i den senere digtning;
4r86tt kunde gjengi ve malannus, en oiensvulst (Bu Gauge), ældre tysk 'das
übel jar^; ogsaa den derimod brugte plante förte navnet malannus, oht. achalm
(Grimm, Myth.* s. X 113, 1184). Ordet helsot forekommer i svenske og danske
viser (DgF. no 104). ') Sl. Vaf|)r. 41: sitja meirr om såttir såman.
') Hlif og Hlif prasa er vistnok dannede efber Lif og L(e)if I>rasir i
Vaf|>r. 46, hvilke opholdt sig i Hoddmimis holt under ragnarok. At Liv er
Eva og Livtrase (eg. Livs elsker) Adam, skal her kun antydes (sml. Homi-
Ues of Ælfric I, 14: (>& sette Adam eft hire oderne naman, Aeva, I>æt is lif,
foretan de héo is ealra lybbendra mödor).
*) » Friår, der forekommer i omskrivninger for kvinde, og absolut a»
kvinde i SnE. II, 490 (vel herfra). Er ellers oftere navn paa jættedotre.
*) Lægekunstens gudinde.
*) Qs. largitioneTn nuntians; ogsaa Gymes hustni. Gktrds moder.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 78
å stallhelgum stad;
8vå hått forad
kemrat hplda sonum,
hvem t^r or naudum
nema."
39. V.: "Segdu etc:
hvårt t^r bjarga
t^eims bl6ta t^r,
ef gerask |)arfar pess? ^y
40. F.: Täjarga svinnar,
hvars menn blöta |)cer
Ligesom Menglod bor paa et bjerg, saaledes har ogsaa
Brynhild sin gyldne borg eller sit taarn paa Hindarfjall; i
den danske vise bor Brynhild paa et gyldent glasbjerg (d. e.
glansbjei^), som kun en bestemt hest (Grane) kan bestige.
Paa dette bjerg siges Menglod at '^ruma', et udtryk som i
Merlinusspå gjengi ver latinsk languere og residere; hendes
tilstand ligner altsaa den dvale, hvori moen befinder sig efter
Sveidalsvisen, og er ikke ulig den dybe sovn, hvori Oden har
hensat Brynhild ved at stikke hende med sovntomen, eller
Domröschens hundredaarige sovn i det fortryllede slot. Stedets
navn er Lyfjaberg, bjerget med de lægende urter mod sygdom
og saar. Ogsaa Brynhild, den paa bjerget boende valkyrje,
tillagdes 'lyf med lækning' (Gripisspå 17); hun forstaar tillige
'undir dreyrgar yfir binda' (Sig. hin skamma 32). Overhovedet
er disse og andre ligheder mellem Svipdagsmål og Sigurd-
sagnet, hvilke bunder i deres fælles udspring af en solmyte ^),
vel egnede til at forklare den kontamination af de to sagn-
kredse, som vi omtalte under afsnittet 'Mimetræets hane'.
Enhver kvinde, som klatrer op til Menglod, helbredes, d. e.
vel forlöses, om hun saa har helsot. Saaledes hjælper Oddrun
(i Oddrunargråtr) til ved vanskelige forlosninger, idet hun ved
*) Sml. Skimismål 86: ef geraz {«rfar pess. Ligesaa Hugsv. 22, 8; jfr.
Hagsv. 58, 6 og 69, 8.
') Sml. Sijmons, Heldensage s. 24—5 (i Paals Gnindriss); Meyer, Germ.
Mjrth. § 882. Ogsaa Sigurd opholdt sig, lig Svipdag, en tid hos alvekongen
Mime (» Miming), jvf. Alberich, Begin; hans sverd, med hvilket alene dragen
kan dræbes, og hans fortræffelige hest minder om Freys i Skimismål og
Sveidals (efter Sveid, C kaldes sverdet Adelring, hvilket ogsaa er navn paa
Sigurds sverd: DgF. I, 82); hans 'tamkappe* om Sigurds hulidshjålmr i
Himinbjargar saga; etc.
Digitized by
Google
74 Falk: Svipdagsmål.
sine galdre Veitir hjålpir' til 'hin fj^rsjüka mær'. Ligesom i
Himinbjargar saga Ingigerdr betjenes af atten möer eller
Gudmunds skjönne datter' IngibJ9rg optræder omgiven af
kvinder, som tjener hende, saaledes sidder ved Menglods födder
endrægtig sammen ni möer, hvis navne antyder beskyttelse,
straalende skjönhed, venlighed, lægende kraft og gavmildhed.
Disse kvinders funktion er at 'bjarga' og 'nema 6r naudum';
dog er det fomödent at blote dem paa alterhelligt sted. Hvad
er dette for kvinder?
Det eneste mulige svar herpaa synes at maatte blive: det
er de diser, som dyrkedes ved det saakaldte disablét. Disses
nære forbindelse med nornerne fremlyser af folgende sam-
menstillinger: Om nornerne beretter V^luspå 20, at de er
komne fra den sal, som staar under verdenstræet; de be-
stemmer over menneskers liv og forudsiger fremtiden ^). Fåfnis-
mål 12 — 13 regner op tre klasser af norner, 'er naudgpnglar
'ro (si. SnE.: nornir heita, t)ær er naud skapa) ok kjösa mædr
frå m9gum'; nogle er af aase-, andre af alve- og atter andre
af dværgeæt; tænkes hver æt at beståa af tre norner, faas
tallet ni, der anfores i Bari. 136: niu dætr segja l)eir, at
hann (J>6rr =- Jupiter) hafi ått, er ^eiv kalla nornir. I
Sigrdrffumål 9 kaldes de samme væsener for disir: bjarg-
rünar skaltu kunna, ef |)ü bjarga vilt ok leysa kind frå
konom .... ok bidja [)& dfsir duga '). I Vatzdæla 9 anraabes
'hollar vættir' om bistand ved nedkomsten. Oplysende om
nornedyrkelsen er endvidere Saxo VI, hvor det fortælles, at
tre parcæ el. nymphæ, alle söstre, bestemmer om Fridlevs
sön Olavs fremtid: Mos erat antiquis super futuris liberorum
cventibus parcarum oracula consultare; quo ritu Fridlevus
^) Yafjir. 49 kaster sammen to forestillinger om nornernes opholdssted:
^rj4r ^j6dår (de tre paradisfloder) | falla {»orp yfir | meyja m9g|>ra8is (födse-
lens möer « nornerne) ; hamingjer (lykkediser) einar | ftær er i heimi ero, |
I>ö I>ær med J9tnum alaz. I angelsax. kaldes — tror jeg — paradiset for
nomevaugen: heorznawong (grf. nérhsnö, on. nom af n|^gznO).
*) Sl. bjargrj^gr — jordemoder.
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 75
Olavi filii fortunam exploraturus, nuncupatis solenniter votis,
deonim ædes precabundus accedit, ubi, introspecto sacello,
temas sedes totidem nymphis occupari cognoscit; etc. At
paavise, hvorledes de tre nomer er opstaaede af én (Urdr -^
Hel) ved paavirkning af klassiske fremstillinger, medens tallet
ni væsentlig skyldes keltisk indflydelse, vilde fore os for langt.
Vi skal kun tilfoie, at efter Helg. Hund. I, 30 't)rennar niun-
dir meyja' med en 'margguUin mær' i spidsen bjerger Helges
skibe af soen (valkyrjer), og at spaakvinden Torbjorg, kaldet
den lille volve, havde ni söstre, alle spaakvinder.
Ogsaa den tyske folketro kjender lignende forestillinger:
Om de hvide (jom)fruers (alvinders) fortryllelse og længsel
efter forlösning, der tildels sker gjennem daaben, sml. Knap-
pert, Folklore s. 151—2, Meyer, Germ. Myth. § 367 (Laistner,
Das Rathsel der Sphinx I, 253); de hvide möer lever af-
sondret fra menneskerne paa et indelukket sted og forstaar
sig paa urte- og hclbredelseskunst samt spaadomme (Knap-
pert, 1. c.). "Diese Nachtfrauen, blanke Mütter, bonnes dames,
bei Hinkmar lamiæ sive geniciales feminæ, waren ursprünglich
dämonische, elbische Wesen" (Grimm). Hos Frau Holde, der
minder om Menglod og Fröia, befinder sig de afdödes sjæle, "die
Holden" (Mogk, Myth. s. 1106, i Pauls Grundriss). Om Frau
Holde og Berchta (== Fjglsvinnsmäls Bjprt) se Meyer, Germ.
Myth. § 359 ff*. Navnlig skjænker alvedronningen Frau
Holde kvinder sundhed og frugtbarhed og bistaar barsels-
kvinder (Mogk, 1. c. s. 1107; Knappert, 1. c. s. 203 og 17 G).
Kjendskab til helbredende urter tillagdes særlig alver og
dverge: Grimm, Myth.» s. 420, 426, 1142.
Om Arthursagnenes paralleler er tidligere talt. Hos
Chrestien befrir Gawan de paa Montesclaire ("glasbjerget")
fangne jomfruer. Lancelot du Lac befrir den af dödslandets
konge bortforte dronning. Sir Percival befrir og ægter Lufamour
the brighte, jomfrulandets dronning. I Perlesvaus forlöser
helten jomfrudronningens rige fra dödsslottets konges tryk.
Digitized by VjOOQIC
76
Falk: Svipdagsmål.
Feen Merge (Morgan), der hos Chrestien staar i forbindelse
med underlandet isle d' Avalen, erindrer ved sin dygtighed i
tilberedelse af helbredende salver om Menglod. Det sterkeste
bevis for, at forestillingerne om de ni möer er indkonme i
vort digt fra bretonsk, yder imidlertid ikke Arthursagnene,
men en bemerkning hos Pomponius Mela 3, 8 om oen Sena
(Sein i Bretagne), der efter andre kilder skal have været et
af stederne for Merlins födsel: Oraculi numinis gallici anti-
stites perpetua virginitate sanctæ numero novem esse tra-
duntur. Gallicenas vocant, putantque ingeniis singularibus
præditas maria ae ventos concitare, seque in quæ velint ani-
malia vertere, sanare quæ apud alios insanabilia sunt, scire
ventura et prædicare sed non nisi deditas navigantibus, et
in id tantum, ut se consulerent, profectas. Strabo beretter,
at disse kvinder pleiede at besöge folk paa fastlandet, men
at ingen turde sætte sin fod paa deres ö (sml. Rhys, Lectures
8. 196—7).
8. Slutning,
41. v.: "Segdu etc.:
hvärt sé manna n^kkut,
es knegi å Mengladar ")
svåsum armi sofa?"
42. F.: "Vætr's l>at manna,
es knegi å Mengladar^)
svåsum armi sofa,
nema Svipdagr einn,
hänum vas in sölbjarta
brudr at kvan of kvedin*;.'*
Str. 41—50.
43. v.: "Hrittu å hurdir,
låttu hlid rüm,
hér måttu Svipdag sjé^);
en p6 vita far,
ef vilja muni
Menglpd mitt gaman."
44. F.: "Heyrdu, Mengl^d!
hér's madr kominn,
gakk å gest at sjå! *)
hundar fagna.
') "Kanske: knegi Mengladar &; jfr. FjplBV. 25*" (Bugge).
») "Kanske: hå.uam su en s^lbjarta brudr | vas at kvån of kvedin"
(Bugge).
>) Sl. Grimn. 53: nu kn&ttu (Sdin sj&.
«) SI. Vaf tr. 6: Heill pu nu, Vaf I)ruanir! | nu emk i h^U kominn | 4 (lik
sj&lfan 8J&; H&konarm&l 18: At nu mun allvaldr koma | & hann sj&lfan at sjå..
Digitized by
Cjoogle
Falk: Svipdagsmål.
77
hÜ8 hefir upp lokizk,
hygg ek, at Svipdagr sé."
45. Menglpdz^Horskirhrafnar
skulu pér H håm gålga
sllta sjénir 6r,
ef t)ü tat Ifgr »),
at hér sé langt kominn
m^gr til minna sala^).
46. Hvadan f6rt,
hvadan f^r g^rdir ^),
hvé pik hétu hjü?
at ætt ok nafiii
skal ek jartegn vita,
ef vask pér (at) kvån of
kvedin."
47. S.: "Svipdagr ek heiti,
Sélbjartr hét minn fadir,
{>adan råkumk vindar
kalda vegu;
ürdar ordi
k vidi engi madr*),
l)6tt sé vid Igstlagit*^)."
48. M.: "Vel ^6 nu kominn! «)
hefik minn vilja bedit '),
fylgja skal kvedju koss;
förkunnar syn
mun flestan glada,
hvars hefir vid annan åst.
49. Lengi ek sat
Lyfjabergi å,
beid ek |)f n dægr ok daga ^) ;
nu est aptr kominn,
es æ vætt hefik,
m^gr! til minna sala ^).
50. prår hafdar
es hefik til {»ins gamans,
en t>ü til mins munar;
nü's t>at satt,
at vit sllta skulum
ævi ok aldri såman *^)."
*) Sl. 86]arlj6d 67: Menn så ek {>&, | er mart h^f3u | orå & annan lo-
^t; I beljar hrafnar | 6r h^fåi peim | harctliga sjénir slitiu Atlam. 38. Om
hængning som trusel se Forns. SuSrl. ed. GederschiÖld, s. XXV.
'} 81. H^misky. 11: N6 er sonr kominn | til sala |»inna, | så er vid
▼ættom I af yegi l^ngnm. Hertil str. 49. Se Gr6g. 4.
") Sl. Herr. s. (anden gaade): Heiman ek får, | heiman ek f^r gerdak.
Cf. PJ9Uv. 2.
*) 81. HngSY. 87: aldrlagi sinn | kvidi engi madr.
*) 81. Ghipisspå 28: Era med lästum | l9gd æfi ^r. Se Skirn. 13.
*) 81. Herv. s. s. 268: Vel ^<i kominn! Eiriksm&l 7: Vel skalta hér kominn!
') 81. Gr6g. 4.
*) Formlen da»gr ok daga ogsaa Merl. I, 67.
*) Bettet af Kölbing for: nå fiat värd, | er ek vætt heii, | at pu ert
aptr kominn, m^gr! til minna sala. 81. str. 45 *~* og H^^skv. 11 samt
Eiriksm. 2: sem mani Baldr koma | aptr i Odins sala.
'•) 81. Helreid Brynhildar 14: Vid skolom okrom | aldri sllta | Sigurdr
Digitized by
Google
78 Falk: Syipdagsm&l.
Rammen i Fjplsvinnsmål bærer, som vi oftere har haft
anledning til at bemerke, en fremtrædende lighed saavel med
Froimyten som med Sigurdsagnet, en overensstemmelse der
dels skyldes slegtskab i den til grund liggende solmyte, dels
den omstændighed, at vort digt har laant udtryk og træk
fra ældre fremstillinger af de nævnte myter. Ogsaa for dette
afsnits vedkommende bliver endel saadanne paralleler at an-
tegne (om S61bjartr og sölbjprt er tidligere talt). Om Froi
fortæller Sklmismål, at han pludselig gribes af heftig elskov
(hugsöttir miklar, mikinn mödtrega); han siges at preyja,
ligesom i Fj^lsv. 50 Svipdag siges at have t)rår; beggesteds
tales om munr, munir (Skfrn. 4, 20, 24, 26, 35, 40; FJ9I8V.
50) og om gaman (Skim. 30, 39, 41; Fjplsv. 43, 50); Skfrn.
13 udsiger det samme som Fjplsv. 47: den som vil reise,
maa opgive frygten og stole paa, at alt er forud bestemt.
Ogsaa Sigurd hensættes ved sin elskov til Brynhild i en lig-
nende tilstand; i Gripisspå 29 siger Gripe til Sigurd om
Brynhild: hon firrir Jiik | flesto gamni | f9gr åliti | fostra
Heimis; | svefn l>ü ne sefr, | ne um sakar dæmir, | gåradu
manna, | nema ^d mey sér. Ligesom Svipdag (Fjplsv. 47)
og Skirne (Skirn. 13) henholder Sigurd sig i dette forhold
til skjæbnen, hvis afgjörelse han underkaster sig: Grip. 53
(munat sk^pum vinna; sml. 52: su mun gipt lagid | å grams
ævi). FJ9I8V. 47® er hented fra Grip. 23^""*. Brynhild glæder
sig ved tanken om, at hun har sovet paa Sigurds ann (Hel-
reid Br. 13: at ek Sigurdi | svæfak å armi: sl. Fj^lsv. 41
og 42), og at de skal leve sammen efter döden (ib. 14: vid
skolom okkrom | aldri sllta | Sigurdr såman = Fj^lsv. 50**"®).
Kun er udgangen i Sigurdsagnet tragisk, i Svipdagsagnet lyk-
kelig; Svipdag modtager af Menglod formælingskysset (48),
som skjæbnen forbod Sigurd at tage: Sigurdarkv. hin skamma
4 (ne hann kono | kyssa gerdi)^).
*) En anden betydning har kysset i Hj&lmtérs saga, hvor Ålfsål kun
kan befries fn. sin forhekselse, naar en kongesön kysser hende; dette for-
Digitized by
Cjoogle
Falk: Svipdagsm&l. 79
I dette afsnit stemmer de to norröne digtninger om
Svipdag-S veidal atter noiere sammen: Skjæbnens bestemmelse
er bekjendt for begge parter; bruden ligger i den samme
tvang som elskeren, kun at den hos hende virker en læng-
selsdvale, hos ham en rastlös higen; ved deres forening bliver
længselens kval til gammen, og de modes for ikke mere at
skilles (Grundtvig). Fj^lsv. 41 — 42 ligner visens slutning:
nu sover han saa gladelig | udi sin jomfrus arm (C), der gjen-
findes ordret i Brudefærden til Hedenland o. a. st. Ligesom
i Fj^lsv. 44 hundene logrer og huset lukkes op af sig selv,
saaledes falder i visen löven og björnen ned for Sveidals fod
og laasene aabnes af sig selv. Fj^lsv. 48^ svarer til visens:
vær velkommen, ungen Sveidal, hjertallerkjæreste min! Digtets
l)rår (50) gjenfindes i visen: hun ligger i sterken traa; lige-
som Menglod har ventet længe, saaledes taler ogsaa visen
om brudens lange attraa. Efter Svipdagsmål synes heltens
reise at være foregaaet mod nord (si. t. eks. de kolde veie
i str. 47), hvilket stemmer med fremstillingen i den nydanske
optegnelse hos Kristensen X, 26, hvorefter Sveidal kommer
fra syd: din kjærest hun ganger i Iseland | saa klar som en
rosenblom: | hver dag at vinden er sonden veir, | hun venter
Sveidal hans komm'. Den svenske folkevise (Hertig Silfver-
dal) omtaler endog et gjenkjendelsestegn (cf. jartegn i 46),
nemlig den ene del af et guldbaand, som sonnen faar af fa-
deren og hvis anden del bruden besidder.
Dog staar visen den kymriske fortælling og de prosaiske
affattelser nærmere end digtet, den repræsenterer en oprinde-
ligere sagnform end dette. Saaledes ved omtalen af brudens
fader (i AB), hos hvem Sveidal anholder om datterens haand:
loeniDgskTB omtales oftere i Fomaldar s^gnr, saaledee i GrimB saga lodin-
kinna, hvor Grima fæstemo Lopthæna er forhekset af sin stivmoder, finne-
konen Grimhüd, og bor blandt jætter; ligesaa i tyske sagn (Laistner I, 82,
251 ff.; Meyer, Oerm. Myth. s. 288) og i danske ballader. Ellers omtales
ogsaa söynbringende kys (Grimm, Myth.* s. 1156) og kys som fredssymbol,
friåarkoss, oscnlom pacis (Du Gange III, 71).
Digitized by
Google
80 Falk: Svipdagsmu.
ogsaa Kulhwch og Olwen samt Hjålmtérs saga kjender denne,
og helten kræver af ham datteren eller ialfald gjesteyenskab
for vinteren. Naar C nævner ogsaa brudens stivmoder, der
har fortryllet hende, stemmer dette træk med Hjålmtérs saga,
hvor Luda er saavel Hjålmtérs som Alvsols stivmoder og har
forhekset dem begge, saavelsom med Himinbjargar saga, hvor
Ingegerds stivmoder har forvandlet hende til en troldkvinde;
i Svipdagsmål forlyder intet om, hvad der volder Menglods
tilstand. Mindre sikkert er det, om der bestaar nogen for-
bindelse mellem visens hyrde, hvem Sveidal gjor til en for-
nem mand, og Hjålmtérs ledsager (tidligere Ludas træl) Hord,
der bliver til en rig konge; eller mellem "liden smaadreng''
i D og hyrdens sön i Kulhwch. Ligeledes er det uvist, om
visen i sin ældste form har havt noget tilsvarende til de
vanskelige prover, som efter Kulhwch, Hjålmtérs saga og
Himinbjargar saga paalægges helten og udföres ved andres
bistand (se ovenf. under galdrene). Paa dette punkt synes
Himinbjargar saga at have bevaret et oprindeligt træk i de
fugle, der hjælper ynglingen med at udföre opdragene: i
Kulhwch viser de veien ved udförelsen af dem.
Derimod staar visen gralsagnet fjernere end digtet, hvor
proverne er omformede til en vidlöftig prövescene. Paa et
punkt er dog muligens forholdet omvendt: Efter AB er moens
fader hedensk, og moen kræver af faderen, at han skal lade sig
dobe, da hun ellers reiser bort med Sveidal; baade fader og
datter dobes og antager kristendommen, inden brylluppet
holdes. Dette træk, som af Grundtvig DgF. H, 673 antages
indkommet fra Brudefærden til Hedenland, kan have sin til-
knytning i Perlesvaus, hvor en saadan daab omtales, saaledes
som tidligere omhandlet. Ogsaa nævnelsen af Sveidals soster
i C kan have sin rod i den nævnte gammelfranske roman,
ligesom idethele modet mellem helten og hans brud i de
nordiske digtninger i hoi grad minder om Percevals befrielse
Digitized by
Google
Falk: Svipdagsmål. 81
af jomfrudronningen i Perlesvaus (sml. ovenf. 'Sagnene om
gralen og gralsögeren').
Vi har tidligere sammenstillet sujettet i de nordiske digte
med sagnene om Huldren ^) og Frau Holde. Ogsaa den norske
huldre elsker ofte mennesker og lader sig döbe og vie. I
tyske som norske huldresagn optræder gjerne den onde stiv-
moder. Holda-huldren bor under jorden eller i bjerge; hos
hende er der pi'ægtige græsgange og enge fulde af blomster
og urter. Holda» er alvedronning (Knappert, Folklore, s.
177). Hendes bjerg aabnes med en 'springwurzel' (Knappert,
8. 167): si. Sveidalsvisens bjergenogel, EF. Blomsterne trykkes
ikke af Holdas fod, men blomstrer skjönnere ved beröringen
(Knappert s. 177), ligesom de sprang frem for 01 wens fodder
(sml. 'AtpQoölvTj ävdeui, sUkoqjcos). Hvorledes Vestens fé-
og alveeventyr dannede forbilledet for legendens paradis, påa-
viser Wright, St. Patricks Purgatory, s. 79 ff.
Sluttelig skal omtales den af Cassel paaviste lighed
mellem Fj^lsvinnsmål 44 — 46 og Odysseens skildring af Odys-
seus hjemkomst. Ligesom det i Fjplsv. heder: hundar fagna*),
hüs hefir upp lokizk, saaledes i Odysseen: oatvov dé oniÅa-
H€s jTQÖmjÅoi, Xbovro d'd/fjeg \ uXsIöqov ågyaÅéov (si. de
faste jernlænker og laase i Fj^lsv.). Ligesom Menglod noler og
bæver Penelope og vil have et tegn paa, at han er den rette
(23, 109): éOTi yåg ijfiZv \ oiifiad\ å öfj vdbit ueKQVfAfiéva
lö/Li€v åjt dÅÅov {prjfiava = jartegn i Fj^lsv.).
Jeg vil ikke have afsluttet denne undersögelse uden at
aflægge hr. prof. Moltke Moe min hjertelige tak for den rede-
*) Om norske sagn om Jomfruland, huldrelande og alveöer se O. A.
Øverland, Fra en svunden tid, s. 1—3. Paa disse forestillinger hviler Wel-
havens bekjendte digt "Alfeland**.
') £fter Grimnism&l vil hundene ikke angribe Oden.
AAUT 90» IIOKDMK VILOLOOI X, MT FOLiD VI. ß^ r^r^t^Ar^
Digitized by VjOOy IC
82 Falk: Svipdagsmål.
bonne bistand, han har ydet mig under arbeidet, naar jeg
har appelleret til hans store kundskaber. Hans navn findes
kun et par steder i afhandlingen, men hans haand har mange-
steds været virksom.
Kristiania i Juli 1892.
HJ. Falk.
Bemærkninger til Östnordiska och latinska
medeltidsordspråk *X
Efteråt jeg har gjennemlæst Udgaven tilligemed den for-
træffelige Kommentar, hvori jeg har fundet rig Belæring, har
jeg nedskrevet folgende Bemærkninger for om muligt at give
et lidet Bidrag til disse Ordsprogs Historie.
Jeg beder tilgivet, at jeg i disse har nævnt tilsvarende
norske Ordsprog, hvor dette ikke har stemt overens med den
for Kommentaren lagte Plan. Jeg har gjort dette dels, fordi
j^g gjssrn^ vilde vise, at den overveiende Del af disse Ord-
sprog ogsaa har været brugt i Norge, dels fordi jeg her
kunde benytte haandskrevne Kilder.
^) N&gon tid efter det att utgivarna av dessa ordspr&k havt
nöjet tillsända professor Bugge första och andra häftena av arbetets
första del (texter, utg. av Axel Kock och Carl af Petersens) samt
dess andra del (kommentar av Axel KockJ, fick jag fr&n honom
mottaga de här publicerade "Bemærkninger" jämte ett brev, hvari
han lemnade till mitt avgörande, ''paa hvad Maade disse Bemærk-
ninger bör anvendes". Då. de äro så avfattade, att de omedelbart
kunna tryckas, tror jag mig göra Arkivets läkare en glädje med'
att publicera dessa viktiga bidrag till rätta uppfattningen av de
oft;a svärtydda ordspråken.
Det torde vara på sin plats att här nämna, att jag i mina
primär-anteckningar till ordspråkskommentaren en och annan gång
nedskrivit förklaringar, som (nästan) sammanfalla med nedan av
prof. Bugge föreslagna. Orsaken till att jag ej införde dem i kom-
mentaren, var att jag fann dem för djärva. Den omständigheten ,
att prof. Bugge nu föreslagit dem, talar naturligtvis i hög grad för
deras sannolikhet, och denna torde även ökas därigenom, att två
ARCIT FOA MOKPMff VIX.OL0OI X, MT VÖLiD TI. /T
Digitized by VjOOQIC
Bagge: Bern, til Hedeltidsordspr&k. 83
Ved ''Thott." betegner jeg "Nogle faae Norske Ordsprog"
i Nr. 464 oct. i Thottiana i det Kongelige Bibliothek i Kjo-
benhavn. Sproget viser, at denne Samling er fra Lister og
Mandals Fogderi. Ved "Leem'' betegner jeg de af Knud Leem
samlede norske* Ordsprog i Nr. 597 qvarto i den Kallske
Samling i det Kgl. Bibi. i Kjobenhavn. ''Aasen" betegner anden
udgave af I. Aasens norske Ordsprog.
D1=S1.
At bygghéBj byggia her betyder "gjöre beboeligt", stöttes
ved Modsætningen en eigi me^ tUggum ey&a (ogsaa i Frost.
I, 6; Håk. 3), hvor ey^a er "lægge ode".
Latinens egis forstaar jeg ikke. Skal der staa regis?
D2 = S2. Jfr Aasen S. 92.
D4 = S76, D70 = S4. Jfr. Aasen S. 107.
D7 = S7. Jfr. Aasen S. 126.
DIO = S 14. Norsk: Svart salt taaff vonne gielder (Thott.).
personer oberoende av hvarandra tankt sig dem. De i ir&ga va-
rande stallena fortjena därför kanske att anföras:
D614— S547. "Troligen bör läsas aatstyrdh 'anlopp, anfair.
Jmf. atyrja 'stoja' (Helsinge socken i Finland; Vendelis Nyl. ordb.),
no. styrja 'støie' etc., styrjast 'stride med hinanden, rives, brydes',
isl. styrr m. 'a stir, battle, war\'' Eller ock för "aatstyr(m)dli
framstormande^ 'anlopp'; jmf. styrma 'storma fram', styrma at Hki
(lED)."
D 1000. '*Lycke 'slicka'? jmf. t. lecken."* [Detta bekräftas därav,
att i det nnmera ntkomna nittonde häftet av Kalkars ordbok flera
exempel pä fd. likke (UMe) 'slicka' anföras (i fömt tillgängliga
glossarer och lexika upptages det ej).]
D 1206. "cy leyesi för ee leyesi(e) 'sämsta'."
I detta sammanhang må till min kommentar D 565 — S 493
fogas, att isl. har subst, snåpr 'd&re*, samt till D 615, att enligt
Nyrop: Sprogets vilde skud s. 110 ingenting i ordspråket "Ingen-
ting er godt for öjnene" (t. "Nichts ist för die Augen gut") är
den danska benämningen på Nihilum album (weisser Nichts), som,
blandat med fett, användes såsom ögonsalva; jmf. det i kommen-
taren från Tuinmann anförda.
Axel Kock.
Digitized by
Cjoogle
84 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D12 = S10. Jfr. Aasen S. 85.
D14 = S28. Norsk Aasen S. 30.
D17 = S15.
Ligesom' S forudsætter '^Snarlika lidh# ætande tidhir^,
saaledes forudsætter dansk A vel som ældre Udtryk "Suar-
lighe lidhe ædhende maoT. Nord. mål bruges jo særlig om
''Spisetid^
D19 = S19.
Norsk: "Snar er gagn giort", forklaret ''Den kan snart
gjöre gavn som gidder" (Thott.).
D25 = H6, S25.
Je^ oversætter Latinen helst saa: "Mad vender tilbage til
de gavmilde Steder elskende Giveren", skjönt dette strider mod
amicahilis i H. Jeg forstaar det nordiske Ordsprog saa: Matir
hawir mænsko "Mad har Velvilje (Gavmildhed)", d. e. Given
Mad har i sig Evne til hos Modtageren at framkalde Vel-
vilje mod Giveren, til at gjöre ham gjæstfri og gavmild mod
Giveren.
D29 = S65.
WcUsker behöver vel ikke at betyde "italiensk", men kan
vel forstaaes som "udenlandsk"? Walsker plandz er derfor
kanske det polske {^plq^ sg.) plq^y pi. "lystige Danse". Har
man i Danmark lært Ordet at kjende fra Venderne?
D31 = H10, S30. Norsk Aasen S. 114.
D35 = S34.
Feilen ml i S for mldh har vel sin Grund deri, at
Fiskenavnet sild her, som ellers, er blevet forvekslet med
Fiskenavnet sil.
D37 = H17, S77.
Ældre end de danske Udtryk kéUdhegaanghen^ hygangen^
nærganghen er de svenske brunganggol (der danner Alliteration
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Hedeltidsordspr&k. 85
med den danske Texts hrødhm\ hygangol] jfr. öldisl. naiicf-
ggnffully nyisl. hüsgöngull^ nærgongully angelsaks. ftBstgongdj
undgongel.
D41=S67.
Norsk: La den nioda got, som Gud giæve got (Thott).
D48 = 845.
Norsk: Dæ æ bædde grein som bogna elle bræste (Thott.).
D49 = S46.
Jeg formoder Arcm traht scitur svarende til bowen
spendheSy bughi hændis. arcum trakere "spænde Buen" som
oldnorsk draga boga. scitur jfr. Dl 159; ei skrevet for sei
som i etile D887, cismata S293.
D52 = S51. Norsk Aasen 8. 116.
D56 = S55. Norsk Aasen S. 80.
D58 = S36.
Det tilfredsstiller mig heller ikke istedenfor arta nie i La-
tinen at læse arta anie og at henfore dette enten til gr. åvla
åvlfj eller til det hos Du Gange opfSrte mlat. anie.
D59 = S64. Norsk Aasen S. 177.
D60-S59. Norsk Aasen S. 57.
D62 = 868. Norsk Aasen S. 52.
D63 = S70,
Danm. gamle Folkeviser 148 (Rane Jonsens Giftermaal)
A 35:
Marckenn haffuer øgenn, skouffuen haffuer øren.
B 12: Skolfuen haffuer øre oc marcken haffuer øffuen.
D66.
Det synes mig sikkert, at pintell her er = ags. pintel d. e.
penis, jfr. nedertysk pint. Men Ordsprogets rigtige Form
Digitized by VjOOQIC
86 Bugge : Bern, til Hedeltidsordspr&k.
kan jeg ikke sikkert bestemme. Jeg har bl. a. tænkt paa:
Man køper ee pintfe [kwsse] aff portkonæ. Jfr. D246.
D68. Norsk Aaaen S. 56.
D69 = S62.
Komment. S. 42. At ulvene æde hverandre, udtales i
det oldisl. Ordsprog: hefir mér farit sem vargunum; Jæir etast
far til er at halanum kemr, ok finna eigi fyrr (Bandam. s.
35). Jfr. Hamd. 29.
D81=S63.
I Fitting kunde i vel være = oldnord. kort i som i fita
"Fedme"; jfr. dansk Sfe'ÆAe = oldisl. stika^ d. s/ri^te = oldisl.
strita og fl. Maaské tor man sammenligne Håvam. 78:
FvUar gi'indir
sa ec fyr Fitivngs sonom,
nv bera Jæir vanår V9I.
Har der været et *fitja med samme Betydning som fita?
D82 - 872. Norsk Aasen S. 33 (Fiesket o. s. v.).
D88.
Latinens invidus taler for, at det danske Ordsprogs ældre
Form har været allittererende: Awundsiugher man sørgher
foræ annærs gafl&i.
D90.
modo d. e. ww, som sædvanlig i Middelalderens Latin.
D92-S79.
Norsk: D'er betre tunnt Ö1 en tom Skaal (Aasen S. 187).
D93 = S82.
Jfr. norsk: bruri æ de som pryr i salar (Landstad Norske
Folkeviser S. 370 f.); oldisl. Jjorbj^rg bekkjarbét Landn. III, 1
(fsl. SS. I, 172).
D95-S84. Norsk Aasen S. 162.
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bein, til Medel tidsordspr&k. 87
D102 = S87.
Norsk: Störste Kjempa kann falla sigerlaus (Aasen S. 71).
D106 = S92. Norsk Aasen S. 30.
D 108 = S93. Jfr. norsk Aasen S. 60 (Viljug Hest o. s. v.).
D112 = 895. Norsk Aasen S. 79.
D117 = S99. Norsk Aasen S. 56.
D121 = S102. Norsk Aasen S. 41.
D125=S184.
Meningen er vel ikke rigtig forklaret af Reuterdahl:
"ofta får dörren umgälla tiggarens vrede (han träter nemligen
utanför dörren, för det ingenting honom gifwits)'*. Der tænkes
vel snarere paa det, at Tiggeren, naar han ingenting har faaet,
i Vrede smælder Doren haardt i.
D128 = S110.
Ogsaa jeg havde for længe siden forklaret mig dansk
sawæj SV. sagfia af isL segi. Men glsv. saghi synes ikke at
kunne forholde sig til isl. segi^ som glsv. draki til isl. drekiy
da isl. segi har Sideformen sigi. segi bruges endnu i norske
Dialekter i Betydningen "Muskel", se Aasen og Ross under
Sege. Efter Ross i Formen Seie paa Lister ogsaa i Betyd-
ning "udholdende (seig) Karl". Dette synes at vise, at sigi
segi horer til seigr^ som sili seli til seil. Er altsaa förste a
i sagha kommet ind ved Analogislutning sagha : sega = draka :
dreka?
D130 = S113. Norsk Aasen S. 79.
D132-S116.
Da Wanarth har været udtalt med stærk Bitone eller
vel endog med Hovedtone paa anden Stavelse, har det dannet
Rim med stærth (tidligere sfjart?\ og dette taler for, at
Wanarth her er det rette.
Digitized by
Google
88 Bugge: Bern, til Medel tidsordspr&k.
D134 = 8136. Norsk: Det stend Royk av Branden og
Ord af Mannen (Aasen S. 23 fra Telemarken).
D137 = S119. Jfr. norsk Aasen S. 177.
D139 =8126.
Norsk: Pant bær penga heim (Thott).
D140 = S121. Jfr. norsk Aasen S. 150.
D142-S124. Norsk Aasen S. 94.
D143 - 8129. Norsk med Allitteration: Sterkt Öl gjerer
store Ord (Aasen 8. 187).
D149 -8137.
I Telemarken siges '^D'er vitt vegamot'' oftest, naar man
ikke vil modtage Betaling for en udvist Tjeneste. Denne An-
vendelse er udgaaet fra Betydningen "Vi kan let træflfes igjen".
D168 = 8153.
En tredje Mulighed er den, at (he æra alla glædhi i S
henviser til the bæra alla glædhi som det ældre Udtryk, thi
i Latinen heder det Cor gestant hilare. Jfr. glsv. hæra dirfwe
og lign. hos 8()derwall hæra 6), hos Fritzner hera 10).
D172 = 154. Norsk Aasen 8. 44.
D182 = 8166.
Jeg formoder, at Latinens oma er forvansket af osma.
Dette fra Græsk laante middelalderslatinske Ord for "Lugt"
forekommer i lat.-cng. Glossarer, se Sweet The Oldest Engl.
Texts 8. 80 og 83; ogsaa i Romansk, se Diez Wörterbuch
8. 296.
D183 = 8167.
Norsk: "Vönoug giest værte snart greive," oversat ved
det danske Ordsprog (Thott.). Dansk grewe svarer her til
hosponda i 8 og til Latinens herum. Herved kan mindes om,
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Medeltidsordspråk. 89
at nedertysk greve har en mere omfattende Betydning end
vort "Greve" og betegner overhoved "Forstander".
D184 = S169. Jfr. norsk Aasen S. 36.
D188 = S174.
Sandsynlig har i en ældre (nordisk, engelsk eller tysk?)
Form af dette Ordsprog god i Betydning af "Gods" dannet
Kim med mod. Jfr. norsk: Det kjem altid Mod, naar Lukka
er god (Aasen S. 103).
D 192 = 8180. Norsk Aasen S. 78.
D198 = S109.
D Kast paa Jcrogh = S kasta a Jcrook synes at kunne for-
svares, naar man tager paa (a) som betonet og absolut, d. v. s.
kast Krog paa Fisken. Udtrykket stöttes ved "Kaste paa
Silla, Makrilln", kaste ud Vod for at fange (Oslo) i Norsk
Ordbog af Ross.
Forskjelligt fra D198 = S109 er norsk "Beiler du, so
krök" (o: Formaar du, saa tag for dig) hos Aasen S. 195.
D216 = S190. Norsk: Nou giærre nassaadierv (Thott.);
jfr. Aasen S. 107.
D217-S189.
Ordsproget har sandsynlig tidligere havt Allitteration:
The æru eij alle wini som vidh ha. Jfr. Håvam. 24: Osnotr
ma^T hyggr ser alla vera vi])hl9iendr vini.
D219=S192.
Latinen synes at betegne: En Fraadser viser sig tom,
naar det gjælder at give andre, uagtet han er fyldt {dando
skulde i bedre Latin hede dandi). Det nordiske Ordsprog
har vel tidligere havt folgende Form : Slemmer man ær pelff-
www godher oc eij androw andh. Forfatteren af det latinske
Ordsprog synes at have forstaaet ^Slemmer maitiP som tysk
iicklemmer.
Digitized by
Google
90 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D237 = H32, 8211.
I Telemarken har jeg faaet Ordsproget "Naar baani fær
sin vilji, so græte de 'kji" forklaret saaledes: "Naar En faar
gjöre, som han vil, saa har han kun sig selv at skylde paa,
hvis det gaar galt". Men denne Anvendelse af Ordsproget
er ikke den sædvanlige.
D239 = S211.
Efter Latinens tnunda ... in unda formoder jeg: Meth
lidhet freentj watn maa reen man segh thoo.
D245. Norsk Aasen S. 30.
D250 = H38, S217. I Telemarken siges: Uboen gjest
sko' sitja paa dynnestokkjen.
D253. t<^ = toff, d. e. dog. Findes denne Form ellers?
D260 = S232. Norsk jfr. Aasen S. 125.
D262. Norsk: Titt tægge den trea [dæ] tvo tretta om
(Thott.).
D259 = 8228. Norsk Aasen S. 62.
D263. Norsk Aasen 8. 87.
D272 = 8226. Norsk Aasen S. 53, 68.
D279 = S243, D333 = 8307, D995 = 8914. Isl. Barn er
Bvo i by bert sem )>ad er heima lært (Gudm.-Jénss. 8. 44).
Norsk: Badn er borte som heime lærd (Thott.).
D282 = 8246. Norsk Aasen S. 150.
D289 = 8251. Norsk Aasen 8. 177.
D294 = 8256. Norsk Aasen S. 6.
D298 = 8261.
Texten i 8:
binge linga Unge
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 91
bætra ær een faraofth
æn een gafa winge
(hvor Unge danner Rim med winge) klinger for mig som et
Bamevers. Dette tænker jeg mig lagt i Rævens Mund. Hans
bedste Mad er en Oaas; men han æder ogsaa gjæme en Ost,
som Fabelen om Ravnen og Ræven viser.
D301=S264.
Komment. S. 138. Man kunde tænke paa at læse: ''plus
valet in manibus passer quam sub divo (for dtibiö) grus," men
en Spondé i femte Fod er betænkelig.
D302-S266.
Norsk: ''Höge er inkie hönefluck[t],'' forklaret: Vanmægtig
naar ei langt (Thott.).
D307 = S273. Jfr. norsk Aasen S. 7.
D309 - S276. Dæ er ej tru hund som föier (d. e. fölger)
kver som kvissler (Thott.).
D311=S278. Norsk: Saar er svebnen som soves med
sorgien (eller: synden) (Thott.).
D312 = S279.
manghen tingh god i A har intet tilsvarende i B og
stemmer hverken overens med htos mangh i 8 eller med loca
crebrent ergo casarum i Latinen. Skulde derfor det forste
god stryges som kommet ind fra det folgende got? og manghen
tingh være feilhört for manghent inri (== innæ^ oldnorsk mm)?
hold huer i B = Jo/ huert.
D314 = S280. Norsk Aasen S. 42.
D317 = S284. Norsk Aasen S. 53.
D323 - S300. Norsk: Snart stidles syskens vreje (Thott.).
Fæig er frenda vreje (Thott.).
Digitized by
Google
92 Bugge: Bern, til Medelüdsordspr&k.
D332 = S306, D1010 = S890. Norsk Aasen S. 159.
D335. Norsk Aasen S. 38.
D339 = S262. Jfr. norsk Aasen S. 17.
D341=S271.
Jeg forstaar Latinen saa: aliena negotia vanen t, velut
(d. e. velut si) est (d. e. comedat) canis ipsa (d. e. negotia).
D342 = 274. Jfr. norsk: "Alle kverver der i Guds
kiædlar," forklaret "aldrig minker &c" (Thott).
D350. Norsk Aasen S. 47.
D352 = S311. Jfr. norsk Aasen S. 325.
D353 = S312. Norsk: För sviger de svorne en de borne
(Thott.).
D354 = S313.
Et ældre Udtryk har vel været ooskæmdhir i fuldstændigt
Rim med omemdhir.
D355.
Man skal eij alle ordh ædæ giffue. S. 314: thw skalt
eij allom ordhom æta gifFua. I Latinen: non inuigiles. For
at ædæ^ æta er rigtigt, taler, om end ikke afgjörende, Allitte-
rationen. Jeg har derved tænkt paa et forældet Substantiv med
Betydning "Agt", beslægtet med ætlUj g-æta (jfr. oldnorsk: hann
hafdi jafnan gætur å sverdinu), tysk acM. Ogsaa ved denne
Opfatning maatte det have hedt: a allom ordhom. Dog kunde
man ogsaa tænke paa: gædæ giffue.
D357 -= S315. Norsk: Snar fædle fatlelous byr (Thott.).
D362 = S321. Norsk: Dæ s tende ej te himden, naar
hors ska döje" sammenstillet med Ordsproget "End lever den
gamle, men Gud vil" (Thott.). Hos de Fine forklares Ord-
sproget: Det staar ikke til et ondt Menneske, at hans uven
skal komme i Viderverdighed.
Digitized by
Google
Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 93
D367 = S324. Norsk: Sæl æ den som söger holt hus
(Thott.).
D370 = S329. Jfr. norsk Aasen S. 125.
D373 = S350.
Winna i S synes ' snarere at forudsætte opus end onus.
Ordsproget ''gæma vil karl [fore] kaku winna'' synes at skulle
betyde: Man arbeider gjæme, naar man vinder noget godt
derved.
D375 = S344.
Jeg læser: ^fida clientela columen (med S) stat ad edis
anela" og oversætter "Tro Tjenerskab staar som en Stötte ved
de knagende (d. e. faldefærdige) Dele af Huset".
D377 = S347.
Leem siger, at Ordsproget "Daatraa tror i Moraa sin
Serk" især bruges om en Datter, sora efterfolger sin Moders
Exempel i at fode.
D386 = S341. Udvidet paa Norsk Aasen S.. 193.
D390. Norsk: Harm giære helvide (Thott).
D395 = S357. Norsk i Thott. Oldisl. herr er hverr at
(eller d) hdki^ nema ser bråSur eigi Njåls s. (Udg. 1772)
S. 265; Grettis s. S. 185.
D396 = S358. Norsk: Snart er skiændt it skurve hove
(Thott).
D398 - S361. Norsk Aasen S. 27.
D399 = S359. Norsk Aasen S. 221. I Telemarken har
jeg faaet Ordsproget "Roti æ' snart rive" forklaret saaledes:
"Formue, som er liden eller erhvervet paa en slet Maade, er
snart at sætte til."
Digitized by
Google
94 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D402 = S367.
Ogsaa Norsk i Thott, hvor Ordsproget forklares saa:
"Den, alle önske ondt, faar engang Skam, som han forskylder
det". Men denne Anvendelse har næppe været den oprinde-
delige eller sædvanlige. I Telemarken, hvor "^vaai^ skiftede
med ^varrn^y har jeg hört Ordsproget forklaret saa: Ved lang
Uartighed kan man ægge En, som ikke er vredagtig.
D405 ^ S 352. Norsk: Braa folk æ beste folk, men lang-
dryen æ lejast (Thott.).
D406-S355.
Ogsaa jeg formoder her den Mening: "Naar man er hjem-
falden til Doden, vil man fremfor alt dö i sit Hjem". Jfr.
D497. Den danske Text oversætter jeg saa: Bedre er det
for en "feig" Mand (at være) i (sit) Hus end at skynde sig
at komme derfra ud blandt Fremmede. Da æn vdfi fwss
svarer til male quam properare^ ligger det fjæmere at forståa
det som "end at være dreven ud fra sit Hus". Den svenske
Text synes mig forvansket.
D407 = S353.
"Traldh bær træ i legh"; "trwl hawa træ [i] leek". Her
forstaar jeg træ om Træer^ Træstammer. Flere Folkeviser
og Folkesagn fortæller om, at Trolde, Riser eller Kjæmper
rykke Træer op med Rode og bærer dem til Kamp eller
til Dans.
D411=S326.
Norsk: Sæl æ den som værte viis tofF fremmanne Skae
(Thott.). Jfr. oldisl. Eigi er l)at nu, sem mælt er, at J)ü låtir
I)ér annars vfti at vamadi (Njåls s., 1772, S. 23).
D424 - S372. Norsk i Thott.
D428.
Ordsprogets rette Form er mulig: "Ny glædher ære aff
flyendiuB weth sorgh"; d. e. Glæder, som man nylig har faaet
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 95
Og ikke længe har nydt, flygte bort for Sorgen (og lade
Sorgen igjen). Men da Latinen har Oattdia pennata sunfj
formoder jeg snarere: ^
^ Ny flyg ære glædher, aff flyendJuB weth sorgh."
D. e. Glæder er (som Fugle, der er) nylig blevne flyvedyg-
tige, de flygte bort for Sorgen. Se flyg hos Kaikar. flyendhæ
tager jeg som intransitivt Verbum, weth i denne Forbindelse
brugt som i oldisl. hræddr vit( einhvern (ræd for En), falla
vi& hpgg og lign. Jfr. norsk: Sorg og Sut jagar Fagnaden
ut (Aasen S. 139).
D430.
Komment. S. 189. Hos Plinius forekommer Participiet
salittis "saltef*,- men jeg har hos ham ikke kunnet finde Ord-
sproget: jacet in sale causa salita.
D431=S378. Norsk: Der gror gras som hegna er
(Thott., hvor der tilfoies "Idem danicum'^.
D432 = S379.
Jeg har tænkt mig, at Latinen kunde forstaaes saa: "En
hoibaaren Mand (Germine sublimis) bliver behandlet med
Ømhed (tenerjj saalænge han har Penge (ere); men naar hans
Rigdomskilde er udtörret (aridus) bliver han sat paa en lav
Plads (fit imis). Norsk: "Hög herre hæve liden hejer som
faddig er" med Forklaring ^Höi Herre hædres lidet om han
ei er rig" (Thott.).
D434 = S374, D437-S389. Jfr. norsk AaBen S. 169.
D438 = S380. Norsk Aaæn S. 77.
D439 = S381.
Oldisl. "opt veltir lltil püfa litlu hlassi" ogsaa i Alexan-
ders 8. S. 132.
D440 = S383.
Jeg formoder:
grangias sectantur lucra ni vane foueantur.
Digitized by
Google
96 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
grangias^ udtalt grangjds^ svarer da til det nordiske Ord-
sprogs afl. grangia ''Kornlade" ellers i Midlat. granea^ fransk
grcmge. Her ai\jjp,ger jeg Betydningen "Lade med Kom i".
D442 = S384, D1085 - S971.
Norsk: "Bed aa fly elle radelig fikta", forklaret "Bedre
at fly mandelig end fikte skammelig". (Thott.). Latinens Hte
maa forstaaes som fteWo, hvilken Betydning Ordet har i Mid-
delalderens Latin. I England forekommer alt i 12:te Aarh. (The
owl and the nightingale) Ordsproget: Wel figt that wel fligt.
D445 = S388. Norsk: Store fiskie faangis inkie i smaa
poule (Pytter) (Thott); jfr. Aasen S. 32.
D 44 7 = 8391. Norsk: Grisen grymta ette som gaml-
svin grymta förre (Thott.).
D452.
victu forstaar jeg ikke. Skulde det rette være rictu?
Bægeret har ikke Øine, gjennem hvilke dets Taarer kan flyde,
men kun en Aabning, rictm.
D455.
Latinen skal mulig forstaaes saaledes: "En liden Hund
kan ikke naa op til Overliggeren i en Kværn uden ved Hjælp
af Underliggeren" og Meningen af Ordsproget er mulig "En
lavbyrdig Mand er ikke vel skikket til hoie Æresposter; han
vil aldrig kunne naa dem, uden han först har gjennemgaaet
de lavere Grader".
D458 = S399. Jfr. norsk Aasen S. 5. "Jfaw shaF be-
tegner her "Man kommer til at", "Det gaar saa, at man".
D46J. Norsk Aasen S. 110.
D462 = S410.
Istedenfor "somme henghe wedJf formoder jeg, at det ældre
Udtryk har været "somme ftenghes wdhé^j svarende til Lati-
nens: fauor . . . illis opis hostia claudit.
Digitized by
Google
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 97
D465 = 8402.
sars Ua plura parat '^Skjæbnen lager flere Ting paa
samme Maade", det vil sige: Skjæbnen lader yed flere Forhold
et lignende Skifte indtræde, saa at f. Ex. den, der faar Nytte
af det indbostede, bliver en anden end den, som har hostet.
D466 = S403.
Norsk: "Glygt er gieste owe", forklaret: En gjæst eller
en Fremmed ser hvad der feiler (Thott.).
D468 = S405.
teneri forstaar jeg ikke, medmindre det skulde være =
tenerCj Adverbium til vereri.
D474 = S407. item i Betydning af iterum.
D475 = S406.
Jeg formoder: Haud exe strato petra piger it sibi lurco.
ex€j d. e. ex se^ skal betyde "af sig selv", strato petra "paa
en Vei, som er brolagt med Sten".
D476 - 8408.
Da Latinen har oleum og da krås i Smaaland er "doppa,
ett slags mos af mjöl och mjölk", er krasin i S kanske at
forståa om en fed Vædske, hvori man dypper Kaalen.
D481=S419.
Istedenfor vndhir væg i S, som skal svare til Latinens
valviSj har det ældre Udtryk kanske været "vndhir dørvæg".
Væggen ved Siden af Doren kaldes "Dorvæg". Efter vndhir
kunde dør let falde ud.
D485 = S424, D733 = S645.
t€ilÜB druQy williæ drw^ wilia drygh indeholder Vilje^
oldn. vilij der ikke blot betyder "voluntas", men ogsaa "det
at man har, hvad man vil have; Lyst, Opfyldelse af Øn-
sker". Sammensætningen viljedrug er analog med oldnorsk
hamingjud/irjuigr "rig paa Lykke". Derfor synes Verden er al
A...V Fö« «O».« nLOLoe, x, «r ^i.« v,. ^.^.^.^^^ ^^ ^OOglC
98 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
viljedrug at kunne betyde "i hele Verden er der rig Leilig-
hed til at faa sine Ønsker opfyldte", hvilket synes at passe
godt til Latinen D733: Orbis habet carum fructum rerum
propriarum.
Men i Latinen D485 "Jmpleat vt nutum mundum liquet
esse volutum'' udtrykker volutum et Begreb, som ikke er ud-
trykt i det danske Ordsprog. Dette Forhold bliver tydeligeie
ved Oplysningen i Komment, i B: "dici solet ab ijs qui pa-
tinam escariam circumvolvunt: ut Bolum suavem obtineant."
Derfor formoder jeg, at den nordiske Form af D485 har
været: "Verden er valt viljedrug". Det er: I Verden gaar
det op og ned, og den, som hidtil ikke har faaet sit Ønske
opfyldt, kan haabe, at Lykkens Hjul vil dreie sig om, saa
han siden faar det opfyldt. Oldnorsk valtr "volubilis, som
let vælter om, ustadig". Jfr. vqU er pessa heims hamingja
Alexanders s. S. 36; verold volt Passiu-Sålmar.
D489 = S427. Jfr. Norsk Aasen S. 104.
D492 = S430. Norsk: Du lyder lage foden, saa feiden
kan reckie te (Thott.); jfr. Aasen S. 35.
D493 = S431.
Ordsproget i S "mællom twa stola faldhir stiærtin i eldh^
henviser til den gamle nordiske Skik, at Siddepladsene var
anbragte paa begge Sider af Ilden. Ligesaa Udtrykket "i
aske^ i dansk B, medens "paa iordht^ i dansk A henviser
til Jordgulv i Stuen.
D517 = S457.
Betyder anxia puncta "ængstelige Øieblikke"? Om widnær
se Bemærkn. til D589.
D521 = S462. Ogsaa norsk i Thott.
D524.
Mulig tor man læse: Justrait a quemis tilianus satrapa
vernis", d. e. Lindeherre gaar lige ved Siden af Egesvende.
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 99
iustrait =juxta it. r som i ital. giostrare^ giostra^ der er op-
staaet af juxla. justra a vemis kunde forklares dels af lat.
frope Uj dels af Sammenblanding i Middelalderen af ad med a.
D527 = S468.
I S, hvor "thæn skal /ø/t loicaP svarer til ^se sobrietate
re/renef formoder jeg: thæn skal /ø/t lewa. Jeg forstaar
lewa ikke som "leve" (og tænker derfor ved /ø/t ikke paa
ags. sy/re "sober"), men som lewa = oldnorsk lei/a "lade være,
holde op med", se Soderwall under leva, /ø/t "Drik" er afle-
det af swga^ som oldn. åri/t af rfrf/a, got. gaska/ts af ga-
skapjan. /ø/t har Omlyd som andre paa samme Maade dan-
nede Ord (glsv. skxprp^ ^Wpi ^^V^^ ^S A-)- ^^^ Afledningen
fø/t fem. "Drik" af supa kan tildels sammenlignes mht. siyi
mase. "Suk", eg. "det at indsöbe (sttfen)^ indsuge Aande".
Ogsaa ellers er i S feilagtig skrevet f for f; saaledes i S 903
(2 Gange), S. 1084.
D532. Norsk: Brendt baadn ræest elden, bedde baadn
ræest hunden (Thott.).
D550 = S477.
Det norske Ordsprog forklares i Thott. saa: "Man kalder
den god som gjör En vel".
D554 - S482. Norsk Aasen S. 187.
D555 = S483.
Jeg formoder: Lene (for Lente) plaga dolet. Dette passer
bedre til Danskens: man tycker ont være got.
D558 = S486. Norsk hos Aasen S. 93: D'er vandt aa
vita, kvar Lukka lurer.
D564 = S492.
J^ soger at frembringe Overensstemmelse mellem det
danske og det svenske Ordsprog og Overensstemmelse mellem
Digitized by
Google
100 Bugge: Bern, til MedeltidsorcUpr&k.
dette sidste og Latinen ved at antage, at Ordsprogets svenske
Form skylde lyde: flippirt ær [annarf] beto f kin o. s. v.
D576 = S501. Norsk Aasen S. 98.
D578 = S503. Norsk: Hobmans hest kiæme aausaa te
horva (Thott.).
D580-S506. Norsk Aasen S. 100.
D585 = S512.
At almøsse gang^ almosogangh her betyder ''Gang som
man gaar af sand Fromhed", stöttes kanske derved, at a/-
mose i Glsvensk ikke blot betyder "Almisse", roen ogsaa
bruges om andre fromme Gjærninger, se Söderwall 3).
D586 = S513. Norsk: I aar föe du mæg; till aar föer
eg deg (Thott.).
D587 = S521.
Blandt de engelske "Proverbs of Hudyng" fra forste
Halvdel af 14:de Aarh. findes: "That me lutel geveth, he my
lyf ys (læs: lyfys) an" (Matzner Sprachproben I, 308).
D589 = S515.
Oldnorsk vitneskja kan betyde "Tegn, Varsel". Ogsaa
vitni kan betyde "Tegn, Mærke" (var par orpinn haugr til
vitnis). Jeg tror derfor, at det i S515 rigtig heder: æ vith-
nas (d. e. varsles) gladhv hiærta.' Ligesaa forstaar jeg vin^
dher D589, for vidhner^ som "varsler".*
I samme Betydning D517: Then (læs: Them) widnær
æy wel o. s. v. D. e. det varsler ikke godt for den. I
S 45 7: Üußn (læs: tiujem) witnar ey wæl o. s. v. Da disse
Former findes paa saa mange forskjellige Steder, synes de
ikke at kunne grunde sig paa Skrivfeil.
D594 = S520. Med BS jfir. norsk Aasen S. 168.
D599 = S532. Norsk Aasen S. 6.
Digitized by VjOOQIC
Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 101
D607 = S540.
Norsk: "Fri er frels fremgang" i Thott., hvor det for-
klares "den far fri, som frels farer, som intet ondt har gjort".
D608 = S541. Jfr. norsk Aasen S. 5.
D613 = S546. Jfr. norsk Aasen S. 22.
D614-S547.
I S formoder jeg dødfins aatftyrdh (for aa1ftrydh\ som
rimer med forhyrdh. ftyrdh for ftyrmdh af styrma. I Old-
norsk forekommer styrma at "fare frem med Voldsomhed hen-
imod". m er her faldt ud ligesom i sv. Dial, varsla = vörw-
sla^ norsk Dial, vart =^ varmt, styrmdh er dannet ligesom oldn.
deiWj herm&j nefn^ o. s. v.
D615. Norsk Aasen S. 67.
D616-S549.
Jeg formoder:
molis init (som i B) cursum quem terret trux mina sursum.
Then hæffuer swarth løh (jfr. S) ther nødijs til at løbe.
Jeg forbinder sursum ikke med cursum^ men med terret "jager
op", "skræmmer op". Paa Grund af init föreslåar jeg hæffuer
= oldi8l. hefr "tager fat paa" "begynder" (hvilken Betydning
Verbet ogsaa i Glsvensk har). Altsaa: "Den, som nodes til
at lobe, begynder paa et besværligt Lob", d. e. giver sig til
at lobe, selv om Lobet er forbundet med Besvær.
D619. Norsk Aasen S. 23.
D623 = 8505. Norsk Aasen S. 17.
D634 = S55L
I Tillægget, som B og S har, var det ældre Udtryk
kanske: tag æ godt [Folge] ^ men du kant faa. Dette synes
at passe bedre til Latinen: te dignis cum potes eques. Dette
Tillæg synes at vise, at Ordsproget spotter over den urime-
Digitized by VjOOQIC
102 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
lige Msade, paa hvilken honnet Ambition ofte viser sig hos
lavbyrdige Mennesker.
D648 = S 563. Norsk Aasen S. 50.
D656 = S624.
I udtrykket til skijhs før er mulig bevaret den gamle
Styrelse af Præpositionen tU med Genetiv.
D663 = S581.
Kanske "Non placet is generel i Betydning af generic
svarende til "Han tæckes eij sijn slæckt". Jfr. fcUeme D692
= Falerni.
D667 = S589. Norsk Aasen S. 160.
D669 = S591. Norsk Aasen S. 170.
D672 = S595. Norsk Aasen S. 129.
D673 = S597, Norsk: De æ vont aa fyge för den inkie
fiöred er (Thott.). Jfr. Aasen S. 33.
D674 = S599. Norsk Aasen S. 37.
D677 = S601. • Rimet taler for Formen anulus.
D679 = S604. Norsk Aasen S. 80.
D680 = S605. Norsk Aasen S. 12.
D681 = S606. Norsk Aasen S. 141.
D684 = S610.
Komment. S. 276. Jfr. oldisl. påt er fornt mål at pess
mannz råd gangi å tréfotum, er margir hlutir takazt illa.
D685 = S611. Norsk: Dæ er vont aa stæle der bonden
er sial tioff (Thott.).
D686 = 8612. Norsk Aasen 8. 17.
D687 = S613. Norsk Aasen S. 102.
Digitized by VjOOQIC
Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 103
D690 = S617. Norsk: "Sod er kver sinom synd", for-
klaret "Hver tykkes sin Synd sod" (Thott.).
Jeg læser Latinen saa:
nos caries lenit, plaga dolenda venit
og forstaar den saa: "Vor moralske Raaddenhed vinker be-
hagelig paa os, Ulykken kommer smertelig". Gerundiv for-
trænger i Middelalderens Latin ofte Præsens Particip,
D692-S620.
I den nordiske Text er der intet, som svarer til Lati-
nens pincerne. Derfor antager jeg, at det ældre Udtryk
har været: — wedh Jyrtø-gældh. Herved f aar man tillige
Allitteration.
D693 = S621. Norsk: End lever o. s. v. (Thott.).
D694-S622.
Komment. S. 281 f. Grunden til, at man efter Folke-
troen ikke maatte sætte en Smorkjærne under Bjælken og
at det ikke blev Smör, hvis man overtraadte dette Forbud,
var kanske den, at et Trold kunde sidde skrævs over Tag-
bjælken. Saaledes sidder Gjenfærdet Glåmr i Grettis saga
(S. 83) skrævs over Husets Tagryg.
D706 = 603. Norsk Aasen S. 51.
D707 = S607. Norsk: Kua miockar inkie som konnaa
vill (Thott.).
D721 -S634. Norsk Aasen S. 186.
D722-S635.
Med Hensyn til Brugen her af gijsper^ gespar om en
Fugl, hvis Röst tillægges Spaadomsævne, kan mærkes, at
det i den isl. Hrolfs s. Kraka (Fas. I, 11) om en Spaa-
kvinde, som skal til at spaa, heder: slær \}k f sundr kjpp-
tunum ok geispar mJ9k, ok vard henni l)å lj6d å munni.
I Njåls s. (1772) Kap. 12 heder det om en tryllekyndig
Digitized by VjOOQIC
104 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
Mand, som skal til at udtale betydningsfulde Ord: t6k Svanr
til orda ok geispadi mJ9k.
D736 = S649.
Jeg tror, at æpter (ikke optd) er det rette paa Grund
af Latinets post og paa Grund af iidh (opus), ciniflonis opus
er "det at blæse i Asken, saa der bliver Ild". Jfr. ogsaa
gleng. oskefise^ der forklares ved dniflo qui flat in einere^
se Mätzner Wörterbuch. Jeg formoder, at optadyfir^f er for-
vansket af æpVqfkfijfinf. Ordsprogets rette Form bliver da:
svangh wardher kin æptir askflisins iidh.
Dansk tændzens er maaské videre forvansket af (æp)tærdyzens.
D737 = S650. Norsk Aasen S. 97.
D739 = 8653.
Her er menda brugt i Betydning af mendacium "Lögn".
Ligesaa i D817. Norsk Aasen S. 81.
D741 = S656.
Dette Ordsprog forekommer i England allerede i 13de
og 14de Aarhundred; se Mätzner Altengl. Sprachproben S.
307 f. breketk i det engelske Ordsprog og rompt i det til-
svarende franske viser, at hrydher i D er rigtigere end bi-
thir i S.
D744 = S654.
I Visen om Ulv van Jærn (Grundt v. Nr. 10) siges om
en Hævner:
Op da voxer den liden Rakke
med hvasse Tænder i Munde.
D747. Norsk Aasen S. 108.
D755 = S666.
En lignende Leveregel udtales i Håvam. 33 (Ärliga
verkar o. s. v.). Jfr. norsk Aasen S. 39.
Digitized by
Google
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 105
D756 - S669.
IsL Scd^az sér um UUr^
saman skrika ni^ingar
allerede i Håkonar s. Håk. (Fms. IX, 389). Ordsproget:
æ ^dÄ:ias Sddik^i
^aman neJ^a meJ/anga
danner et Par Verslinjer med Allitteration og Stavelserim.
Hver Linje paa 6 Stavelser {saman metrisk Oplosning). I
Linjens Udgang næstsidste Stavelse lang. Dette Versemaal
kan ellers ikke paavises i Svensk eller Dansk, men er al-
mindeligt i Islandsk. Jfr. Brate Fornnord. Metrik S. 53—55.
D759 = S672.
Glsv. di4d Accus, (usikkert Kjön) kan enten være be-
slægtet med nyisl. dodi "Svaghed, Kraftlöshed", som sv. ludd
med isl. lo^i. Eller det kan være samme Ord som nordeng.
dud "rags", gleng. duMe "clothe, amphibilus, birrus", se Mätz-
ner; jfr. for Betydningsforholdet norsk Dial, fillegamp.
D767 = S682. Norsk: Faddig mand bær bu aa bag
(Thott.).
D774 = S689. Norsk Aasen S. 15 (— hög som ein hest).
D778 = S693. Norsk: Der gror under gangande fod
o. s. V. (Thott.).
D780 = S694. Norsk Aasen S. 150.
D784 = S699. Norsk Aasen S. 70.
D793 = S707. Norsk: Den skal have jædnfingra som
skall flaa Fænen (Thott.).
D797=S712. Norsk: Kver er diærv öve deilt land (Thott.).
D809 = S746.
Oldisl. Så er brytinn verstr, er själfan sik tælir (Var.
sveltir og sik svlkr sjålfan) Magus s. Cedersch. Udg. 3",
Digitized by VjOOQIC
:J
106 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D814 = S751. Jfr. norsk: Det höyrer meir til Plog
en Blistring (Aasen S. 114 fra Telemarken).
D816 = S750.
Skal man læse: Plus . . . seit (for sit)^ svarende til kan
hæsth? Herimod taler Rimet sibi sit ^ visit.
D817 = S753.
Latinen er vel saa at forståa: "Logne {mendi d. e.
mendaé) af to Falske bevirke, at den tredje (frinum = ter-
tium) hænges med Fordærv (saa at det bliver ham til For-
dærv)." Jfr. Bemærkning til D739.
D819 = S724. Ogsaa ellers findes dansk gammelt for
gammen^ se Kaikar II S. 9.
D820 = S725.
Mod at forbinde dicit cum solo og for at forbinde con-
fligere cum solo taler, saavidt jeg skjönner, een geen enum i
S, d. e. solura confligere cum solo. Jeg forstaar den glsv.
Text ikke saa: "den feige vil have Hjælp i Tvekampen", men
saa: "den feige vil ikke kjæmpe i Tvekamp". Den feige
vil kun midt i en Hær gaa i Kamp; da foler han sig tryg-
gere og mere ubemærket. Ogsaa den danske Text "Daare
vil ei ene fegte" forstaar jeg som "Daaren vil ei fegte i Tve-
kamp", thi Tvekamp heder i Oldnorsk dnvigi.
D822==S727. Norsk: "Dovre æ dags mad", forklaret:
"Den der æder sin Davre, taaler noget at bie" (Thott.).
D824-S730. Norsk Aasen S. 33.
D826 = S733. Norsk: Svarta kua giæve ausaa kvid
miolk (Thott.).
D829 = S736. Norsk: Trete fadle inkie mæ föste hog
(Thott.).
D830 = S737. Norsk Aasen S. 38.
Digitized by VjOOQIC
Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 107
D834. Norsk: Samlige sædie best bu (Thott.).
D842.
Mulig kan Rim og Parallelisme restitueres ved at man
læser: Kærligh sætther sig wed ildh [oc kailer] sijn sön greifwæ
och koningh baaldhe (i ældre Form balde).
D847 - 8668. Norsk Aasen S. 162.
D849 = S714.
Jfr. oldisl. sætar syndir verda at sårum bétum (S61ar-
lj6d 68). ^
D852-S732.
Jeg formoder istedenfor Texten i S: ey ær swa argh
hasbonden^ at fore gestum skal io hawa til forna. Jfr. mid-
nedtysk tovoren hebben^ have Fortrinet.
D864.
Latinets priuat anm vetulam aure forudsætter en anden
dansk Form end om sith øræ. Dette bestyrkes ved den norske
Form af Ordsproget D399 = S359: D'er lett aa rotet riva,
sa' Kjerringi, ho reiv Øyrat av den andre (Aasen S. 221);
dansk hos H. Thomesen: Raaddent er snart braaddent, sagde
kællingen, hun bed øret af sin søster. Altsaa har Ordsproget
i D854 engang vel havt folgende Form: — sagdhe kær-
lingh, ref af annare øræ.
Norsk: dæ æ borte som borte æ (Thott.).
D857 = S759.
Norsk: Bedde er tagd elle turteloust talt (Thott.). Jfr.
oldisl. m§li parft épa pegi (Håvam. 19).
D858 = S760.
Norsk: Dæ æ bær aa hegda (d. e. spare) fraa lokkje
en fraa botnen (Leem). Ordsprogets Mening fremgaar af
Formerne hos Aasen S. 140: D'er best aa spara fraa Loket;
d'er seint naar ein ser Botnen; o. s. v.
Digitized by
Google
108 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D861=S763. Norsk Aasen S. 104.
D864 = S807.
I S: "bætra ær wara mwlakringh æn fnuiofaghrumP for-
klarer jeg fnidofcighrum som attraheret til Dativen manniy
der tænkes til. Jfr. oldisl. gott er vammalausum vera (S61-
arlj6d 30); nærr væri l)ér at vera heima en dratta emum til
ütskerja (Fornald. s. II, 128); illt er litium at vera (Fms.
VI, 202); jfr. glsv. jlt ær qwikunt at brænna S 1034, der viser,
hvorledes Sprogbrugen er opstaaet. Ligesaa i Græsk: Me-
yåÅov eveoyeöiöv ovn loog ^(jfdiX)v aivU^ yevéödai.
D876 = S776.
Komment. S. 340. Hvis worløøs horer sammen med isl.
varask^ maa vel forste Led wot" forklares af et til oldnorsk
vari "Forsigtighed" svarende Substantiv.
D887 = S789, D965 = S951. Norsk Aasen S. 21.
D891=S793.
Den egentlige Mening af D "Hoo icke tijl sætther han
eij opp dragher (rycker B)" er kanske: "Den, som intet sætter
til Lokkemad paa Krogen, han drager ingen Fiskefangst op".
D904.
Jeg formoder: Hw^ær kdher (som formodet i Komment.)
syt skijb (Dativ) dybh hæsth. Derved faar man et udtryk,
som svarer fuldstændig til apta prqfunda tueri,
D912 = S808. Norsk Aasen S. 23. Istedenfor raka
her med Allitteration kara.
D916 = S812. Norsk: Det batnar sjeldan Herre-Skifte
(Aasen S. 60).
D922-S833.
Norsk: Rag mæn du hæve riva (Thott.). Denne Form
synes bedre.
Digitized by VjOOQIC
Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 109
D929-S839, D1142 = 81082. Norsk Aasen S. 109.
D930 = S822.
Oldisl. ogsaa i Hrölfs s. Gautr. (Fas. III, 155): opt er
t)at i karls hüsi, er eigi er i konungs ranni.
D931 =8823, Norsk: Dæ som ligge skiult i snio kiæme
fram i tö (Leem).
D937 = S830. Norsk: Sieldan æ greinar bæd elle bul
(Thott.).
D939 = S836.
Latinen er kanske saa at forståa: Ruffa fröns est vene-
nosa varicosa suasibus: en röd Pande er saa fuld af (onde)
Raad, at dens Aarer svulmer af Giften.
D942 = S825. Norsk: Frid hest aa fagar könne er
inkie go for faddig mand (Thott.).
D953 - S847.
Jfr. oldisl. kasta steint um megn sér^ indlade sig paa
hvad der overstiger Ens Evner.
D956 = S943. Norsk Aasen S. 53.
D962-S852. Norsk Aasen S. 84.
D969 = S859. Norsk: Giærd so gar, dæ værta inkie
gab udi (Thott.).
D972 = S861. Norsk: Den faar fadl, som anden fadd
ackter (Thott.).
D973==S863. Norsk: Den som vil gange giægnom,
hand giænger opte glæppom (Thott.).
' D979 = 8915. Norsk: Söt kand locka siovaars baadn
(Thott.).
D987 = S877. Norsk: Den bode me krop som inkie
hæve ku (Thott.).
Digitized by VjOOQIC
110 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k.
D988=:S878.
Komment. S. 367. Formen glsv. ynska^ gldansk ønske
findes oftere: ønsken GL Danske Folkev. Nr. 113, V. 9, L. 1;
ynsken V. 11, L. 1; ynsketid Nr. 84 I, V. 18, L. 3. Jfr.
oldnorsk æskaf gldansk øske Danm. gi. Folkev. Nr. 203 A
Omkvæd; yski man Brandt, Gldansk Læseb. S. 281.
D 1000 = 8883.
I goth smør lycke i A er vel lycke forvansket af likke
(der er laant fra Tysk), d. e. slikke, eller af slikke.
D1002 = S953.
Naar man forstaar pure som custodia^ mangler efter
quam et Udtryk for "ren", der synes mig nödvendigt, lige-
som "ren" findes i de nordiske Texter. Derfor opfatter jeg
quam sine pure som quam sim sine te, pure! (eller ogsaa
som quam sis sinej pure! hvis dette kunde siges med Be-
tydning "end at du ren skal være borte fra mig"). Jeg for-
moder, at det beöynderlige pus = custodia har sin Oprindelse
fra en Misforstaaelse af dette latinske Ordsprog. Du Cange
anforer Ordet fra et italiensk og fra et fransk Glossar. Hvis
jeg har Ret i min Formodning om Ordets Oprindelse, saa
skulde altsaa det latinske Ordsprog have været kjendt ogsaa
i Sydeuropa.
D 1008 = 8900.
Meningen af Ordsproget er vel: Sorgen er nær, men
aldrig kjær.
D1013 = S906. Norek: I storm lyde kastis dæ kiert æ
(Thott.).
D1024 = S927. Norsk, men med unorsk Sprogform:
Smukt baadn siunger smuk sang (Thott.).
D1038 = S918. Norsk Aasen S. 31.
D1033 = S892. Norsk Aasen S. 147.
D1039-S919. Norsk Aasen S. 16 i mange Former.
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. Ill
D1042. Norsk: Bæd æ siaasvæven dote eller ophæng[d]
son (Thott.).
D1059 = S950.
Jeg læser:
se dat alumpnanti rudus monedula olente.
rudus olente ''en stinkende liden Mynt" er en skjemtende Be-
tegnelse for Skarnet, hvormed Kaaen lönner. At rudiis er
det rette, stöttes derved, at Du Gange efter "Glossarium ve-
tus" har ryd%(S "alimenti stercus". Glossariet har vel hentet
Ordet fra det her behandlede Ordsprog. Istedenfor lana A,
land B, lanti S indsætter jeg olente^ som kunde skrives olanti
og danne Rim med alumpnanti. olente ligesom i Italiensk
= class.-lat. olens. For Rimet jfr. prendes ^ grandes Dl 152,
egenti^portantiDbQy it^antem ^ pedetentim Y)\il ^ samt med
Hensyn til Endelsen -e = 'i ]iv. falerne (^ Falerni) ^ pin-
cemt D692, mendi (= mendae) ^pendi D817. Dette Rim for-
udsætter fransk Udtale af Latinen. Dog synes Forklaringen
hos Du Cange at forudsætte Læsemaaden land.
Yersemaalet viser, at anda^ som staar i dansk B og i
S, men ikke i dansk A, er dette Vers uvedkommende. I
S 951, som folger lige efter, staar arida. Jeg formoder, at
anckt har sin Oprindelse herfra. Hvis dette er rigtigt, godt-
gjor det, at D965 = S951, saaledes som i den svenske Sam-
ling, oprindelig har fulgt umiddelbart efter D1059 = S950.
Dette stöttes ved förste Ord Se, der passer til Rækkefélgen i S.
D1060. Jfr. norsk Aasen S. Ill nederst.
D1069 = S960. Norsk Aasen S. 61.
D1070 = S978. Norsk Aasen S. 23.
D1073. Det danske Ordsprog overensstemmende med
det fra Norge i Thott.
D1074 = S982. Norsk Aasen S. 170.
Digitized by VjOOQIC
112 Bagge: Bern, til Hedeltidsordspr&k.
D1082 = S988.
I S föreslåar jeg: korn giflfwir kako ok hungir køpa
leeff. Herved faar man i S et abstract Udtryk ligesom i
Latinen (empcio panumj^ og herved faar leeff Hovedtonen,
hvorfor Rythmen synes at tale.
D1087 = S970.
I D bör for es læses est, som i S.
D1095 = S990.
Da det logiske Subject her er det abstracto Udtryk "at
drage med HalmskageF, ikke det concrete "Halmskager,
synes dette mig at tale for at forståa dræth abstract som "at
drage", ikke concret som "Dragindretning".
D1105 = S994.
Det at slagte Kvæg med Spyd kan aldrig have været
saa sædvanligt, at man med Rimelighed kunde betegne Koens
forestaaende Slagtning ved at Koen "bifar fore fpiwth ftangh".
Det kunde derimod betegnes ved at Koen bisser for Kolve-
hug (D729). Jeg formoder, at Meningen af Ordsproget Ve
ær könne thæn dagh hon bifar fore fpiwth ftang" snarere
er: "Ve Bonden, naar Krig bryder ud! da trænge væbnede
Mænd ind i hans Gaard og dræbe hans Kvæg".
D1124 = S1009. ^
Norsk hos de Fine: "Den ska inkje væra krædlen saa
bide Hova af Paddaa" med Forklaring: "Om en, som egter
en berygtet eller hæslig Kvinde for Penges Skyld".
D1125 = S1016. Norsk Aasen S. aS.
D1126^S1030. Norsk: Den kiærer seg som kvier
(Thott.).
D1138 = S1028. I Telemarken har jeg oftere hört fol-
gende til en nyere Vise hörende Vers, i hvilke et med D1138
beslsegtet Ordsprog er forbundet med D706:
Digitized by VjOOQIC
Bugge: Bern, 'til Medøltidøordøpr&k. UB
D' æ 'kje alt gull som glimar onde sol,
some løert raesøingjøn gylle;
d' æ 'kje alle möyar som flettar sitt haar,
men dei læt seg av gutanne drille.
Hos de Fine: Dei æ in^e adla moy saa fletta sit. haar i solskin.
D1151=: 81041. I^orsk: Kræsen könne fær siæAlamd
sur molk "æder den gjeme sod" (Thoft.).
D1155 =>S1069. Norék: klappa du bonen, so nappa
han fle; nappa 'du bonon, so <klappa han de '(Leem).
D1156 = 81049. Norsk: Tru inkie hestehov elle bad-
nerou (Det ene spender, den anden klikker) (Thott.).
D1157 = 81071. Jfr. norek Aasen 8. 47.
Dll-ei =='8'1069. Norsk Aasen 8. 154.
DlieS = 81064. Norsk i Thott.
D1165 = 81050. Norsk: Vibe viU vege koiyom itee
(Thott.).
D1166 = 81051. Norsk i Thott.
Dll«8 = 61074.
Norsk: 8tundotn flo aa sttrndom 'fiæra (Thott.). fJirten
flo eller fiære (Leem).
Dll.78 = 61078.
kom i A er mulig Feil for kommer j HMm fi og IB fanr.
D1188 = 81000.
Efter Latinens girouago sine lege pudoris oceUo synes "et
ondt (krank) Øie" her at skulle belyde "et ublufærdigt Øie".
Jfr. Math. 18, 9 og Math. 5, 28.
.DM98 =- S 1046.
Komment. S. 42S. Stwr ^obtiøtm bos Saxo msaet tfl
Styrr enn sterkt i 89gubrot (Fas. I, 381).
AunT rÖB xoKsns vi&oumi x« vt völid ti.
Digitized by
Gboglc
114 Kock: Efterskrift.
D1197-S1072. Norsk: Alle nogla er inkie nagle till
ej konnis rumpe (Alle Nögler henger ei ved en Kones Laar)
(Thott.).
D1200 = 81085.
Meningen af Ordsproget "godh ær fafta tha hon ma eld
flækkia" er kanske: Faste er god, naar dens Vand kan
slukke Lidenskabens Ild.
D1206.
Skulde "Det er ey leyest aff daghen" være forvansket af
"Det er ee hdhest (Superi, af led) aff daghen"?
S 500.
Jeg havde tænkt paa Muligheden af, at "lætum thæn
fwæria ænga hafuir fiælena" kunde være forvansket af " —
ængin hafuir fkiæVm^ "Lad den sværge som ingen Bevis-
midler har". Men derved frembringes ikke Overensstemmelse
med Latinen; rigtignok bliver denne heller ikke fuldstændig,
naar man læser fkalena.
S554.
For fit bör vel læses fit Er det ældre udtryk finne
tungo ftilla (for ftyra) i Rim med illa? Jfr. oldisl. stillu
orcfum og D511: stylker illæ sijn mwndh.
S626.
Skulde vamba klutay som svarer til omasum^ være for-
vansket af vamha(r) luti?
Sophus Bugge.
Efterskrift.
På jfbrslag av professor Bugge, som jag vid över-
sändandet av korrekturet till ovanstående avhandling med-
delade några små anmärkningar till densamma, tillfogar jag
några av dessa.
Digitized by
Google
Kock: Efterskrift. 115
D198 = S109.
Emot att fatta Kaslh paa krogk (D) och kasta a krook
(S) såsom "kast Krog paa Fisken'* synes mig den omständig-
heten tala, att man vid fiske med krok icke kastar kroken
på fisken (utan kastar den ut för fisken). Det norska ut-
trycket "kaste paa Silla" i betydelsen "kaste ud Vod for at
fange" torde ej utgöra en tillfredsställande parallel, eftersom
denna betydeke av "kaste paa Silla" väl utvecklats från den
(när fråga är om ett stort fiskeredskap såsom fiskegarnet i
motsats till det lilla fiskeredskapet kroken) nära liggande
"kasta fiskegarnet över (eller på) sillen (för att därmed fånga)";
jmf. det svenska "kasta en schal (eller annat större före-
mål) på (eller över) någon".
D355.
Det bör kanske nämnas att prof. Bugge skriver (*/, 1893):
"Ved D355 vilde jeg gjerne have anmerket, at jeg finder
mæte [jmf. Kommentaren s. 155] sandsynligt".
D527 = S468.
Då i fsv. kort y framför / normalt kvarstår såsom y
(och ej övergår till ø), och då Palmsköldska handskriften,
efter hvilken den fsv. ordapråkssamlingen publicerats, låtit
kort y övergå till ø endast efter supradentalerna (r^ Z, n)
men annars kvarstå (se Kock i Arkiv N. F. V, 235 ff.),
så tala dessa omständigheter emot att anse fø/t stå för */øft
"drik" (av äldre *sj[/V, avlett av supa). Prof. Bugge skriver
att han erkänner riktigheten av denna invändning mot att
fatta /øf t = */øfL
D589 - 8515.
Jag tänkte mig snarast (jmf. delvis Kommentaren s. 243
st. 4 nederst), att det föråldrade vithras i den muntliga tra-
ditionen utbytts mot det till form och betydelse snarlika
vifJwaSj ungeför på samma sätt som i danska ordspråk ett
Digitized by VjOOQIC
M'G Kock: Efiberakrift
äldre ee ofta utbytts mofa ett yngre må (jmf. t. ex. komm,
tia D 10231 = S 931)^ \
D854.
För den av Bugge föreslagna uppfattningen kan texten
i B anses tala med* om øreth.
1)1082-8988.
För bøpia leeff talar^ att man med denna emendation
far tre akcentuerade allitererande oihI på. kr: ^korn giffwir
ksko ok hungir &øpis leefP.
D1173 = 81079.
Ehuru överensstämmelsen mellan B och 8 antyder, att
presens kommer (kombir) är det ursprungliga, torde kom i A
ej behöva fattas såsom egentligt« fel. Då "sammankommandet^
måste vara något föregående i förhållande till. ''åtskiljandet",
kan. man« airøiktligt hava för att uttrycka det förra använt
preteritum men för, att uttrycka det senare presens.
Axel Eook.
Digitized by
Google
Jenmäle.
I sin anmälan av min Altisländische grammatik, 2 aaflage^
nti denna tidskrifts senaste häfte har resensänten^ Docent Finnar
Jönsson — jämte det han om arbetet i sin helhet yttrar sig på ett for
mig mycket smickrande sätt, för vilket jag icke kann annat än vara
synnerligen tacksam, hälst ingen bättre än jf^ själv kann inse de
brister, som fortfarande vidlåda ock måste vidlåcla ett arbete av denna
art — framställt åtsjilliga detaljanmärkningar mot av mig i nämda
arbete lämnade uppjifter. Ehurn det är mig mycket oanjenämt att
jentemot en så välvilligt sinnad resensänt uppträda som kritiker, ser
jag mig dåck därtill tvungen^ emedan den säkra ton, i vilken re:s
påståenden äro hållna^ möjligen kunde förleda en ock annan av de
1 gpramatdska frågor icke spesiällt bevandrade till att anse dem
välgrundade, något som emellertid i allmännhet icke är fallet, äfter
vad jag bär näan skall taga mig fribeten påvisa. För gramat-
tikem ex professo ha däremot äfterföljande rader intet nytt att
bjnda.
8. 371 anmärker res., atfc min t. e. § 217 m. fl. st. jivna tids-
bestämning ^^in der vikingerzeit'* är ^'ubestemt og utilstrækkelig".
Naturligtvis vore det önskvärt att kunna anjiva en mera be-
gränsad tidpunkt, men jag tråtsar res. att kunna på vetenskapens
närvarande ståndpunkt jöra detta. Ock hällre än att godtyckligt
välja en fiks tidpunkt måste naturligtvis en samvetsgrann förf. i
dyuka fall anjiva den tidpunkt, inom vars latitud det ifrågavarande
^tum med säkerhet faller.
Jag har icke, såsom förf. uppjer, daterat H^foälausn till "um
950", utan § 78, 3 yttawt: "Bgell Skallagrirosson (um 950)", en
uppjift> som torde vara så riktig som möjligt i fråga om en person,
som föddes omkr. 904 ock dog omkr. 990. Att jag straks där-
äfter siterar några ord ur Eg^Us tidiga arbete H^fodlausn, berättigar
icke någon att tro, det jag bestritt^ att denna dikt författats 936.
Jag har icke påstått något så meningslöst som, "at [u-]om-
lyden er opstået og udviklet i et så kort tidsrum som c. 30 år,"
en slutsats, som res. drager ur min uppjift, att omjudet icke före-
kåmmer Vor 900^ men. uppträder redan hos Egell. Då denne icke
rimligtvis bann antagas ha ändrat sitt språkbrak från den tid, då
ABUV PÖS XOftDMK riLOLOOI X, MT WÖhiD TI. /T
Digitized by VjOOQIC
118 Noreen: Jenmäle.
han lärde sig tala rent — omkr. 910 — till den, dä han författade
Hpfodlansn, 936> sä borde res. konsekvänt ha tillskrivit mig den
meningen^ att omjudets uppk&mst ock utveckling krävde blått 10
års tid. Men då det nn torde vara bekannt^ att ^^judlagar^' icke
jenomföras på ett aller ens på tre desännier, utan kräva flera jene-
ratsjoner, ja vanligen flera sekel^ så är — aller borde åtminstone
vara — tydligt, vad jag ock andra mena, då vi säga, att en jud-
diferäntsiering icke finnes före, men väl äfter ett visst bestämt årtal,
nämligen : att juddiferäntsieringen vid nämda tidpunkt framskridit så
långt i sin utveckling, att den för de talande (ock skrivande) blivit
medveten (ock kräver i skrift uttryck i f&rm av en olika beteckning).
Tidpunkten för u-omjudets inträde — i nyss anjivna mening
— har jag satt till 900. Res. tror, att '^man kan trygt sætte 800'^
men har till stöd för detta påstående ingenting annat att anföra,
än att omjudda farmer förekåmma hos ^^Brage" ock i Ynglingatal.
Att dvlika icke kunna — åtminstone av mig — auses bevisande,
är tydligt därav, att jag ju förklarat mig (se Uppsalastudier 's. 225)
i likhet med Vigfiisson, men delvis på nya grunder, vilka jag en
annan gång får utveckla, anse Ynglingatal vara författat under
Harald Hårfagers rejering, sålunda tidigast i slutet av 800-talet;
ock att åldern av ^'Brages'' dikter är ytterst omtvistad, är allbekant
(jfr vidare det snart utkammande arbete av Bagge, däri res:s åsikt
i denna punkt kritiseras).
"Et sjof, som anføres § 244, eksisterer ikke," anser res. Näj,
icke i betydelsen av lat. sedes, d. v. s. i samma bet. som isl. sipt;
men det har jag häller aldrig sagt. I § 244 heter det ordagrannt:
''stot (ags. swéot) schaar", ock detta ord förekåmmer t. ex. Biskupa
sögur I, 647 samt Hyndloliöd str. 43 (jfr Bugges upplaga s. 405),
å vilket sednare ställe Jönsson, Eddalieder s. 81, oriktigt återjer
hdskr:s siotutH med sjgtum. Detta visar tydligt, att han låtit av
Egilssons ordbok — där med en för den tiden ursäktlig onöjak-
tighet sigt 'sedes' ock stöt 'cætus' idäntifieras — förleda sig till
att antaga ett isl. ord sjgt, som skall betyda dels "säte", dels "skara"
ock sålunda är etymolågiskt lika inträssangt som det bekanta tyska
ordet schnür^ som betyder 1) ett snöre, 2) en sånhustru. Då res.
som stöd för sitt kårtfattade påstående åberopar ett yttrande av
Gislason (Om Helrim s. 21 noten), så jör han denne orätt, ty 6.
säger blått, att skrivningen stöt i stället för sigt (av *setih) ^säte^
(särsjilt i fråga om Arinbjarnardr. 2) är obefogad, något som är
självklart. Icke häller skulle res. kunna mot min uppfattning av
siötom i Hyndloliöd åberopa sig på några metriska själ, ty en vars
av den byggnad, jag där förutsätter, är icke alls ovanlig (se Sie-
vers, Altgerm. metrik s. 65 f.).
Då ros. bestrider min uppjift, att f&rmer sådana som jen.
lékfiirs, ack. léknir o. d. tillhöra "die etwas spätere spräche" ock
fortsätter: "herefter skulde man tro, at sådanne former allerede
fandtes i oldsproget (altså i det 13. el. 14. årh.), men detfce er
Digitized by VjOOQIC
Noreen: Jenmäle. 119
ingenlnnde tilfældet'^, b& har han i tvä^gehanda måtto orätt. T^
först ock främst har jag icke begränsat ^'oldsproget^' till 13. ocl
14. årh., utan i § 10 uttryckligen anjivit, att jag anser det räcka
ända till ^^um 1530'\ Men vidare förekåmma värkligen dylika
f!^r^ler redan i 14. &rh., t. e. i Cod. Reg. av Snorra Edda (såsom
jen. hersirs I, 637 noten, ack. fellir I, 290).
Nästa anmärkning är hos res. den, att nsimilatsjonen dl :> 11
av mig blivit "opstilled som gældende i en langt videre udstræk-
ning, end tilfældet har været", ett överraskande påstående, då mina
ord ju faktiskt lyda: ^Sl:>lly z. b. . . . unter — noch nicht be-
stimmbaren — umständen bleibt et/, z. b. . . .". Mera försiktigt,
för att icke säga intetsägande, kann man väl svårligen uttrycka sig.
S. 372 anser res. konsonantens enkelskrivning i sådana fall
som peningr o. d. icke vara ett tillräckligt själ för antagandet, att
i dylika ord huvudtonvikten kunde falla på sista stavelsen. Jag
kann härvidlag kart ock gått hänvisa res. till den utredning, som
lämnats bl. a. av Kock, Fsv. Ijudl. s. 50 ock 229 ff., Sv. akcent
II, 318 ff., 496 f., Arkiv IV, 165 f., V, 67 f. noten, ock Tamm,
Arkiv II, 345, av vilka förfis uttalanden framgår, att även andra
själ finnens för nämda antagande än den islänska enkelskrivna kon-
sonanten allenast. Att jag endast på denna sistnämda omständig-
het skulle grundat min iram ställning, är ett oberättigat antagande
av res.
En motsägelse tror sig res. finna hos mig därutinnan, att jag
hänför hreife ena gången till hré, andra gången till hrøyr. Först ock
främst är det faktiska förhållandet det, att jag på det förra stället
fört hreife till hré ock hr øyr ^ på det sednare däremot för kårthe-
tens skull blått anfört hrøyr, dåck under hänvisning till det förra
stället. Men vidare har jag ju dels i min gramatik, dels utförligare
i Uppsalastudier s. 221 framhållit, att hré ock hrøyr '\\k^ äro
alldeles samma ord i olika farmer, förhållande sig till varandra
såsom t. e. é : øy 'alltid\
S. 373 heter det med stor bestämdhet, att kom i Lokasenna 6
är "impf., ikke (spärrningen jord av res.) præs". Jag vill som en
avlägsen möjlighet medjiva en dylik uppfattning, men tvivlar på,
att andra vilja gå ens så långt. Åtminstone har Grering i sin nyss
utjivna Edda-översättning icke aksäpterat detta res:s förslag, som
redan för länge sedan framträtt i hans Eddalieder s. 53.
Det heter vidare, att "ingen tvivl kan være" om, att icke o i
Cod. Beg. av den poet. eddan har judvärdet ø \ oxn^ gorsiniaf,
orindi, snarte. Jag vågar dåck att vara av en alldeles motsatt
mening. Oxn kann alltförväl ha lånat o fr*ån sg. oxe ock den jenit*
pl. *oxna, som, enligt vad fsv. uxna ock got. auhsne jiva vid handen,
en gång måate ha frmnits. I gorsimar har o såsom annars i denna
hdskr. judvärdet p, ock fårmen förhåller sig väl till gørsimar lik-
som ggrr till gørr. Orindi kann vara en kompromissfårm mellan
erindi ock ett *^undi, motsvarande fårömålets arundi ock fht,
Digitized by
Cjoogle
120 Noreen: Jenmäle.
arunti. Fleksjonen av snüa visar allt for många ännu oförklarade
egendomligheter, för att man i fråga om f&rmen snorts sknlle våga
uttala någon viss bestämd mening, men man erinrar sig korenn
jämte kørenn, snar jämte sfiør o. d.
Hur res. förklarar sitt hyn^tt i Skimesm^l 42, vet jag icke.
För min del anser jag det i samma rad förekåmmande sia vara en
av avskrivaren jord tillsats, beroende på att han icke förstod^ det
hy nött (så har hdskr.) redan betydde ''denna natt'' (jfir ags. héo
ncahi).
Att valt är "at opfatte som en anälogidannelse"^ har jag ju
med tydliga ord själv uttalat^ då jag å det kritiserade stället (& 134
anm. 2) säger f&rmen vara bildad' till välär : valSan "nach analogie
von dem Verhältnis blinår : Uindan : Uinf\ eck jag -framhåller, att,
om här icke förelåge en analågibildning, borde ftrmen heta ^alit,
vilket skulle motsvara ett got. ^taaiiéUit, äftersom blint, 'såsom jag
i § 133 anm. visat, motsvarar ioke got. bUndata utan ett ^blindat,
som förhöUe sig till blindata liksom isl. pat (gr. rööé)^ got. pat-Uh
till got. påta. Detta är icke att, såsom res. säger, "kondtmere -en
gotisk form uxdidat for at forklare valf\
Icke häller vet jag mig hava nekat, att ^svensk énan er ana-
logiform ligesom nyisl. einan'', därför att jag jämför det med —
icke härleder ur, ty det faller mig värkligen icke in atttro nor-
diska ord härstamma från gotiska — det got. ainana. Jag anser
naturligtvis, att både ainana ock enan äro analågtbildningar i stället
för de ursprungligare ainnö-hun, nord. æinn.
Om pret. fell för f dt yttrar res. : "denne 'form' findes, såvidt
mig bekjendt, kun én gang . Det satiriska sitatsjonstecknet kring
'form' är val adrässerat till Wimmer, som Fom. forml, s. 28 uppjer:
"dock finnes jemte félt stundom fell". Att jag litat på denne för
sin noggrannhet så högst fördelaktigt bekante för&ttare, torde icke
böra läggas mig till last, ock att jag återjivit hans "stundom" med
"sehr selten", synes icke vittna om någon benägenhet att över-
driva föreställningen om f&rmens frekväns.
Att res. betraktar alla för allra o. d. som skrivfel, beror på
otillräcklig förtrogenhet med de «enare årens gramattiska literatur,
där dylika f&rmer, som i fomsvenskan ju äro de nårmala, åfla
diskuterats ock, så vitt jag vet, alltid uppfattats i enlighet xaed
min framställning. Samma brist på rent gramattisk beläsenhet
visar si^ for övrigt i fiera andra ar resis anmärkningar, som jag
här förbigår, emedan de äro bemötta å de ställen i literaturen, Bcrm
av mig i min gram. siteras.
Veø i Haustl^ng "er intet som helöt og der er ingen tvivl
om", att Gislasons emendatsjon fats är "det eneste rigtige". Hur
res. kann veta det förra, är mig friUständigt obegri{)Iigt, emedan
det förutsätter en i^bsolut tjännedom om det fomisiänska ord-
förrådet, som jag icke tilltror någon nu levande männisja. Att
åter det värkligen "er tvivl" om, vad som här är "det eneste rigtige",
Digitized by VjOOQIC
Noreen: Jeninftle. 121
synes av Symons' framställning (Z. f. d. Phil. XVIII, 109), till
vilkenjag för min del föredragit att sluta mig.
Hos Kormak har jag antagit asonangsen vedu : peea (liksom
Symons i Hanstlpn^ uppvisat vee : peea), men — sager res. — ''her
st&r intet veelw, Imjen hedder f ae, Véltu god pfaea". Tråts på-
ståendets bestämdhet vågar jag — så djärvt detta än kann vara,
då jag äj har tillgång till hfmdskrifbema — att betvivla riktig-
heten av denna uppjift. Ungers upplagor ha dels/djer veielugoä,
pjaea, dels (Frisianus) f^e (Ä, icke faef) vdlto goa piaea. Även
Gislason (Aarbøger 1876, s. 329 not) siterar fåz veizlu ^oä pjaza
ock fortsätter: "hvilken verslinie vistnok er en forvansknmg iifae.
vUtu god pJ€Ufa"\ Gislasons emendatsjon är sålunda idäntisk
med den av res. uppjivna lydelsen av raden i fråga, varför den
sednare svårligen kann undandraga sig misstanken att diräkt här-
stamma från den förra ock icke från någon handskrift. Tills vidare
anser jag mig sålunda berättigad att anse, det läsarten veizlu värk-
ligen förefinnes, ock det är denna jag emenderat till det som bekant
icke alls sällsynta vezlo, på samma gång som jag för piassa insatt
peea. Att denna emendatsjon, om en så ringa ändring ens kann
kallas så, är vida lindrigare än Gislasons, torde ligga i öppen dag.
Dat. sg. av maär^ skriven med förkårtning i St. Hom., upp-
löses en gång av Larsson som tnennenotn, av Wisén (med tvekan)
som menenam. Härom yttrar res. s. 374: "Naturligvis er forkor-
telsen at opløse til atm". Detta "naturligvis" förstår jag icke,
äftersom jag antar som visst, att både Wisén ock Larsson, vilka
så grundligt satt sig in i hdskr:s ortografi, bättre än res. ha jort
sig reda för innebörden av dess förkårtningstecken.
Samma sida läses rörande jenit. figurra: "en sådan f&rm har
sikkert aldrig eksisteref*. Varför är detta så "sikkert"? Jfr att i
fomsvenskau finnes fighur (SdmL.) ock i fomgutniskan /y^ra (G. L.
2 ggr). Vokalväkslingen är väl densamma som i fsv. firir : fyrir :
fiurir. Också Fritzner jör samma djärva antagande som jag, näm-
ligen "sktfgurra är en virkelig form".
"Aksenter over korte (I) vokaler bör man være meget forsigtig
med at tillægge nogen udstrakt betydning" åu^ bestämmande av
vokalkvantiteten (är väl meningen, äftersom ras. hänvisar till de
av mig anförda pret. gdf, mät). Självklart torde vara, att aksänter
över karta vokaler icke kunna äga någon som hälst kvantitativ
betydelse. Men hur vet man så där a priori, att en med aksänt
försedd vokal är kart? Därest res. nu särsjilt anser pret ^a/vara
ett eks. på aksäntuerad 'lort" vokal, så beror väl oet därpå, att
han försummat jenomläsa den utredning av Wadst-ein, Arkiv VIII,
89, som jag i min gram. siterat.
Påståendet s. 375, att Yn^lingatal har att uppvisa dativ -
ftrmen meinpjåf — rättare menpjö/y se uppsalastudier s. 210 fP. —
är förhastat. Yärbet etta, av vilket ordet styres, kann nämligen
förbindas såväl med ad|. som dat. (se Fritzners ordbok), vadan man
AkSXT röa kosomk rzx.OLoox z, kt följd ti. r^ , , ( ^A^r\C%lc>
Digitized by VjvJ vJ V l\^
122 Noreen: Jenm&le.
icke kann veta, vilken av dessa kasas här föreligger^ ehuru ack.
synes mig troligare.
Yttrandet *^Osvifr og Osyfr er ikke to forskellige ord^^ stödes
medelst en hänvisning till Kock, Arkiv VI, 20, ehuru jag just mot
Kocks enligt min mening icke fonolägiskt möjliga förklaring iort
den, som mig svnes, evidänta sammanställningen Osyfr '^ ags. unsyfrCy
ahd. unsühiri 'unsauber', men Osuifvüsuifr 'unfreundlich\ Vem
som har rätt, Kock aller jag, kann icke avjöras jenom n&got makt-
språk, utan dels jenom att anföra odisputabla eks. pä den hittills
otillräckligt styrkta judövergäng, som av K. antas, dels jenom att
uppvisa, ^tt samma personer, som buro namnet Ö^/r, ocksä be-
nämdes Osuifr. Däck är icke ens denna sista omständighet fullt
bevisande, ty snarlika namn kunna sammanblandas, såsom då nu
för tiden en Magnus kann fä heta vardagligt Manne- ehuru detta
ursprungligen är ^urzname' av Emanud ock ännu vanligen så
användes.
S. 375 noten heter det: 'Tor en enstavelsesform skvdr haves
ikke et eneste sikkert bevis''. Jo, Wadstein har (Pno. Hom. ljud-
lära, s. 79, ett ställe som av mig siteras, ehuru res. icke tycks ha
sett äfter, vad det innehåller) påpekat skrivningarna (i flere olika
urkunder) sqvar^ sqva, sqtui, där q tydligt anjer, att v, u hava kon-
sonantisk funksjon.
S. 376 visar sig res. icke ha reda på, vad man menar med en
"isolerad" form, då han nämligen jentemot Wadstein — som ak-
säpterat min åsikt, att e jenom o-brytning blir to, vilket först jenom
inflytande från närstående f&rmer med ia utbytes mot ig — erinrar
om, att No. Hom. tråts sitt konsekvänta io däck har ett eks. på
«p, nämligen hicortum, ock med stöd härav tror sig mot W. kunna
vända dennes egna ord (i helt annat sammanhang): "Dylika mera
isolerade ordformer bevisa ju ensamma mera än massor af andra."
Alltså skall dat. pl. av hiarta vara en isolerad f&rml Ock hiaortum
skall vara så beviskraftigt just därför, att denna skrivning före-
kåmmer blått en gång I Det är att inom gramatiken tillämpa dr
Stockmanns teori, att "den stærkeste, det er han, som står mest
alene."
EiéraS {t.hewkt) har jag föreslagit att sjilja från &era^ icke,
såsom res. s. 377 tror, på grund av dess i, ty regeln om över-
gången från he- till hie-^ som res. mot mig anför, har jag själv 6
rader högre upp på samma sida i min gram. framställt; utan Jag
har jort det på grund av dess långa vokal. Att en farm héraa —
varav sedan niéract — funnits, är nämligen säkert. Senast har dess
tillvaro, t. ex. i Markus Skeggiasons Eiriksdråpa, framhållits av
Brate i Arkiv IX, 130 fl:, där han ock anför nya själ för samman-
ställningen med heirat.
Påståendet contra Wadstein, att ''hiariun en. hvat (Hom.
45, 14) er fejlagtig interpungeret", kann man tämligen lätt fram-
ställa, då man avtrycker täkststället så, som res. jort, ock det så-
Digitized by
Cjoogle
Noreen: Jenmäle. 12?
ledes endast är fr&ga' om att flytta en pankt. Men nu har W.
uttryckligen betonat^ att hdskr. har hiortun en. HvcU, ock dä blir
saken vida betänkligare för res. För övrigt är det ett djärvt tal,
d& res. för att kamma ifrån fomnorskans obestämda pluraler pä
"fm p&st&r, att vi ha att jöra med en artikulerad f&rm även i en
sådan fras som (Hom. 102, 22) Hværr er øyrun hæfr, pa høyru
Att vir för vér ^^rimeligvis er en norsk dialektudtale^^ vet
jag mig aldrig hava bestritt. Tvärtom är det högst sannolikt^ på
grund av att vi(r) ju är fomsvenskans farm för ver.
"Skatnäa hörer aldeles icke til skemma, men til shamma*\
heter det. Förra delen av påståendet uttrycker ju även min me-
ning, äftersom jag yttrat: '^skämda, das einen inf. * skemia voraus-
setzen dürfte". Att föra f&rmen till skamma är däremot en ele-
mentär blunder, då ju detta värbs pret. faktiskt heter ock måste
heta skammaäa. För min del är ji^ numera mast benägen att för
skam/Sa postulera en inf. ^skama med samma böjning som t. e.
sama (: samSa) ock etymolågiskt idäntisk med got. skaman (sik).
Om ^'berettigelsen av at skrive Vélundr'' må res. disputera
med Symons, som i Pauls Grundriss II, 61 anfört mycket tänk-
värda grunder för sin åsikt, ehuru res. icke tycks ha tagit reda på
dessa, äftersom han anser sig behöva försvara det nyisl. uttalet
Volundr, som av Symons' uppfattning ingalunda antastas.
S. 878: *'Hrisar er masc, icke fem." Motsatsen uppjes av
Fritzner, som säger, att fårmen uppträder ''kun som Feminin"; ock
Wadstein har för mig påpekat nera ställen i Dipl. Norv. (t. e.
I, 822 ock I, 832 två gånger), där ordet har sådan böjning.
*'Hgll böies aldrig som kerling; det hedder hallir i plur."
Att pl. även kann heta hular — att den åftast heter hallir^ har
jag aldrig förnekat — , uppjes av Wimmer (§ 33, 3, b ock anm. 1).
Egilsson anför två eks. på pl. hällar, av vilka dåck åtminstone det
ena är oriktigt.
Att mitt uttryck "etwas später" skall vara "vildledende" i
fråga om f&rmer, som uppträda "først temmelig sent, nemlig ikke
för end i 12. årh."(!), är obegripligt.
Av hänsyn till tid ock utrymme måste jag avbryta mön-
stringen av res:s anmärkningar, ehuru även de återstående — med
högst f& undantag — kunna jöras till föremål för befogade mot-
anmärkningar. Men det redan anförda torde vara fullt tillräckligt för
att ådagalägga, det res:s påståenden i allmännhet antingen äro lätt
vederlagda aller ock röra högst diskutabla frågor, om vilka intet
omdöme är mindre på sin plats än res:s "der er ingen tvivl om" o. d.
Jag kann emellertid icke sluta utan att, till den kraft ock
värkan det hava kann, uttala mitt livliga beklagande av, att en så
ytterst flitig ock i flere avseenden förtjänt täkstutjivare, som res.
är, skall i fråga om uppfattniogen av den gpramattiska betydelsen
av handskriftemas ortografi stå på en äfter min meniug så anti-
kverad ståndpunkt. Hans ringaktning för bokstävernas valör går
Digitized by
Cjoogle
124 Noreen: Jenmäle.
som en röd tr&d jenora hela hans anmälan* ock tar sig — liksom
hans omdömen i allmännhet — mycket frimodiga uttryck, t. e. i
firåga om enkel- ock dnbbelskriven konsonant: ^Merpå kan intet
bygges"; i frAga om o ock 0: ^'skrivem&den har ingen som helst
betydning"; u aller y "har lige s& lidt noget at betyde''; om en
partisipfärm i pl. skrives med aller utan i "er atter uden nogen
betydning"; Goa- för GoM- "har ingen betydning" o. s. v. Klart
är ju, att ätsjilliga "skrivemåder" ingen gramattisk betydelse äm,
men lika klart synes det mig vara, att om man i en hdskr., som icke
plägar använda u ock y promiscue, träffar t. e. skrivningen fulger,
så betyder detta icke, som res. tror (s. 374), fylger, utan juBtftilger
(jfr fht. folgen ock fsv. fulghpe, folghpe), detta till ock med om
f&rmen skulle vara alldeles "isolerad" (i den mening res. jer detta
uttryck). Sä länge res. icke tillängnat sig denna uppfattning, måste
man nog fortfarande ha den grämelsen att då ock då se från hans
nitiska hand utgå icke bokstavstrogna täkstupplagor, utan dessa
sårjliga "nårmaliserade" upplagor, av vilka språkfårskningen knappast
kann draga någon nytta. Om jag i mitt för visso berättigade hat
till dylika nårmaliserade takster — som blått för den elementära
undervisningen hava sitt värde — stundom sjutit över målet jenom
att i min gram. inrejistrera såsom språk&rm, vad som kannsje blått
är en skriftf&rm, så är detta för vetenskapen oskadligare än ett
systematiskt ringaktande av "skrivemåden". Förr än denna kåmmit
till heders, ock nårmaliseringsoseden — som lyckligtvis aldrig vunnit
insteg i fråga om fornsvensk literatur, varför ock den fsv. grama-
tiken redan hunnit bliva vida mera vetenskapligt bearbetad än
den fornislänska ock fornnorska — utrotats, förr kann man omöj-
ligen åstadkåmma en värkligt god f isl.-fno. gramatik. Jag vet mer
än väl, att mitt arbete är långt ifrån att vara en sådan. Men dess
huvudbrist är icke, som res. anser, någon överdriven "respekt for
skrivemåden", utan tvärtom den, att jag icke tillräcklig ymnifft
rejistrerat dessa diferänser, som enligt res. "ingen betydmng have^'.
Att jag icke kunnat jöra detta, därför drabbaor ansvaret i främsta
rummet härrar täkstutjivare ock bland dem icke minst min ärade
ock tråts denna lilla ortografiska fäjd — ortografien har ju pri-
vilegium på att framkalla dylika — högt värderade resensänt.
Uppsala den 29 maj 1893.
Adolf Noreen.
Dr. Finnur Jönsson meddelar, att han önskar i nästa häfte av Arkivet
i korthet besvara ovanstående genmäle.
Digitized by
Google
Om de rimende konsonanter ved helrim
i drottkvætt
Medens Gislason ye4 sin behandling af helrimet (se
især: Om helrim i 'drottkvætt' og 'hrynhenda') kun leilig-
hedsvis (navnlig i Udvalg af oldnordiske skjaldekvad, s. 209
ff.) har berört de riinende konsonanter, har nylig Bernhard
Kahle i sin bog Die Sprache der Skalden, s. 12 ff., leveret
en tabel over forholdene for en stor del skaldes vedkom-
mende. Desværre har Kahle ikke skjelnet mellem de kon-
sonanter, som horer til stammen, og dem, som horer til
flexionen og afledningsendelser. Herved er hans tabel blevet
ubrugbar for denne unde^gelse *). Selve grundprincipet for
helrimet har jeg ingensteds fundet klart udtalt; ^^t lader sig
i korthed formulere saaledes: del er ordets stamme, som danner
rimet.
Förste tilfælde: ^^er rimvokalerp folget enkelt konsonant.
Denne rimer altid med, hvilket synes at have sin grund i
den gamle stavelsedehng: ord som ha^aj riki har havt sta-
velsegrænsen i eller efter /, Æ, ialfald ikke foran (smL Kock
i Arkiv N. F. V, s. 164). Ved de kortstavede ord som
^) Derimod har det rimarinxn, der ndgjor slatningen af Zahles bog^
forsaayidt været mig kjærkomment, som jeg har troet derved saa meget
lettere at kunne nn^l^® &^ tilloie rimenes findesteder, hvilket yilåe have
fordget nærværende afhandlings omfang ganske betydelig. Ti skjönt Kahles
samlinger kon omfatter en begrænset del af skaldepoesien, vil man dog der
finde ezempler paa omtrent aUe nedenfor opf&rte hovedarter af helrim.
åMMXW föm IIOmDIfK riLOLOOI Z, VT FÖL» n, 10 ^
Digitized by CjOOQIC
126 Falk: Rimende konsonanter.
nema turde den metrißke regel om oplosning ("silbenver-
schleifung'^ tyde paa en betoning af samme art som ved tysk
kammer^ alley Anna^ d. v. s. uden trykgrænse, men med en
"schalP-grænse i selve konsonanten (si. Sie ver s, Phonetik* s.
188 fif.). En undtagelse fra hovedregelen danner halvvoka-
leme j og v: disse behöver ikke at rime med. Rim som
säj!' ; hniöay b^ : sÄjc/a, mæ : sævar^ svå : hdvan er ingenlunde
sjeldne. Af denne kjendsgjeming er to forklaringer tænke-
lige. Enten har stavelsegrænsen ligget foran j og v; eller
ogsaa — og dette er vel rimeligst — har den omstændighed,
at j og V bortfaldt i udlyden, fremkaldt den forestilling, at
disse lyd tilhorte flexionen. Ti det er kun den — fra oldnorsk
standpunkt betragtet — rene stamme, som rimer. Flexions-
endelser kan rime, men behöver det ikke; si. Freyrieyju^
Freyr : meyjarj slær : hrævij kræs : sævi^ skæs ifæri^ gn^s :
/rsb^j 9^i^ • skyjumy T^s :fiijuy peys : Eyjar^ peys : meyjar.
Da i dr6ttkvætt vidrhendingen altid maa udlyde konso-
nantisk, skulde fölgen antages at være den, at vokalisk ud-
lydende stavelser paa den omtalte undtagelse nær var uan-
vendelige i rimet. Dette er imidlertid ikke tilfælde, idet
nemlig de betonede stavelser har en tendens til at slutte en
folgende konsonant til sin udlydende vokal. Dog er ogsaa
i denne henseende helrimet strengere end halvrimet, idet der
sammenslutningen gjennemgaaende kun finder sted mellem de*
to led af sammensatte ord. Saadanne rim er: åtrautt ensk-
rar dréttary Eirtkr bldar fleiri^ Eysteinn hvé brag leystaky
prdlyndr : mdlaj nitjån : ritar j vcUamt : mdlij Ölqfr : sålu^
ålaust : stolt.
Andet tilfælde: efter rimvokalen fölger to konsonanter.
Dette tilfælde falder i to underafdelinger, eftersom begge kon-
sonanter horer til stammen (d. v. s. hvad fra oldnorsk stand-
punkt bliver at anse som saadan), eller anden konsonant horer
til flexionen eller en afledningsendelse.
Digitized by
Google
Falk: Eimende konsonanter. 127
Flexionens konsonanter behöver ikke at deltage i rimet.
Saaledes nominativmerket r, t. eks. vatr : håti^ likr : rikij
Kfiutr : utij deigr :feiga^ dynr : hrynju^ gramr : rammir^ kvatr :
lattan. Nominativ plural r: me<fr:veSja^ nætrigæta^ ritr :
lita^ tikr : riki^ skeier : hrei^u. Dativ plural m(r): tveimr :
heima. Genitiv singular fem. rar: rtkrar : Itkam^ ljötrar :
bötj .yükrar : mjük^ fimrar : kimins. Dativ singular fem. ri:
heitri : lettanda^ stri^ri : hri&j ramri:hamar. Genitiv plural
ra: g6(fra:pjö^^ g6^ra:hl6^. Komparativets n, ra: fritri:
$i(^anj lægra:fr€egjumy idti (=innrij:li^y netSri : gleSi. Ge-
nitiv singular mase. og neutr. 5, t. eks. bdl$:mdlij pj^s:
höfij vegs : segja^ bliks : kvikvan^ sJyars : harra. Pluraler paa
nar^ na^ num: gotnar : prota^ gotnar : snotran^ skatnar : hvatir^
skatna : at^ skgtnum : pat. Neutrum singular af. adjektivers t:
slikt: likar ^ gQrt:hJQrvi. Superlativets st: fremstr : skemmu.
— 2 og 3 præsens singular r, t. eks. sdr : telja^ velr : selja^
b^dr:hlyda. Præteritums og de kontraherede participialfor-
mers cfj t. eks. styri^i : hl^rSy vig^an : stig^ hqf^ : stafr^ li/du :
drifuj fram&i : gramr j dvMi: al-j rak&isk : slnkr^ sveipcfar:
greipTj sagbar : hags^ vani^an : Danmarkar^ fram&an : gramr.
Anderledes stiller sagen sig ved det præteritale d og tj om
hvis forhold til d se Noreen, AltisL Gram. § 182. 2. I
ord som vildij mündig skylda^ selda^ r^ndu^ rendUj feldan^
kendanj brendar etc. rimer d altid med (om Icf : W, n& : nd
se Eahle, s. 70 — 72), idet maaske det senere opstaaede d har
fulgt analogien fra det ældre d i præterita dannede uden
mellemvokal, som vildiy hvor stavelsegrænsen vel har ligget
efter eller i d^et Ensartet er forholdet ved t (sft7tow, pustUy
o. desL). En undtagelse af let forstaaelig art danner kt af
k& (si. hnek&u : ek) : hnekti : pekkj hnektumk : pékk^ hnektumk :
rekkoTj sektu (af sekJya = sdya) ivekjendr. Kontraherede par-
ticipiers n: gefnar:hefr^ getnum:etr^ rékna:prékr^ ritna:
vitry hnipnar : skipj trogna : go&j kumnum : sumr^ bo&num : go^^
Digitized by
Google
128 Falk: Rimende konsonanter.
Jdötna : otrSj tognum : bog-. Reflexivendelserne sk og st: preifsh :
Åleifij léat':héti.
Med disse sidste er overgangen dannet til de enklitisk
tilföiede konsonanter, der som fremmede for ordets stamme
heller ikke behoTer at rime. Saaledes det enklitiske prono-
men k: hrfk : sttfjum^ getk : hetra^ telk : dvélja^ skilk : vilja^
veitktteiti^ etc. Det enklitiske* relativ og verbnm subst, s:
p(Br*8:f(Bri^ peim's : seimUy ein's : sveini.
Afledningsendelsernes konsonanter behöver ikke at del-
tage i rimet (ved afledningsendelser forstaaes her saadanne
suffixer, som udgjör en egen stavelse, t. eks. arr i hamarr^
la i fandaj derimod ikke & i feig&j n i lausn). Disse konso-
nanter er Z, n, r og d' *). Exempler paa disse meget hyppige
rim er: jgkla : mjgk^ miklar : sifc, litlu : Hvttingsj rg&li : stpffum^
mi&li : lUtÉ^ gamla iframr^ framla : rammr; himna .fimr^ jgtni :
kfftSj hei&nir : rei&ij fiknum : rikriy sleitna : heitÜr; sumri :
brumSy jpfri:hpfu&j a^rir:glaS^ hræifra : gæ&undum^ hrætSr :
flo^u; hgfdi : gpfug. I saadanne former har vistnok stavelse-
grænsen ligget mellem de to konsonanter, idet den ved vo-
kalbortfaldet opstaaede pause har forhindret konsonanternes
sammensmeltning til en lydgruppe.
Det fremgaar af det udviklede, at de flexionskonsonanter,
som spiller en rolle ved rimet, er r, 5, ti, d', <, sk og st.
Tre af disse, neml^ r, n og d', gjenfindes ved de afledede
ords sammendragne former, hvortil kommer I Men nu moder
08 ved rim, hvor begge tfter vokalen /Sigende konsonanter
kSrer tU ordets stamme^ det eiendommelige faktum, at netop
de fire sidste: r, n, Z og &j og kun disse konsonanter her
kan udelukkes fra rimet. Exempler er for r's vedkommende
meget talrige: (&r) fja&rar : bladÉ^ naifri:va8Sj ni&r (adv.):
prii^'aj idrast : griifa^ ve&ri : heSanj åift:rå^^ slUfrisiSan^
lufhrs : ftrwdir, lau&fi : rau&aj hauåri : au&ar; (tr) vetra : set^
>) De sammendrage former af adjektiver paa -agr, -igr, -agr rimer
altid helt; men exempleme er knn et par«
Digitized by
Google
Falk: Bimendo konsonanter. 129
vitr : Filjum^ gUira : lüu<fr^ Mdtr :gråta^ Idtr :mßttUj ræfrs :
gæ/Uj itrir : sUta, eitr : leitaty jötrs :prjéH; (gr) fagra : dagSj
sigri : hnigUj vigra : sig-y dægr : hægar; (kr) okra : hak; (fr)
hqfrar : skaf^ gifrs : drifu^ üsvifr : ärffu^ rafr : stßvar. Som n:o
2 i hyppighed kommer n: (tfn) svO^nar : bi&ilSj Üfn.fricfa;
(tn) hatnar :flatj vatni : sat; (gn) Hogna : mggr; (kn) fikfum :
rikrij liknar : rikr^ söhn : tokusk^ frækn : soe^a; (fn) hrafni :
traf r ; (pn) skepnu : h&ppinn^ vdpnum : graps j gaupna :hlaup;
(an) lausn.hausi; (mn) samna:tamr^ (h)ramn : glamma, rn
rimer altid. Langt sjeldnere er de tilfælde, hvor / ikke danner
rim. Sighvats rim fuglar : smugul beror paa feilagtig over-
levering for foglar : smogUr (jvf. Gislasons Udvalg s. 232).
Rimet Atli : hvatr (Grettis s. kap. 54) kan regnes under fore-
gaaende kategori, da navnet ÄÜi foltes som afledning af atall
(sml. Helg. HJ9rv. 15). Sikre eksempler er: afli:hnfs (Sn. E.
I, 500), skafla : hc^fa (Gfsla s. S. vise 17), Stikla(sta^ir) : mikUl
(Sigvatr), hgnilu : samnast (Fms. s. VI, 48), Qtsli : is (Gfsl. s.
S. vise 18), Qisli : fisandi (Grettis s. kap. 59). ri rimer altid
helt. Heller ikke ^ staar hyppig udenfor rimet, t. eks. (gil)
byg&ir : Yggr^ hygtfum : glyggs^ brugdit : hug(r); (f&) Uiftf :
greifum; (rå) ver&i : verity verda : hverr^ fordum : porro&ry dyr-
dar:rifrr. rd er den eneste undtagelse fra den regel, at i
forbindelserne Z, r, n + konsonant begge lyd skal rime, med-
mindre den anden konsonant tilhorer flexionen.
Efter denne sagernes stilling kan vel ingen tvil herske
om, at det er analogien fra endestavelsemes r, n, I og dy som har
bevirket, at disse konsonanter heller ikke der, hvor de horer
til stammen, behöver at tage del i helrimet. Derimod synes
flexionskonsonanternes indflydelse ialfald kun at have havt en
sekundær betydning. Navnlig kan merkes, at Sy der spiller
saa fremtrædende rolle som genitivmerke, ikke har skabt
nogen analogi i stammerimet: i forbindelserne fe, ksy f s (ps)y
ISy rSy msy ns rimer s altid med — naturlig nok, naar hensyn
Digitized by
Google
130 J. Jönsson: "Hringr".
tages til denne konsonants dominerende lyd og den intime
forbindelse, den indgaar med forudgaaende konsonant.
Halwokaleme j og v behöver naturligvis heller ikke
efter konsonant at deltage i rimet, i eks. dvclja : hel^ seg ja :
vcffj nesja :fleSj glymja : rymr^ styr jar : hyr^ kynjum : hlyns;
fglvan : p/, fJQrvi : hJQrSj hjgrvi : pr, hgtvar : stgcfUm^ ggrva :
fgr^ kvikvan : sviky ytfvar : sty^ja,
Ogsaa konsonantisk udlydende forste led af et sammensat
ord kan slutte anlyden af andet led til sin udlyd, t. eks.
ramsndkr : hamsi; man(n)dråp : landiy in(n)déll : lindis; veglig :
seglij hafleygr : skaflij hvatlyndum : porkatiiy island .'pislir^ far-
lands ijarla^ snarlyndr cjarla^ grleiks :jgrlumy undarlig : varia.
Tredie tilfælde: efter rimvokalen folger tre konsonanter.
Kun de to forste behöver at rime, undtagen hvor de to sidste
udgjöres af forbindelserne sk og st: rimer her $, maa ogsaa
Ä og < rime, t. eks. gerstr : verstiy fyrstr : byrsta^ hnepstr
(superi, af hnepjpr) : efsti, Eysteinn : leystakj sextan : vexti;
falsk : valskiy hlauzk : gauzkan^ hvdrskis : drskaptan. Rimet
fersk : persom tilhorer en lausavfsa af Holmg9ngu-Ber8i, hvis
viser flere steder byder assonanser for rim (t. eks. and:
pamb, feigd :peira).
Kristiania i januar 1893.
Hjalmar Falk.
Um nafnid "Hringr".
t riti sinu ''Undersögelser til nordisk Oldhistorie", Ko-
benhavn 1862, hefir dr. E. Jessen medal annars leitazt vid
ad s^na fram å pad, ad naftiid "Sigurdr hringr" sé komid
fram af misskilningi å {)ann hått, ad slengt hafi verid saman
tveimr samtida konungum, "Sigurdi" og "Hringi", er hinn
frakkneski sagnaritari Einhard nefni Sigifridus og Anulo.
ARmv ro» X0KDI8X riLOLooi X. MT röwo VI. Digitized by VjOOQIC
' J. Jönsson: "Hringr^. 131
Jessen gengr ad t>yf visu, ad hin fornu donsku konungatöl
sé sprottin af sjålfstædri arfsögn og stydist eigi vid ütlend
rit. |>å er J)eim ber saman vid Einhard, tekr hann vitnis-
burd ])eirra gildan og telr eigi unt ad rengja hann.
En nu hefir pr6f. Gustav Storm sannad (i "Kritiske Bi-
drag til Vikingetidens Historie'', I, Kristiania 1878), ad hin
elzta sagnaritun Dana stydst mjog vid kirkjusogu Adams
frå Brimum, og hefir tekid ymsar villur upp frå honum, en
hann s6tti sitt vit i årbækr Frakka, og eru konungatöl Dana
^annig ébeinlinis runnin frå sagnaritum Einhards ad nokkru
leyti, og sogn [leirra um "Sigurd" og "Hring" er Jvf enginn
sjålfstædr innlendr vitnisburdr. Adam kallar bædi "Sigifridus"
og Anulo "nepotes Godefridi", og er svo ^esBi villa komin frå
honum inn i flest donsk konungatöl, l>ar å medal f Dan-
merkrsögu Saxa. "Historia brevior", hid elzta sagnarit, er
færir nöfn Danakonunga, sem sött eru f ütlendar årbækr, tir
hinum latneska büningi f danskan büning, leggr nafnid
"Anulo" ut med nafninu "Hringr", l)vfad höfundrinn hefir eigi
vitad, ad Anulo er forn^^zkt nafn, sem sam^varar hinu norr-
æna nafni "Ali" (Storm: Kr. Bidr. I. 55), og haldid, ad
"Anulo" ^ri latnesk utlegging å "Hringr" (eins og Jessen
heldr lika, sjå "Undersög." 17. bis.), en hefdi Hringsnafnid
verid lagt ut å latfnu, hefdi l)ad ått ad vera "Annulus", enda
voru sagnaritarar Forn-Frakka eigi vanir ad ütleggja nöfn,
og er l)vl engin åstæda til ad halda, ad "Anulo" sé utlegg-
ing å "Hringr" (Storm: Kr. Bidr.- 1. 39. bis.), fad er t)annig
Ijést, ad konungr så, er Einhard segir ad hafi barizt vid
Sigifridus (Sigfröd, ekki Sigurd) og fallid arid 812, hefir
aldrei Hringr heitid, heldr ^//, og er Hrings-nafnid l)ar komid
inn f donsku konungatölin af tömum misskilningi og rang-
færslu. Vér vitum ekki annad um konunga l)essa, en l)ad
sem Einhard segir um l)å, og til ^(^es eru engin llkindi, ad
pcit hafi geymzt I minni manna uti å tslandi, eins og Jessen
heldr (32. bis.), t)ar sem hann gjorir tslendingum upp l)uluua:
Digitized by VjOOQIC
1S2 J. JdnßBoni "Hringr*'.
^& Sigurdr ok Hringr, ^& Ragnart lodbrok, ^& Sigurdr ormir
f auga'* o. 8. frv., lætr på svo gleyma Wü* og gjöra ^üluna
ad ættart5lu. Slfkt era engn sennilegri getgåtur en t>8er, sem
hann finnr ad hjå ödrnm. |>ad eitt er yfst, ad danskir sagna-
ritarar f foraöld hafa reynt ad samr^ma konungatal Adams
frå Brimum vid innlendar sagnir, en tekizt pad mjög 6hepp-
ilega, sem von var. ''Godefridus'* hafa peir gjort ad '*Gaut-
reki gjafmilda", "Reginfridus" ad ''Ragnari lodbrok", hvort-
tveggja éfyrirsynju, eins og bædi Storm og Steenstrap hafa
fært rök ad (Krit Bidr. I. 55. 57. 105. 107). Alt eins hafa
l)eir getad slengt "Sigifridus" og '^Aniilo", er peir héldu ad heitid
hefdi "Sigurdr'* og "Hringr", saman vid "Sigurd hring", sem
virdist hafa verid kunnr {leim af innlendri arfsSgn, med pvf ad
Islendingar hafa haft sögur af honum seint å 12. old og ad öUutii
likindum miklu fyr, sem xA verdr gjord nokkur grein fyrir.
Auk pess sem "Sigurdr hringr" er nefiidr f "Sögubroti
af fornkonungum" (Fas. I), sem runnid er frå Skjoldunga^-
sögu, er ritud teist um 1200—1220 (Jessen: XJndersög. 63.
bis.; Storm: Krit. Bidr. I. 124. bis.), på er hans getid f hinni
merkilegu grein i Hkr. (ütg. 1868. 58. bis., Har. hårf. 14.
kap.) er pannig hlj6dar: "Haraldi konungi var sagt frå ordum
(Eiriks) Svfakonungs, at hann skyldi eigi fyrr af låta, en hann
hefdi jafnmikit rlki i VIkinni, sem fyrr hafdi Sigurdr hringr
eda Ragnarr lodbrok son hans; en pat var Raumariki ok
Vestfold alt üt til Grenmars, svå Vingulmörk ok alt sudr
padan". — Sogn pessi kemr saman vid årbækr Einhards ad
pvi leyti, sem hann vottar, ad Danakonungar hafi rådid fyrir
nokkrum hluta Vfkrinnar (Vestfold) skömmu eptir 800, og
hun er audsjåanlega innlend arfsögn, en ekki sött f ütlend
rit (sbr. Jessen: Unders. 60. bis.). Ad Ifkindum er grein
pessi runnin frå æfi Noregskonunga eptir Ara fröda, er Snorri
hafdi fyrir sér, sem segir f formåla Heimskringlu *), en Ari
^) Jossen heldr, ad i [»eirri '*æfi Noregskonunga", sem Ari ritaAi, hafi
ad eins yerid sagt frå lieim konungum, er riktu eptir daga Haralds li&rfagra
Digitized by VjOOQIC
J. JÄnsson: ^TBringr*'. 133
ritadi "eptir sogn Odds Kolssonar, Hallssonar af Sidu, en
Oddr nam at forgeiri afrådskoll, |)eim manni er yitr var
ok Rvå gamall, at hann bj6 ^å ( Nidamesi, er Håkon jarl
hinn rfki var drepinn". |>ad er næstu ösennilegt, sem Jessen
ætlar, ad hin norræna arfsögn um rfki Danakonunga i Vik-
inni hafi upphaflega ått vid konunga Jå, er féllu årid 812,
bædi af Jvl, ad l>eir hétu als ekki "Sigurdr'* og "Hringr",
heldr ''Sigfrödr" og "Åli", og af l)vl, ad {æir rédu rikjum
mj5g skamma stund, og ovist ad {)eir hafi nokkum tlma nåd
völdum yfir hinum fjarlæga rikishluta, Vfkinni. Athugavert
er |)ad llka, ad Svfakonungr gjorir tilkall til Vikrinnar sem
arfs eptir forfedr slna, ^vi ad sllkt visar til Jess, ad Sigurdr
hringr og Ragnarr sonr hans hafi snemma verid taldir Svla-
eda Gauta-konungar, og sogurnar um ^å sem volduga einvalds-
konunga og ættfedr sfdari höfdingja hafa l)annig ad likindum
verid til I Noregi å seinni hluta 10. aldar, ^ er J>orgeirr
afrådskoUr var I æsku.
l>egar l)etta er tekid til greina, virdist sennilegast ad
hugsa sér, ad Sigurdr hringr hafi einnig verid kunnr af inn-
lendum sögnum I Danmörku um l)ad leyti sem {)ar var fyrst
farid ad fast vid sagnaritun (nålægt midri 12. old), og hafi
l>å sagnamenn Dana, er leitudust vid ad samryma innlendar
sagnir vid fråsogn Adams frå Brimum, t)6tzt finna Sigurd
hring, födor Ragnars "lodbrékar'', Jar sem nefndir vom å undan
'Heginfridus'' (er Jeir gjördu ad Ragnari) konungarnir '^Sigi-
fridus'' og "Anulo", er Jeir hugdu ad héti å dönsku 'Sigurdr"
og "Hringr". Af Jessu hefir svo leitt rugling Jann, sem er å
nofhum konunga Jessara I donskum konungatölum. Jer sem
(TJndenog. 68. bis.) en {tad må telja yist, ad Ari hafi fyrst ritad sögu Yngl-
inga, forfeåra sinna (sbr. Sophns Bugge i Aarb. f. nord. OI dk. 1878), og I»&
er 8J&l£wgt, ad hann hefir haldid åfram soga TJpplendingakonunga fr& H&lf-
dani hvitbein til Haralds h&rfagra öldnngis eins og Snorri i Hkr., en [»ar
hlant hann ad stydjast yid norrana arfsöffn (liklega Torgeirs afr&dskoUs),
[»vi ad i »tt Ara sjålfs må ætla ad gengid hafi ad eins saga af forfednun
hans (6lafi hvita og [»eim langfedgum).
Digitized by
Cjoogle
134 J. Jönsson: "Hringr".
J)eir eru ymist nefndir Siward og Siward Ring (Brev. hist.) eda
Syvardus Ring og Ringo (Saxo Gramm.), og Ragnarr ymist
talinn sonr Sigurdar (vidast) eda Hrings (Chronicon Erici
regis), og er slikr ruglingr mjög edlilegr, hefdi svo verid eßtatt,
sem hér er til getid, en hitt er litt skiljanlegt, ad hann sé
alveg tilefnislaus eda kominn af eintömri misritan, mislestri
eda misminni, eins og dr. Jessen gizkar å (Undersög. 16 — 17.
bis.), og er furda, ad pr6f. Storm skuli hafa tekid skyringu
hans gilda (Krit. Bidr. I. 55). J>ad hefir nu komid nylega
I Ijés, hve éheppileg hefir verid sü tilgåta Jessens, ad
nafnid Gnüpa f Fms. L 116 væri sprottid af hraparlegum
mislestri og stakri fåfrædi einhvers fslenzks sagnaritara ^),
og synir j^ad, ad varlega er gjörandi ad rekja uppruna fomra
arfsagna til misritana, pvl ad munnmælin sækja fått I skrif-
adar skrår frå erlendum lyodum, eins og eg hefi ådr tekid
fram (Tfmarit hins fsl. békmfél. XL 73.). Vfst hefdi ^ad
mått vera undarleg tilviljun, ef tveir konungar (Sigifridus
og Anulo = Sigfrödr og Ali), sem åttu f strfdi saman og
unnu sér ekkert annad til frægdar, hefdi ordid ad einum
konungi: "Sigurdi hringi" bædi i Danmörku og å tslandi,
enda veit Jessen ekki, hvort hann å heldr ad kenna tslend-
ingum um pad, ad l)eir hafi vilt fyrir Dönum (16. bis.), eda
Dönum um l)ad, ad Jæir hafi vilt fyrir fslendingum (32. bis.).
En medan slikt er ösannad, verdr ad telja l)ad öllklegt, ad
dönsk sagnaritun hafi haft hin minstu åhrif å islenzka sagna-
menn, fyr en, ef til vill, eptir daga Snorra Sturlusonar (sbr.
Fms. XI. 337), og i)6tt Saxi hafi, sem hann sjålfr segir,
fengid ymsar sögur frå Islendingum, ^Å hefir hann audsjå-
anlega ekkert farid eptir settartölum Jæirra né konungatölum,
heldr haft fyrir sér dönsk konungatöl og sett saman sögu
sina eptir l)eim (Jessen: Unders. 11. — 12. bis., Storm: Krit.
*) L. F. A. Wirnmer: Seudorjy Hands historiske runemindesmærker (fest-
skrift i anledning af kong Christian d. IX:s og dronning Louises guld-
bryUup) s. 29.
Digitized by
Google
J. Jönsson: "Hringr*'. 185
Bidr. I. 54. 102. bis.), fad er pvi full åstæda til ad skoda
sogn Saxa og Islendinga sem tvo vottord, hvort ödru 6häd,
og t>egar vér rannsökum sogn Saxa med athygli, finnum vér
ymislegt, sem bendir å ^ad, ad ''Sigurdr hringr" hafi eigi
yerid 6kunnr Dönum, ådr en nafn hans var ritad 1 dönsku
konungatölin.
Saxi pegir, ad fadir l^ess Sigurdar brings, er hann kallar
födur "Ragnars lodbrékar" *) og lætr berjast vid Hring kon-
img, hafi verid sonr höfdingja nokkurs i Noregi, er heitid
hafi sama nafni (ö: Sigurdr hringr?), og medal forfedra mödur
hans eru nefndir Hringr konungr å Hringarfki og Sigurdr
konungr i sama rfki, mågr Haralds hilditannar (Sax. 1. VHI.
p. 393, og 1. Vn. p. 367). Ad vfsu lætr Saxi marga manns-
aldra lida frå j^eim Haraldi hilditönn, Hringi Svlakonungi,
frænda hans, og Sigurdi konungi å Hringarfki til Sigurdar
brings, fSdur "Ragnars lodbrökar", en ^ geta {)eir allir heyrt
til sama sagnaflokki fyrir l)vj[, alt eins og konungarnir Gramr,
Halfdan bjarggramr og Halfdan Borgarsson eru allir sama
fornhetja, J)6tt Saxi låti langt bil vera milli {»eirra (sjå Viktor
Rydberg: Undersökningar i germanisk mythologi, I. (23.),
111. bis.). Skulu nü talin nokkur rök til l)e8s, ad nåid
samband hafi upphaflega verid i hinni dönsku arfsögn milli
ættmanna Haralds hilditannar annars vegar og Jæirra Sigurdar
brings og Ragnars lodbrökar hins vegar, })ött langt sé å milli
l)eirra hjå Saxa.
1. Saxi eignar Haraldi hilditönn ymislegt sem heyrir
til sögn l)eirra sona "Ragnars lodbrökar": (hann herjar å
Frakkarlki (Akvltanlu;, vinnr Nordymbraland, hefir Ubba
hinn friska (= Ubba Lodbrökarson) i lidi slnu, og eru mægdir
med l)eim. Sax. 1. VH. p. 366).
') ^ad kemr ekki Itoaau m&li vid, ^6tt f ær» megi likar til |)es8, ad
"Bagnarr lodbr6k" sé ordinn til År tvoimr åsamtida mönnum (Bagnari Alfs-
bana og (Bagnhildi?) Lodbr6k, sjå Timarit h. isl. b6kmfél. XL 1—79), f)vi ad
fioir hafa verid ronnir saman i sögusögninni, bædi hinni dönsku og islensku,
&dr en konungatölin vorn ritud.
Digitized by
Cjoogle
136 J, Jönsson: "Hringr".
2. Saxi nefnir samtida Haraldi måga hans: Sigurd
konung å Hringariki og Ingjald Svlakonung, födur HringSj
er bardist å Bråvelli, og brædr Ingjalds: Öl(^ og Inga (Sax.
VII. 363 — 67) en Ölcifr^ Hringr^ Ingjaldr og Ingi eru taldir
konungar å Hringarfki i {»ætti af Ragnarssonum (5. kap.) og
ætt J)eirra venzlud Ragnarssonum.
3. Saxi setr samtida syni Sigurdar konungs å Hringa-
rfki sækonungana Reduarthus og Randus (1. VII. p. 373),
en tslendingar kalla afa og fodur Sigurdar brings Rådbard
og Randvé (sbr. Hyndlulj6d 28).
4. Saxi lætr sonarson Sigurdar konungs å Hringarfki
vera samtfda Hringi, konungi f sama rfki, og eignast döttur
hans (1. VIII. 394) ; heitir sonr J)eirra Sigurdr (konungr f Dan-
mörk, Sax. 1. VIII. p. 406) og frå bonum er komin mödir
Sigurdar brings (ens yngra, kona Sigurdar brings ens eldra,
Sax. L IX. p. 439).
5. Konungatal Jad, er fylgir Skåneyjarlögum (Series I.
Runica), setr Harald bilditönn og Hring frænda bans mjög
nålægt Ragnari (sem t)ar er nefndr "Regner Alf bane") *).
*) Bok til fiess, ad "Begner Alf bane" sé sami madr og Bagnarr 8ig-
urdarson brings:
1. B&dir era nefndir sama nafni (Begner « Bagnarr).
2. B&dir eru taldir banamenn Alfs. (I Series I. Bunioa beftr Bagnarr
vidrnefnid Ålfbane, — Alfson i Gesta Danorum pa danskæ, udg. ved M.
Lorenran, 26. (sbr. 27.) bis. or vist t6m afbokun, eins og Bægæn (Bægbiii)
fyrir Bægnær — Arngrimr J6ns8on lætr Bagnar son Sigurdar brings vinna
s6r t)ad fyrst til frægdar ad fella Ålf, og I>ad var titt i fornöld» ad menn
voru kendir vid sitt fyrsta vig, eins og segir i Helgakvidu Hundingsbana
I. 10. erindi:
Scamt let visi
vigs at bifta
I»a er fylkir var
fimtån vetra
OG bann bardan let
Hunding veginn
liann er lengi rel>
larndom oe fiegnom.
sbr. Åsbjörn Selsbani Hkr. 851, 362, Hallr Kodr&nsbani Hkr. 605, Ljésv. (Isl.
fs. L 216. 247. bis.), Gunnar {»idrandabani, Laxd. 69. k),
Digitized by
Google
J. Jönsron: "Hriiigr". 137
Saxi bendir )>aimig greinilega å uppruna Sigurdar hrings
frå Hringarfki ( Noregi, og ja&iframt å t>ad, ad hann sé f
raun réttri sami madr og Hringr så, er bardist å Bråvelli
Tid Harald hilditönn *). |iad bendir Uka til hins sama, ad
3. Bådir eiga son, sem verdr ættfadir siäari Danakonunga.
i. B&dir ern taldir voldugir (Series L Bun. kaUar Ragnar Alfisbana
"yaidghe" « Tældnghe — aå svo eigi ad lesa, styrkist af ^yi, ad i Gesta
Dan. 26. stendr i stadinn fyrir {»etta ord: "oe styrthæ væl Danmark" sem
s^st Tera sprottid af [>vi, ad ord r&nask&rinnar hafi verid afböknd af
mislestri og misskilningi. — Eptir sogn islendinga og Dana rsedr Bagnarr
Sigurdarson fyrir miklu riki og er hinn mesti hermadr (Fas. I., Sax. 1. JJL),
5. B&dir em n&komnir Haraldi hilditönn og Hringi fr»nda hans
(Bagnarr JLlfsbani eptir rödinni i Ser. I. Ban. afi Haralds; Bagnarr Sigurd-
arson eptir sogn fslendinga sonarsonr h&lfbr6dur hans).
6. Eptir Ser. I. Bun. 4 Bagnarr Ålfsbani 5 sonu, er skipta riki hans
milli sin, og eptir sogn Saxa lifia 5 af sonum Bagnars Sigurdarsonar hann,
og setjast ad rikjum hans.
7. Bagnarr Sigurdarson & konu, sem kollud er Kråka af islendingum
(sbr. Begnerus og Craca hjå Saxa 1. V. p. Id2). Bagnarr Ålfsbani å konu,
sem nefhd er (i Ser. I. Bun.) EatJM^^Båka? (sbr. SvanlefAe Ser. I. Bun.
— Swanleto Gesta Dan. 82. bis. » Svanlo^a Sax. 1. IX., Bn^Aar Ser. I. Bun.
— Bucar Gesta Dan 26. bis. * Borcarus Sax. 1. YII.). Kr&ka (& sænsku kråka)
er nafh & ftiglinum Corvus comix, en mjög 4]>ekkr fogl (Gorvus fmgilegus)
heitir & sænsku råka, Nöfnin Kråka og B&ka em [>vi mjög skyld, ef eigi
sama nafh upphaflega (sbr. graoulus & latinu), og eflaust af sama toga
spunnin (hugmyndinni um frida mey, er dylst i dökkum ham, sbr. "Allike-
barnet" i "Nygræske Folkeeventyr" Kjöbenhavn 1864, 187. bis.).
') Ad visu virdist svo, sem hann hafi ad eins verid nefndr Hringr i
kvædinu um Bråvallabardaga, sem Saxi og höf. "Sögubrots" f6ru eptir, en
slikt er als eigi næg röksemd gegn I>vi, ad hann hafi heitid ''SigurSr hringr^.
Snorri Sturluson kallar hann eigi heldr annad en Hring i visu sinni (Fms.
IX. 456 bis): "Herfanga baud Hringi | hjaldrs einsk^pudr galdra" o. s. frv.
og hefir hann ^ audvitad {»ekkt hann undir nafiiinu "Sigurdr hringr". |>ad
var mjög titt i fomöld, ad nefna menn eingöngu kenningamalhinu, og Eetill
hnngr landnåmsmadr mun ja&vel optar vera nefndr Hængr en KetiU (isl.
b. 8. k., Fms. HL, Eg. 28. k.. Ln. 5. 8—6). pess em nég dæmi, ad auknefni
urdu ad reglulegum mannanöfnum; synir vom kendir vid auknefhi fedra
sinna (Hrafii Hnngsson, Gisli Såtsson, Erlingr Sljålgsson); Ömefbi dregin
eigi sidr af auknefhum en adalnöftium (Hringsstadir Ln. 8. 1 kendir vid Har-
ald kring) og nidjar frægra manna optsinnis nefndir auknefhum peirra einum
(Gbllir jNorkelsson ad HelgafeUi og G«Uir Bolverksson lögsögumadr heitnir
eptir p6rdi géllif og Grettir sterki eptir 6feigi {fretii, fÖdurbr6dur sinum, er
Ln. 2.82 kallar ad eins Gretti, Eins eru dæmi til fiess, ad algeng manna-
nöfn hafi verid notud sem vidmefni [t.d. KetiU kålfr Hkr. 250. bis.: 01. s. h.
48. k., p6rarinn téki Lj6bv. (isl. forns. L 129), Gjaf^raldr gatUi Fms. IX. 282,
Digitized by
Cjoogle
138 J. Jönsson: ''Hringr".
Hrings-nafnid er f sfdari munnmælasogum •ymist tengt vid
Sviarfki eda Hringariki, eda ^6 (sjaldnar?) vid Danmorku.
|>annig er 1 Fridjyéfssögu Hringr låtinn vera Svla konungr
f annari medferdinni (Fas. II. 115 — 135 f ütg. V. A.), en I
hinni konungr & Hringariki. t |>or8tein8 sogu Vikingssonar
(Fas. n.) er nefndr Hringr, fylkiskonungr i Svlaveldi (Upp-
landi), og i sögu Herrödar og B6sa (Fas. III) Hringr kon-
ungr i (Eystra-)Gautlandi, afi J>6ru, er Ragnarr åtti. t Hrélfs
sögu Gautrekssonar (Fas. III) er getid um Hring konung i
Danmorku og Ingjald son hans, og f Illuga sögu Grldar-
féstra (Fas. III.) er nefndr Hringr konungr (å Skåni) i Dan-
morku, sonr Skjaldar, og Sigurdr sonr hans, er eignast d6ttur
Åla konungs år Ålfheimum. fessar sogur eru ad visu allar
mjög yktar, eda algjordar skröksögur, en l)ær s^a J)6, ad um
t)ad leyti, sem l)ær myndudust, hefir monnum å tslandi verid
minnisstætt nafn Hrings konungs ^), og sömuleidis samband
hans vid Hringariki, SvlJ)j6d, Gautland og Danmorku, og
vid Ingjaldj Sigur& og Bågnar^ og alt t)etta verid rétgréid i
sögusögn lyédarinnar.
Ennfremr er l)ad athugavert, ad synir Haralds hårfagra
og Ålfhildar Hringsdöttur af Hringariki eru nefndir Dagr,
Hringr og Bagnarr rykkill (Fms. I. 5, IV. 7, X. 196), med
l)vl ad l)ad vlsar til sambands nafnanna "Hringr'' og "Ragn-
arr" vid Hringariki (sbr. Hkr. 74. bis. H. hårf. 35. k.).
Nöfn {)esöi hafa sidan gengid 1 einni ættkvlsl Upplendinga-
konunga frå Haraldi hårfagra, l)vl ad å dögum Olafs helga
eru nefndir (Fms. V. 268) l)eir féstbrædr Eymundr jHWw^sson
og Bagnarr Agnarsson, nidjar l)eirra Hrings og Ragnars
rykkils, Haraldssona. t l)ættinum "Hversu Noregr bygdist"
^6rir f^årtr Hkr. 157. bLs., ^orsteinn surtr Islb. 4. k., ^orkeU tnåni Islb.
5. k., ^orkeU leifr Ln. 8.18].
') ]^ad er einkennilegt, aå i öUum {»essum sogcim og ^msum fleimm
er Hringr aldradr madr, og ekki 8&, sem sagan gengr heizt af, heldr optast
fadir einhyers sögukappans, sem yerdr födamum frægri (sbr. Hr61fe sogn
kraka, Bgils s. ok Åsmundar, H&lfdanar s. Brönuföstra).
Digitized by
Google
J. Jönsson: "Hringr". 139
(Fas. n) er Halfdan gamli, forfadir hinna frægustu konunga-
ætta, talinn sonr Hrings konungs å Hringarfki *), og bendir
sllkt å norræna sögusögn um l)ad, ad frægir l)j6dhöfdmgjar
i forneskju hafi ått kyn sitt ad rekja til Hringarikis, og
sama må råda af ^vij ad svo ant sem Saxa er um heidr
Danmerkr, og svo lltid sem honum er um Nordmenn, l)å
lætr hann ^ Danmörk tvlvegis i fymdinni få konung frå
Noregi og ætt hans stadfestast å veldisstélnum ^), fyrst son
') I H&lfdanar sö^ Brönuföstra (Fas. III), sem s^nist annars émerk-
ilegr samsetningr, er fadir H&lfdanar nefndr Hrlngr konungr i Danmörk,
og visar samt i sognnni (sbr. Sorla saga sterka) til fomra endrminninga am
H&lfdan gamla (bardagar vid jötna, drekinn Skraati (Sax. 1. V. p. 192) og
fall H&lfdanar fyrir Sorla sterka). en samt minnir aptr & soga Bagnars hj4
Saxa (Hladgerdr i madeyjam — Hladgerctr & Hlödam? Sax. 1. IX. p. 442).
') 1 liessa kann ad dyljast 6glögg endrminning am |)ad, ad aak Sig-
ardar hrings hafi annarr konnngor år Noregi (sömn ættar?) nåd voldam i
Danmörka, nefnilega Gadrödr göfaglåti ("voidikonangr"), sem margt bendir
til ad sé sami madr og "Godefridas" (f 810), er Einhard nefnir, og deildi
vid Karl mikla (Jessen: ündersög. 60. bis.. Storm: Krit. Bidr. I. 34. bis.).
Kynlegt er {lad ad visa, ad riki hans yfir Danmörka skali hafa alveg gleymzt
i Noregi (og & Islandi), en ])etta man stafa af I>vi, ad saga hans hefir ad
nokkra leyti rannid saman vid sögu Sigardar hrings (og ættmanna hans)
og sézt nokkar vottr . til [less i Herv. XVI. k., |)ar sem Asa (Haraldsdåttir
granraada), seinni kona Gadrödar (Hkr. 40. bis.), er gjord ad m6dar Sigardar
hrings (og amma Sigardar hrings nefnd Alfhildr, er var nafn fyrri konu
Gadrödar, Hkr. s. st.). ]^ad, sem {»vi hefir valdid, ad Sigardr hringr r^mdi
Gadrödi bort år minni manna sem konongi i Danmörka, virdist heizt hafa
verid Iietta, sem nd skal greina:
1. Bådir vorn norrænir herkonongar, er lögda ondir sig Danaveldi.
2. B&dir vom fr& Vikinni (Sigardr fr& Hringariki. Gadrödr frå
Vestfold).
8. Bådir åtta kona, er hét Alfhildr og var or Alf heimam.
4. Bådir bördost vid konang, er Haraldr hét, og felda hann.
5. Ætt Sigardar hrings nådi sidar völdum i Danmörka og stadfestist
|iar, en ætt GndrÖdar misti ^ völdin og hvarf jiadan algjörlega.
ir dönska sögasögninni er Gadrödr nålega alveg horfinn (Storm: Krit.
Bidr. I. 105), en i stad hans virdist ad nokkra leyti vera komin (år sogn
Starkadar gamla (sbr. Yngl. 29. k.) og BråvaUabardagans) fomhetjan Ali hinn
frækni, sem fekk sama daaddaga i fomeskjn, og Gadrödr i sannri soga, pvi
ad hann er gjördr ad norrænam herkonangi frå Vikinni (syni Sigardar af
Hringariki med d6ttar Danakonangs, og magi Olafs trételgja?), sem verdr
hinn frægasti af vikingaferdam og er settr af Hringi Sviakonangi, systrangi
sinam, yfir nokkam hlata Danmerkr, en leggr sidan alla Danmörk ondir sig
Digitized by
Cjoogle
140 J. Jönsson: "Hringr".
Si^rdar konungø å Hringariki, og siåm Sigurd bring, son
Sigurdar (brings) konungs i Noregi (ad likindum fyUdskon-
ungs & Hringarfki).
|>ad må I)annig finna mörg forn munnmæli t>vi til styrk-
ingar, ad sogn Snorra um rlki Sigurdar brings og ættmanna
bans bafi ad stydjast yid forna arfsogn, sem audvitad hefir
verid jafnuppbafleg f ättbögum Sigurdar brings f Noregi
(Hringarfki, Alf beimum) og 1 Danmorku (og Gautlandi), sto
ad t)ad t>arf als ekki ad vera, sem dr. Jessen segir, ad sagnir
Islendinga um {»essa konunga bljéti ad vera ''danske efter-
retninger på tredje bånd"*, Jad er ad segja: ad I)ær bafi ordid
fyrst ad berast frå Danmorku til Noregs og |)adan til Islands
t>yfad bér ad framan er synt, ad tslendingr gat vel baft l>ær
eptir Nordmanni (|»orgeiri afrådskoU), sem bafdi J^ær frå
munnlegri arfsogn i stnu landi^ er befir getad gengid mann
frå manni frå dögum Haralds bårfagra. Auk {)ess gåtu land-
nåmsmenn flutt beint til Islands ymsar sogur um fomkonunga
J)å, er rlki böfdu baft f Noregi og vidar å Nordrlöndum
einkum {leir, sem töldu sig 1 ætt vid t)å. Og einbver Iiiuti
belzti ættbålkr tslendinga (Breidfirdingar) taldi medal for-
fedra sinna bædi bersi å Hringarfki (Ketil vedr), Upplend-
ingakonunga og jafiivel Sigurd bring sjålfan og Ragnar son
bans. ]^d er ^vf engin åstæda til ad balda, ad nafnid "Sig-
urdr bringr" sé sett såman af nöfnum tveggja deikndi sam-
konunga (Steenstrup: Norm. I. 117. bis.) og ordid til vid
misritan og misgåning danskra sagnamanna, og gleymsku
tslendinga (Jessen: Undersögelser 16.— 17. og 32. bk), beldr
er bitt miklu Ifklegra, ad Sigurdr konungr bafi fengid vidr-
nefni sitt 'Tiringr" af l^vf, ad hann bafi verid ættadr frå
og enda Vindland (Sax. 1. Vm. p. 891— 92, sbr. 896). Surna af ^ssu bregdr
aptr fyrir i fir&sögn Saxa um nidja GautrekB Danakonungs, er slupar vbm
Gudrödar i dönsku konungarödinni, I>ar sem döttursonr hans (Sigurdr hringr
sonr norræns höfdingja med sama nafni) fær fyrst vald yfir nokkrum hlutib
Danmerkr, og vinnr svo liitt af Hringi systrungi sinum, en sonr hans (Bagn-
arr) verdr hinn frægasti af vikingaferdup (Sax. 1. IX.).
Digitized by
Google
J. Jansson: "Hringr". 141
Hringarlki fUklega i modurætt), og, ef til vill, alinn t)ar upp.
Med Ilkum hætti hefir Ketill raumr tekid vidrnefni sitt af
Raumsdal (Ln. 3. 2), |>orbjörn surr Ifklega af Surnadal, fremr
en af syru (Glsl.), Ketill hödr af Hadalandi (eptir Egilssögu,
Rvlk 1856, 56. k. var hann "upplenzkr at ætt" *), Jjorbjöm
kjålki (Eyrb. 25. k.) af Kjålkafirdi, sem kendr er vid Geir-
' Stein kjålka landnåmsmann (Ln. 2. 25), Ketill l)rymr, ef til
vill, af eynni prumu (Fas. II. 5. V. A.), en sjålfsagt Lodinn
önguU af eynni Öngli å Hålogalandi, sem hann var fæddr 1
(Ln. 3. 17). Sbr. ennfremr: Einarr naumdæll (Fms. VI. 111.
bis. = Einarr hinn naumdælski 112. bis.), Snörtr Seldæll (Sturl.
8. 10, (Kh. 1818) III. 143). Ibüar Hringarlkis voru kali-
adir flringar (Hkr. 480. og 606. bis.), og ^aå er all-llklegt,
ad J)adan sé dre^id vidrnefni Haralds brings landnåmsmanns
(Ln. 3. 1), Erlings brings (Fms. IX. 294), Eysteins brings?
(Fms. IX. 313), sem bådir eru ur fylkjunum umhverfis Vlk-
ina, ennfremr |>orbjarnar brings? (Fms. IX. 316), og, ef til vill,
J)orkötlu bringju, konu Asgrlms hersis å pelamörk (Ln. 5. 6).
Vfst er pad ad minsta kosti, ad Hrings-nafnid hefir snemma
verid tidkanlegt bjå höfdingjum å Hringarfki ^), en tinst
mjög 6vlda annarsstadar sem nafn ut af fyrir sig, nema i
fomeskjusögum og skröksögum, svo sem ådr er vikid å.
Eptir ad fuUkomlega åreidanlegar sögur hefjast, finnum
vér getid Brings konungs å Heidmörk, er flydi land fyrir
Olafi konungi helga, og er hann talinn sonarsonr Hrings, sonar
Haralds hårfagra og Ålfhildar (Ashildar), döttur Hrings
Dagssonar af Hringarlki. Sonr pessa Hrings konungs er
nefndr Eymundr; för hann austr til Gardarikis og stadfestist
<) "peasi oTå standa ekki i utg. drs. F. J. af Eg. (Kh. 1888) 194. bis.,
onda vantar pSkT kafla i aåalhandritid (M.), sem nefhir Ketil ''haud", I)egar
t»aå tekr aptr vid (195. bis.), en ^ad er hann eigi nefndr i styttra handritinu
(W.), sem greindr kafli er tekinn eptir, og getr eins vel verid, ad ordin:
"upplenzkr at ætt" hafi stadid 1 M., |)6tt ]ah vanti i W., pvlad handrit |>es8i
era åsamkynja (9J& form&lann XX— XXI bis.).
») Sbr. P. A. Munch: Norskt M&nedsskrift IH. 346.
AEtrr FÖ« MOiDiSK FILOLOGI X, ÄT FÖLJD VI. Digitized by vÜOOQIC
142 J. Jönsson: "Hringr".
par (Fins. V. 267—298). Nu er merkilegt, ad Saxi lætr
einn af hinum fomu Danakonungum, Eymund (Omundus) ad
nafni, vera sonarson Sigurdar konungs af Hringarfki og
mægjast vid Bring konung af Hringarfki. Bendir J)etta å
sömu ættarnofn f forneskju, sem vér finnum sfdar i J)eirri ætt-
kvlsl frå Haraldi hårfagra, sem taldi mödurkyn sitt til Hringa-
rlkis. |>ad er og athugavert, ad sömu ættamofii finnast
medal Sviakonunga å 9. og 10. old, par sem Adam frå
Brimum segir svo frå, ad nålægt 936 hafi verid uppi kon-
ungr så i Bjarkey (Birca) i Svlpjöd, er Hringr hafi heitid,
og synir hans Eirfkr og Eymundr. Fyrir utan pennan Hring
Svfakonung og Upplendingakonungana, sem nu var getid,
finst varia neinn madr med pvl nafni å 10. öldinni *) nema
Hringr jarl å Bretlandi, er Egilssaga getr um, og nefndr er
llka i einni vlsu Egils (55. kap.) ^). Hann åtti brödur, sem
Adils hét (s. St.), en pad nafn finst varia annars städar en å
Upplöndum (Adils svarti og Adils audgi nefndir i Fagr-
skinnu, Hringr Adilsson (Ring Athylæ filius) hjå Saxa
(1. Vin. p. 381) vid hlidina å Haraldi ur f>6tm) ad frå-
teknum Adils Uppsalakonungi, sem frægr er f forneskju. pad
er pvi Uklegast, ad brædr pessir hafi verid af upplenzkri
höfdingja ætt, er eignazt hafi riki fyrir vestan haf, rétt einsog
Oleifr hvlti og hans ættmenn, sem Uka vorn komnir frå
*) Hringr hinn hviti af Sunnmæri er nefndr m6åurbr6åur 01 via hnufu
i "Sögu skålda Haralds h&rfagra" Fms. III. 69—76, en saga pessi er mjog
ykt og fomeskjablandin og yiåburdimir fr& 9. old.
^) Dr. Finnr Jönsson tekr gildar I>ær visur Egils, er snerta onistu
Aäalsteins Englakonungs vid t)å 6laf, Hring og Adils, ad fr4tekinni {leirri
(v. 17.), sem nefnir orustustadihn : "Vino nær" (Eg. 1888, XXIX bla.), en
hinsvegar virdist hann vilja draga ''Olaf Skotakonung" frå [»eirri orustu
til Brunanborgar-bardagans, er Simeon af Durham kennir vid Wendune
(= Vinheidi), sem 6vlst er ad rétt sé, pvlad Simeon gat blandad orustimum
saman eigi sidr en Egilssaga. Mun ekki "Vina** eiga ad tåkna flj6tid Tyne
(Tina, sbr. Dwina = Vina), og orusta su, sem Egilssaga segir frå, hafa stadid
nålægt bæ {leim, er nu heit i r Aidstone Moor = Adaisteins m6r?
(sbr. ''glapstigo let gn6ga
Godrekr å mö trodna".)
Digitized by
Google
J. Jansson: "Hringr". 143
üpplöndum, eignudust riki i Dyflinni å triandi eptir midja
9. old. Ad J)eir Hringr og Adils hafi verid norrænir vlk-
ingahöfdingjar, er brotizt hafi til jarldoms ä Bretlandi, fremr
en t)arlendir (brezkir) höfdingjar, er Nordmenn* hafi gefid
norræn nöfn (sera t)eim var ad v{su tftt), styrkist If ka af l)vl,
ad medal småkonunga peirra, er hyltu Eadgar Englakonung
arid 973 er nefndr Siferth (Sigfrodr), og er hann talinn åsamt
tveim ödrum f Jakob og Howel) konungr ä Bretlandi (Wales,
ef til vill réttara Galloway *)). S^nist hann vfst hafa verid
af norrænu bergi brotinn (Steenstrup: Norm. III. 200—202)
og hann ber einmitt nafn, sem ættgengt er medal upplenzkra
höfdingja. Enn er nefndr vid sömu athöfn arid 973 Jukil
(Juchill) konungr i Westmorelandi ("rex Westimariæ") ^) og
kann vera, ad hann hafi heitid Jökull, og verid kynjadr af
üpplöndum eda ür Vfkinni (sbr. Jökull konungr å Upp-
Imdum i J)or8t. sögu Vik. (Fas. II.) og Jökull sonr Ingi-
mundar jarls af Gautlandi i Vatnsd. (Ln. 3. 2)).
Vér höfum nu séd, ad nafn id Hringr hefir å sögu-
öldinni einkanlega ått heima hjå hofdingja-ætt l)eirri, er
kynjud var frå Hringarfki, og pad eru fuUar llkur til, ad
auknefnid "hringr" sé af sömu return runnid. Bædi Saxi og
sögur vorar votta, ad Sigurdr hringr hafi verid kynjadr frå
Noregi i adra ættina og ått ^slt rfki, og par sem hann å
döttur Alfs konungs i Alfheimum (Sögubrot VI), nidja Alfs
ens gamla ("Hversu Nor. bygd." III), og Hervararsaga (XVI.
^) i einu bréfi Eadreds Englakonungs (fr& årinu 955, Steenstrup: Norm.
m. 85) eru {leir nefndir saman Siferth og Jakob, eins og arid 973, en Jakob
er kaUadr (af Mathæusi af Westminster) rex GalvaUiæ.
*) Skyldi ekki nafnid "V^estmoreland" vera skylt fylkisnafninu "Vest-
marar" i Noregi, og mega teljast vottr pess, act vi^verskir menn hafi sezt
|)ar aå snemma & vikinga-ölåinm og nefnt landid eptir åtthögum sinuro?
"Morcant" hefir heitid einn sm&konungr fr& fiessum stöctvum, sem nefndr er i
bréfum fr& 946—955, og kynni nafn hans ad vera af bökun ur Morginn sem
er vel hugsanlegt ættnafn medal Döglinga k Vestmörum (Bagr og Morginn
eru nefndir i "Kålfsviau" Sæm. Edd., ütg. S. B. 333—84, sbr. Dagr grenski
Sax. 1. Vni. p. 380, Dagr af Vestmörum Yngl. 52 k., Hkr. 39. bis.).
Digitized by VjOOQIC
144 J. Jansson: "Hringr".
kap.) gjörir hann ad döttursyni Haralds konungs granrauda
(grenska "Hv. Nor. b." U) födur Gyrds (Yngl. 53. k.), \iå
bendir pad å samband hans vid konunga i Vikinni eda ^ar
I grend (Döglinga, sem töldu medal ættmanna sinna bædi
Gyrd og Alf enn gamla (Hyndluljöd 18),^ sem Helgakvida
Hundingsbana I. 52 nefnir med Brings sonum og Högna,
födur l)eirra Dags og Braga (Helg. Hb. H)). Bædi Saxi og
Islendingar kalla son Sigurdar brings Bagnar og dönsku kon-
ungatölin kalla Bågnar ymist son Sigurdar eda Hrings (Jessen:
Undersög. 15 — 17). Hin elzta norræna dräpa, sem nü er
til, er ort um Bagnar konung Sigurdarson af Braga gamla,
sem sjålfsagt hefir verid Nordmadr, og er llklegast, ad
Bagnarr så, er hann kvad um, hafi haft vald yfir einhverjum
hluta Noregs. Nü var Bagnarr sonr Sigurdar hrings, vik-
verskr ad modurætt (eptir sogn tsl.) og åtti marga frændr i
Noregi (Bagnarssaga IV. kap.) og Saxi lætr hann alast upp
i Noregi, og eptir ad hann er ordinn Danakonungr, er pad
hans fyrsta verk, ad fara til Noregs til ad hefna afa slns
(Sigurdar hrings) *) og dvelr hann par på i 3 år (Sax. 1. IX.
p. 441 — 42). Saga peirra fedga Sigurdar hrings og Bagnars
er pvl margvlslega tengd vid Noreg, og er pad alt pvi måli
til styrkingar, ad nafnid "Sigurdr hringr" sé als ekki s6tt
*) Næst liggr ad halda, ad hin kynlega fråsögn Saxa um faU Sigurdar
hrings (ens eldra) fyrir Frey Svlakonungi sé sprottin af ögreinilegum munn-
msdlum um (»ad, ad daudi Sigurdar hrings hafi stadid i einhverju sambandi
vid Freysbldt og kvennamdl. Eptir sogn Islendiuga (Arngrims Jånssonar)
beid hann bana 1 vidreign vid frændr ('*goda"?) Freys (Alf og Yngva o:
Ynglinga, sbr. Yngl. 24), en Freysdyrkunin virdist sidar hafa ordid illa ræmd
(Sax. 1. m. p. 120), enda gat {»ad lika ordid tilefni sogn Saxa um ésæmilega
medferd kvenna af Freys hålfu, ad 6fridrinn milli Sigurdar hrings og Yngl-
inga reis af kanu (Alfsål) sem Sigurdr så og lagdi hug å vid (Freys- )bl6t i
Skiringssal, en brsedr hennar meinudu og rédu henni bana, svo ad hun kæm-
ist ekki & vald Sigurdi. Saxi lætr svo Ragnar hefha "afa" sins og fella Frey,
og hann feldi Uka Alf ("Freys åttung") eptir sogn Islendinga (Arngrims), en
fadir hans var S sår til öHfis i bardaganum vid Ålf (og Yngva), eins og
Sigurdr hringr (enn yngri), fadir Ragnars, verdr hj& Saxa i bardaganum
vid Hring frænda sinn (Sax. 1. IX. p. 489-441).
Digitized by
Google
J. J6nsson: "Hringr". 14B
1 hin dönsku konungatöl (einsog prof. Storm virdist ætla
Krit. Bidr. I. 123) né ordid t)ar til af misskilningi (0. Mon-
telius: Sv. hist. I. 250 n. 1.), og sidan flutt t)adan til Noregs
og islands, heldr upphaflegt i sunnanverdum Noregi, og komid
J)adan 1 arfsagnir Nordmanna og tslendinga. J>ad eru nægar
bendingar til l)es8 hjå Saxa, ad sudrhluti Noregs hafi verid
mjög nåtengdr Danmorku i upphafi sögutfmans, og sannast
J)ad fullkomlega af samhljéda vitnisburdi Einhards og tslend-
inga (Snorra), pviad hvorirtveggja låta Danakonunga hafa
vald yfir Vestfold fyrir daga Haralds hårfagra, en munrinn
er adeins så, ad Einhard lætr Danakonunga å öndverdri 9.
old råda fyrir Vestfold ("Westarfolda"), par sem Snorri lætr
Dana- og Svlakonunga å 8. old (ofanverdri) råda fyrir Vest-
fold og fleirum fylkjum i sudaustrhluta Noregs (Vikrinni) og
Svlakonunga seint å 9. old gjöra tilkall til l)essara lands-
hluta, med l)vi ad "Sigurdr hringr" og "Ragnarr lodbrok" hafi
fyrrum rådid J)eim. Og ^bt sem svo margar sögur og atvik
luta ad l)vi, ad nåid samband hafi verid milli Svlarlkis (Gaut-
lands), Danmerkr og sudaustrhluta Noregs (Vlkrinnar) um l)ad
leyti er sannar sögur hefjast *), ^å synist eigi næg åstæda
til ad hafna l)eirri grein, er Snorri hefir gjort fyrir miklu
herskapar veldi å Nordrlöndum, er tvarr vldfadmi hafi stofnad
og sfdan hafi gengid ad erfdum til nidja hans, Svlakonunga
og Danakonunga. A dögum Sigurdar brings og Ragnars
*) Auk [>e88 sem Einhard telr Vestfold i riki Danakonunga, sem nu
var sagt, lætr hann sonu Dana konungs (Gudrödar göfuglåta, födur Olafs
Geirstada-&lfs og H&lfdanar svarta, sbr. 12. bis. n. 2) leita athverfs i Svia-
riki, Snorri (Yngl. 64. k., Hkr. 41. bis.) lætr Vermaland sn^ast ad skatt-
gjöfum til Sviakonungs, en h verf a undan Gudrödarsonum, medan H&lfdan
svarti var 1 æsku, og er eigi 61iklegt, ad Sviakonungr (£irikr Refilsson?)
hafi tekid p&å ad launum lidveizlu sinnar vid l>& (&rid 813). Saxi telr ætt
Danakonunga til konunga & Hringariki (Sigurdar og HHngs) og Olafs
Vermakonungs (1. VII. p. 370), og lætr Sigurd hring, dötturson Gautreks
(o: Gautakonungs) og son (fylki8-)konungs i Noregi, komast til valda i
Danmörku, sem fyr er ritad. Hann lætr einnig Bågnar og sonu hans råda
fyrir Danmörku, Sviariki og Noregi (1. IX. p. 450. 458).
Digitized by VjOOQIC
146 J. J6nsson: "Hringr".
sonar hans virdist J)ungamidja veldis t)e88a hafa verid f Vestra-
Gautlandi og VIkinni, ådr en J)ad skiptist 1 Svlaveldi og
Danaveldi. Sögurnar um konunga J)å, er rédu fyrir J)e8su
riki, hafa (likt og saga |>j6dreks mikla Austgotakonungs hjå
J>j6dverjuni, V.. R.: Unders, i germ. Myth. I (43.) 224. bis.)
blandazt å ymsan hått såman vid forneskjusögur um god-
kunnuga kappa ("höfudfedr hins germanska J)j6dbålk8" er
Viktor Rydberg kallar), sem ådr vorn ütbreiddar um öU
Nordrlönd, einkanlega er hin danska sögusögn mjög forn-
eskjublandin (Haraldi hilditönn slengt saman vid Hadding,
födur hans vid Halfdan gamla, Ragnarssonum vid Hundings-
sonu (Ser. I. Run.) o. s. frv.) *). Frægdarord vikinganna
*) Saga ivars vidfadma kemr act visu ekki greinilega fram hj& Saxa,
OD \)6 virdist mega sjå margan vott til t)ess, a3 hun hafi blandazt saman
vid sögu Hålfdanar bjarggrams og H&lfdanar Borgarssonar, sem eru i raun
réttri bådir sama fornhetja (o: H&lfdan gamli), med sama nafni og fadir
i vars (Halfdan snjalli). Nafn ivars sj&lfs sy-nist jafnvel felast i "Sivarus"
hji Saxa (VII. 359, af bakad ur Fvarr Svia-kornxngr'? sbr. Götarus Sveonum
rex VIII. 406 «> Guuta- og Svia-konungr? sbr. einnig Varinn og Svarinn.
Vidrir og Svidrir). "Sivarus" svipar f ymsu til i vars; hann er kalladr sax-
neskr höfdingi, & i höggi vid födur Haralds hilditannar åt af konu (mådur
Haralds), reynir ad leggja Danaveldi undir sig, og beitir fremr vélum en
hreysti til ad koma sinu måli fram. en Haraldi tekst »idar betr en honum
(sbr. Sax. VII. og "Sögubrot"). Aptr er enn fleira likt med sögu Ivars og
sögu H&lfdanar gamla, eins og hun (einkanlega saga Hålfdanar bjarggrams
er sögd hjå Saxa, sem sjå må af f)essum samanburdi:
1. Fadir Hålfdanar bjarggrams er drepinn af brodur sinum, sem
kvæntr er döttur Sviakonungs.
Fadir Ivars vldfadma sömuleidis.
2. Halfdan hefnir fÖdur sins og vinnr Sviariki.
Ivarr sömuleidis.
3. Halfdan å engan erfingja heima ad riki sinu, er hann fellr frå.
Ivarr ekki heldr.
4. Halfdan å ]}6 frægt og kynsælt af kvæmi annars städar.
Ivarr sömuleidis.
(5.) Halfdan Borgarsson er frå Skåni og å Harald hilditönn fyrir son
ivarr er frå Skåni og å Harald hilditönn fyrir dotturson.
(G.) Halfdan Borgarsson er ættfa<Ur nyrrar konungsættar.
Ivarr sömuleidis.
(7.) Ur |>vi ad godsögniuni um Hadding er blandad saman vid sögu
Haralds hilditannar, er vid \wi ad bu ast. ad godsögninni um /öffwr Haddings
Digitized by VjOOQIC
J. J6ns8on: "Hringr". 147
hefir Ilka einkanlega fest sig vid J)es8a herkonunga, og eru
sögur peirra {)vl mjög yktar og skreyttar, svo ad torvelt er
ad finna hinn sögulega kjarna, er i {)eim feist. Upptök
vikingaferda frå Nordrlöndum vestr og sudr um haf eru
reyndar ad mestu hulin m6du fjorlægdarinnar, en margt
synist J)6 luta ad l)vf, ad Vikin hafi verid vagga l)eirra *).
(Vikingar af Vik^ Lochlannac utlegging i Vikingar, sbr.
Storm: Krit, Bidr. I. 21.), og frå Vlkinni og üpplöndum
virdast höfdingjar {)eir hafa komid, er fyrstir Nordmanna
stofhudu rlki fyrir vestan haf ^). Nu voru J)eir Sigurdr
hringr o^ Ragnarr sonr håns ættfedr hinna frægustu vik-
ingahöfdingja, åttu kjm sitt i Vlkinni og såtu l)ar stundum,
en rédu jafiiframt fyrir mestum hluta Nordrlanda, og var på
engin furda, l)6tt Hrings-nafnid yrdi frægt i vlkingasögum
å seinni öldum, eins og sjå må af Fas. II og III, l)ar sem
(hinn fræga og volduga Gram, sem er sami madr og H&lfdau Borgarsson) sé
blandad såman vid sögu Ivars {Hdlfdanarson&r) m6åurföäur Haralds, er
var miklu frægari og voldagri, en Hrærekr fadir hans.
*) Mjög vida i fomsögum er getid um bardaga vikinga og stefnumét
I)eirra n&lægt Gkutelfarmynni (i Elfinni, vid Elfi, i Elfarskerjum, Brenn-
eyjum).
') ^orgisl, konangr & Irland! (888 — 845), mun hafa verid af ætt Haralds
h&rfagra, og Olafr hviti og Ivarr koma fram sem erfingjar hans. enda töldu
[>eir ætt sina til H4lfdanar hvitbeins Upplendingakonungs. Liklegra er og
vegna nafhanna, ad '^Raghnall mac Albdan^ (Rögnvaldr Hålfdanarson) og
synir hans, er irskar årbækr nefna (um 860), hafi verid I)eirrar ættar, en iir
fylkjunum vestanfjalls, sem Storm heldr (Krit. Bidr. I. 67—68). Vlkverskr
höfdingi 4 seinni hluta 9. aldar ber irska nafnid Kormakr (Kormakssaga
1. k.), og nokkru fyr (um 850) er uppi jarl & Jamtalandi, er heitir irsku
nafni (EjaUakr, Eyrb. 1. k.), og hefir hann liklega komid til Jamtalands frå
Üpplöndum, |>viad [«dan kom sidar Yedormr hersir (Ln. 5. 12), frændi Ketils
flatnefs (hersis & Raumariki? sbr. Eyrb. 1. k. og Laxd. 1. k.), er var i vin-
&ttu og venzlum vid Ejallak jarl. ^ad er audvitad, ad hermenn frå Vest-
fold hafa verid med Gudrödi Danakonungi, er hann herjadi å Vindland 808
og Frlsland 810, og |)å må nærri geta, ad |)eir hafi tekid |)ått i fleirum vik-
ingaferdum sudr og vestr um haf, med {»vi ad I)ad er lika vist, ad Egdir,
någrannar Vikverja, hafa verid einna fremstir i flokki Kordmanna med
hemad og landnåm fyrir vestan haf (Dr. Gudbr. Vigfässon: Safn til s. f sl.
I. 198, 200, 221, 229, 265, 287).
Digitized by
Google
148 J. Jönsson: "Hringr".
ymsuin fomum endrminnmgum bregdr fyrir innan um ykjur
og öfgar, en l)ad vitum vér med fuUum sanni, ad nafn I)etta
var ættgengt hjå höfdingjum frå Hringarlki, en annars fåtltt,
og finst J)6 Hka i ætt Svlakonunga, er einmitt var komin frå
Sigurdi hring, ad J)vf er Islenzkir sagnamenn telja.
Jon Jönsaon.
Digitized by
Google
Oldnordiske Ord i de gæliske Sprog.
Da man först begyndte at undersöge de nordiske Folks
Historie i Storbritannien, var det især for at bevise, hvor mæg-
tig en Indflydelse disse havde haft på de saxiske og keltiske
Stammer, hvoriblandt de bosatte sig. De mange Levninger,
man kunde betegne som Minder om Nordmændene, var et
Bevis for at denne Erobring måtte have været af den störste
Betydning for Landenes Befolkning. Og denne Side af Sagen
var og bliver af Vigtighed for Historiegranskeren. Men man
har også tidlig opdaget Spörgsmålets anden Side og har
spurgt: "havde da disse engelske og keltiske Stammer ingen
Indflydelse på deres Erobrere?" I England smeltede de danske
Seirherrer tidlig sammen med deres engelske Slægtninge,
og om en virkelig emjelsk Indflydelse på Danmark, selv under
Englands danske Konger, kan der næppe være tale. Med
Hensyn til de keltiske og særlig de gæliske Stammer på
Skotlands Vestkyst og i Irland, er det helt anderledes. To
Århundreder igennem herskede danske og norske Jarler og
Konger i Irland, og i andre to havde de Herredömmet på
Skotlands Öer. Fm Sagaerne og de irske Kroniker ved vi,
at omendsköndt Forholdet imellem de to Folk var for den
störste Del fjendtligt, manglede dog ikke fredeligere Forbin-
delser. Mange nordiske Hövdinger giftede sig med irske
Kongedotre og nogle bleve endnu mere irske end den ægte
'GaidheaF selv, især i Munster (Mumhan). Hvor rimeligt er
Digitized by VjVJO^lC
150 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
det da ikke, at Irlændernes hoiere åndelige Dannelse, som
kan påvises fra de ældste Tider og var berömt hele Evropa
over, måtte have en gunstig Virkekreds blandt de opvakte og
begavede Nordmænd ? Så meget har denne Betragtningsmåde
lokket nogle Forskere, at de tro at kunne tilskrive Irlæn-
derne meget, som man för antog var eiendommeligt for den
skandinaviske Ånd. Fra Irland, siges der, hentede Skjaldene
deres Versarter og poetiske Teknik ^); ja selv Indholdet af
Nordens Mesterværker, Eddadigtene, beror på irek Kend-
skab til Kristendommens Lære og den klassiske Hedenolds
Legender. At Skjaldene selv undertiden kan have været af
halv keltisk Herkomst er ikke umuligt, at nogle Træk ere
blevne overforte fra den ene Religion og Legendekreds til
den anden er heller ikke umuligt, men at så meget, som man
nutildags vil påstå, stammer fra Kelterne, derfor mangler
endnu Bevis. Forend noget sådant kan gives^ må man
noiagtig undersöge Forholdet på de Områder, hvor det træder
klarere frem, og her må man ikke nöies med ubestemte
Ytringer; alt må tydelig lægges frem. Man pleier, f. Ex.,
at henvise til de mange irske Navne i Landnåmabék som
Bevis for, at en stor Del af Islands förste Bebyggere var af
irsk Afstamning, men når man omhyggelig undersöger sagen,
finder man, at det måske er urigtigt at afgöre Spörgsmålet
på denne Måde. Resultatet af Undersogelsen er nemlig, at
blandt over 3000 Personer, Mænd og Kvinder, som nævnes
i Landnåma, når man fraregner Navne på irske Konger som
aldrig kom til Island, bære kun nogle og fyrretyve irske
Navne, altså ikke 2 pro Cent. Det ses også at disse irske Navne
næsten aldrig bevares i de efterkommende Slægter, men straks
forsvinde og erstattes af rent nordiske Navne. Kommer man
ikke herved snarere til at slutte, at disse Nybyggere bragte meget
lidt andet irsk med sig end nogle få irske Navne, og derfor
^) N&r mau seer noiere til, er dog ForskeUen mere iöinefaldende end
Ligheden.
Digitized by VjOOQIC
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 151
straks sammensmeltede med de andre Nordmænd fra Norge?
I hvert Fald, deres Sönner (som Landnåma selv siger) frasagde
sig Fædrenes Tro og bleve gode Hedninger som de andre:
"en land var alheidit nær hundradi vetra".
Et andet Exempel kan gives. Her have vi to Folk som
begge to yndede meget at höre og fortælle Eventyr og Op-
digtelser, af hvilke begge to også have efterladt en meget
rig Skat. Hvis nu det ene Folk var vant til at lære og
låne af det andet, så kunde man snarest vente at finde Spor
deraf netop i disse store Samlinger af Folketro og Folke-
sagn. Det synes dog ikke at være Tilfældet: derimod er det
mærkehgt, hvor fuldstændig de to Folks nationale Heltesagn
skille sig fra hverandre. Næppe et eneste Træk kan frem-
drages, hvorom man bestemt kan sige at den irske Forfatter
har lånt det af nordiske Sagn, eller omvendt. Noget helt
andet er her Tilfældet end f. Ex. med den almindelige Sagn-
skat i Middelalderen, hvor det samme Eventyr kan spores i
mange forskellige Lande og Tungemål. Prof. Zimmer har
forsögt i en lang Afhandling at bevise, at Episoden om "Fer
Diad" i den berömte irske Sagnkreds, Tain Bo Cuailnge, er
en Gengivelse af Sagaen om den usårlige Siegfried (altså
ikke den ægte nordiske Sigurd), men selv om dette var ganske
«ikkert, så kunde man dog ikke forundre sig over, om mindre
fremragende Sagn ikke kunde blive gjenkendte. Både de
nordiske og de irske Sagn have et særligt Præg, som er nöie
forbundet med Folkets Sprog og Tænkemåde.
upartisk betragtet vilde vore historiske Kalder (Sagaerne
og: de irske Kroniker) ikke lede os til at vente meget i denne
Retning. Det ene Folk synes slet ikke at have brudt sig om
det andets åndelige Evner: de havde meget mere materielle
Forhold at tænke på. Men det må også tilstås, at Kil-
derne ikke her gengive de virkelige Forhold, som fandt Sted
i 9:de og 10:de Århundreder på Irlands og Skotlands Kyster.
Sagaerne, om de end nedstamme fra en levende Tradition,
Digitized by VjOOQIC
152 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
«re dog adskilte fra dette Tidspunkt ved næsten to Århund-
reder, og det er altså muligt, at mange Træk i dette Tids-
rum ere ganske forsvundne i Folge af manglende Forbindelser
mellem Landene selv. På den anden Side må det også be-
mærkes, at de irske Kroniker m. m. ere skrevne af patrio-
tiske irske Forfattere og bære et stærkt nationalt Præg. For-
fatteren kender slet ikke Nordmændene selv: han betragter
dem som Hedninger (Genti) og Fremmede (Gaill)^ der stå
overfor hans kristelige Landsmænd, de rene 'Gaidheil'. Han
kender intet mellemliggende: den som ikke er ganske med
os er imod os, er hans Synspunkt. Hertil kommer det også,
at de fleste Kroniker og Heltesagn stamme fra en Tid, da
Irlænderne havde genvundet Overherredömmet i Landet, hvilket
bevises af de stadig forekommende Tilfælde, især i Sagn-
kredsen om Finn mac Cumhail og hans Fiann, hvor 'Loch-
lannaich's Styrke overvindes af Irernes Mod og List. Næppe
skulde vi her vente megen Oplysning om de fredelige For-
bindelser, som dog ere nödvendige, hvis det ene Folk skal låne
meget i åndelig Retning af det andet. Om de norske Riger
på Hebrideme, som bestod indtil henimod det 13:de Århund-
redes Slutning og bevirkede, at det gæliske Sprog uden Tvivl
udbredtes i en höi Grad i Skotland, mangle næsten alle
Efterretninger, som kunde være af Nytte i denne Henseende.
De historiske Kilder ere altså meget ugunstige for den,
som forsöger at opdage, hvor meget af det ene Folks dag-
lige og åndelige Liv er gået over i det andets. Det kunde
være af særdeles stor Interesse efter irske Kilder at skildre,
hvad de mente om Nordmændene: af disse skulde man næppe
tro, at de vilde have værdiget at lære noget af disse 'Hed-
ninger*, disse 'Kæltringe og Rovere'. Heller ikke give Sa-
gaerne nogen Anledning til at tro, at Nordmændene havde
lært noget videre af deres keltiske Undersåtter, og, som be-
mærket. Sagnenes Indhold selv beviser intet derom. Der er
dog én Måde, på hvilken vi kan spore den ene Kulturs
Digitized by VjOOQIC
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 15B
Virkninger på den anden, og det er Sprogenes gensidige
Lån. I nærværende Artikel er samlet en Række af Ord, som
forekomme enten i det irske eller det höiskotske Sprog, eller
i begge, hvis Form og Betydning vise, at de ere, eller kan
være, hentede fra Oldnordisk. Disse Ord ere ikke blot af
Interesse for Sprogvidenskaben (måske ikke særdeles vigtige
derfor), men de ere særlig mærkelige, idet de påvise mange
Ting, som den gæliske Befolkning foriAodentlig har lært af
deres Fiender og Herrer, og ere altså et Bevis for at der
har gjort sig en stærk nordisk Indflydelse på de gæliske
Folk gældende, medens det ringe Antal af Ord i Oldnordisk,
der kan betragtes som Lån fra Oldirsk, er et Bevis imod
en stærk keltisk Indflydelse på Norden. Det er ganske
vist muligt, at det. nordiske Sprog, som var i Brug på He-
briderne og i Irland, var meget mere blandet med keltiske
Ord end det skrevne Sprog i Norge og Island, som vi nu
kende, men herom have vi ingen Efterretning. Det er også
muligt, at nogle af de folgende Ord med Rimelighed kunde
betragtes som oprindelig irske hellere end nordiske, men
derom må man domme som man bedst kan: i nogle Tilfælde
synes intet afgörende Bevis muligt. Det kan også under-
tiden antages, at Ordene stammer fra Oldengelsk, thi For-
bindelser imellem de irske og engelske Hövdinger og Geist-
lige fandt Sted temmelig tidlig: Grevskabet Mayo bar Navnet
'Magh Eo na Saxan' (d. h. Saxernes Mayo), men man kunde
også påstå, at netop dette Navn var et Bevis imod Saxernes
Tilstedeværelse andensteds i Irland. Hvor Ordets Form intet
beviser om dets Herkomst, have vi lige så megen Ret at tage
det for Nordisk som for Oldengelsk, thi Nordmændene spille
en langt mere fremragende Rolle i de ældre Tider i Irlands
Historie end Englændeme. For dog at vise, hvor meget kan
betragtes som sikkert, ere de oldengelske Former stedse til-
Digitized by
Google
164 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
foiede; Sammenligningen kan i mange Tilfælde være meget
lærerig *).
Virkelige Gengivelser af nordiske Ord forekomme kun
enkeltvis i irske Håndskrifter: nogle få har Stokes bemærket
i Bezzenbergers Beiträge. De ere: conung = 'konuiigr' (Du-
gald Mac Firbis' Three Fragments of Irish History', en meget
vigtig Kilde); e/r//, ældre Form for 'jarl' (jvf. runisk erilan\
i Annals of Ulster. Å. D. 847; fhiH = 'hvftr' i Leinsterbogen;
litill = 'lltill'; mide = 'mikill', 'enn mikle'; northnafw^ vord-
mann^ nortmann = 'nordmann-' (ikke sjældent); roth = 'raudr',
röd, i Navnet 'Broder roth' (Leinsterb.); og det som Krigsråb
anförte nüi^ nüi (Three Fragments: 'en Skare som raabte
'nui, nui'), hvilket Dr. Gudbrandur Vigfüsson har forklaret
som 'knue, knue', trænger frem. I det yderst höitravende,
men meget nyttige Skrift 'Cogadh Gaidheal re Gallaibh'
(Gælernes Krig mod de Fremmede) findes en meget inte-
ressant Sætning. 'Is arsin tanic Plait a oath na lureach
amach, ocus asbert fothri, ^Faras Domnall' .i. cait ita Dom-
nall? Ro recair Domnall ocus asbert, 'Sund, a sniding\ ar
se'. — Derefter steg Plait (?) frem fra den pandserklædte
Skare og råbte tre Gange 'Faras Domnall', d. h. hvor er
Domhnall? ^) Domhnall svarede og sagde 'Her, du Niding',
sagde han'. At den irske Forfatter i Ordet 'Faras' har sögt at
gengive det nordiske 'Hvar es' kan der ikke være Tvivl om,
^) Dette Æmne er aUerede til en vis Grad blevet behandlet i folgende
Artikler, hvis Indhold, s&vidt som det syntes at kunne forsvares, er optaget
i nærværende Afhandling.
Prof. Zimmer i Zeitschrift für deutsches Alterthum. B. XXXII. s. 267.
Prof. K. Meyer i Revue Celtique. B. X. 867—9. XI. 498—5. XII. 460.
Whitley Stokes i Bezzenberger^s Beiträge zur Kunde der indogerma-
nischen Sprachen. B. XVHI. 121-3.
Kilderne til de oldirske Ord findes p& disse Steder: det synes ikke
nödvendigt at gengive dem her i ethvert Tilfælde.
') m'et i Domnall er det 'forandrede' (mutated) niy der udtales som r.
Som Folge deraf gengives Navnet i oldnordiske Skrifter som Dufnall, -niall.
Senere skrives m med et Punkt ovenfor og undertiden mh, hvilken Skrive-
måde bruges i Tryk.
Digitized by
Google
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. IBB
Og den irske Kæmpe har også forstået den hånende Betyd-
ning af 'Nidingr', skönt han (eller Forfatteren) har tilföiet
et 5 foran. Det er for Resten vanskeligt at sige, om 'f'et i
fiuit^ faras kun er grafisk for v (dog kunde man i dette
Tilfælde vente enten u eller punkteret b) eller betegner en
Overgang fra hw til /, der også finder Sted i den nordlige
lavskotske Mundart (altså ./a, /'ar, fan = wha, whar, whan).
Når man kommer til de Ord, som ere virkelig blevne
optagne i de gæliske Sprog, må man göre Forskel imellem
Ord, som kun findes få Gange i de gamle Håndskrifter, og
andre, som ere endnu i daglig Brug hos den irske eller skotske
Gæl. Denne Forskel er altså iagttaget i fölgende Lister ^).
1. Först kommer en Række af Ord vedrorende Skibs-
væsenet, som beviser hvor meget de gæliske Stammer, der
aldrig have haft nogen særdeles stor Lyst til Sölivet, have i
denne Henseende lært af andre, formodentlig af Nordmændene.
Således have vi Ord som scib (O'R.) = 'skip'. Skib; sgioba (ir.
og sk. udtalt skipa) og sgiobadh (dh = gh) Mandskab =
'skipan'; sgiobaire (ir. sk.) -= 'skipari'. Skipper. Heri gengives
snarere nord. skip end oldeng. scipy thi det sidste udtaltes
meget tidlig med palatalt r, hvoraf me. schip^ og desuden
er scipn^e meget sjældent i oldeng., medens skipan eller et
lignende Ord ikke findes. (Det almindelige Ord for Skib,
long^ siges af Cormac at komme fra 'Saxanbérla', /aw^rscip,
men 'langscip' er ikke et særligt oldeng. udtryk, og hvis
Ordet er virkelig fremmed, kunde det lige saa godt komme
fra nord. langskip). Båd (oir.) kunde godt være oe. 'båt',
men Formen bata (ir. sk.) vilde bedre svare til ^båir\ selv
om dette er en ny Form for oldn. *beitr, Cnarra (oir.), et
slags Skib = 'knorr', 'knarrar', hvoraf også oldeng. 'cnearr'.
Cairbk (bh = v), cairbhWj carbhdn (-ån er Diminutivendelse,
ir. og sk.) = 'karfi'. Galei, men man har her også at regne
') S&danne Ord betegnes som oldirsk (oir.); ir. ^ irsk og sk. «> skotsk
(gælisk); O'B. bruges når Ordet er hentet fra O'Beilly's Ordbog.
Digitized by
Google
156 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
med mid.-lat. 'carabus', Karavelle: hertil måske rairbh (sk.),
at bemande et Skib. Sctita (oir.j og scud (O'R.) = 'skuta',
Kutter, og det dette lignende Ord sciif (oir.) = 'skutr'. Speil,
Agterdeel. Flod (sk.) Flåde = 'floti'; men også oldeng. 'flota'
og i oldskotsk 'flot', 'floit'. Med samme betydning findos dog
'uicing' (oir. O'R.), som er forklaret med "cobhlach", Flåde,
i O'Clery's Glossar.
Af Skibsdele findes riim (oir.) =--^ 'rum', Skibsrum; fofa
(O'R.), tobhta (sk. udt. tovta) Tofte, Rorbænk, = 'l>opta': old-
eng. har vistnok 'l)ofte', men Ordets Tilstedeværelse i sk.
taler for et nordisk Lån. Lipthig (oir.) Hakkebræt, =^ 'lyp-
ting'. Reang (sk.), rciyig (O'R.) Rundstok - 'röng', 'rengr'.
Af Skibstakkelage o. s. v. kan anfores stag (oir. — stagh),
stadh (sk.) --= 'stag', oldeng. 'stæg': den åbne Selvlyd i irsk
og sk. taler måske for den nord. Form *). Acair (ir. sk.)
Anker = 'akkeri', og heraf acairseidj Ankergrund, ^ 'akkeris-
sæti'. Airfaiste (sk.) ankret, synes at komme fra 'festr'. Anker-
tov. Lonn (oir.), lunn (sk.) Aregreb, eller Stok som anvendes
til derover at trække Fartöi ned til Vandet = 'hlunnr'. Denne
Ordklasse tilhorer også Verba som far (sk.) at fragte, af 'far'
Skib, Overfart: stiuram (oir.) = 'styra' (dog oldeng. styran,
stéoran), stiuraid (oir.), en som styrer, og steoirn (sk.) --
'stjörna'. De fleste Ord i denne Klasse kan altså ganske
sikkert tilregnes Nordmændene.
2. Ikke blot i Skibs- men også i Husbygningskunst
have Kelterne lånt et antal Ord af Nordmændene: der findes
nemlig Ord som Img (oir.) = 'borg' (oldeng. har 'burh', 'burg');
garda (oir. måske = gardha) Gård eller Have, garradh (sk.)
Have, Mur = 'gardr' (oldeng. 'geard' med Ganelyd i g). All^
alla^ alladli (oir. og i Armstrong's sk. Lexicon a//, en stor
Sal) = 'höll' hellere end oldeng. 'heall'. Bailc, hale (ir. sk.)
•) seol — Seil, tiUigfemed aeoladhf Seilads, seoladair, Sömand, kan næppe
være « segl, sigla, paa Grund af vallisisk hwyl. Riof (sk.) Beb, er xn&ske
eng. 'reef* snarere end oldn. *rif' .
Digitized by VjOOQIC
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 167
Bjælke = 'bålkr', da oldeng. 'bælc' sædvanligt betyder en
Hob. Sparr (oir.) = 'sparri', Tommerstok (i oldeng. forekom-
mer kun 'sparrian', at spærre), og heraf sparre (oir.) en Port.
Lobthj lohhta (sk. udt. lovt) = 'lopt' (? nyeng. loft). Fuindeog
(oir.), fninneog = 'vindauga' (i sk. uinnmg^ hvoraf muligvis
lavek. winnock). Sceang^ sceng (O'R.) Seng, Sovekammer =
'sæing', 'sæng'.
Andre Ord kunde lige 8& godt være oldengelske: stocc
(oir.) = 'stokkr' eller oldeng. 'stocc': tile (oir.) Bræt, Skille-
væg, = '|)ili' eller oldeng. 'l)ile' tabulatum: stol (oir.) = 'stöU'
eller 'stol': bord (ir. sk.) snarere oldeng. 'bord' end 'bord'.
Rum (sk.) er muligvis lavsk. 'roum', og huth^ bothj bothån
(ir. sk.) = 'bud' er tvivlsomt på Grund af vallisisk bwth.
3. Dernæst kommer en Mængde Ord vedrorende andre
Håndarbeider i Træ og Malm, som vidne om, at mange nye
Ting ere blevne indforte af de Fremmede. Selv i Ordene
iaruinn (ir. sk.), ståilinn (ir. sk.), péatar (O'R. men sk.
feodar) synes vi at have de oldn. 'jam', 'stål' og 'pjåtr', da
oldeng. 'fren' og 'style' ikke passe så godt til de gæliske
Former, men for péatar have vi også oldfransk 'peautre'
(eng. 'pewter').
Blandt Redskaber findes locair (sk.) Hovl = 'lokarr'
(oldeng. 'locor' kunde ikke let trænge frem til Höilandet).
Clobha (sk. = clova) Tang, clobhadh (O'R.) Lysesax = 'klofi':
og teangas (O'R.) Hdtang = 'tengr' (fit. af 'töng'), thi Selv-
lyden (ea) kan ikke komme fra a i oldeng. tang. Af Trætoi
ere chba (oir.), dub (O'R.) KöUe = 'klubba' ('clubbe' först i
middeleng.): lorg (ir. sk.) KöUe, Stav = 'lurkr' (eller omvendt?):
ceap^ ceapa (sk.) Blok, Læst, Stok = 'keppr': colbh (ir. sk.)
Stok, righ-coZJA, Kongespir = 'kélfr': rong (sk.) Stok, Stav =
'rong', men muligvis også af lavsk. 'rung' = middeleng. 'ronge'.
Stak (oir.) Stykke = 'stykki' (oldeng. 'stikke' betyder 'Pind').
Mere tvivlsomme ere fore Gaffel = 'forkr' eller 'fore';
har a (ir. sk.) Trækvogn = 'barar' eller 'bære': aire (sk.) Kiste
A«iT FÖE NOBDtsK riLOLooi X, «T rÖLjp VI. ü\m^e6 by CiSOOgle
158 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
= 'Ork' (arkar) eller 'earc': meget vanskelige ere gohhal (ir.
sk., udt. goval) spaltet Pæl, som anvendes til at opholde
noget, = 'gafl', Gavl, men også vallisisk 'gafl': og aisil (sk.)
Axel = öxull(?) (lavsk. mest extre, axtre = oldeng. eax + tréo
men også assiltre^ hvor 'assil' = oldfransk 'assile').
Sikkert er dog amall (sk.) Åg, = 'hamla', Årebånd,
Åre (hvoraf oldeng. 'hamola'. Chron. Sax. 1039), og ama-
ladh (sk.) Hindring, amalta (O'R.) bunden, = 'hamla', at
hindre (oldeng. 'hamelian' at skære Haserne over).
Endvidere kan spåin (sk.) Ske (spaaw-aoil, O'R. Kalkske
Murske) = 'spånn' og spang (sk.) Malmplade = 'spong' regnes
som nordiske; mere usikkre ere prine (sk.) Preen = 'prj6nn'
eller 'préon': hran^dair {^.\ brannradh (ir.) Jemrist = 'brand-
reid' eller 'brandreda', og muligvis Irann et brændende Stykke
= 'brandr' eller 'brand'. Man kunde antage nogen Forbin-
delse imellem deJg^ dealg (ir. sk.) og 'dåJkr' med samme Be-
tydning, men Selvlydene svare ikke til hinanden.
Folgende Navne på Drikkebægere synes at være lånte,
men hvorfra er ikke sikkert: bolla^ hulla (sk.) = 'boUi' eller
'bolla^ (men lavsk. 'bowl' svarer ikke til 'bolla'): cop (ir. sk.),
copån = 'koppr' eller 'copp': cupa (sk.) = 'kupa' eller 'cuppa'.
— Temmelig sikkre ere dog scåla^ sgaiJe (O'R.) et stort Bæger
= 'skål' (oldeng. 'scålu' betyder lanx, trutina) og siop (sk.)
= 'staup'.
Desuden findes også adskillige Ord, som indeholde Be-
grebet af at linde: bann (oir.) Forpligtelse, (sk.) Bånd,
Gjord == 'band' (oldn. eller oldeng.): sreang (sk., udt. streng)
Snor = 'strengr': sioman (sk.) Stråreb = 'sfma' (næppe oldeng.
'sima', som forsvandt meget tidlig): sopp (ir. sk.) Visk, lille
Bundt = 's6pr' og fasdmdh (sk.) at fæste = 'festa'. — Tvivl-
somme ere feadhair (sk.) Töir = 'tj6dr'(?), men middeleng.
'tedder', 'tether', hvis Oprindelse er dunkel: taod (sk.) Reb ==
'l)åttr'(?): det rene gæliske Ord er teud (af 'tent-'): og pufi"
dann (ir.) Neg = 'bundin' (?).
Digitized by VjOOQIC
Craigie: Oldn. ord i de gseliske Sprog. 1B9
4. Selv i Landbrug synes Kelterne at have lært noget
af Nordmændene, hvis folgende Ord med Ret kan udledes af
Oldnordisk. Vi finde nemlig staca (oir.), stdcadh^ sfdcån (O'R.),
stac (sk.) = 'stakkr' (hvoraf middeleng. 'stac^: dais (ir. sk.)
Hostak = 'de8'(?): cro (sk. ir.) Fold, Fåresti = 'kr6' (lavskotsk
'crue', ældre 'cruive'; paa samme Måde er v tilfoiet i Vuve'
= r6): favffy faing (ir. sk.) ds. = 'fang' (? — jvf. lavsk. 'fank'):
tohhta (udt. tovta), tota Gronsvær, Græstorv = 'topf: sgeaTp
Bikube, = 'skeppa' (oldeng. 'skeppe', Kurv).
Usikkre ere råe (sk.), råcadh (O'R.) Rage: rdcaim (ir.)
at rage = 'raka' eller 'race', 'racian': di/j (sk.) Dige, Groft,
^ 'dik' eller 'dlc' (sk. 'dyke'). I tairisgän^ toirsgein (sk.)
Torvjem, Torvspade, synes toir at være = 'torf ', medens sgein
kunde være gæl. 'sgian'. Kniv. — Forholdet er ikke klart
imellem nord. pust og dets Biform sust og gæl. suist^ som
man pleier at antage for lat. fustis.
5. Som man kunde vente, have Kelterne lånt nogle
Ord som Folge af Handelsforbindelser med Nordmændene.
Der findes costas (oir.), cosdaSj vexlende med cosgus (sk.)
Levnetsmidler, Underholdning = 'kostr', og hertil cosd^ cosg^
at koste, bekoste = 'kosta', costail^ cosgail = 'kostall', kostbar:
betydningen af costas svarer bedre til 'kostr' end til middel-
eng, 'costes' (-ail i costail er dog en gælisk Endelse): mar-
gadh (oir. sk.) Marked = 'markadr': {sainseal (sk.) Handsel,
Nytårsgave = 'handsal', dog muligvis af lavsk. 'hansel': s af
//, fordi intet gæl. Ord begynder med A og s vexler med // i
Böiningen).
Også et Par Ord vedrorende Mynter og Vægt: pef?ning
(oir.), pinging^ pinginn (ir.), peighinn (sk.) = 'penningr' eller
oldeng. 'pending, pening, penig': scilling^ sciUinn (oir.), sgiU
linn (ir. sk.) = 'skillingr' (oldeng. 'scilling' med palatalt c,
hvoraf 'schilling'): marg (oir. LX marg d'airgead bruinnti =
60 Mark brændt Solv) = 'mörk' (hvoraf oldeng. 'mare'): marg
Digitized by
Google
160 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
(sk.) som et Landmål = 'mörk' (oldeng. mearc, Grændse).
Tvivlsomt er punnd (ir. sk.) -= 'pund' (oldnord. eller oldeng.?).
6. De irske Kroniker beskrive altid med stor Forund-
ring Nordmændenes Bevæbning og Klædning, som var dem
så fremmed, og ikke få Navne på adskillige Dele deraf findes
i oldirske Håndskrifter, hvoraf nogle ere bevarede den Dag
idag. Af dette Slags ere: arf, af an (sk.) Hat = 'höttr', 'hattr'
eller oldeng. 'hæt', men også oldirsk at .i. cumhdach (Dæk-
ning), attuib a lurech (deres Pandseres Hætter), og heraf
formodentlig af-cluic (oir. = galea) Hjelm, og omvendt clocc-
attj clogad (ir. sk.): det er heller ikke ganske umuligt, at
briuin (O'R.) Hjelm, er af 'brynja', men om dette har noget
at göre med oldirsk bruinne Bryst, er tvivlsomt. Sceldj scell
(oir.), sceall (O'R.) = 'skjöldr' o. s. v. eller oldeng. 'scild', 'sceld';
heraf sceld-guT (oir.) Skjoldbrag. Starga, stargha (oir.) en
let Skjold = 'targa' eller oldeng. 'targe' (sk. har Formen tar-
gaid = eng. 'target').
Blandt Våben forekomme boga^ bodha (oir. begge ==
bogha), bogha (ir. sk.) Bue = 'bogi' eller 'boga'; og hertil bo-
ghadoir (ir.) Bueskytter. Elta (oir.) i Flertallet = 'hjölt', som
bruges om Tverstykket og Håndgrebets Knap tilsammen, og
eltachj forsynet med Hjalte (oldeng. 'hilt, hilte'). Céis (O'R.)
Spyd = 'kesja' (eller omvendt?). — Sciot, sgiat (O'R.) Pil,
Kastespyd, og sceot Skydeskive, synes at have noget fælles
med 'skjota', 'skot' eller 'scéotan', 'scyte'.
Til denne Klasse kan også regnes sadall (oir. ? = sa-
dhall) = 'söduir eller oldeng. 'sadol', hvis d'et er hårdt: (gaort
(sk.) er hellere af lavsk. 'girt' = oldeng. 'gyrd' end nord. 'gjord'):
spor (sk.) Spore = 'spori' eller middeleng. 'spore', 'spur'.
Med Hensyn til Kamp findes bdgh (oir.) Kamp, Strid,
= 'bågr'(?) og mdrge (oir., forekommer ofte i de 'ossianske'
Digte), meirghe (sk.) = 'merki'.
Blandt Klædningsstykker findes assan (gi. caliga oir.)
osan (ir. sk.) = 'hosa' eller oldeng. 'hose', 'hosan'. Broe, brög^
Digitized by VjOOQIC
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 161
som nutildags betyder 'Sko', forekommer i Sammensætninger
fuath-ftrdc, bem-6rdc (oir.) med Betydning af et Slags Ben-
klæder. Bern-ftrdc synes efter Beskrivelsen at være det samme
som 'ilbandabrækr', idet en Rem går under Föddeme: hr 6c
alteå = 'br6k', men den senere Anvendelse (== Sko) er mær-
kelig. Cdpa (ir. sk.) Kappe, kunde godt være = oldeng. 'capa',
men at det snarere gengiver oldn. 'kåpa' er klart af cantar-
chåpa (oir.), Klædningsstykke, som de Geistlige bære i Koret,
= oldn. 'kantara-kåpa'. Cnapp (oir.), cnapj cneap (sk.), =
'knappr', da oldeng. 'cnæp' betyder Bjergtop, 'vertex'. Mattall
(oir.) Kappe = 'mottuU'. Scot (oir.) sgod (ir. sk.) firkantet
Klæde, Flig af en Kappe, o. s. v. = 'skaut' (for Selvlyden
smig. stop = staup).
Usikkre ere poca (ir. sk.) Sæk, Taske, Lomme = 'poki',
middeleng. 'poke', og poc (sk.) stikke i Sæk, og bossdn (ir.).
Pung = 'puss' efter nogles Mening.
7. Nogle få Ord, som betegne forskellige Stillinger:
larla (oir. sk.) = 'jarl', og heraf iarlacht Jarledomme, hsm-iarla
Grevinde. Åmiand (oir.) Embedsmand, ^drmainn .i. oificcigh'
(O'Clery's Glossar), ärmann Hövding, Fyrste, Officeer (O'R.),
årmunn (sk.) Helt, Kriger, = 'årmann-' (årmadr, en som be-
styrer Kongens Godser). Trdill (oir. sk.) Træl = 'l)ræir.
{Sgcdag (ir. sk.) kunde godt være = 'skålkr', men oldir. scolog
taler imod denne Antagelse.) Callaire (oir.) Herold, udråber,
= 'kallari'; også callaidj calldn (O'B.) Råb, Larm, = 'kali'.
Mangaire (O'R) Småhandler, Höker = 'mangari' eller oldeng.
'mangere', også mangairecht (oir.) Hökeri. Piskarcarl i Lein-
sterb. = 'fiski-karl'.
Barda^ bharda (oir.) Vogter, bardacht Bevogtning, synes
at svare nærmest til oldeng. 'weard', men det er også muligt at
barda = bardha = 'varda', 'vordr'. I Cormacs Glossarium findes
cuiniu .i. ben (Kvinde) og part-chuine Sköge, som man har
afledt af 'kona', 'portkona': cuiniu (i O'R. coinné) ligner dog
mere oldeng. 'cwene'. (O'R. har også coint Kvinde = 'kvendi'?)
Digitized by VjOOQIC
162 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
Bitere (oir.), ridire (sk.) = oldeng. Videre* snarere end oldn.
'riddari'.
8. I Topografi er Nordmændenes Indflydelse meget be-
tydelig, ikke blot ved de mange nordiske Stedsnavne, som vrimle
endnu på Skotlands Vestkyst og Öen Man, tildels forvanskede
ved den gæliske Udtale, men som i de fleste Tilfælde let kan
erkendes, men også i Navne på adskillige Naturgenstande.
Dette er desto mere mærkværdigt, fordi de keltiske Stammer
altid pleie at give Steder Navne, som de selv kan forstå: på
Öen Man f. Ex. ere de nordiske Stedsnavne blevne meget
færre siden det 17:de Århundrede, selv om Brugen af det
keltiske Sprog stadig er aftaget i hele denne Tid. Men om
folgende Ord kan der næppe være Tvivl: bd^/h (sk.) Bugt,
Havn = 'vågr', der også forekommer i Stedsnavne som Stéomo-
hhdgh (udt. -vågh): b er sat istedenfor v, da intet gælisk Ord
begynder med v, som altid kommer af 6 i Böiningsformer.
Becc (oir.) Flod er lånt af 'bekkr'. Brof^ et Sted, hvor en
Flod udmunder i Havet (sk. i Sutherland: Ordet findes ikke
i Ordbögeme) = 'brot', Brændinger, Bölgebrud paa Banker og
Skær. Geotha (sk. th = h) Bjergkloft, geotlmdh (O'R.) en lille
Bugt, Vig = 'gjå'. Grimnd (sk.) Bund, er, efter Betydningen at
domme, hellere 'grunnr' end eng. og lavsk. 'groimd' = Jorden.
/ (O'R.), igh (sk.), aoi (sk.) Ö, = 'ey\ 'öy' {aoi i alt Fald
kan næppe være oldeng. ,ig'): det er heller ikke umuligt at
ailéfij oilén (oir.), eilean (sk.), ellan (Man), er af 'ey-land', som
var både en oldnordisk og oldengelsk Sammensætning (Zim-
mer). Maol (sk. ao = o) Forbjerg, Landpynt; mul (sk.) Hoi,
Bakke = 'mtili' (lavsk. 'muU', hvis ældre Form er 'mule', må
også komme af 'muli'). Mavf/ (oir.) Grændse == 'mörk' hellere
end oldeng. 'mearc' (hvoraf middeleng. 'march'). Ob (sk.)
Bugt, Vig, oban (sk.) en lille Vig (hvoraf Stedsnavnet Oban)
= 'hop'. Sffeir (ir. sk.) skarp Klippe = 'sker'. Stalla (sk.)
en Klippeblok i Havet er muligvis = 'stallr' Blok, Stötte.
Digitized by
Google
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 163
Alle disse Ord angå Havet og dets mest iöinefaldende Træk,
netop hvor man kunde vente en nordisk Indflydelse.
Meget vanskeligt at afgöre er Forholdet imellem poll
(ir. sk.) pwll (vall.) og oldn. 'poUr', oldeng. 'poF: Ordet synes
at være hjemme i så mange Sprog. Dunkelt er også nord.
petti^ et Stykke Jord og gæl. pette ^ pit, som forekomme i
Stedsnavne (doch pette mie Garnait i "Deer^-bogen), og Steds-
navne som Pettygowan - Smedens Toft. Man har antaget,
at det var en piktisk Fordreielse af nord. 'l)veiti' (eller irsk
cuit' = Del?). I den gæliske Benævnelse af Nordmændenes
Hjem 'Lochlann' har man også troet at se oldn. 'land' sam-
mensat med gæl. 'loch' = Fjord, men der er meget som taler
derimod, og ikke mindst at Ordets ældre Form synes at være
Lothlann, Sk. Beirhhe^ som skal betyde Kobenhavn, er mær-
keligt og uforklarligt.
9. Nogle få Dyrenavne kan fremdrages. Buta (sk.)
Væder, Buk, må være = 'hrütr'. Est (oir.) Hest = 'hestr',
findes dog kun i en Forklaring af Ordet adastar^ Strikke, og
var sandsynligvis aldrig i Brug. Broe (ir. sk.), broch (vall.)
Grævling stå i et eller andet Slægtskab til oldeng. 'broc',
oldn. 'brokkr', men hvorledes Forholdet er, er ikke så let at
sige. — Der findes også et Havdyr, rossal^ rosualt (oir.)
Hvalros = 'hrosshvalr' (oldeng. 'horshvræl'), og en Havfugl,
scarbh (ir. sk.) Ålekrage --' 'skarfr' (som i lavsk. er bleven til
'skarth'). — Blandt Fiske findes geadj geadas. (sk.) Giedde =
'gedda' (også lavsk. 'ged'); Icmga (ir.) Lange = 'langa' (middel-
eng, 'lenge', nyeng. 'ling'): scat (ir.) Rokke = 'skata' (hvoraf
også eng. 'skate'): trosg (sk.) Torsk = 'l^rskr'. — Hertil
også medl^ Milt, Fiskemelk = norsk 'mjolke', sv. 'mjölke': og
dorbh (sk.), dorgadh^ drogha (ir.) også drOy droth (sk. th = h)
Fiskesnor = 'dorg': man bemærke -bh (= v) svarende til
nord. -g.
10. Desuden kan man anfore en Mængde Ord i for-
skellige Betydninger, som svare til lignende nordiske Ord,
Digitized by
Cjoogle
164 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog.
hvoraf nogle ere ganske sikkert af nordisk Oprindelse; om
andre kan der godt være Tvivl. For Oversigtens Skyld stilles
de i alfabetisk Orden.
Be6r (oir.), beoir (sk.) Ö1 = 'bj6rr' (oldeng. 'béor').
brod (sk.) Pigstok = 'broddr' (også lavsk. 'brod').
clamor (oir.) Spottedigt ^kun i et Vocabularium) = 'klåm-
ord' (K. Meyer).
crupj crub (sk.) krybe, bukke sig = 'krjupa' {cruhach be-
tyder det samme som 'kropinn').
drabhj drabhag (ir. sk.) Bundfald = 'draf (middeleng.
'draf')?
dm (ir. sk.) Stöv = 'dust' (oldn. oldeng.)?
dragh (sk.) drage = 'draga', dragliair^ Drager, o. s. v.
drup (sk.) Blund = 'drupa', 'drupr'?
(fliam (sk.) Spring == 'glima' Bryden?
leah (sk.), leob^ liab Lap, Lok = 'leppr' (leah udt. lép)?
lag (ir. sk.) Lov = 'log' (oldeng. 'lagu' sjældent).
maca (ir.) Mage = 'maki' (men oldeng. 'maca').
mar, maroc (oir.), mar ag (ir.) Pölse (-6c, -ag. Diminutiv)
=j 'morr' Fedt.
masg (sk.) at blande = dan. 'maske', sv. 'maska' (men
lavsk. 'mask').
mod (sk.) Mode, Landemode = 'm6t' (oldn. og oldeng.j.
ocJisal (oir.) Skulder = 'öxl' (oldeng. 'eaxl').
puca (ir.) Nisse = 'püki' (eller omvendt?).
rannsaich (ir. sk.) ransage = 'rannsaka'.
sanglaoidh (oir. .i. laoidh no roinn = Sange eller Vers)
--- 'sönghljöd' musikalsk Lyd eller Klang (K. Meyer).
scallach (ir. sk.) skaldet, af 'skalli'.
scamij scanndu (ir.) tynd Hud = 'skån'?
scor, sgor (ir. sk.) at skære, Snit, Hug = 'skora', 'skor'.
smcar^ smior (ir. sk.) Fedt, Marv = 'smjör' (oldeng. smeru)
nmior^ smiur (sk.) = 'smyrja' (oldeng. 'smerien', sk. 'smeir').
sHoidhj snaigh (ir. sk.) skære = 'sneida' (oldeng. snfdan).
Digitized by
Google
Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 165
stang (sk.) Bråd, Spids = 'stanga' (men lavsk. 'stang').
staoig (sk.), ståic (oir.) Steg, Stykke Kod = 'steik'.
taibhleiSj taifletsg^ o. s. v. (oir.) et slags Brætspil = 'tafl', 'töfi'.
téarr (ir. sk.) Tiære = 'tjara' (oldeng. 'teoru', ny eng. 'tar').
Der findes altså henved to Hundrede Ord, hvoraf mange
vedröre Kulturgenstande og vidne om, hvor stor Indflydelse
den fremmede Kultur må have haft på de gæliske Folk.
Spörgsmålet bliver altså, hvor meget af denne Kultur kan
tilskrives Nordmændene, og hvor meget er kommet fra Eng-
lænderne enten för eller efter det engelske Herredömmes Be-
gyndelse i Irland. Herom vil enhver naturligvis domme i
Sammenhæng med sine andre Synspunkter, men det synes
ikke urimeligt at sige, at hvis så mange Ord, som ved deres
Form kan bevises at være lånt af oldnordisk, findes i de
gæliske Sprog, så må man snarere antage, at de andre, hvis
Form intet beviser, også stamme fra den nordiske, og ikke
fra den engelske Indflydelse. Det må dog bemærkes, at vi
ingen Grund have til at sætte disse Lån meget hurtig efter
at de to Folk havde lært hinanden at kende. Vore Kilder,
hvorfra de anførte oldirske Ord ere hentede, ere Håndskrifter
fra det ll:te til det 17:de Århundrede, og selv om disse til-
dels ere grundede på ældre Traditioner og Skrifter, kan vi
dog ikke antage, at Ordene selv bleve optagne i det irske
Sprog i det 9:de Århundrede. På den irske Lexikografis
nuværende dårlige Standpunkt kan man ikke bestemt sige,
hvor mange nordiske Ord disse Kroniker o. s. v. indeholde,
uden at man selv vilde göre en besværlig Undersögelse, men
én Ting er sikker, at det vilde være meget vanskeligt, om
ikke umuligt, at fra islandsk samle så mange Låneord fra det
gæliske Sprog, som den tredie Del af de her samlede Låne-
ord fra oldnordisk. Hvis vi kan stole på Sagaerne, kunde
vi tro, at Vikingerne bevarede deres Sprog temmelig rent:
Digitized by VjOOQIC
166 Läffler: S vänska ortnamn p& skialf.
deres irske Undersåtter (Trælle o. s. v.) måtte lære 'norræn
tunga', og formodentlig også i andre Henseender rette sig efter
Herskernes Skikke og Luner, istedenfor at lære disse meget
af deres egen Tro eller Sæder. I alt Fald taler Låneordenes
Vidnesbyrd imod en så stærk Indflydelse i denne Retning,
som man nutildags pleier at antage. Det er dog værdt at
bemærke, og i Irland beklager man sig derover, at når en
keltisk Befolkning opgiver sit eget Sprog, opgiver den også
de dermed forbundne Sagn og Folketro: skulde Nordmæn-
denes irske undersåtter altså have opgivet sine egne Sagn
og kun bevaret den fremmede kristne og hedenske Lære?
Man kunde måske forsvare denne Mening: i alt Fald vilde
den forklare, hvorfor irske Sagn ikke findes blandt de nordiske.
Til Lösningen af disse vigtige Spörgsmål kan denne
Undersögelse måske give et Bidrag. Som Folge af det for-
holdsvis sene Tidspunkt, hvorfra disse Ord stamme, have de
kun ringe filologisk Interesse og da mere for gælisk end
for nordisk Sprogvidenskab, idet Eiendommelighedeme hid-
röre fra den keltiske Udtale, men for Kulturhistorien og de
dermed beslægtede historiske Spörgsmål kan de være af den
störste Vigtighed.
W. A. Oraigle.
Svanska ortnamn på skialf [skæl/].
(Ett bidrag till Skilfingarnas restauration.)
På konungasätet i Upsala skall omsider, sedan tron-
inkräktarna mot sin vilja, Ynglingarna^ avlägsnats, Skilfingar-
mis ädla, i avlägsen forntid vittfräjdade ätt återuppsättas.
Ett tusenårigt dunkel har skingrats. Det ^na foster-
landet, som så länge åt den djupaste glömska lemnat sin
älsta inhemska konungaätts namn, har genom en av sina
Digitized by VjOOQIC
Läffler: 8 vänska ortnamn p& skialf, 167
söner helt nyss återbördat detsamma (se A. Noreen, Mytiska
beståndsdelar i Ynglingatal, s. 223 — 224, tryckt i Uppsala-
studier, 1892)^).
Den anglosaxiske Be6wulf-skaldens ock den norske
diktarens av Ynglingatal vittnesbörd om Skilfingarna^ den
forres oförtydbart nog, synes det nu, den senares, brakt till
oss genom en islännings försorg, lättare förbisett, hava änt-
ligen blivet rätt förstådda och erkända.
Från Sverge fins intet direkt vittnesbörd om Skilfinga-
namnets tillvaro. Däremot skola vi i det följande visa, att
det stamord, varav Skilfingr är avlett, finnes på svänsk botten,
en omständighet, som ju i någon mån bidrager till att göra
det sannolikt, at Skilfingr värkligen varet ett inhemskt svänskt
namn. Man kunde ju äljest tänka sig möjligheten av att
detta namn endast i utlandet (t, ex. Norge, England) givets
åt den ifrågavarande svänska konungaätten.
Bugge har i Tidskrift for Philologi 8: 44, — under
hänvisning till ags. scylfy scylfe^ scélfe^ nyeng. shelfs "noget
som er slået sammen af bord, f. eks. en bænk, eller af et
dermed nærbeslægtet ord som i Oldnorsk har lydt skjåjp^
samt till de fno. orden Hli&skjälf ((Mens högsäte), Valaskjdlf
(gudaboning) ock Htfskjålfar (i Atlakvida 14) — förklarat
Skilfingr som betydande "han som sidder i skjdlj\ i Hoisædet"
ock ser däri ett namn som "egner sig vel til navn for Oden"
— som i Grimnismål ock kallas Skilfingr — "ligesom for
en menneskelig hövding", ock Noreen finner (a. a. s. 224),
') Jag anser mig dock bär böra reservera mig mot Noreens tolkning
av strofen om Démarr såsom gaUande Yngve, 8& tiUtalando den än först
kan synas. Dels förefaller det mig nämligen icke sannolikt, att redaü Are
skulle ba kunnat missuppfatta denna strof — han har ju ock Yngve som
fjräta yiigliiigaregenten och bör dä ha känt Ynglingatal i dess ofördärvade
skick! — ; dels finner jag de av Noreen anförda analogierna till ett ord
dömarr ej avgörande, d& just dessa alla är<f nomina propria; dels talar ju
Domarus. i latinska urkunder rörande Sverge för tillvaron av ett fsv. namn
Dömarr,
Digitized by
Google
168 Läffler: Svänska ortuamn på. skialf.
under hänvisning till Bugges förklaring av ordet, att Skil-
fingr är "ett passande namn för ''stolkånungarna" i Uppsala".
Då emellertid, som nedan skall visas, SkjaJf som ortnamn
eller del av ortnamn förekommet i Sverge i heden tid, så kunde
det ifrågasättas, synes det mig, om icke Skilfingr borde förkla-
ras som bildat av ett sådant ortnamn på shjalf i st. f. av det
appellativa skjalf^ högsäte. Betydelsen skulle i förra fallet bliva
"en man från Skjdlf^^ liksom fno. JSyltingr betyder en man
från Holt (jfr Bugge, Tidskr. f. Phil. 7: 219) och fsv. UeUinger
ursprungligen väl ') en man från Hals (som ortnamn; be-
tyder ^) lantrygg mellan 2 dalar eller fjordar, se Fritz-
ner, Ordb.*); Skilfingmna skulle då vara = medlemmarna av
SA;'a(/-8läkten.
Vare därmed huru som hälst, sitt stora intresse har det
i* alla händelser med hänsyn till SA"«7/?w9a-namnet att åter-
finna ordet skjdlf på svänsk botten som ortnamn, vilket ju
alltid hänvisar till ett äldre appellativ.
Vi skola här angiva de fall, vi lyckats få kännedom
om ^). Antagligen kan en efterskörd göras.
I den uppsvänska odlingens medelpunkt, i grannsocknen
till Gamla Upsala, Bälinge, "den runrikaste socken i hela
världen", fanns under medeltiden säkerligen sedan långt till-
') M. Lundgren foreslär, som mig synes mindre sannolikt, att uppfatta
Helsing som ursprungligen betydande "ättling af Hals'* (se Om f om-
svenska personnamn på -ing och -ung, Sthm 1886, s. 9).
^) Mon skulle ej Hals älst även hava betytt smalaste delen av en
vik, av ett sund? P& s&dant sätt kunde man finna en tillfredsställande
förklaring av de svänska, finska och danska orters namn, som ligga vid
vatten: Helsingör och Helsingborg vid vardpra sidan av smalaste delen av
Öresund; Helsingland som gammalt namn p& Norrland, ursprungligen d&
p& trakten vid smalaste delen av Bottniska viken (Qvarkefi av Qvarkj
strupe, betydande själva bukten på halsen!), Helsinge socken (meå Helsing-
fors) vid den avsmalnande delen av Finska viken, samt orten Helsinge,
nordväst om Åbo, vid ett smalt sund. Jfr jutländska ortnamnet Hals vid
östra mynningen av Limfjorden samt sörmländska sjönamnet Långhalsen.
') Doktor M. Lundgren har haft godheten uppsöka ock meddela mig
de ilasta här meddelade namn, då jag av ogynnsamma förhållanden varet
förhindrad att själv insamla dera.
Digitized by
Google
Läffler: Svänska ortnamn p& skialf, 169
baka i heden tid en ort vid namn Loaskialf. Den omtalas
i ett diplom av år 1291 (se Svenskt Diplomatarium II: 124),
som upptager ett där beläget jordstycke såsom donerat till
Upsala kyrka. Detta Loaskialf låg förmodligen i närheten
av det nuvarande Losgärde^ vilket namn möjligen är lärd
etymologisk ombildning av ett Lofål(v) <: Lofajskjalf^ eller
kanske står för äldre Loaskialfa gärde.
Detta ortnamn Loaskialf är bildat av den plurala geni-
iven Loa och skiålf. I Arkiv 7: 261 — 262 har jag yttrat
mig om detta ord med hänsyn till dess första sammansätt-
ningsled sålunda: '^LoaskidlJ (, . . . anfört *) i den av Söder-
vall utgivna sjätte delen av Rydqvists S. S. L.) är till sin
första sammansättningsled obestämbart. Dock är det fre-
stande att med avseende på detta ords halvt mytiska klang
tänka på lo, lund (offerlund?), såsom första sammansätt
ningsled''. Jag tror nu, att denna härledning från /o, Imid i
meningen offerlund, är riktig. Ordet betyder då: Lunda-
sätet, Lundagården.
Ett stöd för denna tolkning lemnar ett annat, ävenledes
i Upland befintligt, ortnamn sammansatt med -skialf\ nämligen
Viskælf (Hagunda härad; se Svenska Riksarkivets Perga-
mentsbref nr 885 [år 1369J ock nr 1272 [år 1377]), som väl
betyder tämpel-sätet eller det heliga högsätet (jfr Vihorg^
Væbo i Vgtl, m. fl. dylika ord). Liksom -skialf (skælf) här
är förenat med ett till den hedniska gudstjänsten hörande
ord, så är nog ock förhållandet med Loaskialf.
Ännu ett Loaskialf^ dock i svag form, torde ha funnit»
i Upland, nämligen det som nu heter Loskälfva i Lohärads
socken, ock vilket kanske är det ställe, som i Sv. Riksarkiv.
M Dock ej därflt&des förklarat, vare sig tiU första eUer andra sam-
mansättningsleden. Längre fram i samma dels ordregister st&r ^skialf? se
Loaskialf', AU det fno. slyålf, f., just i detta tsv. -skialf har sin direkta
motsYarighet &r s&ledes dfir lika litet som n&gon annan st&des förut p& visat.
Bugg<> ock Noreen anföra ondast ags. <K'k fno. former av ordet.
Digitized by VjOOQIC
170 Läffler: Svänaka ortnamn p& shialf,
Perg. nr 302 (år 1357) skrives Loaskælm (= -/wo, väl oblik
form). Det svaga skælva har motsvarighet icke blott i ags-
(se har förut) utan ock i norska ortnamn (se nedan).
Lo(a) bör naturligtvis i detta ord hälst förklaras på
samma sätt som i det bälingska Loaskialf. Och då det förra,
enligt Topografiska kårens karta, ligger på en liten höjd-
sträckning (nedanför denna en obetydlig bäck), bekräftas här-
ledningen från /o, lund. Men då bör Lo- även i Lohärad
— som har en mycket växlande natur — förklaras av /o,
lund, ock ej av /o, sumpig äng, såsom jag (Arkiv 7: 261 —
262) liksom Söderwall (Ordb.) förut förklarat det. Det synes
ock vara rimligare, att ett härad i urgammal tid fått namn
av en däri belägen hednisk hälgedom, en offerlund, än efter
en sumpig äng.
Ett fjärde uppländskt namn på -skialf' är HidinsMælf
(Sv. Dipl. IV: 520, Uidhinskelf IV: 304, Uidhinskielmm
IV: 359) i Husby-Långhundra *).
Ortnamn bildade av Skinlf äro icke inskränkta till Up-
land. De träffas även i Närke, Södermanland, Östergötland
ock Västergötland ock kanske flerstädes. De förekomma även
utom Sverge, varom nedan.
Exempel på andra svänska hithörande ortnamn äro:
Skialfhii (Sv. Dipl. R": 236, år 1331, avskr.) eller Skælff
(SRP. nr 2129, år 1385), nu SMlf i Ösmo socken, Söder-
manland.
Skælff (SRP. nr 2869, år 1397), även SHolfh (SRP.
nr 412, år 1360), SkiolJ (nr 469, s. å.), Skölf (nr 651, år
1365), nu Skölf i Glanshammars 8:n, Närke. — Formerna
med to (iö)^ ö förhålla sig till de på «a, iæ som t. ex. ßol^
fjol till fial, f jål (bräde).
Skiælf (SD. W: 400, år 1334; i Borg eller Rystad
socken, Östergötland. I SRP. nr 925 (år 1370) namnes
*) Anfört hos M. Landgren, Personnamn från medeltiden (i Lnndells
Svenska landsm&len X: 6). s. 100 (i avtryck; ej än publ.).
Digitized by
Google
LäfHer: Svänska ortnamn p& skialf. 171
ett Skielf ock nr 2627 (år 1392) skælff, ''k[an8ke] Skälf i
Borgs 8. Ög." — F. n. finnes ett Skälf i Borg (ock Löt) ock
ett i Rystad (Ögtl).
I Östergötland finnes nu ock ett
Skälf i Östra Husby ock ett
Skälfsäter i Häradshammar socken.
I Västergötland träffas
WarisskæJff {%y. Dipl. NS. I: 20, år 1401; i Vareskælua,
a. a. s. 677, år 1407), nu Vårskäl i Vårkumla srn [PFam-,
Vare- står väl fÖr Varins- (med det sena bortfallet av w
framför s, jfr Hacosson^ Hoquosson vid sidan av Haconson^
Hoquonson i yngre fsv. källor, äldre skånska Hastæslef vid
sidan av Hastenslew; se Lundgren, Personnamn s. 92, 98),
oaktat nysvänska Vårskä^l vars å jag förmodar ha upp-
kommet genom anslutning till socknens namn Vårkumla^
liksom ju ock senare sammansättningsleden (skälf) folkety-
mologiskt ombildats (till skä1)\
Skelueem (1397), Skælweem (1422), nu Skelfvum 8:n
(= *Skælf'hem). — Möjligen hör hit Skylwine (1382), nu
Skölfvene s:n i Vgtl. (<: *Skilvini <: *Skelf-vini?).
Sammansättningar sådana som Loaskialf ock Viskælf å
ena sidan, om vilka förut talats, samt Eidhinskiælf ock Va-
rifnJS'Skælf å andra sidan, där ordet skiælf (skælf) är förbundet
med så uråldriga namn som det samnordiska Hidhin ock det
från Rökstenen kända, samnordiska Variv^ vidare «ordets bety-
delse av högsäte, som väcker tanken på att denna så benämda
bostad i sin trakt varit en hövdings hem, varinvid ju ock så
ofta i forntiden den hedniska gudstjänsten var förlagd, vidare
ordets samklang med de mytologiska orden Hlitfskjålf ock
Valaskjålf samt slutligen sambandet med det kungliga släkt-
namnet Skilfingr göra detta så länge förbisedda svänska ort-
namn till ett av de allra intressantaste.
Om norska ortnamn på (skialf?) skialfa har professor
Digitized by
Google
172 Läffier: Svänska ortnamn p& skialf.
O. Rygh haft godheten på min begäran lemna en förteck-
ning, som följer nedan.
Även i England har ordet brukats i ortnamn. I ett
diplom från 976 förekommer to Hncefes scylfe som ortangi-
velse (anfört av Bugge i Tidskr. f. Phil. 8: 44).
Vi ha från Upland endast kunnat anföra sådana hit-
hörande ortnamn, i vilka skialf ingår som senare samman-
sättningsled, medan från flera andra landskap sMalf ensamt
förekommer som ortnamn.
Därest åvan framställda förmodan om släktnamnet Skil-
ßng^H härledning ur ortnamnet Skialf är riktig, så är det
naturligtvis ur ett osammansatt ortnamn Skiaff det bör här-
ledas, ej ur ett sådant som Viskcelf eller dylika.
Detta är dock icke något hinder för att härleda Skil-
fingaätten från Upland — såsom ju naturligast är, då dess
medlemmar väl älst blott voro konungar över Upland, ja
kanske älst blott över ett av folklanden — ; ty dels kunna
där i forntiden även enkla ortnamn på Skialf väl ha funnets^
dels kan t. ex. ett Loaskialf älst ha hetat Skialf men senare
ha kallats Lochskialf till åtskillnad från andra upländska
ortnamn Skialf
Kanske satÜ Skilfingamas stamfader i det af offerlundarna
kransade högsätet i det bälingska Loaskialf^ i järtat av Up-
land ock mitt i Tiundaland ock såg ut, väl ej över "all
värden" s(fm Odin i Hli&skjålf men över folklandet, ock
drömde om den dag, då hans ättlingar skulle härska över
allt Upland, ja över allt Sverge.
Juni 1893.
L. Fr. Läffler.
Digitized by
Google
Rygh: Norske Stedsnavne paa shjålfa. 173
Tillägg: Norske Stedsnavne paa (skJMf?) shjålfa.
Stammen skjalf- forekommer oftere i norske Stedsnavne,
dog — saavidt jeg har bemærket — ikke som sidste sam-
mensætningsled. Derimod har man det baade usammensat
og som förste Led:
1. SkfelvCy Qaard i Nes paa Hedemarken (skr. i Skialf uo
1415, DN. V 356).
2. Skjelve^ Qaard i Stange, Hedem. (skr. i Skæalfuo
1414, DN. in 450).
3. Skjelvef\, Gaard i Fet, Romerike (skr. i Skiælfuo i
"Rode Bog" 408 og 444).
4. Skjelver^ Qaard i Grue, Solör.
5. Skjelven^ Qaard paa Inderoen, Indherred (skr. a
Skæilfu 1333, DN. HI 154; i Skialfu 1336, DN. V 96; i
SkælgJm 1345, DN. II 226). Udtales Sjölva. Jfr. Skjelvaagen
sammestedes, skr. af Ske1fu(maghe i Asl. Bolts Jordeb. 5.
6. Skeluenn nævnes 1559 som gaard paa Hölandet i
Namdalen; kjendes ikke nu.
7. Skjelva kaldes en Fjeldaksel paa Vestsiden oaf M
skenesoen yderst i Lofoten; deraf vel Skjélvst einen ^ Navn paa
en Holme udenfor.
8. Skjelvetjern er Navn paa et lidet Tjern i Nordre
Land söndenfjelds.
9. Skfjævelandj Gaard i Holland sondenfor Stavanger.
Skr. Skialfualand 1329 (DN. IV 168).
10. Skiævelandj Qaard i Bjerkreim Sogn, sydligst i
Stavanger Amt.
Et Qaardnavn i Skjelvereid i Steigen Sogn i Nordland
horer vel ikke hid; jeg afleder det helst af Kvindenavnet
Skjaldvor.
I det trondhjemske Videnskabsselskabs Skrifter 1882
S. 32 har jeg ved Omtale af Navnet N:o 5 ovfr. forsögt at
forklare det af et Elvenavn Skjalfa. Denne Forklaring be-
ABKIV Vdft MOKDISK TILOLOOI X, MT rOLJD VI. / ^3 T
Digitized by VjOOQIC
174 Lundgren: Namnforskning.
styrkes ved Skjelvetjern ovfr. N:o 8 og ved Skßdlfandi^ brugt
paa Island som Navn paa en Foss (Kålund, Hist. topogr.
Beskr. I 287 not.) og paa en stor Elv (nu Stydlfmdc^ot).
Men den gjör ikke fyldest i alle Tilfælde; flere af de nævnte
Steder ligge saaledes, at der ikke synes at kunne være Tale
om at udlede Navnet af et Elvenavn. Saaledes ligger det
anforte Skjævéland ikke i Nærheden af nogen anden Elv end
Jæderens Hovedvasdrag, der bærer et ganske forskjelligt og
utvivlsomt ældgammelt Navn: Figg (gen. Figgjar).
Om lidskialg i den gamle bergenske Jordebog kan j^
kun ^) sige, at Lydligheden med det mythiske Mi^sfcjalf har
været ogsaa mig paafaldende, og at jeg tror paa, at her maa
være en Sammenhæng. — Forovrigt hviler Navnet alene paa
Jordebogens Autoritet; det er nu glemt i den Egn, hvor det
maatte soges (Hardanger).
Om Skjalg skal jeg anföre, at der findes en liden Qaard
af Navnet Skjalg paa Island (N:o 203 i Myre Syssel i den
isl. Jordebog af 1861). Til et Elvenavn Skjalga findes der
Spor i Norge, ligesom der paa Island findes en Skjdlgdalr.
Christiania 14 Mai 1893.
O. Rygh.
Bidrag till nordisk namnforskning.
LæMn.
SD. ns. m, 58 (år 1415) anfores från Yästmanland
mansnamnet Læbin.
Senare leden i detta egendomliga namn torde bora sam-
manställas med det i namn så vanliga -biom. Att rn i detta
ofta öfvergått till n(n)j är ådagalagdt af Bugge i Runverser
*) Jag hade gjort förfr&gan d&rom under h&nvisning tUl Fritnier,
Ordb.*, där ordet under hliSsmålf jämfbree med detta. Fr. L— r.
Lundgren: Namnforskning. 175
36 f. (jfr ock Kock Arkiv IX, 148) '). Vokalen gör ej någon
svårighet. Kock har Arkiv IX, 151 fäst uppmärksamhet på
Asbirntés SD. IV, 14, hvilket, såsom han påpekar, kunnat fä
sitt i från dat. -bimi. Mannen, som bar detta namn, var
från Norge; brefvet är utfardadt i Kungälf. Jfr vidare Äm-
birUj Äspirn, Espirn i Reichen. NekroL Se ock Nielsen
under Sigbiøritj Øthbiøm. — Däremot är Kolbinn DN. I, 52
(omkr. 1270) sannolikt en biform till Kolbeinn^ ej till det
flerstädes forekommande KolUorn.
Læ- sammanställer jag med begynnelseleden i Qallehus-
hornets bekanta MewagadiR. En motsvarighet därtill före-
kommer i fty. namn, såsom Hleoperht^ och i mytiska isländska
namn, såsom Hledis i Hyndluliöd. Möjligtvis ingår samma
Læ- äfven i det f sv. mansnamnet Læghil: L. famulus domini
scarensis SD. III, 460 (1320). Detta kan direkte samman-
ställas med det fty. Hleokelt^ med samma slutled, som an-
tagligen ingår i*det isl. Ingialdr^ fsv. Ingiælder (t. ex. Ing-
ieldus SD. IV, 586), Ingælder (t. ex. SD. ns. I, 426), Ingæller
(t. ex. Ingetter SD. ns. I, 274); jfr med afseende på slutledens i
fsv. Ingildhj B. Ingildhsson SD. ns. III, 89 samt fda. Ingildj
Ingillm (se Nielsen under Ingeld). Ex. på ^A for ^ i liknande
fall har jag anfört Arkiv DI, 230. Antalet kan lätt forökas; jag
nämner här ytterligare TyrgUls Thyrghersson SD. ns. II, 492,
ThorgUls ib. s. 659, Thørghils ns. I, 257, Thørghir^ man från
Jämtl, DN. in, 351 (1386; hans namn skrifves Thorger
SD. ns. I, 485). Jfr ock Bugge i Runverser 38. Det är
dock möjligt, att Læghil egentligen är ett tillnamn; jfr Magnus
Læghil SD. ns. II, 12, samt det fsv. appell, läghil (Soder-
walls Ordbok).
En förkortning af Læbin torde ingå i ortnamnet Læbi-
stum (for *Læbinstum; jfr Noreen Arkiv VI, 336 f.), väl nuv.
Läbbesta, Fällingsbro VästmanL, SD. ns. I, 650. Kanske får
*) M&h&nda st&r det übt. kyinnonamnet Bina SD. m, 92 för Bima
(sistnämnda form forekommer i Landn.).
Digitized by
Cjoogle
176 Lundgren: Namnforskning.
man ock sammanställa det nutida Lehhershult^ Mörlunda Små-
land, hvarest slutledens r bevarats.
Sa/Me.
Noreen har Arkiv VI, 337 samlat en del svenska mans-
namn på -fe, såsom Svante^ Brynte.* Det mönster, hvarefter
de bildats, är enligt honom Svante^ som å sin sida antag-
ligen uppkommit genom förkortning af det ursprungligen
slaviska Svantepolk. Emellertid förekommer i Sverge redan
tidigare än Svante ett annat namn på -fe, som äfven kan ha
spelat en roll såsom förebild för dylika namn, nämligen Sante.
Ex. på detta namn äro: Sante Södermani. SD. ns. I, 297
(1403; jfr ns. H); Sante Vg. Styffe Bidr. t. Skand. hist.
2: 44 (1397); Thörbiern Santasm Vg. ib. s. 39 (1396);
TowcB Santesdotter SD. ns. I, 621 (1407). Utan tvifvel ingår
det i det bekanta nysv. familjenamnet Santesson.
Huru bör nu Sante förklaras? Jag kan visserligen ej
leda i bevis, huru det uppkommit, men vill dock framställa
en möjlighet, som synes mig hafva särdeles mycket för sig.
Sannolikt är namnet en förkortning, och det finns intet hin-
der för att antaga, att ett namn af dylik typ sluter sig till
senare leden af ett sammansatt eller såsom sådant fattadt
namn. Det ganska vanliga namnet Vaste (t. ex. SD. ns.
I, 427 och 438) måste ju ha uppkommit ur namn på -vaster
(för -faster). Nu finnas två i Sverge under medeltiden an-
vända namn, i hvilkas senare del ljudförbindelsen sant före-
kommer. Det ena är Finzantm (med lat. ändelse), N. Fin-
santason^ som jag behandlat Sv. Landsm. X. Till de ex.,
jag där anfört, kan jag nu lägga Finzantæ (gen. eller möj-
ligen dat.) VGL. IV, 13 *). — Namnet är troligen en om-
bildning af det lat. Vincentius\ detta har för mig påpekats
af Prof. Lundell. För denna sammanställning tala särskildt
') Det strax därefter st&ende fædPer är väl en gammal dat., svarande
mot isl. fe&r.
Digitized by
Google
Lundgren: Namnforskning. 177
de enligt J. Nordlander i Norrland 1535 förekommande for-
merna Ffynssenthj Ffynssens. F för det ursprungliga v måste
bero därpå, att en högtysk form utgjort mellanled; jfr ßol^
ytterst af lat. viola^ Söderwalls Ordb. Vincentius såsom van-
ligt mansnamn kan jag i Sverge ej uppvisa förr än vid
medeltidens slut, då det bars af den Skara-biskop, som för-
lorade lifvet vid Stockholms blodbad; han namnes bl. a.
Styffe, Bidr. V, 41 (1505) *); men såsom helgonnamn har
det utan tvifvel varit väl bekant i norden (jfr jn die sancti
Vincentii Røde Bog s. 450). — Finzanter har i Sverge sä-
kerligen fattats som en sammansättning med Fin- (liksom
det vanliga Finvidher).
Ett annat namn, som visar former med sanfy är Alexan-
der. SD. ns. n, 404 (1411) förekommer nom. Aleesanth. Att
detta namn sammanhänger med Alexander^ bevisas genom
jämförelsen å ena sidan med Alesantar Sv. Riksark. Perg.-
bref nr 2593 (1391), å den andra med dat. Alesande SD.
ns II, 106 (1409). Den man, som bar sist anförda namn,
kallas s. 44 Alexssander; -er har alltså fattats såsom nom.-
ändelse. Vid formerna med t måste man väl tänka på hög-
tyskt inflytande.
Bort&ll af v inuti ett sammansatt namn.
Denna företeelse, hvarpå namnen på -aldr {Haraldr o. d.)
utgöra det säkraste exemplet, har af Noreen blifvit behandlad
i Pauls Grundriss I, 464 § 82, 2 b och Altisl. Gramm.^
§ 244 samt nu senast af Kock i Arkiv IX, 143 f.; jfr ock
Bugge i Runverser 122 och 244. Utan att våga ingå på
förklaringen af densamma vill jag här redogöra för några
fall, hvilka synas mig vara att sammanställa med de exempel,
som anföras på nämnda ställen.
*) Det synes mig hö^t sannolikt, att ortnamnet Vinzathorp Vg. Styffe'
Skandin. 111 inneh&Uer en förkortning af Vincentius^
Digitized by
Google
178 Lundgren: Namnforskning.
Ett sådant är det fno. namnet porivil. Ex. äro pori-
uill Røde Bog b. 12; Thorewyl DN. Vm, 412 (1469); TÄo-
reuil Vn, 508 (1501); K Thoreuilson VH, 546 (1521); gen.
Thoreuildz YIII, 782 (1537); hit hör väl ock 8. Torwilson
vm, 484 (1514) äfvensom Saxos TkQrvillus. Senare leden är
att sammanställa med isl. Vißll^ fho. Wyuill DN. Hl, 555,
Saxos Wivilltis (i Bråvalla-listan); jfr ock fsv. ortnamnen
Viuilstadhumj nu Villstads socken Smal, SD. V, 85 (1342)
och Wtuelstonij nu Väfvelsta i Södermani., SD. ns. II, 4
(1408), samt f ty. Wibil. Riktigheten af denna sammanställ-
ning bevisas af dat. porifli DN. X, 54 och 55 (1360; nom.
poriuilj porifuil). Sedan kom visserligen dat. att bildas på
annat sätt: X, 152 (1449) träffas Toreuili (nom. Toræuil).
Hit hör vidare det fsv. mansnamnet Ønder (t. ex. SD.
n, 443); ur fda. anför Nielsen Ønder^ N. Øndæsun m. m.
Noreen, som Upps.-stud. 196 förklarar det såsom en sidoform
till isl. Eyvindrj jämför det med afseende på slutleden med
Än-underj lor-uhder. Sammanställningen med Eyvindr är
utan tvifvel riktig. För densamma talar den genitivform,
som ingår i M. Øndason SD. V, 482 (1345), O. Øndhason
SD. ns III, 328 (afskr.) samt ortnamnet Øndastadhum SD.
in, 582 (afskr.) *); jfr ock det nyss anförda danska ex.; det
isl. namnet har gen. på -ar. Sammanhanget är jag emeller-
tid mest benägen att fatta så, att det fsv. och fd. Ønder
direkt motsvarar Eyvindr äfven med afseende på slutleden.
Den form, som uppkommit genom bortfall af t;, föreligger
faktiskt i de runstungna namnen auintr L. 600, ack. auint
L. 1173 m. m. (se Bugge i Runverser 122); jfr ock (Eyndr
bunghi Jämtl. DN. Hl, 222, år 1349 {öynder^ samme man,
Sv. Riks- Arkivets Perg.-bref nr 8; Øuintfr bimge SD. V, 745,
Øndari hunga^ lat. gen.. V, 527). Slutligen torde i hafva
*) Dock förekommer äfven gon. 0näz^ ehuru mig veterligt ej förr än
&r 1399 (Styffe, Bidr. t. Skand. hist. 2: 94).
Digitized by
Google
Landgren: Namnforskning. 179
sammandragits med den tämligen likartade föregående vo-
kalen.
Några namn med egendomligt utseende äro de, som sluta
på "is. Hos Saxo namnes en Ericus lurisii filius vir gene-
ris clari (person från historisk tid), och från andra källor
anför Nielsen ett fda. luris^ lurisius^ loriSj lørris. Namnet
är ej obekant i andra nordiska land. DN. X, 622 (1530)
omtalas en loris Oluessen. I Grubbs namnbok ^) anföres ett
i Sverge användt Joriss^ som enligt bokens förf. är af tyskt
eller holländskt ursprung. Detta sista är ej omöjligt, men
ingalunda säkert, då namnet synes ingå i svenska ortnamn
från medeltiden, såsom Juristum Uppl.(?) SD. II, 341 (1301)
samt luristuiUj väl nuv. Juresta, Floda SödermanL, IH, 420
(1319; Juristum V, 681, Jwrestom ns. I, 503). — Med af-
seende på förklaringen af detta namn vill jag påpeka, at^
Iwr-, lor- förekommer i några andra namn, såsom fsv. lorger
SD. m, 90, det fem. iurun Uppl. L. 650 (isl. I6runn\
iurulf på Tjängvidestenen Gotl. (se Bugge Runverser 356 f.).
Denna namnled är säkerligen att sammanställa med det i
fsv. namn förekommande lovur- (t. ex. iufurfast L. 439 ^));
jfr Noreen, AltisL Gr.» § 231 samt Upps.-stud. 207. Senare
leden åter kan hafva uppkommit af -vis (isl. adj. viss\ som
med säkerhet ingår åtminstone i ett nordiskt namn, nämligen
det jämtl. Sunduiss DN. Hl, 535 (1438; samme man är väl
Sundwis s. 533). Talrika fty. namn, t. ex. Adalvis^ AtoiSj
BaduiSj hafva motsvarande slutled. Det finns till och med
ett EfuroiSj hvilket Forstemann, utan att, som det tyckes,
känna luriSj anser felskrifvet för EvuroiSj och hvilket, om
han häri har rätt, bildar ett fullständigt motstycke till det
nordiska nanmet.
^) Jag citerar denna efter Sv. Landsm. VI, 7.
*) SD. y, 268 trftffas i ett "mycket skadadt" bref namnet Margareta
limurgeri. Jag förmodar, att gen. bör läsas lasuiwrgeri; jtr bl. a. iafuffcH
L. 4ia
Digitized by VjOOQIC
180 Lundgren: Namnforskning.
Men Iuris är icke det enda namnet på -is. SD. IV, 12
)1327) namnes en magister CaniSj bosatt i Stockholm. Det
kunde tyckas ligga nära att här antaga en latinisering.
Emellertid torde — utom det att, mig veterhgt, hunder ej
användes som egentligt namn — en dylik latinisering vara
något åtminstone ytterst sällsynt. Därtill kommer, att ett
nordiskt namn Kanis eljest kan uppvisas. Grubb anför näm-
ligen ett Kaniss *), som han anser vara af danskt ursprung.
Sannolikt ingår detta namn i ortnamnet Ganistom^ nu Kan-
stad, Munktorp Västmanl., SD. ns. I, 378 (Kanistom ns. II,
770). Första leden kan jag ej med säkerhet förklara, men
vill påpeka, att den har sin motsvarighet i Canbiørn D.
Dalec. n, 220 (1534) och ack. kana L. 908; jfr Bugge
Arkiv n, 167.
Ännu ett namn bör här kanske komma i betraktande,
nämligen det af Grubb anförda SelisSj Zeliss. Dess första
led kan sammanställas med det i namn ingående saler (jfr
t. ex. Salmundics SD. I, 623), nysv. sal *), eller med adj. sæl^
nysv. sälL Med afseende på den omljudda vokalen kan man
särskildt jämföra fno. Sælij porgæir Sælison DN. III, 378.
Slutligen vill jag, om ock med tvekan, uttala den för-
modan, att det fsv. kvinnonamnet Gesa (se Sv. Landsm. X, 6)
bör sammanställas med det fty. Gervisa. Bortfallet af /•
i namn på Ger- (t. ex. i fsv. Geuastus SD. III, 86) är sä-
kerligen mycket gammalt, då motsvarighet därtill finnes i
fno. (se t. ex. Gæilaugher Røde Bog 475, väl ock Gestæin
ib. s. 7). Genom bortfall af v äfvensom sammansmältning
af de hkartade vokalerna e och i kan sedan Gevis(a) hafva
blifvit Gesa.
Ett motstycke till namnen på -is bildar i viss mån
') 88 torde vara att jämföra med det dubbla 8 i isl. vi88 och alts& bero
p& den assimilation med nom.-ändelsen, som fordom egt rum.
*) Kanske får i s&dant fall det namn, som synes ingå i ortnamnet
Salista, nu Salsta, Öja Södermani., SD. IV, 667, anses som en sidoform.
Digitized by
Cjoogle
Lundgren: Namnforskning. 181
sihits L. 454, hvilket Bugge Arkiv II, 165 förklarar såsom
identiskt med isl. Stgfuss. Det t;, som här bortfallit, har
emellertid uppkommit af äldre f; jfr de af Bugge på nämnda
ställe och af mig Arkiv III, 230 behandlade fsv. namnen på
-aster fÖr -faster. Det är ej blott på en runsten namnet
Sighus anträffas; från diplomsamlingar kan jag anföra: Sighus
de Diupuvijk Norrland SD. II, 378 (1303); Signs a HedU
Hälsmgl. III, 65 (1312); Sighws j Tiwdhö Finl. Handl. t.
upplysn. af Finlands Häfder II, 74 (1430;. Hit hör väl
ock Singhus ij Dyupe Hälsingl. SD. ns. III, 165.
M. Lundgren.
Tillägg om namnet Sante.
Såsom en alternativ möjlighet att uppfatta det fsv. per-
sonnajnnet Sante må följande nämnas, hvars väsentliga inne-
håll jag hävt tillfälle enskilt meddela lektor Lundgren, och
som han bett mig bifoga hans artikel.
I Anreps Svenska slägtboken, första serien, andra bandet
6. 288 meddelas om släkten Santesson^ att denna från Små-
land härstammande och sedan slutet av 1500-talet kända
familj bildat sitt namn efter det i släkten brukliga och av
den förste kände stamfadern burna förnamnet Sante^ och det
tillagges, att detta '^antages vara x hopdraget af Sanctus, en
latinisering af hans, såsom det berättas, ursprungliga namn
Helge".
För denna härledning av Sante kan utom den tradition,
hvarpå Anrep torde stödja sin upporift, även följande anföras.
Som bekant, var det i gamla dagar ytterst vanligt att bilda
släktnamn genom latinisering; på så sätt har den stora massan
namn av samma bildning som Montellj Montelius^ Montelin;
Pontoppidan etc. etc. uppkommit. Latinisering av förnamn lär
enligt lektor Lundgren under medeltiden ej ha varit bruklig i
Sverge. Men en särskild anledning till latinisering av det
Digitized by VjOOQIC
182 Tegnér: Smörgås.
mycket vanliga personnamnet Hælghe torde hava fimnits. Man
använde såsom synonymer framför hälgonnamn så väl det
inhemska hælglie som det motsvarande latinska ordet men med
svensk böjning sanctCy så t. ex. Hælghe Sigkfridher och Sancte
Sighfridher^ Hælghe Olawer och Sande Olawer. Då nu en
man hette t. ex. Hælghe Olafsson^ och då man såsom synony-
mer använde Hælghe Olawer och Sancte Olawer^ så låg det
nära att såsom synonym till Hælghe Olofsson använda San(c)te
Olqfsson.
I San(c)te har A:-ljudets utträngts mellan två konsonanter,
hvarefter Wj^-ljudet genom partiell assimilation med den föl-
jande dentalen övergått till 12. I det fsv. personnamnet Ben(k)t
har alldeles samma ljudutveckling inträtt. Denna partiella
assimilation ngt > nt har inträtt huvudsakligen i stavelser och
ord utan fortis (Kock i Arkiv N. F. III, 307 f.), och sante
framför ett hälgonnamn (sUntS Får) uttalas utan fortis, liksom
förnamn omedelbart framför efternamn.
Axel Kock.
Smörgås.
Till de upplysande anmärkningar om detta ord, som
läsas i ett föregående häfte af Arkivet (IX, 368 f.), må här
ett litet tillägg göras.
Redan för halftannat århundrade sedan är den riktiga
förklaringen af ordet smörgås lämnad i ett arbete, som af
naturliga skäl lätt kunnat undgå filologemas uppmärksamhet
I en afhandling om ^Norrländska Boskaps Skötseln'^
(Stockh. 1751) sid. 111 skrifver Petrus Wasenius, Medelpa-
dus, följande: Tå Bondegårdama bruka the göra af thet
nyligen kärnade smöret småa klimpar, på wist sätt rullade
med et litet öga mittuti, en för Jiwar person; barnet må wara
ABKIV rö» MOKDMK FILOLMI X, »T FÖUD ▼!. . i r\r^n\r>
Digitized by VjOOQIC
Tegnér: Smörg&s. 183
nästan huru litet thet wil, så skal thet hawa sin: thessa
kalla the gåsar, och utdelas hwar Lördags afton och Söndags
morgonen uti sin wanliga ordning. Hädan tyckes thet tale-
sättet komma, at man säger: äta Smörgås^
Det enda, som efter denna tydning af ordet återstår att
förklara, är användningen af gås med betydelsen "smörr
klimp". Huru bör denna förvandling tänkas hafva försiggått?
'^Svenska Red-Dejan" är titeln på en af K. Dahlmann år
1743 utgifven och sedan ända in i vårt århundrade mycket
använd hushållslära. I denna läses (sid. 158 i den for mig
tillgängliga upplagan af 1772): ''Smör gjöres ock af Gås-
ister med Lök uti af Bondefolket; som efter hwars och ens
nöje kan äga stor merit nog, at äta på bröd."
Stödd på denna uppgift känner man sig naturligtvis
böjd att i ordet gås^ användt med betydelsen "smör", se en
ellips af gåsisterj gåsflott. Just på denna väg är det i själfva
verket som Richert sökt förklara ordet smörgås. Har gås
engång kommit att beteckna "gåsflott", så är en ytterligare
öfvergång till betydelsen "smör" lätt tänkbar. I citatet ur
Red-Dejan se vi metamorfosen ega rum nästan under våra
ögon. Det etymologiska sammanhang, som forefinnes t. ex.
mellan vårt smör och verbet smörja^ mellan rumäniskans ut-
tryck for smör, unt^ och det latinska unctum^ mellan finskans
voi i sin ursprungliga betydelse "fett" och i sin numera van-
liga "smör" — detta och mycket annat betygar möjligheten
af dylik betydelseväxling.
Men om än tanken på sådant sätt kan slå en brygga
mellan djumamnet och ämnesnamnet, torde enhvar ha någon
känsla af, att denna brygga dock är allt för vågsamt luftig.
Hos Wasenius se vi också ordet gås användt ej närmast som
ämnesnamn, utan som beteckning på särskilda stycken af
ämnet. Med denna utgångspunkt torde vi kunna finna en
mera tilltalande tydning.
Digitized by
Google
184 Tegnér: Smörg&s.
"Den en skald vill rätt förstå
bör till skaldens hembygd gå"
säger Göthe. Satsen har sin tillämpning också inom filologien.
För att rätt förstå det numera ganska prosaiska, men till sitt
ursprung dock rätt poetiska ordet smörgås måste filologen,
som jag tror, nedlåta sig till ett besök i mjölkkammaren.
Öfver hela Norden synes det ha varit plägsed, att en
lyckad kärning skulle efterföljas af en undfägnad med "käm-
gåsar", beredda af ännu osaltadt smör. Vid sidan af Wasenii
uppgift om bruket i Norrland kunna ställas de likartade med-
delanden om KjærnebrygSj Kjæmemelmady Kjærnestumpe^
som H. F. Feilberg lämnar i Dansk Bondeliv (1889) s. 120.
Man inser då, att husets barn måst vara särskildt intresserade
åskådare af kämingsproceduren; äfven deras uppfattningssätt
har alltså lätt kunnat spela en roll i de språkliga skapelse-
akter, som försiggått invid smörkärnan.
Vid kämingen samlar sig smöret till små klumpar, som
efter hand växa till storleken af en valnöt eller däröfver.
Dessa flyta upp på kämmjölken och simma omkring på dess
yta. För barnens fantasi — och hvarför icke äfven för stort
folks? — bör det ha legat nära till hands, att i de kring-
simmande små klumparna se lefvande varelser: små gula
gåsungar eller fullväxta hvita gäss.
Säkert är, att likartade metaforer äro vanliga i alla
språk. Det filologiska band, som sammanknyter fransmän-
nens canard "anka" med cave "båt", är af fullt analog natur,
låt vara att det här är det liflösa som gifvit namn åt det
lefvande, ej tvärtom. Själfva ordet gås nyttjas i förbindelsen
^hvita gåss^ som beteckning af skummet på aflägsna hafs-
vågor — detta ej blott i Sverge, utan ock i Danmark och
Tyskland. Det allbekanta ungdomsnöje, som består i att låta
en flat sten återstudsa mot vattenytan, namnes i England to
make (eller to play at) duck and drake. Hos oss bär samma
lek det delvis liknande namnet hasta sfnörgås; men egen-
Digitized by VjOOQIC
Tegnér: Smörg&s. 18B
domligt nog tyckes gåseffi^ i hvilken bilden väl möjligen
kunde sökas, här ha kommit med genom en blott tillfällighet.
Uttrycket är nämligen helt säkert bildadt genom en rent
mekanisk öfversättning af tyskans motsvarande Butterbrot
(Butterhemme) werfen eller af ett likartadt lågtyskt uttryck.
Halbertsma omnämner äfven ett frisiskt hotter en brod smi-
ten. I vårt språk kan jag ej följa detta slags smörgås längre
tillbaka än till 1734, då kasta smörgåsar finnes upptaget i
Serenii engelska lexikon (under Drake)] naturligtvis hindrar
intet, att ordet kan vara mycket äldre. Vårt folkspråk be-
tecknar i alla händelser samma lek med en animalisk metafor,
då den (åtminstone i Blekinge) gifver den neimnet slå flatßsk.
I vissa trakter af Tyskland säger man i samma mening
Jungfern werfen (eller machen). Att detta vid första på-
seende tämligen besynnerliga uttryck hör till samma kate-
gori som flera redan nämnda, visar sig däraf, att det (enligt
ten Doomkaat-Koolman) i Harz fullständigare heter Wasser-
Jungfern werfen. I nyisländskan motsvaras jungfrun af en
käring: Gislason återgifver det danska kaste Smut med låta
småhelluhlötf flytja kerlingar — ett uttryckssätt, som emel-
lertid torde hafva en helt annan utgångspunkt.
Vi se att metaforerna på detta område öfverflöda. För
barnets inbillningskraft är det en småsak att förvandla en
flat sten till en smörgås eller till en pannkaka — kasta
smörgås heter i Norge stundom slaa Pandekage — och att
omgestalta en simmande smörbit till en fågel.
Smöret och gåsen låta alltså, om man väljer sin syn-
punkt vid kärnan, mycket lätt förena sig till en smörgås.
Man måste fÖr ordets vidare historia blott tänka sig, att det
här icke, som i vanlig praxis, är smöret som utgör ett bihang
till brödet; tvärtom är brödet här det akcessoriska elementet.
Citatet från Wasenius visar, att det faktiskt så förhåller sig.
De af honom omtalade smakbitarna torde från början ha ut-
Digitized by
Google
186 Tegnér: Smörg&s.
gjorts just af dylika, direkt ur kärnan upphämtade, feta små
''gäss".
Under förutsättning att den här försökta tj^dningen af
ordet smörgås är riktig, bör ordet, så länge den däri inne-
burna bilden ännu stod klar för medvetandet, ha egt plural-
formen smörgäss. Denna form finnes också verkligen i äldre
tider, t. ex. i Grubbs Penu proverbiale (1677), där s. 558
ett ordspråk anföres, som lyder: Mång Barn och lijten Maat
giör tunna smörgiäs. Nu säger man efter mera regelbundna
språkanalogier smårgåsar^ och ofvan anförda citat visa, att
man hade denna form redan på Serenii och Wasenii tid.
En brödskifva med flott eller honung på kallas i våra
dagar stundom en ßottgäSj en hontmgsgås. Dessa ord äro na-
turligtvis sekundära efterbildningar af smörgås. Redan hos
Wasenius möter oss en dylik andrahands-bildning i flötgås.
Ordets första del flötor är en i den äldre svenskan vanlig
benämning på grädde, gräddklimpar, motsvarande danskans
Flöde. I flotgåsen ingick dock, som det tyckes, icke brödet.
Wasenius skrifver s. 120: ^När kämingen går för sig, och
Flötoma blifwa så tiocka at kärnstafwen kan stå alena midt
uti kärnan, brukas thet ock nästan öfwer alt at gifwa . .
något hwar, som tilstädes äro, theraf, hwilket tå kallas Flöt-
gås . . hwilken ätes antingen som hon är, eller uppå Söt-
mjölk eller ock uppå kämmjölk, som alla äro kosteliga
rätter^
Det torde icke vara ur vägen att här omnämna ett, efter
hvad jag tror, ingenstädes förut antecknadt uttryck, som, utan
att ega något historiskt sammanhang med ordet smörgås^ i sin
bildning företer en anmärkningsvärd likhet därmed. I Skåne,
där ordet smörgås ej nyttjas af folket — man säger i stället,
liksom fordom i Danmark, smörmad — förekommer i skilda
bygder ordet ållingar som beteckning af små brödbitar, hvar-
dera med sitt stycke sofvel på. Dylika bitar, uppställda i
en flock på bordet, brukas till att undfägna och på samma
Digitized by VjOOQIC
Tegnér: Smörg&s. 187
gäng roa småbanL Ordet är det danska Ællinge ''ankungar'^,
och namngifningen har säkerligen sin utgångspunkt däri att
bitarna äro små och att de uppträda flockvis på en vågrät
yta. Brödbitsflocken på bordet påminner barnen osökt om
deras kära och intressanta vänner från gårds- eller bydammen.
Folkfantasien har alltså varit verksam på enahanda sätt vid
bildningen af de två till betydelsen likartade uttrycken smör-
gås och ålling — om nämligen dessa uttryck här blifvit
riktigt förklarade.
Es. Tegnér.
Digitized by
Google
188 Unger: Isl. Haandskrifter.
Fortsatte Bemærkninger om islandske
Haandskrifter.
Adskillig Usikkerhed hersker med Hensyn til mange, ja
maaske de fleste af de gamle islandske og norske Haand-
skrifters Alder. Et Middel til at raade Bod paa noget af
denne Usikkerhed turde maaske findes, hvis man ved flere
Haandskrifter kunde opdage en fælles Afskriver; thi det var
tænkeligt, at et eller andet af disse kunde indeholde Antyd-
ninger om Tilblivelsestiden, hvilken da jo ogsaa matte gjælde
de andre fra samme Haand hidrorende Skrifter. Men for at
opnaa saadant Resultat maatte man gaa omhyggeligt til Yerks
og ikke lade sig nöie med enkelte tilfældige Ligheder under
en flygtig Betragtning af Haandskrifterne, og her maatte ikke
blot tages Hensyn til Skriftens Udseende, men ogsaa til
Overensstemmelse i Retskrivning og Sprogform. I denne Hen-
seende var de gamle Skrivere gjerne meget conseqvente, og
om enkelte maaske har holdt sig strengere til deres fore-
liggende Original end andre, saa har dog vel de fleste fulgt
den Sprogform, som var den herskende paa deres Tid. För
man derfor med Bestemthed slaar fast, at de og de Haand-
skrifter hidröre fra en og samme Skriver, bör man forst og
fremst underkaste dem en nöiagtere Undersögelse. Vanske-
ligheden ved en saadan Undersögelse af vore gamle Skind-
boger er da ikke saa stor som f. Ex. ved de ældste romer-
ske, der jo ligne hinanden saa meget, at dersom man ikke
vidste om de i Herculanum fundne, at de maa være ældre
end 80 efter Christi Födsel, kunde man gjeme for Skriftens
Skyld sætte dem saa langt ned i Tiden som 400 eller 500
efter Christus.
Derfor tror jeg, at en Bemærkning af Hr. Bibliothekar
Kålund i Fortalen til hans fortræffelige Udgave af Laxdöla
Saga, vedkommende nærværende Spörgsmaal, ikke bör staa
uimodsagt. Pag. XXI i denne Fortale findes folgende Passus:
ARKIV VÖB KORDISK VILOLOOI X, NT FÖLJD VI. /T
Digitized by VjOOQIC
Unger: lal. Haandskrifter. 189
Med samme hånd ^) er således skrevet AM. 162 A d, fol.
(Egils saga), AM. 325 III ^, 4:to (Orkneyinga saga), AM. 655
XXXII, 4:to (Mariu saga), GL kgl. sml. 1009, fol. (Morkin-
skinna), Stockh. 20 (nu 18), 4:to 2 (Olafs saga Tryggvasonar).
De tre sidstnævnte af disse Haandskrifter har jeg be-
skjæftiget mig med og derved erhvervet mig noget nöiere
Kjendskab til dem. Morkinskinna har jeg saaledes afskrevet
to gange, læst Correctur paa udgaven af samme efter Origi-
nalen og taget en Photographi af denne, saa at jeg paa en
Maade har kunnet have den stadig for Øine. AM. 655
XXXII 4:to har jeg afskrevet og benyttet ved Udgaven af
Marfu Saga; Stockh. 20 (nu 18) 4:to har jeg ligeledes af-
skrevet og læst Correcturen ved P. A. Munch's Udgave af
Olaf Tryggvasons Saga, Christiania 1853. Jeg tor med Be-
stemthed paastaa, at disse tre Haandskrifter er med forskjellige
Hænder. Morkinskinna er skreven af to ved Bogstavernes Form
og Retskrivning fra hinanden meget afvigende Skrivere. Hvad
nu 655 XXXII 4:to angaar, kunde der muligens være nogen
Lighed i Skrifttræk med Morkinskinnas förste Haand (hvoraf
et godt Facsimile i Fornm. S. 7), og en enkelt Overensstem-
melse ogsaa deri, at begge bruger v baade for u og v, men
forresten er de meget forskjellige i Retskrivning og Sprog-
form. Man sammenligne Marlu Saga, Udg. S. 430^ — 436',
4451*— 450**, 457»*— 468**, 487**— 499*^ 572*— 583*^ 599**
—604**, 614*^—619*^ 623*^—629« (Aftryck af AM. 655
XXXII 4:to) med hvilken som helst Side af Udgaven af
Morkinskinna, og Forskjellen vil være ioinefaldende. Mariu
Saga har altid k, Mork. oftere c end k; Mariu Saga undlader
ofte at betegne u-Omlyden af a: allvmj landvnij harmvUga
o. lign.; förste Haand af Mork. altid ollom^ londom^ hormoligaj
anden Haand i Mork. betegner denne Omlyd ved o, 9 og
au (ar); Mariu S. skriver altid Pronomenet hvn saaledes med v,
Mork. han; Mariu S. har altid i Enden af Ord v, Mork., i
^) Nemlig som AM. 162 E, fol.
A...V PÖ. KO«»,« ^LOLOO» X, « ro«.« T,. ^.^.^.^^^ ^^ SOOglC
190 Unger: lal. Haandskrifter.
al Fald forste Haand, næsten altid o; Mariu S. har stadig
Diphthong ei foran ngj eingi, feinginn^ Mork. altid engi^
fenginn. Et Særkjende for dette Haandskrift af Marfu S. er
den stadige Brug af kort s, i Mork. findes langt s (f) baade
i Begyndelsen og Enden af Ord; det korte s benyttes almin-
delig kun, hvor en Forkortelse vanskelig vilde kunne an-
bringes over langt s, f. ex. 8(va) o. lign. Sammenligner man
nu Cd. Stockh. 20 (nu 18) 4:to (Facsimilet Olafs S. Trygg-
vasonar, Christiania 1853) med Mork. (Facsimilet Fomm.
S. 7), vil det strax være indlysende, at det ikke kan være
tale om, at dennes forste Haand skulde have skrevet Cd.
Stockh., det maatte da i al Fald være den anden, men denne
er dog saare forskjellig, navnlig da med Hensyn til Ret-
skrivning: Olafs Sagas Skriver bruger stadig k, og c kun i
Forbindelsen ck, samt i Conjunctionen oc afvexlende med ok,
dog for det meste udtrykt ved Forkortningstegnet; dersom c
findes under andre Omstændigheder, er det vistnok sjelden.
Morkinskinnas förste Haand skriver altid, saavidt jeg har
bemærket, oc, aldrig Forkortningstegnet; dens anden Haand
oftest dette Siglum, sjeldnere oc eller ok. I Olafs Saga kan
Bogstaverne z og t meget let forvexles, man jævnfore paa
Facsimilet Ordet hrvg^iz i förste Linie med mihit i 5:te Linie,
og man vil bemærke en paafaldende Lighed mellem dem.
En saadan Forvexling er en umulighed i Morkin. baade ved
forste og anden Haand.
Af de to fSrstnævnte Fragmenter har jeg aldrig seet
AM. 162 A d fol., kan altsaa ikke efter Autopsi domme om
Haandens Identitet, men efter Proven i Egils Saga (Finnur
Jonssons ypperlige Udgave) S. 135^ — 138^ synes Retskriv-
ning og Sprogform ikke at svare til nogen af Hænderne i
Morkinskinna. For at anfore nogle Enkeltheder: Fragmentet
har stadig k, c findes kun i Forbindelsen ck, og i Conjunc-
tionen oc S. 135 og 136, hvilken dog skrives ok S. 137 og
138; hønvm 136'^ skrives i Mork. hønmn; sdgdv 136'^, forste
Digitized by VjOOQIC
Unger: Isl. Haandskrifter. 191
Skriver i Mork. sogpo^ den anden mg^u eller 89g|)u, Bogstavs-
formen Ö bruges knapt i Morkinskinna; aa = å, som i raas
S. 137^^ og aarar 138^, findes ikke i Morkinskinna; Super-
lativendelsen skrives i Morkinskinna ast^ ikke azt som Egils
Saga S. 136^* (hvatazt). Af Fragmenterne af Orkneyinga
Saga findes Facsimile i Vigfussons udgave (Icelandic Sagas
Vol. I); ved en nöiagtig Sammenligning med Morkinskinna
tror jeg ikke, at nogen lettelig vil holde paa denne Haands
Identitet med nogen af de to Hænder i hin, og allermindst
med förste Haand. Efter min Formening har altsaa ingen
af Morkinskinnas to Skrivere havt nogen Befatning med noget
af de ovenanförte Haandskrifter; og jeg tror ogsaa bestemt
at turde sige, at Mariu Sågas Afskriver ikke har været den
samme Mand, som har skrevet Fragm. af Egils S. og Ork-
neyinga Saga. I denne Henseende kan der saaledes, dersom
min Mening om Forholdet mellem disse Haandskrifter er
rigtig, ikke være noget i Veien for at give Morkinskinna en
höiere Alder end c:a 1300 (jvf. Fortalen XVII til Egils
Saga, udgivet af Finnur Jönsson).
En anden Sag som egentlig ikke staar i Forbindelse med
nærværende Æmne, men som synes at fortjene Opmærksom-
hed, er den Tilböielighed hos nyere nordiske Sprogforskere
særlig at hæfte sig ved sjeldne og usædvanlige Former, der
ved nærmere Prövelse ofte kunne vise sig som Skrivfeil eller
TrykfeiL Anledning til denne Bemærkning er en Ytring af
Hr. Wadstein ved hans Anmældelse af Jon Thorkelssons
"Beyging sterkra sagnorda i islenzku" i Arkiv för Nordisk
Filologi åttonde Bandet S. 89, hvor han noterer som en Forsom-
melse, at Formen gjM som Præteritum af gjalla er udeladt;
denne Form grunder sig paa en Trykfeil i Fornm. s. IX S.
513*^, da Eirspennil har det rigtige gall (jvf. Konunga Sogur,
Christiania 1873, S. 384*0-
Christiania Oktober 1892. O. R. Unger.
Digitized by VjOOQIC
192 Thorkelsson: Infin. styret af Præp.
Infinitiv styret af Præpositioner i Oldislandsk
og Oldnorsk.
I sin Oldnordiske OrdfOjningslære, Kbh. 1862, S. 385,
§ 146 siger Lund: '^avnemåden bruges efter forholdsordet
fo7, gammeldags ved aw, men ellers ikke styret af forholdsord
uden således at der tilföjes et stedord i den behørige for-
holdsform, hvortil da navnemåden slutter sig som en hos-
stüling".
Ifølge den anførte Udtalelse skulde Infinitiv i Oldislandsk
og Oldnorsk ikke kunne styres af andre Præpositioner end
til og dn. Dette er dog ikke Tilfældet. I Oldislandsk og
Oldnorsk styres Infinitiv af mange andre Præpositioner lige-
som i nuværende Dansk, Svensk og Islandsk, dog ikke af
alle de Præpositioner, som styre Infinitiv i Nyislandsk. Her
svarer Infinitiven til Gerundium i Latin som ogsaa styres af
visse Præpositioner, som dels styre Akkusativ dels Ablativ.
Det maa bemærkes at en Infinitiv, som ikke har Infinitiv-
mærket atj ikke kan styres af en Præposition.
Til Bevis herfor skal jeg anfere nogle Exempler.
Præpositionen d.
hann hafdi mikit bann d lagt at ræna (= hann hafdi
lagt mikit bann d at ræna) innanlands Hki. 65 28. tK)tti (æim
eigi pau faung a at sinne at leita leingr ÖT (Christiania
1853) 6 40. ef hénum væri hugr d at göra frid milium land-
anna Icelandic Sagas 2,362 23. En er {)at fréttu adrir sk6g-
armenn, at Grettir var {)ar nidr kominn, på var morgum
hugr d at finna hann Grett. 126 6. man ek vfsa l)ér til meira
Jjrekvirkis, ef l)ér er mikill hugr d at reyna |)ik 157 i. Hakon
konvngr lagdi meira hvg a at styrkta gvdz kristni i Noregi
enn engi konvngr annarr fyrir honom Cod. Fris. 582 14.
Hann hafdi adr spurt vm svmarit af Islandi at Gizurr iarl
.»..V r«K KOKO.« rn.o..o«. x, .. .«mo vk ^.^.^.^^^ ^^ (^OOglC
Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 193
hafdi litinn hug a lagit at ßytia eyrindi hans vid Jslendinga
561 9. Hann lagdi allan hug d at styrhja kristnina Bs.
1, 26 20. honum gerdizst foruitni a mikil at finna |)ann mann
(= mikil forvitni a at finna pann mann) Fib. 2, 425 8. var
hånum forvitni å at finna på, er 8vå mikit gambradi Grett.
135 10. hann vildi leggia råd å at sætta på Valdimar kon-
ung og hertoga Magnus brödur hans Icelandic Sagas 2, 369 5.
alla stund seal ec d leggia ydr at hidlpa (= alla stund seal
ec leggia d at hidlpa ydr) Fms. 10, 217 29. Miola stund
leggr hamingian d at hefia margan mann Al. 130 15. lögdu
peir eigi at minni stund a at fa ast af mer Ps. 61 26. hun
hafdi mikit starf aa at sauma fatækra manna klædi 40 13.
reidi ok öfund hiarta pins leidir pik aa al strida upp aa menn
pessa 100 6.
Præpositionen of.
mun ek nu heima sitia ok låta qf at pjona konungum
Eg. 1313. Lét hann på af at forvitnast um hüsfreyju og
hagi hennar langa stund Grett. 199 1. Lat cif pu at mæla
illt vid mik Hms. 1, 2 33. ek læt alldregi qT dth kalla aa
hann af oUu hiarta 5 12. Eptir pessa margfölldu afsakan
Petri letu menn qf' at eAsaka hann Ps. 46 19. Lat af at stri&a
aa mik 99 2. Nu p6 at peir pyldi mörg vandredi al våndum
mönnum, på léttu peir eigi pvl heldr ef at fara um sveitir
Bs. 1, 45 27.
Præpositionen at.
eNda syndi hann sva micla miscunn vip pa er at voro
at pina hann StH. 163 17. hann var at at Uatta skütuna
Nj. (1875) 1139. bar pat saman ok på var gunnarr at at
segja söguna 155 6. Yoru på Yarbelgir at at taka af pau
log sem eptir voru brüarinnar Fms. 9, 512 1.
I Nyislandsk udelades Præpositionen, f. E. hann var ad
skrifa bréfid (he was writing the letter). S61in var ad ganga
undir o: Solen var ved at gaa ned. Hvad lengi vörud per ad
skrifa bréfid? o: Hvor længe var De om at skrive Brevet?
Digitized by VjOOQIC
194 Thorkelsson: Infin. styret af Præp.
Præpositionen fyrir.
h9fdu menn {lat fyrir satt, at |)eim JXBtti fyrir at skiU
jask Ld.' 161 22. 'h vat ek veit' segir gunnarr 'hvårt eg mun
|)vi 6vaskari madr enn adrir menn, sem mjer l)ykkir
meira fyrir enn ddnim mönnum at vega menn' Nj. 54 92.
At fyrir her er Præposition og styrer det som Substantivum
fungerende at vega^ ser man ved at sammenligne det med
saadanne Udtryk som: lyer {lykkir mikit fyri ferdum Nj.
49 117.
Præpositionen i.
medan er \i\x starfar i at hriota t)etta fole undir t>ec AL
133 9. hann hafdi vndandrått i at lata la^s buin Cod. Fris.
479 6. En t)å pötti honum sér mikil mæda i at hugsa par
eptir hversu |)at pyddi Icelandic Sagas 2, 354 4. en nu l)ikkir
mér skömm i at drepa ^ik Fms. 11, 276 5. Så einn man
fyrir peim eldi råda, at eigi man gagn i um at forvitnast
Grett 37 12. skal {)ér allt sjålfbodit innan bæjar, l)at sem ek
hefi til at veita, en ^év sæmd i at piggia 46 22. |)6tt mann-
raun sé i n9kkur (= |)6tt n9kkur mannraun sé i) at fylgja
mér Ld.^ 5 2. ekki happ man pér i verda (= verda I) at hafa
med t)ér sverdit 104 3. at peir sé eigi strangari i at ger a
l)inn vilja 153 14. ek em rådinn % at M&a eigi hér hinnar
pridju (0: Orvar) Bs. 1, 44 15.
Præpositionen i moti.
ok l)vi brauzt hann i moti af öUu afli at fara ut (= ok
t)vi brauzt hann af öUu afli i moti at fara ut) Grett. 84 24.
Præpositionen vi^.
Siém ver vip at spilla hotipar hällde oro i munol)Ufe
rængo StH. 78 18. skaltu vicf hætta at binda heyit Grett.
109 14. leitadi hann allra bragda vid^ at stiga yfir Gretti 174 6.
Kjartan bad |)å ekki dvala vid" at leita at vatninu Ld.^
15119. sialfr bryz hann vid" at briota veggenn Al. 901.
leitar hann enn vid' vpp at standa 148 5. keppaz Jjeir vid at
meirr at briota veggenn sem sciotast 148 23. er hon hevir
Digitized by VjOOQIC
Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 195
vid buez at sigra tiann med dryck, er adr vard alldregi
sigradr i bardaga 156 25.
Præpositionen yfir.
(konungr) setti hann yfir at skipa konungs malum Fms.
10, 225 22.
Præpositionen til styrer meget ofte Infinitiv og jeg har
optegnet mange Exempler derpaa, men jag anser det ikke for
nødvendigt at anføre dem her, da Lund paa det ovenanførte
Sted har anerkendt, at den kan styre Infinitiv.
Paa samme Sted omtaler Lund, ''at der (til navnemåden)
tilføjes et stedord i den behørige forholdsform, hvortil da
navnemåden slutter sig som en hosstilb'ng'', og som Bevis
herfor anfører han følgende Sætninger: mikil sæmd var hånum
i pvi^ at sigra. Al. 14. jord at opnå til pess^ at graf a nidr
lik. Gråg. 1, 8.
Efter min Mening bör Infinitiven ikke betragtes som
Apposition til Pronomenet, men Pronomenet har samme Funk-
tion som en Artikel. Paa sanyne Maade som man kan de-
klinere Infinitiv i Græsk ved Hjælp af Artiklen, kan Infini-
tiv i Islandsk böjes ved Hjælp af Pronomenet pat; men
ligesom man ikke sætter noget Skilletegn i Græsk mellem
Artiklen og Infinitiven, saaledes bör der heller ikke i Is-
landsk sættes Komma imellem Pronomenet pat og Infinitiven.
I Græsk kan f. Ex. Infinitiven Axißelv böjes ved Hjælp af
Artiklen: tö Xaßelv, roi) Aaßetv, rep AaßeV^. Paa samme
Maade kan Infinitiven i Islandsk deklineres ved Hjælp af
pat: {)at at taka, ^ees at taka, l>vi at taka. Den saaledes
substantiverede Infinitiv kan have et Objekt, hvis det Verbum,
hvortil den hører, er transitivt
Herpaa skal jeg anføre nogle Exempler.
1. Nominativ.
pat var sidvenja l)eirra at rt^a hesta (= l)at at rfda hesta
var sidvenja l)eira) Hkr. 18 lo. fat at rlda hesta er Subjekt,
var sidvenja ^ira Prædikat. En huat mege at s9nno scylldra
• Digitized by VjOOQIC
196 Thorkelsson: Iniin. styret af Præp.
vera, en pat at sidse umb {ro msQiöfcéJixsödai) a alla vega
hverer peir hluter ero i oro fare. er einkom mest mege
fyrer J)eire l)iono8to of standa StH, 78 2.
2. Gtenitiv.
Tømizc eige til iarjilegra leica ne til galeyses heldr til
pess at vita craft gu^s StH. 27 31. Hann lét hingat i heim
berasc til pess at leysa alla cristna menn fra helvftis qvarlom
eilffom 84 24. at hann møne fram a leij) yer{)a la{)al>r til
pess at heyra lof gu{)s me]) helgom monnom hans 78 33.
Hann hafdi pess heit streingt at lata (= strmgt heit pess at
lata) eigi skera hår sitt né kemba Eg. 6i3. Han strengdi
pess heit at leita Godheims Hkr. 12 25 (Cod. Fris. 9 24). Svå
sem l)au kvåmu fram fyrir l)ann, er til pess var skipadr at
heyra (= er skipadr var til pess at heyra) skriptamål manna
Grett. 207 12. til pess munum vér råda at berå (= vér mu-
num råda til pess at berå) |)etta mål upp Ld.' 78 20.
3. Dativ.
Er konungi mikit kapp ^ pvi at hafa^ med sér {»a menn
at hann spyrr at afreksmenn eru at afli ok hreysti Eg. 13 9.
Grettir kvazt engi midlunarmål å pvi hafa edr göra at fara
t)adan Grett. 175 22. Hann orkadesc svå at pvt at fmpasc
rangar hugreningar oe orl)a slaüg at hann fær fra a>l)rom
monnom til iordanar 8tH. 11 39. Hakon konvngr var miog a
pvi at sigla til Irlands Cod. Fris 578 30.
4. Akkusativ.
Eptir andlat erkibyskups vrjK) korsbrædr a pat sattir at
kiosa til erkibyskvps Einar smiorbak Cod. Fris. 546 34. Nu
man ek eigi a pat hætta optar at taka vid sk6garmönnum
Grett. 127 26.
Reykjavik 13 Februar 1893.
Jon Thorkelsson.
Digitized by
Google
o. Storm: Den norske Homiliebog. 197
Kan det ansees bevist, at den norske Homilie-
bog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar?
Dr. E, Wadstein har i sin fortræfifelige Afhandling
"Fomnorska Homiliebokens Ljudlära" hævdet, at den oldnorske
Homiliebog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar. Her frem-
hæves som Vidnesbyrd derfor, först og fremst, at Udtrykket
1 herade pvl er næst ligr caupange [S. 163^ i Ungerø Ud-
gave] henviser "tydligen till den stad, där berättelsen om
detta järtecken är nedskrifven". Dette "caupangr" kan, mener
han, ikke være Nidaros: "1) då det i Hom. är fråga om Ni-
daros, göres ett forklarande tillägg: i caupbø t^^nn sem hann
hvilir, i caupang ^mm er Olafr hinn hælgi i hvilir; detta
tillägg är förklarligt, om skrifvaren befunnit sig på annan
plats än Nidaros. 2) [S. 153^] ') står taladt om ^s hælga
manz husi i prondhæimi fiordr^ hvilket nordr måste vara ett
tillägg af Hom:s skrifvare, eftersom det icke står i det lat.
originalet . Hom. kan alltså icke vara skrifven i J)rond-
hæimi. Lägger man nu märke till ett annat uttryck [S.
154^] i Vic ärustr, som också saknas i det lat. originalet, så
förstår man, att den icke häller kan vara skrifven i det syd-
östra Norge. Språkliga skäl hafva vi också redan funnit
förbjuda att söka Hom:s härstamningsort på Vestlandet. Det
återstår alltså endast ett ganska litet område — ungefar nu-
varande Hamar stift — , inom hvilket den ort, där Hom.
nedskrifvits, kan sökas, och man riktar då naturligtvis genast
sina ögon på Hamar, den enda ort af betydenhet inom detta
område. Obs. då, att Hamar äfven kallades Hamarkaupangr,
samt att kaupangr (enl. Fritzner') knappt användes om an-
dra städer än Nidaros och Hamar; jfr. det kaupaugr, som
just ledde mig in på denna betraktelse."
') Jeg citerer her og i det folgende Homiliebogen efter den trykte
udgave, medens Dr. Wadstein citerer efter Haandskriftets Sidetal.
Digitized by VjOOQ IC
198 G. Storm: Den norske Homiliebog.
Dette Ræsonnement synog jo at have god Sammenhæng,
og det sees da ogsaa, at det uden videre er optaget af Noreen
i hans Altisländische u. Altnorwegische Grammatik, 2:den Udg.
(1892). Imidlertid bör det ikke ubetinget godkjendes; det
lider, saavidt jeg forstaar, af den Feil, at det ikke tager fuldt
Hensyn til, 1) at Olafslegenden i Homiliebogen er en Afskrift
og 2) at den oldnorske Olafslegende er en Oversættelse fra
Latin.
Dr. Wadstein benytter min Udgave af den latinske Le-
gende i Monumenta hist. Norv. Denne udgave er fra 1880,
og da kjendtes ingen latinsk Text for det Capitel, hvori den
citerede Sætning om "caupangr" forekommer. Men allerede
det folgende Aar tryktes Legenden i Oxford efter et meget
fuldstændigere engelsk Haandskrift (Passio et Miracula b.
Olavi, ed. F. Metcalfe), og her forekommer dette Capitel paa
Latin. Den latinske Text begynder: "In quadam etiam pro-
vincia, civitati vicina", og længer nede staar, at man sendte
Bud "ad ecclesiam sancti martyris". At denne "civitas" som
sædvanligt i Legenden er Nidaros, tror jeg neppe nogen vil
kunne nægte; thi selv om Hamar kunde kaldes "caupangr",
vilde dog ingen falde paa at benævne den en "civitas"; saa-
længe Forskjellen mellem "civitates" og "villæ forenses" bestod,
maatte Hamar henregnes til "villæ"; ikke til "civitates". Da
den latinske Legende desuden er forfattet et af Aarene efter
1152, var Hamar altfor ubetydelig til at benævnes en "civi-
tas", idet den sandsynligvis ikke var mere end paabegyndt *).
Den latinske Legende er utvilsomt forfattet i Nidaros og af
et Medlem af Domkirkens Geistlighed, derom kan der neppe
tvivles. Men isaafald maa ogsaa i den oldnorske Oversæt-
telse "caupangr" som ellers i Legenden betegne Nidaros, og
*) Dr. Wadstein tænkto sig det middelalderlige Hamar meget större,
end det virkelig var; de "4 Kirker og 2 Klostre" maa reduceres til to Kirker
(nemlig selve Kathedralkirken og et lidet Kapel) samt et Kloster; men Ka-
pellet er fra c. 1270 og Klostret kan ikke paavises för c. 1500. Jfr. norsk
historisk Tidsskrift, S:die Bække I, S. 124 f.
Digitized by
Google
G. Storm: Den norske Homiliebog. 199
"hans hælga kirkiu" maa ligesom "ecclesia sancti martyris"
betegne Throndhjems Domkirke. Dr. Wadstem mener, at
Domkirken i den oldnorske Legende faar et særskildt Præ-
dikat; men hvis man sammenstiller den latinske og den old-
norske Text, vil det strax sees, at Oversætteren kun folger
slavisk sin Original, der netop om Kirken stærkt varierer
sine Udtryk: Cap. 2 ecclesia beati martyris = pes helga manz
hus. Cap. 3 hæc in qua requiescit (testatur) ecclesia = pes
helga städar er hann hvilir at. Cap. 4 in beati basilica = i
pes helga manz husi f J>rondhæimi nordr. Cap. 5. qui ad se-
pulcrum sancti venerat = sot hans hælga serin o. s. v. Olafs-
kirken i Nidaros er Centrum i hele Legenden, og om den
samler sig Miraklerne; hvor andre Olafskirker nævnes, maa
disses stedlige Forhold fastslaaes til Forskjel fra Hovedkirken.
Hvis nogensteds en Hamar-kirke skulde nævnes, maatte dette
Stedsnavn udtrykkelig fremhæves.
Olafs-legenden i Homiliebogen er det ældste bevarede
Exemplar af den oversatte Legende, men er ikke selve Over-
sættelsen. Om udtrykket "i J)rondhæimi nm-ffr^ har staaet i
den oprindelige Oversættelse, kan derfor ikke med Sikkerhed
udtales; imidlertid er det, som Dr. Wadstein mener, ikke
sandsynligt, siden der intet tilsvarende findes i den latinske
Original og det heller ikke findes i Afskriften i Olafssagaen.
Deraf tor man slutte, at Homiliebogens Skriver har fundet
det passende at tilföie Ordet wor^r, d. v. s., at Homiliebogen
er skrevet længer syd i Norge end Nidaros. Derimod er jeg
sikker paa, at man af Udtrykket "f Vie austr'* ikke kan drage
den Slutning, at Homiliebogen er skrevet ndenfor Vil-en;
thi Ordene "i Vik austr" forekommer ogsaa paa tilsvarende
Sted i Olafssagaen og har altsaa været tilsat af Oversætte-
ren, d. V. s.. Homiliebogen har afskrevet disse Ord fra sin
Kilde. Dertil kommer ogsaa, at Ordene ikke nödvendigvis
betyder "öster i Viken" — det heder i Regelen "austr 1 Vfk"
— men bör snarest oversættes "i den østlige Del af Viken,"
Digitized by VjOOQIC
200 Ot, Storm: Den norske Homiliebog.
d. e. østenfor Kristianiafjorden. Forsaavidt kunde altsaa Le-
genden være oversat i Viken vestenfor E^ristianiaQorden eller
paa hvilketsomhelst andet Sted i Norge. Jeg skulde for-
övrigt anse det for sandsynligt, at Legenden er oversat i
selve Nidaros eller ialfald i det Throndhjemske. I den Hen-
seende kan peges paa, at Oversætteren paa enkelte Steder
har forandret Texten for at fremhæve thrönderske For-
hold: 1) medens den latinske «Legende lader Olafs Modstan-
dere være "quidam cujusdam Canuti muneribus corrupti", har
Oversætteren her indsat [S. 149®] Thröndemes Hövding "Calfr
Amason, madr cynst6r, illr oc utrur'*, 2) Oversætteren oply-
ser [S. 149^], at Stiklastader er ''i Veradals herade", 3)
Oversætteren gjengiver [S. 153*] ''nata in provincia b. mar-
tyris Olavi" med "fødda f |>rendalargom (istedenfor at det be-
tyder "fodt i Norge"), 4) Oversætteren forstaar [S. 164^ rig-
tigt at oversætte Me provincia quæ dicitur insula exterior"
med "or herade |)vi er Ytreøy hæitir", — alt synes at af-
give Vidnesbyrd om, at Oversætteren nærmest maa tænkes
at være en Thrönder og at have skrevet i eller ved Nidaros.
At bestemme Homiliebogens Hjemsted efter et enkelt
udtryk i dens Olafslegende, lader sig efter dette kun gjöre
negativt, — forsaavidt som det er sandsynligt, at den ikke
er skrevet i Nidaros, men længere syd i Norge. Nærmere
kommer man, forekommer det mig, ad den Vei, Dr. Wad-
stein i andre Dele af sit Skrift gaar, — hvor han fremhæ-
ver sproglige Grunde for, at Homiliebogen er skrevet paa
Østlandet; men disse Grunde förer snarere til Viken (se
S. 3) end til Oplandene.
Kristiania 15 Aug. 1893.
Gustav Storm.
Digitized by
Google
Kock: tsvlfr ^ tsyfr. 201
Om namnet Us^fr = Usyfr.
I Arkiv N. F. VI, 122 yttrar Noreen med anledning av
min identifiering (Arkiv N. F. II, 20) av dessa två namn-
former, att han i Altisl. gramm. ^ § 71 anm. 4 ''just mot
Kocks enligt min (=Noreens) mening icke fonolågiskt möj-
liga förklaring jort den, som mig (= Noreen) synes, evi-
dänta sammanställningen O^j^r^ags. unsifre^ ahd. ummMri
unsauber, men Ösuifr = usuifr unfreundlich".
Jag kan icke dela Noreens mening, att identifieringen av
namnet Üs^fr med ags. unsåfre^ fht. unsubiri skulle vara
riktig, och jag tror mig kunna visa, att den av mig hyllade
åsikten, att tfsyfr och Üsvifr endast äro olika former av
samma namn, är icke blott fonologiskt möjlig utan värklig.
Noreen anmärker själv, att man skulle kunna ådaga-
lägga identiteten av Üsvifr och tisufr "dels jenom att anföra
odisputabla eks. på den hittills [enligt hans mening] otillräck-
ligt styrkta judövergång fwi > y]^ som av K. antas, dels jenom
att uppvisa, att samma personer, som buro namnet Ösifr^
också benämdes Ösuifr^. Dock menar Noreen, att icke ens
denna sista omständighet skulle vara fullt bevisande, eftersom
någon gång snarlika namn kunna sammanblandas, såsom då
i våra dagar en Magnm någon gång kan kallas Manne-
ehuru detta egentligen och vanligen är smeknamn ("kurz-
name") till Emanuel.
Det är sannt, att vid användning av "kurznamen" (smek-
namn) en dylik namnsammanblandning undantagsvis kan
ega rum, men då bildningen av så väl tJsv\fr som av tls^r
tydligen visar, att de icke äro "kurznamen" (dylika bildfningar
äro däremot t. ex. sådana fsv. namn på -ß som Quze av
Qupsærk^ Ouzærk; Gerne av Qe(r)munder^ Lundgren i Arkiv
m, 225), så är möjligheten av en sådan förväxling vid bruket
av tsv^r-iJsiffr utesluten.
ABKiv Fö» Moam» moMHii X, Mt FÖLJD VI. Digitized by GoOQIc
202 Kock: tsvifr ^ Ustffr.
Om det således kan visas, att samma person kallats
med båda dessa namnformer, så är därmed också ådaga-
lagt, att de ursprungligen varit identiska.
Nu är det faktiskt, att samme man kallas dels tsvifr
dels tfsyfr^ nämligen tfsvtfr (tfsyfr) enn spaki Helgason. I
registret till tslendfnga sögur I (Köpenhamn 1843) upptages
"Osvlfr (Osyfr) enn spaki, Helgason" med citat till en mängd
ställen i skriften, och på några av dessa skrives mannens
namn Ösvifrj på andra Osjjfr. Då emellertid texten på några
av dessa ställen blivit "normaliserad", så (ehuru man svår-
ligen kan misstänka "normalisering" av en handskrifts Ösvifr
till Öst/fr eller tvärtom) anför jag namnformerna icke från
något dylikt ställe. Men även i noggranna handskriftsavtryck
växla dessa namnformer för i fråga varande man. Så skrives
hans namn t. ex. i Hauksbök (Köpenhamn 1892) s. 31 r. 11
Osvifr hinn spaki; ib. s. 41 r. 14 Vsvifrs dottur (med an-
märkning i noten om första ordet "Skr. -eer"); ib. s. 43 r. 20
Osvifrs dottof' (med anmärkning i noten om första ordet "Skr.
-ur"). Däremot kallas samme man i det fullt noggranna
textavtrycket i Islendlnga sögur I s. 367 Øsyifr Helgas. j s.
368 Osyfr (i B; A har Osyfur enligt noten). (8. 385 har
textavtrycket Ösyvr Helgason med angelsaxiskt v.)
Under dessa förhållanden måste tlsvifr (såsom adjektiv
"stridig, trodsig, voldsom") vara identiskt med Üsyfr^ och
denna senare form kan ej identifieras med ags. unsifre^ fht.
unsubiri^ och så mycket mindre, som detta ags. och fht.
adjektiv på grund av sin betydelse "snuskig" icke kan ome-
delbart hava använts såsom namn (men möjligen såsom ök-
namn). Det är fastmer otvivelaktigt, att tlsvifr och Üs^r
äro identiska, och mitt antagande (Arkiv N. F. II, 20), att
wt kvarstått i iJsvifr^ när fortis föll på senare kompositions-
leden, men övergått till (w)y [eller möjligen med förkortning
av vokalen (w)ij\ när fortis hvilade på förra kompositionsleden,
har god motsvarighet i behandhngen av namnet *Gautstqfr:
Digitized by VjOOQIC
Kock: Usvifr^Üsy fr. 203
här kvarstod i fsv. tillsvidare au och övergick senare till
ö i Gösta^ när fortis låg på förra sammansättningsleden, under
det att *Gautståfr gav Gustav (Kock: Tydning af gamla
svenska ord 1 ff., Svensk akcent II, 339). Utvecklingen
tswifr > iJs(w)ifr beror tydligen på partiell assimilation i
relativt oakcentuerad stavelse, och i Arkiv anf. st. har jag
anfört en hel mängd andra fall av partiell assimilation i
dylik ställning.
Namnet tjsvifr = iJsyfr är av särskilt intresse därför, att
det utgör ett bland de få säkra exemplen på ord, där tillfölje av
relativ akcentlöshet ljudförbindelsen wt övergått till (w)y. Denna
ljudutveckling har emellertid även inträtt i sv. tordyvelj isl.
tordißll : sv. vivel; isl. Biorgyn : Biorgvin (jmf. Arkiv N. F.
II, 21); *Siguwini > *Sigtoin :> Sigyn^ *Hlöpawini :> *Hlöp''
win > Hlopyn (Kauffmann i Beiträge XVIII, 143). Det är
icke behövligt att antaga olika läge för fortis i Biorgyn :
Biorgvin^ ty denna växling kan bero därpå, att -win i nom.
Ijudlagsenligt övergick till (w)yn^ men -winiar i gen. kvar-
stod, emedan det efterföljande ./ hindrade utvecklingen wi >
C^)yi ]^' 8.tt i fyrir > firir, yfir > ifir etc. det följande
i framkallade utvecklingen y :> i i relativt oakcentuerad sta-
velse (Kock i Arkiv IV, 163 ff.). I överensstämmelse här-
med kan utvecklingen tordwtflar > tord(w)yflar Ijudlagsenligt
ha inträtt blott i de synkoperade kasus, under det att i nom.
ack. gen. sg. {tordwlfill etc.) ljudförbindelsen wt Ijudlags-
enligt kvarøtod.
Även no. tvirel ("kjemestang, stav med en tværskive i
enden, hvormed fløde kernes til smør"): sv. dial, kärnetörel
(A. Malm), tyril, isl. flautapyriU^ pyrill kan förklaras därav,
att först i (synkoperade kasus av) komposita kärnetörel^ flauta-
pyrill wi övergick till y. Hit hör kanske ock det ofta relfv-
tivt oakcentuerade fsv. fgutn. py : isl. pvi (dat. till pat).
Osäkra äro följande. Fsv. har annattwiggia och annat-
tyggia (Arkiv K F. II, 21 noten). Av det ofta relativt
Digitized by VjOOQIC
204 Kock: tsvifr ^ tsyfr.
oakcentuerade fsv. pronomenet hwilkin anträffas någon gång
formen hylhith (i en skrift av Herning Gad, Styffe: Bidrag
till Skandinaviens historia V, 115), samt av fsv. pronomenet vi
åtskilliga gånger formen toy (flera ggr t. ex. hos Styffe anf.
arb. n nr 70). Emellertid kan %- i det enstaka hylkiih även
förklaras såsom uppkommet genom f-omljud i hulikit > *hyUkit
eller möjligen såsom utgörande en dat. (*hy) till kwat (mot-
svarande py till pat\ hvilken dativform komponerats med
4iker. I fall wy är hit hänforligt (jmf. dock Arkiv N. F.
n, 22), så har efter ljudutvecklingen wi > wy te?-ljudet be-
varats genom inflytande från den akcentuerade formen wi.
Den i Oxfordordboken anförda fno. formen tyttugti hör väl
ej hit utan torde böra uppfattas såsom utvecklad ur tvitugti
genom utvecklingen wl > (w)y under inflytande av följande
stavelses «-ljud (jmf. swistur > systur etc.).
Då icke alla de anförda orden utgöra säkra exempel på
ljudutvecklingen wz > (w)y i relativt oakcentuerad stavelse,
kan man vara något tveksam om ljudlagens fullt exakta for-
mulering, d. v. s. huruvida för dess inträdande stavelsens
relativa akcentlöshet är tillräcklig (såsom jag antagit i Arkiv
anf. st.), eller huruvida möjligen även någon annan faktor
är behövlig för ljudutvecklingens inträdande. Då i de flästa
orden en labial eller en labialiserad konsonant (/, r, n^ se om
denna benämning Kock: Undersökningar i svensk språkhist.
21 ff.) efterföljer ljudförbindelsen wi (tlsåfr^ tordyfill^ Bior-
gyn^ Sigyn^ Hlopyn^ flautapyrill^ hylkith)^ så är det möjligt,
att jämte den relativa akcentlösheten även denna omständig-
het var nödvändig för utvecklingen wi > wy^ i hvilket fall
py : pvij wy : vi vore att på annat sätt uppfatta. Det bör
nänmas, att R. Larsson: Södermannalagens ljudlära s. 41 vid
diskussion av den av mig i Arkiv anf. st. framställda ljud-
övergången anser det '^icke alldeles oantagligt", att i Üsyfr^
tordiifill wi blivit ?/, hvarvid dock labialen / medvärkat.
Digitized by
Google
Kock: Usvifr ^ üsyfr. 205
Men även om man kan hysa någon tvekan om ljudla-
gens fullt exakta formulering, så torde genom dessa rader
ha^a ytterligare styrkts, att wt (åtminstone under vissa för-
hållanden) i relativt oakcentuerad ställning givit ^, samt att
detta inträffat t. ex. i iJsv\fr > ijsyfr.
Axel Kook.
AW,v rö. «oaD.« ™>L0«. x, kt .öud v,. ^.^.^.^^^ b^OOglC
Notizen').
3) Theodricus monachns erzählt in seiner Historia de antiqui-
tate regum Norwagiensium kap. 6 die hinterlistig ermordung der
bösen Gunnhild. Die hanptstelle lautet: Tandem igitur Hocon com-
mentatos est hujusmodi dolum: mittit ad regem Daciæ, sibi tunc
amicissimum, quia adhuc paganum; rogat ut mittat litteras ad
Gnnnildam occulte petatque sibi earn in matrimonium ; asserat feli-
cem fore Daciam tali regina; nee illi animo appetendas juvenum
nuptias: se quoque jam provectæ esse ætatis, optime eos posse
convenire. Suscepit itaque mulier regpas litteras oppidoqne lætata
et muliebri levitate nimis credula ad Daniam tendit, quam rex mox
comprehendi fecit et in quandam -paludem demergi fecit. Et hic
ftiit finis scelerum et maleficiomm Gunnildar.
Diese erzählung hat ihre entsprechung in der Jömsvikinga
saga (cod. AM. 29 1> 4:to, Petersens abdruck s. 21 f. und kap. 5
der lateinischen Übersetzung), ohne dass sich nähre Yerwandtscnaft
nachweisen liesse; andrerseits im Agrip^ spalte 22 f., worauf G.
Storm (Monumenta historica Norvegiæ, p. 12) hingewiesen hat: hier
sind die Übereinstimmungen so gross, dass der Verfasser des Agrip
entweder direkt oder indirekt aus Theodricus geschöpft haben muss.
Dasselbe gilt nun auch von einem kapitel der Flatevjarbök :
Brefagerd tili Gunnhildar (Christianiaer ausgäbe I, 152 f.), einem
Zusatzkapitel, das die Fltb. zusammen mit cod. AM. 62 fol. (S) den
andern fassungen der jungem Olafssaga Tryggvasonar gegenüber
eingeschoben hat. Zunächst, kommt man auf den gedanken, dass
das kapitel den bericht des Agfrip, ausgeputzt und zugestutzt, wi-
dergibt. Theodricus erzählt^ dass Hakon den dänenkpnig bitten
lässt, um Gunnhild zu werben; dann springt die erzählung: wir
erfahren sofort, dass Gunnhild den brief Haralds erhält. Im Agrip
dagegen wie in der Flate^'arbök wird zunächst die sendung Ha-
kons an Harald erzählt^ dann ausdrücklich hervorgehoben, dass
Harald seine boten schickt. Hier kommen aber charakteristische
abweichungen vor. Im Agrip heisst es: Oc hann sendi henni rit
oc quat) t>^t säumst at hon ga^mol gifbisc garmlom konungi (*» nee
illi animo appetendas juvenum nuptias: se quoque jam provectæ
esse ætatis, optime eos convenire). Dieser hinweis auf das alter
der beiden heiratskandidaten fehlt in der Fltb. Dagegen heisst
es hier:
*) Vgl. Arkiv VHI, 380.
Digitized by VjOOQIC
Morgenstem: Notizen 3 — 6. 207
Sidan sende Haralldr konangr Gnnnhildi bref sua skrifat sem
Hakon jall hafdi firir mællt. at konungr bidr hennar ser til eigin-
konn. ok segir hann sæla vera Danmork ef hon næde at hafua
slika drottning yfir ser. sua vitra ok vel fallna som Qnnnhildr var.
Diese stelle ist Übersetzung des lateinischen: asserat felicem fore
Daciam tali regina. Ebenso entspricht dem Schlusssatze: Et hie
fuit finis scelemm et maleficiomm Gunnildar nur in Fltb.: Lyktazst
par nu frasognn grimlæks ok glæpa Gunnhildar konungamodr.
Daraus geht hervor, dass das kapitel der Fltb. unabhängig
von Agrip entweder mittel- oder unmittelbar auf Theodricus zu-
rückgeht. Da es wörtlich übereinstimmend auch in S steht, ist
es von dem redaktör der fassung, auf die S und Fltb. zurückgehn,
eingeschoben^ nicht erst von Fltb.
D. 25. Jan. 1893.
4) In Noreens Altisländischer grammatik, § 213, 2 heisst es:
ts (z) > SS dialektisch schon um 1150, allgemein (wo nicht asso-
ciation hindert) seit um 1250, z. b. Gissurr (Gizorr), t)ia8si (t>iaze),
priöska (t)ri6zka § 224) widerspänstigkeit u. a.
Hier werden meines erachtens zwei verschiedne prozesse unter
einen hut gebracht: 1) der intervokalische Übergang des ts zu ss
2) die ausstossung des ersten gliedes in den Verbindungen tst und
tsk. Der letzte vorrang ist der in § 236 besprochnen erleichtrung
von ksk zu sk durchaus analog.
Für die assimilation von intervokalischem ts zeugt ein reim
von c. 1150 blesson — pessa und von c. 1250 Gissur — vissa (Gis-
lason, Ni&la II, 626). Ein sichres handschriftliches zeugnis fiir die
erste hälfte des 13:en jhds. fehlt meines wissens.
(ranz anders und viel reichlicher sind die belege fur den zwei-
ten fall. B. Kahle (Die Sprache der Skalden, s. 79) belegt den su-
perlativ basti aus dem 12:ten jhd. (c. 1150); aus dem anfange des
13:ten vgl: ena hwfto vifrpingj cod. AM. 655 4:to Vll—Vfll, bl.
3 ^26 (aber z. b. blet/ape mehrmals). Femer: ø/tr Placitus drapa
3, 3 (zitiert nach Larsson); til enar gfto tru cod. AM. 655 4:to V,
bl. 2 ^ 25; at locno p^/fo g/ta emb^tti ebenda VI, bl. 2 M6 (aber
batftan 2 '4); ag^ftr cod. AM. 113 A u. B. (Islend, sög. = I, 376,
ll;*zitiert nach Specht, Das verbum reflexivum, s. 13).
Für den Verlust des dentals in der Verbindung tsk (psk) zeu-
gen viele 2. perss. plur. und participia pass, auf sc (vgl. Specht,
s. 12 f., dessen Sammlungen nicht einmal vollständig sind), femer das
mehrfach belegte kva^ (Specht, s. 13), endlich ggfco cod. AM.
665 4: to V» bl. 2 ' 29, gøsco im norwegischen homilienbuche 105, 3
und priosco — ebenda 108, 28 (zitiert nach Wadstein, s. 119).
kvask kann kaum mit Specht als passivform zu dem seltnen
præteritum kva ^) erklärt werden, oder braucht es wenigstens nicht.
M Ansser in Fimibogasaga auch in OsH (1849) 8, 92 belegt, also nicht
blofis, wenn das folgende wort mit |) beginnt (Noreen, § 425 a. 8).
Digitized by
Cjoogle
208 Läffler: Till Arkiv 7: 247 o. f.
Ebensowenig können die andern passivformen ihre entstehung dem
^'Übergewicht der formen mit blossem sc resp. st*' verdanken: die
entwicklnng geht ja grade auf einfiihrung von z aus. Es ist viel-
mehr besondres gewicht darauf zu le^en, dass die formen, dem
lebendig gefühlten Zusammenhang mit den aktivformen znm trotz,
den dental ausstossen konnten. ^ Meines eraohtens müssen also die
passivformen auf sc konsequenter weise genau so wie gøska und
prioska erklärt werden.
Diese ausstossung des dentals war spontan und wurde ebenso-
wenig regelmässig durchgeführt wie die des gutturals in der Ver-
bindung ksk. Immerhin wird man gut tun^ eine Schreibung zt
und zk im anfange des 13: ten jhds. nicht ohne weitres gleich tst
und tsk zu setzen; sie kann recht wohl öfter bloss etymologisch sein.
5) Specht (Das verbum reflexivum) hat merkwürdiger weise
das fragment cod. AM. 655 4:to XXXIII vom ausgang des 13:ten
jhds. übersehn. Dies beweist fiir diese zeit im isländischen eine
dialektische passivendung auf s (bez. ss). Die formen sind ger-
J)izr 1 ' 10, brazf 1 ' 21, fiirizf I ' 25, «Nazf 2' 19, fomnoJ)(o)rz 1^
12, glata^izf 1 ^ 12, fyndvzr 1 M7, bvndizf (part.) 1 " 24, trayftizf
1 ▼ 32, l)ottizr 1 ^ 32, fettizf 2 ^ 1, komf 2 ^ 5, komazf 2 ^ 7 u. 11,
hr^ddizf 2 M6, hizf (part.) 2 " 22, minzftu 2 ^ 26, finomz ec 1 ' 20,
ec f yfomf 2 ^ 7, ec miNomc 2 ' 3, glet)iomc ec (2 mal) 2 ' 4, vilnomc
ec 2^4. Den lautwert von zf erweist Bldrat)r 2 M5 neben Blezfafiv
2^15 und blezfape 2 ^ 29 (vgl. auch bfft 1 ^ 27), dazu die formen
komf und f yfomf.
D. 4. Febr. 1893.
6) Heilagra manna sögur II, 208, 17 (abdruck von cod. AM.
665 4:to, IX bl. 1) steht: Oc hit biscup minn. Das letzte wort ist
nicht richtig gelesen. Nur die obern teile der buchstaben sind
erhalten. Diese lassen aber sicher erkennen: xpm. Also ist zu le-
sen: cristin[na manna], wie auch 205, 10 und 194,34.
Kopenhagen, d. 6. Febr. 1893.
Gustav Morgenstern.
Till Arkiv 7: 247 o. f.
Som vid nedskrivandet av noten 1 mina originalanteckningar
hade forkommet, kunde jag ej anföra citatställe för de diplom av
1264, där gen. Oslos första gången av mig p&träffats. Sedan nu
anteckningarna tillrättakommet, bör jag anföra stället, som är Dipl.
Norv. III: 9: i Oslos heraäe.
Ur n&gra anteckningar om engelska ortnamn p& -leäh, visande
sammansättningar dels 1) med namn p& sädana djur, som ej leva
i vatten, dels 2) med träd- ock växtnamn, ock s&lunda tjänande
att belysa on del norska ortnamn p& 46 (lund), vilka antecKningar
Digitized by VjOOQIC
Hjelmqvist: Anmälan. 209
ock varet förkomna, må följande exempel meddelas (hämtade nr
H. Leo^ Bectitudines singularam personamm, Halle 1842):
1) Beccan-lcahy E^r-hah, Earne-leah, Han-leh {Henna-leah,
Hen-leh), Haran-lcäh (jfr fnO. HorAo, fhty, Hasen-Io), HriSra-leah.
2) Ac-leah, Åps-leah, Berc-leah, Elm-leh, Feam-ieah, Lin-hah^
VideAeh.
För fno. Biorloo^ nn BjorlOy knnde ifrågasättas härkomst frän
Bjgnvio (jfr fhty. Rra-loh!), hällre än, som skett, från Bjor-lo,
Aaisen anger Ijör som nynorsk form för Ijorr (bäver) blott från
österdalen. Jämför med hänsyn både tiU form (r för rn) och
betydelse Björlunda^ stnndom bruklig sidoform till svenska sock-
nenamnet Björniunda (1404 Biörnlunda\ hvilken senare form nn
är det ofEciela namnet. Med Mario (s. 261) för Marä-U kan
jämföras fhtv. Martis-lo, Ytterligare jämförelser mellan fhty. ock
fiio. lemna fnty. Wichh — fho. Vél6, fhty. Langélo — fho. Langlo^
fhty. Ahdloh — ftio. AU (ovisst, om de två sista höra hit).
Juni 1893.
L. Fr. Läffler.
Udvalg af Oldnordiske Skjaldekvad med anmærkninger ved
Konråä Gislason (udgivet af Kommissionen for det Amamagnæan-
ske legat). København 1892. Pris: 5 kronor.
Det postuma arbete af professor Konrad Gislason, som hans
pietetsfulle lärjunge docent Finnur Jonsson ställt till allmänhetens
förfogande, sluter sig värdigt till den gamle mästarens föregående
skrifter.
Boken omfattar ett urval af den norröna skaldepoesiens alster
från omkring år 825 till år 1040: den innehåller verser af alla
^^fornnordiska'' skalder utaf någon betydenhet från Brage t. o. m.
Sig^atr 5or|>arson *).
Gislason har på sätt och vis afsett att skänka de studerande
ett supplement till Wiséns Carmina Norræna ^): de dikter, som
Wisén upptagit, saknas i Skjaldekvaden '); å andra sidan har Gis-
lason särskildt lagt an på att med sin samling införlifva s. k. lau-
savisury eftersom det ej ingått i den svenske utgif^arens plan att
meddela några sådana.
Bestämmande för urvalet har det skick varit, i hvilket kvä-
denas text befinner sig. Gislason har endast velat upptaga sådana
verser, som kunna anses oförvanskade, eller som åtminstone täm-
ligen lätt kunna återställas i sin ursprungliga form. ^) På grund
häraf har ofta endast den ena hälften af en strof blifvit uppte.^en :
den andra hälften har utelämnats, eftersom dess text förefaller kor-
rumperad.
*) Enligt Gislaøonfl namnbeteckning, som användes i det följande. *) Ci-
teras i det följande med G. N. ') Citeras i det följande med Sk. *) Sk. Ind-
ledning} s. n. ^
ABSTT rött MOftDUK riLOLooi z, MT röwD VI. Digitized by V300 V LC
210 Hjelmqvist: Anmälan.
Någong&ng har Gislason medtagit enstaka versrader, som
han ej ansett fullt säkra^ men har d& satt dem inom klammer. ^)
Utom texten^ som omfattar angefar 40 sidor, innehåller boken
en kommentar till dikterna.
Som man kunde vänta, är denna kommentar synnerligen lä-
rorik. Framfor allt hälsas den med glädje af alla dem, som akta
den norröna skaldepoesiens alster värdiga ett omsorgsfullt stadium,
icke blott därför att de erbjuda sv&righeter, utan äfiren därför att
de uppenbara poetiska skönheter och en egendomlig stil^ som med
lätta antydningar och sammanträngdt bildspråk frammanar den ena
taflan efter den andra for vår inre syn.
Den fina uppfattning af den norröna skaldepoesien och den
inträngande analys af de gamle diktarnes tankegång och stämning,
som möta oss i Gislasons arbete, utgöra dettas största fortjänst.
Genom sina många träffande förklaringar och ändringsförslag
har författaren spridt nytt ljus ö^er den forna poesien: pä samma
gång har han kraftigt fört dennas talan gent emot alla dem, som
i skaldemas dikter bJott se frukter af en forkonstlad smak.
Den, som studerat Gislasons föregående skrifler, skall i hans
sista arbete återfinna samma egenskaper, som utmärka hans äldre
kritiska och exegetiska afhaudlingar. Man får här nya prof på
hans konst att med en obetydlig ändring af den häfdvunna ord för-
bindelsen åstadkomma en tolkning, väsentligen bättre än förut
gjorda försök till tydning.
För att anföra ett exempel, hämtadt i mängden, vill jag hän-
visa till en halfstrof af Kormåkr (Sk., v. 21 o. fil):
pann met eh hadd es (hodda)
horheipe Sif greiper
(dyr verpr fægc-Frayja)
jfimm hundrapa snimnia.
Gislason. har här framställt en ny uppfattning af det sista
ordet i halfstrofen. Af forskare, som behandlat det citerade stal-
let, har Möbius (Kormaks Saga^ s. 108 f.) fört snimma till greiper
och öfversatt det med ^'aw Morgen'\ Detta ger naturligtvis me-
ning, om också uttrycket faller sig något platt. Björn Magnusson
Olsen *) förenar ordet med verpr dyr och tolkar det: 'Tidlig — i
en ung alder — er Steingerdr mange penge værd'\ Denna upp-
fattning synes mig mindre tilltalande. Enligt denna tyckes skal-
den hafva ansett, att en kvinnas värde tillväxte med åren.
Gislajson (Sk., s. 82.) låter snimma vara en bestämning till
met ek och öfversätter det: '^uden at betænke mig længe". Sålunda
har han gifvit en god mening och en naturlig ordförbindelse.
Understundom åtnöjer författaren sig därmed, att han påvisar,
hurusom en för länge sedan framställd tolkning, som råkat i förgä-
tenhet, måste återupptagas.
') Se Sk. s. 73; jfr s. 153. ^) Om versene i Kormaks Saga (Aarbeger
for Nordisk Oldkyndighed 1888, s. 62).
Digitized by VjOOQIC
Hjelmqvist: Anmälan. 211
Så t. ex. anmärker Gislason (Sk., s. 127 f.), att andnes (Sk.,
Gunnlaagr ormstunga^ v. 16) icke gärna kan betyda näs^ eftersom
man dä tvingas att antaga ^^näsets skida^' (andness öndorr) s&som
omskrifhing af begreppet skepp. Då en sådan kenning saknar
säkra motstycken, föreslår Gislason, att man skall återgå till Egils-
sons tolkning af annes såsom betydande lingula anatis = mare,
Haffrets Teller vattnets) skida är en vanlig benämning på skeppet.
I allmänhet gäller det om Gislasons kommentar, att den med
enkla medel åstadkommer stora ting.
Det skulle föra oss för löngt, om vi här ville framhålla ytterli-
gare bevis härpå: D:r Finnur Jönsson har i sin Indledning (s. XXVII)
fäst uppmärksamheten på några glansställen^ som visa oss Gisla-
sons enastående förmåga att utveckla en skalds tankegång, enkelt,
klart, men på samma gång grundligt. Till dem får jag hänvisa.
Det fina förstående af skaldepoesien^ som framträder i Gisla-
sons skrifler, är ej blott en frukt af hans stora naturliga begåf-
ning. Det vittnar också om hans allsidiga kännedom af den forna
poetiska litteraturen.
I Sk. möter man den mest grundliga lärdom, som genast har
till hands en massa detaljer. •
Någon gång tyckes författaren rent af fråssa i det rika ma-
terial, som anföres. Man läse s. 189 o. ff., s. 193 o. f. i An-
märkningarna, eller må man genomgå de exempel på afskrif-
vares felaktiga rättelse af assonansen, som anföras s. 208 f.!
Gislasons böjelse för exkurser förnekar sig icke heller t detta
arbete; det innehåller bidrag till tolkningen af många verser, som
ej upptagits i själfva texten. (Sk., s. 66, s. 111, s. 118 o. s. v.)
Emellertid torde Sk. vara något öfrerskådligare än t. ex. kom-
mentaren till Njåla, där läsaren ofla har svårt att leta sig fram
genom det öf\rermåttan rika innehållet ^).
På ett älskvärdt och tilltalande sätt framträder genom och
trots den vidlyftiga lärda apparaten författarens försynta och blyg-
samma personlighet. Det gör ett behagligt intryck att finna Gis-
lason, långt ifrån något rätthafv'eri, villigt erkänna missuppfattnin-
gar uti sina äldre skrifter (se t. ex. Sk., s. 74, s. 104, s. 110).
"öfver hufvud taget utmarkes hans forskning af stor försiktighet.
Han företager ej gärna några emendationer, som alltför svårt om-
ändra den öfrerlämnade texten. Som exempel på hans ändringar
må här erinras om utbytandet af handsknfbernas åfbll 1. afluöll
mot dlßll i en vers af HallfrøJ)r (Sk., v. 10; jfr s. 108):
älßil drepe stale.
Emellertid torde de flesta emendationer, som förekomma i Sk.,
redan vara föreslagna och motiverade uti äldre arbeten af Gislason.
Bätt intressant och på samma gång belysande för Gislasons
träffsäkerhet såsom textförbättare är den omständigheten, att en
MSe Finnur Jönssons nekrolog öfver Gislason i Arkiv för nordisk fi-
lologi VII, s. 294. , ^^M^
Digitized by VjOOQIC
fe
212 Hjelmqvist: Änm&lan.
emendation^ som han gjort i sin afhandling '^Om helrim^^, seder-
mera tktt handskrifbligt ^töd. (Se Sk.^ s. 111.)
Af^en vid sina tolkningar och förklaringar röjer för&ttaren
samma prisvärda försiktighet. Måhända kan han ej helt och hållet
frikännas från en viss bundenhet i omdömet^ som hindrar honom
att godkänna ovanliga eller tämligen enastående uttryckssätt i det
poetiska språket.
I likhet med D:r Falk (Arkiv V, s. 274) anser GIslason att valr
i en kennings som betecknar skepp^ är namnet på Yésteins berömda
häst och ej gärna kan vara = accipiter (Sk., s. 123). Att denna
kenning skulle syfla på skeppets snabbhet och likheten mellan vin-
gar och segel, "turde . . . være speciosius quam verius'\
Emellertid torde, meddifvet att valr ursprungligen är namnet
å en häst ^), det i alla fall icke vara något sällsamt^ om skeppet
X)r nordbomas fantasi framkallade bilden af en snabbt framilande
fågel. I andra germanfolks poesi förekommer, såsom annorstädes
blifvit framhållet*''), denna jämförelse. GIslason själf uppfattar ken-
ningama GatUreks svanr och Gestus dipt såsom benämningar på
skepp (Sk., s. 149). Här må erinras om ett ställe i en ung saga:
''pviat 8vå f oro skip peirra, scm fugl flygi" (Ingwars Saga, utg. af
Brocman, s. 18, Antiquités Russes II, s. 152). Det är icke be-
synnerligt, om ett valr eller annat fogelnamn framkallat hos lä-
saren eller åhöraren bilden af en fogel, äfven om den i mytolo-
gien bevandrade skalden afsett en benämning på någon af sagans
hästar. Kanske valde han sitt uttryck just på grund af dess dubbel-
tydighet, som tillät honom att till ett helt sammansmälta en my-
tologisk och en fysisk kenning.
Med Gislasons försiktigt granskande omdöme står i nära sam-
band den pietet mot före^ende forskare, den motvilja mot pole-
mik, som utmärkte honom. Den förstnämnda egenskapen framträder
särskildt i hans förhållande till Egilsson (se Sk., s. 76, s. 119);
den sistnämnda röjer sig i hans bemötande af meningar, som strida
mot hans egna ').
Det känns motbjudande att framställa några kritiska anmärk-
ningar mot detaljer uti Gislasotis värdefulla arbete. Det är också
till en viss grad öfverflödigt, eftersom redan utgifvaren påpekat
åtskilliga saker i fråga om beteckningssätt och iakttagande af me-
trikens lagar, som måste framkalla opposition *). Vidare har D:r
Falk i Nordisk Tidsskrift for Filologi, Tredie Række I, s. 131 AT.
ägnat verket en omsorgsfull och innehållsrik granskning, som sär-
skildt tagit hänsyn till rent språkliga frågor.
Här må först påpekas önskvärdheten däraf, att det vid fram-
läggandet af texten blifvit rätt klart angifvet, hvad som verkligen
') Genom detta namn har man måhända velat framhålla hans snabb-
het; jfr Cederschiölds inledning till Fornsögur Sudrlanda, s. XXVIII. ') Se
anmälarens ufhandling Naturskildringarna i den norröna diktningen, s. i08.
•) Se t. ex. hans behandling af ^j6{>olfr enn hvinverske v. 12, Sk., s, 49; in-
direkt mot Hoffory. *) Se Finnar Jönssons Indledning.
Digitized by VjOOQIC
Hjelmqvist: Anmälan. 213
st&r att läsa i handskrifterna och hyad som beror p& emendation.
Utan någon större svårighet knnde under texten hafva anmärkts,
när ändring i öfVerlämnad läsart vidtagits.
Nu hänvisas man någon gång till ett äldre arbete af Gisla-
son^ där skälen för en företagen ändring framläggas, men i Sk.
omtalas icke handskriftens läsart. Så har förf. i texten (Holm-
göngo-Berse^ v. 8) upptagit viner i st. f. fr ændr uti versen:
Saurbce viner aure.
Uti kommentaren hänvisas till Njåla TI, där ändringen moti-
veras, men att en ändring skett, f&r man icke veta. Emellertid
är det osäkert, om här en ändring är nödvfindig. Sievers (Altger-
manische Metrik, s. 118) tycks förorda att läsa /reeftdr, en form,
som också fordras af en bekant vers i Ynglingatal. Glslason har
anmärkt, att Holmgöngo-Berse på ett annat ställe har frændr^
utan att en osammandragen form kan insättas. Antaget att /riéttdr
ej kan läsas på det sistnämnda stället, hr det väl icke mycket be-
synnerligare, att Holmgöngo-Berse anväuder en äldre och en yngre
form af frændr^ än att enligt Gislason Sigvatr om hvarandra be-
gagnar hefr och hefer *).
Understundom stannar man i villrådighet, om en afvikelse
från den vanliga texten beror på emendation eller på sorgPälligare
pröfning af handskrifterna. Så t. ex. vid Holmgöngo-Berse, v. 25,
som Gislason återger
Nu hefek (en ték tanna).
Enligt Möbius är den handskriftliga läsarten tel i st. f. fék (Kor-
maks Saga, 8. 30). Kommentaren lämnar ingen upplysning. Egell
Skallagrims sunr, v. 12 läses i Sk.
hagr hrimrota gagra.
Enligt Finnur Jönsson (Egils Saga, s. 101, s. 370) har man här
att läsa brimrotar. V. 37 hos samme skald lyder i Sk.
at primraynes pjönar.
Enligt Finnur Jönsson (ibid.,, s. 139, s. 373) ^r prifreyniSy som ej
omtalas af Gislason, att insätta för primraynes. Åtskilliga andra '
exempel skulle kunna anföras, hvilka man kunde åberopa som stöd
för den förut uttalade önskvärdheten af en utförligare text-kritisk
apparat.
Helt säkert skulle författaren sjalf ha fyllt det påpekade be-
hofv^et, om han hunnit afsluta sitt verk.
I sin anmälan ^) af Sk. har D:r Falk anmärkt, att Gislason
upptagit den af metriska skål klandervärda versen:
pvi hefk hljötöndom^) heitet (Gunnlaugr Ormstunga, v. 11).
Den försvaras emellertid fullkomligt af t. ex. följande på samma
sätt byggda verser:
*) Jfr Finnur Janssons Indledning, s. XV, s. XXII; Bugge sä^or: "Hier-
bei leugne ich nicht, dass die skalden die ältere form behalten haben
können, nachdem die einsilbige form in der alltäglichen rede die einzig ge-
brÄuchliche geworden war (Beitr. XV, 895). >) 8. 182. •) I st. f. det en-
ligt Falk bättre hljétum.
Digitized by VjOOQIC
214 Hjelmqvist: Anmälan.
Nu hefr folkstrlper Fråpa (Ayvindr skaldaßpiller, v. 37)
Nu hefr gnysiærir geira (Gisle Surs Bunr, Sk., s. 221)
Nu heßc, Vdlpggnis, vegna (Vigaglumr, Sk., s. 222)
p6 hykh fürvipo f oro (Brase Halla sunr, v. 5)
pu hefr öplenga Opne (torleifr jarlsskald, v. 5)
Sva hefk hermela Äar//^a , (Hallfrøpr vandræpaskald, v. 61)
Sva hefr ollunges Ula (Aleifr konongr enn helge, v. 13)
Sd hefr; fnjbpnanna! manne (Sigvatr ]&orl)ar son, v. 158) *)
Däremot har, som Finnnr Jönsson (Indledning, s. XXII f.) och Hj.
Falk (anf. st., s. 132) anmärkt^ Gislason ej tillräckligt uppmärk-
sammat, att i jämna verser i drottkvætt (uti typen A) andra tak-
tens höjning vanligen utgöres af en kort stavelse, om första tak-
tens sänkning uppbär en stark biton.
Denna reget är dock icke undantagslös (se Falk anf. st.).
Sievers^ som uppdagat densamma, har själf anmnrkt (Altgerma-
nische Metrik, s. 103), att verser — lät vara f&taliga — finnas, som
strida däremot. N&gra exempel^ som ej anföras ai Sievers:
hauSrs runn Jcpkva nauaar (C. N., Sorsdräpa 8, 6)
flesårått tvu nesja (ibid. 12, 4)
tungls bra solar pungu (ibid. 14^ 4)
fotlegg purnis veggjar (ibid. 17, 4) *)
sorglaust vissak borget (Sk., Hallfrøpr vandræl)askald, v. 128)
dir anns gloa år sjåSi (Gunnlaugs Saga, kap. 5, v. 6)
soknstrangr Ormr enn langt (C. N., Hallar-Steinn Herdisar-
sons Rekstefja 23, 4)
allvålds menn a brennur (Bj^m krepphende i Heimskringla,
Saga Magnes berfætts, kap. 10, v. 4)
^urctr Idtinn verSi (C. N., Eråkum&l 22, 4)
hgålmsTcæa Qirkir flædu (C. N., Einarr Skülasons Q«isli 52, 8)
utrauSr brdäan dauda (en visa af Grettir, s. 47 i Grettis
Saga, v. 4)
einhver sollinn geyra (Hävardar Saga Isfirdings, s. 29, str. 2, v. 6)
eirlaust skartit tr austa (ibid. s. 34, str. 1, v. 4)
randskjalfr greiptu kcUfe (Bjamar Saga Hitdælakappa [Boers
uppl.], str. 19, v. 8).
Vid afledningsändelser såsom sänkningar i första takten r&der
växling. Hos Hallfrøpr påträffas följande verser:
Opens skipat Ijåpom (Sk., Hallfrøt)r vandræl)askald, v. 26)
och Opens kyn *) fyr ropa (ibid., v. 42).
*) Andra exempel ho8 Sieyers, AltgermaniBche Metrik s. 59. I föl-
jande verser tycks h ej bilda position: •
^ par hykk ungan gram ggngu (Sigvatr ]^orfiar son, Sk., s. 230)
brått, at hon savrgask mdttit (Plé^itosdr&pa, 19, 6).
Jfr däremot en sådan vers som
gePharPr kanongr! jar par (Sigvatr Jorpar son, v. 102).
') Har mä dock ej förbises, att ]^6rsdr&pas text är mycket osäker.
*) Insatt af Gislason i st. f. handskriftemas att, bl&t, ord; Sk., s. 109.
Digitized by VjOOQIC
Hjelmqvist: Anin&lan. 215
Hos Siflpratr p&traffas (Sk., y. 26)
smengr firom tniMa,
hos Einarr Skulason (O. N., Geisli 39, 2)
gctUngs riks af sliku, men (36, 1)
müdings hefir hdldin.
Om jag på grund af de anförda exemplen, bvilkas antal helt
säkert skulle kunna ökas, ej kan anse, att versen
sohnstrips fyrrom ripa (Sk., Sigvatr torpar son, v. 278)
är fullkomligt otänkbar pä grund af metriska skäl, m&ste det
likväl fasthållas, att man vid textändringar bör akta sig att
gifva en vers, hvars form snarast skulle vittna om en lapsus hos
skalden. *)
Jag tror därföre icke, att Gislason träffat det riktiga, dÄ han
(s. 146) föreslår att i stallet för
Qunnlaugr meS hjör punnum (]Porl)r Kolbeins son, v. 4)
Cruniüaugr rayre punno.
I sammanhang härmed må nämnas, att GKslason (Sk., s. 111)
föreslår att i stället för
Granis daucti bra glecti (C. N., Hallfreds Erfidräpa 25, 5) ')
läsa
Crrams brå gepe daupe.
Emellertid blir ändringen osäker, emedan det är ytterst ovanligt,
att en verbalform sådan som bra uppbär den biton, som betingar
följande stavelses förkortning ').
Af liknande anledning måste jag draga i tvifv^elsmål en emen-
dation, som härrör från H. Fridriksson (Sk., s. 155).
Sk., Björn Hltdælakappe, v. 2 lyder:
svinn at hviar innan.
Här är svinn at gissning af den nämnde forskaren för handskrif-
temas sunnat (Boer, s. 27). Man kan dock ej antaga, att det obe-
tonade infinitivmärket at haft en så märkbar accent, att följande
höjning kunnat förkortas *).
Då at ej är nödvändigt (det verb, som styr den infinitiv, hvar-
till det hör, är bidja), föreslår jag att i stället för svinn at läsa svinneyg
glepe; ifr
') Å andra sidan kan det ju t&nkas, att en vers blifvit ändrad af en
afdkrifvare, emedan dess form afvek från den vanliga. Dock måste synner-
ligen starka skäl framdrafcas, om något dylikt skall kunna antagas.
*) Emenderadt af Wisén, G. N. I, s. 187, genom att insätta gæSi för
"' dock C. N. n, s. 349.
'Verba finita an zweiter stelle des verses bringen keine Verkürzung
der folgenden hebung zu wege" (Sievers, Altgermanisohe Metrik, s. 102). En
sådan vers som
ek fa ena Pridfju
(C. N., BeksteQa 85, 2) står väl tämligen isolerad.
*) "Proklitische wörter . . . können dagegen, der natürlichen wortbin-
dung halber, einen nachton nicht empfangen, also auch nicht Verkürzung der
hebung bewirken** (Sievers, Altgermanische Metrik, s. 102).
Digitized by
Google
216 Hjelmqvist: Anmälan.
eller svinngeä, ett adjektiv, som blir bestämning till ordet snöt i
föregående vers och ej strider mot metrikens lagar.
Ännu ett par metriska anmärkningar! Finnar J6nsson anta-
ger (Indledning, s. XIV), att Gislason, som genomg&ende skrifVit
an ^ en, sv. än, sannolikt skulle stannat vid skrifsättet an, om
han {kit revidera sitt arbete. Som stöd därför anför utgifvaren ett
ställe i Gislasons kommentar till Nj41a, där en vers citeras, som
visar, att an haft kort a. Här m& hänvisas till en annan vers,
upptagen i Sk., som troligen ådagalägger detsamma:
hripvbvd^ ån ek pvi hvipa M (Holmgöngo-Berse, v. 60).
Vidare må anmärkas, att Gislason någon gång uraktlåtit att
sammandraga ett ek med föregående verbalform, fastän metriska
skäl tyckas fordra bragarmäl eller bortkastande af ek. Så uti:
{Vett ek arp å pvl) borpa (Bruse Halla sunr, v. 2)
(lyg ek eige pat) laygjar (Helge Skefels sunr, v. 3).
Enligt Sievers (Altgermanische Metrik, s. 58) gälla enstaf^iga
ord med kort vokal och enkel slutkonsonant eller med diftong i
slutljudet såsom långa stafvelser, då de förekomma i höjning. Så-
dana verser som
flay ok fagrar drar (Sk., Bgell Skallagrims sunr, v, 19)
bgl öHtet drager (Sk., Kormåkr, v. 82)
myndak öl cU Opens (Sk., Dens., v. 101)
utfteiter gaf dto (Sk., Ayjolfr dapaskald, v. 7)
kunna ej gärna anses felaktiga.
Sievers anmärker dock själf, att enstafviga obetonade ord fö-
rekomma som förra del af upplösning i höjning, hvadan här bruket
tycks varit vacklande. I Sk, förekomma t. ex. följande verser, där
en (men) utfyller höjning:
En af ungom svanna (Hall&øt)r vandræpaskald, v. 93)
En i gegn at gunne (forpr Kolbeins son, v. 29)
En ef st vig frd Veigo (Dens., v. 37)
En i gggn peirs g^du (Dens., Sk., s. 228),
men också följande, som tyckas tala för, att en varit kort:
en ek veit at hefr heitet (Gldmr Geira sunr, v. 27j.
en ek hyrbrigper hugpa (Håsteinn Hröraundar sunr, v. 21)
Utan någon nimnvard svårighet kunna dock dessa verser än-
dras till
en veitk at hefr heitet
en hyrbrigper hug pak ').
Fastän en behandlas som långt, sjnes det mig dock vågadt
att låta es (— rei. partikeln) blifva höjning och detta mot hand-
skriftliga läsarten.
') Kan dock läsas: hriPvönd, än pvi kvipak,
*) Wisén i C. N., II, 55 skrifver en 1. enn; enligt Larsson hafva do
äldsta handskrifterna en; enliji^t Sievers (Beiträge XV, s. 405, Anm. 1) och
Kahle (Die spräche der skalden, s. 184, Anm. 1) visa hendingama, att man
bör skrifva enn.
Digitized by
Google
Hjelmqvist: Anmälan. 217
Korm&kr, v. 19 lyder enl. den öfverlämnade texten:
pat es i Ijosu like (Sk., s. 82).
Glslason ändrar versen till
es i like Ijöso.
Om man läser i stället:
pat es i like Ijosu,
möter den svårigheten, att den första hendingen står i obetonad
stafvelse, något som dock ej ar utan motstycken *j.
Till sist må nämnas, att verserna
pöt steifforlega låter (Kormåkr, v. 100)
ef [mer] Skrytner Up veittet (Dens., v. 104)
i metriskt hänseende ej äro fullt tillfredsställande. Man bör väl
läsa:
p6t steigorla later (Bugge i Aarbøger för 1889, s. 88)
ef Skrynier Up veittet 1. ^ nter Skrytner veittet (Möbins, Kormaks
Saga, s. 55).
Det kan tyckas obehöfligt att dröja vid sådana jämförelsevis
obetydliga frågor, som här ofVan blifv^it vidrörda.
Gislason skattade Sievers^ metriska undersökningar högt. Helt
säkert skulle han, om han f&tt l>igga sista handen vid sitt verk, i
flera afseenden reviderat skaldekvädenas metriska form, just på
grund af den tyske forskarens arbeten.
Såsom Finnur Jonsson framhåller (Indledning s. XXIV),
skulle Gislason också helt visst hafva tillfogat hänvisningar till så-
dana skrifter, som utkommit senare än de särskilda partierna i Sk.
bli^t utarbetade. Här vill jag särskildt nämna Björn Magnusson
Olsens och Bugges intressanta afhandlingar om verserna i Kor-
maks Saga.
Doc. Finnur Jönsson har försett Sk. med en värdefull inled-
ning, till hvilken jag flera gånger hänvisat. Han redogör där för
arbetets historia samt lämnar några antydnin^r om Gislasons plan
att fortsätta och fullständigt utföra det. Härtill har fogats en fram-
ställning af det sätt, på hvilket texternas skrifsätt af Gislason blif-
vit återgivet. Slutligen innehåller denna inledning åtskilliga kri-
tiska bidrag af stort intresse.
Utgifvaren har ytterligare ökat det Gislasonska arbetets värde
genom att vidfoga ett supplement till de i texten upptaga verserna.
Som förut nämnts, har Gislason ofta inskränkt sig till att an-
föra halfstrofer och utelämnat deras motsvarande hälfter. Dessa
anföras i supplementet.
Mångenstädes, har Finnur Jönsson föreslagit ändringar af den
handskrifuiga texten, som ofta äro mycket fina. Jag erinrar om
förslaget att i följande hal&trof af Sigvatr:
^) Pat eromk synt at snimrna ^Brage enn gamle, v. 1)
paäan reis «po sus einutn (Geisle, 6, 5)
enn hpfomk arin ofskemdan (Bjarnar Saga Hltdælakappa (Boers uppl.),
str. 19, v. 3).
Digitized by VjOOQIC
218 Hjelmqvist: Anmälan.
Hyhk å fot en flekkum
(feU sdr å il hvdra)
— hv(ist gingum p6 pingat
pavm dag — komings mgnnum
ändra forstå versen till
Hgkka fåt dn flekkum (Sk., s. 231).
Ibland knnde man m&hända önska^ att utgifVaren hade skänkt
oss en något större textkritisk apparat, att han t. ex. nämnt, hvil-
ken handskrift han följt, då han ger en text, som aPviker från den
vanliga.
Sk., s. 221 anföres följande vers af Gisle Särs sunr:
Nu hefr gnystærir geira.
Enligt Tvær Sögur af Gisla Surs syni s. 117 och s. 162 ha hand-
skrifterna gunn- i st. f gny- *).
En vers af Hallfrø^r vandræpas^ald lyder enligt Yigfösson-
Möbius (Pomsögur, s. 95; jfr s. 212 och Flatöboken I, s. 327):
gramr ok porr enn rammi,
hos Knnur Jönsson (Sk., s. 224):
gramr ok por enn ramma.
Ännu ett par småsaker har iag tecknat mig till minnes:
S. 221 återges en vers af Gisle Surs sunr på följande sätt:
Gerskattu ntßmr, kvad Nauma.
Versmåttet kräfver här, att man läser gerskapu.
S. 219, not 4 uppges det, att i fldsteinn Hr6mundarsons vers
Hegrik svan pars sdra
den handskriftli^a läsarten är sdrum, som af Jön l^orkelsson ändrats
till sdra» Men nos denne (Sk^ringar, s. 43) samt Islendinga Sögur
I, s. 128 förekommer i st. sdrir såsom den öfverlämnade textens läs-
art. S. 223 hade bort anmärkas att i versraden "NjgrSr réét viga
virSum viga'' är rättelse af textens uestan (Sk., s. 102; versen är af
Sveinn Dana-konongr).
Det är, som man finner, helt obetydliga anmärkningar. Att
jag framkommit med dem, beror hufvudsakligen därpå, att enligt
min mening ett arbete, som är afsedt att inviga de studerande i
textkritisk behandling af norröna dikter, bör så tydligt och klart
som möjligt framhålla, hvad som är handskriftlig läsart och hvad
som är emendation.
Helt säkert kommer Konrad Gislasons efterlämnade arbete
att med tacksamhet mottagas af dem, som studera nordisk filologi.
Man måste dock draga i tvifvrelsmål, om boken är fullt lämp-
lig för dem, som ännu befinna sig på begynnarens stadium. . Den
innehåller allt för ofta antydningar och hänvisningar i st. f. utför-
liga- anmärkningar, som kunnat underlätta läsarens möda att till-
godogöra sig det rika innehållet.
") Jfr Sky ringar å visum i Gisla Sögu Surssonar, samdar af J6ni Jor-
kelssyni, 8.*5 f.
Digitized by
Google
F. J6n88on: Bemærkn. til prof. Noreens ''Jenm&le^\ 219
En annan anmärkning, som gör sig sj&lf^ är den, att dessa
halfstrofer eller hela strofer, lausavisur och fragmenter ur större
kväden^ som meddelas^ icke kanna, som de nu förekomma^ lösryckta
ur sitt sammanhang, gifv^a läsaren n&got mera än en högst ofull-
ständig bild af den norröna poesien.
Helt säkert är det fördelaktigt^ att vi äga tvä arbeten^ som
komplettera hvarandra, Gislasons Skjaldekvad och Wiséns Carmina
Norræna.
Hvilka berättigade anmärkningar som än kunna framställas
mot det sistnämnda^ det äger dock tvä bestämda företräden: det
upptar sammanhängande, afslutade dikter, och det sev en text, som
vittnar om förtrogenhet med den norröna metrikens senare ut-
veckling *).
Men därför blir v&r tacksamhetsskuld mot Gislason icke
mindre.
Ännu större hade den blifvit^ om han f&tt fullfölja sitt verk
ännu längre. Att det ej förunnats honom, ökar saknaden af den
högtförtjänte forskaren.
Lund den 10 Juni 1898.
Theodor Hjelxnqvist.
Et par bemærkninger til prof. Iforeens "Jenmäle''.
Hr prof. A. Noreen har fundet det nødvændigt at tage til
genmæle mod min anmældelse af den 2. udg. af hans "Altnorw. u.
altisl. grammatik", særlig fordi ''den säkra ton'', hvori jeg skal have
skrevet, "möjligen kunde förleda" til at tro, at mine p&stande var
velbegrundede, hvad de efter prof. Noreens mening ikke skal være.
Denne bebrejdelse for min ''sikre tone" kunde med mindst lige
så stor ret vendes imod forf. selv, der ofte, ja altfor ofte i sin gram-
matik, hvis fortjænester jeg, som det frem^r af min anmældelse,
ellers sætter stor pris p&, fremsætter lærdomme og forklaringer,
der mildest talt kan betegnes som omtvistede, uden at der tages
nogen som helst reservation (f. ex. netop det af mig kortelig be-
rørte Osvifr — Osyfr o. s. v.). Til de nævnte lærdomme hører sær-
lig de af mig angrebne, fra isl. håndskrifter hæntede, ofte som
^'lautgesetzlich" betemede "former", som, efter min opfattelse og
mit kendskab til hdskrr., bör op&ttes dels som beroende på unöj-
agtig skrivemåde, dels som ligefremme skrivfejl. Tiltrods for den
*) För att afböja ett missförstånd, som möjligen kunde föranledas af
Doo. Jönssons yttrande s. II, att Wisén ''ikke er gået til selve kilderne**, må
erinras därom, att Wiséns återgifvande af Bekstofja, Lilja ooh Skida-Bima
baserar sig på granskning af själfva handskrifterna, för den förra diktens
vidkommande verkställd af honom själf, föröde bägge senare kv&denas af
Cederschiüld (se Præfatio till Carmina Norræna s. VIII). För flera utaf de
öfriga GBkrmina hade Wisén att tillgå upplagor, som hyllade på helt nyss
gjo^ handslariftsundersökningar.
▲ASIV FÖ» XOnDXtK riLOLOai X, »T FÖLJV VL f r^r^r-^Jr-%
Digitized by VjOO^ IC
220 F. J6ns8ou: Bemærkn. til prof. Noreens ^'Jenmale".
ærede forf:s modbemærkninger finder jeg ingen som helst an-
ledning til at tae^e tilbage noget som helst af hvad jeg har an-
grebet; jeg fastholder mine bemærkninger ang&enae dette
punkt i deres fulde udstrækning. Ind p& enkelthederne nyt-
ter det ikke her at komme. Kun finder jeg mig foranlediget til at
bemærke^ at prof. Noreens opfettelse af kom (com i cod. reg) i
Lokas. 6 er s& forkert som muligt. Jeg havde halvvejs væntet, at
forf. havde ladet alt forsvar falde^ s& snart han blev opmsarksom
p& det rigtige; roen i steden betegner han dette kun som en ^'avlag-
sen möjlighet^\ Her er der og kan der ikke være tale om andet
end impf og det af — temmelig indlysende — syntaktiske grunde.
Præs. vilde betyde noget helt andet end sammenhængen kræver,
nemlig: '^er i færd med at komme, er undervejs^', hvilket jo er
meningsløst, da Loke allerede er kommen; prads. kunde ogs& bru-
ges i en historisk fortælling (præst, hist.) om hvad der tidligere
havde tildraget sig; men herom er der lige s& lidt tale. Den eneste
mulige opfattelse er den, jeg har gjort gældende og, s& vidt jeg
kan se, alle udgivere lige fra den store Khavner-udg. II bind 1787
(kom — 'Veni")j det er først K. Hildebrand (og senere Symons),
der trykker kørn. Alle oversættelser har jeg ikke efterset. F
M
Magnusson oversætter "jeg kom", P. Bergmann "je suis arrive'
o. s. v., G. Vigfüsson; "i. .. came" (C. P. B. I, 102). Dette sted
i Lokas, er efter min mening overhovedet et sådant, hvorom ingen
tvivl er mulig, ingen diskussion nødig. Om de andre tilfælde, hvor
jeg opfatter o i cod. reg. som ø^ agter jeg ikke her at dvæle videre ved.
Ang&ende de isl. hdskrr. og deres skrivemåde (ortografi) skal
1'eg bemærke^ at min ærede modpart ikke synes at være s& fortro-
ig med afskrivernes m&de at arbejde på, som ønskeligt. En sådan
fortrolighed vindes kun ved autopsi og vidtgående selvstændige
undersøgelser af hdskrr. selv. De bogstavret udgivne hdskrr. er
endnu for f& — desværre — . Endnu mindre nytter det, at fordybe
sig i et enkelt hdskr., selv om det er sket med stor flid og grun-
dighed; ensidighed i betragtningen og skævhed i dommen er tidt
og oft;e følgen heraf. Det er urigtigt at beskvide mig for en
ringeagt for bogstaveringen i det hele. Men det kendskab, jeg
mener at have erhvervet til de isl. hdskrr., forbvder mig uden
videre at tillægge deres ortografi en så udstrakt betydning, som
prof. Noreen gör. Hele dette spörsmål fortjæner at belyses på en
udførlig måde, men det kan jeg ikke her indlade mig på. At det
tiltrænges, derom kan min ærede modpart og jeg vistnok vsBre enige.
Angående sådanne former af ia-st, hvor r skulde have
trængt läig ind, anfører forf. to exx. fra cod. reg« af Snorra-
Edda; intet af dem er dog uomtvistelige beviser for forfis på-
stand. Det ene ex. er fellir (SnE. I, 290) i Yerslinjen flugstaila réS
féllir; her har afskriveren skrevet fellir i den tro, at der burde
stå nom., subj. til det lige foran stående verbum (réct) — sådanne
fejl er jo ganske almindelige i de gamle vers — ; det andet ex. er
hersirs (I, 636); dette kan meget godt bero på dittegrafi; cod. reg.
Digitized by
Cjoogle
F. Jönsson: BemsBrkn. til prof. Noreens ^Jenmftle^. 221
af SnE. karakteriserer sig netop — fremfor mange andre — ved sine
mange dittografiske fejl (se præfatio SnE. III, s. XXXIX — LX;
jfr det her bl. a. anførte hvrskarlar, nokJcvornr^ bljiflvgvr).
Porf. p&st&r, at jeg gör ham uret, n&r jejj har givet det ud-
seende af, at han daterer Egils Hpftidlausn til ''omkr. 950'*; jeg
indrömmer, at s&ledes har jeg forstået hans bemærkning: ^nSgell
Skallagrimsson (nm 950)'* i anledning af et af förf. anført ord fra
H^Aidlausn. Jeg har selvfølgelig intet at bemærke ang. rigtighe*
den af forf:s i en overdreven spøgefuld tone og ikke aldeles loyalt
holdte forklaring af udtryksmåden, men dermed slipper min ærede
modpart ikke. Det var ikke middeltallet af digterens levetid, det
her gjaldt at bestemme (den er bekendt nok); hovedsagen var og *
burde være den, at angive den pågældende ordforms tidligste sikre
optræden i den os bekendte litteratur; da man nu ved — og forf.
betvivler ikke visheden — , i hvilket år det digt er forfattet, hvori
ordformen findes, burde dette årstal anføres og intet andet. Skönt
man derved ganske vist kun kommer c:a 15 år længere tilbage i
tiden — nå — est auadam prodire tenus, si non datur ultra. Når
man kun kender en skjalds tilnærmelsesvise levetid, men ikke de ek-
sakte tal for hans digtes tilblivelsestid, er man nødt til at holde
sig til den første; når den sidste er bekendt, er det ikke altid uden
betydning, om man holder sig til den eller ej.
Når forf. m. h. t. ordet ^sjåt" = ''skare" henviser til Bisk.
I, 647, er dette fuldkommen urigtigt; her betyder ordet (o: $jgt)
netop sæde 'sedes*. Siot, i Hyndl. 43 er derefter for svagt til
at støtte antagelsen af et ^6t, og dettes eksistens er lige så pro-
blematisk som for. En overgang i betydning (siddeplads — sid-
dende mænd) er langt fra at være utænkelig (den i sammenhængen
fremførte bemærkning om det tyske schnur's betydninger er Gge
så flot som intetsigende, for en vittighed skal man dog vel ikke
nævne detf).
Når forf siger, at det er "djärvt tal" af mig at sige, at øyrtin
i en sætning som Hværr er øyrun hæfir, pa hæyri er en "artiku-
lerad f&rm", så er denne tale hos min ærede modpart ikke alene
langt djærvere, men den er tillige mislig, som om man ikke vidste,
i hvor langt stærkere udstrækning den geistlige tale i oldtiden (ligesom
endnu den dag i dag på Island) har benyttet den bestemte form
i dette og lignende tilfælde, hvor artiklen strængt taget kunde und-
væres. I dette nævnte tilfælde er artiklen aldeles ikke stødende
og kan meget let forklares. M. h. t. den slags overflødige artikler
har jeg på må og få samlet et par exx. fra St. Hom.: en a eno
prettogosäa dre (ddrseNS 55, 8; sa er f yr synar sakar pypese kon-
ana 56, 6-7; heims tignen 57, 26; hué stripr domandeN keomr 60, 5;
heUagre cristneNe 61, 10; epa ova hanes hr apt 77, 36; v^pesvera
87, 29; drottens degenom 27, 27; hotipa haldino 161, 5; e6rü hafa
gdlit 151, 24; sem par seger i hökcim iobs 153, 18 o. s. v. Man
IsBse stederne i sammenhæng.
222 F. Jénsson: Bemærkn. til prof. Noreens ''Jenmale".
N&r jeg i min anmældelse efter forfis mening har nndladt at
henvise til et par afhandlinger (f. ex. til et mig velbekendt sted i
Wadsteins afhandling om homiliebogen), har forf. aldeles ingen ret
til deraf at slutte og skrive, at sådanne afhandlinger er mig
abekendte. Jeg tillader mig at protestere imod en s&dan frem-
gangsmåde.
Til slutning et par ord om de såkaldte ''normaliserede" ud-
gaver, som visse moderne ildtilbedere af bogstaveringen i do gamle
hdskrr. gör sig så megen ulejlighed med at rive ned på. De er
tidt og ofte höjst uretfærdige i deres domme. Ligesom sprogman-
den, grammatikeren af faget, selvfølgelig g&r og m& gå til selve
håndskrifterne eller til så nöjagtige gengivelser af disse som mu-
ligt (det ønskeligste vilde da rigtignok være, at han tilfulde for-
stod at benytte dem rigtig), lige så vel er der andre granskere,
for hvem bogstaveringen selv aldeles ingen betydning har, men
som kun læser den gamle litteratur for dens indholds skyld; til
disse hører historikeren, litteraturhistorikeren, kulturhistorikeren,
juristen o. s. v., o. s. v., for ikke at tale om menigmand; alle disse
ønsker læselige, let læselige udgaver; de kursiverede og diplo-
matiske udgaver betegner de som ulæselige eller rent ud ubruge-
Ug6> i^g h^i^ ofte hørt sådanne og lignende betegnelser. I tidli-
gere tider havde man — desværre — ikke eller så godt som ikke
sans for bogstaveringens större eller mindre betydning og de ud-
gaver, som da besörgedes, var udelukkende beregnede på det store
publikum. Nu er dette heldigvis forandret, så at man efter tid
og lejlighed søger at tilfredsstille bægge parter; men ingen af parterne
har nogen egenlig grund til klage. Særlig må det for "normali-
seringens" vedkommende hævdes, at den er nødvendig og uund-
gålig, når man kun har med senere papirshåndskrifter at göre.
Jeg for min del ønsker intet hellere, end at fremtiden raå
se sig i stand til, så snart det lader sig göre, at forsyne os rigelig
dels med gode, kritiske, mere eller mindre "normaliserede^ udgaver
af gamle norske og islandske skrifter, dels med så nöjagtige gen-
givelser af alle de vigtigere båndskrifter i det mindste som muligt.
Når dette sidste er sket, antager jeg det som rimeligt, at
prof. Noreen og de, som følger i hans fodspor, vil Ä et andet syn
på de gamle islandske håndskrifters "ortografi" og dennes be-
tydning, og at de da vil blive mere tilböjelige til at give mig ret
i min betragtning, end de nu synes at være.
Lad os så indtil videre søge sandheden hver på sin måde —
i al fordragelighed.
København den 17. Aug. 1893.
Finnur Jönsson.
Digitized by
Google
Bråvallakvadets kæmperække.
Tekst og oplysniiiffer.
"Sagaon om denne svenske strid har Starkad, selv en af
de ypperste kæmper i slaget, fremstillet i et dansk minde-
kvad, der mere er gemt i hukommelöen end i skrift. Dets
indhold, som han fremstiller i vort modersmåls jævne stil, vil
jeg nu udtrykke i latinsk tungemål og först opregne höv-
dingeme i begge hære". Således begynder Sakse sin skild-
ring af Bråvallaslaget *). Det islandske "Sggubrot af forn-
konungum" har en meget lignende beretning, der også et
steds henviser til Starkad som sin hjemmelsmand ^). I 1828
opdagede Finn Magnussen, at den lange række af kæmpe-
navne (i Sakse og i S^gubrot) har bevaret de oprindelige
rimbogstaver, og at derved en del af kvadet lader sig re-
konstruere. Dette er da forsøgt: 1) af Finn Magnussen,
Mythologiæ lexicon, s. 301; 2) N. M. Petersen, Danmarks
historie i hedenold I^ 264—67; 3) P. E. Müller, Notæ ube-
riores in Saxonem 220 — 27; 4) Gustav Storm, Kritiske bi-
drag til vikingetidens historie 201 — 6. Desuden er der ydet
*) s. 376: Historiam beUi Svetioi Starcathems qui et ejusdem prælii
præcipuum columen erat, primus Danico digessit eloquio, memoriæ magis
quam literis traditum. Cujus seriem ab ipso pro more patrio vulgariter
editam digestamque Latialiter complecti statuens, inprimis præstantissimos
utriusque partis proceres recensebo.
*) Vebiorg skiaUdmær . . . sua hefir hon uant sik med hialmi ok bryniu
ok suerdi, at hon var framarla i riddaraskap, sem Storkydr inn gamli segir
(Fas. I, 884).
AEKIV FÜ» XOEOI» FILOtOai X, KT »ÖLiD V,. ^.^^.^^^ by^OOglC
224 Olrik: Br& vall ak vadet.
en række bidrag til kvadets literære vurdering. N. M. Pe-
tersen opdagede systemet, hvorefter kvadets forfatter lader
alle Nordens egne være repræsenterede i slaget. S. Grundtvig
(Den nordiske oldtids heroiske digtning s. 59 — 62) så for
förste gang Bråvallakampens ejendommelige karakter som en
genspejling af hele Nordens tidligere helteliv, — medens Gustav
Storm (Kritiske bidrag) påpegede kvadets sammenhæng med
det ll:te årh:s historiske forhold og personer. Begge disse
synspunkter findes forenede hos Mullenhoff (Deutsche alter-
tumskunde V, 335 — 56), som dog — henreven af det store
i S. Grundtvigs opfattelse — ikke har udnyttet Storms ar-
bejde tilstrækkelig; heller ikke er alle enkeltheder tilstrække-
lig overvejede i det åndfulde arbejde.
Det, jeg her vil søge at yde, er en fyldigere og grun-
digere behandling af kvadets tekst, end der findes hos nogen
tidligere udgiver: at bestemme så vidt muligt hvert enkelt
navns og tilnavns form og betydning, at oplyse de enkelte
navnes og personers forekomst så nöje som det er muligt, og
at klare det indviklede spörsmål om kvadets sprogform. Her-
igennem håber jeg at nå frem til et bestemtere svar på spörs-
målet om kvadets alder, hjemsted og forbilleder. En fuld-
stændig literær vurdering håber jeg en gang senere at give
i sammenhæng med en del andre heltekvad; her har jeg
blot medtaget den del, der knytter sig til Bråvallakæmperne.
(Jf. foreløbig mit foredrag om ^Norske oldkvad og sagn-
konger" i (norsk) Historisk tidsskrift 1893).
Som hjælpemidler fremhæver jeg særlig: Rygh, Norsk-
islandske tilnavne; Lundgren, Personnamn från medeltiden
[Svenska landsmålen X, h. 6; kun s. 3—86 udkommet];
O. Nielsen, Olddanske personnavne; Aasen, Norsk navnebog.
På savnet af en oldnorsk-islandsk navnebog har mine egne
samlinger kun ufuldstændig rådet bod.
Der findes, som allerede nævnt, to kilder til at lære
kvadet at kende: Sakse og S9gubrot. Sakse er benyttet efter
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 225
Pariserudgaven (8); sidetallene henviser til P. E. Müllers ud-
gave. Desuden er der optaget læsemåder fra et hidtil upå-
agtet brudstykke af Kristjern Pedersens oversættelse (P),
hvorom jeg har talt nærmere i et tillæg nedenfor. S9gu-
brot (B) anføres overalt efter håndskriftet (AM. le ß fol);
hskris afkortelser er i de fortællende stykker opløste uden
bemærkning, i selve navnerækkerne derimod mærkede ved
kursiv og hskr:s tegnsætning og brug af stort bogstav er be-
holdt. Sidetallene henviser til udgaven i Fornaldarsögur I,
377 — 87 (Fas.); i det hele er denne udgave meget pålidelig;
de enkelte tvivlsomme tilfælde har jeg nævnt i noterne. Et
aftryk af håndskriftets tekst har jeg udeladt af hensyn til
pladsen; men jeg vil ønske, at det må fremkomme, helst
sammen med en ny udgave af alle Skjoldungsagnene.
Mit arbejde falder i følgende afsnit: 1) tekstaftryk af
8 og B ; 2) kritisk tekst med oplysninger; 3) kvadets sprog-
form og hjemsted; 4) kvadets alder; 5) forbilleder i sam-
tiden og kæmperne på Ormen lange; 6) kvadets sagnhisto-
riske kilder; 7) tillæg: Kr. Pedersens oversættelse af Sakse.
I. Tekstaftryk.
Herefter aftrykkes jævnsides 8:s og B:8 optælling af kæm-
perne. Hvor jeg har ombyttet navnenes orden, er det mærket
med en stjærne. Navne, der er lånte fra et andet sted i for-
tællingen, er satte i skarpe klammer ^).
^) Sakses lydbetegnelae er den hos ham sædvanlige, s&ledes betegnes y
ved u (undtagen i endelsen -5y), o og ø er sammenblandede (Sakses grund-
tekst har vist kun haft tegnet o). Mærkeligt er det, at don Undende gane-
lyd, der i ældre dansk betegnes ved gh og af Sakse med g (maske rent
undtagelsesvis med ch), her har en meget vekslende betegnelse: 4 BoiThy,
Burgha, Belgi, 9 Dahar, [12 Eyil], 16 Burgar, 19 Blihar, [20 thruwar], 21
Scaha-Fyrchi, Berhgar, Brahi; måske er det ogs& denne lyd, optegneren har
hert i Wegthbiorg (»» Webiorga; B: Vébj^rg). Betegnelsen med h er almin-
delig i runeskrift (f. eks. i runehskr. af sk&nske lov); betegnelserne gh og
hg findes i runeh&ndskriftets yngre del (og det mulige gth vil svare til dette
h&ndskrifts hf). Heraf fremgår, at ramsen ikke bruger Sakses sædvanlige
Digitized by VjOOQIC
226
Olrik: Brå vallakvadet.
I. Igitur ex ducibus qui ad
Haraldum coierant, clarissimi
noscitantur:
Suen ae Sambar
*Salgarthuö — —
Ambar et EUi
2. Rathi Fiouieus,
Roe . . barbæ prolixitas,
Skale Scanicus,
Alf Aggi filius,
Oluir latus,
Gnepia vetulus,
Gardh Stang oppidi cultor.
3. Cui adjiciuntur necessarii
Haraldi:
Blend ultimæ Tyles incola
ae Brand micæ cognomen
habens;
Toray cum Toruingo,
Tetar atque Hialto.
t)er8sir kappar varu
Haralldi konungi:
Sueinw. samr.
[Ella]
["Brai
Sækalfs fadir'']
Gnepi enn Gamli.
Gardr. — —
brandr.
bløngr.
teitr. tyrvingr.
hialti.
med
retskrivning, men rimeli^s er nedskreven af nogen anden. Optegnelsen
m& være gjort ent-en med runer eUer med latinbogstaver af en mand, der
kendte rtmeskrifb.
1* Salgarthus st&r i S mellem de to stavrimende navne Bathi og Boe
(i næste vers).
1* » Elli S 888 (Ella B 894) dræbt af Starkad.
2^ Bathi P, Bati S.
2^ Boe quem barbæ prolixitas cognomento insignem effecit « Boa S
888 (gf.).
2» Gardhstang S; jf. Garthar S 388.
2. S 888 dræber Starkad: Boa, Gnepia, Garthar og Skalki pater; i B
885 dræber han "Brai Sækalfs faåir" og Gnepia. Det förste af disse navne
synes fejlskrift for Hr6i; (m&ske denne da er » Skalki pater).
3'-* Thorny cum Thoruingo, Tatar 8. Stavrimet og B viser det rig-
tige; i 1. 8 har navne p& Thor- lokket afskriveren til at indskyde h; i Tetar
har sidste a lokket det forste ind.
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Brftvallakvadet.
227
Navigio Lethram advecti
. . . spicula arcuum balista-
rumque tormentis excutere, ae
plenimque viritim cum hoste
decernere, poeses quoque pa-
trio sermone contexere promp-
tissime calluerunt.
4.
E Lethris autem prodiere
Hortar, Borrhyque,
Belgi cum Begatho;
Bari ae Toli.
At Sle oppido cum Ha-
cone genam seisso sub Hetha
Wisnaqueducibus Tummi ve-
lificator excesserat.
5. Bo Brami filius
et Brat Jutus,
Orm Anglicus,
Vbbo Fresicus,
Ary alt^ro cassus lumine,
Alf et Goter,
Dal corpulentus,
Duc Sclavicus.
Webiorgam quoque, eo-
dem spiritu præditam, Bo Bra-
mi filius et Brat Jutus belli-
gerandi cupidine prosequun-
tur. His agglomerantur . . .
|>eir varu skälld Harallds
konungs ok kappar.
J)essir varu heiman or hird
Harallds konungs:
hiortr. borgaR.
beli. baRi.
beigadr. toki.
[I annan fylkingar-arm uar
sa hofl)ingi er het Hak i hogg-
uinkin(n)i ok varu fyrir bo-
num merki borin.]
*bvi bramuson
bratr irski.
Ormr enski.
*vbbi enn fnski.
Ari eineygi
Geiralfr.
[dagr enn digri.
dukr uinducfski]
V eb i or g bet enn skialld-
mær er kom til Harallds ko-
nungs med mikinn her sunnan
af Gotlandi ok fylgdu henne
margir kappar. Af l)eim oUum
uar mestr ok agetaztr Vbbi
enn friski.
4' — Hort &c Burgha S 888 (B 885 Borgaa og Hiortr) fældes af Starkad.
5^-* står i B iblandt Hrings kæmper. t
Digitized by VjOOQIC
228
Olrik: Br& vallakvadet.
6. Wisnam vero, imbutam
rigore fæminam reique mili-
taris apprime peritam, Sclava
stipaverat manus.
Cujus præcipui Barri ae
Gnizli satellites agnoscuntur.
Cæteri vero ex eadem co-
horte, corpus clypeolis tecti,
prælongis ensibus aeriique co-
lons parmulis utebantur . . .
7. Tolcar atque Ymi,
Toki lumensi provincia
ortus
cum Otrico cui agnomen
luvenis.
8. At He t ha, promptissi-
mis stipata comitibus, arma-
tam bello centuriam aiFerebat.
Cujus primi fuere:
Grimar ae Grenzli,
post hos Ger Liuicus,
Hama et Hunger,
Humbli Biarique
rcgum fortissimi memorantur.
Visinu skialldmeio fylgSi
mikill Uinda-herr.
*med henne varu l)eir kap-
par Karri ok Milva.
varu peir audkendir, l)eir
hofdu long suerd ok buklara,
en (>eir hofdu ekki langa
skiolldu, sem adrir menn.
Ok i annan fylkingar-arm
Harallds konungs var Heidr
skialldmær med sinu merki
ok hefir hon med ser hund-
rad kappa. l)eir varu berser-
kir hennar.
Grimr.
GeiR [dagr lifski]
l)ar varu margir hofdingiar
med Heidi i arminn.
6. Navnet Visina i B kan næppe læses Visma; p& flere steder synes
skriveren bestemt at have adskilt i-stregen fra de felgende n-streger.
7» Otrito 8, Otriok P.
8' Post Hosger, 8} post hos Ger, Vedel og aUo udgg.
8. |)ar ... i arminn følger i B efter navnene i v. 9.
Digitized by
Google
Olrik: Br& vallakvadet.
229
9. Præterea Hømi
et Høsathul,
Him H^astinusque,
Hythin gracilis,
Dahar cognom. Grenski
Haraldus Olauo genitus
patre;
Ex Hathica vero provincia:
10. [Ex Hathica vero pro-
vincia:]
Har atque Herlewar
cum Hothbroddo cui EflFre-
ni cognomen.
At ex Imica regione:
Humnehy et Haraldus,
A septenti'ione profecti:
Haki,
Bemonisque filii
Sygmundus et Serker.
11. Horum omnium cliente-
lam rex liberali familiaritate
coluerat. Nam primis apud
ipsum honoribus habiti, cultos
auro gladios opimaque bello-
rum præmia perceperunt.
Advenerant et editi G an-
dal sene, quos Haraldi fami-
liäres clientela vetus effecerat.
EysoduU
[Hunn] * holmstein w
beding miofi
dagr lifski
liaralldr olafs son.
I^ar varu l)eir Alfarr ok
Alfarinn, synir Gandalfs ko-
nungs, er l)a bofdv adr verit
9'"* Høsa. Thulhim Hastinusque S; Mul. genfandt heri B:s Eysodull.
— S 888 og B 885 nævnes en Hun (Hunn) som den förste af Haralds kæmper,
der fældes af Starkad; denne kan ikke findes i andre strofer end 9'.
10* Humnehy S, Humhi P.
10^ jf. B 378: ^a sendir hann |>anu mann, er He ri ei f r het, ok med
\feim Saxa(!) her, a fund Hrings konungs, ok lata hasla honnm voll. ,
Digitized by VjOOQIC
230
Olrik: Br&vallakvadet.
12. At ex parte Ringonis
computantur:
Vlf, Abgi, Windar,
Eyil luscus,
Gotar, Hildi
Guti Alf patre genitus.
13. Stur robustus
Sten Wienicæ paludis ac-
cola;
Gerth alacer,
Gromer Wermicus
Post quos septentrionalis
Albiæ finitimi supputantur:
Saxo Fletir
et Saligothus
14. Thord nutabundus,
Throndar nasutus
Grundi, Othi,
Grinder, Toui,
Coli, Byarchi,
Hogni ingeniosus,
Rokar fuscus.
Hi siquidem, multitudinis
collegium aspernati, in unam
se aciem a cætera coborte se-
creverant.
hirdmenn ok heimilismenn
Harallds konungs.
t)e8sir varu kappar miklir
Hrings konungs:
Aki. Eyuindr.
Egill skialge
hilldir. Ga'tr
Gudi. ToUus
Steian af uæni.
Styn enn sterki.
GerdaR gladi.
Glumr ue^mski
iiestan af elfinwi
Saxi flett^>
Sali Gazki.
l)essir hofdu enn eina sueit.
12. Gartr | Guåi — eåledes hskr. i linjedeling og uden prik mellem
navnene; skriveren synes (ligesom udgiveren i Fas.) snarest at have opfattet
Gudi som tilnavn til Gautr. u i Guäi er utydeligt, men dog sikkert.
18. Saxa S; Saxo, udgg.
14. ßessir — weit danner i B indledningsord til v. 15.
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet.
2S1
15. Rani cui Hyld pater
et Lyuthbuthi,
[Soth ]
Sueno supeme tonsuß,
Rethyr accipiter
et Rolf uxorius;
Ring Athylæ filius,
Haraldus Thothni editus
vico.
16. Walßten Wicensis,
Thorulf 8pi8su8,
Thengil procerus,
Hun, Solwe,
Birwil pallidus,
Burgar et Scumbar.
17. At e Thelemarchia for-
tissimi venerant, quibus animi
plurimum, fastus minimum
erat:
Thorleuar pertinax,
Thorkiil Guticus,
Gretir iniquus
hrani hilldar son.
hla-mbodi
Suein;^ uppske? i
soknar Söti
hrokkell høkia.
hrolfr kuensami.
Menn uaru ok komnir til
Hrings konungs af {)elamork,
er kappar varu, ok hofdu minzt
yfirlat. l)uiat J)eir Jjottv uera
dragmalir ok tomlatir. peir
varu {>adan:
^kell l)rai.
J>orleifr Goti.
^Gvettir rangi
15* Lyuth Guthi S; Liudh, Buthi P. Tredje bogstav i hlæmbodi af-
viger helt fra h8kr:8 sædvanlige v og ser mest ud til at være to sammen-
slyngede o'er; det ser mig ud, som om skriveren har eftertegnet sin for-
skrift, der kan have havt v eller snarere io.
15* Senere i slaget fælder skjoldmøen Vebjorg en kæmpe "Soth** (8 889)
eller Soknar-Soti (B).
16* Hun, Solwe, s&l. Müller; Hunsol we S.
17^ I slaget bliver skjoldmøen Vebjorg fældet af en **Thorkillu8 Tele-
marchiæ ortus" eller "^orkell [irai" ved bueskud (S 889) eller hug (B).
17 *~« "Hagder, Bolder et Gretir" (S 889; Haddr haråi ok Hroalldr ta,
B) fælder i slaget TJbbe Friske med bueskud. , r^r^r^J^
Digitized by VjOOQIC
232
Olrik: Brå vallakvadet.
irruptionumque avidus,
Haddir durus
et Roldar articulus.
18. E Norvagia vero me-
morantur:
Thronder Thrønski,
Thoki Moricus,
Rafn Candidas,
Hafwar, Biami,
19. Blihar cognomento simus,
Biorn e uico Soghni
Findar maritimo*genitus sinu,
Bersi apud Falu oppidum
creatus,
Syuardus verris caput,
Ericus fabulatur
20. Alsten^ Harki,
Ruthar Rawi,
Erlingar cui colubra cogn.;
at e Yathrica provincia
Od Anglus,
Alf multivagus,
Enar protuberans,
Ywarusque cogn. Thruwar.
2f. A Tyle autem venere:
Mar ruifus,
eo pago qui Mithfrithi di-
citur ortus,
Haddr hardi.
hroalldr ta
Margir kappar adrir varu
komnir or Noregi til t)essarrar
orrusto.
{)randr l>rænski.
tK)rir mørski.
helgi inn huiti.
biami. hafr.
fidr firdski.
Sigurdr.
Sogu-eirikr.
holmsteinn huiti
*hrutr uaui.
*Erlingr snakr
af iadri
EinaR egdski
Oddr uidforli.
EinaR t)revgr.
luar skage.
18^ [iræn | ski hskr. (i linjedeliug).
18« Haswar S, Hafptrar MüU.
19* flbulator S, rettot af MüUer efter B.
Digitized by
Google
Olrik: Brivallakvadet.
233
Grombar annosus,
Gram Brandelucus,
Grim ex oppido Skierum,
apud Scaha Fyrchi provin-
ciam satus;
deinde Berhgar vates ad-
vertitur,
cui Brahi et Rankil comites.
22. At Sveonum fortissimi
hi fuere:
Ar, Backi,
Keclu Earll,
Croc agrestis,
Guthfast, Gummi
e Gyslamarchia.
23. Qui quidem Frø dei
necessarii erant et fidissimi nu-
minum arbitri:
Ingi quoque et Oly
Aluuer, Folki,
patre Elrico nati,
viri quidem manu prompti,
consilio vegeti, proximaque
Ringonem familiaritate com-
plexi. Ldem quoque ad Frø
deum generie sui principium
referebant.
(8 386). E quibus dextrum
[cornuj Vngonem cum El-
rici filiis Trigonemque tu-
eri iubet.
J>essir uaru ofan af Suia-
uelldi:
Nori. haki
karll ke'kkia
krokaR af akri.
Gunnfasti\
Glismakr codi.
[Yngui] [Ali en(n) frøkni]
[Alreks synir]
*0k næst honum voru I)eir
Tryggvi ok Læsir, ok ut
ifra Alreks synir ok Yngui.
22. Karl P; BarU 8. — ke'k | kia hskr. (i linjedeUng).
28. I slaget fælder übbi friski dem alle: Tryggvi, Alrekssymr og
Yngvi (B
Digitized by
Cjoogle
234
Olrik: Br&vftllakvadet.
24. Inter quos et Simundus
aderat
ex Sigtun oppido,
forensis quidem athleta,
Frosty cognomento cruci-
bulum;
Alf elatus
e vico Vpsala
idem et iaculari promptus et
in acie præire solitus erat.
25. At Olonem .VIL re-
ges manu consilioque promp-
tissimi stipavere,
Holty videlicet et Hendill,
Holmar, Leuy,
et Hama
quibus Regnaldus Ruthe-
nus,
Rathbarthi nepo8,a8cribitur.
26. Præterea Syualdus
.XI. salum paronibus sulcat.
Lefy Pannoniorum victor
bracteatam auro libumam lin-
theo excipit.
J>es8ir varu ofan af Sig-
tvnum
Sigmundr
kavppangs kappi.
Tolu frosti
Adils oflati
fra uppsolum
hann gekk fyrir framan merki
ok skioUdu ok uar æigi i fyl-
kingu.
*|>ar uar inn øzti madr
med honum konungr sa er het
Ali enn frøkni, er mikinn
fiolda hers hafdi ok marga
adra ageta konunga ok kappa,
med honum var . . . Storküdr
inn gamli.
(B 382). Sa madr var enn
kominn til Hrings konungs,
er het Rognualldr häi eda
Radbardr hnefi, allra kappa
mestr; hann uar fremstr i ra-
nanum.
Sigualldi er komit hafdi
til Hrings konungs Xlskipum.
Læsir hafdi skeid ok alla
skipada med koppum.
2V Sigtim S.
24* Tolu. Skriveren havde först skrevet Golu.
25. I næste kapitel af B, hvor det fortælles at Ubbe friske fælder
Hognvald, kaldes denne ''Bognualld radbard''.
26. Trigo S 886 synes den samme som Thrygir her. B har begge
steder Tryggvi, og ligcs& i næste kapitel, hvor han fældes af Ubbe den friske.
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Bråvallakvadet. 235
Thririkar vero instar dra-
conis tortuosas habente proras
navigio vehebatur.
Thrygir quoque et Tor-
wil divisim navigantes duo-
denas ductavere puppes.
Eirikr Helsingr hafdi
dreka mikinn uel skipadan
hermaunnum.
*Tryggui ok Tuiuiuill
hofdu komit XII skipvm.
II. Kritisk tekst.
Ved hver strofe er bemærket, om den findes i begge
kilder eller kun i den ene. Med løbeskrift er fremhævet de
fuldstændig overensstemmende former i 8 og B, eller — hvor
kun 8 findes — de utvivlsomt ægte læsemåder. I skarpe
klammer har jeg udfyldt versemålet efter S eller Bis prosa
(en enkelt gang i fede klammer, hvor en sådan hjemmel
ikke fandtes); jeg har til dette brug ofte anført B ordret (i
anførselstegn), selv hvor den ikke bød den metrisk rigtige form.
1. (Danerne).
(SB) Sveinn [vas] ok Sdmr
med Salgardi,
Amr ok Ella,
[æztir seggir].
De enkelte navne er tydelige nok. Sveinn indleder hele
rækken ved sit stærkt danske præg. Sakses "Sambar" og
"Ambar" er de regelmæssige skånske udtaleformer af Sdmr
og Amr. Det förste er almindeligt i norsk-isl., men kendes
i dansk kun i Samsø; måske det er med tilknytning til denne
sagnberomte ø, at kvadets forfatter bruger Såmr som dansk
kæmpenavn. Amr kender jeg foruden her kun i Hyndlu-
lj6d (der er det navn på en norsk kæmpe i Tora drenge-
moders æt) og i det danske stedsnavn Amstrup. Sdlgartfr
haves kun i det danske stedsnavn Salgershöj (O. Nielsen 79).
EUa (B) er det engelske kongenavn, kendt fra Ragnar Lod-
bi:oks saga, lånt herind i selve sin engelske form; EUi i S
Digitized by VjOOQIC
236 ' Olrik: Br&vallakvadet.
kendes ikke som nordisk navn og har liden sandsynlighet
for att kunne være det.*). — Navnenes sammenstilling til
vers volder derimod vanskeligheder. Alle de fem her optalte
navne lader sig sammenfatte i to linjer af ganske rigtig
bygning:
Sveinn, Såmr ok Amr,
Salgardr, Ella.
Tre navne i foi'ste linje er vel sjeldent i heltekvadenes navne-
remser (men almindeligt i mytologiske l)ulur); dog har Brå-
vallakvadet eksempel derpå (12^). Men en sådan sam-
menklumpning af navne lige til begyndelse på ramsen, der
hvor opregningen skal udvikle sig af den mere fortællende
stil, er i höj grad trykkende. Snarere må navnene udfyldes
til en halvstrofe ved indskudte småord, som ovenfor gjort;
om end jeg ikke tror at have fundet den bedst mulige løsning.
2. (østdanerne).
(SB) Hradi af Fj6ni, ; Alfr Aggasunr,
Hr6i sidskeggi, i Qlvir breidi,
Skalkr Skånungi, i Onepja enn gamli^
[skatna beztir,] | Gar&r Stangbüi(?).
2^ Bathi i P må foretrækkes (se Hradi hos O. Nielsen
74) for Rati S, et ellers ukendt navn. — 2^ Qardhstang i
S læst som to Ord i henhold til B:8 Gardr. Således Petersen:
''Gard af Stangom'' og Storm: "Gardr or Stangby" med hen-
visning til "Haquinus e villa Stangby på Knut den stores
tid (Saxo 517)" Dette stedsnavn (Stångby i Skåne) passer
til at der lige er nævnt en Skalk Skåning; og hvis Bråvalla-
kvadet er forfattet efter slaget i Helgeå (år 1026), kan dette
navn let have været kendt ved den snarrådige Håkon af
Stangby.
*) storm læser Åma ok EllOf navnot p& Ellas fader sammen med ham
selv. Men dette forenes ikke med den overleverede form.
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakvadet. 237
3« (Haralds islandske slsjalde).
(SB) Brandr bitlingi ! Torfi ok Tjrfingr^
Blængr i8lenzki(?), , Teitr ok BjaltL
Den anden halfstrofe, hvori disse kæmpers våbenfærdig-
hed har været rost og deres skjaldskab nævnt, lader sig
næppe udfylde med sikkerhed (N. M. Petersen gengiver Sakses
ord i 1 ^'2 strofe). — Interessen knytter sig först og frem-
mest til Blængs tilnavn "ultimæ Thyles incola"; heri må vi
sikkert blot se et mere poetisk udtryk for hvad Sakse ellers
kalder "Tylensis" o: Islænding (P. E. Müller, Storm). Her
nævnes da en af hirdskjaldene som Islænding; men efter
kvadets sædvanlige udtryksmåde skal den nationalitetsbeteg-
nelse, der tillægges en af kæmperne, gælde hele strofen. —
Oldn. hitlingr^ en smule, en billing, for Sakses ''mica", en
krumme (P. E. Müller). Blængr i B (også Landnåma og
Limdgren, Personnamn 28) må foretrækkes for S:s Blend,
hvis tilværelse er uvis (jf. O. Nielsen 13). Til Teitr og
Tyrfingr søger Storm forebilledet i den islandske Mosfell-æt;
i Tyrfingr vil jeg dog snarere se lån fra ramsen af Arn-
grimssönner (ligesom Arngrimssönneme "Bui ok Bråmi" er
kilde for Brav. v. 5^); jf. afsnit IV. [Grundtvig s. 61 regner
også Brandr for lån fra Arngrimssönneme; men da dette
navn er variant (hos Sakse 250) til Büi og Bråmi (i Herv.
og Hyndluljöd), synes disse to navnes forekomst at udelukke
Brandr fra plads blandt Amgrims sönner.]
4. (Lejrekæmper, Hedebykæmper).
(SB) K6mu or Hleidrum [? Heidi ok] Haka
Hortr ok Borgij h^ggvinkinna
Belgi ok Beiga<Sr^ Tumi seglari(?)
Barn ok Toll i or Slé fylgdi.
Lejrekæmpemes navne har mange små afvigelser i S og B.
8 byder en række på Island ukendte former: Hortar (Hort),
Burgi, Belgi, Toli; i stedet derfor har B de for Islændinge
Digitized by VjOOQIC
238 Olrik: Br&vallakvadet.
kendte: Hjprtr, Borgarr, Beli, T6ki. Dette sidste er åbenbart
fejl (en Toki i Jomsborg kommer jo snart efter, v. 7); skri-
veren har ikke kendt det almindelige danske "Tule". Med
HJ9rtr synes det heller ikke at hænge ret sammen. I Norge
findes HJ9rtr kun som tilnavn (9:de årh. og senere), men på
Island er det blevet ophöjet til selvstændigt navn med Hjort
Håmundssön, Gunnar på Hlidarendes broder (Njåla, Landn.),
i nyere tid er navnet endog blevet ret hyppigt, sikkert ved
opkaldelse fra denne sagahelt. Men er HJ9rtr först på Island
blevet selvstændigt navn, skyldes dets forekomst her sikkert
den islandske skriver og ikke kvadets forfatter. Heller ikke
Beli optræder som navn för på Island (Fritjofssaga); tidligere
er det kun tilnavn (Eystein beli i Upsal, Ragnarssaga). —
Navnenes former i S er derimod gode nok. Hort(ar) er dannet
af samme stamme som dansk Horta (Navn på Knud den
helliges foged, Saxo 587, og i stedsnavnet Hortothorp, O.
Nielsen 47); Borgi kendes i svensk (Limdgren 31) og i et
jysk stedsnavn Borlev (O. Nielsen 17); Tole eller Tale er af
de almindeligste danske navne i middelalderen. — Man kan
lægge mærke til, at her blandt Haralds hirdmænd bruger
forfatteren udpræget danske navne som Tule og Tume, og at
han i det hele har forkærlighed for korte, let udtalte navne
især af den svage böjningsklasse. — En undtagelse herfra
danner Beiga&r^ men han har på anden måde med Danmark
at göre; han er en af de tolv udvalgte kæmper, der fulgte
den danske søkonge Hake *). Han er altså ypperlig re-
præsentant for tapre danske hirdraænd; og sådanne sagnhelte
ynder forfatteren at putte ind mellem kæmperne fra den
enkelte egn: Saxi flettir blandt Vestgøterne (v. 13), Hrok
den svarte i den norske sveit (v. 14), Odd vidforle blandt
») StarkadarliV9t hos Sakse 810. Også en af Rolv krakes kæmper
bærer dette navn (Fas. I, 85). [Et enkelt håndskr. af Ynglingasaga bruger
desuden dette navn om en af kong Hugleiks kæmper, Geigactr hos Snorre,
Gegathus Sakse 279.]
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Brfcvallakvadet. 239
Jæderboeme (v. 20), Hjima blandt Østersøfolkene (v. 8 og 25);
af disse er Ilama ligesom Beigad et eksempel på, at personer
fra den tidligere Starkaddigtning hentes ind med i Bråvalla-
slaget. — 4* Bari (S) ligesom dansk "Bare" i Cod. Esrom
(O. Nielsen 10) og sv. "Bare" (i Halland og i et østgøtsk
stedsnavn, Lundgren 22), vel snarest med lyd værdien Bari,
— er vel den rette form; Barri (B), ligesom i ramsen af
Arngrimssönner, er næppe rigtigt her, da det genfindes v. 6.
[S. Grundvig s. 61 opfatter Barri og T6ki som lån fra Am-
grimssönneme. Men berettigelsen af disse former i B er
tvivlsom; og af bersærketeksterne kender kun Qrvaroddssaga
T6ki; Herv. og Ilyndl. nævner i stedet Reifnir.]
Kæmperne fra "Sle" o: fra Hedeby, Slesvig, udgör et
halvvers, hvis stavrim er let kendelige {Bake Äuggenkind,
og Turne seglmager fra Slien), men hvis ordlyd ikke er helt
sikker. Jeg har optaget Heids navn i halvverset, dels fordi
jeg fandt det rimeligt at kvadet satte hendes navn i forbin-
delse med Hedeby, således som en almindelig dansk overle-
vering gör (SRD. I, 227. 154; IH, 331), dels efter en antyd-
ning i Sakse ("sub Hetha Wisnaque ducibus"), dels fordi
versemålet naturlig krævede et kort navn ved H- til udfyld-
ning af förste linje. Mærkeligt er det ellers, at både S og B
nævner Heid og Visna sammen på dette sted, og at de lige-
ledes er enige om at göre Vebjorg til fører for den følgende
trop, skönt der ikke er plads til hendes navn i strofen (v. 5).
Har alle tre skjoldmøer været nævnte i et halvvers, der
sluttede sig til halvverset om Hedebykæmperne, og hvoraf vi
kun har navnene tilbage?
5. C'VebJorgs følge". Fra Jylland, Prisland og
Vendland.)
(SB) Bui Brdma-sofij
ok Brattr jotski,
Ormr enn enskiy
Ubbi friski,
A»KIV r5B MOBDISX riLOLOOI X, NT rÖLID TI.
Ari eineygij
AJfr ok (7autarr(?),
Bcjyr enn digri,
Dukr vindverski.
Digitized by @OOgle
240 Olrik: Br&vallakvadet.
Strofen vel overleveret og let forståelig. Efter at höv-
dingerne i Hedeby har været nævnte i foregående strofes
slutning, følger nu kæmperne fra det omgivende land: Jyl-
land, Angel (enski). Frisland og Venden. Enski må med
Petersen forstås som ''angelsk"; misforståelsen af det som
"engelsk" har i B draget efter sig irski for jotsMy måske
forst hos en afskriver. Det i stavrim og versemål umulige
Qeirdifr må være skrivfejl for Owtr, Alfr. Af metriske
grunde har jeg gengivet Sakses Ooter ved Qautarr, ikke
ved Gautr; hermed stemmer, at dette sidste navn ikke kendes
i dansk fjf. O. Nielsen 37). — Ubhi friski er en sagnkendt
person; hans tapre kamp, ene mod en hel flok af fjender, er et
hovedoptrin i Bråvallak vadet; et lignende tappert forsvar for-
tæller Sakse om Ragnar lodbroks sön übbe. Navnene Bui
og Bråmi (el. Brami *) er lånte fra ramsen af Amgrims-
sönner (Hervararsaga og Hyndluljöd 23; afvigende Orvar-
oddssaga og Sakse 250). — Navnet Dukr kender jeg ellers
kun som norsk (Dipl. I, 317 fra Voss 1349). Sakses Dal
synes mig snarest være en dialektovergang fra Bis Dagr (jf.
Svipdagr :> Svejdal i folkevisen DgF. 70); dog kan det være
oprindeligt (se Dal hos O. Nielsen 17). — Selve føreren for
denne flok, skjoldmøen Vébjprg bærer et navn, der vel er
rigtig dannet, men ellers ikke kendes. Meget rimelig er den
gætning af Mullenhoff (s. 338), at Vébjprg er opkaldt efter
byen Viborg (oldn. Vébjprg), ligesom Heidr er sat i forbin-
delse med Hedeby. Mere herom siden.
Ö. (Visnas Venderhær.)
(SB) F6r Visina \ [bitrum brggnum,]
med Vinda her, j Barra ok Gnizla (Milva?);
M Bugge, Hervararsaga 206, foretrækker Bråmi, henyisende til gene-
tiven "Brama" i B og til oldht. bråmo, vepres. Dog kan Bramu let være
skrivfejl; bægge navnenes lighed med BÄi og "Brami" blandt Arngrimsaön-
neme tyder p&, at det virkelig er disse navne, der er l&nte til Br&v-alla-
kvadet. Dansk "Bram" og danske stedsnavne p& Brams* (O. Nielsen 16)
afgur næppe spörsmålet (jf. d. Samse overfor oldn» Såmscy, Såmr).
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 241
ok buklara"]
["]>eir bofdu long suerd — — — —
Visina eller Visna er dannet som hunkon af Visinn.
Dette navn (Wisinnus, Sakse 280 — 404) bæres af en frygtet
russisk kæmpe, som Starkad fælder i tvekamp; også i en
langt yngre saga forekommer Vfsinn som kæmpe i de østlige
egne. Ved dannelsen af Venderskjoldmøens navn har man
vel tænkt særlig på denne Visinn som en af Østersølandenes
grummeste kæmper. Desuden må dette ellers ukendte kvin-
denavn have gjort et fremmed, unordisk indtryk, ligesom de
andre navne i Venderflokken: Barri (Karri?) og Qnizli (Milva?)
Formen "Visina" (B) må efter sædvanlige nordiske sproglove
gælde for en urigtig form og "Wisna" (S = Wysna i Lunde-
årbogen SRD. I, 227) for den rette. Men det kan dog godt
være, at kvadet oprindelig har haft Vfsina. Metrisk er denne
form fuldt så god som tostavelsesformen; og den foreligger i
islandsk overlevering, hvor man havde bedre sans for sta-
velsetallet end i Sakses danske. Efter sin oprindelse er Vf-
sina naturlig som en nydannet hunkönsform af Vfsinn; og
den kan i tidens løb være bleven sammentrukken til den
mere naturlig udseende Vfsna. — Strofens sidste halvdel
skildrer Vendernes rustning: de små blå skjolde og lange
sværd. Af sådanne folkebeskrivelser kender jeg kun én til i
oldkvadene: afmålingen af Hunerne i Gudrünarkvida II, 19.
7. (Vlsiias Venderhær.)
(S) Tolkarr ok Im/, | AutiriVv ungi,
T6U af J6mi, |
Også i Venderflokkeü møder vi en enkelt berömt helt,
eller rettere hans skygge; ti ved T6ki af Jomi vendes tanken
til den langt yngre Palnatoke i Jomsborg, — Toke Vender-
jarl, som han hedder i en mere pålidelig kilde ^). — 7^ ^ Tolkarr^
*) Odinkar filius erat Toki ducis Winlandensis; Adam af Bremen^
schol. 97 (Storm 206).
Digitized by VjOOQIC
242 Olrik: Br&vallakvadet.
ellers ukendt; måske af stammen i Toli og endelsen -kårr.
— "Fm^ kan hos Sakse kun have lyd værdien "Imi"; samme
navn kan måske med O. Nielsen 49 søges i det sønderjyske
Immæthorp. — 7^ Otrittis (8) kan ikke (med udgg.) gores til
Oddridi; ledet af P:s Otrick, har jeg søgt et navn på -rikr;
og hvis vi i forste stavelse ændrer t til th (jf. v. 9 *), fås til
förste led den bekendte stamme Aud-,
8. (Heida kæmper, østerledsmændene.)
(8B) ['^Heidr hefir med sér Hama ok Hüngeirr,
hundrad kappa''] i Humbli, Bjari,
Grhnr ok Grenzli,
Geirr enn lifski,
["raargir h9fdingjar
med Heidi i arminn''?]
Af disse kæmper melder Geirr enn li/ski sig ved sit
tilnavn som repræsentant for et af de østlige Østersøfolk; og
hans formand Grenzli har en lignende rolle ved en vis ven-
disk karakter i sit (ellers ukendte) navn. Hmna er derimod
en sagnhelt fra de østlige egne: Starkads dødskvad nævner
ham, blandt Kurer, Ester og Semgaller, som en mægtig
kæmpe, Starkad, har overvundet (Sakse 403 jf. 281 og Miil-
lenhoflF, Dt. altertumskunde V, 312). Endnu fjærnere østlige
folk antydes ved Humhli^ der fra kvadet om Illodrs og An-
gantyrs kamp (Hervararsaga) kendes söm konge over Hu-
nerne; til samme folk henhører da Hüngeirr jf. Hun rex
Hunnorum i Sakses store Frodesaga. — Bjari^ se O. Nielsen
12 og Lundgren 27; navnet kender jeg ikke i norsk, så hvis kva-
dets forfatter har været Nordmand, har også dette navn, lige-
som de foregående, udhævet den fremmede karakteren af
denne kæmpeflok. — 8^"^ halir hundmargir med Heth foro
[læs: Heidi fylgdu el. 1.J Petersen (jf. halir hundmargir or
Hedinseyju, Helgakv. Hund. I, 22).
9. (Fra Orenland)
(SB) [Enn vas] "Ømi" Hunn ok Hksteinn^
ok EysgSuU lletfinn mjovi^
Digitized by
Google
Olrik: Brå. vallakvadet. 243
Bagr enn grenski I Haraldr Olafsson
I af Hadalandi(?).
9* I Hømi (S) må søges et med selvlyd begyndende navn
(Omi, Pet.; Homi, Mul.; Holmsteinn, Storm [efter B]): Omi,
Aumi, Eymi(r?); men intet af disse forekommer. — 9^ JEysg-
(full; formen er sikker nok ved S:s og B:s overensstemmelse,
men meget påfaldende. — 9^ Hmm Storm; him S. — 9® ^c^
Hacfalandf (ex Hathica vero provincia), hvormed S indleder
de følgende navne (Har — Hodbrodd), har jeg med tvivl
föjet til Harald, hvor rimstave og linjetal viser dem plads;
heri følgende Petersen og Storm. — 9* Hecfinn mjovi svarer
muligvis til sagnkongen Hedinn Hjarrandason, der bortranede
Hild, kong Hognes datter; han nævnes som norsk småkonge
uden nærmere bestemmelse Saxo 238.
10. (Hadelændinge o. fl.)
(S) Hårr ok Herleifr Hmki ok Haraldr^
med Hgihroddi Hdki [kom nordan],
6sidläta(?), j Sigmundr ok Serkr^
["ex Traica regione":] I synir Beimuna.
10^ effrenus S; frækni, Pet.; ær i, Mul. — \Q^ ex Imica
regime (8) gengiver Mul. Pet. ved Ymisland i Finmarken
(M. i noterne tænker tillige på Jömsborg); men det må be-
tegne en søndenfjældsk egn; Storm læser derfor, ved en vold-
som rettelse, heinskir menn. — 10* Humnehy (S) og Humhi
(P) synes mig forvanskninger af samme utydelig skrevne form
og da lettest Hunchi o: Hünki (O. Nielsen 48). — 10^ Be-
monisque må rettes til Bemonique; versemålet kræver ikke
Bemo (søkongen Beimi), men Bemonus (o: søkongen Beimuni).
Med "Bemonus" (Sakse 277) har Starkad oplevet sine ung-
domsværker, så det kunde passe ganske godt at møde hans
sönner her i Starkads ældre år.
11. Slutningsverset af Haraldskæmperne lader sig ikke
genkonstruere; men dets indhold er tydeligt. Först — snarest
Digitized by VjOOQIC
244 ' Olrik: Br&vallakvadet.
som förste halvstrofe — en ros over den konge, der har
skænket gyldne sværd og herligt valrov, så han knyttede
niange mænd til sig. Dernæst kommer — vel som anden
halvstrofe — en fremhæven af Gandalvssönnemes gamle hird-
mandsforhold til Harald. Denne udtalelse er fælles for S
og B, og må afgjort tilhøre selve kvadet; men ingen af kil-
derne nævner den særlige grund til forholdets omtale. Vi
hører i S9gubrot förste kapitel, efter Bråvallaslaget, om kong
Hring, at Gandalfs synir^ mdgar hans^ kommer til ham og
beder om hjælp mod kong Eystein på Vestfold. Alvar og
Alvarin er altså brodre til Hrings hustru Alvhild (jf. Flat.
I, 26* og Yngl. k. 53). Derfor måtte man vente dem i
Hrings hær; men kvadets forfatter lader dem følge Harald
og giver en særlig grund dertil: det gamle hirdmandsforhold.
12. (Hrings kæmper, østgeter?)
(8B) Ulfr, Jggi, Vindr, \ Gautr ok Hildir,
ok Egill skjalgij j Guti Alfs(?) son.
Hermed begynder rækken af Hrings kæmper. Navnet
Gaiitr (og måske også Guti) skal rimeligvis betegne skaren
som gøtisk; men nærmere bestemmende stedsnavne findes ikke
i denne række, lige så lidt som blandt de forste danske og
de forste norske krigere (v. 1 og 14). — 12^ Windar (S)
er efter sin form = Vindr eller Vindarr, der begge synes at
foreligge i dansk (O. Nielsen 107); kun den forste form
(Vindr) er dog metrisk tilstedelig på dette sted. B har i
stedet herfor Eyvindr, rimeligvis indsat fordi norsk-isl. ikke
-kendte Vindr. — 12* Guti (S) er dansk Guti, sv. Guti eller
Goti, isl. Goti. Hvis kvadet har norsk forfatter, må i hans
mund Guti i stedet for Goti have haft et lignende svensk
dialektpræg som Hul(m)vidr i Ynglingasaga, foruden at selve
ordet mindede om gøtisk eller gullandsk nationalitet. Gu^i
(8), der ellers ikke kendes, synes blot en forvanskning: norsk-
isl. kendte jo ikke formen Guti. — Efter Guti (el. Gudi).
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallak vadet. 245
kræver versemålet et trestavelsesord med lang förstestavelse.
Sidste stavelse af dette er son: vi kender dette både i S:s
"Alf patre genitus" og i B:s "ToUuf, bag hvis / der er glemt
prikken, der antyder son. Det foran son gående navn kan
jeg ikke bestemme; "ToUu" er metrisk rigtig men giver ikke
mening; "Alfs'' giver mening, men er metrisk galt.
18. (Vestgøter og Vermelændinge.)
(SB) Slyrr enn sterkij i [enn kömu vestan
Steinn af Væni^ \ Elfargrimar]
Ger^ enn gla^i^
Glmir vermski;
Saxi flettir
ok Sali gautski
Disse kæmper betegnes tydelig nok som hjemmehørende
ved Væneren, i Vermeland, ved Gøtelven og i Gøtland; men
sagnhistorisk hører kun en af dem herhen: det er Saxi flettir^
Olav Trætelgja's vestgøtske fostbroder (Yngl. k. 43; Fas. II,
103), der altså har mødt til Bråvallaslaget som en ret be-
daget gubbe, en menneskealder ældre end Harald hildetand.
At de andre kæmper er selvlavede, ser man lettest på "Styr
den stærke, Stein af Yæneren"; det er en blot navne-genklang
af de norske Halvskæmper Styrr enn sterkij Steinar bådir
• (Hålfssaga, s. 35 i Bugges udg.). Ger^r ("Gerth" S) eller
Gei'Üarr (8) synes brugt som et navn af særlig svensk farve;
i Sverrig er nemlig begge disse former almindelige (Lund-
gren 85), mens de ikke kendes fra norsk eller dansk ^). —
Om forholdet mellem 8:s Gromer og B:s Glumr skal tales i
næste afsnit.
14. (Nordmænd, den udvalgte flok.)
(S) portfr hnigandi, | Grundig Au^i^
ok prandr nefja, j Grindarr, Tofi^
') De stedsnavne, som O. Nielsen 90 opfører onder mandsnavnet Gerth,
kan ikke være afledte deraf. — Lundgren henviser til "isl. Gerdr**, som ifølge
forordet skal være taget af Landn&ma; men der findes Gerdr ktin som kvinde-
navn.
Digitized by
Cjoogle
246 Olrik: Br&vallakvadet.
[i sveit k6mu] | Hpg^ii enn horski (?),
Kollr ok Bjarkij \ ok Hrokr svarti.
Sakse sætter denne strofe som umiddelbar fortsættelse af
Gøtelvsboerne; men der synes mig ikke tvivl om, at forfat-
teren ved at sætte en Trånd i spidsen har tænkt på Nord-
mænd; også Grunde, der næppe forekommer udenfor det
sydlige Norge, må have vakt forestilling om Nordmænd.
Halvskæmpen Hrok den svarte kan heller ikke være Sven-
sker; han er netop mødt op som repræsentant for norsk helte-
styrke (ligesom hos kong Hake i et af Halvssagas kvad).
Og endelig er hele stilen, denne personlige interesse for kæm-
pernes særheder og lyder, udtrykt i en række slående øge-
navne, et tydeligt vidnesbyrd om at forfatteren er kommen
bort fra Goternes glatte og ensartede skare til sine kære
Nordmænd, hvis ejendommeligheder i så höj grad har hans
interesse. — Sætningen, at "disse kæmper udgjorde en egen
sveit (flok)" står både i S og B lige efter v. 14 (foran v. 15);
S henfører den til det foregående vers (kæmperne indtil
Hrok den svarte); B til det følgende (kæmperne fra Hrane
Hildsön). Dette sidste kan ikke være rigtigt, ti med v. 15
begynder den geografiske optælling af kæmper fra alle Norges
egne; kæmperne i den særegne sveit må netop stå udenfor
denne folkehær. Heller ikke tillader de sluttede 8-linjes
strofer i v. 15, 16, 17 at indsætte et linjepar eller blot en
linje af dette indhold. I v. 14 er der kun en eneste linje
åben (14*); ti vi kan ikke skyde Nordmændene Tord og
Trånd over bland de vestgøtske kæmper; jeg har derfor til-
delt den særlige sveit denne plads. [Hvis dette er rigtigt,
har B til kilde en prosaopløsning af kvadet, hvori også v. 1 4
fandtes, og hvori den har gjort vilkårlige overspringelser og
bragt enkelte sætninger i en urigtig sammenhæng. Efter
''S9gubrots'' hele literære karakter tvivler jeg ikke på, at det
forholder sig således.)
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakvadet. 247
14^ hnigandij Pet., Storm (med "?"); hnipni^ Magn., Mul.
— 14' nefja^ Storm; nef og nefja er almindelige som til-
navn; nasi (Magn., Mul., Pet.) bruges aldrig således. — 14*
Othi S = Oddi (Magn., Mul, Pet.) er urigtigt; Storm læser:
Grundi hinn 6di. Jeg har dog fulgt Sakses tekst og læst
Audi, et navn, der forekommer i forskellige egne af Norge
(men ikke synes at være brugt på Island; jf. O. Nielsen 111
under Øthi). — 14* ^ Grinder^ har jeg opfattet som Grin-
darr, da jeg kun kender navnet i det danske stedsnavn Grin-
derslev (O. Nielsen 33). — 14^ ingmiosus (S) = spaki, Magn.,
Mul., Pet.; horski. Storm; spaki vil næppe være ret pas-
sende for de fremmeste kæmper. — 14® fusens (S) = svarti
Pet., Grundtv., Storm; jarpi Magn., Mul.
16. (Nordmænd fra det sydøstlige.)
(SB) Hrani Hildarson^
ok H\]6åboäiy
Hreidarr (Hrokkell?) hækja,
Hrolfr kvennsami^
S6knar-S6ti, j Hringr Adil8Son(?),
Sveinn uppskeri^ j Haraldr af J)6tni.
15* ^accipiter^ (S) svarer til et dansk høk (oldn. haukr),
hvori vi genkender B:s hækja (en ki7kke); sikkert er det
almindelige ord ^hog" trådt i stedet for dette sjældnere, og
overgangen er sket på dansk grund, hvor opr. au udtaltes ø.
Muligvis har först Sakse opfattet hækja som = dansk høk.
16. (Vikboerne.)
(S) Valsteinn af Vik
Hunn ok Sglvi.
porolfr l)ykkvi, | BirvtU bleiki,
pengill håvi, | Borgarr ok Skumr.
16' pykkvi^ Storm; digri^ Magn., Mul., Pet.; Sakse synes
at have haft et andet ord end digri, som han v. 5 gengiver
med "corpulentus". Som tilnavn er digri det almindelige;
Digitized by VjOOQIC
248 Olrik: Br&vallakvadet.
|)ykkr findes kun i |>or8teinn j^ykkr (annaler 1228); dér har
stavrimet med |K)r- rimeligvis fremkaldt det; og det samme
kan være tilfældet her. — 16®"' Hmn, Sglvi og Birvill er
søkongenavne. Af disse kendes Birvill slet ikke uden som
søkonge (SnE. I, 548; Saxo 373). Kvadet synes at have
opfattet disse kæmper fra Yiken som søkonger med hjem-
sted der.
(8B) [f>egnar l)arfir]
or |>elam9rku:
^rleifr ^ d/,
17. {Teleboerne.)
Grettir rangi^
gjam at herja,
Haddr enn har^i
^orkell goti^ ok Hroaldr tå.
17'~® I de sidste to navne genkendes de to brødre fra
Telemark Hroaldr hryggr ok Haddr hinn Imrcfi^ hvem sagnet
har husket som deltagere i Havrsfjordslaget sammen med
Hordelands, Ryfylkes og Agdes konger (Heimskringla, Har.
hårf. k. 19). Navnene er gåede over med så lille en æn-
dring, som mulig var, når de skulde dannes til et stavrimende
linjepar (i metrisk henseende er det endda tarveligt nok at lade
Hroaldr fylde to stavelsers plads; Sievers, Altgerman, metrik
§ 38, 3 b). — 17* goti skal næppe med Sakse opfattes som
gutlandsk (guticus), ti for en Telebo var det lidet karakterise-
rende; men er vel digterordet goti \xi hest" (eller "ulv"; så-
ledes opfattet af Rygh 20). — 17* gjam at herja^ Storm
(irruptionum avidus) er måske det rigtige.
18. ("Nordmænd" o: nordenQældske.)
(SB) prdndr promzki^ | Hrafn (Helgi?) etin hvHi^
povir mærskij \ Hafr ok Bjami.
Både S og B nævner disse som komne "or Noregi^ ("e
Norvegia"); denne betegnelse for Trønders og Møringers hjem-
sted i modsætning til de forud nævnte Teleboer, Vikværinger
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakvadet. 249
O. 8. V. må da tilhøre selve kvadet. Vi må heri se den
søndenfjældske sprogbrug, hvorefter Nordmenn betyder mænd
fra det nordenfjældske (jf. Fritzner, Ordbog II', 832 b). —
Disse ndWlige egne synes ikke at have forfatterens interesse
i höj grad; hele Trøndelagen repræsenteres kun af én mand,
der bærer det for en Trømder næsten abstrakte navn Trond ');
Hålogaland forbigås helt. Møre har derimod tre deltagere,
forst som typisk repræsentant Tore den mørske; navnet minder
om den velkendte Tore jarl på Møre i Harald hårfagres tid
(Storm). — 19* Storm slår SB:s Hqfr ok Bjarni sammen
til ét navn: Ha/r-Bjarnij i det han henviser til Hafrbjprff,
der netop var barnefødt på Nordmøre og med sin fader
Molda-Gnup vandrede til Island. Det noget vovede heri vil
fremgå af følgende redegørelse. Hafr kendes ikke blot fra
Island, men også fra de forskelligste egne af Norge; en af de
egne, hvor det har holdt sig til nedimod vore dage, er netop
Nordmøre. Navnet betyder egl. ''en vædder"; ligesom de til-
svarende dyre-navne Hrufr og Re/r står det udenfor den
sædvanlige tveleddede navnedannelse. Den eneste undtagelse
herfra er dette Hafrhjgrn; det viser sig förste gang hos land-
namsmændene og holder sig gennem sparsomme opkaldelser
middelalderen igennem (tidligst dog 1237); at den förste
bærer deraf ikke opfattedes som en BJ9rn med tilnavnet
Hafr-, fremgår deraf, at hans sönnesön fik døbenavnet Hafr.
Derimod kan *Hafr-Bjarni ikke indgå i den tveleddede nav-
nedannelse; det er og bliver mandsnavnet Bjarni med tilnavn
på. Altså: hvis kvadets forfatter ikke har været Islænding
har han næppe kendt Hafrbjc?rn; og selv om han kendte
Hafrbjvm, indeholdt dette ikke hjemlen for at danne et *Hafr-
bjarni.
') Muligvis har dog kvadets forfatter t»nkt p& jarlen ^r&ndr, som
ifølge Eyvind Skaldagpilders Håleygjatal (Corp. Poet. II, 528) var en Tren-
dejarl i 8:de årh.
Digitized by
Google
250 Olrik: B r 8l vallak vadet.
19. (rra Fjordene og Sogn.)
Finnr enn fir&skf\
Fålu-Bersi,
Sigurcfr svinhgfuct
ok SQgU'Eirikr.
(SB)
Blfgr brattnefi,
BJQrn af Sogni;
19. Sidste halvvers burde vel stå först, da man fra
Møre (v. 18) först når Fjordene (19*) og dernæst Sogn (19*).
— 19^ BHgr, ellers som tilnavn (O. Rygh, Tilnavne 6; jf
O. Nielsen 13 under "Blik"). — "Simus" (S) o: fladnæset;
brattnef, Mul., Storm; braknefi. Pet; kréknefr, Magn.; jf.
brattleitr "som har et fladt, brat ansigt" (Fritzner, Ordbog
I^, 178; jf. Ross, Norsk ordbog 56: brattleitt, Sætersdal). —
19*^ Fålu-Bersi, Magn.; Fjala-Bersi, Pet, Mul, Storm; men
dette sidste (den ellers ret passende henførelse til landskabet
Fjalir) vilde kræve to tekstrettelser i S. Med Fålu-Bersi (af
fåla, jættekvinde) jf. Trglla-Låfi (Isl. J>j6ds.) og "TröUu-Her-
julfr" (Rygh 68). — 19^ "Jf. Sigurdr svfnhpfdi fra Fjale,
hvis sön Herjolv for til Island (Landn. 91)" (Storm). —
19* Spf/u-Eirikr opfattes af Grundtvig som = Eirfkr mål-
spaki i Sakses store Frodesaga. Men dels synes navnene
ikke at udtrykke det samme, dels hører Erik målspage ikke
hjemme i Fjordene eller Sogn, men langt sydligere i Ro-
galand.
30. (Jæderen og Agde.)
(SB) Hallsteinn hvi ti
ok Hrutr vaßj
[sunnan] af JaSfri
[kom] Erlingr snåkr;
Alfr enn egdski,
Oddr vi&fprliy
Einarr skagi
ok ivarr prjugr.
20^ uvis. — 20^ vafi "forvikling, forvirring" (Aasen -^
904) "doubt, uncertainly" (Vigfüsson 673); skal vafi som til-
navn betyde "den, der ikke ved, hvorledes han skal klare
sig"? — 20* "Jf. Erling Skjalgssön fra Jæderen og Eyvindr
snåkr på Ormen lange (Hkr. 203)" (Storm). — 20*-* viser
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallak vadet. 251
vanskelighed ved at passe de rette navne og tilnavne sammen.
Som udgangspunkt må vi tage, at det (som i B) er Oddr^
der skal have tilnavnet vifffgrli; ti "Oddr enn vfdfprli er
kalladr var Qrvaroddr" (Herv. 302) hørte netop hjemme på
Jæderen (Qrvaroddssaga [Boer 188] s. 180; jf. Oddo Jathriæ
regulus, S 393). Det tilnavn som i S har formen msH
(Anglus) bör med B kaldes eg^ski o: fra Agdir; bæreren af
det kan derimod næppe hedde Einarr, da vi har Einarr straks
efter; han må da med S hedde Alfr. (Storms sammenstilling
med "Alfr egdski, Landnamsmand fra Agder (Ldn. 318)"
synes mig kun af interesse, hvis digtet var blevet til på Is-
land.) — Tilnavnet prjuyr er et ganske interessant ord. Sakse
har ikke vidst at oversætte det, men nedskriver det blot *).
Ordet findes ikke i oldliteraturen, men er nynorsk trjug^ en
snesko, som Aasen' 838 opfører fra Sætersdal, Telemarken og
Hallingdal og i formen trug fra Telemarken og Voss. Det er en
sideform til nyisl. pruga (Vigf. 747), norsk truga (Sogn og
Nordland), true (Østlandet), tryge og try ve (Søndmøre; Aasen),
SV. truga, trioga o. s. v. (Rietz 752). At vi finder den sjældne
sydnorske sideform, er sikkert et vidnesbyrd blandt mange
om at kvadet er digtet i disse egne. — Tilnavnet skagi be-
tyder "et fladt næs", og det er vel ud fra denne betydning,
at S oversætter det med protuberans (fremspringende).
21. (Islændinge.)
(S) Mår enn raudi Qrimr af Skerjum^
af MidfiTcfij at Skagqfirå?^
Glumr enn gamli, ' Bergr skald [fylgdi],
Grani{?) bryvdæhki, | Bragi ok HrqfnkelL
Betegnelsen af disse kæmper som Islændinge (Tylenses
S) kan ikke have stået i strofen, der allerede har 8 linjer;
') Thrutoar har lydværdien thryvær; oldn. ju o^ jo var bleven til
ældro-dansk y efter to medlyd; med den mærkelige overgang fra g til v
jf. Sakses Swibdauus — Ynglingasagas Svipdagr.
Digitized by VjOOQIC
252 Olrik: Bråvallakvadet.
den synes da at have stået i en nu tabt halvstrofe eller endnu
snarere at være optegnerens egen (ganske rigtige) gætning.
— Med Storm må vi opfatte Islændingerne som strofens
æmne, först og fremmest på grund af stedsnavnenes kende-
lige islandskhed, dernæst på grund af personnavnenes lighed
med kendte islandske skjaldes. (Magn. søger versets steds-
navne i Telemarken, og efterfølges heri af Pet. og af Mf'il,
der dog i sine noter har opdaget, at de kan opfattes som
islandske.) Skagafjgr^r er den lettest genkendelige; Scaha
Fyrchi skal naturligvis læses Scaha Fyrthi (c for t er den
almindeligste skrivfejl i Sakses navne) o: at Skagafirtfi^ den
store fjord og bygd på Islands nordside. I Mithfrithi (læs
Mithfirthi; rimeligvis har en afskriver eller udgiver opløst et
forkortelsestegn urigtig) genkendes Midfirdi, nævne-f. Mid-
ßgrdr. Herved må sikkert tænkes på den store bygd i Hü-
navatns syssel nør vest for Skagafjorden, næppe på den
ubetydelige Midfjgrdr på Islands nordøstlige hjöme. Forfatte-
ren af kvadet henter altså disse stednavne fra Islands nord-
land, nærmere bestemt: fra dettes vestlige halvdel. Större
vanskehgheder har vi af "Skierum", der af Storm ret na-
turligt opfattes som at Skerjtim; men noget sådant eller lig-
nende navn findes ikke i hele Skagefjordsyssel (se jordebogen
i Skyrslur um landshagi å tslandi I, 729 — 42), og af lig-
nende navne har jeg på hele Island kun fundet. Skerjafj^rdr
ved Reykjavik. Det synes da, at forfatterens islandske sted-
kundskab er mindre pålidelig: gården Skerjum i SkageQord
er hans egen opfindelse. Måske er navnet fremkaldt ved at
kvadets norske forfatter har tænkt sig Island som den golde
klippeø, som de øde skær (jf. sådanne fremmedes som Sakses
og Kongespejl-forfatterens skildringer). — Tilnavnet Bnm-
delucus må vi med Storm rette til Brundølicm og opfatte
som hum briptdælski. Mærkeligt er det, at kvadets digter
omtaler så uanseelig en bygd som B^^njuclalr (i Kjos syssel,
5 mil nordøst fra Reykjavik). — Storm finder i Islændingemes
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br& vallak vadet. 2B3
navne genspejling af de kendte navne Bragi (Bragi inn gamli
Broddaöon), Olümr enn gamli (Glümr Geirason i 10:de årh.),
Hrqfnkell ("Hrafnkell, er skald-Hrafn er kalladr"). "Gram
Brundelucus" har jeg — efter Storm — rettet til Grani
Brundølicus i lighed med Harald hårdrådes skjalde Grani og
Illngi Bryndæla-sMd; navnet Gramr er mig ukendt i norsk
og islandsk [jf. Lundgren 70, O. Nielsen 32]. Nærmere om
disse Islændinge i afsnit lY.
22. (Sviar.)
(8B) — — I ok Keklu-Karl,
— ! Krokv af Akri,
[æztir] af Svium, ! Gw^as/r, Gwm?
Ari, HaA'i | or Oisle^mprk.
22* KeklU'Karl o: Karl med tilnavnet kekla^ o: en strid-
bar person. Dette navneord kender jeg kun i sv. käggla "en
som ofta småträter" (Rietz 382, fra Småland); det hænger
sammeiv med norsk kjekl, n. trætte, sv. kakel, d. kævl, og
med det tilsvarende verbum at kjekla. — 22® Krékr (Croc
8) jf. O. Nielsen 59 og Dipl. Norv. I; Krokarr (B) er mig
ellers ukendt og næppe rigtigt. — 22' Gunn fostr (B) kendes
ellers ikke; Gu&fastr (8) jf. Lundgren 73, O. Nielsen 35,
Aasen 17; gunn- for guS- synes at være falsk analogidan-
nelse med Finnr og Fidr, og skyldes snarest den islandske
sagamand. — Gyslamarchia jf. svenske stedsnavne på Gisla-,
Lundgren 67; Glismakr (B) er ingenting. — Gummi (8) jf.
Lundgren 78, O. Nielsen 34; men jeg kender det ikke fra
Norge, og det er måske en dansk forvanskning af Gunni^
der netop er almindeligt i det søndenfjældske Norge. Go^i
(B) synes af skriveren opfattet som tilnavn til hans mands-
navn "Glismakr'*; måske gemmer der sig et Gutsi [= Gudhi,
Lundgren 73!], hvori jeg dog snarest ser en Islændings uhel-
dige omlavning af Gunni.
Digitized by
Google
2B4 Olrik: Br&vallak vadet.
28. rPrøJs ætlinger*' i Upsal.)
(SB) Alfr ok Folki,
— — — — Alreks synir.
Yngvi ok Oli, —
Med de kæmper Mer kunde tælle deres æt tilbage til
guden Frø" mener kvadets forfatter qjensynlig medlemmer af
Ynglingaslægten i Upland; og han opkalder dem efter de
ældre Ynglingekonger {Yngvi ok Alfr vdru synir Alreks
konungs^ Yngl. k. 24). Digteren har tænkt sig Frqjsætling-
eme som hövdinger for de andre krigere; de fører en flöj af
hæren, og da de i slaget falder for Ubbe Frisers hånd, nævnes
de straks efter Skjoldungen Rognvald. — "O/«/" (8) nævnes
ikke her i B; men efter sin plads blandt kongeætlingerne
synes han at være den samme som Olo, der S 385 fører
syv søkonger (v. 26), og som den "Ali enn frøkni", B nævner
forrest i Hrings hær. — Folki synes at forekomme, alenrf
fordi det er et ret typisk svensk navn.
(8B) Sigmundr ["ofan"]
or Sigtmmnij
24. (Upsvlar.)
Aåih oflåti
frå Uppsglum^
kaiipangs-kappiy \ ["hann gekk fyrir framan
ok KoIu'Frostij j merki ok skj^ldu".]
24* kaupangS'kappiy en kæmpe fra en købstad (her:
Sigtun); ordet synes dannet i lighed med kaupangsmadr,
-kona (Fritzner 11% 267). — 24* B:s Tolu-Frosti er, som
rimstaven viser, skrivfejl for Kolu-Frosti (mærk at skriveren
af B forst havde skrevet Golu), af kola^ en lampe; dette ord
er det altså. Sakse oversætter ved crucibulum, et lille bæger,
25. (Russerne.)
(8B) Holti ok HendiU, |
Holmr ok Læsir, I Mggnvaldr ryzki,
Hama — — | Rådhards nefi.
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakvadet. 255
En af disse personer er sagnhistorisk let at bestemme;
det er Bognvald den russiske. Vel forekommer han ikke
andre steder end her i kvadet; men den Rådbard, hvis datter-
son han er, kendes i islandske kilder som den garderigske
konge, der ægtede Aud den dybsindede, og hos hvem ste-
sonnen Harald hildetand voksede op (Hyndluljöd 28; Spgu-
brot i Fas. I, 370). — På en helt anden måde byder HoUi
tilknytning til Rusland; navnet bares midt i ll:te årh. af
en af den svenske kongedatter Ingegerds sonner med Holm-
gårdskongen Jarisleiv (Hkr. 313). Ellers er navnet Holti
sjældent; O. Nielsen kender det kun af Reichenau-nekrologet.
Ligesom Holti forekommer også Rognvald i den russiske
kongeæt i 10:de og llrte årh. (V. Thomsen, Ryska rikets
grundläggning s. 124); bl. a. kan mindes om den fra Vestgøt-
land komne Rognvald jarl, som sagafortællingen har beskæftiget
sig stærkt med. — Hama er det enestående navn på Star-
kads østligboende modstander; navnet har ellers allerede i
V. 8 gjort lignende tjæneste som her: at repræsentere de
østligste lande. — Også Holmr ("Holmar"), der ellers kendes
i norsk (Aasen), er måske brugt med særlig tanke på Holm-
gårds konger; jf. navne som Gautr (v. 12), fråndr (v. 18).
— ^Hendiir er ellers ukendt. Sakses skrivemåde kan også
opfattes som Endill, et af skjaldesprogets navne på søkonger;
og metrisk er denne opfattelse tilstedelig. — Læsir B over-
alt; S har Leuy^ og i næste strofe Lefy, men S 386:
Leso. Læsir er ikke noget virkeligt personnavn, men enkelt-
tal af folkenavnet Læsar, Ljecheme, o: Polakkerne (se P.
A. Munch, Norske folks historie I, ii, 53; N. M. Petersen
i Ann. f. nord. oldk. 1836, 203j; Nordboer kunde kende
dette folkenavn fra skjalden Tjodolvs digt om Harald hård-
rådes ungdomsbedrifter (Hkr. 547), forfattet midti ll:teårh.
Holmr og Læsir i samme linje synes da at betegne Holm-
gårdsriget og dets nabofolk'
AftKTV ros NOBOISK riLOLOQI X, NT VÖLJD TI. X9
Digitized by
Cjoogle
256 Olrik: Br&vallakvadet.
26. (Østersøkonger.)
(8B) [Kom] Sigvaldi
"ellifu skipum";
Læsir "hafdi skeid"
[skelmir Hüna];
\)Tirikr [Helsingr]
["hafdi dreka"];
["tolf skipum"]
Tryggvi ok Tvivl/?//.
26* Jf. Sigvalde jarl i Svolderslaget; "heller ikke om hans
identitet kan der tvivles, især da han kommer den svenske
konge til hjælp med 1 1 skibe" (Storm). — 26* skelmir Hüna
(Storm). Pannonii, som hos Sakse kun forekommer dette ene
sted, opfattes sædv., og vist med ret, som Hunerne; MüUenh.
339 tænker på Lapperne. — 26* "Thririkar"; jf. frydrekr,
Dipl. Norv. I. — 26^ Det sidste navn tvivlsomt. ^TorwiP
(S) minder om "Thoruil", søkongenavn i Sakses saga om Ole
den frøkne, og om norsk forifiU (Røde bog og Dipl. Norv.
I). ^TuiimuW (B). Sidste del af navnet synes at være mands-
navnet VlfilL
m. Sprogform og hjemsted.
Kæmperækkens tidligere udgivere meddeler den i en
sprogform, der er blanding af S og B; hos Finn Magnussen
har denne blanding et mere islandsk præg, hos N. M. Pe-
tersen et mere gammeldansk; men ingen af delene er mulige
sprogformer. Gustav Storm indfører efter sin literære opfat-
telse en oldnorsk sprogform, dog ikke konsekvent. Vi vil
her holde os til kilderne og betragte först Sakses og dernæst
Sggubrots sprogform *).
*) Kvadets sprogformer er tidligere blevne granskede af dr. O. Nielsen
(Blandinger I, 76—79). Han forkaster det grundlag af overensstemmelse
mellem S og B, hvorpå alle tidligere udgivere har bygget; og i stedet op-
stiller han følgende slutninger. En stor mængde ord i S har bortkastet
nævneformsmærket (Brand, Brat, Od, Orm o. s, v.); når der da findes ord,
som tilsyneladende har bevaret det (Dahar, Erlinger, Grimar o. s. v.), må
dette være en fejltagelse: i virkeligheden er det afledningsendelser. Og når
Spgubrot har opfattet denne endelse som nævneformsmærke, må forskeren
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 257
I Sakses tekst er nævneformsmærket dels bortfaldet, dels
bevaret som -er eller -ar. Af disse sidste former er der
nogle, der vækker opmærksomhed ved et indskudt b eller d:
V. 1. Sambar (Samr B)
„ 1. Ambar
„ 16. Skumbar
V. 19. Findar (Fidr B [=
Finnr])
„ 21. Grombar.
Disse sprogformer tilhører hverken Norge eller det vest-
lige Danmark, men kun Skåne eller Sverig. Af disse to
lande har Sverig på forhånd liden sandsynlighed for at være
hjemmelsmanden, og muligheden udelukkes, når vi på sine
steder i S finder begyndelsen til den for dansk ejendomme-
lige overgang fra g til j og v: v. 12 Eijil (Egill B), 20
truwar (= frjügr B); jf. Sakses Svipdauus (= Ynglingasagas
Svipdagr) og måske Eyr = isl. Ægir. Disse lydovergange
samt det hyppige bortfald af nævneformsmærke viser altså
en dansk, muhg en skånsk, hjemmelsmand for Sakse.
Dette resultat forklarer dog ikke alt. Jeg vil ikke her
tale om kvadets indhold; men selve lydformeme modsiger
dets skånskhed. Ved siden af en form som Grombar findes
ikke lade sig dåre deraf: "den islandske forfatter har omdannet de navne,
der ikke var almindelig kendte p& Island, ved at afkort« endelsen." Jeg skal
nævne et par af O. Nielsens mange eksempler p& olddanske navne med "en-
delser". "Gromer, sideform til Gorm og Grumi." "Serker kunde være Sver-
kir, men" — tilføjer forfatteren åbenhjærtig — "svarer ellers til det isl. navn
Serkr." "Berhgar, oldht. Berachar, Perichger, kunde svare til et ikke kendt
isl. Berggeir"; "Holmar, der vilde svare til et formodet isl. Hélmarr og kan
findos i stednavne som Holmstrup" [de svarer nok s& meget til de virkelig
forekommende navne Holmr og Bergr], "Hortar svarer til navnet p& alle-
mannerfjrsten Hortarius" [kun hvor ordet er nævneform, har S Hortar; som
genstand hedder det Hort]. Forfatteren skyr end ikke sproglige monstra
som en treleddet navnedannelse: Her-lev-ar, Thor-lev- ar, Erl-ing-er. — Sin
op&ttelse af kæmperækkens oprindelse og af forholdet meUem Sakse og So-
gubrot har O. N. ikke nået at stille meget klar for læseren; den indhylles i
udtryk som "disse to levninger af fællesnordisk poesi", "kvadet om BråvaUa-
slaget må, efber hvad ovenfor er bemærket, være et olddansk kv8ul, der i
navneformerne, men ikke i indholdet var ikke lidet forskelligt fra det is-
landske kvad om samme æmne." Til Storms og Grundtvigs arbejder er der
ikke taget mindste hensyn, så læseren får den forestilling, at de har været
forf. ukendte.
Digitized by
Cjoogle
268 Olrik: Br&vallakvadet.
et Olomer (v. 13, Glümr B), ligeså et Grimar (v. 8, Grimr
B). Disse former må være indvandrede fra Vestdanmark
eller langt snarere fra Norge. Et kvindenavn som Wehiorg
viser en rent norsk form; dansk og svensk lader kvindenavne
ende på -hurg. Hertil kan endnu fojes Storms bevis: kvadet
har overalt bevaret h foran / og r, og forudsat — af lite-
rære Grunde — at det er fra Ilte årh., må det være digtet
i norsk sprog.
Endnu nærmere end til blot at bestemme sprogformens
norskhed, kan man nå ved at iagttage et lydforhold, hvorpå
Professor S. Bugge har henledt min opmærksomhed. I det
sydlige Norge (Kristiansand stift) har en næselyd indvirket
på foregående selvlyd. Dette forhold er behandlet af Anund
Larsen (Norske universitets- og skoleannaler, n. r. VI, 1891,
219 — 25); desuden findes der et ret stort materiale spredt i
Aasens og især i Ross' ordbøger. Her vil vi alene holde os
til overgangen fra u (oldn. u el. ü) til o. I Bratsberg amt
med det vestlige Telemarken er den gennemført med (nuvæ-
rende) lang selvlyd {dm^ bröni^ oldn. dun, bruni [brand]), i
Vesttelemarken endog for kort selvlyd: stond^ homli. Om
denne lydovergangs alder udtaler A. Larsen: "At divergensen
i vokallyd har adskillig alder, viser sig deri, at de nyere
nasaler i forbindelserne fn og gn ikke virker som gammelt
m og ng^] og professor S. Bugge gör mig opmærksom på, at
overgangen til o allerede findes på en telemarkisk indskrift
fra 12te årh. Disse telemarkske forhold giver altså hold-
punkter til fastsættelsen af hele denne bevægelses alder. Til
Telemarken slutter sig nærmest Stavanger amt med overgang
til o foran m, sædvanlig også foran nd (men ikke af ü foran
n). I de andre sydlige egne er den heller ikke nær så gen-
nemført. Sætersdal "har ingen spor af nasaleringen af ü
foran te, . . . derimod den almindelige sænkning foran m i
r mm (rum), skoumt (mörkt); endvidere med opr. korte vokaler
soene (oldn. sunr), skwm (skum). På Mandalskysten går et
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 259
tidligere kort u over til o (söfiy röm^ shorn) medens oldn. ü
bliver til en tvelyd: hr9Ui%ey skdumt Udenfor hele denne
sydlige del af Norge (den rygske del) findes ikke nogen
samlet lydovergang, omend et enkelt ord i forskellige andre
egne har former med o (se rom hos Aasen og Ross).
Overgangen o > w er i Sakses Bråvallakvad repræsen-
teret af Oromer v. 13 (Glümr B) og Grombar v. 21. Deri-
mod træffer vi den uforandrede form Skumbar v. 16 og end-
videre Hun (v. 9. 16), Hunger (v. 8), Grundi (v. 14), Humbli
(v. 8) samt "Humnehy" (v. 10). Forekomsten af nasaleringen
peger hen på det sydlige Norge som den egn, hvorfra kvadet
er kommet til Sakse. Nasaleringens sparsomhed lader sig da
rimelig forklare af, at kvadet ikke har lydt i telemarkisk
sprogform, men snarere i et af de sydligere bygdemål.
Ligesom lydforholdene viste os til den sydligere del af
Norge, er der enkelte andre sprogformer, som peger i samme
retning. Jeg har ovenfor gjort opmærksom på ordet ^r^t^r,
en snesko (v. 20), der tilhører den sydlige del af landet:
fra Sætersdal og så langt nordpå som Voss og Hallingdal,
løvrig har både Vestlandet, Nordlandet og Østlandet den med
andre nordiske sprog stemmende tostavelsesform pniga.
Den samme geografiske begrænsning findes ved et par
af personnavnene. Orundi og Aucfi (v. 14) tilhører begge i
særlig grad det sydlige Norge; og — uden endnu at have
opgjort deres forekomststeder fuldstændig — tor jeg udsige,
at Telemarken udgör hjærte-findestedeme for dem begge.
Sakses Bråvallakvad synes efter dette at være forfattet
i det sydlige Norge, at være overleveret i et af de sydligste
folkemål og dernæst at være nået optegneren gennem en
eller flere Skåninger som mellemled.
Den islandske tekst fremtræder i den norsk-islandske
normalsprogform med tilböjelighed til særlige islandskheder,
fremfor alt sammenblanding af nn og 9: Fitfr og Ounnfastr
(v. 19 og 22) for ældre Finnr og Gudfastr. Sådanne former
Digitized by VjOOQIC
260 Olrik: Br&vallakvadet.
Og tilbojeligheden til at give de enkelte navne et mere is-
landsk udseende (se især noten til v. 4 ovenfor s. 238) gör
det sandsynligt at de fleste af B:8 afvigelser er blevne til i
overlevering, på Island. En fejl som Krékarr for Krékr 22*
(og måske Gerdarr for Gerdr 13*) kunde dog snarest tyde
på at kvadet er overleveret en tid i sydnorsk sprogform. —
På kvadets oprindelse fra det sydlige Norge peger, også for
B:s vedkommende, formen prjugr.
Gustav Storm har påvist, at der gennem Bråvallakvadet
går en norsk patriotisk tendens, og at Nordens historie fra
begyndelsen af Ilte årh. er afspejlet i det. Begge disse sæt-
ninger kan jeg fuldt ud godkende; men jeg tror at det er
muligt at afvinde kvadet endnu bestemtere oplysninger ved
at granske dets indhold.
Til at fastsætte digtets affattelsessted giver kæmpe-
rækken ypperlige bidrag. Vi ved således, at det ikke er
blevet til på Island; ti ingen Islænding vilde lade sine lands-
mænd deltage i et slag i forhistorisk tid. Lige så klart er
det, at kvadet ikke er fra det nordlige Norge; dertil er denne
landsdel altfor svagt repræsenteret i kæmperækken: fra Hel-
geland ingen, fra Trøndelag en, fra Nordmøre tre; i alt fire
fra det nordenfjældske. Til sammenligning kan nævnes at
Vikboeme alene er 8 mænd, Teleboerne 5 o. s. v.; i alt fald
er det en påfaldende ringe brøk af de 55 Nordmænd i Hrings
hær. I sammenhæng hermed kan der mindes om, at kvadet
bruger Noregr (eller norrænn?) alene om det nordenfjældske
Norge. Lige så bestemt udelukket er den sydøstlige del af
landet; ti digteren med den stærke norøk-patriotiske tendens
lader disse egnes mænd stride i Haralds hær i temmelig
stort omfang; ikke blot Gandalvssönneme som herskere over
Raumarike, men også kæmper fra Hadeland og selv fra Gren-
land. Heller ikke kan Østlandets indre egne være digterens
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 261
hjemstavn, ti disse behandles temmelig knebent. Af de her
hjemmehørende kæmper betegnes kun en enkelt efter sin
hjemstavn (Harald af Toten, v. 15); og af Gudbrandsdøleme,
der efter kvadets senere udtalelse spillede en rolle ved slagets
afgorelse, fremføres ingen med navn i kæmperækken. Den
eneste af de østlandske kæmper (v. 15), om hvem der høres
under selve slaget, er Sote: han fældes af den jydske skjoldmø
Vebjorg; og dette kan kun være ringe ære for hans lands-
mænd, især da det pralende tilnavn S6knar-S6ti betegner ham
som den ypperste stridsmand.
Vi har da kun tilbage at vælge imellem: de vestlandske
bygder fra Fjordene og indtil Jæderen og Agde, samt et par
østenfjældske bygder, der ligger dem nærmest: Viken og Te-
lemarken. Alle disse landsdele er fyldig repræsenterede og
omhyggelig nævnte. Men anseligst blandt dem alle optreeder
Telemarken, der ellers spiller en rent forsvindende rolle i
Norges historie; dens kæmper opregnes i en hel strofe, og
om alle disse kæmper fortælles der bedrifter. Foruden dem
er der ingen andre norske kæmper end Starkad, der udfører
noget storværk; og der er den forskel, at Starkad giver og
modtager sår i flæng, Telekæmperne går sejrrige ud af begge
de kampe, de optræder i, og disse to sejre er det, som afgör
slaget til kong Brings fordel. Når Storm taler om den "pa-
triotisk-politiske tendens", hvorefter "Nordmændene er de egent-
lige sejrherrer på Bråvoldene", kan vi sige det nærmere: kva-
dets tendens er at kaste glans over Teleboeme. Digtets
hjemsted kan da ikke være andre steder end i Telemarken;
ti vi kan være visse på, at ingen af nabobygderne i den
sydvestlige tredjedel af Norge vilde digte til Teleboernes ære
og stille deres egen storhed i mörket. Dette kvadets hjem-
sted i Telemarken passer særdeles godt til kæmperækken:
Telemarken ligger netop som centrum i den del af Norge,
der har forfatterens særlige interesse. Og fra et bygde-patrio-
tisk standpunkt kan vi let forklare os det påfaldende i at
Digitized by VjOOQIC
262 Olrik: Br&vallakvadet.
Telemarkens naboer dels ikke nævnes (Hordeland, Halling-
dal) dels sættes i modstanderens, kong Haralds, hær (Gren-
land); lige ned til vore dage har tilgrænsende bygder ikke
næret blide følelser for hinanden.
Ud fra en indlandsbygd som Telemarken kan vi end-
videre forstå, at der intet findes om underlagte britiske lande,
ikke engang Orknøerne, der hørte under den norske krone,
— og ligeledes at mindet om Islands bebyggelse i Harald
hårfagers tid så fuldstændig er forsvundet. Også erindringen
om skjaldefaderen Brage den gamles hjemstavn og levetid er
forsvunden, han hensættes til skjaldeøen Island; men i Brages
hjemegne, Hordeland og Fjordene, vilde man næppe givet slip
på en så ærefuld landsmand.
IV. Bråvallakvadets alder.
Storm er den forste, der har fastsat kvadets alder: det
er "forfattet i Norge i tiden efter 1027 eller henimod midten
af Ilte århundrede". Hans grunde er nærmest følgende:
1) "den digtning, der lader islandske skjalde optræde hos de
danske og svenske konger, kan ikke være ældre end Ilte
årh." 2) historiske personer fra omkr. år 1000 genfindes, så-
ledes Toke i Jomsborg og en Østersøhovding Sigvalde, der
kommer til hjælp med 1 1 skibe (ganske som i Svolderslaget).
3) kvadet er digtet som et modstykke til slagene ved Svol-
der og i Helgeå; stridsmagternes fordeling efterligner nær-
mest Helgeå: Nordmænd og Svenske sammen mod Danske;
Åle den frøkne ved siden af Svenskekongen er digtet som
repræsentant for Olav den hellige ved siden af kong Anund.
Foruden disse hovedpunkter, hvortil jeg fuldt kan slutte mig,
har Storm i noterne til kæmperækkens tekst givet en række
sammenstillinger med 10de og Ilte årh:s personer; om disse
skal jeg snart udtale mig nærmere.
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakyadet. 263
Poniden Storm har også MüUenhoflf drøftet Bråvalla-
kvadets alder (s. 344. 347). Han hensætter det til tiden fra
1000 (eller omkr. 1000) til 1013, o: det er digtet efter Svolder-
slaget og för de danske underlagde sig England. Dette förste
årstal, Svolderslagets, låner han fra Storm; det andet, Sven
Tveskægs erobring af England, udleder han af den omstændig-
hed, at kvadet ikke kender den danske konges herredomme
over England. Af Storms grunde, der sætte kvadet lidt se-
nere, forkaster han nr. 3 og bekæmper udførlig nr. 1. Men
selve MüUenhoflFs datering er fuldstændig uforsvarlig: den
omstændighed, at England ikke nævnes skulde være et vid-
nesbyrd om, at kvadet var blevet til netop i de år, da den
danske konge og den danske ledingshær var alier stærkest
optagne af at underlægge sig England! Når Mullenhoff end-
videre ikke vil se genklang af Knud den stores kampe, men
af Fyrisvoldslaget og Erik Sejrsæls strid med Sven Tveskæg,
overser han helt Bråvallakampens fællesnordiske karakter
og Nordmændenes fremtrædende rolle. Hans henførelse til
tiden omkr. år 1000 er rent vilkårlig; fra S. Grundtvig har
han fået den tanke, at digteren ser Bråvallaslaget som hele
den gamle heltetids afslutning; og han tilsætter nu selv —
uden at støtte sig til bestemte enkeltheder, således som Grundt-
vig og Storm — at kvadet er digtet i kristendommens og
hedenskabets kampår omkr. år 1000.
Vi skal nu prøve at nå til et fastsættelse af tiden ved
at granske de enkelte personnavne. Först tager vi alle dem,
som Storm tildeler islandske forbilleder.
V. 3 (Islændinge). Torfi (Skald-Torfi, o. 1000).
Tdtr og Tyrfingr (^'Teitr var et almindeligt navn i Mosfolls-
(sonere Haukadals-)ætten; så hed Gissur hvites fader (lOdo
årh.), en sön af biskop Isleiv og en sön af biskop Gissur; i
begyndelsen af Ilte &rh. nævnes endog en Teitr Tyrvings-
son^').
JBjalti (Hjalti Skeggjason, Gissur hvites svigerson, o. 1000).
V. 18 (nordcDQældske). Hafr og Bjarni (Hafrbjprn, landnams-
mand fra Nordmøre).
Digitized by
Cjoogle
264 Olrik: Br&vallakyadet
V. 19 (Fjordene). Sigurär svinhgfuct ('^Sigurar svinh^fati fra Fjale,
hvis sön Herjolv for til Island^^).
V. 20 (Agde). Alf r enn cgäski (^^Alfr egSski, landnamsmand fra
Agder").
V. 21 (Island). Glumr enn gamli ("Glumr Geirason, skald hos
Harald Gråfeld o. 960; han kunde med rette kaldes den
gamle, da han levede til Erik jarls tid").
Grant ("Gram") bryndcdsH ("en Grani var skald hos Ha-
rald h&rdråde, en anden af dennes skålde hed Illugi Bryn-
dølaskald").
Hrafnkell ("Hrafhkell er Skald-Hrafn er kalladr" Ldn. s. 346).
Det synes efter disse Storms sammenstillinger, at han
har tænkt sig, at dels islandske personer fra Ilte årh., dels
islandske ætteoverleringer fra en tidligere tid har øvet ind-
flydelse på digtet. Nogle af disse personers identitet er uom-
tvistelig; således Sigurd svinhoved i Fjordene. Men da han
var Nordmand og ikke Islænding, kan forfatteren ligeså gærne
kende ham af norsk overlevering. Derimod er det af Storm
dannede navn Hafr-Bjami ikke identisk med landsnamsman-
den HafrbJ9rn; som påpeget tidligere, bör vi beholde S Bis to
navne Hafr og Bjarni; dette navn Hafr har lige til vor tid
været yndet på Nordmøre, og vi behøver da ikke at gå
til islandske kilder. Med bedre grund kan Storm formode
at Bråvallakvadets Alfr egdski er den samme som land-
namsmanden Alfr egdski; ti i sin hjemstavn, på Agde, kunde
Alv jo ikke føre dette tilnavn. Men navnet Alv er for al-
mindeligt til at bygge noget sikkert på; når digteren skulde
have et kort mandsnavn, der begyndte med selvlyd, til at
stavrime på "egdski", lå Alfr meget nær. I det hele lader
kvadets kæmper fra selve Norge sig let forklare ud fra norske
overleveringer uden islandsk hjælp; og det er givet, at dig-
• teren fra norsk tradition har hentet ikke få navne, der er
ukendte på Island.
Tilbage har vi nu de to særlige Islændingestrofer (v. 3
og 21). Af disse kæmper nævnes alle i Haraldsflokken som
skjalde og én særlig som Islænding; af Hringsflokken nævnes
én som skjald og alle som Islændingo. Men vi må — med
Digitized by
Cjoogle
Olrik: Br&vallakyadet. 266
Storm — opfatte begge flokke som kongernes islandske hird-
skjalde. Hjemmelen hertil må for Haraldsflokken søges i
kæmpeoptællingens geografiske karakter: der findes ingen
strofe, hvis kæmper ikke er fra nærliggende egne. Hjem-
melen for at opfatte Hringsflokken som skjalde findes i kæm-
pernes navne: Bragi kan ikke vække forestilling om andre
end den ældste skjald Brage den gamle Boddason, særlig når
det stilles jævnsides en Bergr skald; Olümr gamli passer så
nöje til en af de ældste og længstlevende islandske hird-
skjalde; en så afsides bygd som Brynjedalen (Grani Bryn-
dælshi) har ikke haft anledning til at nævnes i videre kredse
undtagen da Illugi Bryndælaskald var ved Harald hårfagers
hird, netop sammen med en anden islandsk skjald Grani. —
Så vidt følger jeg Storm; men jeg godkender ikke alle hans
sammenstillinger med islandske skjalde eller andre historiske
personer. Han sammenstiller således Hrqfnkell i kvadet med
en "Hrafnkell er Skald-Hrafn er kalladr" (Landn. s. 346).
Men denne var en sön af |)6rdr Rtifoyjaskald, der optræder
i Sturlungasaga o. 1120 (J>orlåksson, Norsk-isl. skjalde 135);
han har da næppe været kendt som skjald för midten af 12te
årh., et tidspunkt, der fører os helt ned i Sakses levetid. Vi
må her også vogte os for, ligesom ved en Skald-Torfi o. 1000
overfor Torfi i Haraldsflokken, at sætte et af samtiden tildelt
skjaldenavn alt for höjt. Erfaringen viser, at tilnavnet skjald
særlig gaves folk, der var kendt i en snævrere kreds, men
ikke drog udenlands og søgte ry hvor skjaldene mødtes i
kappestrid; i Norge optræder ikke nogen af dem *). Af de
andre i Haralds skjaldeflok genfindes navnene Teitr og Hjalti
i Mosfellsætten, men uden at være knyttede særlig til skjal-
deidræt eller med andet særmærke; og navnene er for al-
mindelige på Island til at afgive et selvgyldigt kendetegn.
') Til yderligere oplysning om Hrafnkols samfandsstilling ved vi, at
hans fader var fæstebonde, hans søster var först frille og var siden gift med
en tjænestekarl.
Digitized by
Cjoogle
266 Olrik: Br&yallakvadet.
Ved Haraldsflokkens Teitr og Tyrfingr peger Storm på en
Teitr Tyrfingeson på det østlige Island. Men han nedstam-
mede i femte led fra landnamsmænd og har vel da tidligst
levet o. 1100. I Brav. lader Tyrfingr sig derimod let for-
klare som lån fra ramsen af Arngrimssönner, der også an-
densteds er kvadets kilde (v. 5). Af alt dette fremgår, at
ingen i Harald hildetands flok kan identificeres med histo-
riske personer; og det stemmer med, at der i hele Haralds
hær (v. 1 — 11) næsten kun optræder sagnhistoriske skikkelser
(af virkelige personer fra 10de eller Ilte årh. kun T6ki af
J6mi, V. 7).
Derimod synes det mig den eneste rimelige forklaring,
at to af Harald hårdrådes skjalde, Hluge Bryndølaskald og
Grane, tilbagespejlede i en enkelt person, optræder i Bråvalla-
kvadet. Sandsynligheden heraf ligger fremfor alt i kvadets
hentydning til Brynjedalen. Dette er en ganske lille fjæld-
bygd, nu omfattende 3 ^/j gård (Kålund, Isl. beskr. I, 63)
og næppe större i oldtiden; heller ikke har den været sæde
for særlig mægtige mænd (skönt deh forekommer i et par af
Vestlandets sagaer), og kun en eneste mand vides at have
givet anledning til at dalen blev nævnt udenfor Island, —
nemlig lUuge Bryndølaskald hos Harald hardråde. Er sam-
menhængen med denne rigtig, sættes digtets affattelsestid til
noget efter midten af ll:te årh.; lUuge har digtet for kongen
om hans ungdomsbedrifter i syden; Grane digtede om hans
förste kampe mod Sven Estridsön (porlåksson 114—15). En
så sen affattelsestid synes mig også bedst at stemme med det
forhold, at mindet om de indfødte norske hirdskjalde rent
er forsvundet. — Jeg skal nu fremdrage et træk, der synes
mig bestemtere at knytte kvadet til den hårderådske skjalde-
digtning. Blandt kongerne fra Østersøegnene optræder der
en LæsiTj der ved selve sit navn skal repræsentere Læsnr
(Ljecher, Polakker), der var naboer til det nordiske kongerige
i Holmgård. Hvorledes kunde kvadets digter kende dette folk?
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadét. 267
Og hvorledes kunde han forudsætte, at hans tilhørere skulde
kende det og forstå hentydningen? Ja, der er kun en eneste
gang, det nævnes i nordisk historie: det var den gang den
unge Harald hardråde som Holmgårdskongens landevæms-
mand gjorde tog mod Læsame og overvandt dem. Dette tog
blev ligesom hans andre bedrifter, besunget af samtidens
skjalde (Snorre Sturlesön har bevaret et par vers herom); og
Læsames navn måtte være velkendt for alle i samtiden, der
brød sig om stordåd og om skjaldedigt.
V. Forbilleder i samtiden. Kæmperne på
Ormen lange.
Man har forlængst lagt mærke til den nære sammen-
hæng ikke blot mellem Svolderslaget og kvadets fremstilling
af Bråvallastriden, men pgså særlig mellem kvadets kæmpe-
række og Olavs mænd på Ormen den lange. Dette spörsmål
skal nu tages op, ikke blot for at påvise enkelte lån fra hi-
storiske personer, men også for at sammenligne Bråvalla-
flokken og Svolderkæmpeme som helhed.
Den förste norröne forfatter, der navngiver Svolderkæm-
peme i större mængde, er Odd munk i Tingøre kloster o.
1200. Hans latinske levnedsskildring af Olav Tryggvesön
er bevaret i to hele oversættelser og brudstykker af en tredje;
jeg benytter dem her under følgende mærker: A Fomman-
nasögur X, 354—5; B Olaf Tryggvesöns saga udg. af P. A.
Munch s. 55— 56; C sstds. s. 64 — 65. I en anden ordning
findes disse kæmper i Snorres Heimskringla (Saga Olafs
Tryggv. k. 102; ungers udg. s. 203; Kbhavn-udg. I, 301
— 2; citeres i det følgende som H). Heimskringlas ordning
genfindes i den store Olav Tryggvasons saga (Fms. 11,251 — 2;
i det følgende et par gange citeret som O). Heimskringlas
tekst synes grundet på Odd munk, der jo i det hele er stærkt
Digitized by VjOOQIC
268 Olrik: Br&yallakvadet.
benyttet i Snorres Olafssaga. Original er den måde, hvorpå
Snorre fordeler kæmperne på pladserne i skibet; men gen-
nem Snorres fremstilling kendes Odds geografiske ordning.
Jeg har ikke fundet nogensomhelst grund til at ikke Odd
skulde være hans eneste kilde. Afvigende læsemåder fra
Heimskringla optager jeg kun, hvor alle hskr. er enige
om dem.
Optællingen af Svolderkæmper ser da således ud:
1. Hymingr. (i Viken).
2. ok J)orgeirr, brédir hans. (i Viken).
3. BJ9m af Studlu. (Støle på Søndhordland).
4. |)Orgrlmr |>j6dolfsSOn or Hvini. (Kvinesdal på Lister).
5. Asbjörn or Mostr. (Moster på Søndhordland).
6. J)6rdr or Njardarlaug. (Tysnesø ved Bergen).
7. Einarr af Gimsum l)ambaskelmir. (öuidai ved Trondhjem).
8. KolbJ9m af Raumarlki.
9. |K)rsteinn OXafétr af Hgfund. (Gjerpen ved Skien).
10. |»orsteinn enn hvfti af Oprustgdum. (Oprustad på Jæderen).
11. Ulfr enn raudi af Heinmgrk.
12. Vikarr af Tfundalandi, br6dir Amlj6ts gellina.
13. Vakr enn elfski, Rauma son.
14. Bersi enn sterki.
15. Ån skyti af Jamtalandi.
16. fråndr enn rammi af felamgrk.
17. Ol)yrmir, brédir hans.
18. Bjgrn enn mikli af Vestfold.
19. Brynjolfr haukr, brédir hans.
1—2. I»eir brædr C; brædr B. — 8. Stoålu C. — 4. or Hvini, fattes i
A. — 6.. Asbjørn ok Ormr H. — 6. Niarå laug B. — 7. Einarr ^mba-
skelvir' son Styrkars af Gimsum C. — 8. ]^orbjom af Baumariki C; Kol-
bJ9m stallari H. ~ 9. af H^fund fattes i A H. — 10. Hovreksstodum C. —
^orkeU dydriU af Ogdum f6r ådr i braut, tilf. AB. — 11. af Heinm()rk fattes
i H. — 12. Vindalandi C (og "brödir - gellina*» fattes). ~ 13. elfski H; elfke
B; e[g]dBki C; ærmski A; (enski af Bauma; af lidi Bauma O). — 16. fattes
i C. - 17. Styrmir A. - 19. hakr C. - 18.— 19. fattes i A.
Digitized by
Google
Olrik: Br&vallakvadet. 269
20. {)eir Håleygir: fråndr skjalgi.
21. Qgmundr Sandi. (Sand ved Fjeldesund p& Helgeland).
22. HlQdvir langi or Saltvik, (i Ofotens præstegæld på Hel-
geland).
23. Hårekr hvassi.
24. J>eir Inn{)rændir: Ketill enn håvi.
25. j[>orfinnr eisli.
26. Håvardr ok {»eir brædr or Orkadal.
27. Amorr mærski.
28. Hallsteinn.
29. Bgrkr or Fjgrdum.
30. Eyvindr snåkr.
31. Bergl)6rr bestill.
32. Hallkell af FJ9lum.
33. Ölåfr drengr.
34. Arnfinnr or Sogni.
35. Sigurdr bildr.
36. Einarr hgrdski.
37. Fidr.
38. Ketill rygski.
39. Grj6tgardr rgskvi.
40. f)6rolfr.
41. tvarr smetta.
42. Hallsteinn Hllfar son.
43. Ormr skégamef.
21. Axigmondr a Sandi C. - 25. ^orfidr A. — esli C. (eisli; jf. Hå-
kon eisill; "m&ske: vredsam'* af at eisa, Bygh). — 26. ok I)eir brædr fattes
i C. — 27. fattes i C. — or orski B. — 29. i H har udgaverne urigtig "B^rkr
or Fj^rdum" og lidt efter "Haukr or FJ9rdum''; i hskrr. findes altid kun ét
navn. — 34. Amfidr B; Arnvil)r A. — sygnski H. — 36. vorski C. — 39.
r98kvi fattes i C. — 41. smætta (smetta) A B H. (forklares af Vigfåsson som
et øgenavn af norsk smeUaf at smutte, jf. smetta [hunkon], smal &bning, og
smette [intetk.], smuthul); smælUa C (jf. Ivarr smelta i Verdalen 1280; af
fiskenavnet smelta, Bygh). — 42. j^orsteinn, Tinger; Hallsteinn Kbh. udg.
(uden varianter) og O.
Digitized by
Google
270 Olrik: Br&vallakvadet.
Hvorledes er denne fortegnelse bleven til? Odd munk
kan ikke have samlet den sammen fra adspredte fortællinger;
ti det er kun ganske få af personerne, der lever i fortæl-
linger om slaget (Hyrning, Kolbjørn stallar, Ulv røde og
Einar tambeskælver). Den optræder altså på egen hånd som
et aktstykke, der må granskes for sig. At Odd munk eller
nogen i hans samtid skulde have opfundet hele rækken, er
usandsynligt. Dens interesse for de sagaberomte personer er
overordenlig ringe, de optræder på ret beskedne pladser, Kol-
bjørn endog uden sin værdighedstitel. Hele rækken gör sna-
rest et roligt og troværdigt indtryk. — Hvorledes kan den
være overleveret? I løs mundtlig overlevering vilde en sådan
ramse vanskelig kunne fastholdes. At gætte på en i meget
tidlig tid nedskreven historisk kilde strider mod hvad vi
ellers kender til norrön historieskrivning. Der er da kun
en mulighed tilbage: rækken er overleveret mundtlig, men i
bunden form, der bevarede den mod forvanskning og tilintet-
gorelse. Denne formodning støttes af to forhold. Det ene
er ligheden med den stavrimede fortegnelse over Brå-
vallakæmperne: Begge er et udvalg af krigere, der kæm-
pede i et berömt slag; de optælles i en væsenlig geografisk
oi*den; de enkelte kæmper nævnes med deres personnavne,
til dels deres øgenavne og undtagelsesvis deres fædrenavne;
betegnelsen af hjemstavn gives dels ved et tilnavn til en-
kelte kæmper, dels ved omtalen af en hel flok sammen;
gårdnavnet föjes undtagelsesvis til personsonnavnet; planen i
den geografiske optælling er ganske ens: Svolderkæmpeme
begynder med stridsmænd fra forskellige egne af Norge,
blandt hvilke findes alle de sagnberömte (Einar, Ulv o. s. v.);
Bråvallakvadet nævner först den udvalgte "sveit" af kæmper;
i den påfølgende optælling af de enkelte bygders stridsmænd
begynder begge ved den sydøstlige grænse af Norge, går
rundt langs OsloQorden til Norges sydspids, bryder begge
pludselig af her og tager fat ved Norges nordligste del
Digitized by VjOOQIC
CWrik: Br&vallakvadet.
271
hvorfra de går ned langs vestkysten indtil de atter når syd-
spidsen. Den anden grund er den lethed, hvormed nav-
nerækken danner stavrim og fojer sig efter de me-
triske regler. For at vise dette meddeler jeg her den
större sidste halvdel af Svolderkæmperne, omfattende næsten
hele den geografiske optælling. De få omsætninger, jeg har
gjort af navnenes overleverede orden, er langt færre og mindre,
end f. ex. dem hvorved S9gubrots tekst af Bråvallakvadet
fjæmer sig fra kæmperækkens stavrimede form.
(16 — 19.) J>råndr enn rammi
af pelamprJaiy
ok Ol)yrmir
(brédir hans);
Bj^m enn mikli
ok Brynjolfr haukr,
brædr [samfedra]
[bomir] å Foldu.
(20—23.) [Ok enn foni
f f9r Olafs]
l)eir Hdleygir:
J>råndr skjalgi,
Hårekr hvassi,
Hl9dvir langi
or Saltvfku,
Sanda-Qgmundr.
(24—28. 30.) [K6mul prændir:
Ketill enn håvi,
forfinnr eisli,
peir OrMælir:
brædr [våru] Håvards
med Hallsteini;
Amörr niærsh\
ok Eivindr snåkr.
(29. 31—37.) Bergl)6rr bestill,
Bgrkr or Fjgr^um^
Hallkell d FjQlmn
Finnr ;
Einarr hgrSski
ok Olåfr drengr,
Amfinnr syffnsJä
ok Sigurdr bildr.
(38—42.) Grjötgardr rpskvi
med Roga-KeAlij
J>6rolfr, Hallsteinn,
[hann var] Hilfar sonr,
fvarr smetta,
Ormr skégarnef.
Tiden, da denne ramse blev til, kan rimeligvis sættes til
en tid, da det personlige minde om de enkelte af Olav Trygg-
AKKIV rOft XOKDI«! FILOLOOI X, KT FÖLJD VT.
Digitized by
a)ogle
272 Olrik: Br&valiakvadet.
vasöns hirdmænd endnu var levende, altså vel omtrent en
menneskealder efter slaget. AfiFattelsesstedet kan vi bestemme
med en vis grad af tilnærmelse. Man kan lægge mærke til,
at alle de nævnte gårdnavne ligger på Norges kyst (på nær
det berömteste hovdingsæde, Gimse i Guldal, der ligger lidt
fra Trondhjemsfjorden); derimod nævner ramsen ikke be-
romte mænds bosteder, når de er fra indlandsbygder, især de
østlige; således siges om stavnbæn Ulv den røde kun, at han
var fra Hedemarken, om Kolbjørn (stallar) kun at han var
fra Raumarike. Klarest ser vi forholdet ved at betragte de
forste ti navne i listen; de udmærker sig ved deres plads og
ved at gårdnavnet er fojet til de fleste. Her møder vi först
kong Olavs to svogre (som de fornemste), endvidere Einar
tambeskælver og Kolbjørn stallar (nr. 7 — 8); alle de andre,
som historien ellers ikke kender, men som må have haft for-
fatterens særlige interesse nævnes efter gårde på den syd-
vestlige og den sydlige kyst af Norge: 3 fra Søndhordland,
en fra Jæderen, en fra Lister og en fra Grenland. På
denne sydlige del af Norges kyst, mellem Bergen og
Skien, må Svolderramsens digter være at søge.
Fra dette kvæde om Ormen den langes stridsmænd falder
der lys over Bråvallakvadet. Den fuldstændige ensartethed
i den geografiske plan viser, at det ene digt må være for-
billede for det andet. Utvivlsomt er Svolderkvadet det ældste;
ti dets ramse fremgår af selve det virkelige æmne; derimod
er Bråvallakvadet dannet ikke ud af Skjoldungsagnene, men
ved at inddrage en mængde forskelligt sagnstof og historiske
navne. Det bliver os da klart, at hele kæmperækken er dannet
med Svolderkvædet som forbillede og som sagnhisto-
risk modstykke til Nordmændenes mest ærefulde kamp
i en nyere tid. For samtiden måtte den fælles stil træde
meget kendelig frem, og man fattede de flygtige hentyd-
ninger til Ormens kæmper. Vi har tidligere set, hvorledes
snart en enkelt, snart et par personer fra Ilte årh. genspej-
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 273
ledes i et af Bråvallanavnene; derimod låntea ikke blot rent
sagnhistoriske personer men også historiske skikkelser fra
Landnamstiden og 10de årh. ligefrem ind i kvadet. Svolder-
kæmpeme genfindes på samme måde som Ilte årh:s personer.
Blandt Bråvallakæmper fra Jæderen finder vi Erlingr snåh\
der nærmest svarer til den mægtige Erling Skjalgssön på
Sole (på Jæderen), men har lånt tilnavn fra en Svolder-
kæmpe Eivindr snåkr længere nord på fra vestkysten (sam-
menhængen er så meget mere utvivlsom, som tilnavnet sndkr
ellers aldrig findes i den norrone literatur). På samme måde
svarer Hallsteinn hvHi^ den förste af kæmperne fra Jæderen,
til J>or8teinn hviti fra Oprustad på Jæderen og desuden til
Hallsteinn i Svolderkvadets rygske (og jæderske?) skare,
f varr smetta i samme flok synes forbillede for tvarr pfjugr
på Agde. Af Ormens kæmper fra Vestlandet genfinder vi
Finnr som Finnr firSski og Sigurdr bildr som Siffur&r svin-
hpfui^. Uvist er det derimod, om navne som BJ9rn, Bersi,
Einarr, Jråndr, J>6rdr er tænkte som lån.
Svolderslaget er da Bråvallakvadets forudsætning både i
den nationale stolthedsfølelse og i poetisk udformning af fø-
lelsen. Men i ydre henseende kunde kong Olavs søslag ikke
yde den form, hvori sagnet om oldtidens folkekarap lod sig
støbe; ja med Svolderslaget som eneste udgangspunkt vil man
ikke kunne fatte interesse for de to kongers strid i Öster-
götland. Men det næste store møde mellem Daner og Nord-
mænd, slaget i Helgeå, viste en ny politisk stilling: Svier
og Nordmænd havde samlet sig for at sætte en grænse for
den danske konges overmagt. Denne kvadets politiske si-
tuation forekommer ved Helgeåslaget — og i løbet af et par
århundreder alene ved det. I denne samvirken mellem de
to för kæmpende folk ligger Helgeåslagete interesse; af op-
trin der bød til efterligning ejede det ikke stort; måske
Skånekæmpen fra Stangby er et enkelt sådant lån.
Digitized by
Google
274 Olrik: Br&vallakvadet.
En langt bestemtere hentydning til en af kongerne i
Helgeåslaget søger Storm i Åle den frøkne, der med en
flok af lydkonger slutter sig til Ring. "Ligesom i Starkads-
digtet den norske konge Åle den frøkne kommer sin svenske
slægtning kong Ring til hjælp og er fører for hans flåde, så-
ledes bragte den norske kong Olav sin svenske svoger kong
Anund sin flåde til Helgeå." Herimod må rettes den ind-
vending, at Starkads-kvadet slet ikke gör kong Åle til norsk
konge; han fører en flåde fra landene hinsides Østersøen til
Hrings hær. Sammenhængen med kong Åles norskhed er føl-
gende: En sagamand, hvis værk er bevaret af Sakse, har skåret
Skjoldungen Åle den frøkne Fridlevsson i to personer; hansbani-
domshistorie tildeles en Olav Fridlevsson, hans manddomstid
Åle den frøkne i Bråvallaslaget; de to fortællinger passer i
hinanden som to stykker af et papir der er revet tværs over.
Da nu Fridlevs viv var norsk og de første af Åle frøknes
bedrifter foregik i Norge, måtte sagamanden tildele ham en
norsk fader Sigurd (hvorom intet ellers siges) samt en (unævnt)
søster af Harald hildetand til moder.
MtillenhoflF mener (s. 354), at Ali skal hentyde til Erik
jarl i Svolderslaget, der kom til den svenske konge og i
slaget var den der vandt Ormen lange. Med denne opfat-
telse forliges det dårlig, at kong Åle i kvadet ikke er Nord-
mand eller fører for norske kæmper, og endvidere at han
slet ikke øver nogensomhelst stordåd.
Alt hvad vi ved om kong Åle er, at han kommer til
Hring ledsaget af flere underkonger og en pragtfuld flåde
(v. 26); af underkongerne hører en hjemme i Helsingland
(kun nævnt i B) og en i Rusland; muligvis tilhører han selv
den upsalske kongeæt (v. 23). Uden at optræde i kvadets
handling deltager han på iöjnefaldende måde i indlednings-
marchen. Hans forbillede må da sikkert søges ikke i sagn-
overlevering men i digterens egne indtryk fra samtiden.
Måske kan folkenavnet Læsar, den af Harald hardråde over-
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 275
vundne folkestamme, vise os vej; strofen — på den iöjne-
faldende slutningsplads — er da digtet til ære for Harald Si-
gurdsön, mindende om hans storværker i Østerled, og om
hvorledes han med guldrige snekker (jf. bracteatam auro li-
burnam) vendte hjem for at optræde i Danmarks og Norges
kongefejde.
Dette var det tidspunkt, som også skjaldenavnene førte
06 til, kong Haralds formte år kort efter hans hjemkomst fra
Østerledens storværker. Og ad endnu en vej når vi frem
mod samme tid. Bråvallakvadet er digtet efter slaget i
Helgeå; men hvor langt efter det? De nærmest påfølgende
år var ikke nogen tid, hvor norsk nationalfølelse mod Dan-
mark var mægtig; og heller ikke den korte fejde ved Magnus
den godes tiltrædelse af riget kan have grebet stærkt nok
ind til at fremkalde en så ejendommelig digtning (ikke heller
erindrer nogeC træk i kvadet om afkasteisen af Danekongens
åg over Norge). Först ved århundredets midte står Danefolk
og Nordmænd overfor hinanden i en langvarig og voldsom
kamp. En sådan samtidens, öjeblikkets spænding måtte til,
for at minderne fra de to sidste menneskealdre kunde gen-
nemgløde og forme det gamle sagnstof til en patriotisk digt-
ning, hvor fortidens kongefejde viste sig som den store folke-
kamp og folkehæder.
VI. Kvadets sagnhistoriske kilder.
Samtidsindtrykkene var den jordbund, hvori oldsagnet
groede op til et mægtigt billede af alle de nordiske folks
sammenstød. Spiren, hvoraf dette træ skød op, var ældre
sagn og ældre heltekvad. Vi skal nu prøve- af det fuld-
voksne træ at kende disse spirers art.
Det store skuespil, Bråvallakvadet opruller for os, består
egenlig af to handlinger, der kun hænger løst sammen:
Digitized by VjOOQIC
276 Olrik: Br&vallak vadet.
1) striden mellem Haralds og Brings kæmper, 2) Odins svig,
Haralds fald og bålfærd. I denne sidste afdeling er hoved-
personen den som Brune forklædte Odin, af andre personer
optræder alene Harald og til sidst Hring. I det øvrigejBrå-
vallaslag, hvortil kæmpeoptællingen danner indledning, op-
træder en mængde af begge kongers stridsmænd, men ingen
af drotterne personlig. De to handlinger er løselig knyttede
sammen, ved at de danskes vigen efter Ubbes fald giver an-
ledning til at Harald hildetand selv styrter sig ind i kam-
pen. I virkeligheden er de uafhængige; den af Odin lærte
svinefylking spiller slet ingen rolle under stridsmandskampen.
Hele Odinshandlingen kender vi kun af kilder, der er
afhængige af Bråvallakvadet (nemlig foruden Sakse og S9-
gubrot også et vers af Snorre Sturluson). Kvadets forfatter
har dog næppe opfundet den selv, da den slet ikke hænger
sammen med hans øvrige skildring af slaget. I sig selv gör
dette optrin begrundelsen til at opfatte Bråvallakampen som
det store helteslag; og sagnene om Odins tidligere hjælp til
Harald har bygget sig op om denne hjörnesten.
Kvadets skildring af slaget — stridsmandskampen —
udmales med en mængde af enkeltheder, hvoraf en stor del
må skyldes selve digteren. At påvise hans kilder i eller
udenfor Hildetandssagnene skal nu være vor opgave.
Følgende optræder som hovedpersoner: 1) Haralds skjold-
møer, 2) Starkad, 3) Ubbe Friser. Desuden nævnes i kæm-
petællingen Ole den frøkne som høvding over en del andre
konger, men forekommer jo slet ikke i slaget.
Skjoldmøernes deltagelse i Bråvallaslaget er et fast
træk også i den danske overlevering. Allerede munken Ælnod
(omkr. 1120) taler om Dronning Heth efter hvem Hedeby
har navn. Ryårbogen, forfattet i Angel i 13de årh. og på
flere steder grundet på sønderjyske sagn, indeholder foruden
et uddrag af Sakses skildring tillige følgende: "Der kæmpede
på Haralds side 300 møer som kaldtes skiælmøer [oldn.
Digitized by VjOOQIC
Olrik; Br&vallakvadet. 277
Hkjaldmeyjar]; deres mærke bares af Hethæ der senere byg-
gede Hedeby og gav den sit navn; efter hende nævnes også
Hethskæppe [det slesvigske skæppemål]". (Ejendommelig for
denne beretning er det, at skjoldmøer ikke optræder spredte
blandt andre krigere som i norrön digtning, men i samlet
flok som i middelalderlig dansk overlevering; jf. min Sakses
oldhistorie I, 55 — 6). Endelig har vi Lundeårbogen fra 13de
eller måske 12te årh., hvis fremstilling ligger mærkelig nær
ved kvadets (SRD. I, 227): "Da Harald drog ind i Sverig at
kræve skat, mødte kong Ring ham til slag på vangen Bra-
wel, hvor møer kæmpede på Haralds side som mærkesmænd;
den ene hed Heth, den anden Wysna. I slaget faldt Harald,
og Danerne valgte med svenske kongen Rings samtykke møen
Heth til deres konge. Som hersker i Danmark grundede
hun ved Slesvig i Jylland byen Hetheby, der bærer hendes
navn". Det er klart, at den danske overlevering har sat
skjoldmøernes deltagelse som det for Bråvallakampen ejen-
dommelige.
Skjoldmønavnet Heidr, hendes tilknytning til Hedeby
og hendes ledelse af en del af hæren har kvadforfatteren •
lånt fra den ældre (danske) overlevering; da han ikke lader
hende falde, kender han vist også efterretninger om
hendes senere dronningværdighed. Vébj^rg som fører for
de jyske kæmper synes dannet af bynavnet Viborg (oldn,
Vébjprg), i lighed med Heidrs forhold til Hedeby. Hedes
skæbne, at blive dræbt af forfatterens kære bueskytter fra
Telemarken, må tilhøre digterens egen opfindelse; og det
samme gælder da rimeligvis om hendes navn. Visina, de
vendiske kæmpers fører og Haralds mærkesmand, hvem Star-
kad i slaget afhugger den ene hånd, — synes mig efter sit
navn dannet som kvindeligt modstykke til østlands-kæmpen
Vlsinn der fældes af Starkad; og jeg kunde let tænke mig
den hele person og scene opfundet af Starkadkvadets for-
fatter til ære for hans helt. Herimod taler dog Visinas
Digitized by VjOOQIC
278 Olrik: Br&vallakvadet.
forekomst i Lundeårbogen; umuligt var det vel ikke, at dette
navn kunde være lånt af Limdeklerken direkte eller indirekte
fra kvadet; men på intet andet punkt er sådan norrön ind-
flydelse påvist i Lundeårbogen.
Starkads optræden i Bråvallaslaget nævnes foruden i
dette særlige kvad også i hans dödskvad (S 405). Her slutter
den lange opregning af hans storværker med udbrudet: "Altid
skal mindes min manddom, der sås ved Bråvalla-sejren" *).
Dette Starkadskvad frembyder, ligesom Bråvallakvadet, en
enestående agtelse for Teleboemes tapperhed (de telemarkske
smede overvinder selve Starkad); det må da sikkert også
have sin oprindelse fra Telemarken, måske indenfor samme
tid og smagsretning som det andet. Hvilket af de to kvad
er nu ældst? Dødskvadet slutter med en prangende hen-
visning til Starkads bedrifter i Bråvallaslaget; det udmaler
dem ikke nærmere, men nævner dem som kendte af alle. I
sig selv synes Starkads kamp på Bråvoldene ikke så langt
at overstråle hans andre storværker; han har ofte kæmpet
ene mod mange eller har overvundet jætteagtige væsner.
Forklaringen må være den, at hans Bråvallastrid for kvadets
tilhørere stod som det strålende kampværk o: at den var be-
sungen i et höjtflyvende og yndet digt. Dette digt kan da
næppe være andet end vort — netop i Telemarken hjemme-
hørende — Bråvallakvad.
Således nåede vi ikke at følge Starkads optræden længere
end til det engang givne udgangspunkt. Nu skal vi se, om
den ved indre grunde kan følges længere tilbage i tiden.
Starkads dåd i slaget er: 1) at fælde en del navngivne men
ikke beröm te danske hirdmænd, 2) at hugge hånden af mær-
kesmanden Ylsina, 3) at fælde Hake huggenkind, . skönt han
selv fik store sår. I denne sidste skildring finder vi side-
stykke til Starkads kamp med Geigad (ungdomskvadet hos
*) 8einx>orque manebit { nostra BraveUinis virtus conspecta trophæis.
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallak vadet. 279
Sakse 279) og med Sisar (Vikarsbalken, Fas. III, 23); jf.
også brudstykket i Olav Tordsöns grammatiske afhandling
kap. 11 (Islands gram. literatur II, 176), der rimeligvis er
et citat af ungdomskvadet eller af selve Bråvallakvadet.
Såret med den brådne pandeskal, der ikke har villet læges,
passer kun dårlig til Starkads sidste storværk i de yderste
oldingeår; de passer bedre som et mærke, ungdomskampene
har efterladt på ham. Starkads kamp med Hake den danske
synes da ikke at tilhøre Bråvallakvadet fra först af, men er
et lån fra en af hans ungdomskampe. Jeg er tilböjelig til
at tro noget lignende om hans kamp med Visina; og hird-
mændenes drab er af den slags træk, enhver episk digter
frit råder over. Starkads deltagelse i Bråvallaslaget er da
ikke blot en yngre omdigtning af sagnet, men synes væsenlig
at skyldes kvadets forfatter.
Ubbe Frisers voldsomme strid, indtil han synker død
om, ikke for en enkelt modstander men for hele skarens våben,
— svarer nöje til Sakses fortælling om Ragnar lodbroks sön
Ubbe. Som historisk person er Ubbe en af Lodbrokssönnerne
og særlig knyttet til Frisland (Storm 81. 207). Den danske
overlevering har bevaret hans plads blandt Ragnars sönner; i
de norröne Ragnarssagn er han glemt: derfor kunde en norsk
(telemarkisk) digter låne hans person og historie til sit kvad.
Foruden de enkelte kampe indeholder Bråvallakvadet en
rigdom af oplysninger til — så at sige — sagnenes perso-
nalhistorie. En sådan skare af helte, bevaret i en kilde fra
Ilte årh., er som et helt musæum af den nærmest forud-
gående tids sagnhelte og historiske minder.
Först skal vi se, hvilke af de mange kæmper der har
forudsætning i selve Harald-hildetand-sagnene. R9gnvaldr
ryski (v. 25) nævnes som "Radbards dattersøn"; digteren kender
altså fortællingen om at Haralds moder Audr djüpüdga efter
sin husbond Hrøriks drab flygter til Rusland og ægter Rådbard
(S9gubrot, Hyndlulj6d). Men denne tilknytning til Haralds og
Digitized by VjOOQIC
280 Olrik: Br&vallakvadet.
Hrings slægt er meget løs; sit navn og sin tilværelse har "Ragn-
vald Russer" langt snarere fra senere nordiske hovdinger i
Holmgård, i 10de og Ilte årh. Gandalvssönneme, om hvem
det særlig fremhæves, at gammel hirdmandstroskab bragte dem
på Hildetands side, må kvadets forfatter have kendt i samme
egenskab som S9gubrot: de er Brings "måge". Derimod
savner vi i mærkelig höj grad enhver hentydning til de os
bevarede sagn om Haralds ungdomskampe og de konger han
der overvinder. Jeg vil ikke tale om de danske overleve-
ringer om femkongerne og måske også om vikingen Veset;
men vi savner også Sakses norröne sagn: om kong Asmund
i Viken, hvem hans søster vilde fordrive, om Olav Trønde-
konge, og om kong Ingjald i Upsal, såvel som S9gubrots til
Asmund svarende kong Hildir og hans søster Hild. (Den
foreliggende mangel på tilknytning har Sakses norröne over-
levering søgt at erstatte ved at tildigte kvadets pensoner —
Ubbe, Duk, Dal og Orm — en forhistorie; men den åndelige
armod røber den som sildefødning, og den indeholder en
sådan fejl mod kvadet som at göre Orm den angelske til
Englænder; Ubbes kamp mod Harald er et plagiat af hans
fald i Bråvallaslaget). Denne fattigdom på personer, der vir-
kelig tilhøre Hildetandskredsen, viser at kvadet kun i ringe
omfang har sin forudsætning i digtningen om den danske
sagnkonge.
I des höjere grad er Starkadsdigtningen kendt af kvadets
forfutter. Ikke blot er Starkads hugskifte med Hake en gen-
tagelse af hans kamp med Geigad; men vi genfinder per-
soner fra hans ungdomshistorie: Hama, Geigadr, Beimuni,
desuden vistnok Vlsinn repræsenteret af Visina. Hake som
den ypperste Daneviking har både sin forudsætning i Star-
kadkvadene og i Hagbardsdigtningen.
Desuden har den øvrige heltedigtning ydet mange navne.
Hunekongens navn Hurali er taget fra Angantyrkvadet i
Hervararsaga, Fra Ynglingesagnene lånes navne på Fröjs
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallak vadet. 281
ætlinge i Upsal (v. 23) og Vestgoten Saxi flettir (v. 13).
Af Arngrimssönnernes navne genfindes fire blandt Danerne
(v. 3 og 5; jf. 4); forfatteren synes da ikke — således som
den senere overlevering — at have tænkt sig dem som Nord-
mænd. Af norske sagnhelte kender vi Halvskæmperne,
snart optrædende personlig (Hrok den svarte i den udvalgte
norske flok, s. 14), snart blot givende navn til (v. 13). Des-
uden møder Arngrimssönnernes modstander Oddr vldfprli for
at repræsentere selve sin hjembygd Jæderen (v. 20). Til-
sammen giver disse skikkelser et billede af Teleboernes mest
yndede heltedigtning.
Hvis Bråvalladigteren havde kendt Hyndlulj6(t, kunde
han deraf have øst en mængde navne på norske sagnhelte;
hans ukendskab dertil synes at hænge sammen med hans
mangel på interesse for Hordelændinge. Men også nu har
han haft en del af fortidens stormænd at mindes i sit kvad,
således fra Telemarken, Møre, Fjordene og Jæderen.
Alle disse kæmpenavne antyder tråde, der forbinder Brå-
vallakvadet med ældre heltedigtning; men at oprede dette
indviklede spind fra ende og til anden ligger udenfor nær-
værende stykkes opgave. Derimod skal vi endnu se på nogle
kæmpeoptællinger, der slutter sig nær til Bråvallakvadet (sam-
menstillede af Vigfüsson, Corp. poet. I, 354). Der findes
nogle ældre rækker af sammenhørende kæmper, dog ikke
overstigende et tal af tolv; nemlig Hrolv krakes bersærker,
kong Halvs kæmper og Arngrimssonnerne (begge disse sidste
har Bråvalladigteren benyttet); men de ældre kvad har haft
möje med at optage så stort et antal navne, opregningen af
12 navne findes kun i Bjarkemål (Hrélfssagas udtog). Deri-
mod findes der en hel række opregninger, der sikkert alle
er yngre end Bråvallakvadet, og hvor ligesom i dette en helt
opregner sine ledsagere i krigen: 1) Hrok den svartes kvad
Digitized by VjOOQIC
282 Olrik: Br&vallakvadet.
i Halfssaga s. 34 — 6 nævner de tolv Halvskæmper; 2) i Vi-
karsbalken (Fas. III, 19) optæller Starkad de tolv Vikars-
kæmper; 3) i sit dødskvad optæller Asbjørn prude sine 22
ledsagere (Fit. I, 528); 4) den døende Hjalmar opregner 67
ledsagere (Fas. II, 219; Qrvaroddssagas yngste redaktion,
14de årh.). Af disse har Asbjömsk vadet særlig krav på vor
interesse, idet halvdelen af dets navne er tagen ud af Brå-
vallakvadet; dette digt er bevaret i håndskrift fra 14de årh.
og er sikkert ikke ældre end 13de. Også Hroks- og Star-
kadskvadene hører efter deres karakter til de senere skud af
heltedigtningen; jeg vil snarest sætte dem til Ilte — 12te årh.
Bråvallakvadets efterlignere er alle rent middelalderlige digte.
Bråvallakvadets forudsætning er den rige nordiske helte-
digtning, som man ofte efter den fyldigste samling nævner
Eddadigtning. Kvadets digter har tydelig nok opfattet slaget
som hele heltetidens afslutning, derfor kæmper alle de yp-
perste oldkæmper med i striden, derfor henter Odin selv
kong Harald og det uhyre hærfølge. Men hele denne op-
fattelse kan — som Grundtvig og Mullenhoff har hævdet —
kun komme frem, når digtningen om heltelivet har gen-
nemgået hele sin udfoldelse; den standser nu og skuer tilbage
på sin løbebane. Det er literaturhistorisk interessant at fast-
holde dette tidspunkt, hvor de gamle kongekvad forstummer,
og hvor heltedigtningen svinder ind til den epigonagtige poesi
om Halvskæmpeme, Starkad og Orvarodd. Et ældre slægtled
af videnskabsmænd satte dette pimkt langt tidligere; Rosen-
berg (Nordb. åndsliv I, 374) sætter det således til o. 900.
Vor tid holder de såkaldte Eddakvad for langt yngre, end
man tidligere har ment, og kan næppe tænke sig denne
digtnings ophør för ind i Ilte årh. Her mødes vi med den
datering, vi ad historisk vej fandt for Bråvallakvadet: det
måtte være digtet kort efter midten af Ilte århundrede. Men
endnu fra en tredje side møder dette tidspunkt os. Når
digteren skaber et kvad om heltetidens afslutning, må han
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallakvadet. 283
selv føle en sådan afslutning af den tidligere tid, af tiden
med kæmper og helte og Odins indvielse til stordåd. En
sådan vendingstid har den seneste store forsker, MüllenhofT,
søgt lige i de år hvor der kæmpedes om kristendommens
indførelse. Men jo stærkere vi fordyber os i disse brydningsår,
des mere må vi få öje for at den netop manglede den rolige
tilbageskuen på fortiden. Det er år, hvor forbandelser og
spot lyder fra begge skarer, det nyes og det gamles til-
hængere, og hvor selv en nølende Halfred Vandrådeskjald
nødes til at "nide" de gamle guder. Först når øjeblikkets
mægtige bølgebrydning har lagt sig og det nye strömleje er
dannet, kan man med roligere glæde se tilbage på det helte-
liv, som svandt. Först det slægtled, der ikke længer skal
styrte eller opretholde de gamle gudestötter, ser på kamplivet
som en storhedstid, men en svunden tid.
vn. TUlæg: Erisljem Pedersens oversættelse.
Det er ovenfor nævnt, at der af den ældste danske Sakse-
oversættelse er en levning tilbage, som har undgået alle
nyere forskere. Da dette arbejde ikke blot har en mindre
tekstkritisk men også en större literaturhistorisk interesse,
skal jeg i få ord göre rede for det. Stephanius meddeler i
sine Notæ uberiores til Sakse s. 167 — 172 Bråvallakæmper-
nes navne dels efter Vedels oversættelse, dels af en "gammel
håndskreven dansk oversættelse" (versione Danica vetustissima
ex codice M. S. deprompta); men lidt senere navngiver han
den udtrykkelig som Kristjem Pedersens: Rectius itaque Vel-
lejus noster juxta ae M. Christiemus Petri, primus Saxonis
interpres, reddidere; Blend aff Telløe vel Blend aff TylyøeT.
At den "gamle" oversættelse og Kr. Pedersens er en og den
samme, kan der ingen tvivl være om; dertil kender vi altfor
nöje de danske historiografers håndskriftsamlinger i 17de årh.
Digitized by VjOOQIC
284 Olrik; Bråvallak vadet.
Hvorefter har Kr. Pedersen gjort sin oversættelse? Man
vil svare: naturligvis efter den udgave han selv besörgede i
Paris 1514. Men denne forklaring synes ikke tilfredsstil-
lende. Vi finder således i stedet for S:s Liuthguthi et Liudh^
Budhi^ der på et afgörende punkt stemmer med B (Hlaum-
bodi); ligeledes findes det rigtige Keklu Karl (= Karl kekkia
B) for S:s urigtige Kekju Rarll. Det samme gælder måske
også Otrick i stedet for det uforklarlige Otritus. Alle disse
forhold lader sig forklare ved at Kr. Pedersen brugte ikke
den 1514 udgivne tekst, men et håndskrift, sikkert det samme,
hvorefter hans tekst blev trykt. I så fald er hans oversæt-
telse forfattet, för Sakse blev tiykt, eller måske medens
trykningen stod på. Man vil måske finde dette urimeligt, da
Kr. Pedersen under Pariseropholdet var fuldt optaget af andre
arbejder. Men hans arbejdsævne synes at have været stor;
og Sakseoversættelsens tilblivelse i Paris stemmer med, at så
stor en del af hans tillæg til oversættelsen viser hen til pa-
risiske biblioteker.
Denne Kr. Pedersens oversættelse af Bråvallakæmpemes
navne optrykker jeg da her efter Stephanius og lader dem
— ligesom hos ham — ledsages af Vedels overøættelser i
klammer eller (når -Stephanius ikke har meddelt dem) i kan-
tede klammer. Foraden den tekstkritiske nytte af denne
sammenstilling, vil det have en literær interesse at se, på
sjælden iöjnefaldende måde, Kristjem Pedersens jævne stil
af tillægsord stillet overfor Vedels mere kantede substantiver
og ordsammensætninger.
[De besynderligste Kong Haralds HefEuitzmend raare] Suend, Sambar.
Ambar, Elli, Eathi aff Fyn (Fynbo), Salgarth «) (Salgarthi) [oc] Bo hin
skeggede (Roe Langskæg). [Item] Skalck Skoning, Alff Äggesen (Aggissan),
Oluir hin brede (Hærdebred), Gnep*) (Gnep) hin gamle, Gardstang (Qaard-
stang Stadbyggere). [Der næst aif Kong Haralds egen Slect] Blend aff Ty-
lyø (Blend aff Telle). Brand Myg forÜ Mycke*). [Item] Thorny. Thoruing.-
') Salgacth, trykfejl hos Steph.
») Fejl for Gnepi?
*) Jf. Myg vel Mycke, quod Danica versio habet, Steph. 172.
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Br&vallak vadet. 286
Tathar (Tatar) [oc] Hialte. [Aff Leyre gaard komme] Hortar. Borrhy, Belgi,
Begat (Begathe) [met] Bari [oc] Toly (Thole). [Aff Sle By kom] Hogen med
Skrammen paa Kinden. [Item] Tumme Styremand [ynder Jomffra] Hetha
[Hethis oo] Wisna [Visnis Banere]. Wibiorge (Vebiorge) [vaar ocsaa en aff
samme Skelmeers selskaff, som ferde] Bo Bramsøn [oc] Brath (Brat) Jude
[met sig. Der vaar hos Kong Harald samme tid] Orm aff Engeland (Orm
Engellender), Vbbe aff Frijaland [PrijslenderJ, Ary med det eene Øye, Alff
("Alsz") [oc] Gother, Dal hin store (tycke) [oc] Duck aff TydsJdand (Duck
Vende). . . . Barri ("Borri") [oc] GnidaW {Qfnizli) Tolkar [oc] Yme (Hymi).
[Siden kom] Toki (Toki aff luem Herret) [met] Otriek hin unge (Otrite hin
vnge). [Hethes dueligste Kemper vaare disse:] Grimar [oc] Grentsli (Grenzli),
Hoazger hin sorte ^) (Effter dem kom Ger, Liuick), Ham (Hame) Hunger
(Hunger), Humbli [oc] Biari . . . Hømi (Helmi) [oc] Høae (Hose), TuUiim (Tulleff),
[Hune], Hastin, Hythin hin smale, Dahar Grendski (Grenske) [oc] Harald
Oluffsen. [Aff Hatis Hærrit komme] Har, Herlewar (Herleuer) [oc] Hod-
brod hin galne (Horthbrod hin vilde). [Af Immeland komme] Humhi"
(Hnmmehy) [oc] Harald, [oc met dem af Nordtlanden] Haki (Hack) [oc]
Sigmund (Simund) [oc] Serkar (Sercker) Bemonds Sen [Bemondsønner],
Gandal den gamles Aff kom [disligeste den gamle Gandals aff komme].
Vlff, Abgy (Algi), Windar, Eyll hin Surblinde (Eyl hin Starblinde),
Gøthar (Gotar), Hilde (Hildi) Guthy Alff sen (Guti Alffsen) Stur hin Stercke
(Sture hin stercke). Sten (Sten aff Vener sø), Gerth hin glade (Greek snare;,
Grommer aff Wermeland (Gromer, Vermick). [Item De som bo ved don
Nordlandsk Elff] Saxe, Fletir, Salgot (Saligothe), Tord [Thord] Snaffuere,
Thronder med den store Næse (Thronder met Næsen), Grunder (Grundi),
Othi, Grinder, Tovi [Thoui], Koll (CoUe) Biarki [BiarchiJ, Hogni hin Kloge,
Bokar hin brune. . . . [Siden kom] Bani Hyldsøn, Liudh, Buthi (Liuthguthi),
Svend Kulle [kulke] Rethir Sporhøg (Bethyr Høg) [oc] Eolff hin giffte
(Rolff Quindekier). [Item] Bing Athilsøn, Harald aff Totte by (Harald aff
Thoten), Valsten (Valsten aff Vigen), Thorulff hin Tycke, Tengil hin Høye
(Thengel lange), Hunselff (Hunsolue), Birvil hin Blege (Biruild Blegekind),
Burgar [oc] Skumbar. . . . Thorlevar hin Tretsomme (Thorleffuar hin gramme),
Torkil Guthe (Thorkil Gudlandsfar), Gretir hin Onde, som altid vilde strax
sla paa Mine Fiender, huad heller de vaare paa Marcken eller i Byen
(Grethir hin onde oc hastige), Haldir hin Haarde (Haddir haardesind), Bol-
der [Koldar] hin Sperlemmede. [Aff Norge komme] Thronder, Thron.<«ki,
Thoki Norske (Thoki aff Moren), Baffn hin Huide (Baffn Huide), Hassvar
[Hasuar], Barmi (Biarni), Blihar hin Kirtnasede [Kiertnæse], Biørn aff So gni
(Biørn aff Sogen), Findar aff Stranden (Findar aff Marstrand) Bersi aff
Falu (Bersi aff Falustad), Sivard [Siuord] Svinehoffuit, Erick Bratze (Erick
Huisslere), Aisten, Harky [Harcki], Buthar, Bawi, Erling Orm. [Aff lede-
ren komme] Og(\) Engelske (Od Engellender), Alff Vandere, som altid vilde
færdis (Alff Videfaren), Enar Sidebug, Iver Truere. [Fra Island komme]
Mar hin Bødskeggede [redskegge aff Mitfriths gaard] Grombar hin gamle.
*) Ad oram tamen libri adscriptum exstabat: Hosger aff' Liffland
(Stephan, s. 178).
Digitized by
Google
286 Olrik: Br&vallakvadet.
Gram Bruhlund (Gram Brundolck), Grim aff Skeerum (Grim aff Skieram
stad) [som vaar fod ved Scaha vdi Fyrcke hærrit] Berhar *) Spaamand (Berh-
gar Spaamand) [met sine Stallbrødre] Brahi [oc] Banckel. . . . Air (Ar),
Baeki (Backe) Keklu ("Beklu"), Karl (Bal), Krock hin Bonactige (Kroke
Bonde), Guthfast, Crummi aff Gislemarcken (Gummi aff Gyllemarck) [som
vaare Frø Affguds blods foruante oc trofaste Talssmend oc Baadgiifuere.
Item] Inge, Oly, Alffaer [Alaer], Folki Elrikis Sønner (Folcki Bricks søn-
ner) [Kong Bings Slect, hans dueligste oc næste Hofftienere, huilcke oc reg-
nede sig vdi frendskaff met Frø. #^il disse kom] Sigmund aff Sigtim stad
[som vaar en halff Kempe oc en halff Kiøbmand]. Frostin Krusz [item
Frosthi], Alff hin stolte [aff Opsal, hand vaar en god Skytte oc forstandige
Formand vdi Krigs Hær. Met Oluff komme siu Konger modige vdi sind oc
raske til haand], Holty, Hendil, Holmar, Letoi [Leuy oc] Hama, [oc met
dennem] Begnolt aff Bydazland (Begnolt Bysser) [Bathbarts Sønnesøn.
Item] Sivald [met elluffue Holcke, oc] Lewir som vant Vngern (Lefy som
tuang Yngern) [kom met sit forgylte Skib] Thririkar[s Skib vaar skicket
som it Drage Hoffuit vdi Staffnen]. Thrygir [oc] Thorvil [Torail haffde
tolff Skib tilsammen].
For den der studerer det danske skriftsprogs udvikling
er der i denne navneramse ting nok at iagttage. Ofte må
"det danske sprogs fader" med sin godlidende brede stil folde
en tanke ud til en længere sætning: "Alf vandere som altid
vilde færdis" ( — for at udtrykke oldsprogets vfdfprli — );
eller når han af tre latinske ord (iniquus irruptionumque
avidus) rives hen til en sætning som denne: "Gretir hin Onde,
som altid vilde strax sla paa sine Fiender, huad heller de
vaare paa Marcken eller i Byen". Men ved at se overens-
stemmelsen mellem Kr.. Pedersens og Vedels oversættelser på
en mængde af steder, kommer man på den tanke, at Vedel
må have benyttet sin forgænger i ikke ringe grad. Det er
nemlig påfaldende at se Kr. Pedersens oversættelser komme
igen i så stort antal, tildels endog hvor de fjærner sig fra
latinen: med Skrammen paa Kinden, Styremand (velificator!),
Ary med det eene Øye, Gandal den gamles Aff kom [ikke:
sönner], hin Surblinde ("Starblinde", Vedel; lat. luscus), Snaff-
uere, Rokar hin brune (fuscus; oldsprogets Hrékr enn svar ti).
Rolder hin Sperlemmede (articulus; Hréaldr tu i S^gubrot),
*) Rettet fra Stephis "Bethar".
Digitized by VjOOQIC
Olrik: Bråvallakvadet. 287
Sidebug (protuberans) o. fl. Sådant lader formode, at Vedel
ikke blot har kikket lidt i Kr. Pedersens oversættelse, för
han begyndte sit værk, og senere beholdt den unyttet i sit
værge (indtil 1595), men at han også under udarbejdelsen
har haft den til stadigt hjælpemiddel: da er Kristjem Peder-
sens oversættelse ikke gået sporløst tabt, men er gennem
Vedel kommen hans landsmænd til gode. Men for dansk
sprog- og literaturhistorie turde det være et spörsmål af in-
teresse: i hvilket omfang Sakseoversættelsen 1575 skyldes
en art samarbejde mellem Danmarks to störste forfattere i
det 16de århundrede.
Axel Olrik.
ABKIT VÖ» MOftOnC mOLOGI X NT VÖLJD VI.
Digitized by
'Coogle
Anmärkningar till läran om u-omljudet.
I en uppsats '"Till läran om w-omljudet'^ publicerad i Sv.
landsm. XIII nr 5, har E. Wadstein polemiskt vänt sig mot Sö-
derbergs och min uppfattning av denna fråga, uppsatsen publi-
cerades omkring den 1 december 1893, men är daterad juni 1892
och utdelades såsom separathäfte av författaren vid filologmötet i
Köpenhamn i juli sistnämnda år. Det är emellertid särskilt mot
min uppsats ^Till frågan om w-omljudet i fomsvenskan^^ (Sv. landsm.
XII nr 7), han denna gång riktar sin polemik.
Då det gäller en för de nordiska språkens ljudlära mycket
viktig fråga^ skall jag här bemöta W:s utpräglat polemiska av-
handling. Jag kommer emellertid att i denna uppsats diskutera
även en och annan Mga^ mot hvilken W. icke gjort några inkast.
Innan jag går in på själva ämnet, må dock några ord egnas
åt ett spörsmål, som därmed står i nära sammanhang.
W. börjar sin uppsats om M-omliudet med den anmärkningen^
att han ansåg sig i Fomnorska homiliebokens ljudlära ^) (Uppsala
1890) emot Kock och Söderberg hava bevisat, att ''östnordiskan
haft omljud värkat av kvarstående u, v", och han tillägger: ''häri
har nu Kock i sin avhandling Tül frågan om u^omljudet i f om-
svenskan i huvudsak instämt". Denna tanke återkommer uppre-
pade gånger hos W. Så säger han C^-omlj. 4, att "K(ock) upp-
tagit min [— » Wadsteins] konsonantteori''; jmf. ock slutet av
uppsatsen s. 86 överst o. s. v.
Ehuru W. och jag i flera avseenden tänka mycket olika be-
träfiande omljudsfrågoma^ borde vi väl kunna enas om en sak,
nämligen den, att jäg icke kunnat "instämma" i något uttalande
av W. före den tid, då W. över huvud hade publicerat någonting.
Nu utkom W:s första skrifl Hom. Ij. i slutet av år 1889 ^),
och dess sista parti (s. 105—160) t. o. m. först på våren 1890>
*) Förkortas nedan "Horn. Ij." W(ad8tein)8 uppsats "Till läran om
tt-omljudet" forkortas "lAomlj." Äin uppsats "Till nragan om «-omljudot i
fomsvenskan" förkortas "Kock; CAomlj."
') Den användes som jgradual-avhandling och skulle enligt titelbladet
försvaras den 14 december 1^9.
▲KBIT VÖB XOftDUK riLOLOOI X, XT WÖUt> TI. ^-^ ^
Digitized by VjOOQIC
Kock: Cr-omljndet. 289
Bedan fore utgivandet av första partiet av denna W: s först-
lingsskrift hade jag p& följande ställen framh&llit eller antytt, att
man i de östnord. språken finner labialiseringar av vokalljud, h vilka
labialiseringar delvis framkallats av ett kvarstående w-ljud.
I min uppsats ^'Der t-umlaut und der gemeinnordische Ver-
lust der endvocale'^ publicerad i Beitr. XIV år 1888, yttrar jag
8. 56 f. noten med anledning av den i nämnda uppsats framhållna
regeln för M-om ljudet i fsv., enligt hvilken ett kvarstående u [utan
sam värkan av andra faktorer] icke värkar omljud, följande: ''Hier
handelt es sich natürlich nicht um den Übergang i>y in z. b.
hykkiu (gen. zu btkhia\ der durch das zusammenwirken des an-
lautenden 6- und des u der ultima hervorgerufen worden ist (vgl.
Hoflfory, Tidskrift for Filologi N. R. III, 295 f.), eine erscheinungy
die auch eine art u-unilatU genannt werden könnte ^y\ Redan i den
svenska redaktionen av denna uppsats, publicerad år 1887 i Arkiv
lY, hade jag (s. 145 noten) uttalat mig på väsentligen samma sätt.
I Arkiv N. F. I, 49 f. yttrar jag i en år 1888 i juli publi-
cerad uppsats: ^^Icke blott i isl. utan även i fsv. har som bekant
ljudförbindelsen vi övergått till (v)y framför ett efterföljande och
alltjämt i språket kvarstående u, och detta fastän ett dylikt u,
såsom nyss nämnt, ej annars i fsv. värkar omljud: isL fsv. systur
av svistur^ fsv. ymumaper av vimumapcr etc.^^ I samma tidskrifts-
häfte s. 53 talar jag om "ordet mykil, i hvilket, som bekant, y-
ljudet . . . var Ijudlagsenligt endast i formerna myklumy myklu men
från dem inträngt i de övriga^\
HoflTory har först insett, att utvecklingen i:>y i dylika fall
(han anför de isl. mikJu > myklu, biskiq> > byskup, miskun :> myskun,
^swistur > s(w)ysiur) beror på samvärkan av föregående labial och
efterföljande [kvarstående] u\ jmf. mitt citat till honom \
Då jae således länge före publicerandet av Horn. Ij.
hade framhållit^ att i de nord. språken och även i fsv. i övergått
till y genom samvärkan av föregående labial konsonant och efter-
följande Uy med anförande just av exemplen ^swisiur z> systur, *wi'
mumaper > ymumaper (även myklum, myklu hade av mig nämnts),
och att denna företelse skulle kunna kallas ett slags omljud, så är
det i högsta grad missledande^ att W. i Z7-omlj. s. 4 f. kan yttra:
''Av de i Horn. Ij. s. 152, 153 sammanförda exemplen anser mc ')
även K. (jmf. 28 [nämligen i Kock: ü-omlj.]) följande 8 vara hit-
hörande: 1) voro 2) h(w)oro 3) honom 4) Omundus 5) systur 6)
ymumaper 7) myklu(m) 8) byskuper. 9) bykkiu (jmf. K. s. 5) hör även
hit^, Hvarje läsare av dessa W:s ord måste ft den oriktiga före-
ställningen, att det var efter och på grund av W:s framställ-
•) Först här kursiverat.
') Noreen hade i Sv. landsm. I, 695 till de av Hoffory anförda exem-
plen lagt utom ett par isl. även fsv. *wimumaper :> ymumaper (hvilket ord
av mig i Förklaring af fsv. lagord s. 8 uppfattats såsom utvecklat ur *wimU'
mafer, dock utan att jag utrett orsaken till utvecklingen wi >• y).
•) Här kursiverat av mig.
Digitized by
Google
290 Kock: ?7-omljudet.
ning i Hom. Ij. s. 102^ 153, som jag i U-omlj. kommit till den
meningen^ att en art omljad foreligger i de fsv. systur, ymunuapeTy
myklt4(m).
W;s nyss citerade yttrande i Z7-omlj. s. 4 f. betraflTande voro
är lika missledande.
Redan i Arkiv N. F. I, 49 hade jag framställt följande ljudlag:
'^i de nord. spraken (isl. och &v.) har Ijudförbindelsen vä under
inflytande av ett i nästa stavelse följande u övergått till vö^ ö
(d. v. s. isl. v6y i hvilken ljudförbindelse v på» vanligt sätt förlorats
framför d)'^ och jag tillade: ^^Den här antagna ljudövergången vä
:> vö >> ö framför u är . . . icke i variig mening *) ett w-om^ud av
a^\ Bland åtskilliga anf. st. meddelade exempel nämndes väru >
(v)öru (— isl. 6ro, sv. voro). Då i fråga varande tidskriftshäfte
publicerades i jtdi 1886, hade jag, långt innan W. publicerat något
om w-omljudsfrågan, således visat, att i sv. voro, isl. oro samt i isl,
cUvöru, popöru föreligger ett slags w-omljud, men ej ett dylikt i
^^vanlig mening^' ^). Det av W. nämnda fsv. h(tp)oro är etymolo-
giskt identiskt med isl. (p6p)6ro.
Före publicerandet av W:s Hom. Ij. hade jag hävt tillfälle
fästa uppmärksamheten på ännu en företeelse i fsv., hvilken jag
med tvekan framställde såsom en med u-omljudet besläktad ljud-
affektion, framkallad under medvärkan av ett kvarstående u. I
Arkiv N. P. II s. 32 noten nr III yttras:
"I Med.-Fost. n st&r tre ggr laughumen (jmf. s. 272) i st. för laghu
men (dat. pl. av lagh), Jmf. härmed det i Diplomatariet N. 8. I nr 831
(skrivet i Norrköping &r 1407) flera ggr mötande Aughmundasson, Augh
mundz88on (och där aldrig skrivet Aghm-)^ ehuru namnet annars heter Agh-
munder (fno. Agmundr). Har a i ljudförbindelsen agh, efterföljd av u, dia-
lektiskt övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med
det yngre u-omljudet i isl.?*)^
Det är självklart att en forfettare är böjd att på en dylik
fi^ga giva ett jakande svar. I fråga varande tidskriftsnäfte publi-
ceiSdes i jtdi 1889.
Förr än W. publicerat något, hade således i de östnord.
språken konstaterats oHka fall av vokallabialiseringar (ett slags
arter av M-omljud), åstadkomna genom samvärkan av en vokaUjudet
föregående konsonant och ett efterföljande kvarstående w, och
även hade en Ijudaffektion, delvis jämförlig med det yngre w-om-
Ijudet i isl., blivit förmodad för fsv., när a efterföljdes så väl av
konsonantljudet gh som av kvarstående u {Äghmund > Äugh-
mund etc.).
^) Först här kursiverat av mig.
*) För den här diskuterade fragan (huruvidajag "instämt" i W;8 me-
ning) saknar det naturligtvis all betydelse, att W. (enligt hvad han med-
delar Hom. Ij. 65 noten) i en handskriven och i fll. seminariet i Uppsala
hösten 1887 ventilerad avhandling framställt en regel for behandlingen av
wä, som är besläktad med den av mig i Ark. N. F. I, 49 meddelade. W.
bodde då i Uppsala och jag i Lund.
•) Först här kursiverat av mig.
Digitized by
Google
Kock: r7-omljiidet. 291
D& jag således i rT-omlj. (1891) avhandlade ^^kombinerat u-
omljud^ i ord sådana, som hiskup > hyshup, bikJciu > byJckiu, mih-
lii(m) > myMu(m), *minumaper > ymumaper^ ^swistur > systur etc.
samt vidare i ord sådana som *wäru > voro etc., så var det namnet,
som var en nyhet; om dessa ljudlagar hade jag redan förut
uttalat mig.
Emellertid framhöll jag i J7-omlj. (alltså efter publicerandet
av Horn. Ij.), att kombinerat u-omljud, framkallat på långt a genom
nasaliteten i forbindelse med följande u, föreligger även i de av W.
i Hom. Ij. nämnda honom, Omundus och möjligen i det av honom i
Hom. Ij. nämnda namnet Mogens, samt dessutom att måhända Ijud-
forbindelsen ggw framkallat kombinerat omljud dels i sv. dagg,
rugg, fsv. hogga, hugga^ da. lug^ dels i fsv. trygger^ stygger, sv.
skygg.
I Hom. 11. hade W. icke uttalat någon mening om att gg
särskilt skulle kunna tillsaraman med ta värka omljud.
Med åsikten om det kombinerade M-omljudet i honom, Omun-
dus (och Mogens) förhåller det sig på följande sätt. Först har
Falk i Arkiv N. F. II, 114 ff. ådagalagt ^'overgang af nasalt ^ til o i
stavelser med hovedtone". Senare har W. i Hom. Ij. s. 66 ff. be-
handlat denna ljudutveckling. Falk och W. fatta emellertid for-
hållandet så, att i t. ex. honom det äldre ^hänum gav h^um genom
det vanliga av kvarstående u ensamt framkallade omljudet; först
senare, mena de, spelade nasaliteten någon roll, i det att det på
detta sätt uppkomna ^ övergick till 6, emedan detta ^ var nasa-
lerat. Så vitt jag riktigt förstått W. i denna punkt, föreligger
således enligt hans mening icke något kombinerat t«-omljud i ho-
nom, men i J7-omlj. s. 6 har jag emellertid citerat så väl Falk som
W. Jag åter anser ett kombinerat w-omljud här föreligga. Såsom
jag i &-omlj, s. 6 med noten 2 påpekat, beror hela Ijudutveck-
iingen från hänum till hOnum på samvärkan av det kvarstående
u med rotvokalens nasalitet, men såsom jag i noten anf. st. särskilt
framhåller, bestrider jag "naturligtvis ej, att vid utvecklingen . . .
hänum >- hönum etc. rotvokalen kan hava passerat ett mellansta-
dium, som låg nära eller sammanföll med ljudet p i subst. ^ etc.^)".
Enligt min uppfattning har alltså så väl utvecklingen hänum :>
h^um som ock den senare utvecklingen h^um > hOnum fram-
kallats av nasaliteten och u i förening. Jag återkommer nedan
till denna fråga vid granskningen av de i Olaf helges mindre saga
uppvisade omljudda formerna.
') Det är därför knappast exakt, då W. i Z7-omlj. s. 5 noten 1 anmärker,
att jag i i7-omlj. a. 6, 7 anser, att det ej skulle '^funnits någon hvilopunkt p
mellan ä ock ö^ vid övergången vüru:>vöro, hänum >' hönum. Liksom vid
utvecklingen hänum > hönum bestrider jag ej, att vid utvecklingen väru >
voro ett mellanstadium vg^ru passerats.
Digitized by
Google
292 Kock: CT-omljudet.
Jag har alltså uttalat följande npp&ttning av u- och Uh *)
omljadet i de ostnordiska språken.
1. Enkelt omljnd (d. v. s. omljad^ varkat ay u, w ensamt
utan samrärkan ay annat ljud eller av nasalitet) har inträtt blott,
när u, w förlorats, d. v. s. i och med förlusten av m, it, t. ex.
"^radu z> rost (isl. rgst); icke när u, to alltjämt kvarstå, t. ex. asku
(askOy oblik kasus av aska; isl. däremot gslu)^ vapwe (isl. däremot
vgpvi). I motsats till förhållandet i isl. har alltså blott det äldre
enkla w- och ir-omljudet, icke det yngre enkla u- och tr-omljudet
värkat.
2. Kombinerat omljud (d. v. s. omljud värkat av följande
Uf w under samvärkan med vissa andra ljud eller med nasalitet)
har inträtt i följande &11:
a) När i omedelbart föregås av en labial konsonant eller halv-
vokal och tillika efterföljes av w, t. ex. ^stoistur > systur^
b) När långt a omedelbart föregås av den labiala halwokalen
w och tillika efterföljes av ti, t. ex. toäru (> ^wgru ')) > toöro.
c) När långt a är nasalerat och tillika efterföljes av w, t. ex.
hänum (:> "^hgnum ')) > hünum.
Härtill böra måhända läggas följande fall:
d) När a eft;erföljes såväl av gh som av «, har det dialektiskt
övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med
det yngre w-omljudet i isl., t. ex. Aghmund >- Aughmund;
samt hvad tr-omljudet beträffar:
e) När a, i efterföljas så väl av det labiala gg som av tr,
hava de över^tt till resp. o (g) och y, t. ex. haggtoa > hogga
(hugga); Hriggwan {^ick. sg. ms^k.) > iryggwan (trygger).
Denna redogörelse (utom den under 2 d omtalade utvecklingen)
gäller endast de östnordiska riksspråken. Ty redan i Arkiv N. F.
I, 97 noten har jag, innan \V. publicerat något om u^omljudet,
anmärkt, att ''man dialektiskt (. . . i vissa trakter av Norrland)
har även det yngre w-omljudet av a . . .*'
Men hvüken är då W:s s. k. ''konsonantteori'', och hvilken
är över huvud W:s åsikt om tt-omljudet?
Dessa frågor kunna icke besvaras med en kort uppgift. W.
har nämligen uppställt flera olika hypoteser om w-omljudet Han
har vid olika tider uttalat skiljaktiga uppfattningar av det.
Stundom yttrar han sig dessutom mycket svävande.
I förra avdelningen av Hom. Ij. (utg. i slutet av 1889) re-
sonnerar han s. 47 på följande sätt:
**! danskan och svenskan har dess (« M-omljudets) inträde förhindrats
af vissa i närheten af den vokal, pä hvilket [tryckfel for hvilkev] omljud
skulle verkats, stående konsonantförhindelser (eller konsonanter?). I östnor-
skan hafva kanske förre konsonantförbindelser förhindrat omljud och i
vestnorskan(?) och isländskan har omljudet (stundom kanske genom analogi)
') Här är det fr&ga om ord med ett konsonantljud mellan rotvokalen
och w. Om behandlingen av rotvokalen, när donna omedelbart efterföljes av
w se Kock i Indogerm. Forsch, och i korthet nedan. ') Jmf. ovan noten 8. 291.
Digitized by VjOOQIC
Kock: r7^mljudet. 293
inträdt nästan nndantagslöi^t . . . Hvil k a dessa omljad-förLindrando konso-
nanter eller konsonantförbindelser varit, tilltror jag mig icke att här kunna
uppgifva, och möjligt är, att de icke ur de nu föreliggande nbrd. språkliga
minnesmärkena någonsin kunna säkert uppvisas . . . Jag vill emellertid på-
peka, att i alla kända ex. på omljud från fsv. ondast en konsonant (kort
eller lång) eller ock g. I, n, r -{• kons. står emellan det ti-omljud verkande
ljudet och det a, hvarpå omljud verkats. Enda undantaget härifrån synes
vara fsv. rost . . ."
Hvar och en som genomläser detta citat^ måste icke blott till
följe av frågetecknen (som äro W:s egna) atan framfor allt på grund
av resonnemanget i dess helhet finna W:s åsikt ytterst svävande.
Huvudsaken for grammatikem är: hvil ka konsonanter ha för-
hindrat omljudets inträdande? Härpå svarar W., att han ej vet det, och
att man måhända aldrig skall kunna få veta det. Hans negativa
uppgift, att de fsv. exemplen med omljud ha blott en kons. eller
g, I, n, r + konsonant efter vokalen, är ytterligen litet upplysande.
Ty väl att märka: ord med dessa konsonantförhållanden hava inga-
lunda alltid omljud; fsv. har sålunda t. ex. man (isl. nign), ej *møn.
Detta är W:s av honom s. k. ''konsonantteori''. Det torde
dock vara tvivelaktigt, huruvida en så obestämt framställd förmo-
dan rätteligen kallas en teori.
W. själv övergav den väsentligen också mycket snart.
Bedan i slutet av Hom. Ij. (publicerad på våren 1890). söker
han förklara den stora skillnaden mellan omljudsförhållandena i de
östuord. språken å ena sidan och i isl. å den andra väsentligen på
helt annat sätt. Han menar nämligen, att ett i stavelse med se-
mifortis stående u (och även t) icke skulle ha värkat omljud, och
han antar, att det skulle redan under omljudsperioden ha varit en
högst betydlig olikhet mellan fsvenskans och isländskans akcen-
tuering. Sin förut framställda hypotes omtalar han nu endast i en
not s. 151 på följande föga tillitsfulla sätt:
"Så vida det ligaer något i den af mig s. 47 framstälda förmodan,
att saknaden af omljud i vissa fsv. ex. skulle kunna bero på beskaffenheten
af den konsonant, som stod emellan det omljud verkande ljudet och det ljud,
hvarpå omljud verkas, — en förklaring som jag efter den s. 145 fijorda
utvecklingen icke nödvändigt behöfver anlita *) — så kunde a for p i dessa
ord [vapvi, ataßvi] bero på att ß hindrat inträde af omljud. Något ex. med
v-omljudd vokal, då f följer är nämligen icke uppvisadt från fsv."*).
Men tämligen snart fann W. ej häller den nyssnämnda, av
honom framkastade akcentuerings-hypotesen tillräcklig att förklara
de nord. språkens omljudsförhålTanden.
:!
Kursivering och spärrning i citatet gjorda av mig.
Det var under dessa förhållanden, som jag i Z7-omlj. s. 25 noten 1
säger, att W. "får anses själv ha övergivit" sin i förra avdelningen av Hom.
Ij. framställda hypotes. JDetta påstår W. i tT-omlj, s. 3 noten 3 vara ett
"misstag" av mig, eftersom han icke tagit hypotesen tillbaka utan nedskrivit
nyss av mig citerade not. Jag skall icke tvista om, huruvida detta bör eller
icke bör kallas ett "misstag"* Hvar och en som uppmärksamt genomläser
både senare och förra avdelningen av Horn. Ij., torde giva mig rätt i att W.,
för så vitt han i tryck utalat sin åsikt, redan på våren 1890 åtminstone
"väsentligen övergav" (såsom jag ovan uttryckt saken) sin i slutet av år
1889 framfltällda hypotes.
Digitized by VjOOQIC
294 Eock: CZ-omljudet.
I CT-omlj. (juni 1892) framataller hftn ytterKgare två andra
medel att tyda dem. Han antar nu att omljadet Ijudlagsenligt
skalle utebli i semifortis-iStavelser, och dessutom anser han, att
frånvaron av omljud i de östnord. språken ofta endast är skenbar.
Kort a skulle hava förlängts i flera fall, än man hittills antagit;
det sålunda förlängda ä skulle hava u-omljutts även av kvarstående
u, w till ($, men detta ^ skulle senare Ijudlagsenligt hava ånyo
övergått till ä.
Sin uppfattning av te-omljudet i september 1892 har W. själv
refererat för tysk publik i Beiträge XVII, 433 f. Enligt detta
referat förklaras uteblivandet av w-omljudet i vissa fomnorska och
östnord. handskrifter av följande fyra omständigheter:
1) "In vielen fallen hat ein auf der u, v enthaltenden silbe ruhender
starker nebenton den umlaut verhindert . . .** 2) '^Was das fehlen des umlauts
in langen silben betrifft, so wird dieses in sehr vielen fällen daraus erklärt,
dass hier a graphisch für älteres p auftritt...** 3) '*Der umlaut (auoh der
von i bewirkte) tritt nur in haupttoniger silbe ein ..." 4) "Es ist endlich we-
nigstens wahrscheinlich, dass verschiedene auf den umzulautenden vooal fol-
gende consonanten oder consonantenverbindungen dem umlaut verhindert
haben."
Men hvad är då W:s mening om omljudsfrågans kardinal-
punkt? Har man enligt hans åsikt hävt en eller två omljudsperioder?
Hela hans resonnemang i Hom. Ij. så väl i förra som i
senare avdelningen synes gå ut på att å daga lägga, att man hävt
blott en w-omljudsperiod, och stundom yttrar han sig så, som om
han skulle hava vederlagt teorien om två «-omljudsperioder (se
Hom. Ij. 43 början av stycket 3; jmf. ock s. 46 början av stycket
2). Det är därför högst överraskande, att han i en not i slutet av
Hom. Ij. (s. 153) yttrar: ^'Om denna teori [d. v. s. denna samma
teori] vill jag icke här bestämdare uttala mig" ^). Ännu i I7-omlj. 36
(juni 1892) heter det, att han vill uppskjuta att bestämdare yttra
sig om denna teori, till dess han fått tillfälle att även göra i-om-
ljudsförhållandena och den av mig uppställda teorien om två t-om-
Ijudsperioder till föremål för en undersökning.
^^ En dylik undersökning har han senare publicerat i Beiträge
XVlIj 412 ff., och han tror sig i slutet av denna uppsats s. 433
kunna yttra: "Die vorhergehende Untersuchung dürfte auch die
') W. beklagar sig i (7-omlj. 85 med noten 2 över "ett genomgående
missförstånd hos fCook)" rörande hans (-«> W:s) uppfattning av denna fråga
och särskilt över mitt uttalande i min skrift U-omlj. s. 8. Han sä^r, att
han visserligen i Hom. Ij. yttrat mycket starka tvivel rörande teorien om
två tt-omlju&perioder, men dock till slut sagt: "om denna teori vill jag icke
här bestämdare uttala mig". Denna W:s klagan är alldeles obefogad. Då
han i Hom. Ij. söker efter bästa förmåga gendriva teorien om två perioder,
så äro, så vitt jag förstår, mina 3rttranden s. 8 i LT-omlj. fullkomligt kor-
rekta, då det heter, att W. i Horn. Ij. "framställt åtskilliga invändningar"
mot denna teori, att hans '^tvivel på de tvä u-omljudsperiodema är oberät-
tigat", samt att han "vill gendriva Söderbergs och min åsikt om två skilda
ti-om]judsperioder". Den omständigheten, att W. ansåg den av honom be-
kämpade teorien kanske vara riktig, invärkar ej på det faktum, att han —
underligt nog — ändå med iver bekämpade den.
Digitized by
Cjoogle
Kock: ü'-omljudet. 295
frage nach der 'periodentheorie' . . . abgetan habeii^\ Det därefter
följande resonnemanget visar, så vitt jag förstår, att han namera
(september 1892) förnekar två omljndsperioder så väl för w-omljudet
som för i-omljndet.
Det är denna hans mening om M-omljndslärans kardinal-
punktj som följande rader i första mmmet skola söka gendriva.
Men tillika framgår^ såsom jag hoppas, av denna min uppsats^ att
de östnord. riksspråken icke hava i fortisstavelser enkelt omljnd,
värkat av kvarstående u eller w.
Vid den följande kritiken av W:s skrift ZT-omlj. skall jag först
granska de där av honom anförda orden, som enligt hans åsikt
sknlle visa, att i de östnord. språken u-omljud värkats även av
kvarstående u, w»
Yi skola därvid &nna, att i åtskilliga av honom nämnda
exempel ett kombinerat w-omljud föreligger. Men att kombinercU
w ocn fc;-omljad värkats i de östnord. språken, bestrider ingen, och
detta har jag aldrig bestritt (se min framställning ovan). I några
ord åter, hvari W. vill se omljud värkat av kvarstående u, w, före-
ligga exempel på äldre (icke yngre) «• eller «?-omljud. Åtskil-
liga av honom såsom beviskraftiga anförda former innehålla alldeles
icke något omljud utan böra helt annorlunda uppfattas. Ett par
av honom nämnda ord äro dialektord och böra (i fall de innehålla
Ijudlagsenligt omljud) uppfattas i överensstämmelse med de av mig
redan i Arkiv N. F. I, 97 noten (år 1888) anförda norrländska
höku etc. (jmf. ovan s. 292).
Min Kritik av W:s skrift är för övrigt icke uttömmande; i
motsatt fall skulle denna min uppsats ha blivit allt för vidlyftig.
De flästa bland de av W. i C-omlj. anförda orden haae han
antecknat redan i Hom. Ij., och dem hade jag tillfälle diskutera
redan i min uppsats om tl-omlj. Några i Hom. Ij. såsom bevis-
kraftiga anförda ord har han dock nu alldeles eller väsentligen
tagit tillbaka eller underlåtit att anföra, då han insett att mina in-
vändningar mot dem i min uppsats Zf-omlj, äro berättigade eller
åtminstone beröva dem deras förmenta beviskraft.
Jag nämner här dessa ord:
Humblum (Hom. Ij. 147, 152j mina motskäl J7-omlj. 18; W.
U-omlj. 15).
nømundeboth (Hom. Ij. 147, 152; mina motskäl J7-omlj. s. 15;
W. [7-omlj. s. 14).
Tölothorp (Hom. Ij. 44, 45, 146, 152; mina motskäl ü^omlj. IG;
W. IJ-omlj. 10).
Ortuskogher (Hom. Ij. 146, 152; mina motskäl CT-omlj. 14; W.
J7-omlj. 19).
glugguter (Hom. Ij. 147, 152; mina motskäl D^-omlj. 13).
run. haosvl (Hom. Ij. 153; mina motskäl U-omlj. 17).
Digitized by VjOOQIC
296 Kock: U-omljudet.
Till ett och annat av dessa numera nppgivna ord fogar
emellertid W, ännu i Z7-omlj. några anmärknmgar^ mot hvilka
mycket kunde vara att invända. Men d& vi numera äro överens
om att orden ej äro beviskrafliga, s& underlåter jag att vidare
diskutera dem.
Blott till ortnamnet Tölothorp ännu en anmärkning. Att detta
omöjligen kan betyda "taltorp*^ (såsom W. U-omlj. menade), f5pam-
går ytterligare av följande. Jag kan numera hänvisa till flera fsv.
runstenar, där det fem. personnamnet Tola möter. Så har Lilje-
gren 456 « Bautil 72 tula; Liljegren 927 =' Dybeck 8:o nr 20 (jmf.
ock Eunverser s. 194) tula; Liljegren 1099 = Bautil 861 tola;
Lilje^en 1163 «■ Bautü 894 tula *). Detta tola, tula är natur-
ligtvis fem. till det av mig i C/-omlj. 16 anförda mask. fno. TolBi
östn. Tuk, Tölothorp betyder alltså helt enkelt ^^Tolas torp", icke
"taltorp". Härtill kommer, att Nielsen: Olddanske personnavne s.
100 amor åtskilliga exempel på kvinnonamnet Tola,
Kombinerat omljud föreligger (eller kan föreligga) i åtskilliga
av W. U-omlj. 5 f. uppräknade ord.
1) systUTy ymumaper, fnyklu(fn), bysJcuper, bykkiu (oblik kasus
av bikkia). Om detta genom samvärkan av föregående labial kon-
sonant eller halwokal och av efterföljande kvarstående u på i al-
strade kombinerade omljud se ovan s. 289, 292. Ännu Serenius'
Svensk-engelska ordbok (1749) har bycka "bitch".
Om jag riktigt förstår W:s resonnemang CT-omlj. 5 noten 2,
så bestrider han, att i dessa ord den vokalljudet t föregående la-
bialen spelat någon mera avgörande roll vid omljudets inträdande
(i :> y), än fallet kunde vara med åtskilliga andra Konsonanter. Han
torde stå alldeles ensam med denna mening, som han icke ens
försökt att bevisa. Det vore högst förvånande, om den föregående
labialen här icke skulle ha spelat en huvudroll, då många isl. och
fsv. ord finnas, där i blivit y framför följande w, när en labial före-
går, men hittills intet ord kunnat uppspåras, där i normalt fått
denna utveckling, då u följer och då ingen labial föregår. Jag på-
minner exempelvis blott om pl. eller oblik kasus i sg. isl. listur
(av lista\ hinnu (av hinna), gipiu (av gipta)^ kirnu^-askr; av
kirna) etc.
Jag tillägger ännu ett par fsv. ord (som ej anförts av W.),
där i fråga varande kombinerade w-omljud inträtt. Fsv. amia "frilla"
(ffr. amie, isl. amia) : amyubarn (Bj. R. 28). Sv. dial, svill : fsv.
syl (här har '(tv)y' uppstått ur -wi- i dat. sg. och pl. ^swillu, *sml'
lum, kanske i ack. sg. *swillu och möjligen även i nom. sg.
*sunllu; obs. även nyisl. sylla, gen. syllu och fho. sylhistokkr).
M Härtill kan ytterligare läggas, att enligt Torin: Västergötlands run-
inskrifter s. 4 nr 3 Härlingstorpsstenen i Västergötland troligen hävt tula
(ehuru där nu enligt Torin synes stå tuli med utplånat tvärstreck över ^.
Alla äldro granskare av stenen ha enligt T. läst tula, som han därför för-
modar vara det ursprungliga). Orten Tölothorp l&g enligt Sv. dipl. troligen
i Västergötland.
Digitized by VjOOQIC
Kock: CT-omljndet. 297
Tamm är böjd (Etymol. ordb. artikeln bi) antaga, att isl. fsv. by
'^i'' (fsv. även bi) uppstått i kasus med labial ändelsevokal under
samvärkan mellan denna och föregående labial (t. ex. nom. ack. pl.
*btu r> *byu > by "före den isl. kontraktionen av prtu till pritr).
Man har dock ej, så vitt jag vet, något annat exempel på att i
efter b övergått till y framför förlorat «-ljud. Jag uppfattar
därför isl. by, fsv. by på följande sätt. Isl, använder byfltiga ^^bi^'
jämte by, men nyisl. brukar enligt Oxford-ordb. uteslutande by-
fluga. I blfluga > byfltiga har y uppstått under samvärkan av före-
gående b och följande u (obs. även att fluga börjar med labial kon-
sonant). Från blfluga har ^ överförts till by. Till införande av y
i bif har även dat. bium > byum i någon mån bidragit. I fsv.
åter^ som ofta använder det enkla ordet {byflf4gha har där tillfälligt-
vis ej anträflfats, men väl biflugh ^^bisvärmar^^), kvarstod bi meren-
dels oförändrat, och by förekommer blott som en mindre bruklig
sidoform.
Även när U) föregår och tillika efterföljer t, har detta
genom kombinerat M;-omljud övergått till y. Ett exempel
härpå utgör det fsv. tysica (Smal. L. 9: 1), tøsimr (MELL. i>g. 38),
tyswer (VML. [H] i^g. 19): twimær (MESL. Kg. 18: 1) »). Ordet
är som bekant sammansatt med det ttms-y som återfinnes i got.
tivisstass ^'tvedräkt^^ och som är nära besläktat med det i tusmörker
ingående tus- (så redan Ihre Gloss, svio-goth. och ßietz 765; numera
även Hellquist: Etymologische Bemerkungen s. rv). Genom på-
värkan av tyswer har man i fsv. och fgutn. f&tt tryswær (MESL.
Kg. 20: 8), prysuar (Gottl. L. 13: 5 etc.) i st. f. priswar; även in-
flytande från nom. ack. pl. pry har härvid spelat en roll.
Till belysning av orden tvisvar, prisvar tillfogar jag ett par
anmärkningar, som icke omedelbart beröra omljudsfrågan. Man
har sammanställt senare kompositionsleden av dessa ord med sskr.
vara ^^zeit, ma\" (se t. ex. Kluge: Etym. ordb.*; art. zwier), och
om denna sammanställning är riktig, ingår således såsom slutljud
i tvisvar, prisvar ett ursprungligt r (icke ett urspr. ä). Emellertid
förlorajs -r stundom i de fsv. orden. Så t. ex, tyswa (Smal. L.
9: 1; MELL. 5g. 38, hskr. T etc.). Fomd. har thrysæ, trysse
jämte thryswer (se Lunds ordbok och Molbechs glossar). Detta
talar för att det slutljadande -r i dessa ord kunde hava valören av
-Ä, eftersom blott urspr, -ä (ej urspr. -r) plägar förloras. - Det är
vidare anmärkningsvärt, att dessa ord hava ce (e) till ändelse-
vokal i sådana fsv. urkunder, som icke låta ändelsevokalen a
övergå till æ', så t. ex. twiswær (MESL. Kg. 18: 1), tryswær (ib.
20: 8); tyswer (VML. [II] 5g. 19) ^). Dessa former kunna så för-
•) Annorlunda Söderberg: Några anmärkningar om w-omljudet i forn-
svenskan (i Öfversigt af fil. sällskslpets i Lund forhandl. 1881 — 88, s. 89 noten 1).
Förkortas nedan Söderberg: f/-omlj.
^) Ihre: Gloss, svio-goth. II, 938 anför formerna töswåVy tyswer från
äldre nysv.
Digitized by VjOOQIC
298 Kock: U-omljudet.
klaras, att i semifortis- eller fortis-stavelse ä (eller ä; jmf. straxt
nedan) blivit i vissa trakter A-omljutt till æ. Dock är l^nske icke
haller den möjligheten utesluten^ att ett germ, -toær (jmf. sskr.
vara) i fortisstavelsen blivit -var (hvarefter detta -var förkortats till
-vär [jmf. isl. tvisvar, prisvar']y_ji&T fortis flyttades till forrå sta-
velsen), under det att germ, -toær i relativt oakcentuerad stavelse
tilis vidare kvarstått och senare blivit -veer -t?^. De anförda for-
merna göra i alla händelser troligt, att om senare kompositions-
leden i tvisvar, prisvar är besläktad med sskr. vara (hvilket är
sannolikt), så har dialektiskt ett äldre r utbytts mot r. Detta
har i så fall försiggått genom inflytande från de många böjnings-
ändelsema slutande på -aR (jmf. att i släktskmsorden fapir etc.
-ir utbytts mot -ir (jap%R) under inflytande av hirpiR etc).
Emellertid visar en sådan form som tiswår i den sena hskr.
L till Kr.LL. Tg._29, att fsv. hävt (jämte ttaistcär) även tuns-
war (jmf germ, -wær^)). Den omständigheten, att man jämte isl.
ty svar med p även finner isl. tvisvar toed f, forklaras genom ordets
anslutning till tvl- i isl. tvikostr etc. Isl. tvisvar^ fsv. twiswær etc.
forklaras kanske delvis även därav, att detta kompositum vid
tiden for ljudutvecklingen wi > wy framfor w kunde hava fortis
på senare kompositionsleden. Fsv. ii/oiswær etc. har dessutom på-
yärkats av priswær (prisvar) i t[w]i$wår kan ha förlorat w genom
invärkan från tyswa(r).
Kombinerat «?-omljud har inträtt även i fsv. yMa (ykue), i
fall jag nämligen har rätt i min förmodan (Förklaring af fsv. lagord
s. 16 f.), att ykiæ i Sm.L. är identiskt med isl. ykva, vikva, vUda
"vika'\ Wtkwa har ffivit [tvjykwa, och ykia (ykiæ) har fttt i från
sidoformen vikia, — - Icke häller tyswær, ykiæ hava anförts av W.
2) W. anför voro (pl. pret. av vara), hworo. Om detta genom
samvärkan av föregående w och av efterföljande kvarstående u på
ä värkade kombinerade omljud se ovan s. 290, 292.
3) W. anför vidare honom, Omundus. Om detta genom sam-
värkan av nasaliteten och efterföljande kvarstående t« på a värkade
kombinerade omljud se ovan s. 291 f.
Det av W. Hora. Ij. 44, 152 och U-omlj. 8 diskuterade Moghens
hör även hit, ifall man i de östnord. språken hävt namnet Mag-
nus redan före den tid, då i fråga varande kombinerade omljud
upphört att värkas: Magnus > ^Mggnikß > "^Magnus > Moghens
(jmf. Kock: fZ-omlj. 8). Då detta emellertid är mycket ovisst
(jmf min nyss citerade skrift), så är det möjligt att, såsom j«^
auf. st. även framhållit, det östnord. Moghens beror på lån från
norskan, eftersom den norsk-danske konungen Magnus den gode
som bekant var den förste, som bar namnet Magnus,
Mot min förra förklaring av Moghens har W. ü-omlj. s. 8
intet att invända. Ty som en invändning kan man ej betrakta
•) I fno. tysvor (OHm. 82, 8) har möjligen w& blivit «79 i rel. oakoen-
tuerad stÄvelso; jmf. Kook i Arkiv N. F. II, 23. Tyswor (MESL. Kg. 18: 1
hskrr. Hl) kan vara identiskt härmed eller ange uttalet ty8V)år,
Digitized by VjOOQIC
i
Kock: CT-omljudet. 299
hans anmärkning, att jag med min upp&ttning av omljudet icke
behövt antaga^ att Magnus hävt långt a, när det varit utsatt för
det här omtalade kombinerade omljudet, utan kunde hava antagit,
att ordet vid denna ljudutveckling hävt kort a. Orsaken hvarför
jag antagit, att Magnus *) (ej Magnus) underkastats kombinerat om-
[jud, är den, att jag ej känner något säkert östnord. exempel på
att kort a underkastats dylik utveckling (hvarmed jag ej vill be-
strida möjligheten av att detta kunnat vara fallet).
Min alternativa förklaring vill W. däremot alldeles icke gå
in på. Han yttrar Z7-omlj. 8: ^'Att den omljudda vokalen, så-
som K. alternativt antar, skulle kunna bero på lån från forn-
n or s k an, därföre att detta namn först skulle vunnit utbredning i
följd av att den dansk-norska konungen, norrmannen Magnus
den gode (född 1024), burit detsamma, anser jag otroligt. Ty jäm-
förelsevis få voro väl de danskar som hört denne konungs namn
uttalas av norrmän" ^). W. menar att det var genom skriften,
och huvudsakligen genom mynt, som ^Tconungens namn blev be-
kant och spritt".
Detta resonnemang är ytterst djärvt. Själv antar W. (Sv.
landsm. XIII nr 4 s. 14), att namnet Morten vandrat från Dan-
mark till Norge, och här kunna myntinskrifter tydligen icke hava
spelat någon roll. Det är därför svårt att inse, hvarför ej namnet
Magnus skulle kunnat vandra från Norge till Danmark. Men just
hvad detta namn angår, talar historien ett tydligt språk.
Hon lär oss att denne i Norge födde konung åtskilliga gånger
besökte även sitt andra land Danmark, att han vid dylika besök
vistades i landets olika provinser (Soland, Fyen, Jutland, Slesvig,
Skåne), att han stundom uppehöll sig ganska lång tid i Danmark,
att han vid besök därstädes nade med sig följe av norrmän, stundom
t. o. m. en hel norsk här, att under hans anförarskap danskar och norr-
män gemensamt kämpade mot venderna (i slaget på Lyrskovs hed).
Skulle man under sådana förhållanden kunna hysa den avlägsnaste
förmodan om att jämförelsevis blott fä dansl^r hört konungens
namn uttalas av norrmän? Skulle t. ex. konungens norska krigare
hava omsorgsftillt undvikit att nämna konungens namn för sina
danska kamrater? Nej, vi kunna vara friUt förvissade om att tu-
sentals och åter tusentals danskar hört konungens namn uttalsks just
av norrmän, och att under denna föga läskunniga tid hans namn
så gott som alldeles icke vann spridning genom myntinskrifter.
Men icke nog härmed. Även på en annan väg har det från
Magnus den gode utgående namnet Magnus kommit till Danmark.
Jag kan nämligen numera hänvisa till en avhandling av O. Storm
(Arkiv N. P. v, 199 ff.), där han särskilt undersökt våra förfä-
ders uppkallelsesystem och förnamns utbredning. S. 215 omtalar
han, huru namnet Magnus ^ som föist bars av Magnus den gode,
*) Längden av a i lat. magnus är konstaterad, se Kook: CT-omlj. 8
noten. *) Sp&rmiiigama äro W:s egna.
Digitized by
Cjoogle
300 Kock: CT-omljudet.
spred sig ir&n Norge till flera olika länder^ och han yttrar bland
annat: ''Magnus Barfods enke Margrete overforte det [namnet
Magnus] til den danske kongeæt^ idet hun gav det til sin sön af
2det ægteskab Magnus den stærke (t 1134)".
Jag hoppas att eiler dessa anmärkningar icke ens W. sjaly
'skall finna Moghens vara beviskraftigt.
4) Till de av mig i Arkiv N. F. II, 32 noten nr III anförda
laughumen, Atighmundzsson, Aughmundasson (fr&n Östergötland) läg-
ger W. nu ( f7-omlj. 6) tre citat för skrivningen Augmund- (ur diplom
fr&n Västergötland och Uppland) samt ett för skrivningen Ogmund.
I Lundgrens därefter utkomna Personnamn frkn. medeltiden 9 finnas
vtterligare fyra exempel på Attg(h)fnund' frkn dessa landskap. Jag
hade anf. st. (innan W. skrivit om w-omljudet, jmf. ovan s. 290)
antytt, att här kan föreligga en labial afiektion, delvis besläktad med
det yngre isl. u-omljudet och framkallad av sam värkan av gh och
följande u. Jag kan nu till de anförda lägga ännu ett par, fastän
ej fullt säkra, exempel på denna Ijudaffektion i andra ord.
I Sv. dipl. N. S. I skrives den ort i Småland, hvilken nu heter
Flagat en gång i en latinsk påskrift å ett på svenska avfattat di-
plom Flaughu (s. 358; år 1404), men orten kallas i samma diploms
svenska text två ggr Flaghu (i Flaghu, innan Flaghu), och även
i ett annat diplom läser man i den svenska texten ii Flaghwm (ib.
s. 584, år 1406).
Hummelstadsstenen (Lots socken, Trögds härad. Uppland) har
enligt Dybeck fol. I, 67 (jmf. ock Ant. Tidskrift X, 130) agur-
stam. Då denna ort nu heter Ägerstad^ transkriberar Brate i Ant.
Tidskrift X, 131 det runristade namnet med Agurstam med långt a.
Bugge anf. st. s. 132 menar, att agurstam har uppstått ur Agauts-
stadir, i det att Agautsstaäir regelrätt blev Agusstaäir, men ''foran
st eller s i Forbindelse med en anden Konsonant eller ss i Indlyd
trænger sig let et r ind", och Bugge menar att till följe av denna
tendens blev AgtÅSstadir till Agurstaäir under påvärkan av subst.
åker. Denna förklaring av agurstam är dock tvivelaktig, efter-
som första kompositionsleden är tämligen olik ordet åker (fsv. äkr).
Under dessa förhållanden är det möjligt, att i agurstam före-
ligger såsom första kompositionsled det i Landn&ma mötande mans-
namnet Qgurr, I runinsKriftemas språk skulle detta i Sverge heta
just Aghur(stapir), eftersom man i svenska rspr. ej hade det yngre
enkla omljudet. Senare blev genom här avhandlade labiala affek-
tion (kombinerade omljud) Aghurstapir (dat. agurstam) till
*Aughurst<ipir, hvarefter senare ^Aughurstapir gav det nysv. Äger-
stad med ett enhetligt ljud i första stavelsen.
W. påstår ZJ-omlj. 6, att beteckningen au i Aughmund', laughur
men skulle hava alldeles samma valör som p i isl. (eUer, hvilket
vill säga detsamma, som o i fsv. bolker med äldre w-omljud -* isl. bplkr
<: *baIkuR). Detta är tydligen oriktigt. Man har icke från n^on
på svenska avfattad, handskriven urkund kunnat (hittills) uppvisa ett
Digitized by VjOOQIC
Kock: D'-omljudet. 301
enda exempel^ i hvilket au användes för att uttrycka p ^). Då man
na har åtskilliga gånger Aughmund-, tre gånger i samma urkund
laughumen och dessutom Flaughu, alla skrivna med au, men då au
möter blott framför gh, så måste man draga den slutsateen^ att den
Ijudaffektion (kombinerade omljud)^ som dessa skrivningar vilja ut-
trycka, och som värkades på ett ä av omedelbart följande gh och
u i förening, var vid denna tid något annat än ljudet g i fsv.
bolker, isl. bglJcr vid här i fråga varande tid, d. v. s. under fsv.
literaturspråkets tid. Snarast uttrycker väl skrivningen med au i
Aughmunä- etc. ett a-ljud med ett kort efterslag av u (A^ghmund-).
Senare synes detta i viss mån diflougiska ljud (i någon eller några
trakter) nava fullt monoftongiserats, att dömma av den en gång av
W. anförda skrivningen Ogmund samt möjligen av det ovan disku-
terade ortnamnet Äger stad ^).
Icke häller har W. CT-omlj. 6 rätt i att augh- i Aughmund-y
laughumen "icke kan bero på någon dialektisk utveckling". Om
denna utveckling icke var blott dialektisk, skulle den naturligtvis
tillhöra rspr. Men att detta icke var fallet, lär oss ju t. ex. vårt
nuvarande lagom, hvars sammanhang med lag språkmedvetandet ej
längre känner, och som alltså är en väsentligen s. k. isolerad form.
Men trots det fsv. dialektiska laughumen (dat. pl. av lagh) ha vi
nu blott lagom (ej *laugom eller Hogom). På liknande sätt ha vi t. ex.
nysv. pl. sagor (av saga). Att i fråga varande liudutveckling blott
var dialektisk, bekräftas därav, att ehuru skrivmugen Aug(h)mund-
fiera gånger anträfiats från vissa landskap, Aghmund- dock alldeles
obetingat är den normala formen; jmf. t. ex. Lundgren: Person-
namn 9 ^).
5^ Det är, såsom jag i U-omlj. 13 framhållit, möjligt, att
även 1 da. vugge en art kombinerat t<-omljud föreligger. W. har
nämligen i sin uppsats Z7-omlj. 8 icke fullt exakt refererat mina
uttalanden om da. vugge. Såsom jag anf. st. visat, kan övergången
vaggcB > vugge bero därpå, att v föregick och gg efterföljde a. Då
v föregick och k efterföljde a, blev a till d (vaJcæ >' vaage etc.);
men när gg efterföljde a, gick labialiseringen ett steg längre,
och a (o) blev u: vugge. Jmf. att på likartat sätt p blev u
framför det starkt labiala gg i da. hpgga > hugge, dggg s> dug
etc. (Kock: Fsv. ljudlära II, 477, Arkiv N. F. I, 96). Om utveck-
lingen varit denna, föreligger i vugge intet kombinerat omljud.
') I Med. dikter 89 r. 172 möter ett laugh "lag**, men såsom utgivaren
s. 74 nämner, innehåller i fråga varande dikt norska former. £n dylik är
även detta laugh.
') Härmed bestrides icke, att onder en tidigare period *balkuR givit
*ba^lkR (senare bglkr)^ hvars a» på sin tid kan hava varit identiskt med
det ljud, som au representerar i Auahmund- etc.
•) Ovisst är, om -agh- dialektiskt övergått till -augh- även framfor
följande to. Obs. dock det en gång mi>tande Gaungqtoiddetørp, om detta
(såsom Lundgren: Personnamn 60 synes antaga) är sammansatt med- 6?^(i;6rAn-
wißer, Gagnvidh. Ovisst är ock, om ett vilkor för utvecklingen -agn- >-
-augh- varit, att det följande u (w) hävt en starkare akcent än svag levis.
Digitized by
Cjoogle
302 Kock: IT-omljadet.
Emot denna min fprklaring har W. J7-omlj. 8 ingen invändning
att göra; han yttrar blott att denna ljudlag är sä begränsad^ att
endast ordet vugge faller nnder densamma, eftersom förbindelsen
vagg-- icke eljest uppvisats i nkgot danskt ord. Alldeles sannt, men
åtskilliga ord ha sä sällsynta Ijndförbindelser, att alldeles samma
Ijudforbindelser icke åternnnas ^ andra ord i samma språk. Och
ändå har filologen rättighet och skyldighet att förklara även dessa
ords ljudutveckling. För övrigt tror jag mig hava anfört mycket
goda paralleler till i fråga varande ljudövergång.
Emellertid nämner jag CT-omlj. 13, att möjligen även u-ljadet
i obl. kasus vaggu spelat en roll vid ordets utveckling till vugge, i
hvilket fall ett kombinerat omljud föreligger. — W. anför i t/-omlj.
8 ordet vogga "vagga*' från Hälsingedialekten. Här kan föreligga
ett kombinerat omljud, väsentligen likställigt med det i da. vugge
enligt min senare förklaring. För övrigt tillhör som bekant Häl-
singedialekten de norrländska målen (Lundell, De svenska folk-
målens frandskaper), och att i vissa trakter av Norrland omljud
värkats även av kvarstående u, har jag längesedan framhållit (jmf.
ovan s. 292). Att språket i Hälsingland står nära norskan, har
särskilt ådagalagts av Bugge, Runeindskriften paa ringen i Forsa
kirke s. 49 ff.
6) W. anför J7-omlj, 21 från VML. kyndUsmøsso, hirhmøsso
[jmf. Siljestrand: Ordböjn. i Västm.-lagen I, 144, där ock Mario
møsso namnes] samt från Sv. Dipl. ett kindilmøsso, och han menar,
att här föreligger i«-omljud av e liksom i västnord. møsso. Då han
icke yttrar något annat härom, torde han anse att m-ljudet härvid
ej spelat någon väsentlig roll. Här föreligger emellertid ett kombi-
nerat omljud, framkallat av u tillsammans med det e-Ijudet ome-
delbart föregående labiala m. Jag lemnar oavgjort, huruvida ett
nödvändigt vilkor för ljudutvecklingen även varit, att stavelsen
hävt semifortis (icke fortis). Härför talar dock den omständigheten,
att i Söderwalls ordbok icke anföres någon form med ø av det enkla
mæssa (obl. kasus mæsso) eller av de mycket talrika komposita, i
hvilka mæsso- ingår såsom första kompositionsled {mæsso-hoJc, -diceJcn
etc). Det kombinerade omljudet i messu > møsso är väsentligen
likställigt med det kombinerade omljudet i miklu > myMu: i båda
fallen föregås vokalen av m och efterföljes av u.
Till belysning av det inflytande, som i semifortis-stavelse ett
föregående m kan utöva på följande vokal, påminner jag om fda.
aimøsse, hvilket är en ganska vanlig sidoform till aZmm« (åtskilliga
exempel hos Kalkar). Ordet är ett lån från mnt., där det heter
almisse, almese. I da. utvecklades almisse till *cUmysse och senare
till almøsse eller ock almese omedelbart till almøs(s)e. I fall ordet
lånats till Danmark före den tid, då ändeisens -u försvagades till
'te, -e, kunde även detta -w (i oblik kasus i sg. och i pl.) ha spelat
en roll vid ljudutvecklingen, och i så fall rørelåge även här ett
kombinerat u-omljud. Det är dock troligt, att låneordet ander
Digitized by VjOOQIC
Kock: r/-omljudet. 303
formen almisse (almese) inkommit till Danmark först efber ändelse-
vokalernas försvagande (fd. hade även ålmusæ, almose; jmf. fsv.
almosaj isl. plmusa).
För övrigt erinrar jag om att i fsv. g övergått till nnder
infljtande av en föreg&ende labialiserad konsonant (1) och en efter-
följande labial konsonant^ t. ex. Skatäleef > nn Skatélöf, Addeue >
nu Adélöf (b&da orterna i Småland), klewena : cløuenæ (Vgl. IV;
jmf. Kock: Undersökningar i svensk språkhist. 29)^ samt att invid
blott en labial mnt. stevd givit fev. støivél, prepos. c^tir (q>tir)
dialektiskt øptir (Hels.L. föreiiJet IV) etc. Dylika blott av kon-
sonanter framkallade labialiseringar brukar man emellertid ej kalla
för omljud.
Jag övergår till sådana av W. anförda ord, där han antar
omljud^ värkat av kvarstående u, to, men där exempel på det äldre
«- eller «^-ljudet (värkat av bortfallet u, tv) föreligga eller kunna
föreligga.
W. anför s. 17 fsv. gønum igenom", som enligt honom skulle
hava uppstått omedelbart av genum, och detta^ ehuru han själv Bei-
träge XVII, 415 noten 1 antar^ att man hävt en form ^gagun-. Av
denna form förklaras isl. gggnum, fsv. gønum alldeles förträffligt såsom
innehållande äldre (ej yngre) omljud. *Gagunum gav på vanligt
sätt gggnum (Söderberg: t/-omlj. 58 noten 2). Oggnum förlorade i
fsv. gh till följe av ordets bruk utan fortis, och i *g^t4m övergick
p liksom annars framför supr adental t n till ø {gønum; se Eock i
Arkiv Ijr. F. V, 263). I Beitr. XVHI, 430 har jag dessutom visat,
att fsv. gønam även motsvarar det sällsynta isl. gøgnum, som ut-
vecklats ur *g€ugnum (<: gegnum).
Enligt W. U-omlj. 7 skulle ortnamnet Sko/de, fsv. Skøthve visa,
att kvarstående w värkat omljud. Namnet skulle nämligen vara
sammansatt av det ord, som motsvaras av got. skadus ''skagga'^
och av vt ^Tiälgedom". I sidoformen Skæpvi skulle föreligga ^n
t-omljudd form av ortnamnet Skadhwi^ framkallad genom det slut-
ljudande -t, eller ock (och snarare) skulle enligt W. æ i Skcepvi
ha uppstått i omljudda kasus av skadus (*skaäuR). Skæpvi skulle
sedan hava tr-omljutts till Skøpvi,
W:s sammanställning av dessa ortnamn med skadus ^'skugga^^
är tilltalande, men förunc^rligt är att han kan anföra Skødhvi emot
den av mig hyllade w-omljudsteorien. En nordisk motsvarighet till
got. skadus (u-stam) har i fsv. böjt<s: nom. *skgctRj SLck. *skgS, gen.
*ska3aHj dat. *skaßti, pl. nom. ^skteäin, ack. *skadu, gen. ^skaäa^
dat. *skaétum. I *Skgavi hava vi det omljudda p från de vanligaste
kasus i sg., nom. och ack. (jmf. att enligt W. Skæpvi snarast har
sitt ^-omljud &ån det enkla ordets i-omljudda kasus), och *Skpctvi
har sedan genom inflytande av ultimas Hjud t-omljutts till
iJIKIV rOB KORMtK fltOLOOI Z, «T FÖLJ» TI. / 22^,^,_T^
Digitized by VjVJO^ IC
804 Eock: ZJ^mljadet.
Skødhvi. Skcidhm &ter har a fr&n de oomljudda kasns ay det enkla
ordet elier är den Ijadla^enliga utvecklingen av *skaSu-mh, efter-
som *lagu' i HaguvelltR i fsv. Ijndlagsenligfc gav lag- (Kock i Beitr.
XV, 265).
ÄJdre w-omljnd föreligger i det av W. U-omlj. 8. 20 anförda
runstnngna personnamnet nsur. Växlingen fsv. Assur : run. osar
(d. v. s. Q$$t4r) har jag i {7-omlj. 17 så förklarat, att det mnristade
^ntsoar är en nrsprungligare form av namnet, samt att nom. *Ant'
swaruR, *Ät(t)sfcaruR erhöll utvecklingen *Atsiv^H > Atsfwjur
(Assur), under det att gen. *AntswarcLR, *At(t)swaraR bevarade tr,
tills det enligt den av Heinzel (Anz. f. d. alt. XII, 49) framställda
regeln förlorades, hvarvid naturligtvis tc^-omljud värkades (*QtsaraM)
liksom annars vid förlust av w.
Häremot framställer W. J7-omlj. 20 f. den besynnerliga in-
vändningen^ att w i .^AntswaraRj *At(t)swarar icke skulle hava
kunnat värka omljud^ emedan det tillhörde en annan stavelse än
den vokal, som blev omljudd. Jag har icke framställt n&gon s&dan
regel för det äldre K^-omljudets ink^dande, att detta W:s yttrande
skulle vara berättigat *). Regeln är att w värkar omljud i och
med sitt bort&llande; i ^AtswaraR r> ^QtsaraR har w fallit bort
och därvid värkat omljud. Vidare anför W., att *'det bortfallna v
icke kunnat värka omljud här, emedan andra stavelsen av ordet
vid v\s bortfall icke torde hava varit svagtonig'^ Att detta icke
kunde vara fallet i *AtswaraR, har W. emellertid icke försökt
att visa ^).
Blott med n&gon tvekan anser W. U'-omlj. 21 det mnristade
nsur vara bevisande^ hvilket enligt honom i sä fall förh&ller sig
till sasnr som usur till asur. Det är O. Nielsen: Olddanske per-
sonnavne s. 80, som upptar ett susur, men blott från en enda run-
sten. Dä man nu (^om även W. nämner) icke fr&n n&got lite-
raturspr&k har p&visat n&got *Sgsur, s& är det mycket ovisst, om
>) W. hänvisar under sitt resonnemang till min uppsats I^-omlj. 10
noten 8 och säger, att jag där "framhävt såsom skäl till att (sedermera)
bortfallet v skulle haft större förmåga att värka omljud än kvarst&end^ f "
den omständigheten, att v i orden med omljud st&bt "i samma stavelse
som den vokal, som är föremål för omljud**. — På anf. st. har jag alldeles
icke yttrat mig om det äldre «7-omljudet, utan jag jämför det yngre to-omlju-
dets inträdande i Haggw-aR >' Hgggwar (med kvarstående to) med «-om-
ljudets uteblivande i lagg-um (med kvarstående u, icke w). Detta är något
helt annat än det Söderberg CT-omlj. 99 yttrar; W. har oriktigt samman-
slagit S:s och mitt yttrande.
*) I en not yttrar han: "Härom ytterligare å annat ställe". Så vitt
mig är bekant, har han dock hittills icke annanstädes uttalat sig om denna
fråga. — Då fsv. literaturspråket någon gång har Answar (Lundgren : Person-
namn 18) jämte Aszur, sa beror det naturligtvis därpå, att senare komjpo-
sitionsleden av detta namn kunde uttalas dels med sonufortis dels med in-
fortis, och att yid det förra uttalet to kvarstod, vid det senare förlorades.
W. bör så mycket mindre hava något emot en dylik förklaring, som han
själv i mycket stor (helt visst allt för stor) utsträckning antar växlande
akcentuering i massor av ord.
Digitized by
Cjoogle
Kock: l7-omljudet. 805
värkligen runstenens soanr representerar ^Spsur. M&hända repre-
senterar det ^Süsur eller *Sü8ur eller *8ö8ur eller *Sö8ur» Emel-
lertid forekommer satiur ej blott enligt Nielsen jA en dansk run-
sten, ulan möter ock p& svenska runstenar (Bautil 88 — Lilieffren
402; Bautil 409 — Liljegren 208), och Nielsen anför även ätskiUiga
på Satsur hänvisande yngre former frän olika urkunder {Saøerus,
Sascerus, Sadser etc.).
I fall iuior representerar *Spsur (Spssur), sä är förhällandet
mellan iOfur och satur att förklara som förhällandet mellan niur
och asnr ^).
Även i de av W. IT-omlj. 11 — 14 diskuterade namnen Ølvir,
Søli40thorp (Solüe) (och Ätduarus) föreligger omljnd^ värkat av ett
bort&llet, icke av ett kvarstäende ljud.
I Hom. Ij. 152 hade W. såsom stöd för dessa namns bevis-
kraft anfört (utom det enligt hans egen mening icke vittnesjrilla
runstungna sulfa) blott de fr£i Saxo hämtade personnamnen Oiver
och Solve. Däremot anmärkte jag i [7-omlj. 17 f., att dessa (i för-
teckningen på kämparna i Bråvallaslaget hos Saxo förekommande)
namn icke äro bevisande för de östnord. Ijudlamrna, eftersom
Saxo kunnat hämta dem från någon isl. källa. I>etta vill W. i
I7-omlj. anf. st. icke, eller åtminstone icke fullkomligt^ medgiva.
Numera kan jag hänvisa till Axel Olriks utredning (i Arkiv N. F.
Yl, 256 ff.) av frågan om Saxos källa till Bråvallaslagets kämpa-
förteckning. Därav framgår, att Saxo använt en från södra Norge
stammande källa, och att därför i denna kämpaförteckning åtskilliga
norska drag möta. På dessa hos Saxo förekommande namn kan
alltså alldeles intet byggas.
Emellertid hade lektor M. Lundgren, den förnämste kännaren
av fsv. personnamn, straxt efter publicerandet av min uppsats U-
omlj. med anledning av densamma i brev (av den 1 juni 1891)
fast min uppmärksamhet på att omljudda former av namnen Ølfcir,
Søltoa (fem.) förekomma i andra östnord. urkunder. ELan nämner bl. a.
ortnamnen Olwistum (Sv. dipl. I, 579), Øluæatum (Sv. dipl. VI, 130),
Oluiseeke (Sv. Riksark. Perg.-bref; Uppland), Ølvisruudh (Styffe:
Skandinavien under unionstiden 151; Värmland); dessutom tillägger
han: "jfr ock Ätduarus SD. III, 262". Han framhåller även, att ett
fem. tiølu?a synes ingå i ortnamnen Søluosiadh (Tjust; Sv. dipl.
VI, 144), Sølfuoiharp (Ydre; Sv. dipl. N. S. II, 399).
Några bland dessa östnord. namn framhåller nu W. i [7-omlj.
anf. st. (och han har således först i tryck nämnt dem) för att styrka,
') Jag förstår icke Nielsens anmärkning s. 80 noten 1, att de av honom
anförda ortnamnen (Sacerathorp — Sasserup i Sk&ne, Sacerethorpy Sacer-
tharp (Sasseruf), Sacerbro (SassebroJ, SasKor) etc. visa, att namnet "enten
har opr. ar i ejei. eller er af svag højning og ikke er opr. Sasur — Saswar i
Lighed med Assur". Isl. Qjffurr heter n&mligen just Qeurar i gen. (Wimmer:
Formlära § 47), och gen.osuraB förekommer ock p& en svensk runsten (Kock:
27-omlj. 17 noten 1). W. har, som n&mnt, även den åsikten att BUBur och
usur äro likställiga.
Digitized by
Cjoogle
S06 Kock: CT^omljudet.
att omljudda former av isl. Qlvir, Splvi förekommit i östnord. spr&k
(han uppfattar dock ej alla de av honom iakttagna formerna fnllt
B& Bom Lundgren), och han tillägger ännu några andra exempel
eller former, såsom Ølue (från O. Nielsen : Personnavne). Han menar
vidare, att första kompositionsleden i det på den fyenska Glaven-
drap-stenen mötande saulna kupa '^Solva-gode^^ (hvilken form di-
skuterats redan av Söderberg: ü-omlj. 102; jmf. även Kock: C-omlj.
18) skulle återfinnas i åtskilliga danska ortnamn på Fyen och an*
nanstädes, såsom Søllingej Sallinge etc. — Det en gång mötande
Äuluarus (jmf. ovan) menar W. vara identiskt med fht. Äloher^
ags. Eälhere och hava uppstått ur «ett umord. *ÄluJiariR,
Dessa namnformer visa alldeles icke det W. menar.
Yid sidan av isl. Sglviy det å runstenar mötande salfl^ sulfit
i som gen. och nom., i fall dessa representera Sglß, Sgl/ä), fem.
isv. Sølva (i Søluostadh etc.) anträffas i fsv. ofta former med a i
rotstavelsen, t. ex salui (på ösby-stenen, Sörmland, Ant. Tskr. X,
185), salua (ack., på Alstad-stenen, Nysätra socken, Uppland; Dy-
beck fol. I, 114 - Liljegren 748), Salwe (Sv. dipl. N. S. I, 316),
Salae (ib. II, 663; 108, 255, om två olika personer) samt med la-
tiniserad form Saluo (Sv. dipl. III, 161); Saluo (ib. IV, 348).
W. upplyser icke om hvad Splvi enligt hans mening skulle
betyda; icke häller söker han förklara, hvarför man i fsv. obetingat
oftast har a (icke ø, o), i personnamnet Salwe, och med hans upp-
fattning av omljudet torde det vara mycket svårt att giva någon
tillfredsställande förklaring härav ^). Med min uppfattning av to»
omljudet och med följande härledning av namnet bliva däremot
dess skiftande former lätt förklarliga.
Som bekant användes i de nord. språken rätt ofta best. formen
av adjektiv såsom personnamn, t. ex. det allmänna Uelgi, Htelgke-,
isl. Oamli; det fgutn. piokki; det fsv. runristade hasui (Söderberg
i Pil. sällskapets i Lund förhandl. 1881—1888 s. 12 noten 7). Till
dessa kan även läggas namnet isl. S^lviy fsv. Saltoe. Redan i Ox-
fordordboken upptages ^SSlvi a pr. name ''the Sallow.?*'' och dess-
utom (utan citat) ett adj. sSlr "yellow of linen or the like", hvilket
sammanstalles med ags. salu, fht. salo^ eng. sallow. Härmed är att
jämföra, att Förstemann anser sådana tyska namn som Saluhäld,
Saluman vara sammansatta med det fht. adj. solo "niger", samt att
lektor M. Lundgren i nyssnämnda brev uttalar som sin åsikt, att
den omljudda vokalen i fsv. fem. Sølwa är oberoende av det efter-
följande w; han anför som stöd härför bland annat det isl. namnet
Sölgi.
*) En sådan yore icke det antagandet, att i Saltoe ic-omljadet ute-
blivit, när ordet bmkades med infortis. Ty da man har motsatsen isl. JBpflfn-
valdr : üsv. Bagnvalder, isl, Qlvir : fsv. Älwir, liksom isl. Sglvi : fay, SaUoe
så kan man ej antaga, att i så många fall infortis-formen segrat i fsv. men
omvfint fortis-formen i isl.
Digitized by
Google
Kock: CT-omljudet. 307
Det är otvivelaktigt^ att isl. SgJvi^ fsv. Salwe har detta ar-
sprang. Det fht. adj. scUo (fra*stam) '^dankelfarbig^ fuscas, farvas,
niger, ater'^ det ags. salu («?a-stam) ^Yascus, * furvus" återfinnes
i det nord. sglr, Ljadlagsenligt hette detta adj. i fsv. i obest.
form nom. Bg. sgl^ spl, sglt, i best, form nom. sg. sältve, sdlwa.
Liksom isl. hgss "grk" möter som namn i fsv. (ran.) hasui och
(såsom W. Hom. Ij. menar) även i haosni, d. v. s. hpsivi^ och lik-
som åtskilliga andra adj. som nämnt i best. form bi^ikas som namn,
så åtgör fsv. Salwe den Ijadlagsenliga best. formen till sglr. Bety-
delsen av Sdlwe ^'den mörke" stämmer förträfBigt med betydelsen
av hasni ^'den grå^\ Men liksom den omljadda vokalen från hgas
etc. kunde inforas till namnformen hasui^ så att man fick hgswi
(i nmor skrivet haosni), så infördes g från sgl etc. till Sältve,
*Sali€a så att man (även) fick Sgltoe, fem. ^Sglwa, Sølwa. Denna
förklaring av omljudet bör även W. godkänna, eftersom han nu-
mera (jmf. ovan s. 295) har uppgivit namnet baotui såsom bevis-
kraftigt för sin hypotes och således medgiver, att min i ?7-omlj. 17
framställda och här refererade förklaring av denna form är till-
fredsställande. Ljudutvecklingen ^Sgltoa > Sølwa är den normala,
eftersom Wjudet var supradentalt (Kock: Fsv. ljudlära U, 464 AF.,
Arkiv N. P. I, 95 fl*.).
I fall de av W. anförda ortnamnen Søllinge, Sallinge etc. äro
etymologiskt besläktade med Sglvi (Sølwa), Salwe, så förklaras väx-
lingen : a \ ortnamnen naturligtvis därav, att de bildats dels av
Sglvi (Sølwa), dels av SaJwe. Det isl. Si^lgi är väl att samman-
stöUa med det hos Förstemann upptagna ScHucho^ Salvihlw.
Hvad saiiliia kut>a på Helnässtenen egentligen betyder, är
icke säkert. Enligt Wimmer: Die runenschrift 363 "müssen wir
in saulua den nåmen von dem distrikt des goden oder von dessen
bewohnem suchen'^. I senare fallet skulle saulaa tydligen utgöra
gen. pl. Huruvida första stavelsens au representerar ljudet p eller
diftongen au, är icke häller fullt visst. Men det förra är väl tro-
ligast, såsom Wimme? antar, och jag ser icke något hinder för att
etymologiskt sammanställa ordet med de nyss avhandlade fht, salo,
Eersonnamnen isl. Sglvi, fsv. Sølwa etc., och omljudet i saulua
an förklaras liksom i fsv. Sølwa *). Redan Söderberg: J7-omlj.
102 noten har tänkt sig, att saulna är att härleda av en ec^a-stam
sglr, hvilkens betydelse han dock ej söker belysa^).
*) Eftersom W. CT-omlj. 14 blott s&som en möjlighet nämner, att
namnet Sylve skulle kunna ha omljud, värkat av kvarstående ir, "om näm-
ligen detta ord uppkommit ur ^^717«", så är det obehövligt att här upptaga
ordet till diskussion.
') W. diskuterar (7-omlj. 12 noten med anledning av saulua den frågan,
hvilken stambüdning folkslagsnamn oftast hava, och han menar, att de van-
ligen skulle vara t-stammar, stundom n-stammar. Jag skall här för övrigt
icke inlåta mig på detta spörsmål, utan anmärker blott, att intet hindrar
att i gen. saulua se en n-stam, om man så önskar; jmf. personnamnen Sglvi,
Sølwa,
Digitized by
Cjoogle
308 Kock: Z7-omljudet.
Liksom man i de östnord. spr&ken har växling av former med
och utan omljad i motsvarigheten till isl. Sglin, 8& är detsamma
forhållandet med den östnord. motsvarigheten till isl. Qlvir. Man
har icke blott Ølue utan även Alwer. På runstenar anträflFar man
aloiB (Högs socken, Hälsingland, Liljegren 1069), aluiB (Flo
socken, Västergötland, Liljegren 1375 =■ Sautil 1375 — Torin: Ve-
stergötlsnds runinskrifter nr 40), alui (Yästerlösa, Östergötland^
Liljegren 1656).' Lundgren: Personnamn upptar Äluerus från Vä-
stergötland och Östergötland samt ortnamnen AJuestadha (från
Smäand), Äluestum (från Uppland) utom ett par mindre säkra
former med A-. Saxo omtalar en Aluerus ''Suetie rex", "rex Sueo-
num''. Enligt P. A. Munch: Samlade afhandl. IV, 208 forekommer
även i Norge en form utan omljud, nämligen Ævishaug (nu Alsta-^
houg), sagomas Qlviéhaugr^ "navnet paa den gaard, hvor hoved-
kirken i Skaun eller Skogn ligger".
W. har icke uppmärksammat dessa oomljudda former.
Redan P. A. Munch har anf. st. sammanställt Qlvir med subst.
gl "öl"; så gör även Preudenthal: Nyländska mans- och kvinno-
namn under medeltiden 42, och W. anser som nämnt det enstaka
fsv. Auluarus vara sammansatt med umord. ali/h, hvarmed han
tydligen menar ordet for ''öl". Jag tror att denna Munchs samman-
ställning så till vida är riktiga att Qlvir är sammansatt med ^öl"
och -vér, -vir, hvilket återfinnes t. ex, i isl. Hlopvér etc. Ordet
har en g&ng lytt *AIurioehR. Detta utvecklades i trakter, där blott
det äldre enkla u-omljudet värkade^ till Altaer (jmf. Kock i Beitr.
XV, 265). Då man emellertid kände ordets etymologiska samman-
hang med pl, øl, så infördes stundom från det enkla ordet omljudd
vokal till Ølue, I sådana trakter, där även det yngre ti-omljudet
värkade, övergick *AlU'WehR till ^Qlu-wShn, och detta senare till
Qlvir (anf. st.). Det är självklart^ att denna form Ijudlagsenligt
kunde uppstå även i sådana bygder, där blott det äldre ti-omljudet
värkade, men där även kvarstående to framkallade omljud (såsom
fallet varit t. ex. i språket i Olaf helges mindre saga).
Då Auluarus anträffats blott en enda gång och under latini-
serad form, kan om detsamma intet säkert avgöras. Emellertid
finner man utan omljud ett *Alu>ar ingående i de fsv. ortnamnen
Aluarstum och Alwarsløse (Lundgren: Personnamn s. 11). I fall,
såsom W. menar, au i den latinska urkunden skall återgiva ljudet
p i Auluarus, och i fall hans härledning av ordet från umord. *Alu-
hartR är riktig, så har invärkan från det enkla pZ, øl även här vållat
omljudet. I Aluarstum etc. ha vi däremot den Ijudlagsenliga oom-
ljudda formen. Att enkla ord ytterst ofta påvärka Komposita, är
allbekant.
För att rädda ett från Cod. bildst. s. 289 hämtat men där blott
en enda gång anträffat exempel horandh "kött" såsom beviskraftigt
for sin åsikt^ nödgas W. (IJ-omlj. 17 ff.) åberopa sig på det fsv.
ortnamnet Hørund (i Västmanland och Dalarna). Att detta upp-
Digitized by VjOOQIC
Kock: F-omljudet. 309
Bt&tt av *Harund, bekräftas enligt honom av det iho. ortnamnet
Harund (af Petersens' uppl. av Jopisvikingasaga 1882, s. 108) samt
av några med Harundy Éprund sammansatta fno. ortnamn. Förstår
jag honom rätt, skulle det fsv. ortnamnet Hørund och det fno.
ortnamnet Harund vara identiska med det isl. hprund '^kött^^ och
väsentligen med det fsv. ''horandh^\ Jag betvivlar högeligen, att
W. övertygar mången filolog om att dessa ortnamn betytt ''kött'\
och till denna betydelse av ortnamn har han icke framdragit någon
Earallel. (Sammansatta nysv. ortnamn börjande på Tä^tt- före-
omma däremot.) Och så mycket mindre torde mången finna
denna etymologi akceptabel^ som en annan erbjuder sig av sig själv.
Bngge har i Arkiv N. F. II, 243 visat, att man i Norden eger
namn på öar och andra orter, avledda med ändeisen -und^ samt att
^lika önamn ofta äro avledda av växtnamn (trädnamnV t. ex.
Éikund, nyno. Äsponn (» isl. ^Ospund). I överensstämmelse här-
med ser jag i ftio. Harund (det anförda fho. Harund var namn på
en ö), fev. Hørund en avledning på -und av växtnamnet isl. hprr
''lin", umord. ^harwan (wa-stam). Av ^Harwund- blev på vanligt
sätt genom forlusten av w framför u Harund-. Då det fsv. ort-
namnet Hørund uppvisats blott från sådana bygder, där (enligt
Lundell: De svenska folkmålens frandskaper) norrländska mål talas,
och då jag framhållit, att man i vissa trakter av Norrland har även
det yngre ti-omljudet (jmf. s. 292), så bevisar detta Hørund intet
mot min uppfattning av u-omljudet, även om här foreligger ett
exempel på yngre t^-omljud (jmf. vidare nedan). Men detta är
ovisst, ikk man alltjämt kände samhörigheten mellan hør "lin"
(med äldre tc^-omljud) och det därav avledda Harund^ så har ø-ljudet
kunnat överföras från det förra till det senare ordet.
Vidare åberopar sig W., för att stödja det diskuterade 'ho-
randV ''kött'\ på det av Nielsen upptagna personnamnet Harand.
Huru ytterst tvivelaktigt ett dylikt namn är, inses redan därav,
att Nielsen själv som uppslagsord upptar (icke Harand utan) '^Ha-
randi{% Harundi^f med frågetecken efter båda formerna. Som
exempel på namnet upptar han blott det relativt unga ortnamnet
Harfr)enaorp (15. årh.), Hamdrup, hvarav alldeles icke framgår,
hvilken vokal personnamnet ursprungligen hävt i avledningsändel-
sen, samt från Reichenauer-nekrologiet Harand. Men då det där
finnes blott på ett enda ställe, kan det allt för väl bero på att
den utlänning, som upptecknat namnet, missupp&ttat det ytterst
vanliga Harald såsom Harand. Men även om personnamnet Ha-
rand existerat, så betvivlar jag, att mången däri vill se ett ord
med betydelsen ''kött'', och detta skulle hava varit namnets bety-
delse för att det skulle ha kunnat å daga lägga (såsom W. önskar),
att man egt till isl. hgrund "kött" en sidoform *harand.
JtLS anser mig därför berättigad upprepa mina i [7-omlj. 12
framställda anmärkningar mot W:s försök att bygga nå^ot på det
en gång antecknade harandh. Han blir därigenom nödsakad an-
taga "1) att man haft ett fsv. ^harund^ som ingenstädes [natur-
Digitized by
Cjoogle
310 Eock: rT-omljudet.
ligtvis med betydelsen '^kötf^j påvisats; 2) att man haft ett fsv.
*harandy som ej häller någonstädes [natnrligtyis med betydelsen
^^kött'^] påvisats^ ock med ayledningsändelsen -and, ehnm denna ej
från något språk påvisats i detta ord; 3) att Jiorand utgör en kom-
promissform av *narund ock "^harand *)/' Och ändå är W. (U-omlj.
17 f.), for att förklara harandh, tvungen dessutom förutsätta, att %o-
randh är misskrivning för *hørandh eller representerar ett dialek-
tiskt eller föråldrat uttal.
För övrigt skulle just enligt W:s egen omljudshypotes ha-
rund i fsv. icke bliva *horundh, ^hørunah. Ordet har nämligen
kort rotstavelse^ och dylika ord hava på andra stavelsen stark levis
(eller, såsom W. uttrycker förhållandet, ''stark biton''). Men Wis
huvudförklaring av omljudets uteblivande är iust, att ett t« i "stark-
tonig" stavelse icke skulle värka omljud. Till yttermera visso hvi-
lade troligen på ultima av harund en ännu starkare akcent än
stark levis, nämligen stark semifortis ( jmf. Kock : Fsv. ljudlära II,
867; Arkiv K F. I, 68 noten 2).
Då nu fsv. annars har endast harund, och detta anträffats
flera gånger, under det att harandh finnes blott på detta enda stolle
(Cod. bildst. 289), så torde det anförda hava till fullo styrkt det
berättigade i mitt antagande {7-omlj. 13, att man helt enkelt f&r
anse detta enstaka horandh vara skrivfel för harondh (eller hc^undh).
Enligt W.: U-omljudet 10 skulle Adams av Bremen namn på
Uppsala: Ub8ola(fn) hava fått o &ån dat. pl. ^Upsplum.
Huru ytterligen litet man kan bygga på Adams nordiska
namnformer, när frågan är att konstatera relativt mindre skiftningar
i uttalet^ framgår till fullo av följande omständigheter. Det danska
namnet Onüpa (Crnüp) t. ex. återgives av honom med Chnob, det
nordiska Sifftryggr med Sigerich (se Wimmer: Bemærkninger om
Yedelspangstenenes tid och Herman Møller: Bemærkninger om Ye-
delspan^tenenes tid og de to Gnupaer i Det K. D. Yidensk.
Selsk. Forh. 1898). RöreJc (isl. Erørekr) kallas av Adam Horuch
(Monumenta germ. hist. YII, s. 291^ 89; jmf. G. Storm: Kritiske
bidrag til vikingetidens historie 48). Det nordiska Haraldr åter*
gives ofta av Adam med Haröldus; det nordiska Siäne med Scene,
Scania (se registret till Monumenta germ. hist. YII). Till åt-
skilliga av dessa omgestaltningar kunna mer eller mindre akcep-
tablå grunder angivas. Så menar Møller auf. arb. 49, att b i Chnöb
bör så förklaras^ att b representerar den rena tenuis p i Qnüp;
återgivandet av ü med o är emellertid påfallande. Tecknet o i
Scone^ Scania visar väl, att Adam uppfattade det långa ö-ljudet i
SkGne såsom d-ljud, till hvilket ljud ä dock först senare torde i
Danmark hava fallt övergått. Det nord. Har(w)aldr har väl om-
bildats till Haröldus ^) efter sådana tyska mönster som Bercktwald :
Berchtald (Berahtold) och även i Bigtryggr : Sigerich föreligger väl
:i
De inom [] satta orden hava nu av mig tillfogats.
Dock har Nielsen: Personnavne ett exempel på Haröldus.
Digitized by
Google
Kock: U'-omljndet. Bil
en ombildning (jmf. Wimmer: anf. arb. s. 6 AF., Møller: anf. arb.
44 noten 2). Jag tror mig icke falla n&^ot förhastat omdöme, då
jag säger, att under dessa förhållanden ub8ol(i(fn) hos Adam ab-
solut intet bevisar for den här diskuterade frågan.
Att säkert avgöra, hvarför han har o i detta namn, är vansk-
ligt, men jag ser intet som hindrar följande uppfattning.
Liksom Adam omgestaltat Hardldr, Sigtryggr for att bringa
dem till bättre överensstämmelse med tyskan, så kan han hava
företagit en liknande ombildning av Upsalir (Upsäla), uppfattat
som '^de höga salarna'\ Nu har fsax. ett soleri ^^saalraum über dem
paterregeschosz", fht. solaris och i Heliand 4544 — 5 anträffas ordet
1 följande sammanhang: 'Than tögid he iu en gddl}k hfts, h6han
soleri . . .". Misstanken ligger ej §ärran, att Adam, som bodde på
lågtyskans område, har under inflytande av soleri ombildat TJpsala
(Vpsälir) "åe höga salarna'' till Ubsola.
För övrigt skulle i Ubsola kunna föreligga ett exempel på
äldre M-omljud. Som bekant har man i de germ, språken åtskil-
liga minnen av en gammal staraväxling -«> ; -öjer ; -u^ av urspr.
neutrer, t. ex. isl. øx (jmf. got. aqizi) : gx (fht. acchuii) (jmf. t. ex.
Kluge: Stammbildungslehre s. 39 f., Noreen: Orddubbletter 84,
Altisl. gr.* § 150 anm.). Att det nord. sälr är en ursprunglig -ijs :
-ajEf-stam, är sedan gammalt erkänt (jmf. t. ex. E[luge: Et. Wb.'
artikeln saal}] Ubsola kan visa tillbaka på ett ^saluis.
På danska runstenar möter emellertid upprepade gånger ub-
salnm, t. ex. at : nb : øalnm (Hällestads kyrkomur, Skåne, Antiqv.
Tidskrift X, 285; Bautil 1172 - Liljegren 1442), at ubsalum (Sjö-
rup, Ljunits härad, Skåne, Antiqv. Tidskrift X, 281; Bautil 1169
«•Liljegren 1431).
W. anför (U-omlj. 21) som stöd för sin mening ett från Sö-
derwalls ordbok hämtat goiabodh.
Med denna högst problematiska form förhåller det sig på föl-
;jande sätt. Den förekommer i ett latinskt diplom (orig. från år 1344)
i Sv. dipl. V 8. 308, där det heter: "Jtem attinet probende vna gota-
bodh [gatubodh] vpsalie in medio køpraannægatu''. Det inom klam-
mer tillagda gcUubodh har tillfogats av utgivaren, tydligen emedan
han ansåg gotabodh vara skrivfel för gatubodh. Att Söderwall delar
denna mening, framgår därav, att han i sin ordbok, där annars
växelformer i synnerligen stor utsträckning upptagas omedelbart
efter upps Wsordet, icke såsom växelform anför detta gotabodh (utan
har citerat ^ vna gotabodh [gatubodh]" blott i den följande texten).
Hava nu utgivaren och lexikografen orätt häri? Det är mycket
djärvt att påstå detta. För att gotabodh skulle hava kunnat utgöra ett
exempel på omljnd, värkat av kvarstående u, borde det naturligtvis
hava hetat *gotubodh (icke gotabodh). Då man vidare besinnar
1) att ordet gatubodh möter många gånger i den fsv. literaturen
och annars, så vitt känt är, alltid skrives med a (ej o) i första sta-
velsen; 2) att man dessutom i fsv. har gatubro, gatugarper, gatnlup,
Digitized by
Cjoogle
312 Eock: CT-omljudet.
gatuJæggiare, gatufnotf gcUusten, alia uteslutande med a i första
stavelsen (se Söderwalls ordbok); 3) att formen gotabodh speciellt i
den äldre fsv. även i ett annat avseende är abnorm» eftersom man
särskilt i det äldre spr&ket väntar i gen. sg. gatu- eller möjligen
gatih (ej gärna gata-); samt 4) slutligen att just i fråga varande
diplom fyra ord efter gotabodh har høpmannægcUu med normal-
formen gatu — 8& torde utgivaren och lexikografen icke kunna
drabbas av n&got h&rt klander för sin djärvhet att här antaga
skrivfel. (Ännu lättare vore ett skrivfel gotabodh i st. för goto-
bodh).
Men om detta ändå skulle anses oberättigat, så kan o i gota-
bodh även förklaras såsom uppkommet genom det äldre omliudet.
Som bekant heter gata på got. gatwö. I gen. pl. skulle mellan t
och n ljudet to Ijudlagsenligt förloras, och av ^gattona erhöll man
Ijudlagsenligt *ggtna samt senare (såsom ofta även annars i n-stam-
marna genom analogiskt avlägsnande av n) gota- eller just första
kompositionsleden i gotabodh. Om W. i detta ords första kompo-
sitionsled vill se gen. sg. och ej gen. pl., behöver han blott an-
taga, att gatabodh (som han ej synes tveka att anlita vid formens
förklaring) påvärkats av ^en. pl. gota-^ så att man fått gotabodh.
Det av W. ?7-omlj. 14 från Yästmannalagen s. 127 anförda
(jmf. Siljestrand: Ordböjningen i Vestmannalagen II; 18) olio utgör
icke något bättre stöd för hans åsikt än gotälwdh. Denna dat. sg.
neutr. öllo av adj. aider skulle kunna hava f&tt p genom analogi
från nom. s^. fem., nom. och ack. pl. neutr. (isl. gli), där det äld^
u-omljudet Ijudlagsenligt inträdde. Men då av det ytterligen van-
liga ordet aJder dativema allo (allu), allom (allum; såsom dat. sg.
mask. och dat. pl.) väl möta hundratals gånger eller mera i fsv.;
då blott hskr. B på detta ställe har ollo^ under det att enligt
Schlyter hskrr. C och D hava ailo; då någon dat. ollom^ oUo eller
dylikt annars icke påvisats i fsv.; och då äntligen det i texten
heter oc ello rapa^ och ordet cUo således omedelbart föregås av oc
— så föreligger i ollo efter all sannolikhet blott ett SKtivfel för
cUlo^ framkallat genom ditto^rafil under påvärkan av oc och ultimas
o-tecken. Att Schlyter upp&ttat oUo i nskr. B som skrivfel, fram-
^r därav, att han i texten upptagit allo efter hskrr. CD och blott
1 noten anfört ollo ur B^ ehuru B annars lagts till grund för texten.
Jag kommer nu till sådana av W. anförda ord, där icke alls
något omljud (hvarken kombinerat omljud eller äldre omljud) före-
ligger.
Bland de & återstående av W. som vittnesgilla upptagna orden
äro relativt' många ortnamn, liksom jag redan ovan diskuterat ett
och annat av honom nämnt ortnamn.
Redan i min uppsats U-omlj. 13 f. har jag framhållit, hvilket
ytterligen osäkert material ortnamn utgöra, när fråga är att utreda
Digitized by VjOOQIC
Kock: E^-omljudet. 313
ljudlagar. Först ocb främst hava ortnamnens IjudforhåUanden i
regeln varit underkastade de ljudlagar, som tillämpats i den spe-
ciella bygd, där orten ligger. Det är därför självklart^ att man
icke kan åberopa sig p& ortnamn, i all synnerhet icke p& ortnamn
från avlägsna landsbygder, för att konstatera ljudutvecklingar i
riksspråket. Men även om det blott är fråga om ljudutvecklingen
i den trakt, där stället ligger, utgöra som bekant ortnamn ett ma-
terial, som kan begagnas blott med den allra största försiktighet.
Det är nämligen allmänt känt, huru de mycket oftare än språkets
övriga ordförråd varit underkastade våldsamma omgestaltningar,
framkallade av folketymologi, missförstånd, en malplacerad strävan
att hyfsa till folkets utteä av namnen etc. För ätt blott nämna
ett par allbekanta exempel, påminner jag om, huru Kjødmanger-
gade i Köpenhamn (så enligt Nyrops Sprogets vilde skud 47 ännu
under förra århundradet) rådbråkats till Købmagergade, och huru i
Sverges huvudstad SiaHagardhsgatan omstöpts till Skärgärdsgatan.
W. anför Z7-omlj. 15 f. de moderna namnen Trönö (socken i Häl-
singland) med kyrkbyn Trönbyn; Tronas (gård i Kvillinge socken,
Östergötland); Tranemosse (mosse på gränsen mellan Dal och Bohus-
län); och det fsv. Trona (nu byn Trana , Trane i Dalarna). Enligt W.
skulle, om jag förstår honom rätt, det fsv. Trana i Dalarna utgöra
oblik kasus av Trana, och så väl i detta Trana som i de moderna
TranJo^ Tranbyn i Hälsingland och i Tranås i Östergötland skulle,
menar han, ordet trana (obl. kasus Hrpnu) ingå. Men ordet skulle
här betyda '^spets, udd^^ och ej beteckna den bekanta f&geln, hvil-
kens namn dock egentligen slculle vara härmed i etymologiskt av-
seende identiskt.
Vi skola emellertid något närmare granska dessa nämn för
att erfara, hvad på dem kan oyggas.
Till de moderna namnen Trana (socken i Hälsingland) med
kyrkbyn Tranbyn anför W. ingen äldre form, och han har hämtat
dessa namn ur Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon.
Emellertid har W. förbisett, att detta Trana för kort tid sedan
även skrivits Trone (jmf. skrivningarna Trbnb och Trane för en
och samma by i Dalarna*)), och att i Sv. dipl. III, 824 registret
samt hos Styffe: Skandinavien under unionstiden 813 meddelas, att
Trane [d. v. s. Trdno\ socken i Hälsingland under medeltiden (år
1314) hette Tradhna. Därmed är naturligtvis hvarje försök att
sammanställa Trana (och Tranbyn) med trana alldeles omöjliggjort.
Det östgötska Tranas ligger i Kvillinge socken, men W. på-
står ändå att det skulle vara samma ort som det Tranunæs, hvilKet
*) Sedan jag genom undersökning av tryckta källor kommit till det
resultat, att Tröno och Tråne blott utgöra olika skrivningar av samma
sockennamn, har jag genom enskilt benäget meddelande fr&n Statistiska cen-
tralbyrån erhållit bekräftelse härpå. Förste Aktuarien Dr. Hjalmar Gullberg
skriver nämligen C/,) 1898): ''efter inhemtade upplysningar i Statistiiska
centralbyrån ... är jag nu i tillfälle konstatera, att Tröne och Trön6 otvif-
velaktigt äro olika skrifsätt för samma sookennamn".
Digitized by
Cjoogle
314 Kock: U-omljudet.
&r 1325 omtalas s&som liggande i Eneby socken, grannsocknen till
Kvillinge. D& nämligen enligt honom i Eneby na icke finnes något
om Tranunæs påminnande namn, '^förhåller sig saken nog så"
(menar han)^ ^^att Tranas vid en i senare tid företagen sockenregle*
ring förts över till Kvillinge från Eneby socken''. Härför anför W.
för övrigt intet stöd.
Jag trur mig icke framställa en obillig anmärkning, när jag
säger att man ej bar skäl ens npptaga detta Drönas till diskussion^
innan det blivit visat, att en aylik sockenreglering i nyare tid
värkligen blivit företagen. Men även om det framdeles sknlle
ådagaläggas^ att fsv. Tranunæs (1825) är samma ort som nysv.
TrönäSy så bevisar detta dock intet för W:s mening. Ty hvarför
heter det i så fell år 1325 liranunæs (ej ^Trgmnæs)? W. antar
naturligtvis, att u-omliudets inträdande är mycket äldre än denna
tid, och han borde alltså år 1825 ha hävt ^Trgnunas. Tydligen
är det vågat att för att lösa denna motsägelse ant^a^ att den
moderna formen Tronas skulle vara den urgamla Ijualagsenliga^
men den 500 år tidigare brukliga formen skulle bero på relativt
sen analogi. Och så mycket mera, som en folketymologisk om-
bildning av Tranunæs, *ii^anäs till Tronas t. ex. genom påvärkan
av fsv., nysv. dial, tro "skäppa^ (eller av ett till no. trøn ''malke-
plads'' svarande ord) är lätt att förstå.
Namnet Tranumosi : Tronemosse anser W. "icke längre för ett
mindre säkert exempel** (såsom ännu i Hom. Ij. 152). Det torde
dock hava varit försiktigare, om han stannat vid sin tidigare åsikt
beträffande ordets vittnesgillhet. Tronemosse ligger på UdX. Men
landskapet Dal är som bekant långt avlägset från de bygder, där
det fsv. (och nysv.) riksspråket utvecklats (Stockholmstrakten).
För ljudutvecklingarna i rspr. saknar Tranumosi : Tronemosse så-
ledes all betydelse. Men aet kan icke ens anföras som stöd för
ljudutvecklingen i Dalslandsmålet. Denna mosse utgjorde nämligen
under medeltiden en del av själva gränsen mellan Sverge och det
då norska Bohuslän. Det är således mycket möjligt att, i fall
Tronemosse vore att fetta som äldre ^Trgnumosi, denna form av
namnet införts till Dal från den norska gränsprovinsen Bohuslän,
och detta vore så mycket antagligare, i fall den av W. J7-omlj. 15
lemnade och från Munch hämtade notisen är korrekt, att den blott
15 kilometer från Tronemosse i Bohuslän belägna orten Trollgél
fordom hetat TrgnugiL Om Trgnugil utgör den i Bohuslän Ijud-
lagsenligt utvecklade formen och icke blott är en norsk riksspråks-
form eller möjligen en av Munch "normaliserad" form, så har i det
norska Bohuslän även det yngre t<-omljudet värkats, och den bo»
husläuska formen för Tranumosi bör hava varit ^Trgnumosi.
Men formen Tronemosse torde böra förklaras på ett ännu
enklare sätt. Enligt Lignell: Beskrifning öfver grefskapet Dal I,
18 liggoi* Tronemosse i Frendefors socken. I samma soclcen ligger
omedelbart intill Tronemosse ett hemman TrombcUjen, fordom enUgt
Digitized by VjOOQIC
Kock: CT-omljudet. 815
Ligneil skrivet TrundbeUii. Helt visst har ^Tranemosse ombildats
till Tronemosse genom p&värkan av namnet på denna närliggande
ort^ och att detta varit nändelsen bekräftas därav^ att man år 1557
(jmf. Lignell I, 20) i st. f. Tronemosse finner Trunemossefot, skrivet
med u, såsom ett bland landmärkena mellan Sverge och Norge;
jmf. den äldre skrivningen Trundbdlii.
Till ytterligare belysning av de två senast diskuterade ort-
namnen påminner jag om att fsv. Tranuldol (Nordmarks härad,
Dal) år 1540 skrives Trancikijl (Styffe: Skand. nnder unionstiden
148), att fsv. Trantisiø nu heter Transjö (Hjortberga, Småland,
Sv. dipl. rV, 811) o. s. v. Här hava vi den Ijudlagfsenliga rotvo-
kalen 1 fsv. namn på Tranu:
Återstår byn Trono i Dalarna. Huruvida detta ortnamn
sammanhänger med trana '^spets, udd**, är ovisst. Den år 1891
mötande slmvningen Thrbno (men samma år även 'Dr&no) med th-
talar häremot, ehuru man, såsom W. nämner, finner exempel på
att ortnamn med etvmologiskt berättigat t- stundom skrivas med
ih-. Även W:s uppgift, att byn skulle ligga på en kil mellan två
vattendrag, är åtmmstone diskutabel, att dömma av i fråga varande
vattendrags lopp enligt den mig tillgäugliga kartan över Da-
larna. Men låt oss antaga, att namnet T(h)röno värkligen är iden-
tiskt med trana "spets, udd"; hvad visar då detta? Jo, detta
strider just mot W:s egen w-omljudshypotes och harmo-
nierar med mitt uttalande.
W:s huvudhypotes är, att w-omljudet Hudlagsenligt uteblivit i
fsv. säghu etc. med kort rotstavelse, emedan i dylika ord ultima
hade '^stark biton" (=« stark levis). Men nu är just träna ett dylikt
ord, och i vissa bygder av Dalarna (Elvdalen) har man som bekant
ännu i dag i kortstaviga ord kvar den (fsv.) akcentuering, som
enligt W. skulle hindra omljudets inträdande.
Däremot har jag i Arkiv N. P. I, 97 noten (jmf. ovan s. 292)
anm&rkt, att man ^'dialektiskt (. . . i vissa trakter av Norrland)'^ har
även det yngre t<-omljudet, och anfört som exempel höhi ''haka",
sögu ''saga" etc. (från Västerbotten). Med dessa är naturligtvis det
västerbottniska trönu "trana" (Bietz) fallt analogt, och som bekant
tillhör enligt Lundell: anf. arb. Dalarna de norrländska by^emålens
område. I fall Trono har omljud, så är det alltså fullkomligt i
sin ordning. Jag skall nedan iramhålla, att omljudet i de norr-
ländska höku etc. just står i samband med ordens kortstavi^het —
en omständighet, som enligt W. tvärtom skulle hindra omljudets
inträdande.
I fall, såsom W. I7-omlj. 5 antar, skrivningen au i ortnamnet
laudhuby (i IJppland), som en gång fDrekommer i ett latinskt di-
plom (Sv. dipl. ni, 249), betecfaiar ljudet p, så kan detta laudhu-
(d. v. s. *lgdhu-) gen. av lapa med kort rotstavelse uppfattas
såsom en dialektisk form, likställig med de norrländska höku (av
haka) etc. Men det är högst tvivelaktigt, huruvida skrivningen
Digitized by
Cjoogie
316 Eock: IT-omljudet.
laudkubjf akall &tergiya uttalet *lgdhüby. Fr&n handskrifter, av&t-
tade p& tär., har intet exempel p& au som representant for p appvi-
sats (Aughmund' etc. aro alldeles icke likställiga med laucüiU'^ se ovan
8. 300)^ och p& ett ay W. en g&ng påvisat latiniserat Auluams kan
foga hjggM.
Jag tror därför^ att min i C/-omlj. 16 yttrade misstanke^ att
limdhuby kan vara skrivfel for ladhuby, framkallat av följande u,
är fiillt berättigad^ och sä mycket mera^ som man ofta har lapu i
fsv. lapugarper, laptégarpskarl, laptdas, och som i fr&ga varande
ort i Sv. dipl. III, 251 skrives ladhuby.
Enligt W. l/-omlj. 9 skulle omljud föreligga i det nysv. ort-
namnet Éusätter (i Närike), som 1401 skrevs Bakusætir^ och han
jämför hürmed tvä ortnamn Rukuiunda och Rukothorp. Hvad detta
Baku-j Buku- skall betyda, upplyser ej W.
Emot • Busätter^B beviskraft kan forst anföras detsamma som
mot det nyss diskuterade östgötska IVånäs. Om där skulle före-
ligga omljud i BusåUter, borde orten redan år 1401 hava skrivits
^Bokusceter (ej Bakusater). Men vidare lär oss just det av W.
anförda Bukutunda, att Busätter icke kan vara en Ijudlagsenlig
utveckling av ^Bgkusater, ^Buktisceter. Bukulunda (Ekebyboma
socken,' Ostergötl.) heter nämligen nu BåcMunda. På liknande sätt
heter fsv. BuMunda (Odensvi socken, Västmanl.) nu Båcklunda
(båda uppgifterna från Sv. riksarkivets pergamentsbref). Då båda
dessa ortnamn ha kvar k, är det sannolikt, att i Busätter k icke
förlorats på Ijudlagsenligt sätt, och man har då allt skäl misstanka,
att 6] häller dess u beror på Ijudlagsenlig utveckling. Då ingen
tillfredsställande monografi över Närikes folkspråk föreligger, är
det vanskligt att säkert avgöra, med hvilket ord Bakusæter : Bu-
sätter associerats. Emellertid har man i nysv. bygdemål ru '^fjäll-
slätt^ en slätt på bergen eller i fördjupningarna dem emellan'^ (i
Jämtland, Rietz). I Sv. diplomatarium V, 693 (år 1347) omtalas
dessutom en äng rwdhw ("cum uno prato dicto rwdhw que . . .''),
som enligt registret låg i Närike. I>å nu i Bakusæter : Busätter
ingår det dialektiska säter 'Yäbodställe, skogsäng'' ^) (Rietz), så
kan Busätter ha påvärkats av ru eller av rudha ''upprödd äng". För
övrigt har man i olika trakter av vårt land ortnamnet Bus(s)torp, och
även i Örebro län ligger ett Bustorp. Jag ser därför intet hüider
för att det moderna Busätter kunnat påvärkas av ett dylikt namn.
W. åberopar utan skäl som stöd för sin uppfattning av Bu-
sätter namnen Bukulunda, Bukothorp. Han anför intet, som på
ringaste sätt gör troligt, att dessa namn någonsin hävt a i första
stavelsen. För denna undersökning är således namnens etymolo-
giska utredning egentligen obehövlig. Det må dock nämnas, att
redan Falkman: Ortnamnen i Skåne s. 83 sammanställt det fom-
skånska Bukothorp nu Bugerup (det synes vara samma ort som W.
åsyftar) m&å da. dial, rue^ d. v. s. det sv. och no. ruka, som enligt
*) Spärrat av mig.
Digitized by
Google
Kock: l7*omljad6t. 817
Aasen betyder "1) en dynge f. ex. af hø. Ogsaa om en liden stabel;
isasr af tørv; 2) en liden klump''. Jag ser intet som omöjliggör denna
etymologi. Emellertid erinrar jag även om att ortnamnen kunna
vara sammansatta med ett fem. namn *Bukwa obl. kasus *Buk(u?)Uf
motsvarande det mask. rugui, som upptages i Beichenaü-nekrologiet
(obs. även det latiniserade Buko i Script, rer. dan. I, 886, namn pä
en biskop^ hvilken dock även kallas med andra namnformer: Byco,
Biqpi etc.).
För att belysa^ att det i östgötalagen en g&ng anträffade hur-
ruku har u (och ej o) s&som omljudd vokal- yttrar W. bland annat
s. 9 % att ^u har här utvecklats ur p fore i; imf. fsv. shrvk : isl.
skrpk (se Noreen Ark. VI, 310)'^ och han jämför i detta avseende
det nu diskuterade RuscUter.
W. synes mena, att p i fsv. Ijudlagsenligt alltid blir u framfor
Jc. Detta är oriktigt, hvilket till fullo framg&r därav, att fav. har
nokor ^^någon'^ samt shrok jämte skruk, nysv. skrock (icke *skruck).
Citatet till Noreen upplyser foga, ty han uttalar sig mycket obe-
stämt om denna fr&ga: ^^(isL) p överg&r i fsv. till u endast före
gg(u?) ock möjligen k(w), att dömma av (det däck etvmologiskt
oklara) skruk jämte skrok (om detta sistnämda överhuvud, motsvarar
isl. skrpky.
Att p blivit u framför det starkt labiala gg, tror jag mig hava
visat i Fsv. ljudlära II, 464 iT. och Arkiv N. F. I, 95 ff. Att fsv.
skrok och skruk äro identiska, och tillika identiska med isl. skrpk^
synes mig vara tydligt. Jag förklarar växlingen skrok : skruk s&-
lunda. På isl. böjes ordet som bekant skrpk, dat. skrpkvi, och sist-
nämnda kasus brukas till följe av ordets betydelse relativt ofta (jmf.
sädana i Oxfordordb. anförda exempel som trua pvi skrpkvi; verpr
pat at skrpkvi). Av det enkla ordet har hittills i fsv. uppvisats
blott dat. fnep skrukke (VGL. II A. 4), men nysy. har skrock.
Som första kompositionsled har fsv. dels skrdh-^ dels skruk'. Säker-
ligen har man en gäng böjt nom. ack. skrok^ dat. skrukki (jmf.
nysv. skrock och det anförda &v. skrukke). Vid utvecklingen p > m
i dat. *skrukkwi eller möjligen (sedan w genom analogi förlorats) i
*skrukki har i spelat en väsentlig roll; jmf. att i &v. brytnings-
diftongen tfi, som annars blir io, Wvarst&r såsom iu framför följande
i: iorp men iurpriki (Tegnér i Tidskr. f. filol. N. R. Vin. 288).
Troligen har dock även w (i *skrulcku)i) medvärkat till ljudutveck-
lingen och möjligen även l-ljudet. Jag erinrar om att man i Cod.
bur. flera ggr har exempel vk former av ordet nokor med o i rot-
stavelsen, ehuru k och w följa: noquot, noguat^ noquorum^ samt att
fsv. även har exempel på former av detta ord med o i penultima
och u i ultima: nocnur, nokut, nogwth, nokurs (beläggställen i Sö-
derwalls ordbok). Däremot är intet exempel med u i första sta-
velsen av detta ord antecknat hos Söderwall.
*) Han nämner ock, att « för o i hurruku skulle kunna bero på att
stavelsen var "mindre betonad"*.
Digitized by
Cjoogle
318 Kock: IT-omljudet.
För den här diskuterade hnvudirägan är emellertid spörsm&let,
hyarför skroh : skruk växla, utan betydelse.
Ordet hurruku möter som nämnt blott en gäng, nämligen i
ÖGL. B. 23 i uttrycket htefcBr Up ur hurruku, men så blott i hskr.
A. Hskrr. BF hava hurraku. Under dessa förhållanden torde det
ej vara djärvt att med Söderberg: J7-omlj. 58 not 1 anse hurruku
i A bero på dittografi, framkallad av u i både föregående och efter-
följande stavelse (även näst föregående ord ur innehåller u). Ordet
synes betyda '^dörrhake^^, men då dess etymologi är fullkomligt
dunkel (om olika förklaringsförsök jmf. Schlyters ordbok), så är ej
häller den möjligheten utesluten» att hurruku är den riktiga läs-
arten^ och att penultimas ü representerar gammalt ü- eller u-ljud.
W. gör intet försök att etymologiskt tyda ordet.
Det av W. {7-omlj. 9 anförda thokno har påvisats blott en enda
gång. (Sv. dipL N. S. 111,519), nämligen i det sammansatta tmdan
ihohio och ingående i den stående frasen engo vndan toJcno, Utgi-
varen har funnit vndan thokno så påfallande, att han satt (!) efter
det. Då nu just detta uttryck ideligen möter i våra diplom, och
man ändå av detta part. icke kunnat uppvisa mera än detta enda
stalle, där det skrives med o i penultima, så föreligger här säkerligen
blott ett skrivfel, framkallat av ultimas -o, och så mycket snarare
som diplomet är ungt (från 1419). Det vore mycket osannolikt, att
blott i en så ung urkund den, som W. menar, gamla Ijudlagsenliga
formen skulle kvarstå, och otroligt just därför, att det ingår i en
stående fras, som så ofantligt ofta möter under formen engo vndan
takno i äldre urkunder ^).
Om en annan möjlig uppfattning av hurruku, vndan thokno se
nedan.
Nu återstå bland de av W. som beviskraftiga anförda orden
endast de runristade sutnm, sautn, hvilka båda former W. upp-
fattar som pl. pret. av sætia, samt det en gång möt-ande )|Cun!Uit.
Formen sutum, som anförts av W. Hom. Ij. 44 f., finnes på
Malstadsstenen, (Liljegren 1065), hvilken innehåller en ristning med
Hälsingerunor. Vid W:s och min diskussion av denna form har
hittills blivit förbisett, att den avhandlats av Save och Stephens i
^'Some runic stones in northern Sweden from the papers of the
late Prof. Dr. Carl Save ed. by George Stephens*^ (Nova acta reg.
soc. scient. Upsaliens., Ser. 8, vol. X, nr vm). Den del av inskriften,
där sutnm förekommer, lyder enligt Liljegren och Save: uIr su-
tom stin pina nur i • balastin • Save fettar (s. 14 med noten
2) uIr sutum » isl. ''söttum vi togo, hemtade'^ och han jämför
härmed, att sikia på isl. även har betydelsen ^'hämta'\ t. ex. "skatt,
er Egill hafcti s6tV' (Egils Saga). Isl. ordböcker anföra åtskilliga
exempel på denna betydelse av sékia. Denna tolkning av sutum
^) Då diplomet är från Västergötland, gränsprovinsen till Norge, h&de
vndan thokno ingen vittneBgillhet hävt för Bvenska riksspråket, även om
ordet innehölle omljad.
Digitized by
Cjoogle
Kock: CT-omljudet. 319
akcepteras av Stephens^ ooh den är säkerligen den riktiga. Som i
viss mån ett stöd för densamma mä nämnas, att även jag tänkt
mig, att antom var isl. såttum, innan jag kände Saves och Ste-
phens' avhandling. Det är icke sällsynt^ att på mnstenar omtalas^
att stenen blivit nämtad fr&n det eller det stället eller något dylikt.
Så har Dybeck fol. I, 64 iiot>ralti . Ht . anR . lakarni . stan . almikin .
UR . atat)i . ffirn [i st. f. fora], som i Ant. Tidskrift X^ s.l28 återgives
med VeSräldi Ut 6r Langgami stcein allmikinn ur siapifira, Lilje-
gren 1555 har t^iR^'ürpn.atin .pina.af . kntlanti. Save: Ghitniska
nrkonder s. 39 nr 7 har botnlfr . . . fort)! : mik \ Ydt.
Då aUtaå det av W. anförda sutnm är » isl. sottum (ej » fsv*
sattufn\ så saknar det tydligen all beviskraft för W:s åsikt.
Formen santn förekommer som bekant på två skånska stenar
vid Marsvinsholms egendom i närheten av Ystad (den större Hnne-
stadsstenen » Liljegren 1429, Bantil 1159; Skårbystenen ^ Lilj. 1428,
Bantil 1168; jmf. Wimmer: Det phil.-hist. samfunds mindeskrift
183). Hunestadsstenen börjar enligt Wimmer: asbnm ank tnmi
t)aiR santn stain t>c^>i • • • Enligt Bantil och Liljegren har Skårby-
stenen . . . paR X santn x stain x t)an8i x aftiR x tnma ... Då stenarna
stå hvarandra helt nära, och då en tnmi omtalas å dem båda, äro
deras inskrifter tydligen nära besläktade.
I fall santn på dessa två stenar angåve uttalet sgttu med yngre
omljud^ så skulle man därav på sin höjd kunna draga den slutsatsen,
att i en viss trakt av södra Skå^e kvarstående u värkat omljud.
Men därav skulle tydligen in^lunda följa, att en dylik ljudlag ge-
nomförts i de bygder, från h vilka danska riksspråket utgått, och
ännu mindre att en dylik ljudlag tillämpats i aet östnora. språk-
området överhuvud. Ätt pl. pi^. av sætia i en annan trakt av
Skåne hade formen saitu, framgår av en av Hällestadsstenama,
Liljegren 1442 (Ant. Tidskrift X, 285; stenen undersökt av Bugge
och Wimmer), där man läser satu. Huru litet man kan bygga på
santn, fram^r ock därav^ att at nbsalnm : (at : nb : : salum) ntan om-
ljud möter icke blott på den anförda Hällestadsstenen utan ock på
stenen i Sjörup (Liljegren 1431 ■« Bautil 1169), hvilken ort ligger
straxt i närheten av Marsvinsholm.
Men santn kan innehålla äldre tiomljud, som analogiskt över-
förts från part. pret., där det var Ijudlagsenligt i nom. sg. fem.
samt nom. ack. pl. nentr. SQtt (^sattuj. Part. tiU stetta var i mot-
sats till part. till vælia etc. etc. redan på urno rd. tid tvåstavigt
{^sattaR men ^taaliääR etc., Kock i Beitr. XVIII, 454), och här-
med kan det sammanhänga, att man i östnord. språk ej har ti-om-
Ijud i välde, valder etc. trots santn. Jmf. att io överförts från part.
gior, giort till pret. giorpe.
Emellertid behöver ristningen santn icke avse uttalet sgttu.
I ?7-omlj. 19 f. har jag framställt två alternativa förslag att annor-
lunda uppfatta santn, och under det att W:s inkast (C-omK. s. 22)
mot det av mig såsom det mindre tilltalande betecknade förslaget
ASSIT »ÖB «OSDffK VILOLOOI X, «T ?ÖW© ?I. f 23^^^^^!^
Digitized by VjOOQ IC
820 Kock: U-omljudet.
synas vara berättigade, har han ej förmått motbevisa min andra
förklaring av sautiL Denna är nämligen oberoende av inskriften &
den norska sten, som jag i U-omlj. 20 anfört efter Liljegren 2020^
men som där m&hända inkorrekt ätergivits (se de av W. U'-omlj. 21
anförda uppgifterna om stenen).
Som bekant ha i de östnorijiska sprfiken oomljndda former
tidigt inträngt pä de omljudda formemas, gamla område^ så att
man t. ex. jämte Danm^h även uttalade Danmark (med a från Dan-
niarkajt etc.). En ristning tanmanrk^ som egentligen motsvarade
uttalet Danmgrk, har därför mycket ofta lästs Danmark. Vidare
finner man i muinskrifter mycket ofta så väl ristningen auft som
ristningen aft för att utmärka prep. '^efter". Ristningen aft har
ursprungligen återgivit uttalet aß; auft åter det di^ektiska uttalet
oft, men vid avläsning av inskrifter med auft har detta säker-
ligen ofta blivit läst aß av personer från trakter^ där detta uttal
brukades. Jag påminner även om att ordet 'och^ mycket ofba har
formen ak (t. ex. Dybeck fol. I, 138 flera ggr) jämte auk '). Häri-
Senom uppstod en osäkerhet i användningen av runorna au^ så att
e någon gång fingo representera o-ljud i hvilket ord som halst:
sautu för salu. Jmf; i viss mån s. k. omvänd stavning, när t. ex.
i fda. html kan stavas htvalf, emedan halff med gammalt 4v an-
tagit uttalet häll men ändå behöll stavningen med -Iff, eller då
fsv. synd subst, '^synd^^ stavas syund i IJppl.L. K. 15, 8. I syn :
siun (syun) ''sju'' etc. hade man växelformer med y och iu (yu)
(de förra uppkomna genom e-omljud); man läste därför ofta siun
(syun) såsom syn och ansåg till följe därav iu (yu) kunna beteckna
S ljud även i synd (syund) JTroligen har intet uttal sytmd funnits,
ot denna, väsentligen redan i CT-omlj. gjorda förklaiing har W.
ej framställt något motskäl.
Om en annan uppfattning av sautu se nedan.
Till det av W. redan i Hom. Ij. 147 diskuterade runristade
JJununt (Liljegren 1028) återkommer han i ZT-omlj. 17. Ehuru
W. på förstnämnda ställe själv anmärkt, att Liljegren^ hvad första
runan (h) beträffar, foretagit "ifyllnad af en mindre tydlig runa**,
och man således icke riktigt vet, hvad där ursprungligen stått på
stenen, vill W. ändå använda ordet som bevis för sin åsikt. Han
menar att, fastän Liljegren, den enda källa som W. anför för denna
sten, har Hununt, ristningen ändå skulle åsyflba ^jimimt » Qnund.
''Ristaren skulle då (enligt W.), såsom icke sällan skett, först huggit
') Förhållandet mellan dessa former kan vara följande. På ornoxdisk
tid hade man två ord för ^och^ nämligen jah (Kragehal , — got. jah) samt
auk. Sedan j- förlorats i jdh, uppstod genom kompromiss av *ah och auk
formen ak. Men även den uppfattningen ar väl möjlig, att auk tidigt i
oakcentuerad ställning givit *ö« (jmf. gon. *8unauR > * 8unÖ R)^ hvarefter *ök
blev ak ( jmf. *8unöH > sunar). (Enligt Hirt i Beitr. XVm, 280 skuUe dock
ändeisens au i got. sunaus vara monoftong, som utvecklats redan på orgerm.
tid.) Senare har auk i oakcentuerad ställning som bekant givit Ök (£ock:
Om några atona 17 noten 2; Svensk akoent n^ 880).
Digitized by
Cjoogle
Kock: r/'-omljadet. 821
'f i 8t. f. ^, men s& upptäckt felaktigheten ock tillsatt ett nytt
tvärstreck i rätt riktninc^ .
Följande svar är tiUräckligt: P& stenen st&r, sä vitt vi veta,
hiinnnt och icke annnnt^ och det är obehövligt att diskutera^ ett
icke p&visat blott av W. konstruerat ^annunt (jmf. Kock: ZJ-omlj.
28 första noten).
Till stöd for detta *aiinnnt anför emellertid W. ur Dybecks
Buna 1848, HL, 8 — 10 ett ortnamn Änunshög, som W. menar
skulle ha liudlagsenligt uppst&tt av Änunds-. P& anf. st. hos Dy-
beck omtalas emellertid, att Anuns- eller Änshögen (i Västman-
land) &r 1660 kallas ^'Anunda hög (vulffo Anundz högen)^^ att det
omkring &r 1687 berättas, huru ''en konung medh thet nampnet
Anund, Åmund eller Ån, eller en Jätte^ ligger begraven i högen,
nit Palmsköld skriver Änunds-högen men Amund^ Orau Amund
eller Bröt-Amund. Härav framgår alltsä, att högen ännu 1660
kallas Anunde högen, att han ansetts ha sitt namn dels av en Anund,
dels av en Amund (Amund), men att första gången (omkr. 1687),
som en namnform m(d A sättes i samband med högens namn, det
icke är Anund utan Amund, An. Det anförda visar^ att Anund
blott ut^ör en kontamination av Amund och Anund, och detta be-
styrkes därav, att om ett omljutt ^Qnund hade existerat i Sverge,
det borde hava givit *Önund (icke Anund), eftersom p blir ö fore
supradentalt n (Kock i Arkiv N. F. V, 262 f.).
Dock medgiver W.: ''möjligt är emellertid, att första typen
i yfMnunt värkligen är, vad den synes vara". I sä fall skulle enligt
W. ristningen ange uttalet *Hgnund, och han synes mena, att detta
*H^und ändå skulle vara identiskt med Anund, och att h- blivit
tillagt i uttalet. — W. förbiser den allra närmaste forklaringen, att
hnnunt (i fall där nu stått så på stenen) helt enkelt återgiver ut-
talet Hunund, d. v. s. ett namn avlett av det både i Sverge och
Danmark samt på Island forekommande personnamnet Hün, Hunn
(så t. ex. i Sv. riksarkivets pergamentsbref III, 209 Hicn Langhe).
Fda. har även Hunt (Nielsen); jmf. ock de fho. namnen Hunulf,
Hungeir, Bunstein.
Förunderligt är emellertid, att W. överhuvud kunnat åberopa
si^ på ett *QnuHd, ty eftersom ordet Anunder har kort rotstavelse,
o^ alltså enligt W:s terminologi andra stavelsen var "starkt bi-
tonig'\ så borde i detta ord just enligt W:s egen om ljudshypotes
omljudet utebliva.
Denna granskning av de av W. anförda formerna torde hava
till ftiUo å daga lagt, att han från de östnordiska riksspråken
ej förmått uppvisa någon enda form med enkelt omljud,
värkat (i fortisstavelse) av kvarstående u, w.
Redan denna omständighet talar mycket kraftigt for att man
i de nordiska språken hävt två «- och tc^-omljudsperioder.'
I detta sammanhang tillfog^ jag ett par ord till forklaring
av de svenska preteriti-formema s(j)öng, s0)ömc. Söderberg: CT-omlj.
Digitized by
Cjoogle
822 Eock: IT-omljudet.
8. 80 synes mena, att de nysv. ^öng, sjöfJc ombildats av äldre
former s6ng, söhk (natarligtvis genom inflytande från ' presens
sjunga, sjunka)^ hyilka sknlle vara de Imdlagsenligt utvecklade for-
merna, uppkomna genom äldre ee;-omljnd liksom isl. sgng^ sgkk
(> *8angi0, sanhv). Jag tror knappast att det lyckats Söderberg
riktigt förklara dessa svenska former söng, senk. Det är nämligen
osannolikt eller åtminstone obevisat^ att g i svenskan fi:timför ng-
Ijndet övergfick till ö, och man behöver icke antaga en dylik ut-
veckling i dessa preterita. Jag fattar dem såsom analogibildningar.
Bedan Lyngby har i Tidskrift f. Philologi II, 299 riktigt
förklarat préteritiformerna sang, sank av dessa verb (*singioa,
^sihkwa) såsom nybildningar efter analogien drikka : drakk etc.;
jmf. ock Söderberg anf. st. Sedan ^singtca, *smkioa brutits till
siung(w)af 8%unk(w)a, och sedan u förlängts framför ng och åtminstone
dialektiskt framför fik (Kock: Fsv. ljudlära II, 397, 403; Arkiv N.
F. y, 77): simma, siünka, lät man pre teriti-form erna søng, sønk
nybildas efter den talrika gruppen av starka verb med böjningen
biüpa : bøp, siüpa : søp etc.
I fall t(;-omljudet Ijudlagsenligt skulle inträda i isl. pret. sg.
sd (jmf. got. sahic) av sid, så förklaras saknaden av omljud genom
verbets anslutning till böjningsmönster sådana som fregna : fra,
eta : at, vega : vd. Efter dylika pret. bildades till séa pret. sd.
Söderberg har J7-omlj. 77 noten 1 riktigt förklarat fsv. pret.
thrask såsom analogibildning.
Jag övergår till att i korthet behandla ett speciellt fall av
dialektiskt yngre w-omljud i svenskan. W. har icke diskuterat
detta omljud, och av goda grunder, ty det inträder just i den
ställning, där enligt en av W:s t*-omljudshypoteser om-
liudet skulle utebliva. Jag åsyftar det av mig (fir 1888) i
Arkiv N. F. I, 97 noten (jmf. ovan s. 292) framhållna omljudet av
a i vissa trakter av Norrland, t. ex. koku ''haka", sogu ''saga*',
tvaru ''grötkräkla*', dvölu "åyskWjfritolu "fritalig", margfollu ''mång-
faldig'', hvilka exempel samlats av Kydqvist I v, 182 f., huvudsak-
ligen ur Rietz' ordbok.
Till frågans belysning påminner jag först om att de norr-
ländska och de finländskt-estsvenska bygdemålen, som bekant, hava
mycket tydliga minnen av den fsv. vokalbalansen och av den fsv.
akcentueringen, enligt hvilken ett tvåstavigt ord med kort rot-
stavelse (t. ex. bäkä^ tdUä, stnü, oblik kasus av stna "sena") hade
stark levis på ultima, men ett tvåstavigt ord med lång rotsta-
velse hade svag levis på ultima (t. ex. falla, gråta; bryggio, oblik
kpsus av bryggia). Så har i överensstämmelse härmed Houtskärs-
målet i Finland bakå^ tala, senu med bibehållna ändelsevokaler och
med -d av äldre långt -a i bakd, tälå, men däremot fatt "falla",
gråt "gråta" med förlorat -ä samt byddjo med -o i motsats till sefm
Digitized by VjOOQIC
Kock: ü'-omljndet. 823
(av far. sinu) med u^). I en maDgd norrländska mU kvarstår
ändelsevokalen i fsy. ty&staviga ord med kort rotstavelse, men
apokoperas i fsv. tvåstaviga ord med l&ng rotstavelse. S& har
t. ex. Burträskmålet i Västerbotten ann (av fsv. ande), 6g (jmf.
fsv. øgha) etc. men däremot slåa (jmf. fsv. slæpa, obl. kasns av
slapt); jmf. Lindgrens monografi över detta mål. Jag hänvisar
för övrigt till Lnndell i Sv. landsm. I, 138 f. och till de lätt till-
gängliga bygdemålsbeskrivniDgama. Härav är det klart (och detta
mectgiver utan tvivel även W.)^ att dessa mål liksom andra fsv.
dialekter hävt stark levis på stavelsen näst efter kort rotstavelse,
eller för att begagna den av W. använda terminologien: en på
kort rotstavelse roljande stavelse var ^'starkt bitonig'\
Nu har just i denna ställning ett slags yngre M-omljud
inträtt i åtskilliga norrländska och finländskt-estsvenska mål. Det
på detta sätt omljndda a representeras i vissa mål av ett d-ljud^ i
andra av ^^ett mellanljud mellan å och ö" (det av LundeU i Sv.
landsm. I, 116 f. avhandlade ljudet). Jag betecknar nedan båda
dessa två ljud med æ.
Enligt Åströms avhandling om Degerforsmålet (i Väster-
bottens län) i Sv. landsm. VI, nr 6 har detta mål t«-omljud (d. v. s.
äldre w-omljud) i t. ex. bæll (jmf. isl. bQllr), skrcekk (jämte skrokk;
jmf. isl. skrgk § 28). Samma ljud æ (oftast växlande med a) finnes
i målet i öppen stavelse (a. v. s. i rotstavelser) som i fsv. voro
korta)^ "när ändeisen fi är i målet bevarad'^ t. ex. trosnu (jmf.
fsv. träna), kæku jämte kaku (jmf. fsv. käka), snoeru jämte snaru
(jmf. fsv. snara), adj. stoedu (jmf. fsv. stäpugr). Däremot fram-
håller Å. uttryckligen^ att ^^os svaga fem. med lån^ rotstafvelse
framskymtar aldrig o^anberörda vokalharmoni: ask aska, pann
panna^ kann kanna o. s. y." Se Åström § 21.
Härav framgår alltså, att målet har det äldre omljudet i
t. ex. motsvarigheterna till isl. bgllr, skrpk; att det saknar omljud
i sådana långstaviga ord som de fsv. (oblik kasus i sg.): asko,
panna, kanno (av aska etc.)^ men däremot har omljud i motevarighe-
tema till sådana kortstaviga ord som fsv. (oblik kasus i sg.) tränu,
käku etc. ävensom till fsv. stäpugher. Växlingen tranu : trcenu beror
naturligtvis därpå^ att rotvokalen i tranu förskriver sig fr^n fsv. nom.
trana, rotvokalen i trænu åter från fsv. tranu (oblik kasus). Fsv.
asko, panno, kanno etc. hava tydligen till följe av sin akcentuering
(med svag levis i fsv.) förlorat ändelsevokalen i målet: a^k, pann,
kann etc. Fsv. kaku, tranu etc. åter hade till följe av sin akcen-
tuering med stark levis i fsv. ändelsevokalen -u (ej -o); och såsom
en följd av denna akcentuering har målet ännu i dag kvar ändelse-
vokalen u, och detta u har framkallat i fråga varande omljud.
') Se beträffande de faktiska uppgifterna L. W. Fagerlund i Bidrag
till kännedomen af Finlands natur ooh folk 28:de häftet ooh jmf. Kock
i Arkiv IV, 89.
Digitized by
Google
324 Kock: l7-omljudet.
Jag lemnar oavgjort, huruvida utvecklingen tränu > frænu '
försigg&tt före eller efter den tid, d& kanno i målet blev hann.
Men det synes mi^ vara givet, att utvecklingen tränu > trænu är
en företeelse, delvis besläktad med den i mån^ bygdomål i norra
Sverge och i Norge försiggångna s. k. tilljämmngen. Denna består
som bekant däri, att i kortstaviga ord rotvokalen och den i nästa
stavelse följande ändelsevokalen likdanas. Så har man t. ex. i
i^rjedalen sugu '^saga'^ (jmf. fsv. säghUy oblik kasus av säghä), ludu
"lada" etc.; lava *'leva" (imf. fsv. Utca etc.). Jmf. t. ex. samman-
ställningarna hos Lundell auf. arb. i^ 138. Den i vissa fsv. skrifter
brukliga växlingen nom. kSna : obl. kasus hiinu, kÖla :hülu etc. står
ock i ett visst sammanhang med denna de nysv. målens tilljämning
(Kock i Tidskr. f. filol. N. R. VHT, 295 f.; Arkiv N. P. II, 14 f.).
Liksom dessa likdaningar i ord med kort rotstavelse samman-
hänga med ordens akcentuering med stark levis på ultima, så står
den partiella likdaningen i Degerforsmålets tränu > trcmu etc. i
samband med samma akcentuering. Härför talar måhända även, att
Degerforsmålet har dåU salu '^till salu'' med enstavighets-Akc. och
a (icke æ) . i salu. Den partiella likdaningen i dessa kortstavim
ord kan ytterligare ^jämföras med den partiella likdaningen i de
kortstaviga fsv. kiøtt > Jc^ti etc. (dat. sg. av kiøt; Kock i Arkiv
N. F. II, 15 f.). Liksom i det kortstaviga hiØU :> k$ti ett slags
t-omljud i relativt sen tid inträtt, så visar tränu > trænu ett slags
i relativt sen tid värkat ti-omljud i kortstaviga ord. Jag tillåter
mig att för denna ljudutveckling föreslå namnet tilljämnings-omljud.
I £råga varande ljudlag återfinnes i Burträsk i Västerbotten,
i Delsbo i Hälsingland (J. Y. Lindgren: Burträskmålets grammatik
i Sv. landsm. XII, nr 1 s. 57, 161 noten 2), i Pedersöre och Purmo
i Österbotten (Vendell: Pedersöre-Purmo-målet s. 45 f.).
Emellertid visa åtskilliga finländskt-estsvenska mål i de här
avhandlade orden ä i st. f. (]? (ladu för lædu etc.). Så förekomma
i Pedersöre-Purmo-målet jämte hvarandra lædu ''lada", hæku "haka",
trænu "trana" etc. samt ladu, häku, tränu etc. (Vendell: anf. arb.
8. 37). I andra mål brukas i dylika ord blott ä (ej æ). Detta är
fallet t. ex. i målet i Gkmla Karleby (i närheten av Pedersöre;
Hagfors i Sv. landsm. XII nr 2 s. 27) och i Kökarsmålet, talat i
åländska skär^rden (Karsten ib. XII nr 3 s. 55). Även i en
mängd andra bygdemU i Finland och Estland finner man ord med
ö-ljud i denna ställning: ladu, tränu etc; se de hos Yendell: anf.
arb. s. 38 uppräknade bygdemålsbeskrivningama.
Dialektiorskare, som speciellt undersökt nordsvenska eller fin-
ländska mål, anse, att detta ä är en Ijudlagsenlig utveckling av æ
i losdu etc.; av denna åsikt är den framstående dialektforskaren J.
V. Lindgren (Finsk Tidskrift XXXIII, 62). Det är troligt att
denna åsikt är riktig ').
*) Ja^ lemnar oavgjort, huruvida möjligen u-omljud intr&tt i norr-
ländska och finländska m&l även i l&nga stavelser, som efterföljdes av en
Digitized by VjOOQIC
Kock: U-omljndet. 825
Man fr&gar eig: finnas några spår i fsv. skrifter av den här
aYkandlade dialektiska Ijadatvecklingen? Det är möjligt^ att de av
W. anförda och ovan s. 315, 309 diskuterade ortnamnen Trona (från
Dalarna) och Hørund (från Dalarna och Västmanland) höra hit, efter-
som dessa landskaps mål tillhöra den norrländska dialektgro ppen.
Om det av W. från Uppland anförda och blott en gång anträffade
ortnamnet laudhuby (ovan s. 815) kan höra hit, är mycket osäkert.
Även de av W. nämnda skrivningarna gottibodh (ovan s. 311),
harrnku (ovan s. 318), TJhsola (ovan s. 310) innehålla o(u)i kort-
staviga ord, och de hade således kunnat förklaras enligt den här
diskuterade ljudlagen. (Tilljämningsomljudet skulle i så fall snarast
ha uppstått i de enkla orden (Jadhu > *lgdhu, lædhu etc.), och från
dem na överförts till de sammansatta.) Men som ovan visats, äro
dessa skrivningar av så ytterligen problematiskt intresse för om-
Ijudsläran, att de sakna all betydelse. Det av W. anförda /(Mnunt
förtjenar egentligen icke ens nämnas i detta sammanhang (se s.
320). Jag framhåller emellertid att, om ortnamnen Trøno, nørund
(och? lauiihvby) höra hit, de (som redan nämnt) äro att rubricera
under en ljudlag, som utgör raka motsatsen till W:s omljuds-
h^otes, att omljudet skulle utebli just i stavelse, följd av ^^starkt
bitonig^^ stavelse.
Det är mycket osäkert, huruvida fsv. har dialektiska spår av
sådana omljudda former som de finländska ladu etc, i synnerhet
därför att, så vitt jag vet, utvecklingen æ> ä i dylika ord ej upp-
visats från något mål i Sverge. De fsv. exempel, som jag anteck-
nat, kunna kanske ha f&tt ä genom analogi-inflytande från andra
ord. Till frAgans belysning anför jag emellertid de av mig an-
tecknade exemplen, då, så vitt jag vet, ^-ljudets förklaring i föl-
jande ord alldeles icke diskuterats.
lædhor (MB. enligt Söderwalls ordb., pl. av lapa), østralæ-
duby (Sv. dipl. V, 307) i Norunda härad i Uppland, nu Läby (se
registret; samma sida skrives vesträladuby). Ladhahy (1409) eller
Ladhuboo sokn ^1422) i Ulleråkers härad i Uppland heter även nu
Läby (Styffe: Skandinavien under unionstiden 287); jmf. den ovan-
nämnda skrivningen laudhuby för ett uppländskt Ladhuby (nu Läby;
registret till Sv. dipl. III, 810). I Fårömålet heter "lada" lädå
(Iforeen i Sv. landsm. I, 332). Emellertid har fsv. jämte lapa även
ett mera sällsynt liBpia '^lada^'. Möjligheten av påvärkan från detta
ord (och från læssaT) är väl ej utesluten.
Av sola förekommer i Västmannalagen sælo 2 ggr och sælu
man en gång (jmf. Schlyters glossar och Siljestrand : Ordböjningen
i Västmannalagen I, 153). Påvärkan från verbet sælia är möjlig.
stavolse med (urspr.) semifortts; jmf. hos Bietz det fr&n Yästerbotten anförda
margföUu (jmf. nv. marghfaidoghet). Ben starka levis och semifortis kunna
i dessa mål ha sammanfallit. Jag lemnar ock oavgjort, om möjligen omljad,
värkat av kvarstående u, dialektiskt inträtt under något annat förhållande
i något eller några mål. Enligt Tamm: Et. ob. 121 har diaUktiskt ekiu
blivit ökiu; annorlunda om ä. nysv. ökia i Ark. N. F. III, 46 not 2.
Digitized by
Cjoogle
826 Eook: l7-oinljndet.
snæru MELL. B. 35: 8 i huvadkodex; andra hskrr. snaru.
snaru Dalalagen B. 44: 2., snæra MESL. G. 10: 2 i huirudkodex;
andra hskrr. ha snara. Åyen i Sk&nelagen möter ack. pl. stkßru
I: 194 i textkodex j andra hskrr. ha stußrur, sncsrir, snæriær, snarur»
Jmf. emellertid verbet Sfiasria [och det i Hels.L. V. 16 pr. före-
kommande snærV^, från hvilket æ kunnat överföras till subst.
istædhugir en g&ng i Hästläkedom i st. f. istadhugir ''istadig''
iSöderwalls ordbok). En p&värkan av istædh (jämte istadh) "stig-
)7gel" är knappast möjlig till följe av ordens vitt skilda betydelser,
l&t vara att bima begreppen tillkomma hästen, resp. hans sadlande.
Däremot kan æ ha införts till istædhugir frän en svensk motsva-
righet till da. stædig. Misskrivning är naturligtvis även möjlig ^).
P& grund av det anförda anser jag det vara möjligt men
mycket ovisst, att i fsv. skrifter dialektiska sp&r av ett tilljämnings-
omHud a7> æ^- äj värkat i korta rotstavelser genom kvarstående
Ui nnnas. Att det blott kan vara fråga om en dialektisk ljudlag,
visa till fullo det nysv. rspr:s sagor, snaror, gator etc. etc., uteslu-
tande med a.
Vi överg;\ nu till granskningen av de fyra olika utvägar, som
W. numera (september 1892) vill anlita för att förklara uteblivandet
av det yngre u- och te^-omljudet i fsv. (jmf. ovan s. 294).
W:s nuvarande uppfattning lider i sin helhet av två ytterst
betänkliga brister. I sollet för att (såsom forskaren annars söker
göra^ förklara de skifbande formerna genom en teori, viU han an-
vända ej mindre än fyra olika utvägar att förklara dem. Men än
värre: han underlåter merendels att upplysa, hvilken av dessa fyra
utvägar man vid förklaringen av en särskild form skall använda.
Mot hvart och ett särskilt av hans förklaringsförsök kunna
dessutom graverande anmärkningar göras.
1. Enligt W:s första utväg skulle en "stark biton", som
hvilade på stavelsen med u eller w, förhindra omljudets inträdande,
och han menar, att även t-omljudets inträdande förhindrats därav,
att stavelsen med i-ljud hade "stark biton" (Hom. H. 145 AF., Sv.
landsm. XIH, nr 5 s. 24 AF., Beiträge XVII, 433; jmf ovan s. 294).
W. framhåller Sv. landsm. XIII, nr 5 s. 27 första noten, att Noreen
i Altisl. gramm. ^ § 65 akcepterat denna åsikt.
Det är emellertid fullt visst, att denna W:s och Noreens fisikt
är oriktig (den senare har för övrigt anslutit sig till teorien om
två w-omljudsperioder).
Som bekant är det en allmän tendens hos språket att l'ta
formellt sammansatta ord övergå till att bliva formellt enkla, d. v. s.
att låta semifortis (— den av W. s. k. "starka bitonen") nedsjunka
till infortis (hvilket W. skulle uttrycka med "svag biton" eller med
ordet "obetonad"). Så, för att blott taga ett exempel, voro i fomsprAket
>) Sæghu i Skånelagen I: 162 hör väl ej hit; jmf. sægn etc.
Digitized by VjOOQIC
Eook: 17-oinIJQdet. 827
ord p& -safn som bekant formellt sammanfiatta med semifortis p&
denna avledningsändelse^ och änna i da^ uttalas i svenskan tacksam,
tacksamtna etc. normalt med semifortis p& -sam. Men man kan
dock även f& höra tacksamma uttalas som ett formellt enkelt ord
utan semifortis och med levis p& ultima. Orden p& 'Sam hålla
alltså på att övergå från att vara formellt sammansatta till att
bli formellt enkla. Denna utveckling har redan genomförts i en
mängd ord; jag påminner t. ex. om ord på fsv. -liker : nysv. 4ty:
fsv. kiøtlikir mea semifortis på andra stavelsen : nvsv. kbttsVCge
med levis på ultima etc. Jmf. över dessa frågor dv. akcent II,
179 ff. Ja, den en gång med semifortis akcentuerade stavelsen
har^ sedan denna akcent forst övergått till infortis, stundom all-
deles förlorat sin vokal; jmf. isl. vergld : fsv. værtdd : væreld : nysv.
värld (vokalforlusten torde urspr. ha inträtt i trestaviga former).
Under dessa förhållanden kan man vara övertygad om, att ^),
i fall ett ord i de nynord. språken uttalas som formellt samman-
satt (med semifortis på senare kompositionsleden), detta är ett
gammalt uttal.
Då är frågan: har man i de nynord. språken ord med dylikt
uttal och med omljud, värkat av kvarstående u, tel I fall sådana
ord finnas, så är tvistepunkten avgjord. Svenska rspr. kan natur-
ligtvis icke giva oss några dylika exempel, eftersom kvarstående
Uy w i detta språk icke värka enkelt omljud i fortisstavelse.
Nyisländskan har däremot åtskilliga sådana ord. Jag anför
några:
Bognvaldur med dat. Rögnvaldi. Detta ord har (t. ex. i dat.
RÖgnvaldi) semifortis på andra stavelsen med en exspirationsstyrka
lika stark som den^ som tillkommer t. ex. andra siAvelsen av det
sammansatta nvisl. einvaldi, dat. sg. av einvald. Att tv i Rögn-
väldur (Rpgnvaidr) värkat omljud, betvivlar naturligvis ingen; jmf.
fsv. Rqgnvalder utan omljud.
ögvaldur (dat. ögvaldi) har samma akcentuering som B&gn-
valdur.
ögmundur. Andra stavelsen i t. ex. dat. Ögmundi har en lika
stark semifortis som andra stavelsen av det sammansatta hdlfstun-
dar (tou. av hdl/stund). Att andra stavelsens u värkat omljudet,
visar Isv. Aghmunder.
öndvegi med lika stark semifortis på andra stavelsen som t. ex.
pjoävegi (dat. av pjåävegr).
öndverctur (adj.) med lika stark semifortis på andra stavelsen
som t. ex. subst. mgverSur. Jämförelsen med isl. andfang, anddyri
etc. visar otvetydigt, att det är w som värkat omljudet i pndvegi
(öndvegi), gndverdr (öndveräur).
öfund. Att detta ord har semifortis på andra stavelsen i npsl.,
har frajnhåUits redan i min skrift [7-omlj. s. 27. Däremot finnes intet
*) Med avräknande av alldeles enstaka nndantagsfalL
Digitized by VjOOQIC
328 Kock: CT-omljudet.
omljud i isl. aflagay afleiping etc. eller i fsv. afund '). Även Olaf
helges mindre saga, i hvilken enkelt omljud icke värkas av kvar-
stående u, har auund (44, II).
Jag har att tacka Dr, Finnur Jonsson for dessa viktiga upp-
lysningar om nyisl. akcen tuering.
Då dylika ord ännu i dag hava semifortis på stavelsen med
det omljudvarkande u, Vy kan man omöjligen forutsätta, att de nor-
raalt skulle saknat semifortis under en så avlägsen period som den,
då omljudet värkades. Framfor allt är detta otänkbart, då man,
som W., antar blott en oraljudsperiod, ty då skulle dessa oi*d, i
strid med det nuvarande språket, ha hävt detta nttal redan för
omkring tusen år sedan.
Härav framgår otvetydigt, att även ett i semifortissta-
velse stående m, w värkat omljud.
Orsaken till att man i isl. finner sådana komposita som fram-
Jcvdmd etc. utan omljud är naturligtvis oftast inflytande (Än de
enkla orden (fram). Stundom kan det dock bero därpå, att fortis
(icke semifortis) låg på senare kompositionsleden.
Efter det anförda torde det egentligen vara obehövligt att
vidare uppehålla sig vid denna fråga, men då W. i C-omlj. 24 S.
rätt utförligt söker försvara sin sats, må ännu några ord egnas
däråt.
Omljudet i isl. gldimgr, hgrmung etc. bestyrker, att u i semi-
fortis-stavelse värkat omljud, ty då i fornspråket ändeisen -ang
liksom -ing kunde hava fortis jämte semifortis, är det mycket
osannolikt, att den redan på omljudsperiodens tid även skulle
kunnat uttalas med infortis (Kock: ^I^-omlj. 26). — W. söker IT-omlj.
25 hjälpa sig därmed, att om ock ord på -ung kunde hava fortis
') W. gör i {7-omlj. s. 26 f. ett v&^t försök att reda sig fr&n detta
för hans hypotes mycket besvärliga g f und (of und)» Han menar att s&dana
sällsynta fömis]. skrivningar som cuvondarmenn, w f ond visa, att i fornisl.
ordet kunde sakna semifortis (han anför 4 dylika exempel, de 8 hämtade
fr&n Stockholmska Homiliebuken och desamma som upptagas i Larssons
Ordförrådet), och från ett dylikt uttal av q fund samt fr&n s&dana dubbelt
sammansatta ord som gfundarfullr etc. utan semifortis p& -und- skulle —
menar han — omljudet förskriva sig.
Emot detta resonnemang är det tillräckligt att anföra det faktum, att
Larssons Ordförr&det upptar 34 exempel p& gfund, gfunda, gfundsamr med
u i andra stavelsen och blott tre (8) exempel p& g f ond, gfonda med o i andra
stavelsen. Även om fornisl. g f ond, gfonda dialektiskt ktlnde uttalas som
formellt enkla ord (hvilket jag ej vill förneka), är det alltsä alldeles visst, att
i den älsta isl. gfund, gfundsamr etc. med u är obetingat normalformen,
under det att skrivningarna med o utgöra sällsynta undantagsfall. Nu
är även gf- med g i gfund alldeles obetingat det normala, och i de av
Larsson granskade älsta hskrr. den enda brukliga formen. I)et är därför
självklart, att den omljudda normalformen (gfund) har sitt upphov av
normalformen med u och semifortis (ej av den abnorma formen med o
och infortis). Att s&dana dubbelt sammansatta ord som gfundarfullr (utan
semifortis p& andra stavelsen) icke nämnvärt invärkat p& gfund, frarog&r
bäst därav, att tvärtom gfund pävärkat dylika dubbla sammansättningar, s&
att de bibeh&llit u i andra stavelsen, ehuru den saknade semifortis.
Digitized by
Cjoogle
Kock: U-omljudet. 329
i fsv., det icke skulle vara bevisat, ''att dessa ord på w-omljudstiden
i västnord. . . . kunnat hava fortis på -ung,'' —
Men detta är visat, för så vitt överhuvud någonting kan visas
beträffande denna avlägsna språkperiod. Att i de nord. språken
ord med avledningsändelsen -ung- överhuvud hävt samma akcen-
tuering som ord med avledningen 'ing-^ torde allmänt medgivas
(och ej häller W. torde bestrida detta). Att vidare på umord. tid
ordet kanungr hävt (eller kunnat hava) fortis på -ung-, framgår av
ordets form konOkis i lappskan, till hvilket språk ordet lAnats (K.
B. Wiklund: Die nord. lehnwörter in den russisch-lappischen dia-
lekten 160). Då man nu i svenskan dialektiskt kunde akcentuera
konungarna, penningarna etc. ännu omkring år 1700 enligt en då-
tida författares bestämda vittnesbörd; då man i vissa svenska bygde-
mål ännu i dag akcentuerar arvinge, djeting ''geting'' (Kock: Sv.
akcent II, 818 ff.)j och då slutligen de i isl. hskrr. förekommande
skrivningarna keningar (för kenningar\ péningr (för penningr\ fe-
ningr (för tenningr) etc. med förkortat n-ljud ådagalägga akcentue-
ringen keningar etc. med fortis på ing (dylika skrivningar åtmin-
stone redan omkring 1200 — 1250), så är man berättigad till den
slutsatsen, att dét västnord. språket under omljudsperioden ännu
kunde låta även ord på -ung- aKcentueras med fortis pä denna av-
ledningsändelse. Jag hänvisar beträffande akcentneringen av avled •
ningsändelsema -uTig- och -ing- med fortis utom till nyss anförda
ställen även till Kock: Fsv. ljudlära I, 50, Sv. akc. II, 496; Arkiv
IV, 165 f., N. F. I, 67 f noten 2, Tamm i Arkiv II, 345, Noreen:
Altisl. gramm.^ & 51, 1, b*).
Emot W:s hypotes tala även de vanliga isl. adj. på -oUr {skpU
lottr, TQndottr etc.; Kock: U-omli. 26). Ty då ändelseu -ottr hade
lång vokal, efterföljd av lång Konsonant, hade säkerligen dylika
ord i fomisl. semifortis på denna ändelse (och detta bestrides ej
häller av W.). Ehuru ingen form på -utr kunnat uppvisas från
isl., påstår W., att omljudet mAste förskriva sig från dylika for-
mer, hvilka även skulle saknat semifortis, och han menar, att även
jag väl måste förutsätta dylika, '^ty icke kan K. väl mena, att -o-
skulle värkat u-omljudet här^' (W.: ü*-omlj. 24). Hvad förklaringen
av detta icke uppvisade isl. ^-utr angår, har W# framstÄllt en hy-
potes (Hom. Iji 145 noten 4; CT-omlj. 24 f.), hvilken jag av hänsyn
till tidskriflens utrymme underlåter att diskutera.
*) Att ett i semifortisstavelse stående IT v&rkar omljud, har jag visat i Sv.
landsm. XII, nr 7 s. 27; Forhandl, paa det fjerde nord. nlologmøde 249, Beitr.
XVIII, 459. Däremot värkas det yngre «-omljudet sannolikt ej av ursprung-
ligen långt t: mättigr (jmf. got. mahteigs) etc. — naturligtvis när detta
urspr. långa t ännu under den yngre t-omljudsperioden bibehöll sin längd
(W. synes i någon m&n {7-omlj. 26 ha missförstått mitt yttrande och anser
mitt förklaringsförsök vara "alldeles misslyckaf*). Orsaken till att gammal
längd hos i exceptionellt länge kvarstod, kan ha varit dels att stavelsen
hade semiförtis (t, ex. just ord pä -igr), dels (se Beitr. anf. st. 461 noten) att
den en g&ng hävt cirkumflex. — a&r må nämnas, att i anf. Forhandlinger
8. 248 r. 20 genom tryckfel st&r ketla i st. f. -ketla.
Digitized by VjOOQIC
380 Kock: tJ-omljudet.
Som bekant motsvBras isl. -öttr ay fht. avledningsändelsen
-oht, och jag ser intet hinder för det antagandet, att o (eller möj-
ligen ö) värkat omljndet i sigllottr etc. Jag p&minner om att
Bngge i det jnst nu utkomna bandet av Yitternets Akademiens
handlingar XI nr 3 b. 109 anser det möjligt, att §gold & Rökstenen
(jmf. B. 333) s& uppkommit, att i (vigold >-) (v)ggold o-ljudet till-
samman med föregående tv yärkade omljud ^).
Det är med hjälp av den nu gendrivna hypotesen, som W.
särskilt vill förklara frånvaron av omljud i fev. ord med kort
rotstavelse (fsv. sapul : isl. sgpuJl; fsv. saghu : isl. sQgu etc.)^ efter-
som, enligt hvad jag i Fsv. ljudlära II hävt tillfälle visa, dylika
ord i fsv. hade på andra stavelsen stark levis (enligt W:s termino-
logi ''stark biton'' *)). Trots denna sin hypotes anför W. emellertid
stundom, såsom vi sett, för att bekämpa Söderbergs och min upp-
fattning av omljudet fsv. ord med kort rotstavelse såsom enligt
hans mening havande u^omljud (jmf. ovan Hørund s. 309, )|Cununt
s. 320, Trono s. 315), — och detta, förunderligt nog, utan att
motivera detta sitt negligerande av sin egen ljudlag.
W:s hypotes motbevisas redan därav, att man ej kan antaga
en så genomgående olikhet i den isl. och den fsv. akcentueringen
under en så avlägsen period som den, då t^-omljudet i sppuU etc.
enligt W. skulle ha inträtt (vid tiden för utvecklingen HaguR >
Iggr etc.).
Emellertid har av den nyss gjorda undersökningen till fullo
framgått, att motsatsen isl. sggu : fsv. saghu^ isl. spptm : fsv. sapid
etc. omöjligen kan förklaras enligt W:s hypotes, eftersom u med
"stark biton" faktiskt värkar omljud.
Men om ytterligare nAgot bevis härför skulle krävas, så lemnas
det av de s. 322 &. avhandlade norrländska och finländska målen med
tilljämningsomljud just i ord med kort rotstavelse: tränu >
trænu etc.
Ja, jag har hävt tillfälle visa, att man dialektiskt i fsv. hade
ett kombinerat omljud även i sådana ord som laughumen (dat. pl.
best, form av Zo^A), Aughmund (för rspr:s Aghmund; imf. Arkiv N.
F. II, 32 noten nr III och ovan s. 300). Men Agnmund hade i
fsv. semifortis på ^mund liksom ännu i dag nyisl. ögmundur, nysv.
Sigismund, och laghumen (laughumen) hade såsom kortstavigt stark
*) Formerna på -Mtter i fsv. bero på en dialektisk utveckling 9 >> u
vid vokalförkortning, hvilken utveokling emellertid ej är inskrftnkt till denna
avledningsändelse utan (i de trakter där den försiggått) allmänt inträtt åt-
minstone i fsv. och fd. (ej blott skallütter >> skallutter utan ock gött > gutt
etc.; jmf. Kock i Arkiv IV, 176 ff.). Jag lemnar oavgjort, om sådana säll-
synta fno. former som fraknutr (anfört av W.), kringlut (12, 8), læirutt
(45, 27), alla i Olaf helges mindre saga, äro att förklara som de fsv. skall-
utter etc., eller om u framkallats genom vokalharmoni efter ändelaevokalens
förkortning.
*) Jag hoppas f& tillfälle i annat sammanhang visa, att denna W»,
från Noreen hämtade, terminologi icke är lämplig, men den här diskuterade
huvudfrågan beröres icke därav.
Digitized by
Google
Kock: IT^-omljudet. 381
levis på andra stavelsen. Trots den omständigheten^ att orden så-
ledes (enligt W:s terminologi) hade andra stavelsen '^starkt bi-
tonig'^ har dialektiskt kombinerat t^-omljud inträtt.
I en uppsats av mig i Beitr. XYIIl, 459 har blivit ådagalagt,
att ett i semifortis-stavelse stående i värkar omljnd.
2. W:s andra utväg att förklara frånvaron av omljnd består
däri, att omljudet blott grafiskt skulle saknas (jmf. ovan s. 294).
Som bekant hava i det något yngre språket ^ och å i sitt uttal
sammanfallit, hvarför man anträffar d (ä) i ord sådana som nom.
&g. isl. d (av äldre ^). Detta är ett först av Bugge framhållet och
numera allmänt känt förhållande. Men även W. medgiver natur-
ligtvis, att man med denna utväg ensam omöjligen kan förklara
saknaden av omljud i fsv. eller t. ex. i Olaf helges mindre saga,
även om vokalförlängningar skulle ha inträtt i så stor utsträck-
ning som W. antar, hvilket emellertid ingalunda är fallet (jmf.
delvis nedan).
3. Den trecke av W. anlitade utvägen är^ att i^-omljudet
skulle inträda blott i stavelser med fortis och således ej t. ex. i
sammansättningsleder, akcentuerade med semifortis.
Detta är avgjort oriktigt.
Som stöd för sin uppfattning anför W. iT^omlj. 27, att om-
ljud saknas i de tre fi*ån Egilssons ordbok hämtade skrivningarna
haSliås, lagd^r, sparrlmidcr, hvilka ords första kompositionsleder
enligt W. hava korta rotstavelser. Efler sparrhaukr ''sparvhök'*
sätter W. själv frågetecken och anser formen således mindre bevi-
sande. Det torde därför vara onödigt att granska denna skrivning.
Det av W. anförda baplios upptages av Egilsson från SnE.
I, 572, men om ordets betydelse är E. tveksam: "forte id. qu.
böäljoSf lumen puguæ". Formen baplios (baäljås) förekommer blott
på ett ställe och där blott i en handskrift, där den namnes bland
de i SnE. 1, 572 uppräknade talrika skaldebenämniugarna på
skölden. En annan handskr. har barlios, två andra hskrr. boctljos,
och ytterligare en annan bara lioa (se noterna och II, 621). Huru-
vida under dessa förhållanden baSljös till första kompositionsled
har ordet bgp "strid'', är tydligen mycket ovisst, och så mycket
mera, som pi& nästa rad ordet bpp i bmslylir skrives med ö, som
man vidare i sammansättning med 4i08 annars har bppliås (boet-
Ijos), och som dessutom Egilsson upptar ej mindre än 12 samman-
sättningar med bpp'. Hvem garanterar fer att läsarten barCt Hos
(som Egilsson översätter "lumen proræ, clipeus") icke är den rik-
tiga, av hvilken bactljös och barljos äro förvanskiiingar?
Exemplet lagdyr (som till första kompositionsled har Iggr) är
ingalunda säkrare. Det har påvisats blott en gång, nämligen i en
vers i SnE. II, 631, 1. Men "animal pelagi" heter även l^gd^r,
och även alla övriga hos Egilsson anförda komposita med iQgr till
första led hava Igg- (ej lag-)*, han anför icke mindre än tio utom
Iggd^r. Huru lätt kan icke därför skaldeordet lagdyr ha f&tt a
Digitized by
Cjoogle
332 Eock: ü'-omljudet.
från gen. lagar, och s& mycket mera, som denna kasus ing&r i åt-
skilliga skaldeuttryck: lagar hiarta, lagar skip, éldr lagar etc.
Vi kunna därför tryggt påstå, att dessa av W. nämnda ord
absolut intet bevisa.
Däremot kan det tvärtom med bindande skäl ådagaläggas, att
så väl U' som t-omljud inträtt i stavelser med semifortis,
Omljudet är en partiell likdaning. Nu är det allbekant, att
partiella eller fullständiga likdaningar av ljud lättare försiggå i re-
lativt oakcentuerade semifortis-stavelser än i fullt akcentuerade fortis-
stavelser; jmf. t. ex. vissa av mig i Arkiv N. F. II, 22 anförda fall.
Det är vidare otvivelaktigt, att växlingen Usunfr : lJ8§fr etc. i de
nord. språken beror därpå, att när ordet hade fortis på förra sta-
velsen, un övergick till (w)y, ehuru toi kvarstod i stavelse med
fortis (se Kock Arkiv N. P. II, 20 och särskilt VI, 201 ff.). Men
utvecklingen Usunfr > Us(u))yfr etc. kan väsentligen betraktas så-
som ett framåtvärkande omljud, som uteslutande inträtt i relativt
oakcentuerad stavelse. Under dylika förhållanden vore det över-
raskande, om ett efter en semifortis-stavelse följande u, w icke
skulle värka omljud, ehuru ljuden under för övrigt samma förhål-
landen skulle framkalla omljud i fortisstavelser.
Att detta ingalunda är fallet, lära oss följande ord.
Som bekant har kvinnonamnet Ol^f uppstått ur ^Anulaihii,
Nu är det i semifortis-stavelser, som ai övergår till å (Kock: Bi-
drag till svensk etymologi 1 fF., Svensk akcent II, 841). ^Anu-
lawu^ ^Anulähu hade alltså fortis på förra, semifortis på senare
kompositionsleden. Trots denna akcentuering har *Anulähu givit
isl. Ölgf, fsv. (run.) olauf (d. v. s. Ölgf), fd. Olof med w-omljud i
ultima.
Ljudutvecklingen ai > ö i semifortis-stavelse föreligger även i
isl. fsv. afräp ^^avpft" (jmf. isl. rdpa '^betala" av *raiäa; Kock
anf. st.). Emellertid har isl. jämte afräp även ett därmed väsent-
ligen identiskt afrop, äldre *afrpp. Detta utgör nämligen urspr.
pluralformen till afräå, och dess utveckling har alltså varit *afraiSu
> ^afrääu > *afrgct > afrop med fortis på förra (ej på senare)
kompositionsleden.
Kluge har i KZ. XXVI, 70 visat, att isl. gamaU fsv. gantal
är ett sammansatt ord, identiskt med got. *gamél8 med fortis på
förra kompositionsleden. Icke desto mindre har isl. ggmul, fsv. gamul
(i nom. sg. fem. och nom. ack. pl. neutr.) av *gamgl (< ^gamalu).
I Sigurpr, isl. Nipopr har ti, o uppstått av äldre g, emedan
orden hade fortis på förra kompositionslc^en. Ändock hava orden
omljud: "^SigwarSur > *Sigwgrar :> Sig(u>)urpr (jmf. vprpr); *Nic['
hactuR> *Niähgctr > Nipopr (jmf. hgpr).
Att fev. væruid (jmf. isl. verpÜ) hävt fortis på förra kompo-
sitionsleden, visar utvecklingen p > u, men ehuru således andra
stavelsen i ^veraldu hävt semifortis (ej fortis), har därav blivit vergld.
Digitized by
Google
Kock: U-oxnljudet. 333
Jmf. beträffande dessa ord delvis Noreen i Arkiv N. P. II,
306 ff., Altisl. gramm.^ § 127, § 57, 4, b, där även andra exempel
anföras^ som kunna uppfattas pä liknande sätt.
Det är självklart^ att man ej för att förklara alla dessa ord
är berättigad antaga en ändring av förtis' plats.
Enligt Bugges senaste läsning av Bökstensinskriften har denna
igold (d. v. 8. ygold, sammansatt med -gld av -aldu ^ isl. gld) med
u-omljud meu däremot ack. sg. ttrantn (d. v. s. strandu ^^strand'').
Bugge anser utan tvivel med rätta, att orsaken till den olika be-
handlingen av -M i ^igaldn och strantu nr den, att det förra ordet
är sammansatt med fortis pä förra kompositionsleden. Därför apo-
koperades -u och värkade omljud i föregående semifortis-sta-
velse {igold; Ant. Tidskr. XI, nr 3 s. 20, 47).
Att även t-omljudet inträder i semiforti s-stavelse, har jag visat
i Beitr. XVIII, 458, 464. Särskilt påminner jag om orden isl. af-
ræpi, fsv. aßrape ßamt fno. ær/æae. Afræpi 'Wgift^' hade liksom
afräp förtis på första, semifortis på andra stavelsen, eftersom i denna
senare ai blivit ä: *afraiäi > ^afraSL Icke desto mindre har
t-omljud senare inträtt: ^afräSi > afræpL På samma sätt har
*art>aidi med fortis på första stavelsen givit *art>äSi > ærfæSi {ær-
fæae; <b i första stavelsen, såsom Noreen: Altisl. gramm.^ § 65
framhåller, genom påvärkan av (Brfidi).
Härmed torde ovedersägligen vara å daga lagt, att
omljud inträder även i semifortis-stavelse.
4. Jag har redan ovan tillräckligt yttrat mig om W:s fjärde
ti-omljudshypotes, hans s. k. '^onsonantteori^', hvilken han emel-
lertid i Beitr. XVII, 434 framställer blott såsom 'Venigstens
wahrscheinlich^\ Det torde under dessa förhållanden vara över-
flödigt att ytterligare diskutera den. Här må blott nämnas, att en
av Kahle företagen undersökning av huruvida i det fno.-isl. skalde-
språket vissa konsonanter eller konsonantförbindelser hindrat om-
Ijudets inträdande, ^'zu keinem resultat gefiihrt hat'' (Kahle: Die
spräche der skalden 42).
Som ett slags allmänt stöd för sina tre första u-omljudshypo-
teser anför W. slutligen i IT-o^lj. 28 ff. några uppgifter om ute-
blivet omljud i några isl. och fho. skrifter, och nan menar, att
dessa skulle stödja hans omljudshypoteser, eftersom saknaden av
omljud i dessa skrifter skulle kunna förklaras med hjälp av dem.
För denna frågas belysning skall jag inskränka mig blott till
följande.
I t. ex. älsta delen av Cod. 1812, 4:o användes i regeln u-om-
Ijud i de fall, där sådant väntas: iQprom (5, 31), p/, solhugrf,
surnar mwlom (19, 10) etc. Men utgivaren L. Larason anmärker
s. vm, att man har a i st. f. p i gango, fardagom, suprldndom,
som hvartdera dock anträffas blott en gång. På i fråga varande
ställe (8, 23) föregås gango av ordet solar, W. påstår nu^ att om-
ljudet saknas i solar gango, fardagom till följe av saknad huvudton.
Digitized by
Cjoogle
334 Kock: CT-omljadBt.
i suprldndom till följe av samma akcentuering eller geoom dialek-
tisk förlängning av a framför nd. Emellertid fattar utgivaren L.
Larsson selar gango som ty& (ej som ett) ord (jmf. hans glossar),
och detta är troligen riktigt. Dä na vidare hskr. som nämnt an-
nars brakar omljud sä väl i sammansatta som i enkla ord, och dä
för övrigt de tre skrivningarna utan omljad ytterst lätt skalle
kanna förklaras genom analogi-inflytande {gango efter nom. ganga;
fardagom efter nom. -dagar, gen. ack. -daga; suprldndom efter
'landa och sg. -land), sä bevisar i fräga varande hskr. alldeles intet
för W:b äsikt.
För övrigt nödgas W. vid förklaringen av de oomljadda for-
merna i de av honom nämnda hskrr. att tillgripa sädana djärva
atvä^ar, som att faäur i äldre Gulatingslagen saknar omljud,
emedan ultima vore ''starktonig^^ hvilket äter skalle framgä av
akcentueringen i sskr. och gr. pitr\ nanfjQ, och att vak<m^ i Post.
skulle ha fängt a till följe av en utveckling ua > uä, jämförlig
med den i io, tu > id, iü etc.
Av de av W. anförda, ur ätskilliga hskrr. hämtade exemplen
pä omljud kan man mähända draga en slutsats, men ingalunda den
som W. vill draga '). I de fiästa exemplen saknas om^'ud framför
kvarstäende u (o) {vdkom, falmopo etc. etc). De synas alltsä
utgöra sporadiska fall av den i Olaf helges mindre saga och i vissa
andra fno. skrifter tillämpade bekanta regeln, att blott förlorat u
värkat omljud.
Härav har (säsom jag hoppas) till fullo framgått, att man
med de av W. anlitade utvägarna omcjligen kan förklara
u-omljudsförhällandena i de nordiska spraken.
I rak motsats till W:s mening, att ti-omljudet alltid skulle
utebli i semifortisstavelse, skulle det möjligen kunna i fråga
sättas, huruvida även det yngre enkla u-omliudet inträtt i fsv. just
i semifortis-stavelser, ehuru det ej värkades i fortisstavelser; jmf. att
partiella assimilationer lättare inträda i semifortis- än i fortis-sta-
velser: Uswtfr > Vs(%o)gfr etc., ovan s. 332. Jag vägar ej upp-
ställa en dylik ljudlag, men skall anföra ett par ord som möjligen
tala därför.
Fsv. har i runskrift t. ex. i amita (Turingestenen, Sörm-
land; Ant. Tidskr. X, 151); i. oruttu. (Ant. Tidskr. X, 160, Hamra-
stenen, Sörmland; snarast uttalat orustu eller orrustu, Bugge i Ant.
Tidskr. X, 161); jmf. isl. orrosta ''strid'\ Dessutom ack. pl. oro-
stær VGL. IV, 15: 15; i . . . oresto VGL. II A. 16; ortestur (Cod. bilst.
1 g.); fgutn. • orisUi (s. 106). Erdmann härleder isl. orrosta frän
ett urgerm. ^ujs-rastön- ; jmf. sv. rast (Arkiv N. F. III, 77 noten).
*) H&rmed bestrides ej, att i ett och annat av de anförda orden
skrivningen med a kanske beror därpä, att detta var längt; som bekant
sammanföUo p' och d i det nägot yngre spr&ket (jmf. s. 881).
Digitized by
Google
Kock: CT-omljtidet. S85
Om denna härledning är riktig och orrosta sUedes arspr. samman-
satt, knnde utvecklingen ha varit ^orrastu > ^orrgstu > orrosto med
fortis på antepenultima. I b& fall skalle æ och i i ortestur, oristu
möjligen utföra ytterligare försvagning av o (u), sedan ordet över-
gått tul enkelt ord (jmf. fsv. værtdd : værild). Emellertid är denna
härledning av orrosta osäker; orrosta : orista kan hava samma av-
ledningsändelse som fsv. pianosta : piænista, och nnutu kan hava
bevarat det germ, o s&som o (u) framför följande u (Söderberg:
IT-omli. 62 noten).
^å mnstenar förekommer en och annan g&ng som bekant
Ikntnir, angivande nttalet fgäur. Denna form knnde möjligen ha
nppst&tt i s&dana komposita som alder-, bartia-, døpe-, fapur-,
feister-, for-, foster-, gup-, henne-, fnat-, mopor-, skripta-, stivp-
fapir. Emellertid kan fantnir även förklaras genom inflytande från
det stundom mötande runristade fauter, d. v. b. fppr, motsvarande
isl. fgpr i valfQpr etc. med äldre u-omljud (ööderberg: ü-omlj.
102 noten).
Dialektiskt förekommer i ortnamn under medeltiden ändeisen
-stom av äldre -stapum. Så läser man t. ex. i Sv. Dipl. N. S. I
nr 12 (år 1401, från Sörmland) i Kætustofn, i Waparstom, i Hæ-
sastom, i Smiddhastom men af Stenstadhom; i Sv. dipl. N. S. I
nr 56 (år 1401^ från Sörmland) i Kæt(t)ustom flera ggr., • Wapar-
stom (bis), t Helastom (bis)^ i Hæmastom men af Stenstadhum, Att
de anförda KætUstotn, Hæsastom uppstått av ortnamn ^ -stapum,
bekräftas t. ex. av sådana östgötska ortnamn som KætUstadha,
Hæsestada. I de anförda sörmländska diplomen är regeln den, att
namn på -stapum med första kompositionsleden tvåstavig ha givit
-stom, under det att dylika namn med första kompositionsleden
enstavi^ kvarstå oförändrade ^). Hos Styffe: Bidrag till Skandina-
viens hist. finner man Köktstom (11, 187), Windestom (s. 188)^ båda
i en räfstetingsdom, daterad Uppsala 1409; Darrastom (Västman-
land, 2, 76]. I Sv. dipl. N. S. II, 339 möter i ett diplom från
Uppland Skirmistom, (toristom, SkæUistom, Hdgistom, KocUistom.
Många andra exempel kunde anföras.
Har nu t. ex. Kcetilstom uppstått av *K<ßtüstg(pu)m, efter-
som man väntar^ att i -stapum snarare senare än förra stavelsens
vokal förloras? Det är möjligt men knappast troligt. Om så varit^
skulle motsatsen *K<Btilstapum > "^Kætilstgpum (> KcetUstom) och
Stenstadhum kunna så förklaras, att dét förra ordet hade fortis på
första, det senare på andra kompositionsleden, liksom i det yngre
rspr. det är vanligare, att komposita låta fortis hvila på senare
kompositionsleden, när den förra är enstavig, än när den är två-
stavig (Kock: Svensk akcent II, 236).
Emellertid finner man redan i runinskrifter ortnamn på -stam
av äldre -stapum. Så t. ex. i Uppland baristam (Ant. Tidskr. X^
*) Mindre ofba möta fsv. ortnamn p& -stum med första kompositionfr-
ieden enstavig, t. ex. in grapstum, in hørstum (Sv. dipl. IV, 848).
AUXT VÖB ]IOU>lfK VILOLOOI X, JfT FÖLJD Yl. (24 r^r^r^Jr>
Digitized by V300QIC
336 Kock: rT-omljndet.
115), handstam (Dybeck fol. I, 54), agnntam (Ant. Tidskr. X, 130),
hyilkas första sammansattningsled är tv&stavig. Här har ntyeck-
liBgen tydligen varit *bari$tapum > barütam. P& samma sätt kan
*K(etüstapuin ha givit "^Katüstam, och sedan har a i detta dialek-
tiskt överg&tt till o framför m i semiförti8-(eller införtis-)stavel8e,
liksom detta även annars är fallet i fsv. (Kock: Svensk akcent II,
838). I vissa trakter har det labialiserande inflytandet av m på a
fortskridit längre, så att detta övergått till (o ^) u: Barkastum
(Sv. dipl. m, 22), BlaJckastum (ib. V, 673) etc. Att antaga om-
bildning av ett *Barkastom till Barkastum under inflytande av ort-
namn med dat. pl. på -om, -vm är möjligt men ej behövligt, ty
dialektiskt har i dylik stöUning -am blivit -um i nord. språk: hal-
sum ^'balsam'\ halsum træ (Chr. Pedersen: Danske Skrifter I, 66).
Brates tvivel (Yestmannalagens Ijndl. 40) på min i Sv. akcent II,
338 framsittllda förklaring av fsv. sumankåUa (<: samankdlla) är
alltså oberättigat ^).
Den senare npp&ttningen av ortnamnen på -stam, -stum är
den sannolikaste.
Att fsv. howup i första stavelsen innehåller u-omljnd av a,
har jag hävt tillfälle visa i Fsv. Ijadl. II, 484 ff. Detta omljnd
har inträngt från de svnkoperade kasos hofpep hofpa, hofpum under
medvärkan från sådana komposita som hnaphofdhe, run. siiarthoft^i etc.
(jmf. ib.). I fall omljudet Ijudlagsenlig^ inträtt i fsv. i semifortis-
stavelse framför kvarstående u, är det Ijudlagsenlig^ även i de rätt
talrika komposita på -houfup: diura-, fiska-, gul-, gæddo-, hiarta-,
hunda-, iærn-, purløks-, sUf-, træ-, thiura-, ødMo-howup. Detta an-
tagande behoves dock ej för att förklara omljudet i det enkla ordet.
På dat. pl. eller dat. sg. mask, noquorum (Cod. bur. 20) av
det ofta relativt oakcentuerade naqwar kan intet byggas.
I överensstämmelse med den här diskuterade regeln skulle
vissa bland de av W. anförda skrivningarna kunna förklaras: 176-
sda (av *Upsolum), hurruku, vndan thokno samt (om fortis 1^ på
senare kompositionsleden) laudhubf/. Men som ovan visats^ äro dessa
former så ytterst osäkra, att jag ingalunda vill åberopa dem som
stöd för den här diskuterade ljudlagen. I &11 en dylik ljudlag
tillämpats, skulle även vissa andra bland de av W. nämnda orden
kunna upp&ttas i överensstämmelse med densamma. När ett för-
namn omedelbart föregår ett efternamn i nysv. {Oustav Bérsson
etc.), kan det förra uttalas med en bei^dlig uttalslatitud, så att
första stavelsens akcentstyrka växlar mellan levissimus och semi-
fortis. Samma uttal av förnamn användes i åtskilliga vokativ-
ställningar^ t. ex. kom hit, Qustav. Förhållandet är detsamma med
verbet sätta i sådana vanliga sammanställningar som satte vd'rdpå
*) Växliiiffen o :u i sumankalla och somafüaggia etc. kan bero på in-
flytande fir&n något olika dialekter, men den kan även förklaras på följande
sätt. Samankdlla blev somankålla; vid den fiaknltativt använda akoentue-
ringen sömankalla (somanlæggia) kvarstod o, men vid uttalet somankålla
övergick o senare vidare till u: mmankdlla.
Digitized by
Google
Kock: U-omljaået. 337
graven, satte frdm, satte sten etc. Omljudet i personnamnen fsv.
Ølf4e, Ätduarus, Søltoe, i runskrift nsiir, fd. aiunr skulle därför
kunna ha uppst&tt vid ordens uttal med semifortis, och i fall sautu
p& de ty& sk&nska stenarna innehöUe omljud, skulle det ha kunnat
uppst& i det vanliga uttrycket ^satte sten . . /; p& båda runstenarna
möter santa nämligen i uttrycket lantii stain. Emellertid är detta
antagande icke behövligt för någon av dessa former^ hvilka alla
ovan förklarats på annat tillfredsställande sätt.
Det gläder mig, att W. och jag åtminstone så tillvida hava
samma menings att ingen av oss anser skaldevisorna bestämt bevisa
något beträffande de av oss diskuterade omljuds&ågoma (jmf. Kock:
ü-omlj. 22 noten, W.: i7-omlj. 33 f.). Men därmed upphör över-
ensstämmelsen. W. menar nämligen^ att de snarast skulle tala för
att *^K:8 8. k. '^yngre^* omljud var genomfört på deras tid'\ Denna
W:s uppfattning är avgjort oriktig.
Av Kahles framställning i Die spräche der skalden fii^mgår,
att skalderna rimma så väl langum : ganga^ som rgdd : kvgdausk
och pil (nom. pl. neutr.) : fälla etc., hvilket för övrigt redan tidi-
gare var känt. Ord så väl med äldre som med yngre t^-omljud i nor-
mal isl. kunna alltså rimma med ord, där aldrig t^omljud inträtt^
och dessutom kunna ord med äldre omljud rimma med ord med yngre
omljud. Emellertid anmärker Kahle s. 39: ^^reines a kommt^ wenn
auch seltener ^), auch bei apokopiertem u vor'%* alltså äro rim
sådana som gli (<: *ailu) : falla mindre brukliga än rim av typen
langum : ganga.
Huru är nu detta skaldemas rimbruk att förklara? Att Kahles
uppfattning är otillfredsställande, har Falk framhållit i Anzeiger f.
deutsches alterth. XIX, 215.
Antagandet av två tf-omljudsperioder sprider väsentligen ljus
däröver, uen språkform, som de nästa skaldevisoma tillhöra, hade
redan genomfört det äldre w-omljudet (*landu > Ignd pl.). Med det
yngre té-omljudet förhöll det sig åter på följande sätt. I vissa trakter
av Norge (kanske också av Island) var det ännu icke genomfört
(ännu i 01. H. Saga, hvars hskr. är från omkring 1250, landum etc.
utan omljudy I andra bygder höll det på att genomföras, så att
landum höll på att övergå till Igndum. I åter andra bygder hade
(åtminstone under den senare skaldepoesiens dagar) uttalet Igndum
genomförts. Nu veta vi att skalderna ofta voro kringflackande
män, som kommo i livlig beröring med personer från skilda trakter
av Norge och Island. Ofla uppträdde de som hirdskalder, och
hade då särskilt rikt tillfälle att sammanträffa med män från
Norges skilda trakter, Under dessa förhållanden voro för dem
båda uttalen landum och Igndum kända och akceptabla. Det var
därför helt natnrligt, att de läto landum (Igndum) rimma så väl
*) Spärrat ay mig.
Digitized by VjOOQIC
838 Kock: U-omljadet.
med hand som med hpnd, och detta eå mycket mera, som skålde-
poesiens stränga regler ofta knnde sätta dem i rimnöd, och som
de som bekant tillak» sig att rimma t. ex. germ. e med æ (t-omljod
ay a), ehum dessa tvä Ijad särhöUos i fiio. l&ngt senare. Sedan
emellertid p& detta sätt den praxis nppst&tt, att Igndum (landutn)
fick rimma med band, så var det naturligt för skalder frän s&dana
trakter, där uttalet Ipndum genomförts, att även låta Ipnd (pl.)
rimma med band {sg.), och detta bruk antogs även av skalder
från andra bygder. (I nå^on mån kan härtill den omstandigheten
ha medvärkat, att man jämte pl. Ipnd på analogisk väg erhållit
det mindre brukliga uttalet pl. land (Kock: U-omlj, 23 första no-
ten), men detta antagande är ej behövligt).
Emellertid är det möjligt, att (särskilt i de älsta skaldevi-
soma) en annan faktor härtill bidragit, under en tidigare pe-
riod nade pl. *landu rimmat med sg. band (*banda). Genom tra-
ditionen frka denna äldre språkperiod kunde rimmet Ignd : band
därför anses berättigat. Jmr. delvis att nutidens svenska skalder
använda ord sådana som framsäga, bokstäver etc. med andra sta-
velsen i arsis, liksom om man i rspr. kunde akcentuera framsSga
etc. Detta är ej längre fallet, men för hundra år sedan kunde
rspr. använda denna akcentuering. På dm tiden var användningen
av framsäga med penultima i arsis berättigad; nu fortlever detta
bruk; som med nutida akcentuering är oberättigat, genom traditionen.
Sistnämnda antagande blir naturligtvis så mycket naturligare,
ifall de till oss komna älsta skaldevisoma undergått en betydligare
moderniserande omgestaltning och en gång varit diktade i en be-
tydligt ålderdomligare språkform — en menings Som på sista tiden
framkastats.
Emellertid firamg^r otvetydigt av skaldevisomas vittnesbörd,
att kvarstående i/o först sent värkat omljud på t. Falk visar näm-
ligen Anzeiger XIX, 216^ att de älsta skalderna alltjämt låta ett
genom le^-omljud uppkommet y rimma med t (pings : syngva ]&6ra-
rinn svarti etc.)^ ocn denna regel gällde till omkring år 1000. Härav
framgfir alltså, att först ungefar vid denna tid s%ngwi blev w-omr
Ijutt till syngwa. Det är iledes uppenbart, att omljudet t. ex. i
fgnd (pl. < "^landu) och i syngva inträtt under vitt sÉlda perioder.
Till slut sammanställer jag några bland de positiva bevisen
för att man i de nordiska språken hävt två u- och f(H>mljads-
perioder.
Ett mycket viktigt stöd för denna åsikt utgör språket i vissa
fomnorska skrifter, som konsekvent eller tillnärmelsevis konsekvent
tillämpk regeln^ att blott förlorat^ ej kvarstående u värkat omljud.
Detta är som bekant fallet t. ex. i den ganska omftngenrika
(89 trycksidor långa) Olaf helges mindre saga^ hvilket iakttagits
redan år 1849 av utgivarna Keyser och Unger. Hskr. är en£gt
Storm 'thrøndersk'.
Digitized by
Google
Kock: ET-omljudet. 889
Emellertid söker W. Hom. Ij. 42, 148 noten och 151 noten 2
göra denna regels pålitlighet för Olaf h. saga misstänkt^ och han
till&ter sig s. 143 noten yttra, att ''det icke torde vara så helt
med den omtalade stora regelbundenheten i densamma/'
Man bör i sanning ha synnerligen starka skäl för att kunna
yttra något dylikt om en skrift^ hvars stora konsekvens i detta av-
seende längesedan konstaterats.
Yi skola pröva de av W. fi:umhållna orden, som mot regeln
ha omUud eller mot regeln sakna omljud.
Elan anför: oSru (3, 20*)), moshm (74, 36) "maskerne i et
gam" — gtdlspono (51, 22), sponam (80, 29), spononom (80, 34) av
sponn; vofw (13, 9), vondo (81, 8) ^) — å andra sidan ha/Si dat.
av hauud. Detta undantag fr ån re geln liksom octru hade nämnts
redan av Keyser och Unger s. Vill.
Att dat. hafäi (26, 13; 54, 12 ')) har a från nom. ack. sg. pl.
hauuct, gen. hauucts, är alldeles uppenbart (Kock i Beitr. XIV, 54).
Det Ijudlagsenliga ho/M möter 45, 32; 46, 14; 84, 4; 85, 25.
Såsom jag straxt nedan skall visa, utgöra utom oäru, mosJcon *)
de av W. anförda orden med o inga undaiitag, ty i de övriga före-
ligger kombinerat omljud.
Ordet moskon '^maskerne i et gam" har naturligtvis erhållit
o genom inflytande fi*ån tngskvi ^maske i gam", hvilket i skriftens
späk Ijudlagsenligt skulle hava t;-omljud, eftersom här detta värkas
även av kvarstående v. Att absolut intet kan byggas på det en
enda gång uppvisade oSru (dat. sg. nentr. av annarr), framgår därav,
att skriften har aSru t. ex. 16, 35; 24, 21; 31, 13; 34, 7; 48, 3;
73, 31; 83, 38; actrum t. ex. 5, 6; 6, 4; 15, 36; 15, 37; 20, 1; 26, 37
bis; 27, 20; 28, 5; 28, 23; 28, 35; 28, 38; 30, 15; 32, 33; 40, 39;
53, 13; 53, 16; 60, 4; 60, 5; 67, 38; 74, 26; 75, 21; 76, 15; 79, 16;
79, 31; 80, 7; 81, 33; 82, 1; 82, 23; 84, 3; 84, 14: 84, 35; aärum-
(m)ægin t. ex. 34, 2; 34, 3; 38, 5. Den enstaka skrivningen o^rt<
beror naturligtvis på invärkan fr^n en dialekt med yngre u-omljud ^).
Redan i Arkiv IV, 142 och Beitr. XIV, 54 har jag anfört
åtskilliga exempel, som ådagalägga regelns tillämpande. Jag nämner
här blott några få ord: Danmork (49, 29) men Danmarku (39, 7;
42, 1); gofgare (23, 33), gofgajst (33, 32), gofgaeta (30, 24), gofgar
(28, 11), alla av *g<aug', men gauugt (38, 30), gafugra (31, 7);
^) Första talet angiver sidan, det andra raden.
*) Det Horn. Ij. 42 anförda nerfhiorgum (49, 85) tager han tillbaka ib.
148 noten. Ordet har brytning, ej omliad.
') S. 68, 12 står or hans dhafai^ av utgivarna rättat till or hans
hafdi, *) Jag har antecknat även dorrum 10, 27 med p överfört från nom.
ack. pl. dprr.
*) 1 Beitrage XIV, 54 yttrar jag, att detta oSru kanske är en isl. form
W. Hom. Ij. 48 anser, att det vant rimligare antaga, att den härstammar
från någon norsk dialekt med u-omljud vcurkat av kvarstående ti. Hvilken-
dera förklaringen man vill använda, är för huvadspörsmålet tydligen absolut
likgiltigt. För mitt antagande talar, att 01. H. S. går tillbaka på ett isl.
original (Storm: Otte bradstykker af den ældste saga om Olav den hellige s. 25).
Digitized by
Cjoogle
340 Kock: U-omljudet.
knorr enn (best, form av hnfirr, 16, 26) men hnarru (ack. pl. 15, 20),
inarrum (15, 29); votn (neutr. pi. 52, 21) men vatnum (52, 22); cU
(nom. sg. f. 59, 87) men allum (1, 27); log (23, 12) men Jagum
(81, 1); Upplond (23, 12) men Upplandum (34, 23); hofdi (av ^häöuék
45, 32 etc.), hoßingi (t. ex. 24, 6) av ^ha^uSing-, KarlhqfSi (19, 22),
Karlhofäann (20, 8 etc.) av -Möuää, men hauuct (52, 30 etc.),
Aatiu^ (2, 16 etc.), hauuctø (58, 23); morg (68, 12) men margum
(71, 32) etc. etc.
Med hänsyn till denna fråga har jag genomg&tt skriften och
därvid ej antecknat andra nndantag än de nämnda. Jag anser mig
därför kunna p&stä, att regeln värkligen genomförts i 01. H. o.
med en utomordentlig konsekvens. Därom kan för övrigt hvar och
en lätt övertyga sig genom att genomläsa några sidor.
I 01. H. S. betecknas isl. g och isl. ö med samma bokstavstecken
o, t. ex. lond (—isl. Ignd) och olmr (— isl. olmr). Enligt regeln 'långt
a övergår till [g, senare! ö, när det är nasalerat och nästa stavelse
innehåller u', har kombinerat omljud inträtt i de nyss nämnda
böjningsformerna av spönn: gtdlspono, sponom^ spononom. Enligt
samma regel knnna de nämnda vono (dat. sg. av von, d. v. s. isl.
von, vän) och vondo (nom. pl. best. form av vdndr) förklaras. De
två sist anförda orden knnna hava kombinerat omljnd även enligt
regeln 'Ijndförbindelsen ivä övergår till [wp, senare] (w^ö, när ett
u följer 1 nästa stavelse* *).
Det' är så lång^ ifrån, att dessa ord sknlle tala emot, att en-
kelt ti-omljnd inträtt i 01. H.. S., blott när tt-ljndet förlorats, att
de tvärtom i hög grad bekräfta denna regel.
Liksom man i de östnord. språken har kombinerat omljud
i isv. honom och i namnet Omundus (Kock: {7-omlj. 6 ff., ovan s.
298) ävensom i adj. onder, hvars vokal överförts från dat. (t€)öndum,
(w)öndu ^), så har man kombinerat omljud i 01. H. S. i gtdlspono,
sponom, spononom, vono, vondo.
Överensstämmelsen är uppenbar.
Att nu värkligen i spono etc. kombinerat omljud föreligger,
framgår med bindande nödvändighet ytterligare av följande om-
ständigheter.
01. H. S. har omljud t. ex. i knor (69, 7, ack. sg.; isl.
kngrr)^ knorren (16, 26; best. form av w-stammen kngrr) men
saknar omljud i ack. pl. knarft^ (15, 20) och dat. pl. knarrum
(15, 29) av detta ord. Däremot har skriften ack. pl. (güll)spono
dat. pl. sponom av u-stammen sponn. Om man med W. antar, att
knarru, knarrum uppstått genom något slags analogi av äldre
M Sistnämnda kombinerade omljnd föreligger troligen icke i dat. pl.
orom (8, 89) av pron. vdrr (jmf. HofPory i Tidskr. f. Filologi N. B. III,
297 jOr.; Eook i Arkiv N. F. t 60). Om dessa vono, vondo yttrar W. Horn.
Ij. 42: "de två sista Al, förklarar väl £ock naturligtvis i enlighet med sin
i Ark. V. 49 framstälda regel".
*) Det östnord. onder kan, liksom det fr&n 01. H. S. nyss anförda
vondo, förklaras på två olika sätt.
Digitized by VjOOQIC
Kock: U-onujudet. 841
hngrru, kngrrum, 8& är det fullkomligt obegripligt^ hvarför icke
(gull)spono, sponom varit nnderkaatade samma analogi-p&värkaii^ så
att man Att ^(gfdl)8pano, ^spanom. Ty den omstanai^heten^ att
kngrru har p, apöno ö tUl rotyokal, sa^ar naturligvis all bety-
delse, när fråga är om analogi-p&värkan; t. ex. gen. pl. spana borde
lika bra kunna p&värka spöno, som gen. pl. knarra p&värkade
hngrru.
Nej^ saken är att här foreligger alldeles ingen analogi-påvär-
kan, utaji sä väl knarru, knarrum som spono, sponom äro de Ijud-
lagsenl^ formerna. Men detta vill säga, att i (gidl)spono, sponom
foreligger ett kombinerat omljud, vid hvilkets inträdande även
nasalen (n) varit en nödvändig &ktor, och detta på så sätt^ att
redan vid overgangen spänu "> spQnu n-ljudet medvärkat (ej forst
vid utvecklingen sp^nu > spönu). Ty i motsatt fall skulle 01. H.
S. ha hävt *knorru, ^knorrum (d. v. s. ^kngrru, '^'kngrrum etc), icke
knarruj knarrum.
Och vidare. Isl. pr *pil* heter or (20, 21), best. form oren
(20, 22), orenne (71, 24; 73, 18), men däremot dat. sg. med bibe-
h&llet u: aru (18, 2), dat. pl. arum (19, 38). Hvarför heter det
nom. van (30, 29, isl. vän): dat. vono men däremot nom. or dat.
arUf om icke formerna vore Ijudlagsenliga, och om icke kombinerat
omljud forelåge i vono^
Och ytterligare. Hvarför heter best. form av vander vondo
(81, 8) men best. form av saär däremot sannu (84, 27), om sannu
skulle utgöra en genom analogi uppkommen form av äldre spnnul
Man inser ej, hvarför icke vondo underkastats samma analogiska
påvärkan.
Jrø har i Arkiv IV, 143 — Beitr. XTV, 55 anfört exempel på
norska £plomer, där samma t<-omljudsregel tillämpas som i 01. H. d.
I detta sammanhang skall jag söka belysa en annan till fi*om-
ljudet hörande fråga (hvilken ej utgör någon tvistepunkt mellan
W. och mig).
Har man i isl. nom. sg. sponn först fttt vanliga äldre u-om-
Ijud, hvarefier g genom nasalitetens invärkan övergått till ö, d. v. s.
utvecklingen *spänuR > sp^n > sponn, eller har utvecklingen varit
*spänuR > "^sp^R > "^sponuR > spånn^. I CT-omlj. 6 f. med noten
1 å s. 7 har jag antytt båda möjligheterna, men snarast antagit
den senare.
Jag tror mig nu kunna anföra en omständighet, som talar
for att utvecklingen varit den förra. Som bekant sakna isl. lång-
staviga u-stammar omljud, när de ingå såsom första sammansätt-
ningsled av komposita, t. ex. vQUr : vallgangr, kpttr : kattbdgr etc.
(Burg: Die älteren nord. runeninschr. 58; Heinzel i Ånz. f. d. alter-
thum XIV, 220 noten); i 01. H. S. 72, 4 vandMki, 73, 17 vand-
holkenn (av vpndr). Detta beror därpå, att u i ^HtnMuR > vgllr
förlorades tidigare (under den äldre u-omljudsperioden) än i 'HoallU'
gangr > vallgangr, där u förlorades mellan de två ti-omljudsperio-
Digitized by
Cjoogie
342 Kock: {7-omljndet.
derna (Kock i Beifcr. XY^ 265). Nu tillämpas denna re^el även p&
ordet spann. Oxford-ordb. har spénn, spann men spån^bcuäci, -briota,
-nyvy 'pak, -paktr-, Larssons Ordforr&det spon (1 g&ng) men spanyr *)
(2 ggr). Härav framg&r, att utvecklingen varit ^spänuR > *sppnB
(spgnn) > 5pön«. Ty om utvecklingen varit ^spänuR > *^gnuR >
"^spönuR > spönn, sä skulle även i ^spänu-paik samma Ijndutveck-
ling (till ^^sponpah) ha försigg&tt, eftersom u foriorades tidigare i
^spänuR än i "^späniupak (liksom det foriorades tidigare i "^woLIur
än i *taalliå'gangr).
AUtsä bar den faktor (nasalitet)^ som framkallat utvecklingen
g > ö i ord med äldre t^-omljud^ tillika framkallat kombinerat
yngre t^-omljud i sädana trakter^ där annars blott det äldre t^om-
Ijudet värkade. Genom det äldre u-omljudet hade uppstått t. ex.
*Aöww > *Apn (nom. sg. till hann), *spänuR "> spgnn. Genom det
kombinerade yngre M-omljudet hade man i fno. och £3V. fatt t. ex.
^hänum > ^hg/num, *^ümum > ^spgnum (genom samvärkan av nasa-
liteten och följande u pä ä). I%.refter övergingo genom inflytande
av nasaliteten så väl *Äpn till isl. fsv. Äön'), spgnn tül isL fho. spönn-,
som ock "^hgnum till isl. hönum fsv. honom, *sp^um till fno. sponotn.
Jämförelsen med utvecklingen av sponn talar för, att ut-
vecklingen av t. ex. nom. sg. fem., nom. ack. pl. neutr. isl. or (av
vårr), fgutn. nom. sg. fem. or (av vär Vår') varit ^wäru > *wgr
> (to)ör (ej *M?örw > ^togru > *(w)(iru > (w)ür), fastän jag härom intet
kan med visshet avgöra. Härmed likställiga äro troligen de av
Wadstein (Hom. Ij. 68) från norska diplom anförda vor (av vdrr),
huor (nom. sg. fem. av hvårr), vopn. Pl. vopnen finnes även i 01.
H. S. t. ex. 65, 4; 70, 12 (men vapn 88, 19), ehuru (J, uppkommet
genom äldre w-omljud, övergått till a: raS" (pl. 67, 6), sar (pl. 72, 2),
saren (72, 28), sal (nom. sg. *'själ" 68, 6), takn (pl. 74, 89) etc.
Man har alltså uttalat vöpnm (ej vapnen)-, v har bioehållits under
inflytande av väpn. (Eftersom W. ej antar två omljudsperioder, fattar
han dessa ord nåffot annorlunda). Om detta är riktig, så har forst
*wäru blivit ^wgr; därpå genom kombinerat u-omljud t. ex. pl.
pret. ^wäru (av vera) blivit ^w^ru; och därefter genom inflytande
av W' så väl *«rfJr > (to)6r, som *f«?^M > (u>)6ru.
Redan i Arkiv IV, 143 noten och Beitr. XIV, 55 noten har
{'ag framhållit, huru omöjligt det är att med Brenner: Altnordisches
Landbuch s. 55 forklara växlingen lond : landum ete. i 01. H. S.
och i andra fho. skrifter på så sätt, att i lond ^der unterschied von
a und o sich schärfer markierte, weil es das einzige flexionsmittel
war: land : pl. Ignd aber landum^\ Emellertid håller W. Hom. Ij.
45 fast vid denna Brenners uppfettning. ^'Att likväl — yttrar han
— tt-omljud verkadt af bortfallet u oftare uppträder [än w-omljud
*) Det enkelt skrivna n gör troligt, att ordet hade eller kunde hava fortis
på senare kompositionsleden; jnif. malaus "mållös" i 01. H. S. 80, 1; 88, 4.
*) Om förklaringen av sidoformerna htm, høn (se Kock i Arkiv IV,
176 ff., N. F. V, 262 ff. (Ib. s. 268 raden 4 står genom misskrivning eller
tryckfel vokalförl&ngning i st. f. vokalforkortning).
Digitized by
Google
Kock: U-omljadet. 343
värkat ay kyarst&ende u], anser jag . . . bero dels på, att det stun-
dom var ett flexionsmedel^ dels p& att det kändes såsom karaktä-
ristiknm for femininum^ hvarigenom också icke sällan äljes lika
ord särhöUos. Så tjänade omljndet till att skilja . . . olika ord från
hvarandra i ex. sådana som vagn, mask., *Vogn*', men vpgn, fem.
'^hvar'; hail ack. masknl. "bakke, sten", men ÄpK, femin. "haP; Jcas
ack. maskul. ^Tcurv", men igs, fem. "dynge"; kar ack. mask. "krølle,
krus", men Jcpr femin. "sæng^^ ..."
Det är mig fullkomligt obegripligt, huru man kan vilja for-
söka tyda i fråga varande foreteelse som ett "flexionsmedel". När
det i 01. H. S. heter t. ex. Danmork (icke *Danfnark), så stämmer
det alldeles icke med hypotesen. Här utgör omljudet ingalunda
"det enda flexionsmedlet". Man har nämligen ingen kasus med
formen *Ddninarky och man behövde alltså icke omljudet i Dan-
mork for att skilja denna kasus från någon annan kasus.
Och när man i 01. H. S. böjer gauuffr men gofgare, gofgaøt^
Skulle p här utgöra ett flexionsmedel? När man har adj. kaldr :
kaldare : kaldaet etc. etc. utan omljud i komparativ och superlativ,
så är det fnllkomligt ofattligt, hvarfor man skulle behöva eller
önska omljud i gofgare, gofgaét for att utmärka komparativ eller
superlativ. Skulle ändelsema -are, -aet icke vara tillräckliga att
skilja komparativen och superi, från positiven gauugr, då de äro
tillräckliga att skilja kaldare, kaldaet från kdldr^
Eller jämför gen. pl. gafugra (av gauugr) med nom. ack. pl.
gofgar. Hvarför heter det icke ^gafgar liksom gafugral Om man
låtit det heta ^gafgar, skulle lika litet forväxling med någon annan
form av adjektivet kunnat riskeras som vid formen gafugra.
Och vidare, omljudda former sådana som hogna (01. H. S.
9, 23; av Hpgni, *Hagufia), hofpingi. Här är det absolut omöjligt
att med Brenner tänka på g som flexionsmedel: ordens alla former
ha ju Q.
Eller skulle man med W. kunna antaga, att omljudet an-
vändes till ordskillnadsmedel, så att det tjenade att skilja va^
"vogn" och vggn "hval" etc.?
När man besinnar, huru våra germ. sprAk ha massor av ho-
monymer, utan att språkens begriplighet därigenom i nämnvärd
mån minskas, huru t. ex. vårt eget språk har en hel rad av ord
med formen led med vitt skilda betydelser ('fingerled', pret. av lida,
adj. "otäck", subst, ''grind" etc. etc.), utan att flertalet svenskar
någonsin tänkt därpå eller förnummit den ringaste olägenhet därav,
så är det ett högst vågat påstående, att forntidens nordbor skulle
känt ett behov att genom omljud skilja ett ord med betydelsen
''hval" från ett annat med betydelsen '^vagn'' eller ett ord med be-
tydelsen "backe" från ett ord med betydelsen "sal" etc.
Nej, saken är att vi här hava att göra hvarken med flexions-
medel eller med ordskillnadsmedel, utan helt enkelt med en ljudlag.
Vi ha omljud i Danmork, gofgare, gofgast, gofgar, Hogna, hofpingi
Digitized by
Cjoogle
844 Kock: U-omljndet.
etc., etc., därför att i alla dessa former u förlorats efter rotvokalen^
men vi sakna omljud i Danmarku, gcmugr, gafugra etc., darfor —
ock endast ock allenast därför — att u kvarstår.
Men kam kommer det sig^ att en sä enkel ock p&taglig ljud-
lag som den i 01. H. S. ock vissa andra iho. skrifter tillämpade
regeln for u-omljndet ännu kan fr&n en ock annan framkalla oppo-
sition^ ock att man kan fii^mställa sä ytterst konstlade utvägar för
att söka bortförklara orsaken till den klara motsatsen log : lagum etc?
Orsaken är delvis en kistorisk. Den oriktiga uppfattningen är
delvis en kvarleva fr&n den äldre vetenskapens åsikt om de nordiska
språkeu. För några decennier sedan ansågs som bekant isländskan,
eller som man gärna brukade säga ''fomnordiskan^', vara moder-
språket till de övriga nordiska språken (fsv., fd., &$>.)» ^^^ ^^^ ^®~
nade då, att isl. i alla avseenden var ålderdomligare än dessa. Då
nu isl. kade Igg : Ipgum, men fno. log : lagum, fsv. lugtMn etc., så var
det naturligt, att man på den tiden fattade logum såsom den
äldre, lagum såsom den yngre formen, ock man tillgrep en eller
annan nödfallsutv^ för att förklara, att frio. kade omljud i log
men ej i lagum,
iNumera veta vi emellertid, att isl. ingalunda är moder till
de andra nordiska literaturspråken, ock att om ock isl. i de flästa
avseenden är ålderdomligare än dessa, detta ingalunda är teXXei i
alla avseenden. Men vi böra då även begagna oss av detta veten-
skapeus framsteg vid förklaringen av u-omljudsförkållandena i de
nordiska språken, ty endast på detta sätt kunna de förklaras.
Men man kan anföra ett bestämt bevis för att värkligen isl.
i detta avseende intar en yngre ståndpunkt än språket t. ex. i 01.
H. S. Detta bevis är väsentligen kämtat från runinskrifler. W.
synes lägga stor vikt på dessas vittnesbörd. Han menar sålunda
Hom. Ij. 142, att '^det är just i dessa [runinskrifterna], såsom de
enda jämförelsevis gamla fsv. språklemningar, som man kan vänta,
att det ursprungliga förkållandet med väsding af omljudda ock icke
omljudda former skulle visa sig".
Nå väl, låtom oss se, kvad de lära oss. I fall även runinskrif-
terna, liksom 01. H. S., ka w-omljud framför förlorat w, men sakna
enkelt «-omljud framför kvarstående w, så torde därmed fullstän-
digt vara å daga lagt, att detta en gång varit den samnord. regeln
för u-omljudet, ock att man alltså kavt två skilda u-omljudsperioder.
Jag anför först exempel från svenska, sedan från danska run-
inskrifter.
1) Bokstenen i Östergötland. Omljudsförkållandet i den till följe
av sin ålder ock längd mycket viktiga Bökstensinskriften bekandlas
av Bugge i Vitterkets Akademiens Handlingar XXXI nr 3 s. 47 i
kans nyss publicerade senare avkandling om denna inskrift. Han
yttrar på anf. st.: ^1 hosli betegner o u-OmXjå af a ligesom i old.
i Modsætning kertil er med den længere Bækkes Runer skrevet
Bagwm« Af dette maa vi slutte, at a i sakum, altum, fiarn, karuB,
Digitized by
Cjoogle
Kock: I7-oinljtid6t. 846
fiaknra, fiakurjim, nabniun o. s. v. betegner a og ikke en omlydt
Vokal, og at a i mannm, atrantn betegner et nasalt a. Men hvor-
ledes skal det forklares^ at hoali i Modsætning til f. Ex. lagwm og
altum har omlydt Yokal? Jeg opfatter det saaledes. Rok-Stenens
Sprogform viser folgende Regel: Et w, som fölger i næste Stavelse,
omlyder ikke a, g, i den Stavelse, som har Hovedtone; derfor
sagwiD, sakuni, altnin^ manum o. s. v. Men a omlydes til o ved
Indflydelse af et u, som engang har været, men ikke længer er
tilstede i en folgende Stavelse: derfor old af *aldu. Altsaa maa
hosli være opstaaet af umord. ^hastdé. Den nmordiske Form maa
have havt en Vokal mellem s og I ligesom lat. coriüus af ^cosulu^.
Härav Iramg&r s&ledes, att kvarst&ende ti icke värkat omljud,
vare sig när rotstavelsen var lång (t. ex. altnm^ d. v. s. aJaum,
dat. pl. av gid; stffuitu^ d. v. s. Srg/ndu ack. sg. av strgnd; alu^
d. v. s. cdlUy dat. sg. av allr\ eller när den var kort (t. ex. saknm
d. v. s. sagum ''låtom oss säga"; banil)8 gen. sg. av Harupr), ehuru
t<-omljud inträtt, när ^^ljudet förlorats (t. ex. hosli <: ^hastde effentl.
"hassel", old i sammansättningen igold, d. v. s. ygpld ^'åe bistre
krigere*^).
Bugge anser numera anf. arb. s. 68 inskriften vara seuast
från omkring år 900.
2) Ägetotnta kaUarmur (Turingstads socken, Östergötland). Bautil
860 — Liljegren 1102. Här läser man saul ^'sjäP (d. v. s. spl <
^sälu) men fapnr fapnr.
3) Grönlunds äng (Åsbo socken, Östergötland). Bautil 880 =»
Liljegren 1190. Här står saul (d. v. s. sgl <: "^^sälu) men fapur.
i) Krimstads socken (Memmings härad, Östergötland). Bautil
863 — Liljegren 1126. Stenen har aut (d. v. s. gnd <. ^andu) men
(£)at)u(r). Första ävensom sista runan i sistnämnda ord är enligt
Bautil och Liljegren delvis skadadj Liljegren trycker /al)ur. Sam-
manhanget (. . . brül)r X ristu x stein x ifU x (f)al)ii(r) x aln x . . .)
angiver dock tydligen, att ordet fapur avsetts.
5) Skåäng-stenen (Vagnhärads socken, Sörmland). Stephens: Old
Northern Runic Monuments II, 888, Ul, 23 «.; Handbook 6 f.;
Liljegren 856; Boije i Svenska forminnesforen:s tidskr. V, 143.
Stenen har som bekant en inskrift med den längre, en med den
kortare runradens runor. I den senare, som enligt Wimmer: Die
runenschriffc 367 forskriver sig från 1000-talet, läser man olauf (d. v. s.
kvinnonamnet Ölpf >- "^^Änuläüu) men såväl salu (d. v. s. salu, dat.
av s^l) med lång rotstavelse som fapur med kort rotstavelse.
6) Lida hage (Hölö socken, Hölebo härad, Sörmland). Bautil
778 = Liljegren 847; Boije i Sv. fomminnesforen:s Tidskr. V, 139.
Inskriften har ketilhaufpa men fal)iir. ketilhauft^a angiver enligt
all sannolikhet uttalet KetWhgfpa *) av ^Katila-häbud-; jmf. isl.
^) Dock är möjligheten att i ketilha'af))a au skulle kunna återgiva
diftongen au icke alldeles utesluten; jmf. det mycket sällsynt-a isl. haufuSj
det sällsynta fsv. høtcdh, dat. hefdhe.
Digitized by
Cjoogle
346 Kock: U-omljudet.
t. ex. SvcMTthpfph nm. suarthofl)! (Dybeck fol. StockholmB lan
nr 229).
7) Långbro (Trosa lantforsamling, Sörmland). Bautil 783 — Lilje-
gren 848; Boije i anf. arb. V, 145. Här läser man nsnrR (d. v. s.
Qsutr; se ovan s. 304^ huru i detta namn, urspr. ^Antsf/oaruR, om-
ljudet i första stavelsen nppst&tt genom förlusten ay w) men [f Japor.
Enligt Bautil är första runan i ordet f^^ivæ utpl&nad^ men sam-
manhanget angiver alldeles otvetydigt läsningen fat)iir; Bautil har
nämligen: . . . auk : igialtr : au[k] : ubutr : t>aiR : rai8[tii : Btjain : t)üisa .
at . Buain . [f ]at)ur : sin.
8) Bro kyrka (Bro socken, Bro härad, Uppland). Dybeck fol.
Uppland nr 1; Bautil 267 == Liljegren 312; Upplands forminnesförts
tiaskr. I, 3 s. 20. Inskriften har uikika x uanrpr (d. v. s. vHcinga-
vgrpr) och aut (d. v. s. gnd) med omljud men lalu ("sjal"), haku-
naR (gen. av Häkun\ asur (» fsv. personnamnet Assur), alla med
lång rotstavelse utan omljud. Bedan Söderberg: U-omlj. s. 102
noten har framhållit denna stens vittnesbörd för den av honom
och mig hyllade omljudsteorien.
9) Skramstad (Vadsunda socken, Håbo härad. Uppland). Dybeck
fol. Stockholms län nr 229; Bautil 327 — Liljegren 16. Inskriften
har iuarthofl)! (— isl. Svarfhgfpi <: ^-halöuäa) men alum (d. v. s.
ällum) ^) med lång rotstavelse och utan omljud.
10) Skramstad (Vadsunda socken, Håbo härad, Uppland). Liljegren
15; Upplands fornminnes-förenis tidskr. I, I s. 34. Inskriften har
snart x haufl)a (jmf. suarthoft)i å näst förut anförda sten och isl.
Svarthgfpi men även ovan om Lida-stenen) men däremot (sl^wc,
11) viks forna ^rdstomt (Balingsta socken, Hagunda härad. Upp-
land). Enligt Liljegren 91 och Upplands fomminnes-förenis tidskr.
I, 3 B. 16 har stenen olauf och 8aarthufl)a men &t)ur. Å en av
Dybeck gjord och i Vitterhets-akademiens arkiv förvarad men, så
vitt jag vet, ej publicerad teckning av stenen skrives det andra
ordet •uartaufl)a, det tredje fj^t)«*. Då sammanhanget otvetydigt
angiver, att ordet 'fader' avses (olauf . lit . raisa . stain . t)ina . iftir .
8uartauft)a [8uarthufl)a] . ff pur [fitt^nr] . sin . uk . iftir . l»ort) . burut)ur .
sin .), så är det otvivelaktigt, att uttalet faätir avsetts, vare sig att
f står för 4' (jmf. ovan s. 319 förf i st. f. für|), eller att stenen
har t\^Jit. Däremot med omljud olauf d. v. s. Olpf (<: *-4.n«Zä»w).
Om Buartaufl)a jmf. näst föregående stenar.
12) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad, Uppland). Dybeck fol.
Uppland nr 25; Bautil 345 « Liljegren 53. Även här finner man
8uarthaufl)i men fapur; jmf. straxt ovan den andra Skråmstad-stenen.
13) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad. Uppland). Dybeck fol.
Uppland nr 23; Bautil 350 =« Liljegren 51. Här finner man oiur (om
^) Bet & samma Bten mötande onut angiver naturligtvis uttalet ^nund
med nasalerat a. Som bekant användes runan ^ sä väl for att angiva
nasalerat a som för att beteckna u-omljud av a>
Digitized by
Cjoogle
Kock: U-omljndet. 347
omljudet i *AntstvaruR se s. 804) men uaRii (pi. pret. ay verbet
væra) utan omljud (det kombinerade omljudet hade här ännu icke .
inträtt).
14) Nora berg (Danderyds socken, Danderjds skeppslaff^ Uppland).
Dybeck fol. Stockholms län nr 7; Bautil 221, 1115 - Liljegren 662j
Upplands fomminnesforen:s tidslo*. I^ 4 s. 11. Inskriften har hankua
d. y. B. hpggica ^'hngga^^ s&ledes med omljud; beträffande omljudet
i detta ord se Kock: U-omlj. 10 f. samt oyan s. 291; däremot
ilhia8tat>um utan omljud.
15) Hemevi (Bro socken, Bro härad, Uppland).} Bautil 268 — Lilje-
gren 316; Upplands fomminnesforenrs tidskr. I, 3 s. 22; Dybeck
fol. Uppkmd nr 4. Även här finner man usur (se oyan s. 304) men
£at>v.
16) Sandmo socken, yid sjön (Västra härad, Småland). Enligt
Liljegren 1240 arinuort)r *) (d. y. s. Arinv^pr "härdyaktare^') men
icke mindre än sex ganger ta,^vLt.
17) Härenedsstenen yid Dagsnäs (Västergötland). Torin: Vester-
götlands runinskrifter I nr 7; Liljegfren 1342; Ant. Tidskrift X,
267. Stenen har kaurua "göra" men däremot intet omljud i det
längstaviga satu (d. y. s. sattu '^satte'') eller i det kortstayiga fat)ur.
kaurua representerar yal snarast uttalet gørwa med ø öyenort från
pres. sg. och där uppkommet genom i-omljud och äldre i«;-omljud
(Söderberg: CT-omlj. 74) ^).
18) Hög, på kyrkogården (Hälsingland). Enligt Säyes läsning ay
inskriften, publicerad i "Some runic stones in noähem Sweden^' s. 11
(jmf. oyan s. 318), har denna uifostr (< "^-fastuR) med äldre om-
liud men såyal det långstayiga aalu ^själ^ som det kortstayiga fatuR
^ fader'^ utan omljud. Att den i namn brukliga sammansättningsleden
'faster yBxit ti-stam, har yisats ay M. Lundgren i Uppsala-studier
16 f. Äyen en teckning ay stenen i Liljegrens "Fullstaiidig Bautil"
i Vitterhets-akademiens arkiy har uifostr; å teckningen står 01.
Rehn 1763 »).
Jag öyergår tiU ett par danska runstenar.
^) Denna läsning med sjunde runan läst som r finnes även & en hand-
skriyen återgiyning ay runristningen i Liljegrens "Fullständig Bautil" i Vit-
terhete-akademiens arkiy ooh &r säkerligen den riktiga. D& enligt tyä teck-
ningar i Vitterhets-akademiens arkiy (den ena i "Fullständig Bautil") stenen
bar erlnuoui)r, beror läsningen ay sjunde runan som u troligen därpå, att i
1^ -runan sidostayens inböjning är ringa, så att runan kxmnat läsas som | ]. Vare
sig att första runan är a eller e, ayses samma namn (Arinvgrfr, Ærinvgrfr);
jmf. fsy. arin och «rtn "bard".
*) Wimmer: Die Bunensobrifb 827 med noten 1 uttalar den meningen t
att kaurua å runstenar möjligen angiyer uttalet ggrwa, ocb att p öyerförts
till infin. från part.-adj. gprr, Äyen detta är kanske möjligt. Botyokalen ø
i de östnordiska literaturspråkens gøra kan yara den Ijudlagsenliga fort-
sättningen ay byilkendera formen som bälst, eftersom p framför r blir 0,
*) Det är alltså otyiyelaktigt, att Liljegren: Bunurkunder 1069 inkor-
rekt återgiyer detta namn med Vifastr; ban synes ba företagit en norma-
lisering. De tre första runorna i fatus äro mindre tydliga.
Digitized by
Cjoogle
348 Kock: tr-omljudet.
19) Emedan den större JelUngestenen *) har tanmanrk^ men Ski-
varn-stenen däremot tanmarku (och även den mindre Jellingestenen
tanmarkaR)» s& drager Wimmer: Die Rnaenschrifl 317 den slut-
satsen^ att man vid slutet av 900-talet har i fornjutskan böjt nom.
Danmgrhf gen. DanmarhiR, dat. Danmarku, och att man s&ledes
i överensstämmelse med forhållandet i vissa fnorska urkunder hade
fi-omljud i former, där u förlorats, men saknade omljud i former,
där u kvarstod. Denna slutsats är utan tvivel fullkomligt riktig.
Den bekräftas därav, att den större Jellingestenen trots tanmaurk
(ack.) har &l)iir utan omljud.
20) Att Glavendrujpstenens saulna knl»a troligen innehåller exem-
pel på äldre omljud, har visats ovan s. 306 f Att det yngre w-om-
Ijudet icke genomförts i denna inskrifts språk, visa dess ristningar
kart)u (d. v. s. garäu ^^gjorde^^) med låug och fsk^ua med kort rot-
stavelse. Inskriften å aen fyenska Glavendrup-stenen dateras av
Wimmer till omkring år 900 (anf, arb. s. 304).
21) Från ännu en urkund, äldre än literaturspråken, kan anföras
exempel, som visa omljud värkat av förlorat u, ehuru kvarstående
u i samma urkund icke värkat omljud, nämligen från Reichenauer-
nekrologiet. Detta förskriver sig enligt J. Grimm i (dansk) Antiqv.
tidsskrift 1843—45 s. 67 från 800- och 900-taren; enligt Diploma-
tarium islandicum I, 170 påbörjades det under början av 800-talet
och fortsattes till och med 1000-talet. Det innehåller som bekant
en ganska lång förteckning på nordiska pilgrimers namn. Vid de
flästa namnen anföres ej, från hvilket nordiskt land de förskriva
sig. Några få uppgivas dock tillhöra personer från ''Hislant terra".
Såsom denna beteckning antyder, tillsättes icke sällan ett h- framför
vokaliskt begynnande nordiska namn, t. ex. hestrit (73, 25) jämte
estrit (74, 4 - fda. Esfriih), hesa (73, 27) jämte esa (74, 4 etc; fda.
Esa, isl. Æsa), hespern (75, 7) jämte espem (73, 25 etc.; fda.
Esbem) ^y
Nu finner man omljud, värkat av förlorat u, i t. ex. sorK
(74, 28), d. v. s. isL Sgrli < ^Särida. Anföres från '^Hislant terra".
Jiolof (73, 23), d. v. s. kvinnonamnet 01gf<: ^AnulaJ^. Nam-
net har tillsats av h- liksom nyss ovan anförda namn. Motsva-
^) Enligt Wimmer : Die Bunenschrift 804 fr&n omkring 980; den mindre
Jellingestenen är från 980, ib. ; Skivom-stenen från förra häften av 900-talet
enligt anf. arb. 817.
*) Dialektiskt ha f sv. ord börjande med t- låtit detta övergå till ht-
i urkunder, där h annars icke tillsattes framfor andra beg3mnel8e-vokaler.
Så finner man t. ex. i Sv. dipL N. S. I, 690 (&r 1406) prep. t alltid (sex ggr)
skriven hii^ men däremot ter, Vhy, och, dlth etc. Da diplomet har insigle
(ej hi')j beror .det på att ordet fir utländskt. Även i Sv. dipl. N. S. III nr
2484 (ar 1418, Östbo härad) läser man alltid hid (sex ggr) men tdlir, insigle
etc. Bimkr. ITT har hiissen för iisen. Hästläkedom histir for istir (2 ggr;
beläggställen i Söderwalls ordbok). Jmf. att grekiskan har ätskilliga exem-
pel pl I för 1: leQÖc, ütno£ etc. (Meyer: Gr. Gramm.* s. 248 f.). I lat. diplom
frän Sverge anträ&s däremot i ex. Eericus för Ericus, Handreae för An-
dreas etc.
Digitized by
Cjoogie
Eock: I7-omljadet. 849
Tamåe masknlina namn förekommer flera ggr: olaf (75, 16; 75, 17),
idaph (74, 10), ulapf (74, 12), volaf (75, 12).
gunnar (74, 26), d. v. s. isl. Ounnvgr, &v. Gunnur < ^Gunn-
toaru. I gunnor har f<;-ljiid förlorats framför o, sedan i den med
semifortis akcentnerade andra stavelsen av Gunnvgr p hade över-
gått till o. Möjligen har dock tv i Gunnvpr knnnat förloras obe-
roende av denna Ijadntveckling; jmf. att i fsv. diplom finnas Gun-
naræ, Gunnare (Lundgren: Personnamn 80).
osmunt (73, 31), d. v. s. isl. Äsmundr; osmuod (75, 11) d. v. s.
isl. Äsmåpr. Dessutom har man i Nekrologiet namn p& a^-, t. ex.
asmuot (74, 14), asmot (73, 22 etc), asgot (73, 14). Växlingen för-
klaras p& följande satt. Formerna p& as- äro de Ijudlagsenliga
(jmf. vgllr men vaUgangr, h^hr men harldauss etc.; Burg: iSe
älteren nord. runeninschr. 58; Kock i Beitr. XV, 265). Formerna
p& 0^- ha f&tt o genom anslutning till det enkla ordet qss. Även
i kvinnonamnet Äsa växla former med o och a: osa (74, 26, anfört
under ^'Hislant terra^), osa (75, 7) och åsa (73, 18 bis), osa (73, 19).
Äsa (Osa) är säkerligen '^kurzname^' av s&dana kvinnonamn som
Aslaug, Äsn^ etc. Osa kan ha uppstått av komposita på Qs-, Äsa
av komposita på As- *).
I motsats till här anförda ord med omljud, värkat av förlorat
u, har Nekrologiet kvarstående u (o) och intet omljud i
*) Den omständigheten, att i Nekrologiet o nndantagsvis någon gång
synes motsvara nord. å (ooh? a), minskar icke i nämnvärd m&n p&litligheten
av ovan givna förklaringar. Detta är kanske fallet i cuannol (73, 29), imf.
isl. Konall, som dock säkerligen är keltiskt lån (kelt. Conalt), Möjligen
hade a redan vid denna tid så mycket närmat sig till å, att det någon gång
knnde förefalla en utlänning som detta« ljud. Jmf. ovan s. 810 om Scone
etc. hos Adam av Bremen. Enligt Nielsen s. 8 är det i Nekrologiet en
gång mötande olgot identiskt med Alwgut, Algut; no. Algaut; jmf. ock isl.
Alpauti. I foll denna sammanställning är riktig, lemnar jag oavgjort, om
o 1 penultima av olgot återgiver långt a (a dialektiskt förlängt framfor Iv
i Alf g-] jmf. redan i älsta isl. half r etc.). thurloc (75, 17) behöver väl ej
vara — isl. ßorldkr utan kan vara identiskt med fsv. Thortoger. Ovisst är
om i isl. aseotla (74, 81) o representerar nord. a. Namnet (isl. Askatlä) skri-
ves i Nekrolo^et 2 ggr ascatla och en gång a8chatala,OQh med (xscatla :
aseotla är möjligen att sammanställa, att i SnE. I, 582 olika hskrr. hava
ktxtla och kotla,KÖtla (även ketla) såsom benämning på "skepp". Har man
jämte omord. *katü^ även hävt ett umord. *katulö? keiloc nnder "Hislant
terra" synes motsvara isl. Kiallakr, fomkelt. Celläcus, Ceollach (Holder:
Alt-celt. Sprachschatz; enlist Ozford-ordb. kelt. Cealloe). dola (74, 27) är väl
icke «- isl. Dalla, såsom det antages i Diplomatarium isl. I, 172. Det kan
vara identiskt med det i Nekrologiet mötande tola (jmf. om detta namn
ovan 8. 296).
Så vitt jag ser, har Nekrologiet intet ord, som visar omljud, värkat av
kvarst&ende u. Men även om så hade varit, att Nekrologiet genomg&ende
hävt omljud värkat av förlorat u, men dels hävt dels saknat omljud ftkmfor
kvarst&ende u, hade urkunden knfbigt talat för två omliudsperioder. Ty då
personnamnen äro från skilda trakter av Norden, hade i så fall namnen
med omljud framfor kvarst&ende u varit från Island (och vissa trakter av
Norge), namnen utan omljud framfor kvarstående u från Sverjg^ och Dan-
mark.
Digitized by
Google
350 Kock: U-omljndet.
aøur (74, 37), assur (75, 11), azor (74, 8; 74, 12), asor (74, 10),
d. y. 8. det oyan s. 304 diBkuterade namnet fsv. As£fur, isl. Qssur.
anunt (74, 15) — fsv. Anunder, isl. Qnundr.
magnus (74, 9) — fsv. Magnus^ isl. Mggnius, .
samt även i amundi (73, 30), amunde (74, 17) — isl. Amundi
(jmf, fsv. Ämunder) med l&ngt a-ljnd.
Helt visst Bknlle man kunna öka den här gjorda förteckningen
över förliterära urkunder, som visa omljud värkat av förlorat «, f€
(resp. kombinerat yngre omljud), men intet enkelt omljud, när u
kvarst&r.
Som bekant är det ytterligt vanligt, att i runinskrifter finna
exempel p& ord med a i rotstavelsen, som efterföljes av kvarst&ende
Uy ocn man har enligt min åsikt iugen anledning att, åtminstone
när sådana runstenar tillhöra Sverge eller Danmark, antaga att
a-runan betecknar något annat än a (således icke p). Bland mcissor
av exempel anför ja g blott några {&. Hedeby-stenen har satn (—
isl. såtu '*suttu"; Wimmer: Sønderjyllands historiske runemindes-
mærker 40). Den stora Aarhus-stenen (från omkring år 1000) bar-
{)ask ''slogos*' (Wimmer: Die runenschrift 317). En av Hellestads-
stenama (Liljegren 1442) at : ub : : 8alum och sata ^satte" (Ant. Tidskr.
X, 285). Dybeck foL II, 15 karl)u, &l)ur; Dybeck fol. I, 12 salu och
i hoita . uapum; (Dybeck fol. I, 73 och) Bautil 610 a tanmarku och
i huita.uapum; Dybeck fol. I, 114 salua fapur sin; ib. 134 hakun
fttpur; Dybeck 4:o nr 63 lalu och flapiir. Torin: Vestergötlands
runinskrifter I nr 19 har satu ''satte" och kart)u ^'gjorde^*^; Torin
II nr 45 karpu och fat^ur; Torin II nr 46 satu ^'satte'' och fiEit)ur;
Gårdby-stenen (Öland) karrum ''gartum** (Ant. Tidskr, IX nr 2 s.
10; stenen granskad av Söderberg). Turinge kyrkogård (Sörmland)
i kart)um (^t. Tidskr. X, 151) etc. etc.
Här må till frågans belysning även nämnas följande. Brate
har i Uppsala-studier 6 ff. egnat en monografi åt det svenska ordet
'^sjäP'. njxa har för denna undersökning granskat alla honom till-
gängliga läsningar av runinskrifter, och han anför de växlande
former, under hvilka ordet förekommer i dem. Granskar man de
av honom från Sverre och Danmark anförda formerna, får man
följande resultat. Ordet skrives 30 rar med a i rotstavelsen, när
ändelse-vokalen u (o) kvarstår, nämligen salu 28 ggr, iahlu en
gång och salo en gång. Men icke mera än 2 ggr med o (aldrig
med cm) i rotstavelsen, när u följer, nämligen en gång sola (Bom-
holm), en gång isolu (Sörmland). Naturligtvis är formen salu den
Ijudlagsenliga, och det mycket sällsynta (i)Bolu har fått g genom
inflytande från nom. (och ack.?) 89I, där -u Ijudlagsenligt förlorats.
Brate upptar däremot 4 exempel på aaul och ett på sol.
Jag hoppas, att av det anförda med fullkomlig visshet fram-
gått, att man under en period så väl i Norge som i Sverge
och Danmark (och man är därför berättigfad säga: över hela
Norden) hävt i fortisstavelse enkelt omljud, värkat av för-
lorat fl, men icke av kvarstående u.
Digitized by
Cjoogle
Eock: D'-omljudet. 851
Några öBtnord. exempel på ord med omljad^ värkat ay för-
lorat fl«, må Miforas. Fsv. da. øm (isl. pm <: *arwtiÄ), fßv. hørJcer
{iah b^hr), møl (isL mplr), bolker (isl. bglkr), fd. bold nysv. boll (isl.
bgllr), (grås)wåU (isl. vgUr), nysv. tutt (isl. piUr) — fsv. fd. sg.
}mi% pl. børn (isl. pl. Jpm <: *Jar«ti), fd. gøm (isl. pl. ^prn), nysv.
hand-söl (isl. pl. Äatirf^pZ), fd. logh (isl. ?p^) — fsv. rost (isl. rps^<:
♦riw^tt), fd. ørk (isl. prA), ^i^r^ (isl. p^f), da. /øfZ 'rem' (isl. fi), fd.
0^ (isl. Ol^f)^ fsv. t;<miZd (isl. verpld)^ Gunnur (isl. Gk#wfwpr) —
fsv. fd. øl 'cerevisia' (isl. gl<:*alu) — fsv. fd. hon, kun, høn (isl.
hån). Om behandlingen av p firamför olika konsonanter se Kock i
Arkiv N. P. I, 95 ff.
Efter denna tid ha de nordiska språken gått olika vagar^
hvad det enkla t^omljadets inträdande vidkommer.
Enkelt onHjud har i fortisstavelser intr&tt framför kvarstående
u på Island och åtminstone i vissa trakter av Norge, men däremot
icke i de östnord. riksspråken.
Till frågans belysning erinrar jag blott om några f& östnord.
exempel^ merendels hämtade från fsv.
Oblik kasas i sg. samt pl. av fem. n-stammar: isl. gQtu^ggtur
men fsv. gcUu, nysv. gator, gatufred etc.; isl. sggu sggur men &v.
saghu aaghur, nysv. sagor, sagotid etc.; isl. solu sglur men fsv.
S€Uu, nysv. alltjämt tül salu såsom en isolerad form^ även salubod
etc. (nom. sala användes ej längre); isl. hgrpu, hgrpur men fsv.
harpo^\ nysv. harpor, harpoiékare etc. etc. Jag erinrar särskilt
om sådana ord som de nysv. närvaro, frånvaro, samvaro etc., ort-
namnet Falun (fsv. fala '^slätt^'), där den oblika kasns blivit den
segrande^ samt om sådana fsv. komposita som Falt4køpunger, Falur
køpungsskteppa, Falöbékken. Om kvarstående u värkat omljad, så
är det nppenbart, att man borde havfc omljad i dylika ord.
Ord på -id (-ol): isl. hgkull men fsv. hakul, isl. stgpttU men
ä. nysv. staptd; isl. QnguU men fsv. Angulstadha etc. etc.
Ord lA -w; isl. mgsurr men sv. masur.
Isl. gllungis : hr. allungis.
Ord på -und: isl. Jtgrund men fsv. harund. — Även isl. Qnundr
men fisv. Ammder.
Ord på -åttr: isl. skgUöttr men fsv. skallotter etc.
Ord på -ugr: isl. gfugr men fisv. aumgher nysv. avog; isl. stg-
pugr men fsv. stapugher nysv. stadig etc.
Obs. även sådana stelnade böjningsformer som nysv. lagom
(dat. ^.; isl. Iggum), i handom (dat. pl.; isl. hgndum).
Élomposita: isl. gf und men fev. af und, ä. da. affwund-, isl. Qg-
mundr men fsv. (normalt) Aghmunder; isl. Sglmundr men fd. Sal-
mund; fiav. Adhmund, Almund, Farmund; isL Qrndfr men fsv. Arn-
1) Eftersom W. U-omlj. 84 säger^ att fsv. hade blott helt f& dylika
l&ngstaviga ord med ä, och att han erinrar sig blott aska, gangar maska,
p&minner jag om fasta, kanna, halioa, varta^ langa, taska, hampa, lampa,
oamha, fiaska, amma etc.
ABXXT rte Mosmax filologi x, mt i^lip ti. i25 t
Digitized by VjOOQIC
862 Eock: rT-omljudet.
fdiver; fisv. Fasttdf, fd. Fasttdfp, jmf. det av Lundgren: Person-
namn anförda isl. Fostdfr; fd. Saxdfstharp, Saxulatwp, jmf. det
av O. .Nielsen anförda isl. SpxoJfr.
Även isl. Qzurr men fev. (normalt) Asøur, Aszor.
Jmf. beträffande denna sammanställning Söderberg: CT-omlj.
57 f., Kock: ü-omlj. 27 f.
Kombinerat u-omljad, värkat av kvarstående u tillsamman
med någon annan faktor^ har inträtt även i sådana trakter^ där
enkelt omljnd, värkat av kvarstående u, icke inträdde ^).
Om de olika fallen av kombinerat u-omljnd i &v. rspr. se
ovan. Om smstur > systur; bikkiu > bykkiu etc. s. 289, 296. Om
wäru 'j> voro etc. s. 290, 298. Om hawum > honom etc. s. 291, 298.
Beträffande dialektiskt kombinerat «i-omljad i Aghmwider >
Aughmunder etc. se s. 290, 300.
TiHJämnings-omHjud har i norrländska och finländska bygde-
mål inträtt i tränu > trcenu etc.; se s. 322 ff. Om möjliga spår av
denna ljudlag i den fisv. literaturen se s. 325.
Yid uppställandet av regler för ir-omljadet måste man sär-
skilja ord, i hvilka w följer omedelbart på rotvokalen, och ord
i hvilka rotvokalen skiljes från w genom en konsonant.
A. Den förra ordgruppen har behandlats på följande sätt.
1. När U) förlorats, har följande regel tillämpats: föregående
lång vokal blir omljudd (t. ex. *5nlir(f)Ä > isl. sngr ''snöar**); före-
gående kort vokal förblir oomliudd (t, ex. ^piwtR [jmf. got, pitoi]
7> isl. pir). Den olika behanalingen av vokalen förklaras därav,
att fo i slutljud och framför konsonant förlorades tidigare, när
den omedelbart föregående vokalen var lång, än när den var kort.
Jag har egnat en särskild undersökning åt denna fr-åga i Indo-
germ. Forsch. V *).
2. När fr kvarstår, förblir vokalen oomljudd, t. ex. isl.
tivar (ti/ar) ''gudar**.
B. Ord i hvilka rotvokalen skiljes från io genom en mellan-
stående konsonant.
I dylika ord har w värkat enkelt amUjud under två olika pe-
rioder. På samnordisk' ståndpunkt värkades omljud i och med
förlusten av ir, t. ex. ack. sg. isi. har, &v. hør (iro-stam). Senare
har i vissa trakter av noraen omljud värkats av kvandA^nde w
*) Det ftr trolürt, att i sådana bygder, d&r även det enkla tf-omljndet
inträdde (ex. aok. pl. Tcnarru >- kngrru) vissa slag av det kombinerade M-om-
bjudet (ex. aok. pl. spänu >- spg'nu > spåmt) hade åtminstone börjat in-
träda, förr an det yngre enkla omljudet värkades. Då t. ex« 01. H. S. har
knarru men spano (aok. pl.), isl. däremot kngrru ooh ap&m^, så ftr det san-
nolikt, att ftven isl. under någon period hävt samtidigt knarru och spånu
(eller åtminstone knarru och spg'nu).
*) Ljudet hw (i got. saihwan eto.) förlorades interyokaliskt utan att
värka omljud: sia, Ua Cg^ot. leihwan), nä- (got. nihwa), näinn, när, fl. är
(got. ahtoa). Yid bortfEOl i slutljud eller framför konsonant synes hw ha
omljutt lång vokal (got. nihw : isl. ttø-)j^men ej kort vokal vid bort&ll
slutljud (got. sahto : isl. sä; jmf. dock s.
Digitized by
Google
Kock: CT-omljndet. 363
(Island och &tminstone vissa trakter av Norge ^)), t. ex. isl. prvar
(pi. av pr 'pil'). Däremot har i de östnord. riksspråken enkelt
fc^-omljnd icke värkats av kvarstående iv.
Till följe av mninskriflemas ringa ordförråd är det vanskligt
att firån dylika anföra talrika exempel^ som visa^ att en och samma
inskrift har omljnd framför förlorat w eller tf, men saknar omljnd
framför kvarstående to.
Ett dylikt ntgör dock den ovan s. 347 omtcdade Högstens-
inskriften. Här har man nämligen nifottr (<: -fastUR) men däremot
alulR (isl. Qlvtr) ntan yngre ir-omljnd (ävensom salu och fittiiR ntan
vngre ti-omljnd). — I många andra runinskrifter möter a framför
kvarstående w. Blott ett par exempel. En sten i Ed (Ant. Tidskr.
X, 84) har rahnnaltr (« Ragnwaldr) två gånger och fastui (— Fastttn
eller Fastive). På Ekestenen (Dybeck fol. 1, 209) finner man anBtiar
(jmf. s. 304 not 2) och hakna (— haggioa med ännn icke genom-
fört kombinerat omljnd); å samma sten ÜEtpor.
Emellertid har Söderberg: CZ-omlj. 64 ff. å daga lagt, att man
hävt två perioder föt* det enkla tc^-omljudet liksom för det enkla
(i-omljudet, samt att det enkla yngre i(?-omljadet (värkat av kvar-
stående w) icke inträtt i de östno^. riksspråken ').
Hänvisande till denna fi^amställning^ meddelar jag blott en
sammanställning av några f& exempel:
östnord. ord med äldre u^-omljud^ värkat av förlorat to: sv.
skrock (isl. skrpk <: *skraktca)j fsv. lyng (isl. lyng) — fsv. fd. hør
(isl. hfirr <: *hanpaR) — fisv. myrker (isL myrkr) — fev. øx, da. øxe
(isl. 0x) — fsv. gør (isl. ggrr < ^gartcaR).
lÄremot:
Isl. vgptn : &V. vapwe; isl. stgpva : fsv. stapwa (verb); isl.
ngkkvipr : fsv. naktoiper; isl. ggrva (ack. sg. fem. av ggrr) : fsv.
garfioä (= garwa; Hels.L. M. 7 pr.; jmf i Västerbottensmålet garv
*'djärv, tidigt försigkommen'*); isl. gr pl. grvar : &v. arf, arwa
(gen. pl.), arwip-skut; fsv. harjt f., harwa kuxXke, harwer m., harwa
(verb), jmf. eng. harrow (fev. hørf har omljnd från nom. '^har(i€)u
> *hør); nysv. sparv^ sparvar;
isl. Sglvi : fev. Saltoe\ isl. Qlvir : fsv. Älivir; isl. Bggnvaldr :
fsv. Bagnvalder; fev. Änmper, fd. Ammth; fsv. Andvidh, Brand-
vidh, Fastvidhy Oagnvidh.
Kombinerat yngre «?-omljnd har däremot inträtt även i sådana
trakter, där kvarstående w icke värkat enkelt ir-omHad. Om olika
fall av kombinerat ir-omljnd i fsv. rspr. se ovan. Om ttoistvar >
t(w)yswar etc. s. 297; om de sannolilka ntvecklingama haggtva >
hoggwa etc., triggtvan > tryggtcan etc. s. 292.
Innan jag slntar denna nppsats, må ännn ett nämnas. Do-
centen Wadstein, som synes vara en vän av disknssion, kommer må-
^) T. ex. i 01. H. S. har kvarst&ende w men ej kvarstående u värkat
yngre enkelt omljnd.
*) Härmed vill jag icke bestrida möjligheten av att dialektiskt kvar-
st&ende 10 värkat enkelt omljud i de östnord. språken.
Digitized by VjOOQIC
354 Lind: Bibliografi för &r 1892.
hända att pnblicera n&got genmale mot denna min nppsats^ och
sådant diskussions-material, som han hittills firamdragit, kan helt
visst anföras ännu i stor mängd. Efter aU sannolikhet kommer
jag icke att bemöta hans möjligen fortsatta polemik. Jag vill
dock bedja honom ej därav draga den slutsatsen, att jag sktdle ha
anslutit mig till hans hypoteser. Men jaff eftersträvar icke att f&
behUla sista ordet i denna vetenskapliga diskussion.
Lund. Axel Eook.
Bibliografi för år 1892.
Upprättad av E. H. Lind.
I. Bibliografi, ilteratiirliistoria ocic l>iografl.
Bibliotheca danica. Systematisk Fortegnelse over den danske Literatur
fra 1482 til 1830 udgivet fra det store kgl. Bibliothek ved
C. V. Bruun. H. 8 (III. H. 2). Historie II: Fortsættelse: Fær-
øerne, Island og Grønland. De danske Besiddelser i Vestindien,
Slesvig og Holsten. Norge. Eøbenh. 4:o. Sp. 601-930. Er. 1,75.
B^gdén^ L. Förteckning å tryckta och otryckta källor till landskapet
Uplands och Stockholms stads historiskt-topografiska beskrifhing,
förnämligast hämtade ur Westinska samlingarne i Upsala univer-
sitets bibliotek. Pä Humanistiska vetenskapssamfundets i Upsala
föranstaltande utgiften. Ups. 8:o. 74*114 s. Er. 8.
Ekfismann^ G. Bibliographische Übersicht der Erscheinungen auf dem
Gebiete der germanischen Philologie im Jahre 1887. Unter Mit-
wirkung von J. te Winkel in Groningen und E. F. Söderwall in
Lund. — d:o im Jahre 1888.
Germania. N. F. XXIV s. 101—120, 201—240, 321—868 ock
488—492. XXV s. 297—366 ock 441—487.
Erslev, Kr, Eildeme til Danmarks Historie i Middelalderen (omtrent
1000—1450). Bibliografisk Oversigt. Eøbenh. 8:o. 40 s. Er. 0,50.
Fortegnelse over Vilh. Finsens Bogsamling. Eøbenh. 8:o. 62 s.
Gödel, F. Eatalog ofrer Upsala universitets biblioteks fomisländska
och fomnorska handskrifter. Ups. 8:o. 2 4-114-76 s.
Skriffcer utg. af Humanist, vet. samf. i Ups. II. 1.
Euüfeldt-Kaas, E. J. Några ord om den s. k. Münchensamiingen.
Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 362—865.
Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germanischen
Philologie herausgeg. von der gesellschafb flEir deutsche philologie
in Berlin. 18. Jahrg. 1891. Leipz. 8:o. 4 4- 478 s. M. 8.
Klemming^ Q. E. Sveriges bibliografi 1481 — 1600. Redigerad och
utgiften af Aksel Andersson. H. 8. 1518—1527. — H. 4. 1527
—1580. Ups, 8:o. S. 121—216 4- 2 s. tillägg.
Tillhör Skrifter utg. af Sv. lit. sällsk.
Digitized by VjOOQIC
Lind: Bibliografi ftr &r 1892. B56
(Kåhmd, Kr.) Katalog oyer den amamagnæanske håndskriftsamling
udgivet af kommissionen for det amamagnæanske legat. Bd. 2,
h. 1. Københ. 8:o. 4 + 605 s. Er. 7.
Anm.: Arkiv f. nord. filol. IX s. 809, av L. Larsson.
Lagus, E, Svensk folklorestik och dialektforskning i Finland. Birs,
8:o. 12 s.
S&rtr. nr Sv. lit. sällsk:s i Fini. forhandl, o. npps. VI.
Lange, H. O. Johan Snell, Danmarks første Bogtrykker. En biblio-
grafisk Undersøgelse.
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 627—642.
Lind^ E. H. Bibliografi for år 1890.
Arkiv f. nord. filol. VIII s. 276—803.
— Svensk literaturhistorisk bibliografi. XII. 1891.
Bilaga till Samlaren 1892.
Mackeprangf Jf. Fortegnelse over dansk historisk litteratur fira året
1891 vedrøiwnde Danmarks historie.
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 711—729.
— Fortegnelse over firemmed historisk litteratur fra året 1891 ved-
rørende Danmarks historie.
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 IV s. 176—196.
Regesta diplomatica historiæ danicæ. Cora societatis regiæ scientiarum
danicæ. Ser. II, T. II. I. Ab anno 1637 ad annum 1668. Kø-
benh. 4:o. 288 s. Er. 6.
SeUerwall, Kr. Bibliografi [svensk historisk] 1891.
Bilaga till Hist. tidskr. (sv.) 1892.
Buggtj 8. Nyere Forskninger om Irlands gamle Aandskultur og Digt-
ning i dens Forhold til Norden. (Foredrag ved Videnskabs-Sel-
skabets Aarsmøde 28 April 1891). Era. 8:o. 20 s.
Boer, E. C. HSreks saga und Nifiunga saga.
Zeitschr. f. dent. philol. XXV s. 433—476.
— Weiteres zur Qrvar-Odds saga.
Arkiv f. nord. filol. VIII s. 246-266.
Cederschiöldj &. Har Qrvar Odds saga lånat från Magus saga?
Arkiv f. nord. filol. IX s. 22-30. Jfr s. 308.
Detterj F. Die Hamletsage.
Zeitschr. f. dent. altert. N. F. XXIV s. 1-26.
Oeäe, jR. En svensk Trojasaga från 1629.
Arkiv for nord. filol. IX s. 33—49.
OoUheff W. Zur Geschichte und Dichtung der Færoer.
AUgem. Zeit. 1892. Beilage nr. 110, 111.
Ouämundsaonj 7. Ritsjå nokkurra ütlendra boka um Island og is-
lenzkar bökmenntir.
Timarit 1892 s. 1—81.
Jansson, Finnur. Agrip af békmenntasögu Islands II. 1400 — 1890.
Reykjavik. 8:o. 88 s.
Digitized by VjOOQIC
356 Lind: Bibliografi för &r 1892.
Klockkoff, O. Konung Harald och Herning. Forsok i jämförande sago-
forskning.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 114 — 189.
Kristensen^ M, Bidrag til den jyske litteraturs historie. I.
Dania II s. 17—84.
Lundelly J, A, Skandinavische Yolkspoesie.
Grundr. der germ. Philol, herausgeg. von H. PatU. II, 1 s.
719-749.
Mackeprang, M, Krøniken om Jens Grands fangenskab. Dens affat-
telsestid og værd som historisk kilde.
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 648-- 666.
Olrik, Ä. Er U£fesagnet indvandret fra England? Bemærkninger til
MüUenhofis ''Beowulf''.
Arkiv f. nord. filol. VIII s. 868—376.
— Forsøg på en tvedeling af kilderne til Sakses oldhistorie. Åkad.
afh. Københ. 8:o. 6 + 176 s. Kr. 8. (Delvis särtr. ur Aar-
bøger 1892).
Kilderne til Sakses Oldhistorie. En literaturhistorisk undersø-
gelse. Bd. 1.
— Forsøg på en tvedeling af kilderne til Sakses oldhistorie.
Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 1—184.
— Dansk folkemindeliteratur 1891.
Dania I s. 268—260.
Schuck, H, Den vandrande juden.
Ur gamla papper s. 14 — 24.
— Marcolfussagan i Sverge.
Ur gamla papper s. 111 — 127.
— Yplundsagan.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 108—117.
- Anteckningar och samlingar rörande svensk literaturhistoria. Bd. 2.
Ups. 8:o. 6 + 222 s.^
Särtryck av uppsatser i Samlaren.
— Utländsk Birgitta-literatur.
Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 69—72.
— Bidrag till kännedomen om 1600-talets dramatik.
Samlaren 1892 s. 6—90.
Steffen, B. Våra första reformationsskriffcer och deras författare. Ups.
8:o. 66 s.
Särtr. ur Samlaren 1898. Extrahäfte.
— Några strövärs i vår folklyrik.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 97—118.
Sylvan^ O, Bidrag till tidningsväsendets historia i Sverige under
slutet af 1600-talet.
Samlaren 1892 s. 126—182.
porkelsson, J, Islandske håndskrifter i England og Skotland.
Arkiv f. nord. filol. VIII s. 199-287.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för &r 1892. 357
Brandt, Oarl Joaohim.
Carl Joachim Brandt. En levnedsskildring samt et Udvalg af
hans Digte ved F, Rønning. Med et Billede. Eøbenh. 8:0.
216 s. Er. 2,76.
Feilberg, Honr. Frederik.
Illostr. Tidende 1892—98 n:o 12.
Finsen, Yillijålmnr.
Snnnanfari 1891 s. 17—18. — The Academy 1892, 2 s. 81,
av Th. P. — Tidsskr. f. retsvidenskab 1898 s. 148—149, av B.
Th, Melsteä. — Illustr. Tidende 1891—92 nr. 41, av Finnur
Jönsson.
Handelmann, Heinrich.
Mitteil, des anthropol. Vereins f. Schlesw.-Holst. H. 5 s. 8—6.
Möller, F. v.
Sv. landsmålen VII, 1.
^igtAuon, Signrär.
Arbök hins isl. foml. félags 1888—92 s. lU— VIII.
Wimmere Lndv. F. A.
Illustr. Tidende 1892—98 n:o 2, av 7. Dahlerup.
Wisén^ Teodor.
Ark. f. nord. filol. VIII s. 875—879, av G. Cederschiöld. —
Svensk tidskr. 1892 s. 69, av E, lAdfors. — Zeitschr. f. deut.
Philol. XXV s. 862, av G. Cederschiöld. — Ny illustr. tidn. 1892
8. 69, av H. Wpesélgren].
U. Tidskrifter ock iSrda siüiskaps skrifter.
Arkiv för nordisk filologi utgivet under medvärkan av S. Bugge,
Finnur Jönsson, Er. Eålund, N. Linder, Åd. Noreen^ 6. Storm,
L. F. A. Wimmer, T. Wisén genom Axel Kock. Bd. 8 (N. F. 4), h.
8, 4. Lund. 8:0. 8. 97—389. — Bd. 9 (N. F. 6), h. 1, 2.
Lund. 8:0. 198 s. Kr. 6 for band.
Dauif. Tidsskrift for folkemål og folkeminder udgivet for Universi-
tetsjubilæets danske samfund af O. Jespersen og Kr. Nyrop. Bd. 1,
h. 4. Københ. 8:0. S. 258-820 + 4 s. — Bd. 2, h. 1. Eøbenh.
8:0. 80 s.
Huld. Safn alp^dlegra fraeda islenzkra. Utgefendur: Hannes por-
steinsson. Jon porhelsson. Olafur Davictsson. Fålmi PtUsson.
Valdimar Asmundarson. II. Reykjavik. 8:0. 80 s.
Eort Udsigt over det philologisk-historiske Samfunds Virksomhed Octbr.
1889— Octbr. 1891. (Aarg. 86, 87). Trykt som Manuskript for
Samfundets Medlemmer. Eøbenh. 8:0. S. 189—222.
Nordisk tidsskrift for filologi. 8. Række. I, h. 1 2. Eøbenh. 8:0.
112 s.
Nyare bidrag till k&nnedom om de svenska landsmålen ock svenskt
folklif. Tidskrift utgifven på uppdrag af landsmålsföreningarna i
Digitized by VjOOQIC
B68 Lind: Bibliografi för kt 1892.
Uppsala, Helsingfors ook Lund genom J. Ä. LundeU. 1892. A— G.
Sthm. 8:0.
Nystavaren. Tidskrift för r&ttskriyningsfrågor på uppdrag ay r&fct-
stayningssällskapet ntjiven av Otto Hoppe. Bd. é, h. 2. Ups.
8:0. S. 39—118. Kr. 1.
prjår ritgjördir sendar og tileinkadar herra PcUi MelsteS, sogufrædingi
og Bögnkennara, å attatngasta fædingardegi hans p. 13 nov. 1892,
af premur lærisveinum hans, Finni Jånssyni, Valty GruSmunds-
syni og Boga Th. MelsteS. Eøbenh. 8:0. 93 s. Er. 1,50.
Anm.: Zeitschr, des Vereins f. Volkskunde 1893 s. 100, av K.
Maurer.
Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge på hans 60-åra födelsedag den
5 januari 1893. Ups. 8:0. 8 + 236 s.
Anm.: Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1893 s. 339^ av E.
Weinhold.
Aarbog for dansk kulturhistorie 1892 udgiyen af Boul Bjerge. Eabenb.
8:0. 4 + 223 8. Er. 2.
Anm.: Dania I s. 311, av J. Ottosen.
Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie, udgivne af det k. nor-
diske Oldskriftselskab. 1892. II. Række. 7. Bind. Eøbenh. 8:0.
4 + 212 s. Er. 4.
Arbok hins islenzka fornleifafélags. 1888—1892. Reylgavik. 8:0. VIII
+ 160 s.
Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och
historia tttgifna på föranstaltande af länets fornminnesförening.
H. 19. (Bd. B, h. 2). 1892. Gbg. 8:0. 8. 97— 18B + 2 pl.
Er. B.
Foreningen til norske Fortidsmindesmærkers Bevaring. Aarsberetning
for 1891. Era. 8:0. 4 + 173 + XX s. + 3 pl.
Eongl. vitterhets historie och antiqvitets akademiens månadsblad.
19:de årg. 1891. Okt.— dec. Sthm 1893. .8:0.
Meddelanden af Oestriklands fornminnesförening [1892]. Gefle. 8:0. 40 s.
Mémoires de la société royale des antiquaires du Nord. Nouv. sér.
1891. Eøbenh. 8:0. 92 s. Er. 1.
Numismatiska meddelanden utgifna af Svenska numismatiska föreningen.
XIII. Sthm. 8:0. VIII + 220 s.
Samfundet för Nordiska museets främjande. 1890. Meddelanden ut-
gifna af Artur Hazéliua. Sthm. 8:0. 177 s.
Svenska fornminnesföreningens tidskrift. Bd. 8> h. 2. Sthm. 8:0.
S. 87—202 + 3 pl. Er. 3.
Danske Magazin, indeholdende Bidrag til den danske Histories og det
danske Sprogs Oplysning. 5. Række. Udg. af det k. danske Sel-
skab for Fædrelandets Historie og Sprog. Bd. 2, h. 3. Eøbenh.
4:o. S. 193—288. Er. 2.
Historisk tidskrift utgiften af Svenska historiska föreningen genom E.
Hudebrand. 12:te årg. 1892. Sthm. 8:0.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för kr 1892. 359
HistoriBk Tidsskrift, sjette Bække, udgivet af den danske hiBtoriske
Forening yed dens Bestyrelse. Redigeret af C. F. Bricka. III
h. 3, IV h. 1. Københ. 8:o. S. 477—796 ock 1—204.
Literatnrblatt far germanisohe und romanische Philologie. Heraosgeg.
von Otto Békaghél und Frue Neumann, 13. Jahrg. 1892. Darmst.
4:o. XXIII + 440 gp. M. 10.
Samlaren. Tidskrift utgifven af Svenska literatnrs&llskapets arbets-
utskott. Årg. 13. 1892. Ups. 8:o. 139 + 11 + 8. Kr. 8,50.
Skandinavisches Archiv. Zeitschrift für Arbeiten skandinavischer Ge-
lehrten auf dem Gebiete der Philologie^ Philosophie und Geschichte
herausgeg. von E. Th. Walter. Bd. 1, h, 3. LuAd. 8:o. S.
185—424.
Skrifter utgifna af Svenska literatursallskapet i Finland. XX. För-
handlingar och uppsatser. 6. 1890—92. Hfrs. 8:o. CVIII +
121 s.
Hl. Nordisk språkvetenskap.
1. Allm&nt.
Ändrée, 8. Ä. Uppfinningarnas och industriens betydelse for språkets
utveckling.
Nord. tidskr. 1892 s. 226—241.
Brate, E. Härad.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 130-136.
— Själ.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 6—14.
Ehrismann, Q. Die Vorsilben miss- und vall- im Germanischen.
Germania. N. R. XXV s. 435—439.
Grundriss der germanischen Philologie — — herausgeg. von Hermann
Faul. Bd. II, Abteil. 1, H. 5—7. Darmst. 8:o. S. 497—
1072 + X s.
Anm.: Mod. langu. notes VIII, 2, av H. H. Collitz. — Lit.-
blatt f. germ. u. roman, philol. 1893 sp. 345, av L. Tobler. —
Zeitschr. f. vergl. Lit. gesch. N. F. V s. 249, av K. Landmann.
Jespersen, O. R-lyd og dens skæbner i romanske og germanske sprog.
Kort üds. over det philoL-hist. Samf:s Virks. 1889—91 s.
207—8.
Kock, Ä. Språkhistoriska bidrag.
Arkiv f. nord. filol. VIII s. 256—274.
— Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 137—170.
— Zum Wechsel ü:ö in den altnordischen Sprachen.
Indogerman. Forsch. II s. 332—337.
Laistner, L. Germanische Völkernamen. Stuttg. 8:o. 57 s. M. 1.
Särtr. ur Würtemb. Vierteljahrsheften f. Landesgesch. N. F.
1892.
Digitized by VjOOQIC
S60 Lind: Bibliografi för &r 1892.
Lidénj Ev. Smärre BpråkhiBioriska bidrag.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 79 --96.
Muchy B. Goten und Ingvæonen.
Beitr. zur GeBch. der deut. spr. u. lit« XVII s. 178—221.
— Segel.
Zeitschr. f. deut. Altert. N. P. XXIV s. 50—61.
Persson, P. Über den demonstrativen Pronominalstamm lUh ne- und
Verwandtes.
Indogerm. Forsch. II s. 199—260.
Storm, J. Englische Philologie. 2. Aufl. I. Die lebende Sprache. 1.
Phonetik und Aussprache. Leipz. 8:o.
S. 221—260: ''Nordische Sprachen".
Streüherg^ W, Altnordisches tyggja und Verwandtes.
Indogerman. Forschungen I s. 513—514.
— Zur germanischen Sprachgeschichte. Strassb. 8:o. 116 s. M. 2,50.
Anm.: Deut. Lit. zeit. 1893 sp. 1231, av W. Ranisch. — Revue
critique 1893, 1 s. 233, av V. Henry. — Indogerm. Forsch. II.
Anz. s. 194^ av W. Streitberg.
Wiklund, K, B, Die nordischen lehnwörter in den russisch-lappischen
dialekten.
Journal de la soc. finno-ougr. X s. 146—206. — Även i särtr.
2. Isl&ndska ock fonmorska.
a. Grammatik ock Iftkaikografl.
Briem, Halldor. Stutt ågrip af islenzkri måll^singu handa alt)^du-
skolum. Reykjavik 1890. 8:o. 80 s.
(Jederschiöld, Q. Om komparationen af fornisländska adjektiv på -legr
(-ligr) och adverb på -lega (-liga).
Arkiv f. nord. filoL IX s. 95—97.
Fritzner^ J. Ordbog over det gamle norske Sprog. Omarbeidet, for-
øget og forbedret Udgave. H. 20, 21. Ra — Saurr. Era. 8:o.
[Bd. 3]. S. 1—192. Kr. 1,50 för häfte.
Jakobsen, J, Om færøsk som skriftsprog.
Kort Uds. over det philol.-hist. Samf:s Virks. 1889—91 s. 208
—212.
Jönsson, Finnur. Stutt islenzk bragafræSi. Gefin ut af hinu islenzka
båkmentafjelagi. Københ. 8:o. 82 s. Er. 2.
— Navnet LjéSahåttr og andre versarters navne, samt rettelser i
texten i Codex regius af Snorres Edda.
Ark. f. nord. filol. VIII s. 307-322.
KdhUy B. Die Sprache der Skalden auf Grund der Binnen- und End-
reime verbunden mit einem Rimarium. Strassb. 8:o. VIII -f 303 s.
M. 7.
Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 330, av [E. Mo]gk. — Arkiv
f. nord. filol. IX s. 378^ av Finnur Jonsson. — Anz. f. deut.
altert. 1893 s. 214, av Hj. Falk.
Digitized by VjOOQIC
Lind: Bibliografi för &r 1892. 861
Kåhmd, Kr, Ealtnrhistoriøk-lexikalBke småting.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 86—91.
Larsson, L. Kann man av aksentueringen i islanska handskrifter draga
några slatsatser rörande det ekspiratoriska havadtryckets plats?
Arkiv f. nord. filol. IX s. 117—130.
Lindj E. H, V&rsifikation i Onlatingslagen.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 140 — 161.
Noreen,, Ad, Altnordische grammatik I. Altisländische und altnor-
wegische grammatik unter berücksichtigung des urnordischen. 2.
vollständig umgearbeitete aufläge. Halle. 8:o. XII + 314 s. M. 6.
Samml. kurzer grammat. germ. dial. IV.
Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 256, av [£. Mo]gk. —Deut-
sche Lit. zeit. 1893 sp. 237, av J. Hoffory. — Arkiv f. nord.
filol. IX s. 370 [jfr. X s. 117], av Finnur Jönsson.
[Narénj 0. E,J Folknamnet norrbagge, dess uppkomst och härledning.
Göteborgs aftonblad 1891 d. 29, 30, 31 dec.
SieverSj Ed. Altgermanische Metrik.
Grundriss d. germ. Philol. II, 1 s. 861—897. — Altnord. Metrik
s. 876— 888.
— Altgermanische metrik. Halle. 8:o. XVI + 252 s. M. 5.
Samml. kurzer gramm. germ. dial. Ergänzungsreihe II. — Alt-
nord. Metrik s. 50—119.
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 298, av A. Heusler. —
Liter. Centralbl. 1893 sp. 858, av W. Str[eitberg].
Sigurässany Helge. Safn til bragfrædi fslenzkra rfmna ad fornu og
njjn. Fornfrædisleg ritgjörd. Reykjavik 1891. 8:o. IV + 272 s.
Stokes, W. On the linguistic value of the irish annals.
Beitr. zur Kunde der indog. spr. XVIII. S. 115—123: V. 1.
Old-norse names and other words. 2. Irish loans from old-norse.
porkeisson, J. Beyging sterkra sagnprda i islensku. H. 5. Reykjavik.
8:o. S. 321—400.
— Supplement til islandske Ordbøger. Tredje Samling. H. 2—5.
Reykjavik. 8:o. S. 81—400.
porkelsson^ P. Guide islandais-fran^ais å Pusage des islandais et des
voyageurs étrangers, avec la prononciation figurée pour les deux
langues. Eøbenh. 8:o. 108 s. Er. 1.
Wadstein, E. Till läran om u-omljudet. Sthm. 8:o. 36 s.
Sv. landsmålen XIIL 5.
b. Takster, Sversftttning ock kommentarer.
Egils saga Skallagrimssonar. Büid hefir til prentunar Valdimar As-
mundarson, Reykjavik. 8:o. 328 s.
Islendingasogur IV.
Hauksbök udgivet efter de Arnamagnæanske Håndskrifter No. 371,
544 og 675, 4:o samt forskellige Papirhåndskrifter af det kongel.
nordiske Oldskriftselskab. H. 1. Eøbenh. 8:o. IV + 272 s. Er. 5.
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 585, av A. Heusler.
Digitized by VjOOQIC
862 Lind: Bibliografi för kr 1892.
Hænsa-Poris saga. p. JånsBon gaf üt. Reylgavlk. 8:0. VII + 41 b.
Islendingasögar V.
Saga Olafs Tryggvasonar og fyrirrennara hans, er skrået hefir Snorri
Sturluson. Buid hefir til prentunar Eggert O. Brim. Reykjavik.
8:0. XXVII + 429 s.
Noregs konungasögur I.
Udvalg af oldnordiske skjaldekvad med amnsorkninger ved Konrdct
Gislason. Udgivet af kommissionen for det amamagnæanske le-,
gat. Eøbenh. 8:0. XXVII + 248 s. Er. 5.
Anm.: Nord. tidsskr. f. filol. R. III. Bd. 1 s. 131, av Hj. Falk.
— Liter. Centralbl. 1898 sp. 651, av [E. Mo]gk.
Qrvar-Odds saga herausgegeben von B. C, Boer. Halle. 8:0. XXIV
+ 124 s. M. 8,60.
Altnord. Sagabibl. 2.
Anm.: Liter. Centralbl. 1898 sp. 986.
Die Edda. Die Lieder der sogenannten älteren Edda nebst einem An-
hang: Die mythischen und heroischen Erzählungen der Snorra
Edda. Übersetzt und erläutert von H. Gering. Leipz. 8:0. 17
+ 401 s. M. 4.
Anm.: Blätter f. liter. Unterhalt. 1898 s. 51—55, av E. Mogk.
Die Geschichte Palnatokis und der Jomsburger nach der jüngsten alt-
nordischen Bearbeitung erzählt von F. Khull. (Schluss). Graz.
8:0. 29 s. (Schulprogr.)
Færoische Märchen und Sagen. Aus dem Færoischen übersetzt von
0. L. Jiricjgek.
Zeitsch. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 1—24 ock 142—165.
Kongespeilet i Uddrag oversat £ra islandsk af Chr, Dorph, 2. Udg.
Københ. 8:0. 180 s. Kr. 0,80.
Folkelæsning nr. 186.
Norges Kongesagaer fra de ældste Tider indtil Aar 1177 af Snorre
Sturlasson. Oversatte af P. Ä. Munch. 2. Opl. I, h. 1. Kra. 8:0.
Vatnsdäla Saga d. i. die Geschichte der Bewohner des Vatnsdal (auf
Island) um 890 — 1010 n. Chr. aus dem Altisländischen zum er-
stenmale ins Deutsche übertragen von Heinr. v. Lenk, Leipz.
16:o. 160 s. M. 0,40.
Reclams Univ. bibl. 8085—86.
Ärpi, R. Til ^'Grågås".
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 21 — 28.
Brim, E, O. Athuganir og leidréttingar vid Sturlunga sögu.
Ark. f. nord. filol. VIII s. 828—867.
Falk, Hj, Om Svipdagsmål.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 811-862,
Freuåenthah A. O. ekki lyf. [Hfrs.] 8:0. 4 s.
Särtryck.
Digitized by VjOOQIC
Lind: Bibliografi för &r 1892. 368
Oreen, W. C. On bjjfskip.
Cambr. Philol, boc. 1892 od. 27. (Jfr Academy 1071 s. 440.)
Jönsson, Finnur. Ungers Kriatianiahandakrift af Heimskringla.
Arkiv f. nordisk filol. IX s. 368—367.
Jansson^ Januß. Um visnrnar i Härdar sögu Grlmkelssonar.
Tfmarifc 1892 s. 259—276.
Magnussan, E. Kodes Skardensis af Postolasdgur.
Ark. f. nord. filol. VIH s. 288-246.
Mogk, E. Zur Gunnlangssaga.
Beitr. anr Gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 537—639.
Morgenstern, 6. Zu den Eonnngaspgnr.
Germania N. R. XXV s. 281—232.
— Notizen.
Ark. f. nord. filol. VIII s. 380—881.
Niedner, F. Bemerkungen zu den Eddaliedern.
Zeitschr. f. deut. altert. N. F. XXIV s. 278—296.
SieverSy E, Sonarggltr.
Beitr. zur gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 540 — 544.
Sieenstrup, K. J. F. Hvad er Kongespeilets Havgjerdinger?
Geol. förenis i Sthm forhandl. Xffl s. 797—800.
3. Danska,
a. OTtmmatik ock llksikograflL
Baissen, Ä, Ledetraad til Brug ved den første Grammatikundervis-
ning. 2. Afd. Københ. 8:o. 56 s. Kr. 0,60.
Deutsche, friesische und dänische Sprachgrenzen.
Zeitschr. der Ges. f. schlesw.-holst.-lauenb. Gesch. XXI.
Handestj M. C Omrids af den danske Sproglære. 4. Udg. Aarhus.
8:o. 30 s. Kr. 0,40.
Hansen^ B. Die Sprachgrenzen in Schleswig.
Globus XLI.
Jakobsen^ A. T. Retskrivningsbog for Folkeskolen. Fremadskridende
Diktatøvelser og Stilopgaver samt Sproglærens Hovedpunkter til
skriftlig Indøvelse af Modersmaalet. 7. Opl. Københ. 1891. 8:o.
96 s. Kr. 0,60.
Jespersen^ O. En prisopgave. [Den danske retskrivnings historie.]
Dania I s. 801—808.
— Sproglige kuriosa.
Dania I s. 261—275.
Jessen^ E, Dansk etymologisk Ordbog, 1ste Part: A — O. Udg. paa
Garlsbergfondets Bekostning. Københ. 8:o. 176 s. Kr. 2,50.
Jørgensen^ JBT. Folkeskolens Sproglære i Spørgsmaal og Svar. Københ.
1891. 8:o. 24 s. Kr. 0,15.
KiUkar, O. Ordbog til det ældre danske sprog (1300—1700). Trykt
paa Garlsbergfondets bekostning ifølge foranledning af Universi-
tets-jubilæets danske samfund. H. 19, 20. Københ. 8:o. S. 768
—895 ock 1—82 [av 8:e bandet]. Kr. 2,60 o. 3,26.
Digitized by
Google
S64 Lind: Bibliografi för &r 1892.
[KloedJ Danske fonetiske Transkriptioner. Fr^derikshayn. 8:0. 11 s.
Särtryck.
Kristensen^ 3f. Bidrag til konsonantgeminationens historie i dansk
sprog.
Kort Uds. over det philol.-hist. Bamf:B Yirks. 1889--91 s. 214.
Michelsen, J. P. Øvelseshæfte til den danske Sproglære (nærmest til
Skolebrug). Aarhns. 4:o. 80 s. Er. 0,25.
Møller, A. C. C. Kortfattet dansk Sproglære. 5. Opl. Københ. 1891.
8:0. 16 s. Kr. 0,26.
Petersen, M. Kortfattet dansk Sproglære. Svendborg. 8:0. 26 s.
Kr. 0,36.
Retskrivningsregler af 27. Febr. 1892. Bekendtgørelse fra Ministeriet'
for Kirke- og Undervisningsvæsenet. Københ. 8:0. 28 s. Kr. 0,20.
Saaby, V. Dansk Retskrivningsordbog ndarbeidet i Overensstemmelse
med de ministerielle Retskrivningsregler af 7de Joni 1889. 2 Udg.
Med et Tillæg. Københ. 8:0. 236 s. Kr. 2,76.
Sargent^ J, T, Grammar of the dano-norwegian langnage. London. 8:0.
ScheeUmd^ T, Om dansk Retskrivning med særligt Hensyn til de mi-
nisterielle Retskrivningsregler af 1888 — 89. I. Indskrænkning i
Brugen af store Begyndelsesbogstaver. Københ. 8:0. 32 s. Kr. 0,50.
Schou, H, Dansk Sproglære for Begyndere. 2. Udg. Københ. 8:0.
16 s. Kr. 0,20.
Svendsen, A, Tillæg til danske Retskrivningsøvelser, hvorved disse
bringes i Overensstemmelse med de ved minist. Bekendtgj. af 27.
Febr. 1892 paabudte Regler, samt Uddrag af disse Regler. Hel-
singør. 8:0. 6 s. Kr. 0,10.
Vestergaard, C. Retskrivningsbog. Sætningsbygning og Stiløvelser for
Skole og Hjem. Københ. 8:0. 64 s. Kr. 0,50.
b. Tlkster.
Die Hvenische Chronik in diplomatischem Abdruck nach der Stock-
holmer Handschrift nebst den Zeugnissen Vedels und Stephanius
und den Hvenischen Volksüberlieferungen herausgegeben von O.
L. Jiriczek. Berlin. 8:0. XVII + 39 b.
Acta german. Ill, 2.
Anm.: Nord, tidskr. f. filol. 8. R. I s. 193, av A. Olrik.
Dombog for 1578. Udgivet for det norske historiske Kildeskriftfond
ved E. A. Thomle. H. 1. Kra. 8:0. 160 s. Kr. 1,60.
Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 171, av H. J. Huit-
feldt-Kaas.
Forarbejderne til Kong Kristian V:s danske Lov udgivne ved F. A.
Secher og C Støchel af Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk
Historie. H. 3, 4. Københ. 8:0. S. 321—612.
Forordninger, Recesser og andre kongelige Breve, Danmarks Lovgiv-
ning vedkommende, 1558—1660. Udgivne ved F. A, Secher af
Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk Historie. Bd. 3, h.
2^ 3. Københ. 8:0. S. 161—480. Kr. 2 för håfte.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för &r 1892. 866
Kronens Skøder paa afhændet og erhveryet Jordegods i Danmark fra
Reformationen til Nutiden. I Uddrag udgivne ved L. Laursen
af Rigsarchivet. I. H. 8. 1684—1648. Københ. 8:o. S. 481
—700. Kr. 2.
Meddelelser fra Aalborg Bispearchiy. Ved JD. H. Wvljf.
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 2, 8.
Nogle Kongebreve fra Slutningen af det 16. Aarhundrede. Ved O.
Bang og N. Ellinger.
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 8 s. 852—866.
östnordiska och latinska medeltidsordspråk. Peder Låles ordspråk och
en motsvarande svensk samling utgifha f5r ^^Samfond til udgi-
velse af gammel nordisk litteratur". II. Kommentar av Axd
Koch. Lund 1891— 92. 8:o. 2 + VI + 44Bb. Kr. 11.
Anm.: Liter. Gentralbl. 1898 sp. 1019, av [£. Mo]gk.
4. Norska.
AarSy J. Norske retskrivningsregler med alfabetisk ordliste. 10. Udg.
Kra. 8:o. 69 s. Kr. 0,60.
Hqfgaard, 8. V. Norsk grammatik til skolebrug. 9. Opl. Kra 1891.
8:o. 88 s. Kr. 0,90.
— En liden norsk grammatik. 6. opl. Kra 1891. 8:o. 40 s. Kr. 0,40.
— Lidt grammatik og retskrivningsregler for folkeskolen. Kra 1891.
8:o. 16 s. Kr. 0,1B.
LøKke^ J. Kort omrids af modersmaalets grammatik. 21. opl. Kra
1891. 8:o. 40 s. Kr. 0,40.
NæsSj i/. Norsk maaltavla. 2. utg. Bergen 1891. 8:o. 8 s.
Poulsen, E, Navnefortegnelse over 400 personnavne. Kra. 8:o. 80 s.
Kr. 0,25.
Boss, H. Norsk Ordbog. Tillæg til ^"Norsk Ordbog'^ af Ivar Aasen.
H. 9—12. Kra. 8:o. S. 618—768. Kr. 0,70 för h&fke.
Vetleseny J. Norsk grammatik med skriveøvningar aat folkeskulen og
til sjølvhjelp. Krä A Bergen 1891'. 8:o. 82 s. Kr. 0,20.
Western, A, Norske retskrivnings-ordlister til skole- og privatbrug.
8. opl. Kra 1891. 8:o. 16 8. Kr. 0,20.
5. Svenska.
a. Grammatik ock lUcsikografl.
Beckman^ N, Till vokalbalangsen a : å (o) i fomsvenskans sydligare
dialekter.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 92—96.
Dalstråmf J. J, Svensk språklära f5r folkskolan. 2 uppl. Sthm. 8:o.
4+104 s. Kr. 0,60.
— Svensk språkl&ra jämte ordlista för folkskolor med kortare kurs.
Sthm. 8:o. 88 s. Kr. 0,26. — 2 uppl. Sthm. 8:o. 88 s. Kr. 0,26.
Anm.: Tidskr. t folkundervisn. 1892 s. 128, av Er. B[rate].
Digitized by
Cjoogle
366 Lind: BibUografi för kr 1892.
De Qeer, L. Om andra personen i svenska språket.
Valda skrifter af Louis De Oeer I s. 176—183.
— Om den juridiska stilen.
Valda skrifter af Louis De Oeer I s. 184--207.
Heikel, L A. Rak och omvänd ordföljd. [Hfrs.] 8:o. 5 s.
Särtryck.
Hjelfnqvist, T, C. J. L. Almqvist såsom etymolog. Föredrag i filolo-
giska sällskapet i Lund d. 23 nov. 1891. Lund. 8:o. 28 s.
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 s. 230, av F. 0[nstafs8on].
Karlssonj J. A. Läro- och öfningsbok i svenska språket f5r folksko-
lans barn. 6 uppl. Jönköp. 16:o. 120 s.
Kock^ A. Behandlingen af fornsvenskt kort ^-Ijud och supradentalers
invärkan på vokalisationen.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 50—85 ock 235—254.
Lagerblad, E. Svensk språklära för folkskolor. Med statsortografin.
Hfrs. 8:o. IM« 0,75.
— Svensk språklära f5r småskolor. Hfrs. 8:o. M. 0,60.
Lundgren, Jtf. F. Personnamn från medeltiden. [H. 1]. Ups. 8:o. 86 s.
Sv. landsmålen X, 6.
— Bidrag till svensk namnforskning.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 15—20.
Lyttkens, J. A. é F. A. Wulff. Metodiska Ijudöfningar. (Lärarens
upplaga). Till undervisningens tjänst utgifna. Lund. 8:o. VIII
•\- 59 s. Er. 2. — d:o lärjungens upplaga. Lund. 8:o. 4 ■\-
32 s. Kr. 0,50.
Anm.: Nystavaren IV s. 142, av E. Brate. —Liter. Gentralbl.
1893 sp. 86, av [E. Mo]gk.
Nordlander, J, Ångermanländska fiskevatten på 1500-talet. Ett bi-
drag till svensk namnforskning. Sthm. 4:o. 34 s. Er. 1.
Norrländska samlingar I. — Särtr. ur Sthms norra latinlärov:s
årsredog. 1891—92.
Narlén, TT. Lärobok i modersmålet för folkskolan. 10 uppl. Sthm.
8:o. 97 8.
Anm.: Tidskr. f. folkundervisn. 1892 s. 123, av Er. B[rate].
Bishergf B. Några ord om språkriktighet i poesien med anknytning
till O. Levertins dikter.
Sv. tidskr. 1892 s. 118-127.
8chager8tr(hn, A. Läksikaliska ock stilistiska notiser ur Oustaf II
Adolfs skrifter.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 37 — 47.
Sjölander, K. O. Folkskolans elementarbok i modersmålet: Rättskrif-
nings-, sats-, form- och uppsatsöfoingar i enlighet med folkskole-
lärobokskommittéens grundsatser. 3 uppl. Sthm. 8:o. 120 s.
Er. 0,60.
Anm.: Tidskr. f. folkundervisn. 1892 s. 123, av Er. B[rate].
Sundén, D. A, Svensk språklära i sammandrag för de allmänna lä-
roverken. 11 uppl. Sthm. 8:o. 4 + 281 s. Er. 1,50.
Digitized by
Cjoogle
Lind: Bibliografi för kr 1892. 367
Stmdén, D. Ä. Svensk spr&klära för folkskolan. 16 uppl. Sthm. 8:o.
4 + 110 B. Kr. 0,50.
— Ordbok ofver svenska språket under medverkan utgifven. H. 6.
Sthm. 8:o. S. 545 -692 + XII s. Kr. 1,50.
Söderwall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. H. 13.
Lund. 4:o. S. 121—232. Kr. 7.
Sami. utg. af Sv. fornskriftsällsk. H. 103.
Tamm, Fr. Supplement till Tålda skrifter av G. Stiernhielm. Glossar
till Hercules ock Brölopps-Beswärs ibugkommelse. Ups. 8:o. 2
+ 17 s.
Tegnér j Es. Om genus i svenskan. Stbm. 8:o. 4 + 257 s,
Särtr. ur Svenska akad:8 bandi, ifrån år 1886. YL 1891.
Anm.: Finsk tidskr. 1893, 2 s. 232, av F. G[ustafsson].
Waldheim^ L. J. Der ächte kleine Schwede, oder die Kunst die
schwedische Sprache in acht Tagen ohne Lehrer richtig lesen, spre-
chen und schreiben zu erlernen. Mit beigefügter Aussprache. 6.
Aufl. Hamburg. 16:o.
b. Rättstavning.
Ahlstrdni, K. A. Öfningskurs i svensk rättskrifning för flyttande folk-
skolor. Vexiö. 8:o. 24 s. Kr. 0,10.
Berättelse över förhandlingarna vid rättstavningsmötet i Stockholm
den 17 ock 18 augusti 1892.
Nystavaren IV s. 39—118.
Krok, N. Repetitionsöfningar för rättskrifning. Lund. 8:o. 16 s.
Kr. 0,15.
Nor een. Ad. Rättskrifningens grunder. Om skrift och rättskrifning
i allmänhet samt svensk rättstafning i synnerhet. Sthm. 12:o.
48 s. Kr. 0,25.
Studentforen. Yerdandis småskrifter n:r 42.
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 s. 59, av F. G[u8tafsson].
Om öfverenskommelser rörande rättskrifningen, synnerligast e-ä-tecknen.
Verdandi 1892 s. 86-91. — Undert. Spe.
Pipping, H. Några ord med anledning af det stundande rättstaf-
ningsmötet. Hfrs. 8:o. 16 s.
Särtr. ur "Nya svenska lärovärket 1882—92".
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 8. 59, av F. G[u8taf8son].
Stafsättet i folkskolans läsebok. I. Ordlista å ord med vacklande eller
oregelbundet stafsätt. II. Rättstafningsregler till inlärande af lä-
sebokens stafsätt. Till folkskolans tjänst af två lärare. Sthm.
-16:o. 2 + 86 s. Kr. 0,15.
Sienbäckj Elise. Rättskrifningsöfningar för nybegynnare i skolan och
hemmet. Hfrs. 8:o. 23 s. Kr. 0,30.
Sundén, B. A. Ny svensk rättskrifningslära för inlärandet af det ny»
stafningssättet enligt sjette upplagan af Sv. akademiens ordlista.
4 uppl. Sthm. 8:o. 4 + 92 s. Kr. 0,50.
Svensson, A. Rättskrifningsöfningar. 9 uppl. Malmö. 8:o. 32 s. Kr. 0,15.
A»mv rÖ» MORItlSK FILOLOOI X, KT vQht9 VI. 26 T
Digitized by VjOOQIC
368 Lind: Bibliografi för kr 1892.
c. TUuter.
Finska prästerskapets besvär ock Eongl. Majestäts därpä gifna
Intioner från slutet af 1620-talet intill stora ofredens slut
lade af K. Q. Leinberg. Hfrs. 8:o. 12 + 474 s.
Skrifter utg. af Sv. lit. sällsk. i Finl. XXII.
Handlingar rörande finska kyrkan och presterskapet. Med understöd
af allmänna medel i tryck utgifna af K, G-, Leinberg. Första
saml. 1535—1627. Jyväskylä. 8:o. XXXII + 512 s.
Handlingar till belysning af Finlands kamerala förhållanden på 1500-
talet. H. 1. Hfrs. 8:o. 8 + IV + 162 s.
Utg. af Finska historiska samfundet.
Historia trojana. En medeltidsroman om trojanska kriget från latinet
öf^ersatt till svenska år 1529. Efter den enda kända handskrif-
ten utgifven af Robert Qeefe. Sthm. 8:o. 7111 + 328 s. Kr. 5,25.
Sami. utg. af Sv. fornskr. sällsk. H. 104.
[Lilla Birgitta Boken, ett femhundraårsminne af heliga Birgittas in-
skriftdng i helgonens bok, 1391 d. 7 Oktober].
Innehåller bref, böner ock uppenbarelser af hel. Birgitta m. m.
i textning och med ornering från 1300 — 1500-talen. Utgifrare:
H. Wieselgren, Äug. Lindegren, Anna Berglund^ Älg. Båriztll
ock Qu8t. Hedberg. 19 blad. 4:o.
Svenska medeltidspostillor effcer gamla handskrifter utgifna af Q. E.
Klemming. D. 3, h. 2. Sthm. 8:o. S. 161—352. Er. 3.
Sami. utg. af Sv. fornskr. sällsk. H. 102.
Svenska riksrådets protokoll. Med understöd af statsmedel i tryck
utgifvet af k. riksarkivet genom Severin Bergh. VII. 1637 — 39.
H. 1. Sthm. 8:o. 372 s. Kr. 4,76.
Handl. rör. Sveriges hist. Ser. 3.
Svenskt diplomatarium från och med 1401 utgifvet af riksarkivet ge-
nom Carl Silfversiolpe. III, h. 6. Sthm. 4:o. S. 529->625.
Kr. 2,50.
Sverges traktater med främmande makter jemte andra dithörande hand-
lingar utgifna af O. 8, Rydberg, D. III, 2. 1436—1483. Sthm.
8:o. S. 161—384. Kr. 7.
Tamm^ Fr. Anmärkningar till östgötalageii (textkodex).
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 24 - 36.
G. Dialäkter.
a. Orammatik ock läkaikografi.
Ädler, J. Q. C. Die Volkssprache in dem Herzogthum Schleswig seit
1864.
Zeitschr. der Ges. f. schlesw.-holst.-lauenb. Gesch. XXI s. 3—136.
Clausen, H. V. Folkesproget i Sønderjylland.
• Sønderjydske Aarb. 1892 s. 182—212.
FeUherg^ H. F. Bidrag til eu ordbog over jyske almuesmål. Udgivet
af Universitets- jubilæets danske samfund. H. 8, 9. Københ. 8:o.
S. 561—704. Kr. 2 + 2,60.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för kr 1892. 369
Freudenthal, Ä. 0. Porthan, Finlands första svenska dialektforskare.
Sv. lit. sällsk:8 i Finl. förhandl. o. npps. 6. 1890—92 s. 51
—69.
Geete^ E. Något om folketymologi.
Ord och bild 1892 s. 164—173 ock 206-211.
Karsten, A. Eökarsm&lets ljud- ock formlära. Akad. avhandl. Sthm.
8:o. 154 8.
Sv. landsmålen XII, 3. — Med "smärre rättelser" till dissert. -
uppl.
Kryger, J. K, Sjællandske sprogprøver.
Dania I s. 304—306.
Larsen, A» B. Oversigtskart over visse dialektfænomeners udbredelse
i Kristiansands stift. Kra. 8:o. 8 s. Kr. 1.
Yidensk. selskis i Kristiania Forhandl. 1892. N:o 9.
Vendelig H. Pedersöre-Purmo-målet. Ljud- och formlära samt språk-
prof. Hfrs. 8:o. VII + 232 s.
— Nyländska etymologier. Hfrs. 8:o. 6 + 50 s. M. 1.
•
a. Takster.
Arbman, Rosa. Trö å älvåru. Östersund. 8:o. 30 s. Kr. 0,25.
Pä jämtmäl.
Christensen, J, P. "Grisin". Fortælling i jydsk Mundart (Sønder-
herreds). Med 20 Illustr. af N. WiweL Aarhus. 8:o. 26 s. i
Ktogr. Kr. 1,26.
EngeJke, V. Hälsingesägner. 2:a samlingen. Sthm. 8:o. 20 s.
Sv. landsmålen VII, 10.
Jakobsen, A, Tæjelownsjow. Øjebliksbilleder i jydsk Mundart. 1. og
2. Aften. 2. (^1. Aarhus. 8:o. 52 o. 50 s. — 3. og sidste
Aften. Aarhus. 8:o. 60 s. Kompl. Kr. 2,60.
Anm.: Dania II s. 78, av H. F. Feilberg.
Jämtmålsberättelser samlade och utgifha af Anders Jämte. I. Öster-
sund. 8:o. 82 s. Kr. 0,25.
Lustiga frieriäfventyr på dalmål från Orsa, Mora^ Elfdalen och Rätt-
vik. 2 uppl. Sthm 1888. 8:o. 8 s. Kr. 0,10.
Nygren, A. J. Byyrallor. III. Slamras, stöukas å risonääras po hälg
å sykn. Historier på österbottniskt bygdemål. Borgå. 8:o. 64 s.'
» Kr. 0,75.
Om en trollhara. £n jakthistoria på gestrikefinnmål upptecknad och
illustrerad af Erik Hedberg.
Ord och bild 1892 s. 162—163.
Tveten, H. N. Sagn fra Telemarken. Med forord af M. Klingenberg
Gjerløw og Moltke Moe. Med titelbillede og 4 andre illustr.
Kra. 8:o. 10+148 s. Kr. 1.
Parroanns Illustr. fam. læsn. nr. 37, 38.
Digitized by
Google
570 Lind: Bibliografi för &r 1892.
IV. Runkunskap ock mytologi.
Kermode, P. M. C. Catalogue of the Manke crosses, with the runic
inscriptions and various readings and renderings compared. 2 ed.
Ramsey. 8:o. VIII + 60 s.
Anm.: The Academy 1892, 2 s. 198, av G. Stephens. — Liter.
Centralbl. 1898 sp. 985, av [E. Mo]gk.
Litffler, L. Fr. Bidrag till tolkningen av Tune-stenens runinskrift.
Tipps, studier tillegn. S. Bugge s. 1 — 5.
Easmussefij B, C. Lidt vedrørende min archæologiske Virksomhed,
fornemlig mine Runelæsningers Historie. Med 4 lithogr. Tavler.
Københ. 8:o. 32 s. Kr. 0,50.
Simpsofij H. F. M. The Southesk and other rune prime-staves or
Scandinavian wooden calendars.
Proceed, of the Boc. of antiqu. of Scotland XXV s. 256—332.
— On two rune prime-staves from Sweden and three wooden alma-
nacs from Norway.
Proceed, of the soc. of antiqu. of Scotl. 1891-92 s. 358-378.
Wilser, L. Über die Stellung der germanischen Runen.
Karlsruher Alterthumsverein I s. 27 o. ff.
Wimmer ^ L, F, Ä. Sønderjyllands historiske Runemindesmærker. Fest-
skrift fra Kjøbenhavns universitet i anledning af deres majestæter
kong Christian IXs og dronning Louises guldbryllup d. 26 maj
1892. Københ. 4:o. 55 s.
Anm.: Anz. f. deut. altert. 1893 s. 11 — 32, av Herm. Möller.
— Revue critique 1893, 1 s. 406, av E. Beauvois. — Arch. f.
Anthropol. XXI s. 460, av J. Mestorf.
Gröndalj B, Um Sæmundar-Eddu og norræna godafrædi, skoåanir
Bugges og Rydbergs.
Timarit 1892 s. 82—169.
Hjelmqvistj T. Fylgjoma. Föredrag.
Läsn. för folket 1892 s. 161—191.
Hollander, A. G. Ur svearnes förskandinaviska historia. Om li^Q^et
af Asahem och nordiska gudalärans ursprung med särskild hän-
syn till Herodoti berättelse om asovska skyterna. Med bihang
om celtogotisk eller alfisk gudalära. Borås. 8:o. 6 -|- VIII +
74 s. Kr. 1,76.
Jönsson y Finnur. Mytiske forestillinger i de ældste skjaldekvad.
Arkiv f. nord. filol. IX s. 1—22.
Kauffmannj Fr. Vingolf.
Zeitschr. f. deut. altert. N. F. XXIV s. 32—41.
Kögel, B. Idis und Walküre.
Beitr. z. gesch. d. deut. spr. u. Ht. XVI s. 502—508.
Digitized by
Google
Lind: BibUografi för &r 1892. 371
Losch ^ Fr. Balder ond der weisse Hirsch. Ein Beitrag zur deut-
schen Mythologie. Stuttg. 8:0. IV + 197 s. M. 3,76.
Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 988, av [E. Mo]gk. — Anz.
f. deut. altert. 1893 s. 209—214, av R. M. Meyer.
Meyer, W, Zur Hildensage.
Beitr. zur Gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 516 — B32.
Nareen, Ad. Fornnordisk religion, mytologi och teologi. Populär före-
läsning, hällen till förmän för egyptiska museet i Upsala den 9
mars 1892. Ups. 8:0. 11 s.
Särtr. ur Svensk tidskr. 1892.
— Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal.
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 194 - 225.
Olrik, A. Nyere tysk literatur om Sigurd og Brynhild.
Dania I s. 287—300.
Petersen, S. Vore forfædres gudesagn. For folkeskolen og videre-
gaaende skoler. 2. udg. Gjennemset af O-, Storm. Kra 1891.
8:0. 48 s. Kr. 0,35.
Sander, N. F. La mythologie du Nord éclairée par des inscriptions
latines en Germanic, en Gaule et dans la Bretagne ancienne des
premiers siécle de notre ére. Etudes. Sthm. 8:0. 4 -f 188 s.
+ 1 pi. Kr. 3,60.
Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 1053. — Zeitschr. des Vereins
f. Volksk. 1893 s. 231, av K. W[einhold].
Schuller US, A. Seelenkult. Vortrag. Hermanst. 8:0. 15 s.
Sijmons, B. De ontwikkelingsgang der germaansche mythologie. Hede-
voering. Groningen. 8:0. 28 s.
Anm.: Zeitschr. des Vereins f. Volksk. 1893 s. 230, av K.
W[einhold].
Wadstein, E. Alfer ock älvor. En språkligt-mytologisk undersökning,
üpps. studier tillegn. S. Bugge s. 152—179.
V. Arkeologi ock kulturhietoria.
Béhrendtz, F. Kalmar museum. Vägledning för besökande. Kalmar.
8:0. 4 + 80 B. Kr. 0,75.
Baltzer, L. Hällristningar frän Bohuslän. Ny serie. H. 1. Gbg
1891. Fol. 4 pl.
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf.
Bendixen, B. E. Fornlevninger i Hardanger. (Forts.)
Foren. t. norske Fortid8minde8m:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891
s. 13—51.
Brenner, O. Die Zeit der germanischen Besiedelung Skandinaviens
Anz. f. deut. Altert. 1892 s. 413-418.
Ekhoff, E. Hällristningar pä Kinnekulle.
Sv. fomm. förenrs tidskr. VIII s. 102—126.
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 464, av J. Mestorf.
Digitized by
Google
372 Lind: Bibliografi för år 1892.
Fynd af fornsaker i Gestrikland.
Meddel, af Gestrikl.'s fornm. foren. 1892 s. 33—37.
Hildebrand^ H, Fynd fr&n Gamla Uppsala. (Forts.)
Antikv:8 akadis månadsbl. 1891 s. 156—162.
— Prosten Axel Lundhs samling. (Inv. 8966).
Antikvis akad:8 månadsbl. 1891 s. 170—180.
Lagerberg, C. Göteborgs mnseum. Kortfattad vägledning genom hi-
storiska af delningen och myntkabinettet. Till besökandes tjenst
på uppdrag af musei styrelse utarbetad. Gbg. 8:o. 64 s. Kr. 0,30.
Meddelelser fra Nationalmuseets danske Samling. Stenalderen af Kr,
Bahnsan. — Jernalderen af C Neergaard.
Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 161-206 ock 207—341.
Mestorfj J. Aus dem Steinalter.
Mitteil, des anthropol. Vereins f. Sch les w .-Holst. H. 5 s. 9—24.
MontelitM, 0. öfversigt öfver den nordiska forntidens perioder, intill
kristendomens inforande.
Sv. fomm. förenis tidskr. VIII s. 127-163.
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 465, av J. Mestorf.
— Zur Chronologie der jüngeren Steinzeit in Skandinavien.
Korresp.-Bl. d. deut. Ges. f. Anthropol. XXII s. 99 o. ff.
MüUr, 8. Det store Sølvkar fra Gunderup i Jylland.
Nord. fortidsminder. H. 2.
Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 246, av O. Montelius.
Nicolaissen y O, Undersøgelser i Østfinmarken 1891.
Foren. t. norske fortidsmindesmrs Bevar. Aarsberetn. f. 1891 s.
1^12.
Nicolaysen, N. Udgravninger i 1891.
Foren. t. norske Fortidsmindesm-.s Bevar. Aarsberetn. f. 1891
s. 76-87.
— Antikvariske Notiser.
Foren. t. norske Fortidsmindesm:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891
8. 151—163.
Nordiske Fortidsminder udgivne af det kgl. nordiske Oldskriftselskab.
Avec des resumés en fran^ais. H. 2. Københ. 4:o. S. 35—68.
-j.pl. VI— XIV.
Olsson^ P. Några minnen från Medelpads och Ångermanlands stenålder.
Sv. fomm. fören:s tidskr. VIII s. 98—101.
BosSj i. Undersøgelser i Nordhordland og Søndhordland.
Foren, t. norske Fortidsmindesm:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891
s. 52—59 + 3 kartor.
Spliethf W. Ein Gräberfeld der jüngeren Eisenzeit auf Föhr.
Mitteil. des anthropol. Vereins f. Schlesw. -Holst. H. 5 s. 27-33.
Statens historiska museum och k. myntkabinettet. Samlinganias till-
värt okt. — dec. ^
Antikv:s akad:s månadsbl. 1891 s. 149—156.
Steenstrupj J. J. 8. Yak-Lungta-Bracteateme, Archæologernes ''nor-
diske Gruppe af Guldbracteater'' fra den »Idre Jernalder, betrag-
Digitized by VjOOQIC
Lind: Bibliografi for &r 1892. 87a
tede som særegne Minder om en Eulturforbindelse imellem Høj-
Asiens og det skandinayiske Nordens Folkefærd i tidlige Aar-
hundreder af vor Tidsregning, nærmest i Folkevandringstiden.
Københ. 4:o. 168 s. + 7 pi. Kr. 7.
Yidensk. Selsk:s Skrifter. R. 6. Hist. og filos. Afd. I, 2.
Visirandi P. G. Norrländska fomsaker från stenåldern i Nordiska museet.
Sv. forum, forenis tidskr. VIII s. 87—97.
Ziegler, JR. Undersøgelser i Romsdal 1891.
Foren. t. norske Fortidsmindesm.-s Bevar. Aarsberetn. f. 1891
s. 60—75.
Gra^feltj G. Finlands städers vapen.
Histor. arkisto XII s. 199 — 231. — Även i särtryck.
Hyckert, B. E, Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar,
praktmynt och belöningsmedaljer efter 1874 jämte några från
äldre tider. Sthm. 8:o. V + 220 s.
v Numismat. meddel. XIII.
Peiersen^ Henry. Danske adelige Sigiller fra Middelalderen. Afbild-
ningerne tegnede af E, Rondahl, reproducerede ved zinkætsninger
af F. Hendriksen. H. 1 — 3. Københ. Fol. 20 s.-}- 25 pi.
Wrangel, F. U. Några ord till utredande af frågan om Vasavapnete
betydelse.
Sv. autografsällsk:s tidskr. II s. 77—80.
Af bildningar af föremål i Nordiska museet. Utgifha af Artur Hon
igelius. 4 ock 5. Svenska gårdar och byar. Sthm. 4:o. 8 8.+
16 pl. — 7 ock 8. Sthm. 4:o. 4 s. + 6 pl.
Andersen, J. P. Jydsk Husflid før og nu.
Jylland. Maanedsskr. 1892 s. 117—126.
Bang, F. Latinskoleliv og Studenterliv som Indledning til Præste-
gaardsliv i Danmark og Norge mest i det 16. og 17. Aarhun-
drede. Københ. 8:o. 304 s.
Bjamaäon, p. Fyrir 40 arum.
Timarit 1892 s. 170—258.
Bonsdorff, C, v. Hvad forstods med majmiseriet?
Histor. arkisto XII s. 117—128.
Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet. Anteckningar från
Högsby socken i Småland, ntgifna från Nordiska museet. Med
25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. Sthm. 8:o.
4+in + 94 s. Kr. 2.
Bidr. t. vår odlings häfder ntg. af A. Hazelius. 5.
Christensen, C. F. Fra Herregaardsslagternes Tid.
Museum 1892, 1 s. 97—106.
Dem, J. K. Fra Kjøbenhavn i Tyverne. Barndoms Erindringer.
Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 b. 210—223.
Ouämundssmf F. Litklsdi.
Art f. nord. filol. IX s. 171—198.
Digitized by
Google
374 Lind: BibliograCfi för år 1892.
&f4Smund88on, V. Fdstbrædralsg.
^jér ritgjöräir sendar Påli Melsted s. 29—55.
Hansen, P. Jens Lange på Rødkilde og hans Bønder.
Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 105—209.
Hau9m, JR. En episod ur den finska landtadelns lif under förra
h&lften af 1600-talet.
Sv. lit. säll8k:s i Fini. forhandl, o. upps. 7. 1892—93 s. 20-47.
Hoppe, F. En Vandledning fra Slutningen af det 16:de Aarhundrede.
Illustr. Tidende. Bd. 33. 1891—92. N:r 18.
Hvad alt en hofmåstare fordom hade att göra. Meddeladt af B. Hausen,
Finsk tidskr. 1892, 1 s. 235—36.
Jacob, G, Welche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters
aus den nordisch-baltischen Ländern? 2. Aufl. Berlin 1891.
8:o. 83 s.
Krarup, Fr. Et politisk Smædeskrift fra 1679 og dets Følger.
Museum 1892, 2 s. 266—292.
Kristensen, E, T. Gamle folks fortællinger om det jyske almueliv,
som det er blevet ført i mands minde, samt enkelte oplysende
sidestykker fra øerne. Afd. 1 — L Kolding 1891. 8:o. 104, 192,
144 o. 160 s. Kr. 6,85.
— Kuriøse Overhøringer i Skole og Kirke. Optegnede efter Folke-
munde til lærerigt Exempel og megen Fornøjelse for nuværende
og vordende Pædagoger. Saml. 1. Aarhus. 8:o. 100 s. Kr. 1.
— Den jyske bondes festlige sammenkomster saaledes som de har
været holdte i mands minde.
JyUand. Maanedsskrift. 1892 s. 108—111, 161—164 ock 241
—244.
Lund^ O. Oamle Dage i Helsingør. 1800—1830.
Museum 1892, 1 s. 65—96, 129—158 ock 210—249.
Maurer, K. Das Schneeschuhlaufen in Norwegen.
Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 301—313.
Mtijborg, JB. Slesvigske Bøndergaarde i det 16de, 17dé og 18de Aar-
hundrede. Folkeudgave. H. 4—9. Københ. 4:o. S. /7— 220.
Anm.: Liter. Centralbl. 1892 sp. 296. — Finsk tidskr. 1893, 1
s. 55, av C. G. E[stlander].
— Bidrag til Portenes og Dørenes Historie.
Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 172—184.
Meidell, Fr. En Herredagsdom af 13. Maj 1636, der belyser Tilstan-
dene i Kolding under Hærens Mytteri i Sept. 1627.
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 206—222 o.
367—370.
Natur, folkeliv og folkeliro af Th. 8. Bauhenæs. D. 7. Ullensvang.
Bergen 1891. 8:o. 2 -1-588 s. Kr. 4,50.
Nielsen, Ant. Småtræk af livet i ældre tider. Fortalte af ''gamle
Nielsen", nedskrevne af hans søn.
Dania I s. 276—282.
Nissen, J. V. Bidrag til Skildringer af Forhold i Nørre og Sønder
Digitized by VjOOQIC
Lind: BibUografi för kr 1892. 376
Herred, Randers Amt, i Tiden fra 1850 og derefter, optegnede
loo9.
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 97—149.
Nyrop, a Et Stykke dansk Haandværks og Fabrikshistorie.
Museum 1892, 2 s. 15—54 ock 166—192.
— Fra Danmarks ældste Lavsskraaer særlig med Hensyn til Forholdet
mellem Mestere og Svende.
Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 61 — 104.
— Træk af dansk Lavsordning. liavenes Ophævelse i det 16de og
17de Aarhundrede.
Beretn. om det 6te danske Industrimøde s. 317 — 345.
Nyrop^ Kr, Vandrende æmter og æmner. I. De disputerende professorer.
Dania II s. 49—54.
Olsen, B. Bryllup i fordums Tid.
Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 77-89.
— Glas og Bly i Vinduer.
Tidssicr. f. Kunstindustri 1892 s. 54-62 ock 129-135.
Petersen, S, P. Landbrug før og nu. Blade af den danske Bonde-
stands Historie. Aarhus. 4:o. 88 s.
Steile, O. B, Beretning om julens feirende i Vang, Vålders i Norge
omkring år 1860.
Samf. t. Nord. museets framj. Meddel. 1890 s. 33—39.
Stuck€f7berg, Fr, 1 Bremerholms jern.
Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6. III s. 666-691.
Sundt, Eilert, Om renligheds-stellet i Norge. Til oplysning om flid
og fremskridt. I. Kra 1891. 8:o. XXX + 79 s. Kr. 0,30.
Bibi. f. de tusind hjem nr. 504—506.
Såvej P. Ä. Hafvets och fiskarens sagor samt spridda drag ur Got-
lands odlingssaga och strandallmogens lif. 2 uppl. Visby. 8:o.
107 8. Kr. 1.
Thyregod, C. A, Kulturhistoriske Smaatræk fra Jyllands Fortid. Ild
og Lys. Ulovlig Brændevinsbrænding.
Museum 1892, 1 s. 373-376 ock 2 s. 374—380.
Wieselgren, H, Med prestaf och profoss. Två diplomaters fard i
Finland 1616.
Kalendern ''Ljus åt vårt folk''. S. 19—37.
Zahrttnann, M. K. Tilstande og Personer paa Bornholm efter Krigen
1658.
Museum 1892, 2 s. 1—14.
Broek^ P. Egenhændige Arbejder udførte af Medlemmer af det danske
Kongehus.
Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 103-115.
— Kongedragter paa Rosenborg. Dragterne fra Christian den Femtes
indtil Christian den Syvendes Tid.
Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 41—53.
Digitized by
Google
876 Lind: Bibliografi för &r 1892.
Brockf P. Musée chronologique des rois de Danemark an chateau d»
Rosenborg. Apercu déscriptif avec 89 gravnres. Købenb. 8:o.
124 s. Kr. 2.
Även på engelska.
Dietrichson, L, De norske staykirker. Studier over deres system, op-
rindelse og historiske udyikling. Et bidrag til Norges middel-
alderske bygningskunsts historie. Med 300 illustrationer. Era.
8:o. XXIV + 626 s. Kr. 15.
Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1891 s. 687, av H. Hildebrand.
— Liter. Centralbl. 1893 sp. 732. — Finsk tidskr. 1892, 1 s.
141, av J. Abrenberg.
— En norsk bondemaler i det 18:de århundrede.
Nord. tidskr. (Letterst.) 1892 s. 1—13.
Hildebrand, H, Sankt Joran och draken. Med tre bilder.
Ord och bild 1892 s. 289—294.
— Barlingbo-skriuet.
Antikv:s akad:s månadsbl. 1891 s. 180—183.
— Ett skrin af hvalrosstand.
Antikvrs akad:s månadsbl. 1891 s. 183—189.
— Kyrkobeskrifningar.
Antikv. akad:s månadbl. 1891 s. 189 — 192.
Jørgensen^ Ä. D. De danske regalier.
Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 100—103.
Kunst og haandverk fra Norges fortid udg. af Foren, til norske for-
tidsmindesmærkers bevaring ved N. Nicolaisen. H. 10. Kra. 4:o.
S. 29-30 + pl. LXXII-LXXX.
Minnen från Nordiska museet. Af bildningar af föremål i museet jämte
åtföljande text. Under medverkan af flere konstnärer och för-
fattare utgifna af Artur Hazelius. Bd. 2, h. 3, 4, Tvär fol.
17 s. + 6 pl. Kr. 2 för häfte.
Ossbahr^ C. A, Studier i Nordiska museets rustkammare. 2.
Samf. t. Nord. musrs främj. Meddel. 1890. S. 3—11.
Petrelli, T, J, Anteckningar om svenska och finska fanor och standar
under konungarne Karl X Gustaf och Karl XI intill 1686. Med
8 planscher i färgtryck samt förteckning öfver danska, polska
och brandenburgska troféer. Sthm. 8:o. 6 + 164 + 34 s. +8 pl.
Tegninger af ældre nordisk Architektur udg. af O. F^ Kochy F. J.
Mørk-Hansen og E. Schtødte. 2. Saml. 4. R. H. 5. Københ. Fol.
Djurklou, G. ^'Den onde" i folktron.
Sv. forum. fören:8 tidskr. VIII s. 196—202.
Feilberg, H. F. Der Vampyr.
Am Urquell III.
— Levende begravet.
Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 1—60.
Anm.: Dania I s. 315, av A. 0[lrik].
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för &r 1B92. B77
Feilberg^ H. F. TodtenfetiBche im Glauben nordgermanisoher Völker.
Am Urquell II, III.
— Der Eid im Volksleben.
Am Urquell III s. 184-188.
Folksägner fr&n Småland och Östergötland. Rike Jon i Oftllstad. (£n
lefhadsteckning fr&n Östergötland) ; Tvenne roliga k&rleksbref m. m.
skrattretande från Småland. Dels upptecknade och dels samlade
af Folles. Malmö. 82:o. 82 s. Kr. 0,25.
€^as^ E, Om falske Folkesange.
Dania II s. 58 — 59.
Hammarstedt, E. Behandling för ^engelska sjukan'^ på 1850-talet.
Samf. t. Nord. museets främj. Meddel. 1890 s. 30—82.
Hammerichf Ä, Musiken ved Christian den Fjerdes Hof. Bidrag til
dansk Musikhistorie. Akad. afhandl. Københ. 8:o. 258 s.
Anm.: Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6 IV s. 420-444, av S. A.
E. Hagen. — Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 244, av H. J.
Huitfeldt-Kaas.
Hovmanden og præsten.
Dania II s. 61 — 64.
Islenzkar gåtur, t)ulur og skemtanir, gefnar ut af hinu islenzka bok-
mentafjelagi. IV. Københ. 8:o. S. 225— 406 + titelbl.
J6ns3on^ Finnur, Um galdra, seiS^ seidmann og völur.
^rjår ritgjördir sendar Pali Melsted s. 5—28.
Kahle, B. Aus isländischer Volksüberlieferung.
Germania N. F. XXIV s. 369—380.
Kjendskab til Lægekunsten blandt Oldtidens Nordboere.
Ugeskr. f. Læger. 4. R. XXV s. 235—238.
Kristensen^ E, T, Danske sagn, som de har lydt i folkemunde. Ude-
lukkende efter utrykte kilder. Afd. 1. Bjærgfolk. Aarhus. 8:o.
464 8. Kr. 4,65.
Laub^ Th. Studier over vore folkemelodiers oprindelse og musikalske
bygning.
Dania II s. 1—16.
Nicolaissen, O. Fra Nordlands fortid. Sagn og Smaabilleder. 2. Saml.
Kra 1891. 8:o. 6 + 119 s. Kr. 1,20.
Nielsen, A. C. Skildringer og Sagn fra Vest-Himmerland. .
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 340-351.
Nielsen, O. Bemærkninger om Nutidens danske Folkesagn.
Dania II s. 35—48.
Nyropy Kr. Skomageren og kalven.
Dania I s. 283—286. Jfr. II s. 68—71.
Olrik, A. Märchen in Saxo Ghrammaticus.
Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 117—123, 252—
258 ock 867-374.
Philochoros-album. Gamla svenska dansar och låtar samlade af före-
ningen Philoohoros i Upsala. Sthm. 4:o. XI + 32 s. Kr. 2,5a.-
Med historik över föreningen av FrUiof Holmgren.
Digitized by
Google
378 Lind: Bibliografi för &r 1892.
Sande, O. Segner fraa Sogn. 11^ h. 1—8. Bergen. 8:o. 48 s. Kr. 0,40.
Svenska folksagor utgifha af Joh. Nordlander. Xllustrerade af Jenny
Nyström. Sthm. 8:o. 6 + 121 s. Er. 2^25.
I>i69sögar.
Huld II sT 35-79.
Yigström, Eva. Spöken och gastar. Tro och sägner om foglar. Anteck-
ningar, gjorda i Västra Göinge härad i Sk&ne under y&ren 1889.
Samf. t. Nord. museets främj. Meddel. 1890 s. 17—29.
Visor ock melodier samlade af V. Carlheim-Gyllenskiöld, Sthm. 8:o.
166 8.
Sv. landsmålen VII, 7.
VI. Aldre rättsvetenskap, Mstorbi ock topografi.
Amira, K, v. Nordgermanisches Obligationenrecht. II. Westnordisches
Obligationenrecht. 1. Hälfte. Leipz. 8:o. 384 s. M. 12.
Hude, Ä, Danehoffet og dets Plads i Danmarks Statsforfatning. Akad.
Afh. Københ. 8:o. 228 s. Kr. 3.
Maurer, K. Das Bekenntnis des christlichen Glaubens in den Gesetz-
büchern aus der Zeit des Königs Magnus lagaboetir.
Sitzungsber. der philos.-philol. Classe der bayer. Akad. der
Wissensch. 1892 s. 637—581.
Melsted, B. Th. Um al|)ingi.
i>rjår ritgjördir sendar Pali Melsted s. 56 — 92.
Vetter, F, Thingvellir und die altisländische Landesgemeinde.
Schweiz. Rundschau 1892.
Winroth, A. Familjerätt: Äktenskaps ingående. Lund. 8:o. XVI-f
309 8. Kr. 5.
Ur mina föreläsningar II. — Svensk rättsutveckling till 1734
års lag 8. 68—141.
Barfod, Fr. Danmarks Historie fra 1536 til 1670. III. Fra 1625 til
1660. Københ. 8:o. 376 s. Kr. 4,25.
Erslev, Kr. Sven Estridsøn og Biskop Vilhelm.
Hrst. Tidsskr. (dansk) R. 6 III s. 602-626.
Godty c. Bischof Waldemar von Schleswig und die Cistercienser von
Guldholm. Ein Beitrag zur Geschichte Schleswigs im 12. und 13.
Jahrhundert.
Zeitschr. der Ges. f. seh les w. -holst. -lauenb. Gesch. XXI s. 139
-186.
Ooudie^ G. Some forgotten incidents and personages in the local hi-
story of Shetland.
Proceed, of the Soc. of antiqu. of Scotland 1890-91. s. 30-63^
.— A norwegian conveyance of land in Shetland 1537.
Proceed, of the Soc. of antiqu. of Scotland 1890—91 s. 188
-195.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för &r 1892. 379
Hansen, Ä. M. Om indyandringen i Skandinavien. [Kra 1891]. 8:o.
25 8. + 1 karta.
Särtr. ur Det norske geogr. selskis årbog II. 1890 — 91.
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 469, av J. Mestorf.
JénssoHf Finnur. Ex annalibus islandicis a. 422 — 1817.
Script, rerum german. XXIX s. 267 — 268.
— £x historia piratarum Jomensium a. 974.
Script, rerum german. XXIX s. 322 ff.
— £x historik regum danorum dicta Knytlingasaga.
Script, rerum german. XXIX s. 271 — 322.
Lange^ A, J. Biografiske meddelelser om biskopernes i Oslo bispe-
dømme under katholicismen. Trykt som manuskript. Era 1891.
8:o. 46 s.
Särtr. ur ^'St. Olaf" 1891.
L 'evangelisation de PAmérique avant Christophe Colomb.
Compte rendu du congrés scientif. internat, des cathol. 1891.
5. sect. 8. 170.
Lindholm, Ä. J. Bidrag till kännedomen om Finlands ekonomiska
tillstånd under tidskiftet 1634—1654. Akad. afh. Hfrs. 8:o.
6 +156 + XIII s.
Meidell^ Fr. Et Vidnesbyrd om jydsk Patriotisme under Krigen 1 644
—1645.
Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 255—260.
— Fra Invasionstiden 1627—8.
Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 244—254.
— Et Par Oprør i Aalborg i Perioden mellem Kalmarkrigen og den
tydske Krig.
Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 223—243.
Olrih.^ U. Konge og præstestand i Danmark indtil 12. aarhundredes
begyndels«. Akad. afh. Københ. 8:o. 8 + 280 s. Kr. 4.
Konge og præstestand i den danske middelalder. Bd. 1.
— Biskop Valdemar og den danske krone.
Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 342—384.
— Den danske biskop Tymme (Thietmar) af Hildesheim.
Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6 III s. 693—710.
Boos, W. The swedish part in the viking expeditions.
The engl. hist, review 1892.
Bosenørn, M, U, Slaget paa Grathede.
Saml. t. jydsk Hist, og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 159—180.
Sars^ J. E. Udsigt over den norske Historie. D. 4. Kra 1891. 8:o.
2 + 357 8. Kr. 5.
Taranger, Abs, Den angelsaksiske kirkes indflydelse paa den norske.
Udg. af den norske historiske forening. H. 3. Kra 1891. 8:o.
S. 321— 459 + XII s. Kompl. kr. 5,50.
Wadstein, E. Om Olov Trätälja ock hans binamn. Københ. 8:o. 12 s.
Särtr. ur Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892.
Digitized by
Google
380 Lind: Bibliografi fer &r 1892.
AMinj G. Yinlandsförderna samt deras betydelse och följder.
Sv. fam. joum. Svea 1892 nr. 48, 44, 45.
Bar/od^ Ä. Bidrag til Øklosters og Oxholms Historie.
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 26—70.
Behm, V. Anteckningar om Lockne socken år 1892. Östersund. 8:o.
70 8. Kr. 1.
Bergman, C, J, Visby. Korta anteckningar om stadens topografi, hi-
storia, fomlemningar och nejder. 2 uppl. Visby. 8:o. 4 + 72 s.
Kr. 0,60.
Bergström^ G, Arboga krönika. I. Medeltidsminnen. Örebro. 8:o.
X + 207 8. Kr. 3.
Bidrag till Nordens äldsta kartografi. Vid fyrahnndraårsfesten till
minne af nya verldens upptäckt utgifvet af Svenska sällskapet for
antropologi och geografi 1892. Sthm. Fol. 3 bl. + 9 kartor. Kr. 30.
Bonsdorffy C. v, Åbo stads historia under sjuttonde seklet. H. 2.
Hfrs. 8:0. S. 143-412. M. 8.
Bidrag till Åbo stads hist. Andra serien.
Brilioihj H, Wreta. Klosterminnen. Västerv. 8:o.4 + 67 s.
Bøtfiger, L. J, Æbeltofb og Omegn (Mols) nærmest til c. 1814. H. 1.
Aarhus. 8:o. 104 s.
Baæ, L. Det gamle Christiania 1624—1814. 2. omarbejdede og for-
øgede Udgave. Kra 1891. 4:o. 12 + 436 s. + 1 pi.
Ehrenheim^ E. v. Grönsö. II. Sthm. 8:o. S. 27— B6.
Engelhe^ V. Ett blad om Vads by i Sdderbarke socken i Dalarna.
Anteckningar, gjorda är 1891.
Samf. t. Nord. mu8:s främj. Meddel. 1890 s. 12—16.
Fehr, Is. Strengnäs kyrkomuseum samt notiser om staden och dess
domkyrka. Strengnäs. 8: o. 64 s.
Gélcich, E. Zur Geschichte der Entdeckung Amerikas durch die Skan-
dinavier.
Zeitschr. der Ges. f. Erdkunde 1892 s. 1 63— 221.
Gjerding, K, Bidrag til Helium Herreds Beskrivelse og Historie, udg.
ved D. H. Wulff. Udg. af Selsk. for jydsk Historie og Topo-
grafie. H. 2—4. Aalborg. 8:o. S. 97—293.
Jlenrtci, E. Die Amerikafahrer von Leif bis auf Columbus.
Allgem. Zeit. 1892. Beilage nr. 87.
Hildebrand, II. Wisby och dess minnesmärken. Med teckningar af
Bobert Haglund. H. 1, 2. Sthm. 4:o. 44 s.+2 pl. Kr. 2
för häfte.
Anm.: Nord. tidskr. 1892 s. 619, av B. S[alin].
Horsfard, E. N. The landfall of Leif Eriksson a. d. 1000 and the site
of his houses in Vineland. Boston. 8:o. VII + 148 s.
Huli, K. Ljusnarsbergs krönika. H. 2. Örebro. S. 189—613. Kr. 3.
H[uUJ, K. Ljusnarsbergs kyrka 1635—1891. Ett kapitel ur Ljus-
narsbergs krönika, utgifvet i anledning af kyrkans 1892 fullbor-
dade restaurering af K. H. Med 4 illustr. Örebro. 8:o. 39 s.
Kr. 0,60.
Digitized by
Google
Lind: Bibliografi för &r 1892. 381
Jørgensen^ J. Forfattere der har skreret om Haderslev.
Sønderjydske aarb. 1892 s. 135—149.
Jørgensen, J. P. Ledøje Kirke før og nu samt personalhistoriske Op-
tegnelser om Gejstligheden og Lærerstanden i Ledøje-Smørum Pa-
storat. Københ. 8:o. 68 s.
Kornerup, J. Roskilde i gamle Dage. Tildels efter utrykte Kilder.
Med et Kort over Byen i ældre Tider. Udg. med Understøttelse
af den Raben-Leyetzauske Fond. Københ. 8:o. 4 -f 283 s. -f 1
karta. Kr. 5.
Lindström, Q, Anteckningar om Gotlands medeltid. I. Sthm. 8:o.
112 8. Kr. 1,B0.
Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1893 s. 10, av H. H[ildebrand].
Meidell, Fr. Om Skanderborg i Aarene 1617—1627.
Sami. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 71—88.
Mollerup J W, Helligaandskirken i Kjøbenhavn. Tegningerne af H*
Storch. Udg. af Kirkens Bestyrelse med Understøttelse af Carls-
berg-Fondet. Københ. Folio. 46 s. -f 8 pi.
Nieolaysen^ K Hovedø kloster og dets ruiner. Med titelkort og 10
plancher. Udg. af Foreningen til norske fortidsmindesmærkers
bevaring. Medfølger foreningens aarsberetning for 1890. Kra
1891. 4:o. 2 + 7 s. + l karta o. 10 pi.
Suppl. III til ''Kunst og Haandv. fra Norges Fortid".
Olrik, H. En arabisk Beretning fra det 10de Aarhundrede om Slesvig
og andre nordeuropæiske Byer.
Museum 1892, 1 s. 262—269.
Om Oefle slott.
Meddel, af Gestrikl:s fornm:s foren. 1892 s. 1—32.
Mottinger, £1, Die Entdeckung Amerikas durch die Normannen. Er-
furt. 12:o. 24 8. M. 0,30.
Kleine Studien herausgeg. v. J. Bacmeister, IV.
Sallinglands Kirker. Første Afdeling. Rødding Herreds Kirker. Efter
Foranstaltning af Ministeriet for Kirke- og Undervisningsvæsenet
opmaalte, undersøgte og beskrevne af J. F, C Uldall, Med en
Indledning om Nørrejyllands Granitkirker af Jacob Helme. Kø-
benh. 1884. Fol. XXIV + 30 s. + 32 pi.
Samuel Kiechels resa i Sverige 1586.
Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 331—354.
Stornfj Gr. Om Zeniernes reiser. [Kra 1891]. 8:o. 22 s. + 4 kartor.
Särtr. ur Det norske geogr. selsk:s Årbog II. 1890—91.
— Den danske Geograf Claudius Glavus eller Nicolaus Niger. III— VI.
Ymer 1891 s. 13—37 + 8 s. faksimile.
Sodertelje och dess omgifningar. Illustrerad handbok. Södert. d:o.
101 s. + 7 pl. Kr. 1,50.
Th&roddaenj 2%. Landfrædissaga Islands. IJugmyndir manna um Is-
land, nåttéruskoctun |)eB8 ok rannsöknir, fyrr og sidar. Oefin ut
af hinu islenzka békmentafjelagi H. 1. Reykjavik. 8:o. 2+2d8s.
Anm.: Timarit 1893 s. 136-204, av O. Davidsson.
Digitized by
Google
B82 Lind: Bibliografi för år 1892.
Tidander, L. Q, Westervik förr och nu. Anteckningar. Västerv. 8:0. 87 a.
Trolle Bonde- C. Trolleholm. Försök till en ortbeakrifhing. Lund.
8:0. 8 + 312 B. + 2 kartor och en tabell.
Upmark, GM8f. Vadstena slott 1545—1620. IL
Sv. Jbrmn. forenis tidskr. VIII s. 164—195.
Vigfüsson, Sig. Kannsokn i Rangarl)ingi og vestan til i Skaftafells-
pingi 1883 og 1885, og å al{)ingis8taänum 1880, svo og i Breiåa-
firdi (sidast rannsakad 1889), alt einkanlega vidkomandi Nj&lssoga.
Arbök hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 1—34.
— Rannsoknir sögustada, sem gerdar v6ru 1883 um Rangårvöllu og
{)ar i grend, einkanlega i samanburdi vid Njåls sögii.
Årbok hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 35—75.
— Rannséknarferd om Hunavatns og Skagafjardar s;^slur 1886.
Årb6k hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 76—124.
(— ) Rannsökn å Vestfjördum 1888.
Årbok hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 124-142.
Wulff, D. H. Bidrag til Aalborg Bys Historie.
Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 371—376.
ödberg, F, Anteckningar om riksrådet Hogenskild Bielkes friherreskap
Leckö (1571—1599). Skara. 4:o. 45 s.
Sårtr. ur Skara m. fl. läroverks årsredog. 1891 — 92.
Bihang.
Anmälningar av tidigare ntkonma arbeten.
Amiray K, v. Thierstrafen und Thierprocesse. Innsbr. 1891. 8:0.
Anm.: Mitteil. d. anthropol. Ges. in Wien XXII s. 71, av Ha-
berlandt. — Centralbl. f. Rechtswiss. XI s. 130, av v. Salis.
Ares Isländerbuch herausgeg. von W, Golther, Halle 1891. 8:0.
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 335, av
B. Eahle.
Bendixen, B. E. Fornlevninger i Søndhordland og Hardanger. (Foren,
t. norske fort, mindesm:s bevar. Aarsberetn. f. 1890).
Anm.: Arch. f. Anthropol, XXI s. 468, av J. Mestorf.
Bugge, 8, Norges Indskrifter med de ældre Runer. H. 1. Kra 1891. 4:o.
Anm.: Indogerm. Forsch. II. Anz. s. 197, av W. Streitberg.
JErdmann, A, Om folknamnen götar och goter. (Antikv. tidskr. f.
Sv. XI, 4).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf.
Fru Eline Gøyes Jordebog. Københ. 1891. 8:0.
Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 95, av H. J. Huitfeldt-
Kaas.
Gram, B. Undersøg, af arkæolog. Materiale. (Aarboger 1891).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 455, av J. Mestorf.
Gudmundsson, 7. Privatboligen på Island i sagatiden. Københ. 1889. 8:0.
Anm.: Anz. f. deut. altert. 1892 s. 322—329, av R. Meissner.
Digitized by
Cjoogle
Ltei: BiUiDgnrfi ftr kv 18d2. 383
€^%r9f(tfém, G. A, Qrniwidtinifkoingår fk Oothmd. (Aufcikv. tiéskp.
vm, 4).
Anm.: Ardi. I. AntfaDra|>ol. XXI s. 46d, av J« Mettorf.
— En baadgrvT fra vikingettden. ^B^rfMis MnseottiB AariAieretp.
1890).
A mm.: Aroh. f. Anthropol. XXI s. 468, av J. Meetorf.
Hegel, K, Stftdt« und Gilden der gefman. Tolker ift Mittelalter. I.
Altenb. 1891. 8:o.
Anm.: Mitteil, aus d. hi«t. Lit. XX s. 226—281, av G. Edhne.
— Hist. Zeitsohr. LXIX s. 483 — 491, av Hi. Ugen. — Grenz-
boten LI B. 448—468.
Heffelundy P. Susanna og Cahannia. Københ. 1888—90. 8:o.
Anm.: Zeitschr. f. dent. philol. XXYI s. 184, av J. Bolte.
Herrmanowski, P, Die deutsche Götterlehre und ihre Verwertung in
Kunst und Dichtung. Berlin 1891. 8:o.
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 388, av
A. Schiillerus. — Ane. f. deut. alterth. 189B b. 119, av L. Laist-
nér. — Allgem. Zeit. 1892. Beilage ar. 77. — Zeitøchr. f. den deut.
Unterr. VI s. 448, av 0. Lyon. — Zeiteohr. f. deut. philol. XXVI
s. 264, av F. Kaufmann.
Hildebrand, H, Fynd från Öster-RyftoB. (Antikv. akadis månadsbl. 1890).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 466, av J. MefiAorf.
Kahle, B, Die altnordische Sprache im Dienste des Christentums. I.
Die Prosa Berlin 1890. 8:o.
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 172, av W. Ranisch.
Karlsson, K, H. Den svenske konungens domsrfttt och formerna för
dess utöfning under medeltiden. Sthm 1890. 8:o.
Anm.: Hist. Zeitschr. LXIX s. 160, av F. Aniheim.
Kauffmann, F. Deutsche Mythologie. Stuttg. 1890. 8:o.
Anm.: Zeitschr. f. den deut. Unterr. VI s. 288, av O. Lyon.
~ Pedag. Blfttter. XXI s. 609, av A. Engelien.
Kjellen ^ R. Om eriksgatan. Ups. 1889. 8:o.
Hist. Zeitschr. LXX s. 166, av F. Amheim.
Larsson, L. Ordförrådet i de älsta islänska handskrifterna. Lund
1891. 4:o.
Anm.: Modern langu. notes VII, 7, av D. K. Dodge. — Deut-
sche Lit. zeit. 1892 sp. 1234, av Fr. Burg. — Anz. f. deut.
altert. 1893 s. 269, av F. Detter.
Lehmann, K. Der Königsfriede der Nordgermanen. Berlin 1886. 8:o.
Anm.: Revue génér. du droit XII s. 575, av Brocher.
Lichtcnherger, H Le poéme et la legende des nibelungen. Paris
1891. 8:o.
Anm.: Zeitschr. f. deut. philol. XXV s. 405-416, av F. Vogt.
— Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp 73, av H. Fi-
scher. — Deut. Lit. zeit. 1892 sp. 883, av J. Seemüller.
Lund, L. Tolv fragmenter af hedendommen. H. 1. Københ. 1891. 8:o.
Anm.: Arch. f. AnthropoL XXI s. 456. av J. Mestorf.
384 Lind: Bibliografi för &r 1892.
Li/Ukens, I. Ä, é F. Ä. Wulff. Svennk uttaLsordbok. Limd 1889,
1891. 8:o.
Anm.: Nystavaren IV s. 142—155, av E. Brate.
Madsen, A, P. Undersøgelser i Ribe Amt. (Aarbøger 1891).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 457, av J. Mestorf.
Meyer ^ E. H. Die eddische Kosmogonie. Freib. i: B. 1891. 8:o.
Anm.: Anz. f. deut. alterth. 1898 s. 119, av L. Laistner. —
Dent. Lit. zeit. 1892 sp. 972, av F. Niedner,
— Germanische Mythologie. Berlin 1891. 8:o.
Anm.: Gött. gel. Anz. 1893 s. 523—528, av A. Heusler. —
Anz. f. deut. alterth. 1893 s. 113, av F. Detter. — Korresp. bl.
des Yer. f. siebenb. Landeskunde 1892 s. 14, av A. SchuUeros.
— Oester. Lit. bl. 1892 s. 155, av J. Seeber. — Indogerm. Forsch,
ra. Anz. S. 22—30, av E. Mogk.
Morgenstern, O. Oddr, Fagrskinna und Snorre. Leipz. 1890. 8:o.
Anm.: Anz. f. deut. alterth 1898 s. 52, av F. Detter.
Mogk, E, Germanische Mythologie. (Grundr. d. german. Philol. I).
Anm.: Oester. Lit. bl. 1892 s. 166, av J. Seeber. — Korresp.
bl. des Vereins f. siebenb. Landesk. 1892 s. 14, av A. SchuUerus.
— Zeitschr. f. vergl. Lit. gesch. N. F. V s. 262, av K. Landmann,
Müller, 8. Ordning af Danmarks Oldsager. (Aarbøger 1891).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXT s. 468, av J. Mestorf.
Nordische Heldensagen. Übers, von C. Küchler. Bremen 1891. 8:o.
Anm.: Blätter f. liter ünterh. 1892 nr. 48, av E. Mogk. —
Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 1134, av E. Kölbing.
Passtf, P. De nordica lingua. Paris 1891. 8:o.
Anm.: Indogerm. Forsch. II. Anz. s. 198, av B. Kahle.
PhysiologUB udg. af F. Dahlerup. Københ. 1889. 8:o.
Anm.: Deut. Lit. zeit. 1892 sp. 190, av G. Roethe.
Poestion, J. C. Lehrbuch der norwegischen Spraehe. Wien 1890. 12:o.
Anm.: Engl. Studien XVII s. 169, av H. Klinghardt.
— Die Kunst die schwedische spräche zu erlernen. Wien 1889. 12 :o»
Anm.: Engl. Studien XVII s. 159, av H. Klinghardt.
Beéh é Smith. Nogle Grave fra Stenalderen. (Aarbøger 1891).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 458, av J. Mestorf.
Salin, B. Fornminnen i Uppland. (Antikv. akad:s mäuadsbl. 1890),
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 466, av J. Mestorf.
Sander, Fr, Harbardssåugen jämte grundtexten till Völuspå. Sthm,
1891. 8:o.
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1892 sp. 1203, av W. Ranisch.
Siljestrand, K. K:$on. Ordböjningen i Västmannalagen. I. Linköp,
1890. 8:o.
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1893 sp. 8, av
A. Heusler.
Smith, G, T, Huggeforsug i Fyrretræ med Skivespalt ere. (Aarbøger
1891).
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 459, av J. Mestorf.
Digitized by
Cjoogle
Storm: Nekrolog. 385
Specht, Fr, Dae Verbum reflezivum und die Superlative im West-
nordischen. Berlin 1891. 8:0.
Anm.: Indogerman. Forsch. III. Anz. s. 17, av G. Morgenstern.
Steenstrup, Joh. Vore Folkeviser fra middelalderen. Eøbenh. 1891. 8:0.
Anm.: Anz. f. dent. altert. 1892 s. 398, av R. M. Meyer.
Wadstcin, E. Fornnorska homiliebokens Ijudlära. Ups. 1890. 8:0.
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 407, av
A. Heusler.
Vistrand^ P. ff. Tvanne runstafvar i Nord. museet. Sthm 1891. 8:0.
Anm : Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf.
Vodskov, IL L. Sjæledyrkelse og naturdyrkelse. I^ 1. Eøbenh. 1890. 8:0.
Anm.: Dania II s. 73—78, av Th. Müller.
Zwei Fomaldarsögur. Herausgeg. von Ferd. Detter. Halle 1891. 8:0.
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 457, av W. Ranisch.
t Dr. Johan Fritzner
stammede fra Prestefamilier paa Vestlandet og var selv i den længste-
Tid af sin Manddomsalder Prest, men for vor Samtids Opftitning
staar han dog som den dygtige og samvittighedsfulde Lexikograf,
og som saadan vil han længe leve i Mindet blandt nordiske Fi-
lologer.
Fritzner var födt paa Guarden Myren paa Askoen (udenfor
Bergen) 9 April 1812; hans Forældre var Werner Pr., Toldbetjent
ved Bukken eller Buck van Raa söndenfor Bergen, en Presteson fra
Fane, og Moderens Navn var Cecilie Cathiino Christie, en Prestedatter
fra det nærliggende Sund paa Sartoröen. Sonnen sattes i Bergens
Skole og fik som Barn sit Hjem i Bergen, hvortil Faderen flyttede
som Overtoldbetjent. Fr. blev 16 Aar gammel Student ved Chri-
sti inia Universitet. Som Student valgte han til Studium Theologi,
skjönt hans Interesser allerede fra Barndommen af var vsøsentlig
filologiske og historiske. Det heder, at han allerede i sin Skoletid
ttjujig arbejdede med sproglige og historiske Samlinger, idet han
allerede dengang begyndte at giöre Optegnelser til fremtidigt Brug,
og dermed fortsatte han ogsaa ireraover, saa man kan sige, at han
vedblev dermed hele sit Liv. Ved Universitetet i Christiania var
dengang Filologien nærmest kun den klassiske og orientalske;
oQ^saa denne dyrkede han, men hans Hovedinteresse vendte sig meget
lidligt — ialfald fra Studentertiden — til nordiske Sprog o;,' n.>r-
«lisk Historie, navnlig Kulturens Historie; at han i disse Aar leilig-
liedsvis har hört Rud. Keysers Forelæsninger over norsk-islandsk
Litteratur, er sikkert, omend Fr. allerede dengang var naaet saa
langt frem i sine egne Studier, at hnn næppe har modtaget nogen
stærkere Paavirkning fra Keyser. Fr. havde allerede som Student
gaaet sine egne Veie; han pleiede ved Sommerfeii ernes Indtræden
A..IY FÖ. KO>I>U> FILOLOOI X. KT FÖWD TI. ^.^^.^^^ ^^ CjOOglC
386 Storm: Nekrolo|g.
at vandre paa sin Fod fra Ghmtiaiiia til Bo r gen og om Hösten at
foretage en lignende Fodvandring tilbage^ og derved kom han
tidligt til at gjennemstreife det sjrdlige Norpj«. Overalt paa ain
Vei mmgte han sine Øine og tillige sin Peo^ idet han gjorde sta-
dige Optegnelser; Folkeskikke, Sagn og Breaijr samlede han^ men
^orde ogsaa talrige Iagttagelser om det levende Folkesprc^. Han
kom derved tidligt til Erlriendelse af, at de norske Dialekter var
den levende Udvikling af det samme Sprog, som han kjendte fra
den gamle islandsk-norske Litteratur^ og benyttede dette Stadinm
til at belvse Oldtidsskrifteme, for det forste kan for sig selv. At
disse Fodvandringer knnde l^ighedsvis naa noksaa langt^ vil man
se at' en Bemærkning fra 1884 i dette Tidsskrift (l:ste Bække II
S. 284), hvor Fr. selv omtaler en Vandring Sommeren 1888 fra
Elfdalen i Dalarne til lille Herdal i Herjedalen.
Efter at have taget theologisk Examen i Jnni 1832 forblev
Fr. for sine Studiers S^ld fremdeles i 2 '/, Aar i Christiania; men
da der ingen Plads aabnede sig for ham, hvor han kunde fortsætte
disse, idet den nordiske Filologi endnu ikke var optaget i Kredsen
af Universitetsfag, modtog han i 1835 en Ansættelse som Adjunkt
og Religionslærer ved Bergens Kathedralskole. Det var i Bergen,
at Fr. i sine Fristunder fra Skolegjemingen med al sin Kraft ka-
stede sig paa Studiet af det '-gamle norske^' Sprog, samlede hele
den dengang trykte Litteratur, gjennemgik og excerperede den;
ved Siden af Litteratur studerede han ogsaa gamle Skindbreve,
overalt hvor han kunde komme over saadanne. Disse Samlinger
gjorde han til eget Bmg, og det var dengang langt fra ham at
tænke sig, at de kunde blive — hvad de virkeHg blev — Grund-
laget for en trykt Ordbog.
Opholdet i Bergen og Skoletjenesten betragtede han selv som
midleitidige, og hans Lyst til at udvide sin Studiekreds ikke min-
dre end Tanken om at faa en fast Stilling förte ham til efter 3
Aars Virksomhed i Bergen at melde sig som Ansöger til et Presto-
embede oppe i Finmarken. Pr. blev Okt. 1838 udnævnt til Sogne-
prest i Vadso; dette Prestegjæld hörte, dengang som nu, til de
blandede Sprogdistrikter, idet Indbyggerne foruden Nordmænd er
saavel Lapper som Finner (Kvæner). Fr. havde ved sine sproglige
Studier iaaet Anelsen af, at den sproglige Paavirkning mellem
Nordmænd og Lapper ikke, som man dengang efter Basks Theori
mente, var Laan fra Lapper til Nordmænd, men omvendt; et Hd-
vedformaal for Flytningen til Finmarken var ham derfor at stu-
dere lappisk og finsk blandt de Indfödte. Vaaren 1839 drog han
til sit Kald og kastede sig med Iver ind i den nye Virksomhed;
han begyndte snart at prædike for Lapper og Kvæner, först paa
Norsk ved Tolk, men det varede ikke længe, inden han var naaet
siui langt, at han kunde prædike paa Lappisk og Finsk. Han sam-
lede ogsaa her Böger, og besad senere en temmelig fuldstændig,
IUI vistnok meget værdmild Samling af de finske og lappiske,
Digitized by VjOOQIC
Stønn: Nekrolog. B87
navnlig ved svenske Missionærer, trykte Skrifter. De forste trykte
Arbeider af Fr. kom ogsaa til att angaa lappisk Sprog; det var en
Kritik af Stockfleths '^Grammatik i det lappiske Sprog'^ skrevet i
Vadso 1845 og indfort i Tidsskriftet ''Nor'* (Christiania) 3:die Bind
for 1846. Her viser Fr. sig som ganske selvstændig Sprogforsker
af en for den Tid fremskreden Udvikling med omiattenae compara-
tive Studier; hans Kritik af forsldellige Svagheder i Stockneths
Fremstilling af lappisk Lydlære og Soiningslære er ogsaa godkjendt
af den senere Forskning. Ogsaa som skarpsindig Iagttager af ældre
Kulturforhold viser Fr. sig ved den i samme Tidsskrift indtagne
"Beskrivelse over de i Østfinmarken forekommende hedenske Be-
gravelser, tilligemed nogle Efterretninger om andre i Østfinmarken
og tilgrænsende Egne levende Oldtidsminder". Fr. er her den forste,
der har skildret og bestemt Gravlevninger i de finmarkske Egne,
r g hans Iagttagelser her har vist Vei for den senere archæologiske
Forskning og er skattet af denne. Endnu mange Aar, efter ut
Fr. var flyttet fra Finmarken, kom han tilbage til sine lappiske
Studier, idet han i norsk historisk Tidsskrift trykte en Afhandling
om "Lappernes Hedenskab og Trolddomskunst sammenholdt med
andre Folks, især Nordmændenes, Tro og Overtro", hvor han skarp-
sindigt påaviser religiös Indflydelse fra Nordmænd til Lapper i he-
densk og katholsk-kristelig Tid; dette Resultat vilde virket mere
som Nyhed, om det var kommet frem i 40-aarene, da Fr. dannede
sig sine Meninger herom, end da Afhandlingen offentliggjordes
(1876), flere Aar efteråt Vilh. Thomsen havde paavist de tidlige
sproglige Laan fra nordiske Sprog til Lappisk. Ogsaa paa anden
Maade kom Fr:s lappiske Forskninger Videnskaben tilgode, idet
han ydede Bidrag til Friis's store Lexicon lappouicum (1887, se
Fortalen).
Om Fritzners Virksomhed som Prest er her ikke Leiiighed at
tale, den har heller ikke efterladt sig direkte literære Spor. Lad
mig dog nævne, at en Landsprests Stilling i Norge bringer denne
i megen praktisk Virksomhed; Sc^nepresten er paa en vis Maade
tillige Notarius publicus, han har meget statistisk Arbeide og han
var ialfald tidligere Forstander for Skole- og Fattigvæsenet. Fritz-
ner havde en udpræget praktisk Sans og satte sig med den htm
ejendommelige Alvor og Grundighed ind i alle Livets praktiske
Sider. Hans Arbeidskraft kom da ogsaa allerede i Finmarken tiL
at benyttes meget; saaledes blev han allerede i 1841 Provsti Øst-
finmarkens Provsti. 1845 befordredes han til det sydlige Norge,
idet han udnævntes til residerende Kapellan i Lier og kom derfra i
1848 som Sogneprest til Vanse (leister); ogsaa i disse Stillinger
blev hans Energi taget i Brug for mange slags Gjöremaal, f. Ex.
som kommunal Ombudsmand. Det nsøvnee ogsaa, att han viste
sig som en dygtig Jordbruger paa sin Prestegaard, og hans Have-
anlæg var meget anaeet. Dog fik han fremdeles i sine Fristunder
Leiiighed til at fortsætte sine Sprogstudier, omend med mange
Digitized by
Google
388 Storm: Nekrolog.
Afbrydelser. Saa ofte det var Leilighed dertil^ foretog han Keiser
til Christiania for at vedligeholde ældre Forbindelser eller knytte
nye med Yidenskabsmaønd her, og man blev ogsaa i Universitets-
kredse opmærksom paa den lærde Prests Studier. Det var Riff.^-
arkivar Lange, som fik Fr. til forste Gang at optræde oflTentli«^
som Recensent af Keyser, Munchs og Ungers skrifter fra Slut-
ningen af 40-aarene; i langes Tidsskrift for 1847 og 48 findes
Anmeldelser ved Fr. af Norges gi. Love (l^te Bind), af Munchs
og Ungers oldnorske Grammatik og Læsebog", af P. A. Munchs
^'Runeskriften", af Udgaverne af den ældre Edda og Fagrskinna.
Fr:s Kritik er meget saglig og indgaaende, og det kan ikke nægtes,
at hans Indvendinger rammede væsentlige Sider. Interessant er
hans Optræden mod den islandske "Norraalortografi" i Udgaverne
og hans Kritik af Vokalbetegnelserne f. Ex. u-Oralyden af a ved
Ö, — ikke mindst derfor, at Fr. selv senere kun delvis gjennem-
förte de S^smander, han kjæmpede for. Ved den rige Publikation
af Oldskrifter, som i 40- og 50-aarene foregik i Kjöbenhavn og
Christiania, var Trangen til en tidsmæssig Ordbog over Oldsproget
bleven skrigende. Fra Islændinger i Kjöbenhavn var under Old-
skriftsselskabets Ægide en saadan Ordbog forberedt og annonceret,
men da Udgivelsen fremdeles trak i Langdrag, udgik der fra norske
Lærde — navnlig vistnok Prof. Unger — Opfordringer til Fr. om
at han burde bearbeide og fnldst^endiggjöre sine Samlinger med
det Form aal for Øie at udgive en Ordbog. Længe vægrede den
beskedne Landsprest sig for denne Opgave, idet han var sig til-
fulde bevidst Vanskelighederne; men han kunde dog ikke modstaa
Opfordringen, '^da den — som han selv senere sagde — kom fra
Mænd, som havde havt Anledning til at gjöre sig bekjendt med
hine Samlinger og paa hvis Ord jeg ikke kunde andet end lægge
Vægt, — hvor lidet jeg end fölte mig dette Arbeide voxen ojr
hvor mange Hindringer end mine Livsforholde maatte læege i
Veien for dets heldige Udforelse". Han begyndte den endelige
Redaktion i 1860. og Hosten 1862 udkom i Christiania IrsteHefVe
af ''Ordbog over det gamle norske Sprog'' (Feilberg & Landmarks
Forlag), omtrent samtidig med, at Fr. blev forflyttet som Sogne-
prest til Tjödling (nær Larvik), hvorved han kom saa meget nær-
mere Christiania. Frrs Ordbogs l-.ste Udgave blev fuldendt 1867;
i Forordet, der er dateret fra Tjödling 25 Juli 1867, fremhæver
Redaktören hvilken Del Prof. Unger og Prof. Sophus Bugge havde
i Ordbogen, hvorledes de ikke blot har ydet ham Hjælp ved Kor-
rokturen, men ogsaa Prof. Unger havde stillet til hans Disposition
sine Afskrifter af de dengang endnu ikke udgivne Oldskrifter.
Fritzners Ordbog blev allerede i dens l:ste Udgave det forste,
Almenheden tilgjænglige, videnskabelige Hjelpemiddel for en sproglig
Tilgjængelse af den gamle norsk-islandske Litteratur, navnlig Prosa-
litteraturen. Hvilken Lettelse i Studiet dette har bragt nordiske Filo- I
loger, vil yngre bedst kunne sætte sig ind i ved at betænke hvad man
Digitized by
Google
Storm: Nekrolog. 389
fomd havde. Naar bortsees fra det poetiske Sprog, hvor Egilssons
Lexikon allerede 1850 havde udfyldt Savnet, havde man for nosalit-
teraturen i Begelen kun de knappe Glossarer, der fulgte Udgaver
og LsBsebo^er. Nu fik man ikke blot en fuldistændig Ordbog, men
ogsaa en Ordbog, der ved sin strenge Paalidelighed og Nöiagtig-
hod og tilnærmelsesvise Fuldstaøndighed i Citater kunde blive en
sikker Veileder for Begyndere som Viderekomne. Ordbogen vakte
derfor almindelig Tilfriddshed, og saavel i de nordiske I^de som
i Tyskland var sagkyndige Anmeldere enige om at fremhæve dens
Fortrin. I Lobet af faa Aar var hele Oplaget udsolgt, og For-
fatteren modtog mange Opfordringer om at udgive en ny Udgave.
Vistnok udkom kort efter den store Icelandic-English "Dictionary
(1874); men med dens i visse Botninger större Fuldstændighed
kunde den ikke gjöre Fr:s Arbeide överflödigt, navnliff fordi Fr.
var sin Efterföljer overlegen ved sin samvittighedsfulde Paalide-
lighed. Fr. havde intet imod at udgive Ordbogen paany; men da
lian stadigt fortsatte sine Studier og derfor selv indsaa, at næste
Udgave burde udvides, vilde han ikke tage fat paa Arbeidet,
saa længe han var Prest. Han sogte derfor, 65 Aar gammel, Af-
sked fra Presteembedet, ikke for at hvile ud, men idet han for sin
Alderdoms Aar stillede sig to store Arbeider: at redigere en ny Ud-
gave af sin Ordbog og at Dearbeide til særskilt Udgivelse sine store
kulturhistoriske Samlinger, forsaavidt disse ikke kunde finde Plads i
Ordbogen. Begjeringen bevilgede ham 13 Juli 1877 en Pension paa
3600 Kroner, og denne blev i særskilt anerkjendende Udtrvk god-
kjendt af Storthinget i 1878. Fra 14 Juni 1878 bosatte han sig
i Christiania, og gav sig strax ifærd med sit store Arbeide. Jeg
mindes en Episode fra denne Tid som særskilt karakteristisk for
Fr. Det var 2 September 1878, den Dag, da han feirede sit 50-
aars-jubilæum som Student. Han var om Aftenen tilstede i Stu-
dentersamfundet, da en ung Student udbragte Skaalen for 50-aars
Jubilanteme, ^^de Gamle, som nu kunde hvile sig ud efter en lang
Livsgjerning'^; halv fornærmet, halvt i Spog vendte sig Fr. til os^
som stod omkring ham, og sagde: de opfordrer os til at hvile ud,
og '^nu synes jeg netop, at mit Livs egentlige Arbeide shü begyndef\
Det var ungdommelig Livsenergi i den Gbmles Øine, da han
sagde disse Ord, og man kunde tro, at hans Haab om at före sin
Livsplan tilende kunde gaa i OpMdelse. Fr. var en kraftig bygget,
bredskuldret Mand med god Helbred; hans Ansigt var et Karak-
teransigt, præget af Energi og Alvor, og mest fremtrædende var
hans dybtbggende, alvorlige Øine og den hvide, brusende Haar-
væxt. Han hörte til en langlivet Slægt; hans Fader levede ligetil
1863 og döde 86 Aar gammel, hans Farbroder, den i sin Tid b^
kjendte Overlærer Otto Th. Fritzner i Throndhjem, döde (1860) 81
Aar gammel, og det kunde derfor tænkes, at ogsaa Fr. naaede
lige saa langt. Hans Arbeidskraft var, da han bosatte sig i Chri-
stiania^ usvækket; han arbeidede i Reelen uafbrudt fra kl. 5 — 6
Digitized by
Google
890 Storm: Mekvokg.
om Morgenen til kl. 3—4 ved Mid«bgatid^ og eller at kave spist
Middag i sin Families Skjöd tog han wMer fint paa Arbeidet om
l^ermiddaffen og forsatte i Begelen i adskil%e Timer nd over
Aftenen. Og paa denne Vis fortsatte han Sommer som Vinter;
sely naar det om Vinteren var koldt, arbeidede han ved Lys fra
kl. 6 om Morgenen og stod da, oftest ifört Pels, ved sit Skrirebord.
Da han i 1882 var naaet saalang^ i Gjennemgaaelsen af Ma*
terialet til sin nye Ordboge at han troede at kanne begynde Tryk-
ningen^ nærede han endnu den Illusion, at Bogen Kunde bUve
færdig trykt i Lobet af 2 Aar. Men dette viste sig imidlertid
snart at være en Feilregning. Förste Hefte udkom i 1883, og de
folgende Hefter ftilgte nok saa raskt eftier. Men naturlig^vis voxte
Arbeidet under hans Hænder^ og da han med den ham egne Sam-
vittighedsfuldhed altid .stræbte efter at tag^ alt med, som han
troede kunde være til Nytte, fordybede han sig o^^ i Speciaiunder-
BÖgelser^ som kunde tage lang Tid. Nogle af disse Undersögelser
er offentliggjorte i Cl&istiania Videnskabsselskabs Forhandlinger
for 1880: gproglige og kulturhistoriske Studier over gamle norske
Ord'' (I— III), andre i dette Tidsskrifts l-.ste Række (se l:ste, 2:det
og 3:die Bind), men de fleste optog han helt .eller delvis i sin nye
Ordbog, hvor derfor (som Noreen i 1884 nævnte) ''flere Artikler
udgjöre virkelige kulturhistoriske Monografier". Fr:s Sans for det
faktiske ved de sproglige Undersögelser gjorde, at han tillige var
en flittig Medarbeider ved den Kommission for Stedsnavnenes rette
Skrivemaade, som var nedsat i Norge i Anledning af det nye Ma-
trikelværk og bestod af Bugge, Rygh og Fr. I flere Somre fore-
tog han i Aarene om 1880 lange Reiser for at studere Lo-
kalforholdene for derigjennem at komme efter tvilsomme Steds-
navnes Betydniug; ogsaa disse Undersögelser har sat sig talrige
og vigtige Spor i hans nye Ordbog. Trods alle disse Digressioner
fiSdendtes allerede i 1886 l:ste Bind (A — Hj.) paa 835 Sider; men
ved andet Bind begyndte Udgivelsen at gaa langsommere, og om
det end ikke var meget större en sin Forgjæuger (Hl — P, 960
Sider), blev det forst aSluttet i 1891. Omtrent vä denne Tid, da
Fr. gik i sit 80:de Aar, begyndte han at fole Aarenes VsBgt; det
gik ham ikke saa let at skrive, saa han maatte tage sig en Ama-
nuensis (siden to) til at færdiggjore Manuskriptet til Trykning,
navnlig gjennemgaa og berigtige Citatmængden. Han begyndte
ogsaa at svækkes paa Hörelsen, saa at han ophörte at komme i
Videnskabsselskabet, hvor han indtil den Tid jævnlig havde været
saavel Foredrager som interesseret Tilhorer. Men han fortsatte
dog stadigt sit Arbeide, skjönt han begyndte at föle, at han næppe
kunde f&re det til Ende; i Lobet af 1892 og l:ste Halvdel al' 93
udkom endnu 4 Hefter af Ordbogen (20:de— 28;de Hefte, der stanser
med skrjd), og Trykningen af 24:de Hefte var begyndt. Da mær-
kede Fr. pludseligt i August 1898, at Hnkommelsen begyndte at
svigte ham; han fBlte, at han maatte ophore med Arbeidet, og
Digitized by
Google
Storm: Nekrolog. 391
skjönt han endnu var legemlig sierk^ troede han dog selv, at
Tiden nærmede sig for l^m at beskikke sit Hns. Han sögte da
Prof. Sophus Bugge og bad ham om sammen med to andre Kolle-
ger (Prof. Rygh og mig) sorge for, at Arbeidets Fortsættelse blev
lagt i de rette Hænder. Dette skede ogsaa, derved at Prof. Uuger,
under hvis Øine og med hvis Stötte ogsaa denne Udgave af Ord-
bogen er udgivet, lovede, saalangt hans Kræfter strakte til^ at over-
tage at bearbeide til Trykning det forelig^nde Manuskript, som
tindes i Udkast med Fritzuers Haand lige til sidste Artikel paa ø.
Det 24:de Hefte kunde saaledes udkomme i Nov. 93 under afslut-
tende Redaktion af Unger, og forhaabentlig vil han ogsaa kunne
afslutte Værket, der dog rimeligvis vil svulme op til et 4:de Bind.
Men det 24:de Hefte fik Fritzner ikke at se^ tni hans Anelse, at
det snart var færdigt med ham, havde været rigtig. I Lobet af
Hosten var han beskæftiget med at ordne sit righoldige Biblio-
thek, og han var naaet at skrive Katalog over det meste, da han
i November maatte gaa tilsengs, angreben af Influenza. Efter et
kort Sygeleir döde han 10 December 1893, henimod 82 Aar gam-
mel. Hans Hustru, som han havde ægtet samme Aar, han blev
Prest i Finmarken, overlever ham med 3 Dötre og en Sön.
Under hans sidste Sygdom nagede det ham, at det, som han
havde sat som sit Livs andet Hovedmaal, at bearbeide de kultur-
historiske Samlinger, ikke var naaet til Virkelighed; han bad sin
Hustru, at hun skulde overdrage disse til Universitetet, idet han haa-
bede, at de derved kom i de rette Hænder. Han havde allerede selv
deponeret det meste af disse Samlinger i Univorsitetsbibliotheket,
o^ det er mig bekjendt, at Fru Fritzner har givet eller vil give
disse Samlinger til Universitetet, saa det er at haabc at de vil i
en eller anden Form komme Videnskaben tilgode. Meget af disse
Samlinger er vistnok benyttet i Ordbogens sidste Udgave, som
overhovedet ved sin store Fylde af kulturhistoriske Oplysninger
vil staa som et Mönster paa sproglig-historiske Forskninger. Til
Karakteristik af denne maa jeg faa Lov til at citere en Udtalelse
af min Broder Johan Storm i en Anmeldelse af Bogen i det norske
''Morgenbladet'' (31 Jan. 1885): "Forfatterens Hovedstyrke er det
reale, hvori han rimeligvis overgaar alle sine Medforskere; dette
kommer godt med for mange Filologer, der er udelukkende op-
tagne af Tingenes Navne, af det rent sproglige, og ofte kun har
taagede Forestillinger om Tingene selv. Forfrs Kjendskab til de
gamle Skikke og Anskuelser, Indretninger og Redskaber ligesom
det hos vort Folk tilsvarende i Nutiden er ligefrem forbausende;
han medbringer fra sin Embedsstilling et indtrængende Kj endskab
ogsaa til Livets praktiske Gjöremaal, som her kommer til fortrinlig
Nytte. Forf. er ingen blot og bar Stuelærd; han er tillige en
praktisk anlagt Natur og har lært meget af Livet og af sin mange-
aarige Fserden ude blandt det Folk, hvis Oldsprog han her lægger
frem for os. Ogsaa hans Belæsthed i alle de Grene af Litteraturen,
Digitized by
Google
B92 Gering: Anmälan.
som i disse Spörgsmaal kan komme til Anv^endelse^ er overordent-
lig; man forbauses hvert Øieblik ved de mest forskjelligartede Ci-
tater, som Forfiitteren Iwur vidst at opstöve for at oelyse Ordenes
Betydning og Brug'\
Som ydre Vidnesbyrd paa den Anerkjendelse, Pr. fik, vil jeg
nævne, at han siden 1ö64 var Medlem af Christiania Videnskabs-
selskab, at han i Jan. 1879 blev Ridder af Olafs Ordenen '%r vi-
denskabelig Fortieneste'', at han ved Kjöbenhavns Universitets Ju-
belfest i 1879 blev Æresdoctor i det philosofiske Fakultet, at han
blev Medlem af det kgl. Baierske Videnskabsakademi i München
1887 og af det kgl. danske Videnskabernes Selskab i 1888. Ved de
tre forste nordiske Filologmoder — i Kjöbenhavn 1876, i Chri-
stiania 1881 og i Stockholm 1886 — var Fr. stadigt en af For-
mændene for Sektionen for nordisk Filologi.
Christiania 20 Jan. 1894. Oustav Storm.
Ordbog over det gamle norske Sprog af dr. Johan Fritzner.
Omarbeidet, forøget og forbedret Udgave, l:ste—22:de hefte, a—skap-
ötorr. Christiania 1683—93. Den norske Forlagsforening, d Kr. IßO.
Auf keinem anderen gebiete der nordischen philologie herscht
gegenwärtig eine regere und fruchtbarere tätigkeit, als auf dem der
leiokograplue. Dieser erfreuliche eifer komt ebensowol den älteren
perioden der spräche wie den neuen, der Schriftsprache nicht min-
der als den dialekten, dem westnordischen zweige geradeso wie
dem ostnordischen zu gute. Die sprachformen der ältesten islän-
dischen handschriften hat das ausgezeichnete, im Arkiv (IX, 98 fg.)
bereits nach verdienst gewürdigte buch von Ludvig Larsson
sorgfaltig verzeichnet; der unermüdliche J6n ^orkelsson arbeitet
emsig an seinem dritten ^Supplement til islandske ordbøger', das
in seinen bis jetzt erschienenen 7 heften erst bis klökkur gelangt
ist, also umfangreicher werden wird als seine beiden vorganger;
das altschwedische hat in K. F. Söderwall, der sein auf zwei
statliche quartanten berechnetes werk bereits bis zum g gebracht
hat, einen treflichen bearbeiter gefunden, und auch ein thesaurus
des altdänischen wird uns — freilich wol erst nach 10 jähren —
fertig vorliegen, sobald O. Kaikar sein 1881 begonnenes buch,
von dem bis jezt zwei bände (a — 1) erschienen sind, vollendet ha-
ben wird. Ein etymologisches Wörterbuch der dänischen spräche
ist uns kürzlich durch Edvin Jessen beschert worden, das wie
alle arbeiten dieses gelehrten von grossen Scharfsinn und ausge-
breiteter belesenheit zeugt, leider aber infolge einer wunderlichen
grille die heranziehung des altnordischen principiell möglichst ver-
meidet und auch die moderne linguistische forschung nicht genü-
gend berücksichtigt. Die erste lieferung eines etymologischen
AEKIf rÖ» >OKDItX VILOLOai X, VT VÖUO Tl.
Digitized by VjOOQIC
(Bering: Amn&lan. 393
schwedischen wörterbnches von Fred. Tamm (1890), das sich Klu-
ges bekantes buch zum muster genommen hatte- erregte grosse
ho&ungen, doch ist die fortsetzung bedauerlicherweise ausgeblie-
ben; demnächst wird dann auch, wie wir hören^ der druck des von
der schwedischen akademie vorbereiteten grossai'tigen schwe-
dischen Wörterbuches beginnen, dessen Vollendung allerdings die
lebende generation kaum mehr schauen wird. Von dialektglo^ssaren
sind gegenwärtig zwei in arbeit und rüstigem fortschritt: ein nor-
wegisches von Hans Boss^ das dazu bestimt ist, eine erganzung
zu dem treflichem buche von I. Aasen zu bilden und in den bisher
erschienenen 10 lieferungen (Christ, und Kopenh. 1890 — 92) bereits
bis zum s gediehen ist, und ein jütisches von H. F. Feilberg
(Kopenh. 1886 ff.), dessen 9 lieferungen (a—hvilter) wol erst ein
drittel des gesammelten materials enthalten dürften.
unter diesen lexikographischen arbeiten nirat das an der
spitze verzeichnete werk des norwegischen predigers Johan Fritz-
ner eine hervorragende stelle ein. Schon die erste aufläge (Krist.
1867) war eine sehr tüchtige leistung und wurde neben Gudbr.
Yigfussons Icelandic-english dictionary fieissig benuzt; es war daher
nach verhältnismässig kurzer zeit vollständig vergriffen. Dem Ver-
fasser genügte jedoch sein buch, das nach seiner meinung nur 'be-
scheidenen anforderungen zu entsprechen im stande war', keines-
wegs; er begann daher, obwol damals schon an der schwelle der
siebziger stehend, nachdem ihm im jähre 1877 durch den rücktritt
vom pfarramte die möglichkeit gegeben war, seine zeit auschliess-
lich wissenschaftlicher beschäftigping zu widmen, mit jünglingseifer
eine vollständige Umarbeitung^ die das lexikon zu einem ganz neuen
werke machte, welches nach seiner Vollendung drei starke bände
umfassen, mithin dreimal so umfangreich sein wird, als das ur-
sprüngliche werk. Auch die neue aufläge beschränkt sich darauf,
den Wortschatz der altnordischen prosalitteratur zu verzeichnen
(nur das wichtigste poetische denkmal, die eddischen lieder, sind
mit berücksichtigt worden), diesen aber in einer noch nie erreichten
volständigkeit. Der Verfasser hat selbstverständlich nicht nur die
Juellenschriften, welche er schon für die erste ausgäbe benuzte, wi-
erholt gelesen und excerpiert, dabei stets der neuesten und besten
editionen sich bedienend, sondern auch alles, was damals noch
nicht publiciert war, sofort nach dem erscheinen ausgezogen und
verarbeitet; aber auch die texte, die erst während des druckes ver-
öffentlicht wurden, sind, sobald sie ihm zugänglich wehren, fur die
späteren lieferungen verwertet worden. Und damit nicht genug!
rritzner hat, um den benutzer seines werkes auch über die mittel-
alterlichen realien zu informieren, die einschlägige in- und auslän-
dische litteratur auf das gründlichste studiert und bezeugt durch
seine citate eine geradezu stupende belesenheit: man vergleiche
z. b. artikel wie bidmaär, bragaälsddr, dyngja, eyktarstaSr, gal(fir
gelgja, hafgufa, hamarr, handøx, herjansson, hjarri, Idofi, kné.
Digitized by
Google
394 Gering: Ajuiiål«]i.
kredda, kyrtill, lagok^i, Id^as^ngr, landøforSa^ la/uSr, leisiabrcelr,
lénwuutr, lysigtäl, mitmi, nyikr, sdUAaä o. y. a. mit iliren küree-
ren oder längeren mythologiaGhen^ theologischen^ jnrifitLschen oder
kultargeschichtlichen ezcursen (wo häufig zur erläatemng nioht nur
schwedische und dänische, sondern auch deutsche und romanische
quellen herangezogen werden) um sich zu überzeugen, dass Fritz-
ners Ordbog bis zu einem gewissen grade dazu imstande ist, uns
ein handbucb der nordischen altertümer, dessen wir leider noch
immer en traten, zu ersetzen. Die etymologic war nach dem plane
des Verfassers ausgeschlossen, aber trotzdem hat er nicht selten
durch vergleichung der näher verwcmten isprachen (vor allem na-
türlich der skandinavischen, aber auch des hoch- und niederdeut-
schen und des angelsächsischen) über die ursprüngliche form und
bedeutung mancher Wörter höchst erwünschte aufklärungen ge-
geben.
Dass einem lexikographen, der eine so umfangreiclie litteratur
zu bewältigen hat, unter den vielen tausenden von Wörtern, die
er zusammentragen und ordnen muss, trotz der grösten Sorgfalt
hier und da eins entschlüpft, ist geradezu unvermeidlich. Wenn
ich im folgenden eine kleine nachlese gebe, die nicht auf systema-
tischen samlungen beruht, sondern bei der benutzung des buches
almählich entstand, so bin ich selbstverständlich weit davon ent-
fernt, aus diesen unwesentlichen lücken dem Verfasser einen Vor-
wurf machen zu wollen: meine absieht ist nur, ihm für die rettel-
ser og tillæg, die er zweifelsohne auch der neuen bearbeitung wird
anhäng(»n wollen, einen bescheidenen beitrag zu liefern. Ich ver-
zeichnete mir als fehlend die folgenden Wörter: dlürun, f. 'zwang',
'Unterdrückung' Egilssaga (ed. Finnur Jönsson) 84*^; alerula (d. i.
dl'henda) i 'mühe', 'anstrengung' in der Verbindung hggja alendu d
'sich mühe geben' GhM. I, 866 v. 1. (Eiriks saga rauda ed. G. Storm
11**), vgl. Björn Halldorsson I, 24»; örwar-ZezV, n. 'adlerkot' Sn. E.
TI, 296'°; arnar-liki.n, 'adlergestalt' Norr. fomkv. 1 72b, 1 6; audsJcaddr,
adj. 'leicht zu beschädigen', Egilss. 321*; barna-eiqnj f. *kindersegen'
Sli. E. I, 114*; bord-gpgn, n. pl. 'tischgerät' Sn.^E. II, 260»*'; eiu-
hyrdr, adj. 'mit einfachem raude': SigurSr . . . hof di t^rgmlrjpld eiu-
byrdaa Njala 63* (opp. tvibyrdr skjgldr NgL. II. 42* oder tm-byrd-
ingr ebda v. 1.); erendis-lok, n. pl. 'ausfall oder erfolg einer untemeh*
mung' Egilss. 9»*, 147*; ga, nebenform von ganga, Sie nicht nur, wie
I, 555 '^, z. 28 angegeben ist, dänisch und schwedisch ist, sondern
vereinzelt auch im altn. vorkomt (vgl. z. b. Egilss. 17P^: sidan
gag a fylkimgar) und in den neunorwegischen dialekten häufig ge-
braucht wird; Jiaf-sigUng, f. 'fahrt auf dem meere* FAS II, 210'
v. 1. (Qrvar-Odds saga 28, 2); hnüdä, f. 'zugespitzter pfähl (ich
kenne das wort nur aus einer bemerkung Bugges in den Nvare bi-
drag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt rølklif *)
*) Indem ich diese os. oitiere, benutse ich die gelegenheit, um einem
dringenden wünsche, den wie ich weiss auch andere faohgenossen hegen, aus-
Digitized by VjOOQIC
Qerimg: AnaAbm. 895
IV, 2 (1882) s. 134 anm. 8); hmda-h1j6ét, n. 'hundegehör': peir
OisK . . . låmust m>å hwi or kfmdahljoäum 'entfernten sich so weit^
dass sie von den hunden nicht mehr gehört werden konten' GKsIa
saga 7*'; kja/nll, m, (in cod. AM. 557 qn. Ija f aJl) 'ein ron schot-
tischen Schnelläufern (nicht, wie im Oxf. die. 840* angegeben^ von
Indianern!) benuztes kleidungsstück' 6hM I, 412^ (Eirlks s. rauda
33'^); kvteäähdttr, m.: peira (d. i. pyåeskra manna) hveäskapr er
seitr eptir pvi sem vér megum viä kewnast at hxettahdUr er i vårri
ttmffu Kdreks saga 2*; lyr-byrSr, adj.: drehi mikill ok glæsiligr
nieä gyltum hpfSum ok allr lyrbyrSr fyrir of an sjd PAS II, 521**
(Qrvar-Oddfl s. 15, 1; vgl. Boer z. st.); manna-deüi, n. pl.: var
homim par allt kunnigt fyrir bæai um hf Sir ok mannadeih 'er be*
sass dort grosse orts- und personalkentnis' Egilss. 258'; mann^foßrS,
t.: mann-fa^äin var en pyngsta 'far menschen war es sefarsdiwie-
ri^ vorwärts zu koramen' ebda 2G1*; manns4iS, n. 'menschliche
hilfe' Grettiss. 85**; mannvitsbrekla, f. 'weisheitsklippe', beiname
von klugen frauen^ an denen die Weisheit anderer scheitert und zn
schänden wird (etwas anders erklärt von Maurer, Bekrhr. I, 96
anm. 18) Byrb. 'S* Landn. II, 4; mcin^synn, adj. 'schwierig zu
sehen': ülßrinn gleypir solina ok er meinsynt mgnnum Sn. E. II,
290^'; ny-skorinn, adj. 'neu angefertigt' (von einem kleidungsstücke)
Egilss. 247^*; pall-strå, f. 'das auf dem pallr aufgeschichtete stroh'
Hkr. U. 100*; reiSi-gggn, n. pl. 'sattel-gerät' Sn. B. II, 260»«. Auch
von den durch meine Ævent^ zuerst belegten ivörtern (ich hatte sie
in dem beigegebenen glossar durch einen vorgesezten stem kentlich
gemacht) sind verschiedene bei Fritzner nicht verzeichnet. — S. v.
bra$iga (1,1 78^) hätte auch auf Bugges ausfuhrungen in der Ks. fur deut-
sche philol. VII, 404 verwiesen werden können, obwol ich die dort
gegebene erklärung nicht für richtig halte (vgl. jezt ebda XXVI, 30) ;
drack zu geben: ist e» denn nicht möglich, dass in der art, wie di« liefte
bisher ausgegeben wurden, endlich eine änderang eintritt?! Von dem 1879
begründeten organ sind bis jezt erst 5 bände (der 1. 2. 5. 6. 7.) abgeschlos-
sen, während der 8. 4. 8. 9. 10. 11. und 12.(!!) angefangen sind, d. h. erst in
einzelnen liefernngen vorliegen. Der zweck dieses verfahrene kann doch nur
der sein, in einem bande möglichst nur gleichartiges zu vereinigen : aber der
geringe vorteil, der dadurch erreicht wird (ausführliche inhaltsverzeichnisse
und sorgföltige register am Schlüsse einer serie von bänden würden ja jeden
leser in den stand setzen, das gesuchte schnell zu finden) wiegt nicht im
entferntesten die grossen nachteile auf, dass die einzelnen hefte jahrelang
auf den bibliotheken der benutzung entzogen bleiben, dass innerhalb der ein-
zelnen bände fortwährend (in band 11 dreizehnmal!) die paginierung wech-
selt und dass der abonnent, sobald ein band vollendet ist, sich aus den ein-
zelnen Jahrgängen die zusammengehörigen hefte mühsam heraussuchen und
den bnchbinder mit detckillierter anweisung versehen muss — um nacher doch
den ärger zu haben, dass dieselbe nicht iSfolgt worden ist. — Derselbe not-
sohrei ist übrigens auch norh an die redaction einer zweiten schwedischen
zs., der Antiqvarisk tidskrift för Sverige, zu richten: von band 5^ dessen
erstes heft im j. 1878 ausgegeben ward, erschienen das 2. und 3. 1878 — und
auf das vierte warten die geduldigen abonnenten nach 15 jähren noch immer
vergeblich! Auch der 9. und 11. band sind angefangen, aber nicht vollendet,
während 10 und 12 fertig vorliegen.
Digitized by
Cjoogle
396 Gering: Anmälan.
p. V. lags-maffr (II, 400») vermiste ich die angäbe, dass das wort
enphemistisch (wie félagi and huimpdnn) anch den penis bezeichnet,
s. Jémsvik. saga (1879) s. 94»»."; s. Y,få (I, 863*) fehlt die Verbin-
dung /a^^ um, vgl. z. b. Sn. Edda I, 112^*: vlfrinn gapcti äkaflitja
oh fdckst um mjgk; s. v. leita (II, 477*) die oft bezeugte Verbin-
dung leüa eptir ehu u. a. — hrokr (— hroki, II, 63*) ist mit fitl-
Rcher quantität angesezt: es muss hrékr heissen, wie eine verszeile
des Kormakr (hrokr saurugra floka 14*) beweist. 8. v. kviää (IL
873*) ist nicht angegeben, dass das verbum zuweilen auch st. flec-
tirt (Noreen, Gramm.' § 409, anm. 2). — Da auf die entwickelung
der Wortbedeutungen mit recht grosse Sorgfalt verwendet ist, fiel
es mir auf, dass der herr Verfasser in zwei fallen meines erachteus
das richtige verfehlt hat. Für koma ist nämlich sicherlich nicht
die transitive bedeutung 'bringen^, Von einer stelle zar andern be-
wegen', sondern die intransitive 'wohin gelangen^ als die ursprüng-
liche anzusetzen: dies beweist die tatsache, dass die westgermani-
schen sprachen die transitive Verwendung des verbums überhaupt
nicht kennen, sowie der umstand^ dass im altn. bei dem transitiv
gebrauchten worte das abhängige nomen nicht im accusativ, son-
dern im dativ steht — koma oräum viä ehn heisst wörtlich: 'mit
Worten an jmd herankommen', vgl. auch E. Bernhardt in den Beitr.
zur deutschen philol. (Halle 1880) s. 81 fg. Ebenso wenig ist 'an-
greifen', 'überfallen' die ^undbedeutung von leika: als solche ist
vielmehr zweifellos die bei Pritzner erst unter 7) aufgeführte, 'sich
bewegen', 'in bewegung sein', 'sich rühren' anzusetzen^ woraus dann
erst die weiteren bedeutungen ('tanzen', 'spielen* usw.) abgeleitet
sind, was widerum die Übereinstimmung anderer altgerm. sprachen
ergibt: im got. ist laikan nur in der bedeutuug 'hüpfen', 'springen'
(öiUQTåv) belegt (Luc. 1, 44. 46; 6, 23); ebenso bedeutet ags. 7aca»
nur 'sich bewegen' ('fliegen', 'schwimmen' usw.) und 'spielen'. Die
bedeutung 'jmd. zu nahe treten', 'jmd. übervorteilen', 'jmd. an-
greifen' (eigentl. 'mit jmd. umspringen', 'jmd. mitspielen') ist na-
türlich die am spätesten eutwickelt^s wenn sie im altn. auch schon
sehr &üh sich ausgebildet haben muss, da das verbum bereits in
den ältesten quellen wie ein echtes transitivum mit dem accus, ver-
bunden wird (ebenso wie das mhd. leichn in der übertragenen be-
deutung 'sein spiel mit jmd. treiben';, wenn daneben auch die Ver-
bindung mit viä noch im häufigen gebrauche bleibt.
Die (^rrectur des buches ist äusserst sorgfältig gehandliabt —
dass eine anzahl falscher citate und andere kleinigkeiten zu berich-
tigen sein werden, kann man dem Verfasser natürlich nicht zur last
legen. Ich niorkte an: I. 73^ z. 35 lies: Æf. 10'«; 101 a. z. 15: Fbr.
81; 169», z. :il: 3) statt 2); 360», z. 41: erendi st. mWt; II, 139*,
z. 32: Sturl. I, 135»'^; 870^. z. 15: klcBJa st. Mæja; III, 17^ z. 3:
3) st. 2). I, 5i8a jjjjij in ^qj^ artikel ganga zwei abschnitte mit
6 bezeicliuet; I, 615^ s. v. gicepr Ui in der l. zeile das 1), da
kein 2) folgt, zu streichen.
Digitized by
Google
Gering: Anmälan. 397
Für die typographische ansstattung hätte das verlagsconsor-
tiam etwas mehr tun können; namentlich hatten die arabischen
Ziffern vor den abschnitten innerhalb der einzelnen artikel durch
fetteren druck hervorgehoben werden müssen. Auch hätte ich ge-
wünscht^ dass die homonyma (wie dies nur ausnamsweise 11^ 686^;
m, 233^. 245. 282^ geschehen ist) durchweg durch vorgesezte
zahlen bezeichnet wären.
Ich widerhole, dass es nicht meine absieht ist, mit diesen ge-
ringfügigen ausstellungen, die ja nun einmal das undankbare amt
des recensenten mit sich bringt, den wert des treflichen buches
herabzusetzen, das nach seinem abschlusse ohne zweifei das beste
und branchbarste von allen etltn. Wörterbüchern sein wird. Möge
es dem würdigen Verfasser vergönt sein, nicht nur das werk, von
dem er mehr als zwei dritteile bereits fertig gestelt hat, in ge-
äundheit und kraft zu ende zu fuhren, sondern auch noch lange an
der vollendeten arbeit sich zu erfreuen und des wolverdienten
ruhmes, den sie ihm eintragen wird, zu gemessen *).
[*) Dieser wünsch hat sich ja leicher nicht erfüllen sollen: das Schick-
sal hat es gewollt, dass meine besprechung zugleich mit dem nekrolog Fritz-
ners erschmnt. Sein ausgezeichnetes werk, das jezt andere hände zu ende
führen müssen, wird sein andenken lebendig erhalten.
Kiel, 14. märz 18d4. H. G.]
Kiel, 12. juni 1893.
Hugo Gering.
Rättelser.
Läs s. 171 r. 14 Vårakål, — s. 262 r. 16 nær vest
Obs. s. 842 not 2 rättelsen till N. F. Bd. V, 263 r. 4.
-<?J^J^f^-
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
Digitized by
Google
^«1
•rvr r-
, - >^ -^ ^^.— v-^ "VT
■'^.
y>'^
• . ^i'å
^>^:^
-T^;
T^t
^'■^
s^-ö%''<n
':^^'
•T>7;
'^^'
r>/^^v^-;^/!?';
/^^
THE BORROWER WILL BE CHARGED
AN OVERDUE FEE IFTHIS BOOK4&NOT
RETURNED TO THE LfBRARY ON OR
BEFORE THE LAST DATE STAMPED
BELOW. NON-RECEIPT OF OVERDUE
NOTICES DOES NOT EXEMM^THE
BORROWER FROM OVER I
r-^ rt
/^rC^
p^(r^
-^ ^ '^ ^^'
\^.^^y'
N» 0.. ■'
^'■.
'j^^V'"^^
m.^?A=